Föd barn. Men du får betala det med din ekonomi, din hälsa- Din jämställdhet.

Det är alldeles för lätt att skriva en text full av klagande, ilska och uppgivenhet när det gäller jämställdhet. Jag skulle kunna välja att skriva om allt som är bra, för en gångs skull.

Om den fantastiska kvinnokroppen, om alla framsteg som görs inom kvinnohälsa och om kvinnans urstarka kämparglöd för att uppnå jämställdhet.

Men när jag hör klämkäcka tillrop om ””Grattis på Internationella kvinnodagen”, får upp bilder i mitt flöde med retuscherade ubervackra kvinnor som ”är så glada för att vara kvinnor”och när företag skickar ut erbjudanden ”för att det är den 8:e mars, då är det förbannat svårt.

Frustrationen över att konstant missgynnas för att jag är född med två X-kromosomer är inget att gratulera till.

Svåra menssmärtor och stora blödningar ignoreras ofta och klassas som ”normalt för att vara kvinna”.  Inkontinensbesvär och bristningar får man visst acceptera om man ”valt att skaffa barn”. Förresten, om du är kvinna och INTE har några barn och heller inte planerar att ”skaffa” några, då blir du anklagad för att inte bidra till samhället. Och nåde dig om du är ”för” ung när du får barn. Eller ”för” gammal.

Visst är det tragiskt med gängkriminalitet. Men den verkliga krisen handlar om mäns våld mot kvinnor. Var är alla insatser och politiska debatter om det? Unizon publicerade nyligen årets Kvinnofridsbarometer. Resultatet är nedslående och visar på stora skillnader mellan kommuner och otillräckliga insatser.

”Om du föder ditt barn hos oss kan vi inte lova att du får salva för dina såriga bröstvårtor eller ens ett varmt täcke att sova med. Detta är effekten av de pågående besparingarna och med nya sparkrav vet vi att det kommer bli ännu värre. Och så undrar ni varför svenska kvinnor föder så få barn”, skriver 87 anställda inom förlossningsvården i Malmö (Dagens Nyheter 260219).

Föd barn. Men du får betala det med din ekonomi, din hälsa-  Din jämställdhet. Precis som barnmorskorna som arbetar inom kvinnohälsa får göra.

Vi har så många goda idéer om hur vi kan förbättra och uppnå jämställdhet. Ett jämställt yrkesliv, jämställt föräldraskap och en jämställd hälso-och sjukvård.

Vi berättar ofta och högt om hur. Men när kommer någon att lyssna och faktiskt agera?

Vi barnmorskor vet att vi skulle kunna göra så mycket mer och så mycket bättre. Om vi bara fick rätt förutsättningar för det.

Nu är det dags att ge oss det.