Julefrid?

Snön yr och de sista klapparna är snart inhandlade. Julstress blandas med glöggmys och härliga sammankomster med vänner och familj.

Men den här dagen så är julkänslorna på svaj. Jag har tankar om att det finns så många människor som inte alls brottas med banala problem såsom; ”Hur ska jag hinna koka knäck?”, ”Vad ska jag köpa till min svåger?” och ”När ska jag hänga upp julgardinerna?”

En stor tragedi har inträffat i USA. Många har förlorat sina nära och kära i ett vansinnesdåd och deras liv är för alltid förändrade. Det finns människor som inte har rent dricksvatten och i många länder har man ingen yttrandefrihet.

I våra arbeten som sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker får vi uppleva många olika tragedier och öden. Vi berörs och försöker stödja genom vår profession, kunskap och genom vår medmännsklighet.

Ibland kan man få en känsla av skuld. I min banala värld handlar stressen om hur jag ska hinna skapa julefrid. Låter ganska galet. I andra delar av världen kämpar man för att överleva dagen.

Men liksom en sjuksköterska måste kunna lägga sitt arbete bakom sig när hon flexar ut för dagen, så måste också vi som människor kunna tillåta oss att leva med vår vardag och med våra toppar och dalar.

Vissa dagar är det svårare än andra.