"Våra yrkanden är inte orimliga" - manifestation första maj

Igår på första maj-arbetarrörelsens dag så anordnade styrelsen i Vårdförbundet avdelning Västmanland en manifestation på Sigmatorget i Västerås.

Detta för att belysa våra yrkanden och ge vår syn på varför Vårdförbundets yrkanden är så viktiga. Flera medlemmar, förtroendevalda liksom allmänheten stannade upp och lyssnade på våra talare. Vi delade även ut flyers med våra yrkanden till förbipasserande.

En del medlemmar kom även med sina egna hemmagjorda skyltar med sina viktigaste budskap.

Ordförande Ingrid såg till att alla talare presenterades och höll även ett eget litet anförande om situationen i Västmanland.

Talare under denna manifestation var:

Elisabeth Berglind-specialistsjuksköterska, psykiatrisk vård och styrelseledamot avdelning Västmanland

Elisabeth pratade om de yrkande som Vårdförbundet lagt fram och varför dessa är viktiga.

” Idag går vården inte ihop utan att vi arbetar övertid. I Sverige gjorde våra medlemmar cirka 3 miljoner övertidstimmar och i Västmanland cirka 100 000 övertidstimmar. Det motsvarar 52 heltidstjänster, kollegor som vi inte har och behöver täcka för.”

” Förra året i juni anordnades en manifestation där över 1000 namnunderskrifter lämnades över till våra regionpolitiker för att påvisa att den lön som utbetaldes efter löneöversyn inte var i paritet med industrimärket utan vi fick stå tillbaka för andra grupper. Och de tog emot dessa namnunderskrifter och sa tack men så blev det inte så mycket mer.

” När ska det bli en självklarhet för våra medlemmar att kunna fortsätta att kompetensutveckla sig på arbetstid? Är det rimligt att den lilla fritid som vi har ska läggas på att lära oss nya saker som vi behöver i vårt arbete och för att kunna utföra det arbete som vi är anställda för att göra och har krav på oss utifrån den legitimation som vi har. Utifrån de etiska aspekterna på vårt arbete så måste vi kunna ha reflekterande samtal innan vi går hem för att kunna lämna arbetet där det hör hemma, på jobbet.”

” Vårdförbundet hävdar med bestämdhet att våra yrkanden inte är orimliga. Vi vill att sjukvården ska fungera och vara patientsäker men inte på bekostnad av vår hälsa och mående. När cirka var tredje medlem i Vårdförbundet går ner i tid för att kunna få återhämtning så är det systemfel. När vi måste jobba mertid och övertid för att sjukvården ska gå ihop och vi protesterar mot att arbetsgivaren inte tar sitt ansvar med en blockad så säger de att det är samhällsfarligt.

Vilka andra skulle acceptera detta?

Hur kan det vara samhällsfarligt att vi inte stannar kvar efter vår arbetstid?

Varför är vår hälsa och vår fritid mindre värd än andras?

Hur kan det vara de anställdas ansvar att se till att sjukvården fungerar och inte arbetsgivarens?

Varför är det vårt ansvar och vi skuldbeläggs för att vi inte vill stanna kvar när vi slutat?”

Jani Stjernström-ambulanssjuksköterska, vice ordförande Vårdförbundet och tidigare ordförande avdelning Västmanland

”Arbetsbelastningen är för tung och resurserna är otillräckliga. Medlemmarna får inte den vila och återhämtning man behöver.

Våra yrken som tidigare var friska är nu bland de sjukaste.

Om arbetsgivaren påstår att denna konflikt är samhällsfarlig när vi går hem efter fullgjord arbetstid – då är vården samhällsfarlig redan nu.”

Linda Engström-barnmorska samt styrelseledamot avdelning Västmanland

Linda pratade utifrån sin roll som barnmorska och hur det är vara en av få barnmorskor som arbetar heltid på en arbetsplats.

” Jag är en av få på min arbetsplats som arbetar heltid. Och tyvärr vet jag inte om jag kan fortsätta med det med tanke på arbetsbelastningen. Jag har nästintill arbetat heltid hela mitt yrkesliv, men nu vet jag inte om jag orkar det speciellt länge till om jag ska hålla för mina två barn Malte och Selma, om jag ska orka vara en närvarande fru till min man Kent. Eller vara en närvarande dotter till min far som kämpar i sviterna av en hjärntumör. Som ni hör är jag barnmorska men jag är också bla fru, mamma, syster och dotter, precis som vem som helst. Jag är 35 år, förväntas kanske jobba i 35 år till? Jag är frisk. Men känner ändå att orken tryter i min heltidsanställning.”

” Jag arbetade hela helgen som var tillsammans med kollegor på en underbemannad avdelning full av patienter, vuxna och nyfödda. Vi förväntas ändå att kunna tillmötesgå och tillgodose våra patienters behov. Jag och mina kollegor arbetar för en god perinatal, reproduktiv och sexuell hälsa. Vi gör det för att vi vill och kan, för det är vår arbetsuppgift och det vi är utbildade för. Tyvärr förväntas vi ofta att arbeta för två, att jobba dubbelpass och samtidigt ge den där specifika omvårdnaden som vi faktiskt är där för.”

” På våra lediga dagar ringer telefonen, det är inte så sällan från vår arbetsgivare. ”kan du jobba ikväll?” ”kan du hoppa in en extranatt på tisdag”? Vi bryter veckovila och dygnsvila titt som tätt. Vi vet att vi längtat efter den där veckovilan och påtalar att ”jag är trött”. Samtidigt ökar den etiska stressen, ”hur går det då för mina kollegor”?  Den etiska stressen i att veta att man lämnar sina kollegor i sticken om jag säger nej blir ofta för mycket och vi vänder ut och in på oss själva. Det är inte hållbart.”

”Att vara barnmorska är fantastiskt, det är ärofyllt och kul. Vi vill inget hellre än att vara en del i vår egen yrkeskår men vi måste få rätt förutsättningar. Tillsammans är vi starka, vi ger oss inte. ”