Styrelsen i avdelning Västmanland önskar alla våra medlemmar en riktigt
Vi ses under 2017 och driver då våra frågor vidare tillsammans med er medlemmar
Arkiv för december 2016
Vad är framtiden för yrke, vård och villkor?
Under 2018 års kongress kommer Vårdförbundets nya vision att presenteras och det är viktigt att du som medlem är med och påverkar vad DU tycker är viktigt att få med i visionen.
I detta nu så görs ett insamlingsarbete från Vårdförbundets medlemmar över hela Sverige för att inventera vad som är viktigt för våra medlemsgrupper.
Utifrån detta material så kommer en vision att utkristallisera sig.
Så vi vill veta vad DU tycker är viktigt i vår framtida vision!
- Hur vill DU att ditt yrke ska utvecklas i framtiden?
- Vilka karriärvägar skulle DU vilja ha under ditt yrkesliv?
- Vilken kompetens tycker DU krävs av framtidens chefer?
- Vad krävs för att DU ska engagera dig fackligt inom Vårdförbundet?
- Vilka åtgärder behövs för att ditt yrke ska bli mer attraktivt och bristen på arbetskraft inom ditt yrke ska minska?
- Hur kan arbetsorganisationen utvecklas för att ge hälsosamma arbetstider så att alla inom vården orkar ett helt yrkesliv?
- Vad tycker DU krävs för en god arbetsmiljö?
- Vilka tre frågor tycker DU är viktigast att Vårdförbundet driver för framtiden?
Maila till oss på info.vastmanland@vardforbundet.se
Vi behöver Ditt svar före 31/12-16
Om du vill veta vad som ingår i den nuvarande visionen så har du den här
Lisa Berglind, leg. sjuksköterska och styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Västmanland
Specialistutbildning för alla?
I mitt uppdrag som samordnare för Vårdförbundet avdelning Västmanland ordnar jag bl.a. aktiviteter på internationella yrkesdagarna för biomedicinska analytiker den 15 april och röntgensjuksköterskor den 8 november. Det känns viktigt för oss att uppmärksamma dessa viktiga yrken som ibland hamnar lite i skymundan. Under året har vi tillsammans med Laboratoriemedicin och Röntgenkliniken anordnat lunchföreläsningar och Vårdförbundet har överlämnat utmärkelsen ”En fantastisk kollega” till en uppskattad medlem. Dagarna har verkligen varit uppskattade och vi tänker fortsätta i samma anda nästa år.
Den stora utmaningen har dock varit att hitta en biomedicinsk analytiker eller röntgensjuksköterska som har doktorerat eller doktorerar! Både yrken är viktiga pusselbitar i det stora havet som heter sjukvården, ändå är det få som fördjupar sig i sina yrken. Jag blir ledsen men inte särskild förvånad att inte ens ”Google” ger så många träffar. Varför är det så? Är det så att det saknats möjligheter? Är det så att det saknats förutsättningar?
Jag läste det nya avtalet som tecknades den 1 december och det är ett stort framsteg att SKL och Vårdförbundet är överens om att akademisk specialisttjänstgöring, AST, är en av åtgärderna för att lösa bristen på specialistsjuksköterskor. AST innebär att sjuksköterskor kan specialistutbilda sig till specialistsjuksköterskor inom ramen för sin anställning och med bibehållna villkor enligt kollektivavtal.
I avtalet betonar parterna vikten av att lägga särskilt fokus på specialistutbildning för barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor. Är det så att AST kan bidra till att lösa bristen på barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor? Kan detta lösa mitt problem att hitta bra föreläsare? Tillsammans med en god löneutveckling och karriärvägar? Det hoppas jag verkligen på. Inte 2016 kanske men på sikt i alla fall.
Jag läste också att karriärstegar, individuella utvecklingsplaner och fortbildning ingår i det framtida partsgemensamma arbetet, vilket kan betyda oerhört mycket för utveckling av våra yrkesverksamma kollegor samt att öka intresset att utbilda sig till alla våra fyra yrken.
Men varför har inte arbetsgivarna varit intresserade av att utveckla sina medarbetare hittills? Varför har det krävts en sådan oerhörd lobbying från Vårdförbundets sida i frågorna? Kommer det att rulla på av sig själv framöver eller kommer vi att få ligga på för att få verkstad i dessa viktiga frågor?
Ett som är säkert är att jag definitivt är en av de som kommer att ha koll på vad som händer!
Sandra Gustavsson, leg. biomedicinsk analytiker, förtroendevald samordnare och styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Västmanland
Skäms svenska kommuner!
Den 1:a december blev ett nytt avtal klart mellan Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Vårdförbundet. En ny huvudöverenskommelse om avtal (HÖK 16) blev underskrivet i samförstånd.
Avtalet innehåller många goda nyheter, bland annat finns Vårdförbundets krav om akademiska specialisttjänster (AST) med även om det fick ett annat namn i avtalet. Strunt samma vad det kallas, det viktiga är att man från arbetsgivarens sida ser att det är dags att engagera sig i att medarbetarna får vettiga villkor och vettiga karriärvägar. Att det är saker som gör att man vill jobba kvar hos sina arbetsgivare. Ännu viktigare är att det finns skrivningar i avtalet om att detta inte bara rör sjuksköterskor, utan även de tre andra professionerna. De som idag har högspecialiserade uppgifter och som ständigt fortbildar sig i yrket, men där det inte finns formella specialistutbildningar.
Det andra bra är att man från arbetsgivarsidan äntligen inser att de förlegade nattarbetstiderna måste förändras. Det sliter på för mycket att jobba ständig natt, för att det ska vara tillräckligt många som tycker det är intressant att ta en sån tjänst. Konsekvensen har blivit att få söker tjänsterna som sätts ut. I den personalbrist som uppstått har arbetsgivaren smugit in det som kallas “rotationstjänstgöring”, alltså jobba blandat dag, kväll och natt. Detta har blivit normaliserat med åren och idag är de få som ifrågasätter det hela när man ska skriva på anställningsavtalet. För det där med “rotationstjänstgöring” ett hemsnickeri som arbetsgivaren själv hittat på, det har inte funnits reglerat i något avtal heller, så mycket tok har det hunnit bli. Nu finns det reglerat i alla fall. Men för att få slut på det där otyget, så måste det finnas annat att erbjuda som är intressant. Att minska nattarbetstiden är en början för att få till attraktivt nattarbete, små steg i ett långsiktigt arbete.
För det här är en start, det är en början och ett veritabelt genombrott som ska firas! För 18 månader sen var SKL fullständigt ointresserade av att ändra något i vår veckoarbetstid, det var en ickefråga. De har de senaste 8 åren avfärdat varje krav om att ändra arbetstidsmåttet och förhalat arbetet med att ta fram hälsosamma arbetstider. Det som har skett nu är möjligt på grund av att våra medlemmar har gjort sin röst hörda. Förändringen är möjlig på grund av att medlemmar har stridit för detta och för att förtroendevalda kämpat i varje möte med arbetsgivarna, för att få till förbättringar. Det är må hända en liten seger i antalet timmar, men det är en stor seger sett utifrån att SKL förändrat sin attityd. Det var Vårdförbundet som fick arbetsgivaren att ge med sig. Sen är Vårdförbundets arbete inte på långa vägar slut där, men det är en viktig murbräcka i det kompakta motstånd till förändring som SKL visat i frågan.
Det som däremot är desto sämre; det är att kommunerna i Sverige INTE ville ha en nedreglering av nattarbetstiden för deras sjuksköterskor. De sålde ut sina anställda sjuksköterskor fullständigt och jag har otroligt svårt att se ett endaste rimligt skäl till att göra ett så otroligt dåligt beslut. Det går mig helt förbi, jag begriper inte. Jag kan för mitt liv _inte_ se ett endaste anständigt argument till att låta bli att teckna på avtalet som numera gäller för landstingen och regionerna i Sverige. Och då ska du som läsare veta att vi i Västmanland har varit runt till alla kommuner i länet (samma sak gjordes i varje avdelning i hela landet) under 2015. Alla kommuner i länet (troligen i hela riket) säger samfällt att de väntar på ett centralt avtal i frågan, att de inte vill reglera detta lokalt. När det nu dyker upp ett centralt avtalsförslag, så tvärvägrar man. Det finns ingen vettig förklaring till ett sånt agerande, det saknar helt trovärdighet.
För det är ju inte så att kommunerna har klasar av sjuksköterskor hängande och drällande, som bara väntar på att få en nattjänst i en kommun. Så ser inte verkligheten ut; bara i det här länet funderas på radikala åtgärder som skulle öka belastningen på de sjuksköterskor som jobbar natt, i flera av kommunerna. Enbart för att klara av nattbemanningen hjälpligt. Hur tror de att de ska stå sig mot vad landsting och regioner kommer att kunna erbjuda sina anställda? En liten anteckning om intentioner och avsikter duger verkligen inte i dessa sammanhang!
Jag är inte besviken. Jag är grundligen irriterad, jag tänker elda under min vrede och hålla min flammande fackliga låga vid liv. Kampen går vidare, det här räcker inte, det duger knappast. Och fram tills vi får samma (eller bättre) avtal för kommunalt anställda sjuksköterskor som jobbar natt, så ska Sveriges kommuner skämmas. De ska skämmas riktigt ordentligt.
Mimmi Högblom, kommunanställd leg. sjuksköterska och förtroendevald samordnare för alla 10 kommuner i Västmanland