Idag uppmärksammas internationella kvinnodagen. Syftet med dagen är att fokusera på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället. 8 mars 1978 var första officiella firandet av dagen och den är med på FN:s lista över högtidsdagar.
Men är det så ojämställt för kvinnor i Sverige idag? Har inte vi kommit jättelångt i arbetet för kvinnor i det här land? Jo, det har vi, det är inget snack om saken. I internationella jämförelser, både vad det gäller ren faktabaserad jämförelse men även om kvinnor själv får berätta hur de upplever, så ligger vi väldigt bra till.
Men; det tornar upp sig orosmoln på himlen, både i Sverige och i övriga världen. Kvinnors rättigheter är långt ifrån självklara, inte ens i vårt land, det är rättigheter som vi kommer att behöva slå vakt om. Rättigheter som vi inom en ganska överskådlig framtid riskerar att få kämpa om, igen. Det räckte inte med en gång. Idag ser vi exempelvis hur religiösa grupper arbetar aktivt med att nagga aborträtten i kanterna, med att hävda att samvetsklausul/vårdvägran ska vara accepterat. De kommer inte att ge sig med att få nej i Sverige, den kampen kommer att tas vidare ut i Europa.
Vi kvinnor idag måste ha i minne att varje rättighet som vi och våra kvinnliga släktingar kämpat oss till, inte är annat än ett politiskt beslut. Vi måste också ha i minne att sådana politiska beslut kan ändras över en natt, om det vill sig illa. Därför är det hoppfullt när vi ser unga kvinnor som inte ber om ursäkt för deras existens, som står upp och kämpar för de som inte kan eller vågar. De finns i media och på sociala medier, de berättar om deras verklighet och vardag. Det finns hopp när svenska fotbollsdamerna har schyssta citat på deras matchtröjor, för att markera att kvinnor spelar roll. Det kanske inte är så märkvärdigt eller stort vid första anblicken, men det spelar roll. Det finns en insikt hos rätt många unga kvinnor om att hoten är på allvar.
Det här är Florence. Japp, hon är döpt efter hon Florence, hon som med mycket skinn på näsan visade att kvinnor kan göra stor skillnad i samhället och är att räkna med. De röda strumporna är för att uppmärksamma kvinnor som var verksamma i exempelvis Grupp 8, kvinnor vi har mycket att tacka för vad det gäller kvinnors rättigheter i vårt land.
I slutändan handlar det inte om att göra det sämre för någon, allt jämställdhetsarbete handlar om att göra det lika bra för alla, oavsett kön.
Till sist nåt litet positivt; förvånande nog har lönegapet mellan män och kvinnor minskat något. Idag är kvinnornas löner bara 12.5% lägre än männens, vår lön räcker till att jobba till 08.00 – 16.00, sen är det obetalt jobb fram till 17.00. Det är faktiskt en förbättring sen 2016, då kvinnors lön bara täckte arbete fram till 15.57. Så vi kavlar upp ärmarna och kör en vända till, någon nytta gör det ju uppenbart.
Vårdförbundet är med under stridsropet “Lön hela dagen”, du kan följa vad som skrivs i sociala medier under #lönheladagen. För den som vill läsa på lite till eller delta i 16.00-event, kolla in den här sidan.
Med ett litet hopp om framtiden. /Mimmi