Den 4 oktober var det återigen dags för avdelningens årsmöte med förtroendevaldadagen i anslutning till det.

Av dagens föreläsningar var forskningsresultat kring hälsosamma arbetstider och arbetstidsförläggning mest intressant.

Jag tycker att det är märkligt att inom vissa mansdominerade yrkesområden har samhället erkänt och anpassat arbetstider utifrån återhämtningsmöjligheter sedan länge. Trots mycket forskning kring arbetstidsförläggning och dessa risker, riktlinjer från arbetsmiljöverket (AFS:s 2015:4 ”OSA”) och påtryckningar från fackliga organisationer går förändringsarbetet långsamt fram inom sjukvården som i allra högsta grad är kvinnodominerade. Jämlikt?

Arbetstidslagen (1982:673) eller Arbetsmiljölagen (1977:1160) som härstämmar från 1970-80-talet är inte anpassade utifrån dagens forskningsresultat om hälsosamma arbetstider eller återhämtningsmöjligheter. Nämnvärda brister är att Arbetstidslagen inte tar hänsyn till; pendlingstid, natt- och rotationsschema som i regel bidrar till sömnbrist och kräver mer återhämtning än enbart mån-fre dagspass och sedan lämnar möjligheten till undantag.

Det gör att det ställs stora krav på ansvarig chef att inhämta kunskap om hälsosam arbetstidsförläggning. Arbetsplatser med ISP (individuell schemaplanering) där medarbetare får planera eget schema kräver ännu större utbildningsinsatser. Det visar sig att medarbetare planerar framför allt utifrån sin familjesituation och komprimera sitt schema för att få lång ledighet eller för att beakta sina fritidsintressen istället för varna om sin egen hälsa (inplanerad vila och sömn).

Arbetstidsförläggning och möjlighet till återhämtning är viktiga faktorer i att skapa ett hållbart yrkesliv. Hur gör vi då? Begränsa antal nattpass i rad (tre max), medurs rotation (dag-kväll-natt), minst 11 timmars dygnsvila mellan arbetspassen, minst 36 timmars veckorvilan, dagspass ej tidigare än kl. 7.00, undvik långa arbetspass (>12 t/dag), undvik långa arbetsveckor (>48 t/v), gärna två lediga dagar i rad och att få till förutsägbara arbetstider med möjlighet att påverka.

Enigt forskning leder långa arbetspass och övertidsarbete i sjukvården till en rad oönskade effekter. Sämre vårdkvalité, patientosäker vård, betydligt större risk för bröstcancer, tre dubblad risk för bilolyckor efter nattarbete, glömda eller fel uträttade arbetsuppgifter, ökad risk för hjärt- och kärl problem, ökad risk för stickskador (med hela 32%), fler symptom på utbrändhet, större sannolikhet att man byter yrke eller känna sig missnöjd över sin arbetssituation.

Sandra Gustavsson, leg. biomedicinska analytiker, styrelseledamot avd. Västmanland