I pandemins frontlinje står Vårdförbundets medlemsgrupper som tydligt inte betyder någonting för Region Västmanland och ansvariga politiker. Vi är en otydlig massa som ska jobba och vara tacksamma över att vi har jobb.

Hur länge ska våra medlemsgrupper orka arbeta tider som visserligen uppfyller arbetstidslagen men påverkar privatlivet. Man har mindre tid med familj då 6 av 6 helger innehåller jobb i någon form, mindre tid för återhämtning och reflektion över vad som händer på jobbet, i sin familj och i sin omvärld.

Men vad händer när arbetsgivaren inte tar sitt ansvar och inser att detta inte kommer att försvinna inom en rimlig period utan att vi kommer att få leva med detta länge. När personal lämnar vården för att kunna ha en rimlig vardag. När personal söker sig till andra arbetsplatser där man uppskattas och får lön, återhämtning och om man utnyttjas så kompenseras man. När personal sjukskrivs pga. den stress och dåliga arbetsmiljö som man utsätts för dagligen. När arbetsbördan efter pandemin kommer att öka pga. de inställda vårdinsatser som i nuläget ställts in behöver genomföras.

Senaste i raden av ovilja från arbetsgivaren att värna om vår arbetsmiljö och att vi orkar hålla ut i detta maraton som pågår är att inte gå Vårdförbundet tillmötes under förhandlingar gällande semester. Man ändrar scheman så att de ska lösa personalfördelningen under pandemin, personal flyttas till andra nya områden inom sjukhuset, semester ska förläggas under juni, juli, augusti och september (v. 23–36).
”Det vi har krävt är huvudsemester med 4 veckor i juni, juli och augusti, schemat ska from 1/6 ändras så att man jobbar CCAA ledig två CCAA ledig två osv. detta gör en förlängd ledighet mellan 4 dagars passen vilket möjliggör mer ledig tid med familj under ljusa dagar o kvällar.
Erbjuda de medlemmar som vill byta bort semester till särskild ersättning ska få bra betalt för det.
Ett ledarskap som bedömer och löser medlems behov individuellt och inte kör över med argumentet att HR har beslutat.” ¨
(Jani Stjernström, avdelningsordförande Vårdförbundet avdelning Västmanland 20-05-05). Notering C= kvällstur, A= dagtur

Idag så är våra medlemsgruppers fysiska och psykosociala arbetsmiljö ansträngd på många håll. Personal vittnar om kollegor som bryter ihop pga. det tuffa läget som är psykiskt och fysiskt. De vittnar om att orken börjar ta slut, man vet inte hur länge till man kan köra i detta tempo och att privatlivet blir lidande.

Att arbeta med skyddsutrustning under ett arbetspass är fysiskt ansträngande, att arbeta med en patientgrupp som skiljer sig mot de patienter man vanligtvis arbetar med är psykiskt pressande, att arbeta med nya kollegor som är kompetenta men som man inte är van att arbeta med kräver att man snabbt ställer om och samarbetar, samvetsstress och etisk stress som påverkar personal negativt, familjeliv som blir lidande, anhöriga som tvingas ställa upp och ta hand om barn tvärtemot Folkhälsomyndighetens rekommendationer och så vidare.

Att då som arbetsgivare meddela att den intention som de haft fram tills för några dagar sedan utåt mot personalen inte håller. Intentionen var att alla ska få semester under sommarmånaderna som är lagstadgad (Semesterlag §12) nu inte kan genomföras utan semesterperiod förlängs till september är en uppvisning i högmod från ansvariga och regionpolitikerna där vår hälsa och mående inte betyder någonting utan vi är marionettdockor som ska dansa då arbetsgivaren rycker i trådarna.

När ska ansvariga politiker och arbetsgivaren inse att även vår fritid, återhämtning och arbetsmiljö är värd någonting.

Vi förväntar oss nu att ansvariga politiker och arbetsgivaren även de förlägger sin semester i september för att visa solidaritet med de medlemmar som står i frontlinjen för pandemin eftersom vi har ”Världens viktigaste arbete” enligt Region Västmanland.

#tackamedlön #vårdförbundet #vårdförbundetavdelningvästmanland #semester2020

Elisabeth Berglind, styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Västmanland, Specialistsjuksköterska Psykiatri, Skyddsombud/Förtroendevald