Är det inte dags att anamma det inom vården? 1300 personer dör i dagens Sverige, på grund av vårdskador.

Är det mycket eller lite? Enligt SKL-rapporten ”Skador i vården – utveckling 2013- 2015”, påvisar den en minskning från tidigare studier där det var 3000 dödsfall per år till 1300 dödsfall per år. Vilket är en fantastisk minskning! Men det är trots allt 1300 människor som dör i alla fall per år. Vilket jag anser är en alldeles för stor summa för att vara Sverige.

Vi backar tillbaka lite; begreppet ”Nollvison” har funnits sedan 1995 och blivit en framgångsfaktor för svensk trafik. Staten ville helt enkelt minska på antalet döda i trafiken genom att systematiskt arbeta mot mål och samverka mellan aktörer.

Det gick från 500 trafikdödade personer 1995, ner till 270 trafikdöda år 2016. Det sattes konkreta delmål, gjordes årliga uppföljningar och analyser som uppdateras successivt, det var verkliga framgångsfaktorer!

Så vad innebär då en Vårdskada? I Patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, står det att patientsäkerhet definieras som ett skydd mot en vårdskada och en vårdskada är “lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården”. En vårdskada kan uppstå på grund av den vård och behandling som patienten fått men också av att patienten inte har fått den vård som behövs. För att en skada ska bedömas som en vårdskada måste patienten ha;

• utsatts för ett lidande
• drabbats av en kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom
• avlidit.

Målet är att ingen patient ska behöva drabbas av en vårdskada. För att kunna uppnå det så måste _alla_ i vården arbeta med förbättringar, lära av tidigare erfarenheter, utveckla arbetssätt och system som stödjer vården. Vi har patientsäkerhetsteam och det finns evidensbaserade nationella vårdprogram. Vidare så står det även att det är vårdgivarens (arbetsgivaren) ansvar att det finns den personal som behövs för att en god vård ska kunna ges.

Alltså att rätt bemanning, rätt kompetens, ett hållbart kompetenspåfyllnadsflöde, att nyexaminerade och nyanställd personal får introduktion och handledning samt stöd av erfarna kollegor. Allt detta är ju delar som skapar framgångsfaktorer, utan det så leder ju det till en försämrad patientsäkerhet.

Det spelar ingen roll hur många evidensbaserade nationella program det finns eller hur många patientsäkerhetsteam som finns på varenda arbetsplats. När det ändå saknas personal i tjänst, då går det inte att skapa framgångsfaktorerna som leder till en lyckad Nollvison.

För när den verkliga världen ser ut så här; stora pensionsavgångar, när det inte är lönt att studera vidare rent lönemässigt, få är specialistutbildade, få erfarna kvar på arbetsplatser, inte tillräckligt med introduktionstid, jobba dubbla pass, inte tillräckligt med återhämtningstid, ständigt jobba extra, dåliga semesteravtal och sjukskrivna på grund av allt ovanstående.

Det är verkligen dags för politikerna att VAKNA UPP och ge förutsättningar för en verklig Nollvision inom vården. För det kan väl inte vara okej att det årligen dör 1300 personer, i dagens Sverige, på grund av vårdskador? Något som med ett seriöst arbete, rätt bemanning och rätt kompetens kan undvikas!

Nightingale has left the building.

Angelica Gradh Barnsjuksköterska/ Styrelseledamot avd Västmanland.