Västmannabloggen

  • Om bloggen
  • Om Vårdförbundet
  • Vårdförbundetbloggen
Västmannabloggen

Västmannabloggen

Arkiv för november 2019

Vinn en tomte!

22 november, 2019 av Sandra Gustavsson Lämna en kommentar

Tillsammans är vi starkare! Hela november har Vårdförbundet lagt extra fokusera på rekrytering och synlighet. Tanken är att vi tillsammans genomför aktiviteter för att nå målet: “Vi är ett växande förbund”. Ambitionen är naturligtvis att ingen i vården ska missa att Vårdförbundet finns.

För att skapa både delaktighet och engagemang har avd. Västmanland besökt och kommer att besöka många arbetsplatser runt om i länet. Dessutom har vi bjudit Vuxen psykiatri på fika, besökt Mälardalens Högskola där vi har lyckats varva 47st. termin 1 och 12 st. termin 5 studenter, haft “guldkantsmöten” med medlemmar, åkt till Ullared och bjudit medlemmarna på sopplunch i Sala. Kommande aktiviteter med fokus på rekrytering och synlighet är Bio kväll och VUB för våra förtroendevalda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du som är medlem i Vårdförbundet Västmanland, ta chansen och var med i vår tävling “vinn en tomte!”

Reglerna är enkla! Värva en medlem, skriv din bästa “slogan” (anledning) till varför man ska vara med i Vårdförbundet, så har du chansen att vinna vår stora chokladtomte.
Personen du lyckats värva får också en chans att vinna ett fint pris!
Vinnare kommer att presenteras på luciadagen den 13 december.

Dela gärna på Facebook och Twitter!

 

 

 

 

 

För att vara med i tävlingen fyller du i ett formulär, följ länken nedan.

https://www.vardforbundet.se/lokala-avdelningar/vastmanland/aktuellt-i-vastmanland/vinn-en-tomte/

Tillsammans är vi starkare! Är du en av oss?

Sandra Gustavsson, leg. biomedicinska analytiker, styrelseledamot avd. Västmanland

Arkiverad under: Barnmorska, Biomedicinsk analytiker, Chef och ledare, Röntgensjuksköterska, Sjuksköterska, Styrelsen Taggad som: https://www.facebook.com/vardforbundet.vastmanland/

När det faktiskt finns rök utan eld

14 november, 2019 av Cecilia Stoor Lämna en kommentar

Det är början på mars 2015 och kallt ute. Klockan närmar sig lunchdags och dagen är mulen och grå. Jag är på väg hem från min arbetsplats; det är tre minuters gångväg mellan hem och jobb, om jag tar genvägen över Stockholmsvägens fyra filer. Idag har jag dock fastnat vid vägen och stått still; som fastfrusen vid vägen i 45 minuter.

Jag står som katatonisk vid vägen, en bit från sjukhuset och andas häftigt. Mitt hjärta slår så fort och hårt att det känns som att det vill bryta sig ut. Jag stirrar framför mig i chock medan bilarna far förbi i rusningstrafiken och jag kan inte röra mig. Min kropp lyder inte, jag har helt tappat fotfästet i tillvaron och den totala avsaknaden av något konkret och säkert att klamra mig fast vid och förutsägbarhet, fullkomligt tjuter i mina öron. Jag minns inte ens hur jag hamnade här, har ingen aning om hur länge jag stått där ens; jag är livrädd. Jag har aldrig känt skräck som denna tidigare; någonsin och det är helt förlamande.

Jag vet bara att jag nyss lämnat min arbetsplats sedan ca tre år efter ett möte som jag bett om med den nya chef som nyss börjat på avdelningen. Jag ville prata med henne om hur vi, under ledning av förra chefen, trots att jag har en funktionsnedsättning har fått jobbet att fungera bra med några mindre anpassningar och ett par hjälpmedel.

Istället har jag fått en 45 minuters utskällning för att ”Jag inte klarar mitt jobb, aldrig har gjort det” hur ”alla hatar mig, alla är trötta på att få göra det jag bara lämnar och trötta på att städa upp efter mig” och hur ”jag är en fara för patientsäkerheten”. Dessutom kommer det att vara slut på alla anpassningar och chefen kommer i framtiden att ”ställa exakt samma krav på mig som på alla andra”.

I början av mötet försökte jag påpeka att arbetsgivare har skyldighet att anpassa efter mina behov enligt både Arbetsmiljölagen och Diskrimineringslagen men det bara gjorde att chefen blev mer aggressiv i sina påhopp och spände samtidigt blicken i mig på ett sätt som nästan gjorde fysiskt ont.

Någonstans här går något i mig sönder. Hela min självbild och världsuppfattning kraschar totalt och min hjärna uppfattar detta som ett så stort hot att den slutar fungera nästan helt. Den enda del som går att nå är min ”reptilhjärna” och den har bara tre alternativ: slåss, fly eller spela död dvs jag hamnar i ”Fight-flight-freeze-läge”.

I slutet av mötet har jag sådan panik att min hjärna skriker: ”FLY!” till varje pris var tvungen att ta mig därifrån, snarast möjligt. Medan chefen pratade så planerade jag min flykt; hur jag enklast och mest diskret skulle fly utan att bli sedd av någon. Ingen fick se att jag gråtit, min mascara måste ha runnit, kanske kunde jag via brandtrappan snabbt ta mig ner i kulverten?

Nu står jag då efter flykten vid vägen och har bara en enda tanke i mitt huvud: ”Jag vill inte leva mer, om det är som hon säger; alla hatar mig, då kan jag inte fortsätta leva! Det går inte; det finns ingen chans!”

Efter 45 min börjar min hjärna skicka signaler till andra delar och två andra ord dyker upp: ”Ring facket!” och jag ringer Vårdförbundet och på andra sidan svarar Cecilia som jag har haft kontakt med tidigare. När jag i efterhand har sagt till henne att hon där och då räddade mitt liv så tror jag inte att hon kan ana hur sant det är, hur stor hennes insats faktiskt var för mig.

Cecilia sa direkt till mig: ”Men Anna: det där stämmer ju inte!”, något som före detta inte ens hade slagit mig men nu räckte det för att väcka mig ur den där ”koman” och fick mig att återvända till logiskt tänkande som också fick mig att börja ifrågasätta. Var det verkligen rimligt att de låtit en legitimerad sjuksköterska jobba i tre år trots att de ansett mig vara patientfarlig, bara för att ”ingen ville göra mig ledsen”? Varför fick jag inte veta vilka det var som hade kommit med klagomål så gott som dagligen? Hade chefen faktiskt gått runt och frågat alla vad de tyckte om mig? I så fall; var det ens rätt? Fanns det inte en risk för att man på så sätt kunde uppmuntra till rent skitsnack?

Detta blev början på resan som skulle bli ett mångårigt helvete som jag aldrig kunnat föreställa mig och som jag än idag inte hämtat mig från. Under resans gång kan jag dock säga att jag fick all hjälp jag kunde få från Vårdförbundet; de fanns vid min sida till 200% i otaliga möten. Från det där första samtalet, vid varje möte efter det, i möten med chefen och HR-representant som påstod att de hade bevis för att jag inte kunde mitt jobb och i samma möten där Vårdförbundet begärde att få veta vad gjort fel men som chefen aldrig kunde visa. De förhandlade åt mig när arbetsgivaren ville säga upp mig och var obevekliga mot arbetsgivaren då det inte fanns saklig grund för uppsägning. De fanns där när jag fick svaret på IVO’s utredning och var för rädd för att öppna kuvertet, då stannade Jani kvar på kontoret med mig och gick igenom innehållet med mig trots att hennes dotter ringde! Jag har fått hjälp som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Jag blir aldrig samma person som jag var innan, får aldrig tillbaka tilliten till människor eller rättssäkerheten i vårt samhälle. Jag vill dock tro att jag någon dag kommer vidare som en klokare och bättre person. En sak jag bestämde mig för direkt, det blev mitt mantra; den regel jag aldrig fick bryta mot och som jag inte heller gjort och det var: ”Jag kommer aldrig att sjunka till deras låga nivå och jag kommer aldrig att vara tyst om detta!”.

Anna, stolt legitimerad sjuksköterska med funktionsvariation, nu även föreläsare och kunskapsspridare

Annas hemsida

  

 

Arkiverad under: Förändring, Förtroendevald, Jämställdhet, Kollektivavtal, Mänskliga rättigheter, Okategoriserade, Patientsäkerhet, Rehabilitering, Sjuksköterska

Lönerevision 2019

11 november, 2019 av Sandra Gustavsson Lämna en kommentar

Hur gick det med löneöversyn 2019 med Region Västmanland? Vårdförbundet avd. Västmanland har nu avslutat lönerevision med Region Västmanland och det totala utfallet blev 3.1% I överläggningen inför löneöversynen så beslutades det att ca hälften av verksamheterna skulle ha dialogmodellen och resterande traditionell förhandling.

Beslutet grundade sig på att de verksamheter som inte hade kompetensmodell eller de gemensamma lönekriterier som finns för regionen skulle genomföra traditionell löneförhandling. Fokus i förhandlingen har varit att få en beskrivning hur arbetsgivaren har satt och motiverat lön för att utse erfarna och särskilt yrkesskickliga medlemmar. Det vi kan se är att det fortfarande finns mycket att önska och göra inför nästa års löneprocess.

Alla medlemmar ska ha haft eller ska ha ett lönesättande samtal med sin chef om sin nya lön utifrån följande “Meddelande om ny lön ska ske muntligt mellan chef och medlem. I samtalet ska chef på ett tydligt sätt ange motivering till ny lön utifrån väl kända lönekriterier och de två kompletterande kriterierna kring erfarenhet och särskilt yrkesskicklig”.

För att vi ska få ett samlat grepp om hur löneprocessen har fungerat så kommer vi att skicka ut en medlemsenkät där vi vill få medlemmarnas åsikter kring löneöversyn 2019. Prioritera att svara på enkäten när den kommer på er mail så vi får ett bra underlag att jobba med inför löneöversyn 2020.

Sandra Gustavsson, leg. biomedicinska analytiker, styrelseledamot avd. Västmanland

Arkiverad under: Barnmorska, Biomedicinsk analytiker, Förändring, HÖK 19, Röntgensjuksköterska, Sjuksköterska Taggad som: https://www.facebook.com/vardforbundet.vastmanland/

Det är vi som bloggar i Västmannabloggen!

Senaste inläggen

  • Vinn en tomte!
  • När det faktiskt finns rök utan eld
  • Lönerevision 2019
  • #sexärinteettvapen
  • Missa inte ersättning! Blivit utförsäkrad av FK?

Kategorier

Arkiv

  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016

Facebook

RSS Aktuellt från avd Västmanland

  • God Jul och Gott Nytt År!
  • Vinn en tomte!
  • Lön 2019, hur går det?
  • Röntgensjuksköterskans dag och "En fantastisk kollega" firas den 8 november!
  • Medlemslunch i Sala!
  • Grattis Judith Jacobsson till utmärkelsen "ett fantastiskt skyddsombud!

För redaktörer

Logga in
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Nödvändigt Alltid aktiverad