Specialistutbildning för alla?

I mitt uppdrag som samordnare för Vårdförbundet avdelning Västmanland ordnar jag bl.a. aktiviteter på internationella yrkesdagarna för biomedicinska analytiker den 15 april och röntgensjuksköterskor den 8 november.  Det känns viktigt för oss att uppmärksamma dessa viktiga yrken som ibland hamnar lite i skymundan.  Under året har vi tillsammans med Laboratoriemedicin och Röntgenkliniken anordnat lunchföreläsningar och Vårdförbundet har överlämnat utmärkelsen ”En fantastisk kollega” till en uppskattad medlem. Dagarna har verkligen varit uppskattade och vi tänker fortsätta i samma anda nästa år.

Den stora utmaningen har dock varit att hitta en biomedicinsk analytiker eller röntgensjuksköterska som har doktorerat eller doktorerar!  Både yrken är viktiga pusselbitar i det stora havet som heter sjukvården, ändå är det få som fördjupar sig i sina yrken. Jag blir ledsen men inte särskild förvånad att inte ens ”Google” ger så många träffar. Varför är det så? Är det så att det saknats möjligheter? Är det så att det saknats förutsättningar?

Jag läste det nya avtalet som tecknades den 1 december och det är ett stort framsteg att SKL och Vårdförbundet är överens om att akademisk specialisttjänstgöring, AST, är en av åtgärderna för att lösa bristen på specialistsjuksköterskor. AST innebär att sjuksköterskor kan specialistutbilda sig till specialistsjuksköterskor inom ramen för sin anställning och med bibehållna villkor enligt kollektivavtal.

I avtalet betonar parterna vikten av att lägga särskilt fokus på specialistutbildning för barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor. Är det så att AST kan bidra till att lösa bristen på barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor? Kan detta lösa mitt problem att hitta bra föreläsare? Tillsammans med en god löneutveckling och karriärvägar?  Det hoppas jag verkligen på. Inte 2016 kanske men på sikt i alla fall.

Jag läste också att karriärstegar, individuella utvecklingsplaner och fortbildning ingår i det framtida partsgemensamma arbetet, vilket kan betyda oerhört mycket för utveckling av våra yrkesverksamma kollegor samt att öka intresset att utbilda sig till alla våra fyra yrken.

Men varför har inte arbetsgivarna varit intresserade av att utveckla sina medarbetare hittills? Varför har det krävts en sådan oerhörd lobbying från Vårdförbundets sida i frågorna? Kommer det att rulla på av sig själv framöver eller kommer vi att få ligga på för att få verkstad i dessa viktiga frågor?

Ett som är säkert är att jag definitivt är en av de som kommer att ha koll på vad som händer!

Sandra Gustavsson, leg. biomedicinsk analytiker, förtroendevald samordnare och styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Västmanland