Efter tre års grundutbildning till legitimerad sjuksköterska finns det många olika, delikata val att göra rent karriärmässigt. Det är såklart inte fy skam att stanna i sin profession som grundutbildad sjuksköterska. Även där finns många möjligheter då arbetet ser väldigt olika ut beroende på var du är anställd.
Men om du väljer att plugga vidare, utvecklas professionellt och skaffa dig en fördjupad kunskap så finns det, som sagt, många vägar att välja. ”Specialistsjuksköterska”, tänker nog många att man blir då. Men du kan ju välja att studera till barnmorska också. Och det är faktiskt ingen specialistutbildning, trots att det krävs en grundutbildning till legitimerad sjuksköterska.
Jag kan inte räkna antalet gånger som jag har fått korrigera arbetsgivare, politiker och andra mindre vetande om att jag inte är specialistsjuksköterska. Men vad är egentligen skillnaden?
Som sjuksköterska heter mitt huvudämne omvårdnad. Utbildningen leder till en kandidatexamen i omvårdnad och sedan går det att fördjupa sina kunskaper i omvårdnad och bli specialist inom till exempel anestesi, barnsjukvård eller operation. Dessa utbildningar leder till en magisterexamen. Huvudämnet är fortfarande omvårdnad
Att läsa till barnmorska innebär att du läser till ytterligare en profession som leder till ännu en yrkeslegitimation (det enda yrket som kräver dubbla legitimationer). Men hur kan det komma sig, kanske du undrar?
Den legitimerade barnmorskans huvudområde heter sexuell och reproduktiv hälsa. Inte omvårdnad, även om omvårdnad är en oumbärlig del av barnmorskors kompetens, och ett krav på att faktiskt ens få bli barnmorska. Barnmorskans kompetens är alltså omvårdnad på grundnivå samt sexuell och reproduktiv hälsa på avancerad nivå.
En barnmorskas kompetens kan inte ersättas av en sjuksköterskas eftersom en sjuksköterska inte är utbildad inom sexuell och reproduktiv hälsa. Trots det så ser vi på många ställen runt om i landet att barnmorskans kompetens ersätts av sjuksköterskor eller ibland till och med undersköterskor. Delvis beror det nog på att många beslutsfattare inte begriper vad skillnaden är i kompetensområde och självklart att de inte erbjuder tillräckligt goda villkor för att kunna rekrytera och behålla barnmorskor. Men tyvärr handlar det nog också om synen på kvinnors och barns hälsa. Som barnmorska gör det mig upprörd att kvinnor och barn inte får rätt vård. Det gör mig också upprörd att det finns andra professioner, utan någon som helst utbildning inom sexuell och reproduktiv hälsa, som ”vågar” vårda där de inte har kompetens.
Jag skulle aldrig komma på tanken att gå in och arbeta som anestesisjuksköterska. Och skulle inte få det heller. Borde det egentligen vara någon skillnad?
