Ball and chain
Som en chockvåg fylld av förfäran och fasa; likt en kvävningskänsla, en aggressiv tumör eller envis myggsvärm når beskedet fram:
”Personalstyrkan ska ha semester någon gång under juni, juli eller augusti. I år. Igen.”
Hur kan detta vara möjligt??? Som anställd inom sjukvården borde man väl vara så pass livegen och uppoffrande så att man helt sonika avstår från sin semester, åtminstone under sommarperioden, och åtminstone i en hel sammanhängande klump? Att utbilda sig till barnmorska eller liknande och att sedan anställas inom offentlig vård torde medföra en klausul som helt enkelt omöjliggör semester när det är som mest kritiskt. Jag menar, vi medborgare betalar ju skatt för att kunna erbjudas vård, och den borde väl kunna erbjudas under hela året? Eller?
Vi kanske skulle införa en form av fotboja på sjukvårdspersonalen så de inte kan lämna sin arbetsplats, de behövs ju dygnets alla timmar dessutom? Att det är lagstadgat med semester under sommartid måste man ju kunna rucka på, typ som någon sorts undantagstillstånd i krigstid?
DET kanske skulle kunna vara en bra rekryteringsannons, med tanke på den krisande bemmaningssituationen, och att snart ingen vill utbilda sig inom vårdyrkena:
”Dygnet-runt-tjänstgöring, utan möjlighet till återhämtning och med små möjligheter till semester, och för att inte tala om löneutvecklingspotentialen som hålls på minimal nivå, sökes DU som vill vara med och vårda dina medmänniskor och visa empati och respekt. Vi erbjuder dessutom valfri färg på fotbojan! Välkommen med din ansökan”
Åsa Mörner
Semesterlängtande legitimerad barnmorska
