Västmannabloggen

  • Om bloggen
  • Om Vårdförbundet
  • Vårdförbundetbloggen
Västmannabloggen

Västmannabloggen

Sommarsemester är ingen happening – den kommer varje år….

12 april, 2021 by Gästbloggare Leave a Comment

Semester är inte ett vanligt ord, utan det är laddat med stora förhoppningar, förväntningar, ledighet med sig själv, vara tillsammans med vänner och familj, resa, bada, njuta, solnedgångar, svalor, myggor, jordgubbar, återhämtning, påfyllnad med ny energi. Ja, semester är ett underbart ord.

Därför blir jag varje år så beklämd att i vårt yrke så måste vi alltid försvara vår lagstadgade rätt till semester. Jag förstår inte hur det kan komma sig att varje år så har vi alltid samma problem. Det brukar alltid komma en fråga från arbetsgivaren om det finns några som kan tänka sig att sälja bort sin semester, dela/flytta sin semester för att klara av bemanningen under sommaren. För att kunna bemöta ”platsbristen” som det heter i allmänhet. Det här är fakta: det finns ingen platsbrist i Sverige utan man väljer att ombeskriva de stående fakta att det är en SJUKSKÖTERKSEBRIST i Sverige.  Brist på speciellt ERFARNA sjuksköterskor.

Vilken annan bransch får alltid försvara sin rätt till semester?

Hur ska vi då komma till rätta med det här? Svaret enligt mig är mycket enkelt;

I have a dream började Martin L. King med i ett mycket berömt tal.  Jag drömmer också om att det skulle finns en tydlighet och en vilja från både politiker och arbetsgivare att vara en bra arbetsgivare. Att ge oss förutsättningar till återhämtning och visa en vilja att lyfta våra löner, så kommer även flera att vilja stanna kvar. Det skulle lösa hela denna cirkus, fler erfarna kollegor innebär desto lättare att vi kan vara varandras vikarier.

Det har visat sig tydligt i pandemins spår att våra yrken är OERSÄTTLIGA och trots detta så märks ingen vilja från vare sig politiker eller arbetsgivare att följa vårt löneavtal. Det är tragiskt!

Arbetsgivaren försöker lösa symtomen varje år och inte grundproblemet, så varför inte tänka om?

Varför kan inte någon chef, region gå i bräschen och vara banbrytande genom att följa löneavtalet, satsa på våra yrkesgrupper.  Vad har ni att förlora? Inget enligt mig. Det ni kommer att förlora om ni inte gör något åt saken är att fler Sjuksköterskor, Barnmorskor, Röntgensjuksköterskor och Biomedicinska analytiker kommer att sluta jobba och gå till ett yrke där de vet att de får sin återhämtning och en bra löneutveckling.

Vi som alla andra är också värda vår semester, värda VÅR återhämtning. Så att vi kan leverera ett säkert, kompetensmässigt och proffsigt bemötande till alla våra vårdsökande patienter under dygnets alla timmar ett år till? Är inte jag lika viktig som den jag vårdar??

I have a dream … om solnedgångar, jordgubbar, skratt och bad på min hela semester

Tack för ordet/

Angelica Gradh, barnsjuksköterska, Styrelseledamot avd Västmanland.

Filed Under: Okategoriserade

Att vara Förtroendevald och ha ett uppdrag i Vårdförbundet

29 mars, 2021 by Gästbloggare Leave a Comment

Att få kollegers medgivande till att vara förtroendevald, är ett förtroende att förvalta. I uppdraget alltid se till medlemmars bästa i arbetsmiljö och att se till att arbetsgivaren följer våra kollektivavtal och lagar som styr en hel del av. Vi ska inte glömma att som anställd har vi också skyldigheter, när vi har skrivit på våra anställningsavtal.

För mig har förtroendeuppdraget alltid varit och är än idag något som har givit mig mycket genom åren. Att kunna vara stöd till medlemmar i villkors frågor och annat som rör deras vardag i arbetslivet, har gett mig kunskap och livserfarenhet i fackliga frågor.

Ibland har det varit obekvämt, men för det mesta har det känts bra i möten med arbetsgivaren. Min filosofi har alltid varit att genom min fackliga organisation kan jag påverka stort som smått. Det som har kommit att bli till min fördel är att jag har lärt mig genom kommunikation och dialog, kan man komma ganska långt i förändringar hos arbetsgivaren.


Jag önskar att fler skulle ta chansen att engagera sig och påverka våra villkor i arbetslivet. Engagemang kan ge förändringar i t.ex. lön och arbetsmiljö. Första steget brukar jag förmedla är att bli förtroendevald och ge sitt engagemang till förändringar.

Många medlemmar säger till mig, när jag frågar varför har ni inte någon förtroendevald på den här arbetsplatsen ”Jag har inte tid att vara förtroendevald”. Svaret de får av mig är ofta då att de kan vara flera förtroendevalda på samma arbetsplats och dela på uppdraget.

Rom byggdes inte på en dag, fackligt arbete är ofta en långsiktig förändring. Tro mig det går att förändra, ibland tar det bara lite längre tid, ibland kan det gå fortare.

Min största önskan inför framtiden är att alla arbetsplatser, där våra professioner finns ska ha minst en förtroendevald. Jag tror att om vi ska kunna bevara och förbättra vår vardag i
arbetslivet, så behövs det flera förtroendevalda inom Vårdförbundet.

Tack för ordet

Harriet Lindqvist
Facklig Samordnare på facklig tid
Styrelseledamot
Före detta Kongress ombud.

Filed Under: Okategoriserade

Den Internationella Kvinnodagen 8 Mars

8 mars, 2021 by Ingrid Edman Leave a Comment

Den internationella kvinnodagen instiftades 1910 och det är 100 år sedan kvinnor fick rösta i riksdagen för första gången men hörs allas röster idag? 

Varför behöver vi uppmärksamma internationella kvinnodagen den 8/3, har denna speciella dag inte längre någon betydelse utan spelat ut sin rätt? Många tankar för att inte tala om diskussioner hamnar man i när jag uttrycker att jag kommer fira internationella kvinnodagen den 8 mars.

Kanske skulle man ha emigrerat till något av de här länderna som tagit steget och gjort dagen som helgdag vilka är Angola, Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Burkina, Faso, Cypern, Eritrea, Georgien, Guinea-Bissau, Kazakstan, Kambodja, Kirgizistan, Laos, Madagaskar, Moldavien, Mongoliet, Nepal, Nordmakedonien, Ryssland, Serbien, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uganda, Ukraina, Uzbekistan, Vietnam och Zambia. I Kina får alla kvinnor en ledig eftermiddag från arbetet.

Men vad hjälper egentligen detta när det i grunden rör sig om strukturella fel i samhället?? Troligen inte alls… Kvinnodagen behövs och kommer fortsättningsvis att behövas i vårt arbete med ett jämställt samhälle där könet inte ska ha någon betydelse i ex vilka arbetsvillkor, lön och livslön jag lyckas få ihop beroende på vilken sektor jag valt att arbeta i.

På den svenska arbetsmarknaden jobbar mer än var fjärde kvinna deltid, jämfört med 11 procent av männen. De vanligaste orsakerna till kvinnors deltidsarbete är att lämpligt heltidsarbete saknas eller vård av barn.

Kvinnor gör fler avbrott i karriären för att ta hand om barn, föräldrar eller sjuka anhöriga. Kvinnodominerade branscher har mer ofrivilligt deltidsarbete, delade turer som slår sönder arbetsdagen, sämre löneutveckling och mer osäkra anställningar i form av timanställning, vikariat och visstidsanställningar. Varje dag utför kvinnor en timme mer obetalt arbete i hemmet. Kvinnors sjukfrånvaro ökar dessutom mer än mäns. I yrken där arbetsbördan är som tyngst, inom vård, skola och omsorg, är risken störst att bli sjukskriven.

Varje år tar svensk kvinnolobby fram statistik (medlingsinstitutets statistik) på hur vi närmar oss att få lön hela dagen (8-17) och siffran för i år 2021 stannade på 16.12, vilket medför att vi kvinnor arbetar gratis 48 minuter varje dag året runt. Känns inte som vi kan luta oss tillbaka, nej trots att vi är inne på 2020-talet har vi en lång väg kvar.

– Lika lön för lika och likvärdigt arbete.  

      

Vilka faktorer påverkar just vår livslön?

  1. Jämställd föräldraförsäkring
  2. Samma möjlighet till heltidsarbete och trygga anställningsformer
  3. Skärpt tillsyn av diskriminering och lönekartläggningar.
  4. Att även strukturella löneskillnader synliggörs och åtgärdas.

Hur ser det ut i Västmanland om vi tittar på våra medlemsgrupper och lön, fick en klok reflektion av vår ordförande: Det är som en klustersmitta … ingen vill sticka ut.  att ligga i framkant med löner finns inte på agendan för någon arbetsgivares i vår Region.

utan alla tittar och vilket jag förstår diskuterar med varandra om vad som kan vara rimligt i denna sektor gällande lön. Detta sätt att resonera innebär att vi aldrig uppnår jämställda löner för våra medlemsgrupper. Nej som det ser ut idag skall vi vara tacksam för lite applåder och då kan vi ju bara hoppas på att dessa applåder betalar hyran, maten, grund för att kunna få ta banklån etc. För att dra lite på smilbanden får vi väl ställa frågan i kommande lönesamtal hur många applåder arbetsgivaren tänker sig i löneutveckling men även hur många applåder de satt in på pensionskontot.

Ingrid Edman, barnmorska, Vice Ordförande Vårdförbundet avdelning Västmanland

Filed Under: Okategoriserade

Tacka med lön

5 mars, 2021 by Elisabeth Berglind Leave a Comment

Nu har pandemin haft sitt grepp över hela världen i över ett år. Pandemin har kastat ljus på våra medlemsgrupper och vi har stått i fokus på flera sätt under det gångna året.

Applåderna rungade initialt från allmänheten och artiklar skrevs i tidningar om oss – Hjältar i skyddsutrustning som står i frontlinjen mot detta virus. Hårt belastad sjukvård. Snabba omställningar och förflyttningar till verksamheter där vi behövdes som mest. Ombyggnationer och upprustningar för att kunna ta emot de patienter som drabbades hårt av denna pandemi. Hantering av ny teknologi, snabba beslut och nya riktlinjer att förhålla sig till hela tiden.

Alla hyllade och hyllar vårdpersonalen som gjort ett fantastiskt arbete med att ställa upp och ställa om.

Men till vilket pris? Vad har denna pandemi kostat oss som stått i stormens öga?

Inställda semestrar, övertidsberg, pressad och stressad arbetsmiljö och liten tid för återhämtning. Utbrändhet, sjukskrivningar, smittad på jobbet. Stress över att inte räcka till, stress över att inte finnas till, stress över att människor får lida och i värsta fall dö i ensamhet för att vi inte hinner. Vi har pressat oss lite till för att hinna, orka…bara lite till.

Vad kommer priset att bli för denna pandemi i slutändan för vårdpersonalen?

Det har kostat oss tid.

Tid att vara med sin familj. Tid att vila och återhämta sig. Tid att reflektera över det som man har varit med om hittills. Tid att bara vara utan att behöva oroa sig för att man kommer att bli uppringd och beordrad åter till sitt arbete. Att få vara bara ledig utan att behöva tänka på sitt arbete.

Vi lever också med vetskapen om att efter pandemin lugnat ner sig så finns det en enorm vårdskuld. Att börja beta av med alla inställda undersökningar, operationer och behandlingar – Alla människor som väntar på vård ska ha den vård som de behövt sedan länge.

Så kommer det då att finnas tid till återhämtning och vila? Kommer semestrar att beviljas? Kommer tyngden av arbetsmiljön att lätta? Kommer vårdpersonal att få den vila och återhämtning som vi behöver för att kunna ta tag i vårdskulden? Kommer löneutvecklingen att matcha den arbetsinsats som gjorts och görs under pågående pandemi?

Eller ska det som vanligt bara betas av med hjälp av övertid, beordra in personal och inställda ledigheter? Att vi ska fortsätta att ställa upp och uthärda de krav som arbetsgivaren ställer på oss utan att protestera. Ska vi fortsätta att ha en löneutveckling som hos många arbetsgivare är under industrimärket och som inte står i proportion till det arbete som vi utför och fortsätter att utföra? Dag ut och dag in, 24 timmar/dygn.

Vi gjorde det innan pandemin, under pandemin och vi kommer att göra det efter pandemin.

Pengar kan ju inte göra allt men det vore på sin plats nu att tacka oss med lön utifrån den belastning som vi haft under pandemin. För applåder kan vi inte betala räkningarna med.

Utöver en hållbar löneutveckling vill vi även ha återhämtning och vila. Det är dags för en prioritering av våra medlemsgrupper. Om arbetsgivaren vill att vårdpersonal ska kvarstanna i vården så behövs det en rejäl satsning på våra medlemsgrupper.

För utan oss stannar vården.

Elisabeth Berglind, specialistsjuksköterska, psykiatri

Filed Under: Okategoriserade

Därför valde Vårdförbundet att fortsätta med löneavtalet HÖK 19 för medlemmar i kommun och region

28 december, 2020 by Jani´ Stjernström

Efter noggrann analys och utvärdering av det centrala kollektivavtalet HÖK 19 ser vi ett tydligt trendbrott på ett övergripande plan. Vi ser att prioritering av särskilt yrkesskickliga har skett och att lönespridningen har ökat. Arbetsgivarna i olika regioner och kommuner har bedömt omkring 20-25 procent av medlemmarna som särskilt yrkesskickliga och dessa personer har fått mer i lönepåslag än tidigare.  

“HÖKen” flyger vidare

Det här innebär förstås inte att det ser likadant ut i hela landet. På vissa håll har arbetsgivare gjort ett riktigt bra jobb och levererat påslag på upp till 8 000 kronor till särskilt yrkesskickliga. På andra håll har det funnits en ovilja hos arbetsgivare att både prata om och prioritera särskilt yrkesskickliga. Så får det naturligtvis inte gå till.   

Vi har därför kommit överens med våra motparter i avtalet, SKR, om förtydliganden kring tillämpningen av avtalet. Där står bland annat att arbetsgivaren och förtroendevald tillsammans ska följa upp hur arbetet för ökad lönespridning går och att prioritering av särskilt yrkesskickliga sker, så som det var tänkt i avtalet. För att underlätta det här arbetet kommer det att finnas stöd för att följa upp lönestatistik och ha en löpande dialog kring särskilt yrkesskickliga. Det ska inte gå att komma undan. Alla medlemmar ska ha möjlighet att göra lönekarriär i yrket över tid.  

Vi förlänger samarbetet kring möjlighet till utbildningsanställningar och ska dessutom undersöka möjligheten till specialistutbildning för barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor. Tillsammans med att kompetens- och karriärmodeller ska vara på plats i alla regioner senast december 2022 blir detta en viktig pusselbit för möjligheten att göra karriär i yrket och ha en löneutveckling som speglar det.  

Denna förlängning är även till för att ge avtalet en möjlighet att utvecklas och att arbetsgivaren på ett tydligt sätt kan prioritera arbetet i den lokala lönebildningen. Det är nu lokalt som mycket av det fortsatta arbetet måste göras. Vårdförbundet centralt och SKR kan ge ramar och verktyg, men det är arbetsgivaren lokalt som bär ett stort ansvar för att ge rätt förutsättningar. 

Eftersom kollektivavtalet HÖK 19 är ett centralt avtal måste det också utvärderas på central och övergripande nivå. När vi nu har gjort en sammanvägd bedömning ser vi att fördelarna med att arbeta vidare med HÖK 19 överväger nackdelarna. Med nya och tydligare skrivningar sätter vi större press på de arbetsgivare som inte har levt upp till avtalet. Nu är det upp till arbetsgivare att använda avtalets förutsättningar och politiker att ge ekonomiska medel för nödvändiga prioriteringar!  

Det lokala arbetet i Västmanland fortsätter med att påverka arbetsgivarna, 10 kommuner samt regionen, att satsa på löneutveckling för alla samt tydlig lönespridning och ökad möjlighet till lönekarriär. Styrelsen har valt att fortsätta med traditionell förhandling inom vissa verksamheter inom regionen samt vissa kommuner där vi ser att det behövs en extra samordning kring löneavtalet.

Under januari månad kommer vi att kontakta lokalt förtroendevalda om vilka som kommer att omfattas av traditionell förhandling.

Innan lönesamtalen med arbetsgivaren startar så läs igenom avtalet och samsynsdokumentet,  finns på Vårdförbunds webben, det beskriver hur avtalet är tänkt att fungera eller kontakta lokalt förtroendevald för stöd och hjälp.

Jani´ Stjernström ordförande Vårdförbundet avd Västmanland

Filed Under: Okategoriserade

Är vi osynliga?

13 december, 2020 by Beatrice Zeppenfelt

Det osynliga del 2

Ibland undrar jag. Hur mycket av det vi gör syns? Eller snarare hur mycket syns INTE? Hur mycket sliter vi utan att ens kunna ha något tydligt bevis med vad? Hur kan något så simpelt som att rädda människors liv kräva så mycket?? Hur många gånger till orkar vi bemötas med alla attityder 

”Vi står inför stora utmaningar och vi ska göra allt vi kan”

”Det kommer krävas mycket och vi ALLA måste samlas nu”

”Vi vet att ni kommer ställa upp i dessa svåra tider”

”Vi kan inte göra mer än vårt bästa”

”Men det är ju såhär verkligheten ser ut, vi måste alla hjälpas åt” 

”Jo jo jo men framförallt är vi ju här för patienterna”

”Det där är inte riktigt ditt ansvar”

”Ja men du har lite för mycket engagemang, det är inte riktigt bra för dig”

”Vad är det egentligen som är problemet”

Problemet är att jobba ihjäl sig för att rädda andra – utan att ens bli betrodd eller litad på. När orden man yttrar fördöms, när tankar man förmedlar förkastas, när känslor man känner ignoreras, när allt det vi ser så tydligt är osynligt för andra.

Idag är det Lucia. Jag vill vara Lucia. Den vita skruden, ingivelsen av lugn, inbringa hopp i svåra stunder, det vackra ljuset i mörkret, ett löfte om ljusare tider…. Precis som att jobba i vården! Fast det var inte hela sanningen. Lucia brändes på bål. Lågorna bet inte på henne. Därför torterades hon istället, för att sedan slutligen dödats av ett svärd. Det vill inte jag. Det var inte alls min dröm. Jag vill rädda människor. Hjälpa utan att behöva dö själv. Jag vill inte vara Lucia. Jag kommer inte bli Lucia, nej, jag kommer aldrig bli någon martyr. 

Jag vill att vi blir hörda

Jag vill att vi blir betrodda

Jag vill att vi blir förstådda

Jag vill att vi blir värderade

Jag vill att vi blir prisade 

Och det vi gör som inte syns får inte förbli osynligt

Filed Under: Okategoriserade

Det osynliga del 1

11 december, 2020 by Beatrice Zeppenfelt

Det som inte syns, men känns

När man jobbar inom vården gör man mycket som inte syns, men som känns. Under de åren jag jobbat kliniskt har jag plågats av det ibland dagligen. Har funnit tröst hos kollegor som också upplever det. Har som tur är mött patienter som förstår det; vissa av dem har på ett smärtsamt sätt verkligen fått uppleva det på riktigt. 

Allt det vi gör för patienterna, allt det vi gör som INTE SYNS. Allt det vi gör utanför vad som kan mätas, allt vi gör som KÄNNS. För den enskilda patienten som väntar på operationen för att operera bort sin tredje hjärntumör är det mer tydligt vad vi gör som inte syns – för hon upplever hur vården känns, mer än vad hon mäter den.

Det mötet som jag hade med den unga kvinna som hade sin tredje hjärntumör. När jag skulle undersöka hennes skelett, för att se om tumören spridit sig. Då upplevde jag något jag aldrig någonsin kommer glömma. Något som förändrade mig in i skelettet. Av någon anledning blev undersökningen försenad, minns inte ens varför – att bli sen är sådan vardagsmat så tyvärr mer en regel än ett undantag. Tittade på klockan när jag skulle ge injektionen som är den första delen av en skelettskintigrafi. Redan tjugo minuter sen. Personalens måndagsmöte hade börjat, det enda tillfället vi biomedicinska analytiker har för att kunna möta varandra och förbereda oss inför veckan. Veckan som redan brutalt börjat för mig. Lite sen, lite stressad, lite tagen av att drygt en timme in efter en härlig ledig helg stå inför ett så fruktansvärt livsöde som detta. Och dessutom en timme in på veckan var jag redan sen!! Men inte det minsta snabbare jobbade jag; utan jag tog min tid kanske mer än vanligt. Så professionellt och samtidigt så personligt jag bara kunde förmå mig.

När vi var klara med injektionen väntade den tre timmar långa pausen. Hon skulle åka tillbaka till onkologavdelningen för att vänta på sin gammakameraundersökning. Vi log mot varandra. Vi var jämngamla; hon hade bara levt ett par år mer än mig. Men vi båda visste att hon kanske inte skulle få leva så många fler år alls. Jag körde ut henne till väntrummet. I hennes rullstol. Några år äldre än mig. Och i rullstol. Låste stolen samtidigt som jag sa ”jag ska verkligen försöka få hit en transportör så fort jag bara kan!” Hon vänder sig om och ler ”kära du, jag har inte bråttom någonstans”. Jag hann vända mig om och ta fem steg mot vår expedition för att boka transport. Stannade. Och kände. Insåg. Och vände. Gick raskt tillbaka och låste upp stolen. ”Aldrig att jag låter dig sitta ensam i ett väntrum och vänta. Nu går vi. Då får visa vilket rum du bor i.”

Jag minns inte ens om jag gick på det måndagsmötet. Jag minns bara att jag grät på toaletten. Jag minns känslan som att det var igår. Jag minns KÄNSLAN. Det jobb man gör när det verkligen KÄNNS – det går inte att mäta. Känslan av att möta någon och göra allt man förmår för att möta denna människa i hennes känsla. Det kommer aldrig kunna mätas.

Oförståelsen över allt vi verkligen gör, som aldrig syns. Ni som vet hur det är ni vet, ni vet utan att mäta. Ni KÄNNER

Filed Under: Okategoriserade

Region Västmanland värnar om sin personal i pandemin spår, eller?

6 maj, 2020 by Elisabeth Berglind

I pandemins frontlinje står Vårdförbundets medlemsgrupper som tydligt inte betyder någonting för Region Västmanland och ansvariga politiker. Vi är en otydlig massa som ska jobba och vara tacksamma över att vi har jobb.

Hur länge ska våra medlemsgrupper orka arbeta tider som visserligen uppfyller arbetstidslagen men påverkar privatlivet. Man har mindre tid med familj då 6 av 6 helger innehåller jobb i någon form, mindre tid för återhämtning och reflektion över vad som händer på jobbet, i sin familj och i sin omvärld.

Men vad händer när arbetsgivaren inte tar sitt ansvar och inser att detta inte kommer att försvinna inom en rimlig period utan att vi kommer att få leva med detta länge. När personal lämnar vården för att kunna ha en rimlig vardag. När personal söker sig till andra arbetsplatser där man uppskattas och får lön, återhämtning och om man utnyttjas så kompenseras man. När personal sjukskrivs pga. den stress och dåliga arbetsmiljö som man utsätts för dagligen. När arbetsbördan efter pandemin kommer att öka pga. de inställda vårdinsatser som i nuläget ställts in behöver genomföras.

Senaste i raden av ovilja från arbetsgivaren att värna om vår arbetsmiljö och att vi orkar hålla ut i detta maraton som pågår är att inte gå Vårdförbundet tillmötes under förhandlingar gällande semester. Man ändrar scheman så att de ska lösa personalfördelningen under pandemin, personal flyttas till andra nya områden inom sjukhuset, semester ska förläggas under juni, juli, augusti och september (v. 23–36).
”Det vi har krävt är huvudsemester med 4 veckor i juni, juli och augusti, schemat ska from 1/6 ändras så att man jobbar CCAA ledig två CCAA ledig två osv. detta gör en förlängd ledighet mellan 4 dagars passen vilket möjliggör mer ledig tid med familj under ljusa dagar o kvällar.
Erbjuda de medlemmar som vill byta bort semester till särskild ersättning ska få bra betalt för det.
Ett ledarskap som bedömer och löser medlems behov individuellt och inte kör över med argumentet att HR har beslutat.” ¨
(Jani Stjernström, avdelningsordförande Vårdförbundet avdelning Västmanland 20-05-05). Notering C= kvällstur, A= dagtur

Idag så är våra medlemsgruppers fysiska och psykosociala arbetsmiljö ansträngd på många håll. Personal vittnar om kollegor som bryter ihop pga. det tuffa läget som är psykiskt och fysiskt. De vittnar om att orken börjar ta slut, man vet inte hur länge till man kan köra i detta tempo och att privatlivet blir lidande.

Att arbeta med skyddsutrustning under ett arbetspass är fysiskt ansträngande, att arbeta med en patientgrupp som skiljer sig mot de patienter man vanligtvis arbetar med är psykiskt pressande, att arbeta med nya kollegor som är kompetenta men som man inte är van att arbeta med kräver att man snabbt ställer om och samarbetar, samvetsstress och etisk stress som påverkar personal negativt, familjeliv som blir lidande, anhöriga som tvingas ställa upp och ta hand om barn tvärtemot Folkhälsomyndighetens rekommendationer och så vidare.

Att då som arbetsgivare meddela att den intention som de haft fram tills för några dagar sedan utåt mot personalen inte håller. Intentionen var att alla ska få semester under sommarmånaderna som är lagstadgad (Semesterlag §12) nu inte kan genomföras utan semesterperiod förlängs till september är en uppvisning i högmod från ansvariga och regionpolitikerna där vår hälsa och mående inte betyder någonting utan vi är marionettdockor som ska dansa då arbetsgivaren rycker i trådarna.

När ska ansvariga politiker och arbetsgivaren inse att även vår fritid, återhämtning och arbetsmiljö är värd någonting.

Vi förväntar oss nu att ansvariga politiker och arbetsgivaren även de förlägger sin semester i september för att visa solidaritet med de medlemmar som står i frontlinjen för pandemin eftersom vi har ”Världens viktigaste arbete” enligt Region Västmanland.

#tackamedlön #vårdförbundet #vårdförbundetavdelningvästmanland #semester2020

Elisabeth Berglind, styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Västmanland, Specialistsjuksköterska Psykiatri, Skyddsombud/Förtroendevald

Filed Under: #barnmorskansår2020, #sjuksköterskansår2020, #stoltabarnmorskor, #stoltabiomedicinskaanalytiker, #stoltaröntgensjuksköterskor, #stoltasjuksköterskor, #utanossstannarvården, Barnmorska, Biomedicinsk analytiker, En annan vård är möjlig, Förtroendevald, Hälsosam vårdmiljö, Hälsosamma arbetstider, Okategoriserade, Patientsäkerhet, Påverka, Politiker, Röntgensjuksköterska, Sjuksköterska, Skyddsombud, Villkor

Internationella barnmorskedagen

5 maj, 2020 by Jani´ Stjernström

Vi hyllar våra barnmorskor på internationella yrkesdagen den 5 maj. Barnmorskan arbetar med kvinnors hälsa under hela livet, även under coronapandemin. Idag har Janina Gårdensjö på Avd 85 och Frida Bängs på Förlossningen blivit utsedda till “en fantastisk kollega” av sina kollegor.

Den 5 maj är det internationella barnmorskedagen. Det är en dag då vi i Vårdförbundet särskilt vill lyfta fram det viktiga arbete för barns och kvinnors hälsa som barnmorskor utför.

Världshälsoorganisationen WHO har också utlyst 2020 till sjuksköterskans och barnmorskans år och slår fast att bristen på dessa viktiga professioner är ett hot mot den globala hälsan. Under den här coronapandemi är det viktigare än någonsin att lyfta betydelsen av det viktiga hälsofrämjande arbete som barnmorskor gör för landets alla kvinnor.

I region Västmanland bor ungefär 134 600 kvinnor och de har sannolikt någon gång under livet träffat en barnmorska som hjälpt dem med preventivmedel, kanske på en ungdomsmottagning, som genomfört gynekologisk cellprovtagning, abort, eller stöttat dem under en graviditet, förlossning och eftervård. När klimakteriet inträffar fortsätter barnmorskan att ge stöd och hjälp. Det föddes ca 3000 barn förra året som tryggt kommit till världen under överinseende av en barnmorska. Barnmorskor är den naturliga kontakten för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa under hela livet och har genom historien varit en stark röst för kvinnans rätt till sin kropp .

Globalt bedömer WHO att det behövs ungefär 9 miljoner fler sjuksköterskor och barnmorskor för att nå Agenda 2030-målet om god hälsa för alla. Vårdförbundet instämmer att även i Sverige behövs fler barnmorskor för att nå målet ”en barnmorska – en förlossning”. WHO pekar ut fem områden där investeringar krävs för att förbättra sjukvården för alla;

1. Investera i fler barnmorskeledda och sjuksköterskeledda kliniker och möjliggör för dem att arbeta med sin fulla potential.

2. Anställ fler barnmorskor och specialistsjuksköterskor.

3. Gör barnmorskor och sjuksköterskor till centrala funktioner i primärvården.

4. Stöd barnmorskor och sjuksköterskor i deras hälsofrämjande och förebyggande arbete.

5. Investera i barnmorskors och sjuksköterskors ledarskap.

Vårdförbundet driver dessa frågor och kommer att fortsätta göra det, men vi kräver också bättre villkor där lön och hälsosam arbetsmiljö är väsentliga delar. Det måste löna sig bättre än idag att utbilda sig inom akademiska yrken, medlemmar investera 4,5 år på universitet till ett livsviktigt legitimationsyrke.

Vårdförbundet ser med oro på att vissa regioner ställer in screeningsverksamheten gällande gynekologiska cellprovsundersökningar, eller där tillgängligheten på ungdomsmottagningar försämras, vilket är särskilt illa när även gymnasieskolor håller stängt. Barnmorskor flyttas från förebyggande och hälsofrämjande verksamheter för att täcka upp brister i andra delar av vården. Det är viktigt att inte dessa radikala omprioritering av personalresurser får större negativa konsekvenser på sikt, särskilt som både historien och internationella erfarenheter lärt oss att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa är allt för lätt att prioritera bort. Vårdförbundet vill därför idag särskilt lyfta fram alla barnmorskor som gör avgörande insatser för att främja hälsa för Sveriges kvinnor under hela livet.

Ingrid Edman vice ordförande samt Barnmorska

Cecilia Stoor styrelseledamot samt Barnmorska

Jani` Stjernström ordförande i Vårdförbundet avdelning Västmanland

Filed Under: #barnmorskansår2020, #stoltabarnmorskor, En annan vård är möjlig, Förändring, Hälsosamma arbetstider, Internationella barnmorskedagen, Jämställdhet, Mänskliga rättigheter, Okategoriserade

Covid 19 arbetsmiljöarbetet, Krisavtal

27 mars, 2020 by Sandra Gustavsson

Vad gäller?

Gör riskbedömningar lokalt på era arbetsplatser! Bra stöd hittar du på Suntarbetsliv, följ länken nedan. Suntarbetsliv är ett samarbete mellan SKR (Sveriges kommuner och regioner) och de fackliga organisationerna.

Covid-19 – stöd för att hantera det på jobbet
https://www.suntarbetsliv.se/artiklar/sam/covid-19-stod-for-att-hantera-det-pa-jobbet/

Arbeta säkert och använd skyddsutrustning! Ha säkerhetstänk med dig 24/7! Skriv avvikelser om inte godkänd skyddsutrustning finns, om det uppstår brist på nödvändiga skyddsutrustning eller förbrukningsmaterial, om fastställda säkerhets- och övriga rutiner nonchaleras, om det sker brott mot lagar och förordningar gällande sjukvård och övriga brister i arbetsmiljön. Ta kontakt med avdelningen vid behov.

Krisavtalet är nu påtecknat. Vad räknas som kris? Vad betyder det?
“Kris” gällande avtalet syftar på tex. en naturkatastrof såsom bränder och översvämningar, utbrott av epidemier eller pandemier, terrordåd eller hot. Däremot räknas INTE personalbrist inom vården som kris!

Regioner eller kommuner måste i första hand utlysa ett krisläge. Sedan kan en begäran om att aktivera krislägesavtalet lämnas in till SKR och Sobona. SKR och Sobona sedan fattar beslut utifrån att alla fyra kriterier nedan är vara uppfyllda. Om en händelse eller händelseförlopp:

  1. avviker från det normala,
  2. som innebär allvarliga samhällsstörningar,
  3. kräver omedelbara insatser av en kommun eller region,
  4. och som medför omfattande eller avgörande påverkan på personalförsörjningen i den kommunala verksamheten.

“Krislägesavtalet ska tillämpas restriktivt. Det innebär att det inte är säkert att avtalet aktiveras ens under pågående pandemi.“

Ett eget krisavtal kan INTE tecknas lokalt inom kommuner eller regioner.

Sandra Gustavsson, leg. biomedicinska analytiker, styrelseledamot avd. Västmanland

.

Filed Under: Okategoriserade

  • 1
  • 2
  • 3
  • Next Page »
Det är vi som bloggar i Västmannabloggen!

Senaste inläggen

  • Sommarsemester är ingen happening – den kommer varje år….
  • Att vara Förtroendevald och ha ett uppdrag i Vårdförbundet
  • Den Internationella Kvinnodagen 8 Mars
  • Tacka med lön
  • Det viktigaste vi har för att påverka, är vår egen röst

Kategorier

Arkiv

  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016

Facebook

RSS Aktuellt från avd Västmanland

  • Nominera en fantastisk kollega
  • JÄMSTÄLLDA LÖNER - när kommer arbetsgivare att göra det till en prioriterad fråga?
  • Debatt: Vårdförbundets medlemmar är livsviktiga men arbetsgivarnas erkännande är lågt
  • Vill arbetsgivaren förflytta dig till annan arbetsplats?
  • Var med och stötta Musikhjälpen!
  • Kauser är en fantastisk kollega

För redaktörer

Logga in
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.