Tankar från förlossningen

Barnmorska. Jordemor. Midwife, som för övrigt kommer från engelskans With wife – med kvinnan. Kärt barn har många namn. Och det är vid kvinnans sida vi önskar stå.

Länge har barnmorskorna på förlossningen i Västmanland slagits för förbättrade arbetsvillkor och arbetsmiljö. Förlossningsvården håller på att raseras. Sedan hösten -21 har en dialoggrupp med barnmorskor, enhetschefer samt klinikchef tillsatts för att komma tillrätta med de problem som finns, men det har inte lett till någon förbättring. Vi är många som anser att patientsäkerheten nu är hotad. Många har slutat av olika skäl och gått till andra arbetsgivare med bättre villkor. Inför sommaren och efterkommande schemaperiod saknas det barnmorskor på många pass och på många av dessa finns det endast EN erfaren barnmorska, trots att IVO har framfört att det skall finnas minst två erfarna/pass. Listor för extrapass sitter uppe och prat om beordring har förts på tal om inte dessa täcks. Frivilligt.

Man hävdar barnmorskebrist. Vi hävdar barnmorskeflykt. En flykt från dåliga villkor. Vi vill inte längre sälja vår semester för att verksamheten ska gå runt. Vi vill heller inte komma in på lediga dagar när resten av familjen är ledig och återhämtningen är som högst. Många av oss har i årtionden ställt upp på dessa villkor. Men vi orkar inte längre.

Övertiden har ökat markant för många anställda på förlossningen. De senaste 3 åren har övertiden ökat med 250%. Och fler barnmorskor har nu gått ner i tid för att för att kunna umgås med sin familj, ägna sig åt intressen och få återhämtning. Friska kvinnor som inte orkar jobba heltid. Semesterberget växer och semesterskulden galopperar. Något är galet.

En barnmorska har många ansvarsområden. Det inbegriper livet från puberteten till dess att klimakteriet är genomgånget.

För barnmorskorna på förlossningen är ansvaret stort. Så stort att det inte går att förklara på ett par rader. Den etiska stressen är hög. Vi bistår inte bara vid själva födseln och ögonblicket en ny individ välkomnas. Vägen dit kan vara lång och jobbig för den födande med partner. För varje kvinna vi vårdar vårdar vi även det ofödda barnet i magen. 2 liv på en lina.

Oro kan vara blandat med rädsla. Ibland är kvinnan ensam. Ibland kan hon inte språket. Vissa har blivit utsatta för övergrepp i sitt tidigare liv. Ibland föds barnet stilla.

Vid alla dessa unika situationer måste det finnas rimliga arbetsvillkor för oss som bistår. Att kunna avsätta tid för att hålla en hand, badda en panna, ombesörja läkemedel för de som är mer sjuka. Att bara finnas. With wife- med kvinnan, och FÖR kvinnan.

Att inte behöva springa mellan olika rum med andan i halsen och göra de mest nödvändiga insatserna. Att inte behöva gå hem efter sitt arbetspass och känna sig otillräcklig.

Under kommande höst är så gott som alla utbildningar inställda pga personalbrist. Utbildningar som ska säkerställa kunskap inom komplicerad förlossningsvård, diagnostisering och suturering av förlossningsskador osv. Utbildningar för att vi ska kunna tillgodose en förlossningsvård som ges enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Med hög säkerhet och skicklighet.

Vi ska även se till att få behålla våra nyanställda kollegor och ge dessa en trygg start och inskolning så att de inte flyr till andra verksamheter.

Arbetsgivaren har inte klarat av sitt uppdrag i fråga om bemanning.

Barnmorskor är lojala mot de födande. Mot sina kollegor och sin arbetsgivare. Vi vill. Men inte längre på bekostnad av våran hälsa och välmående. En trygg och säker förlossningsvård förutsätter hög personaltäthet, trygga och erfarna barnmorskor och långsiktigt hållbara arbetsvillkor. Vi har ropat efter det länge nu. Vi orkar inte mer.

Gästbloggare

Linda Hammarström

Barnmorska förlossningen Västerås