Västmannabloggen

Västmannabloggen

Västmannabloggen

Covid 19 arbetsmiljöarbetet, Krisavtal

av Lämna en kommentar

Vad gäller?

Gör riskbedömningar lokalt på era arbetsplatser! Bra stöd hittar du på Suntarbetsliv, följ länken nedan. Suntarbetsliv är ett samarbete mellan SKR (Sveriges kommuner och regioner) och de fackliga organisationerna.

Covid-19 – stöd för att hantera det på jobbet
https://www.suntarbetsliv.se/artiklar/sam/covid-19-stod-for-att-hantera-det-pa-jobbet/

Arbeta säkert och använd skyddsutrustning! Ha säkerhetstänk med dig 24/7! Skriv avvikelser om inte godkänd skyddsutrustning finns, om det uppstår brist på nödvändiga skyddsutrustning eller förbrukningsmaterial, om fastställda säkerhets- och övriga rutiner nonchaleras, om det sker brott mot lagar och förordningar gällande sjukvård och övriga brister i arbetsmiljön. Ta kontakt med avdelningen vid behov.

Krisavtalet är nu påtecknat. Vad räknas som kris? Vad betyder det?
“Kris” gällande avtalet syftar på tex. en naturkatastrof såsom bränder och översvämningar, utbrott av epidemier eller pandemier, terrordåd eller hot. Däremot räknas INTE personalbrist inom vården som kris!

Regioner eller kommuner måste i första hand utlysa ett krisläge. Sedan kan en begäran om att aktivera krislägesavtalet lämnas in till SKR och Sobona. SKR och Sobona sedan fattar beslut utifrån att alla fyra kriterier nedan är vara uppfyllda. Om en händelse eller händelseförlopp:

  1. avviker från det normala,
  2. som innebär allvarliga samhällsstörningar,
  3. kräver omedelbara insatser av en kommun eller region,
  4. och som medför omfattande eller avgörande påverkan på personalförsörjningen i den kommunala verksamheten.

“Krislägesavtalet ska tillämpas restriktivt. Det innebär att det inte är säkert att avtalet aktiveras ens under pågående pandemi.“

Ett eget krisavtal kan INTE tecknas lokalt inom kommuner eller regioner.

Sandra Gustavsson, leg. biomedicinska analytiker, styrelseledamot avd. Västmanland

.

En liten fågel viskade i mitt öra…

av Lämna en kommentar

En medlem hörde av sig till mig som styrelseledamot och hade frågor om möjlighet att kombinera jobb och familjeliv. Hen jobbade enbart dagtid och inga röda dagar. Efter lite frågor fram och tillbaka kom det fram att arbetsgivaren ville ändra medlemmens arbetstider till att hen skulle arbeta även kväll, helg och storhelg.

Jag informerade om att arbetsgivaren inte ensidigt får göra ändringar i anställningsavtalet utan då måste man vara överens om ändringarna, alltså medlemmen måste godkänna ändringarna. Vill medlemmen inte gå med på föreslagna ändringar måste arbetsgivaren, om denne vill driva igenom aktuella förändringar, säga upp avtalet, alltså säga upp medlemmen. För att kunna säga upp en medlem måste det dock finnas saklig grund för uppsägning. Jag och medlemmen kom fram till att någon sådan grund inte fanns och medlemmen gick tillbaka till arbetsgivaren och förklarade att hen inte var intresserad av att göra föreslagna ändringar.

Arbetsgivaren fick dra tillbaka ändringarna i anställningsavtalet och medlemmen fortsätter att arbeta dagtid i enlighet med vad hen och arbetsgivaren kommit överens om när hen anställdes.

Det man kommit överens om är det som gäller.

Tack vare att medlemmen fick en känsla av att det var nått som var fel och hörde av sig till mig kunde vi tillsammans hjälpas åt att stoppa en försämring för medlemmen. Vilket känns fantastiskt!

Stort tack till alla medlemmar som hör av sig till Vårdförbundet för stöd och hjälp, det är först då vi kan hjälpa till! 🙂

Har du en fråga eller kanske vill bolla nått som känns tokigt? Ta gärna kontakt med en av Vårdförbundets förtroendevalda eller Vårdförbundet Direkt 0771-420420.

Häng med mig!

av 2 kommentarer

Birgitta Kerstis heter jag. Jag har arbetat som sjuksköterska i 35 år! Mitt yrke har tagit mig runt jorden. Men framför allt har mitt yrke gett mig fantastiska möten med patienter och deras familjer samt alla underbara kollegor. Jag har gråtit, skrattat och häpnat. Alla som arbetat natt vet hur lättskrattat det är runt 04.30. Ingen nämnd och ingen glömd, men Maria Svensson är nog den som bjudit på flest galna upptåg nattpassen på barnkliniken för lääänge sedan. Jag har fått vänner för livet. Gun Halén, Helena Maass och jag arbetade natt på avdelning 69 i början av nittiotalet. De är fortfarande mina kära vänner.

Nåväl, startade gjorde jag i Uppsala efter min examen. Mitt sikte var att bli distriktssköterska och åka runt i gårdarna. Nu ser det ju inte riktigt ut så som ni vet. Tillsammans med en god kollega från akuten, Birgitta Kättström som tyvärr inte lever längre, for jag till Island och arbetade på en kirurgavdelning 1989. Anledningen var ett krossat hjärta som behövde helas, vilket kurerades med vackra vyer och fantastiska människor. Isländskan är inte enkel men med hjälp av ordböcker, gester och god vilja gick det galant.

Åter i Sverige började jag på barnkliniken, där jag fortfarande arbetar ibland på barnakuten. Jag gick min barnspecialistutbildning 1990 och älskar fortfarande att utmanas av barnen. Under dessa år läste jag olika fristående kurser samt till distriktssköterska. Jag arbetade några år på Resursenheten där jag bland annat blev stammis på Onkologens dagvård. En grym arbetsplats med patienter och kollegor som kan mötas helt avskalat. Jag skrev under mina sista år på Region Västmanland min avhandling. Vilken förmån att få utbilda sig 50 % i flera år. Jag är evigt tacksam för min doktorandkollega Margareta Widarsson och Centrum för Kliniks Forskning för allt stöd under doktorandtiden. Förutom på Onkologens dagvård var jag denna tid på Barndagvården där jag också fått vänner för livet. Amie Hydara, den skickligaste sjuksköterskan jag mött, och många andra kollegor på Barnkliniken är mig mycket kära.

Utmaningar har alltid lockat, så sedan 2010 är jag volontär för Operation Smile. Jag har varit på tio uppdrag och arbetat då på pre- och postop. Länder som jag varit på uppdragen i är: Etiopien, Sydafrika, Marocko, Indien, Filippinerna, Malawi, Jordanien x 2, Honduras och Förenade Arabemiraten. Detta har gett mig insikter om livets orättvisor och möten med människor från hela världen. Jag längtar till mitt nästa uppdrag.

Sedan 2015 arbetar jag som Universitetslektor på Mälardalens Högskola. Här blir det häftiga möten med studenter och kollegor. Jag har världens bästa chef och ett arbete som är fritt men inte alltid lätt. HVV, Mälardalens Högskola har också gett mig möjligheter att se världen. Jag har varit på två lärarutbyten i USA och Indien. Nu är det dags igen. Jag har fått stipendium via STINT, Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning och far den 24/1 till Christchurch, Nya Zeeland för en två månaders vistelse på ARA University. Det blir verkligen spännande och kul.

Jag hör av mig om några veckor för fortsättning.

På återseende!

/Birgitta Kerstis

Några bilder från mina tidigare utlandsuppdrag för Operation Smile:

  
Amman, Jordanien, 2015          Madada, Jordanien, 2019            Madada, Jordanien, 2019

När det faktiskt finns rök utan eld

av Lämna en kommentar

Det är början på mars 2015 och kallt ute. Klockan närmar sig lunchdags och dagen är mulen och grå. Jag är på väg hem från min arbetsplats; det är tre minuters gångväg mellan hem och jobb, om jag tar genvägen över Stockholmsvägens fyra filer. Idag har jag dock fastnat vid vägen och stått still; som fastfrusen vid vägen i 45 minuter.

Jag står som katatonisk vid vägen, en bit från sjukhuset och andas häftigt. Mitt hjärta slår så fort och hårt att det känns som att det vill bryta sig ut. Jag stirrar framför mig i chock medan bilarna far förbi i rusningstrafiken och jag kan inte röra mig. Min kropp lyder inte, jag har helt tappat fotfästet i tillvaron och den totala avsaknaden av något konkret och säkert att klamra mig fast vid och förutsägbarhet, fullkomligt tjuter i mina öron. Jag minns inte ens hur jag hamnade här, har ingen aning om hur länge jag stått där ens; jag är livrädd. Jag har aldrig känt skräck som denna tidigare; någonsin och det är helt förlamande.

Jag vet bara att jag nyss lämnat min arbetsplats sedan ca tre år efter ett möte som jag bett om med den nya chef som nyss börjat på avdelningen. Jag ville prata med henne om hur vi, under ledning av förra chefen, trots att jag har en funktionsnedsättning har fått jobbet att fungera bra med några mindre anpassningar och ett par hjälpmedel.

Istället har jag fått en 45 minuters utskällning för att ”Jag inte klarar mitt jobb, aldrig har gjort det” hur ”alla hatar mig, alla är trötta på att få göra det jag bara lämnar och trötta på att städa upp efter mig” och hur ”jag är en fara för patientsäkerheten”. Dessutom kommer det att vara slut på alla anpassningar och chefen kommer i framtiden att ”ställa exakt samma krav på mig som på alla andra”.

I början av mötet försökte jag påpeka att arbetsgivare har skyldighet att anpassa efter mina behov enligt både Arbetsmiljölagen och Diskrimineringslagen men det bara gjorde att chefen blev mer aggressiv i sina påhopp och spände samtidigt blicken i mig på ett sätt som nästan gjorde fysiskt ont.

Någonstans här går något i mig sönder. Hela min självbild och världsuppfattning kraschar totalt och min hjärna uppfattar detta som ett så stort hot att den slutar fungera nästan helt. Den enda del som går att nå är min ”reptilhjärna” och den har bara tre alternativ: slåss, fly eller spela död dvs jag hamnar i ”Fight-flight-freeze-läge”.

I slutet av mötet har jag sådan panik att min hjärna skriker: ”FLY!” till varje pris var tvungen att ta mig därifrån, snarast möjligt. Medan chefen pratade så planerade jag min flykt; hur jag enklast och mest diskret skulle fly utan att bli sedd av någon. Ingen fick se att jag gråtit, min mascara måste ha runnit, kanske kunde jag via brandtrappan snabbt ta mig ner i kulverten?

Nu står jag då efter flykten vid vägen och har bara en enda tanke i mitt huvud: ”Jag vill inte leva mer, om det är som hon säger; alla hatar mig, då kan jag inte fortsätta leva! Det går inte; det finns ingen chans!”

Efter 45 min börjar min hjärna skicka signaler till andra delar och två andra ord dyker upp: ”Ring facket!” och jag ringer Vårdförbundet och på andra sidan svarar Cecilia som jag har haft kontakt med tidigare. När jag i efterhand har sagt till henne att hon där och då räddade mitt liv så tror jag inte att hon kan ana hur sant det är, hur stor hennes insats faktiskt var för mig.

Cecilia sa direkt till mig: ”Men Anna: det där stämmer ju inte!”, något som före detta inte ens hade slagit mig men nu räckte det för att väcka mig ur den där ”koman” och fick mig att återvända till logiskt tänkande som också fick mig att börja ifrågasätta. Var det verkligen rimligt att de låtit en legitimerad sjuksköterska jobba i tre år trots att de ansett mig vara patientfarlig, bara för att ”ingen ville göra mig ledsen”? Varför fick jag inte veta vilka det var som hade kommit med klagomål så gott som dagligen? Hade chefen faktiskt gått runt och frågat alla vad de tyckte om mig? I så fall; var det ens rätt? Fanns det inte en risk för att man på så sätt kunde uppmuntra till rent skitsnack?

Detta blev början på resan som skulle bli ett mångårigt helvete som jag aldrig kunnat föreställa mig och som jag än idag inte hämtat mig från. Under resans gång kan jag dock säga att jag fick all hjälp jag kunde få från Vårdförbundet; de fanns vid min sida till 200% i otaliga möten. Från det där första samtalet, vid varje möte efter det, i möten med chefen och HR-representant som påstod att de hade bevis för att jag inte kunde mitt jobb och i samma möten där Vårdförbundet begärde att få veta vad gjort fel men som chefen aldrig kunde visa. De förhandlade åt mig när arbetsgivaren ville säga upp mig och var obevekliga mot arbetsgivaren då det inte fanns saklig grund för uppsägning. De fanns där när jag fick svaret på IVO’s utredning och var för rädd för att öppna kuvertet, då stannade Jani kvar på kontoret med mig och gick igenom innehållet med mig trots att hennes dotter ringde! Jag har fått hjälp som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Jag blir aldrig samma person som jag var innan, får aldrig tillbaka tilliten till människor eller rättssäkerheten i vårt samhälle. Jag vill dock tro att jag någon dag kommer vidare som en klokare och bättre person. En sak jag bestämde mig för direkt, det blev mitt mantra; den regel jag aldrig fick bryta mot och som jag inte heller gjort och det var: ”Jag kommer aldrig att sjunka till deras låga nivå och jag kommer aldrig att vara tyst om detta!”.

Anna, stolt legitimerad sjuksköterska med funktionsvariation, nu även föreläsare och kunskapsspridare

Annas hemsida

  

 

Uppsagda avtal – uppdatera dina medlemsuppgifter

av Lämna en kommentar

Uppsagda avtal inom den privata sektorn löper ut den 31 december 2018. Vi behöver ha aktuella uppgifter om din arbetsplats, privat mobilnummer och privat e-postadress inför en eventuell konflikt.

 

Aktuella uppgifter är ALLTID viktig och därför uppmanar vi att ALLA VÅRA MEDLEMMAR oavsett arbetsgivare uppdaterar sina uppgifter.

 

https://www.vardforbundet.se/medlemskap/dina-medlemsuppgifter/andra-uppgifter/

Kontakta Vårdförbundet Direkt på telefon 0771-420 420 om du har frågor eller behöver hjälp att ändra dina uppgifter.

Du kan följa förhandlingarna i Avtalsbloggen. https://vardforbundetbloggen.se/avtalsbloggen/

Sandra Gustavsson, Leg. biomedicinska analytiker, styrelseledamot avd. Västmanland

Hela havet stormar!

av Lämna en kommentar

Sedan 2009 har indragen och avslagen sjukpenning aldrig varit så hög som nu.

Vilka är det som drabbas allra värst? Kvinnor drabbas ungefär dubbelt så ofta som män enligt Försäkringskassans årsredovisning 2017. Inte så konstigt då kvinnor har dubbelt så hög sjukfrånvaro som män.

Inom Sveriges kommuner och Landsting (SKL) området börjar sjuktalet sakta sjunka för första gången sedan 2011. Enligt Caroline Olsson (SKL) är orsaken till sänkningen inte helt klargjord men den generella ojämställdheten i samhället är en trolig anledning.

https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2018/mars/sjukfranvaron-minskar-i-kommuner-och-landstingen/

Jo då, jag håller med om att det är en stor bidragande faktor, men utifrån det jag har upplevt i mitt uppdrag, finns det nog flera orsaker. Försäkringskassans indragna och avslagna sjukpenning tvingar sjukskrivna och arbetsgivare till olika lösningar som gagnar statistiken positivt.

  •  Att känna ett tvång att återgå till sitt arbete trots sjukskrivningen/arbetsmiljön kan leda till att tillståndet förvärras.
  •  Att i sin tvivel över att inte klara av att återgå till sitt ordinarie arbete antingen man säger upp sig, byter bransch eller går i pension.
  •  Uppsägning i en ökande takt pga. att arbetsgivaren inte klarar sitt  rehabilitations- och arbetsanpassningsansvar. Vart har arbetsgivarens rehabiliteringsansvar tagit vägen?

Vad händer med de sjukskrivna som blir utförsäkrade och inte klarar återgång i arbete? När Försäkringskassan bedömer att den sjukskrivnas arbetsförmåga klarar ett ”normalt förekommande jobb”  rekommenderar de att skriva in sig hos arbetsförmedlingen.  Behovet av att aktivt söka jobb under en sjukskrivning upplevs som otroligt kränkande.

Nu uttalar arbetsförmedlingen sig om att myndigheten saknar det medel som krävs för de resurser och rehabiliteringsstöd de sjukskrivna behöver. Arbetsförmedlingen kritiserar Försäkringskassan som tvingar sjuka människor att söka jobb, sjuka ska ha sjukpenning. Sedan 2014 har antalet sjukskrivna som blivit tvungna att söka jobb ökat med 450% och 2017 handlade det om 8600 personer.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6907839

Sjukskrivningsärendena hos fackföreningarnas juridiska byrå LO-TCO Rättskydd ökar i samma takt som sjukskrivningstalen går ned! 72% fler ärenden under 2017.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/stark-facklig-kritik-mot-forsakringskassan

Arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan tycker till och bedömmar huruvida en människas arbetsförmåga passar utifrån ekonomi och egna värderingar.  Värt har mänskligheten tagit vägen? Vad är lösningen? Hela havet stormar! Alla sitter bekväma i sina stolar och de sjukskrivna faller i mellan.

Sandra Gustavsson, leg. biomedicinska analytiker, styrelseledamot avd. Västmanland

Oroväckande ökning av livmoderhalscancer

av Lämna en kommentar

Det tragiska med denna nyhet är att livmoderhalscancer går att förebygga med screening och vaccinering mot HPV (humant papillomvirus)! För att nå optimal skydd bör pojkar så väl som flickor vaccineras! En infektion av viruset HPV kan orsaka cellförändringar och på sikt även livmoderhalscancer.

Enligt Cancerfondsrapporten 2018 har incidensen av livmoderhalscancer ökat kraftigt! Det nationella screeningprogrammet med cellprovtagning och ökad kunskap har lett till att cancern halverats sedan 1970-talet.  Mellan 450-500 fall upptäckts varje år men under 2014 och 2015 har incidensen ökat med ca 20% eller 100 fall.

https://static-files.cancerfonden.se/Cancerfondsrapporten_18_Livmoderhals_enkelsidig_PDF%20%281%29_1519111515.pdf

Totalt sätt har deltagandet i nationella screeningprogram ökat och verkar inte ligga bakom ökningen i cancerfall. 82 procent av alla kvinnor i Sverige mellan 23 och 60 år deltar i programmet. Landsting med störst ökning är: Östergötland, Jönköping, Blekinge, Halland, Värmland, Örebro och Dalarna.

Anledningen till ökning är inte klarlagd men av statistiken kan det nämnas att över 60% av kvinnor som drabbas av livmoderhalscancer de senaste åren inte deltagit i screeningprogrammet alls eller i bästa fall oregelbundet. En annan tydlig markör utifrån statistiken är den socioekonomiska kopplingen till ökningen; låginkomst, lägre utbildningsnivå, arbetslöshet, behov av försörjningsstöd och icke svensk födda.

Landstingen måste öka deltagandet i screeningen genom t.ex. personliga telefonsamtal, årliga omkallelser, informationsbroschyrer på flera språk samt även erbjuda självtest för de utsatta grupperna.

https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2018/februari/orovackande-okning-av-livmoderhalscancer/

                          

Sandra Gustavsson, leg. biomedicinska analytiker, Styrelseledamot avd. Västmanland

 

Nya läkemedelsföreskriften 1 januari 2018!

av Lämna en kommentar

Lite information till våra härliga medlemmar om nya läkemedelsföreskriften, så här på Luciadagen!

Här kommer viktig information till våra medlemmar gällande Socialstyrelsens föreskrift och allmänna råd om ordination och hantering av läkemedel i hälso-och sjukvård (HSLF-FS 2017:37) som börjar gälla 1 januari 2018. Hela föreskriften hittar du här.

När reglerna börjar gälla ska det finnas en handbok som ger vägledning till hur detta ska tillämpas i praktiken. Håll koll på socialstyrelsens hemsida och gå in på deras webb och titta under frågor & svar, där finns det en sammanställning över de vanligaste inkomna frågor som har behandlats. Det finns också en podd som man kan lyssna på om intresse finns, den hittar du här!

En liten snabb summering:
• Den nya föreskriften innehåller fler regler och många av de regler som fanns har förtydligats och kompletterats. Bestämmelser om behörighet att vaccinera har flyttats till andra föreskrifter och allmänna råd.

Läkemedel:
Gällande ordination av läkemedel:
• man måste göra en lämplighetsbedömning vid insättning/utsättning/ändring/förlängning av en pågående läkemedelsbehandling.
• Information ska ges till patienter om utbyte sker av preparat vid hämtning på öppenvårdsapotek.
• Man måste planera avslut eller uppföljning av läkemedelsbehandling och detta ska dokumenteras strukturerat och enhetligt, helst elektroniskt.

Samlad dokumentation:
• ordinationerna ska hållas samlade i patientjournalen och vårdgivare ska säkerställa att den hälso- och sjukvårdspersonal som iordningställer och administrerar eller överlämnar ett läkemedel till en patient har tillgång till uppgifterna om läkemedelsordinationen, vem som ordinerat läkemedlet och tidpunkten för ordinationen.

Generella direktiv (beslut om läkemedelsbehandling som gäller patienter på en viss vårdenhet och vid särskilt angivna tillstånd):
• Endast läkare får utfärda generella direktiv och dessa ska vara skriftliga. Dessa generella direktiv ska utfärdas restriktivt och omprövas återkommande.
• Sjuksköterskan ansvarar för att göra en bedömning av patientens behov av läkemedlet, vilket ska dokumenteras, och kontrollera läkemedlets indikation och kontraindikationer.
• Det ska finnas tydliga rutiner där vårdgivaren säkerställer att generella direktiv utfärdas på ett patientsäkert sätt och vilka läkare som får utfärda generella direktiv.
• Justering av doser får endast ske om det är förenligt med god och säker vård av patienten och den ska göras med utgångspunkt i patientens behov och ska dokumenteras i patientjournalen.
• Vårdgivaren ska ha rutiner för vilken kompetens sjuksköterskan ska ha för att få justera doseringen i en läkemedelsordination.

• Muntliga läkemedelsordinationer får endast förekomma när en patient behöver omedelbar behandling, den som muntligen har ordinerat ett läkemedel ska dokumentera ordinationen vid ordinationstillfället eller i undantagsfall så snart som möjligt därefter.

Delegering:
• Delegering är enbart tillåtet om det är förenligt med god och säker vård och får endast ges av läkare, tandläkare eller sjuksköterskor.
• Verksamhetschefen/MAS ansvarar för att beslut om delegering är förenlig med god och säker vård och att den omprövas i nödvändig omfattning.
• Vårdgivarna måste ta fram tydliga rutiner för när det är patientsäkert med delegering av läkemedel och yrkesutövaren som delegerar ska kunna känna sig trygg i sin bedömning och har ALLTID rätt utifrån sitt yrkesansvar att inte delegera en arbetsuppgift om det inte är förenligt med god och säker vård.

Nu när ni har fått lite mer information är det dags för er att gå tillbaka till jobbet och påverka hur de nya föreskrifterna införs på arbetsplatsen! Behöver ni nya rutiner? Eller kanske bara uppdatera befintliga rutiner? Har ni pratat om detta på arbetsplatsen?

Några frågor att ta med sig till nästa APT eller direkt till chefen:
• Hur fungerar våra rutiner gällande läkemedelshantering och delegering?
• Vilken kompetens och kunskap krävs för den som genom delegering får i uppgift att iordningställa och administrerar eller överlämna läkemedel?
• Vilken kompetens behövs för att justera läkemedelsdos och vilka läkemedel får jag justera dosen för?
• Får annan än den som iordningställt läkemedlet administrera eller överlämna läkemedlet?
• I vilka situationer och under vilka förutsättningar är det förenligt med en god och säker vård att delegera iordningställande och administrering eller överlämnande av läkemedel?

Trevlig Lucia!
//Beatriz Olsson

På Vårdförbundets webb kan du dessutom hitta material för att föra diskussioner på DIN arbetsplats.

Skriv ut och lägg den här diskussionsmaterialet på din arbetsplats t ex. “Var med och påverka hur delegering används på din arbetsplats!”

 

VLT 170622 “Tunn sommarbemanning inom vården – sköterskor oroliga för patientsäkerheten”

av Lämna en kommentar

Två förtroendevalda, Benny på onkologkliniken och Lena på kirurgkliniken och en styrelseledamot Tina talade med VLT utifrån oron över patientsäkerheten då bemanningen i sommar är tunn.

Då artikeln enbart var läsbar för de med internetversion av VLT och pluskunder så la vi den som en PDF här, artikel170622


Vad händer med dina försäkringar om du avslutar ditt medlemskap?

av Lämna en kommentar

Vet du vad som händer med din försäkring hos Folksam om du skulle välja avsluta ditt medlemskap i Vårdförbundet?  Förutom att beslutet påverkar dig personligen påverkar det även kollektivet.

Vad händer då?

*Du som individ har inte rätt att fortsätta ha kvar dina försäkringar (förutom barn- och ungdomsförsäkringar för barn under 19 år) hos Folksam

*Du som icke medlem får undersöka och teckna likvärdiga försäkringar på egen hand! Har du koll på försäkringsvillkoren hos de olika försäkringsbolagen?  Har du koll på vad ni behöver?

* Du som icke medlem får betala försäkringarna separat och i dagsläge innebär det ungefär en fördubbling i avgifter.

*Ska du teckna en ny försäkring  kan det krävas omfattande hälsokontroller vilket kan innebär att du inte får en försäkring!

*Du går miste om stickskadeförsäkringen.

Möjligheten att utöka försäkringar efter behov finns hos Folksam.

De avtalsenliga försäkringarna genom kollektivavtal mellan Vårdförbundet och arbetsgivaren kompenserar dig för inkomstbortfall när du till exempel är sjuk, råkat ut för arbetsskada, är arbetslös, får barn, pensioneras eller inte kan jobba av annan anledning?

Ditt medlemskap i Vårdförbundet möjliggör att Vårdförbundet kan förhandla till sig bra försäkringar till bra avgifter för kollektivet. Ju starkare kollektivet blir desto bättre förutsättningar får kollektivet!

Tillsammans är vi starka! Glöm inte att svara på sommarenkäten på hemsidan.

Glad sommar

Sandra Gustavsson

Biomedicinsk analytiker

Ledamot Vårdförbundet avdelning Västmanland