Min kropp mitt val. Även när det gäller barnafödande.
Nästa år är det val.
Det märks. Det strösslas nämligen friskt med olika politiska utspel och löften om allt mellan himmel och jord. Nyligen kom Liberalerna med ett påstående om att ”alla ska ha rätt att göra kejsarsnitt” med motiveringen att skulle ingå i ett paket för att ”förbättra kvinnovården”. Liberalerna kryddar också sitt valfläsk med eventuell subventionerad äggfrysning.
En simplifierad bild av ett samhälle som snarare behöver skapa rätt förutsättningar för att individen ska känna sig trygg inför en stundande förlossning, oavsett hur den kommer att ske. Och en obildad syn på normer och samhällets förutsättningar för jämställdhet och framtidstro.
I en annan nyhet, samtidigt som Liberalerna anser att alla ska få snitt, nästintill kölhalas en erfaren barnmorska som arbetar med hemförlossningar.
Regeringen har också tillsatt en utredning om ” för att förstå varför viljan att skaffa barn minskar”. Det kommer troligtvis att svepa in en hel storm av vallöften hit och vallöften dit om hur kvinnovården ska förändras och hur ”vi ska få fler att vilja föda barn”.
I grund och botten handlar allt om att någon annan ska styra vårt eget val och vår fria vilja att faktiskt fatta egna beslut. Beslut som självklart ska grunda sig i information om vilka förutsättningar som finns utifrån medicinska, psykosociala och samhälleliga aspekter. Beslut om hur vi vill leva våra liv.
Föda på sjukhus med den medicinska trygghet som det kan ge eller hemma i lugnets trygga vrå. Det som är rätt för dig kan vara fel för någon annan.
Att själva kunna bestämma vilket liv vi vill leva. Med eller utan barn. Är det verkligen något som behöver utredas eller ifrågasättas? Det borde väl vara bättre att ge rätt förutsättningar för jämställdhet och en forskningsbaserad klimat-och miljöpolitik.
En personcentrerad vård utgår från individen och dess förutsättningar. Mina behov, mina önskningar och mina värderingar ska forma vården. Jag har också rätt att avstå vård om jag önskar.
Vi som arbetar i vården ska erbjuda information, undersökningar och behandlingar som kan ligga till grund för hur individens behov ska kunna uppfyllas på ett tryggt och säkert sätt.
Det spelar ingen roll vad du eller jag tycker om hens val. Det är inte ditt val. Vården ska ge förutsättningar för att kunna göra ett informerat val. Och sedan ska vi, utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet erbjuda den vård som den unika individen vi har framför oss behöver.
Kanske är det ett kejsarsnitt eller en hemförlossning. En spiral eller en sterilisering.
Bakom dessa politiska utspel finns en rad viktiga frågor som vi behöver ställa oss:
- Varför misslyckas ”den vanliga vården” med att skapa förtroende hos många?
- Varför tror vi att alla människor har samma behov?
- Vad är egentligen ”Normalt”?
Och, den viktigaste frågan av dem alla: Varför kan vi inte låta kvinnor bestämma över sina egna kroppar och liv?
Vi kan väl i alla fall vara helt överens om att det är betydligt tryggare att föda hemma med stöd av en barnmorska än ensam i bilen en iskall vinterdag på väg till en alltför avlägsen förlossningsavdelning.
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Lönecoachning som stärker dig!
Att förbereda sig inför ett samtal om lön gör stor skillnad, menar lönecoachen Stina Svensson.
– Du blir tryggare och starkare i mötet med chefen om du har en plan.
Så himla bra skrivet!
Tycker det är fascinerande att ingenstans (nästan iaf) annars inom vården så omyndigförklaras vårdtagaren på det sätt som just gravida kvinnor.
Det lilla jag vet är att de kvinnor som vill och väljer att föda utanför akutsjukhus är välinformerade, pålästa, insatta och väldigt klara med varför de gör det.
Skandal att Sverige ligger så efter.
Tycker det är dags att Sverige joinar 2000-talet och följer i bl.a. Storbritanniens, Nederländernas, Australiens och Danmarks fotspår och erbjuder flera alternativ för den födande kvinnan!
Tack så mycket och tack för att du läst min text!
Ja, det är otroligt misogynt att inte låta kvinnor bestämma om sina egna liv och kroppar. Vi kan ju faktiskt tänka själva!
Vi får fortsätta jobba med att försöka påverka beslutsfattare och allmänhet. Vi ger inte upp!
/ Åsa