Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Första advent – nyfödda bebisar och kloka femåringar

by

Vad jag gör en dag på jobbet? Det är inte helt enkelt att svara på eftersom ingen dag är den andra lik i rollen som BVC-sjuksköterska. Det är klart, beståndsdelarna är ungefär desamma från en dag till en annan; det handlar om vägning, mätning, vaccinationer, diverse kontroller och uppföljningar. Men själva kärnan i mitt uppdrag, det jag älskar mest med mitt jobb, är alla möten med barn och föräldrar. Jag får träffa allt ifrån nyfödda bebisar till kloka femåringar, nyblivna pappor och mammor.

Sedan jag blev färdig sjuksköterska 2004 har jag arbetat på flera avdelningar – akuten, MAVA, psykiatrin och barnonkologen. För några år sedan vidareutbildade jag mig till distriktssköterska och började därefter arbeta på Ålidhems hälsocentral. Efter ett år infann sig möjligheten att arbeta på Ålidhems familjecentral. Trots att jag trivdes bra på hälsocentralen kunde jag inte gå miste om möjligheten att arbeta som BVC-sköterska. Och mina förväntningar har infriats med råge, inte minst tack vare mina kloka och fina kollegor.

Inom familjecentralen finns MVC, BVC, socialtjänstens första linje och Öppna förskolan. Samarbete mellan socialtjänst och BVC/MVC underlättas av att vi delar lokaler, för den förälder som behöver stöttning en tid behöver steget till att få hjälp av socialtjänsten inte bli så stort.

Som BVC-sköterska erbjuder jag hembesök till alla nyblivna föräldrar, oavsett om det är första eller femte barnet. Med informationsmaterial och våg kommer vi hem till familjerna. Då är barnet runt en vecka gammalt. Sedan följer det flera besök vid de olika åldrarna upp till fem års besöket. När barnet är två månader har vi så kallade ”mamma-samtal” och när barnet är fyra månader erbjuder vi ”pappasamtal” eller ”medföräldrarsamtal”. Vid dessa samtal screenar vi för depression och samtalar om föräldraskapet. Livet är inte alltid enkelt och många gånger framkommer behov av till exempel logoped, dietist, ögon- eller öronmottagning eller barnhälsovårdspsykolog.

Ålidhems område är mångkulturellt, vilket innebär en extra dimension i arbetet. Det händer ofta att jag möter nyblivna föräldrar som bara har bott i Sverige några månader. Dessa möten är spännande, man vet aldrig vilka frågor som dyker upp. Samtalen kan kretsa kring alltifrån eksem till hur Sveriges valsystem fungerar. Många gånger sker dessa samtal med tolk och i enstaka fall även med kulturdoula. Det sist nämnda ger en fantastisk möjlighet till att lära känna familjen. Vi har också många studenter i området vilket många gånger innebär unga föräldrar vars släkt bor långt borta. I dessa fall kan jag känna att det är extra viktigt att finnas lättillgänglig, för att ge råd och lyssna på funderingar.

Jag är stolt och glad över att arbeta som BVC-sjuksköterska.

/Lisa Övling, Ålidhems hälsocentral

Att skiljas är att dö en smula

by

Och ibland är det också nödvändigt. Men frågan är om det var nödvändigt när det kommer till Barnmorskeförbundet/Vårdförbundet. Det är såklart aldrig ens fel att två träter, och visst är det så att det ofta kan stämma.

Denna mörka november månad har professionsförbundet som organiserar legitimerade barnmorskor röstat JA på sin förbundsstämma. Det skulle vara att sticka under stol om vi sa att det inte svider en aningens över det tråkiga beslut som vann. Men vad innebär en splittrad kår, och vem tjänar på det i längden? Svaret på detta är arbetsgivaren.

Som förtroendevalda i Vårdförbundet har vi såklart en tolkning på varför det är bättre att vi är många tillsammans, och varför det är bättre att vi med gemensam samlad kraft driver de frågor som rör samtliga fyra professioner i Vårdförbundet, till exempel arbetsmiljö. Men även att vi samtidigt driver specifika professionsfrågor. De är oerhört viktiga, men dessa två bitar hänger ihop. Den sistnämnda driver vi bland annat genom det nationella barnmorskenätverk som finns i Vårdförbundet.

I media lokalt skrivs det just nu mycket om vad Barnmorskeförbundet anser att Vårdförbundet avdelning Västerbotten inte gjort, eller vad som hanterats felaktigt. Men bilden beskrivs från ett perspektiv, och kanske något onyanserat som vi inte känner igen oss i. När det gäller till exempel måltidsuppehåll anser vi det fel av arbetsgivaren att bygga en så slimmad organisation så det inte finns bemanning för att ta ut rast. Det är enbart ett sätt att spara pengar. Vi ansåg då, och anser fortfarande att en bättre lösning är att bemanna upp med barnmorskor så att möjlighet till rast finns . Och att en barnmorska inne på sal i ett aktivt skede av en förlossning, och rast inte således inte kan tas ut, skall ha kvalificerad övertid istället för en symbolisk summa likt den vid måltidsuppehåll. Det är en väsentlig skillnad, och ger i längden hälsosammare arbetstider och en säkrare vård.

Vårdförbundet avdelning Västerbotten har lagt ner mycket tid och engagemang för att stötta och hjälpa barnmorskorna i deras tuffa och utsatta situation. Vi behöver inte backa så långt tillbaka i tiden för att minnas hur semestern kollektivt skulle dras in för alla fantastiska barnmorskor och max tre veckors semester skulle erbjudas. Vårdförbundet var snabba och mötte upp, förhandlade och tvistade och skadestånd utgick till alla enskilt drabbade. Utöver det ordnade vi två fester för denna suveräna yrkeskår som uppskattades av oss alla. Vad gäller löneavtalet 2017-2018 så är barnmorskorna ledande och fick i Västerbotten högsta ökningen i Sverige. Så visst, det svider och gör ont att läsa och höra att Vårdförbundet inte lyssnar till gruppen och valet är att lämna.

Vi vill passa på att säga att alla barnmorskor självklart fortsättningsvis kommer vara en stor och viktig del i Vårdförbundet. Du är alltid välkommen som medlem och vi kommer fortsätta driva era och de övriga tre professionernas frågor på allra bästa sätt. Vi kommer fortsätta teckna kloka och bra kollektivavtal, vi kommer alltid bevaka er arbetsmiljö, vi kommer alltid se till er hälsa så att arbetstiderna ger vila och återhämtning. Vi kommer inte ge oss i lönefrågan och vi kommer fortsätta möta er alla och hoppas att vi tillsammans kan påverka villkoren så att de blir ännu bättre…
.. för en sak som är säker är, vi nöjer oss aldrig.

En annan sak som är säker: ensam är inte stark, splittring av en hel yrkeskår banar inte vägen för bättre villkor, splittring av fyra legitimerade yrken gör oss inte starkare. Det är tillsammans vi kan bestiga berg!

Till dig som är barnmorska och väljer att vara kvar i Vårdförbundet-vi kommer göra allt vi kan för att du ska vara nöjd och känna dig hemma. En vi-känsla är vår största kraft och vi och våra kollegor möter dig gärna, så tveka inte att höra av dig med dina funderingar.

#enbarnmorskaunderlivet

 

Jenny Olsson, ordförande Vårdförbundet avdelning Västerbotten

Catrin Johansson, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet samt ledamot avdelning Västerbotten

Det här är jag – Mikaela Bergström

by

Hej på er!

Mikaela heter jag och är född och uppvuxen i Umeå men bor sedan 2012 i Skellefteå tillsammans med min man och våra 2 barn i åldrarna 8 och 6,5 år.

Jag har för tillfället min anställning på 1177 Vårdguiden på telefon i Västerbotten där jag har arbetat sedan 2013. Jag blev förtroendevald på min arbetsplats 2015 och har sedan i slutet på augusti i år fått den stora möjligheten att vara förtroendevald med facklig tid. Ett roligt och viktigt uppdrag som jag känner mig väldigt ödmjuk inför.

Att jag skulle utbilda mig till sjuksköterska var inget självklart val men 2006 tog jag min examen och fick min legitimation som sjuksköterska, och vilket bra val jag gjorde! Att få jobba med människor och kunna göra skillnad på riktigt, det är en fantastisk och ovärderlig känsla. För hur många kan säga att de har ett livsviktigt yrke? Det har då jag och det är jag stolt över!

Men det finns många områden inom mitt yrke som till exempel lön, arbetsvillkor och arbetsmiljö som skulle kunna vara så mycket bättre. För även om det har börjat hända lite med lönen sedan jag började min karriär så värderas fortfarande inte vår akademiska kunskap i närheten av lika hög som andra jämförbara akademiska utbildningar som är mansdominerade. Alarmerande är även att arbetsvillkoren och arbetsmiljön för många är så dåliga idag att flertalet inte klarar av att arbeta heltid eller lämnar yrket helt. Så när ska våra politiker förstå att bristen inte ligger i för få sjuksköterskor utan att vi har en stor brist på bra villkor?!

Jag tror ingen förändring kommer att ske så länge vi inte gör våra röster hörda och det är något vi behöver göra tillsammans. För det är tillsammans som vi blir Toughest!

Med vänliga hälsningar / Mikaela

.

Ett inrikesflyg störtar var 3:e vecka

by

Vårdfokus genomförde nyligen en granskning hur sjukvårdens komplexa organisation vuxit och jämförde då administrationen mot vårdförbundets medlemsyrken (sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker). Statistik hämtad från SKL under perioden 2010 till 2017 visar att vårdförbundets medlemsyrken ökat med 2,3 %, medan administrationen ökat med 35,9 %. Under samma period ökade Sveriges befolkning med 7,5 % och kom då också ihåg att Sverige har bland de minsta antal vårdplatser (2,7) per 1000 invånare räknat i OECD:s jämförelse i Europa.

När något växer för mycket och i förhållande till omkringliggande delar, så kan denna förändring antingen vara godartad eller elakartad. Istället för att utreda och behandla denna enorma förändring som fortsatt att växa sig allt större och större. Det är inte lätt att utreda problemet vidare eller för den delen fixa organisationen då alla 21 vårdgivare vet bäst och har egna oberoende planer hur man skall lösa denna systemkollaps.

Ingen av dessa 21 vårdgivare koordinerar med varandra och fortsätter sin symtombehandling oberoende av varandra. Symtombehandling förekommer framförallt när sjukvården inte har någon bot att ge ex. inför livets slut och man kan då verkligen tro att dessa 21 vårdgivare vårdar denna organisation i livets slut.
Personligen tror jag mer att denna organisation befinner sig i en systemkollaps och att konkreta insatser behöver göras för att rädda sjukvården. Håller med Jenny Olsson (Vårdförbundets ordförande i Västerbotten) debattartikel i VK att det finns flera viktiga aspekter att ta itu med för att lösa den nuvarande situationen.

Vad kan vi göra för att lösa systemkollapsen som 21 vårdgivare desperat försökt lösa under allt för lång tid:

• Att lönerna är viktiga för att behålla sjuksköterskor anser 3 av 4 väljare och en majoritet av svenska folket (53%) kan tänka sig att betala högre skatt om dessa skattemedel öronmärks till högre löner för sjukvårdspersonal (Novus). Ett statligt ansvarstagande för högre löner behövs – då 21 vårdgivare ännu inte lyckats lösa denna fråga.

• Löneutvecklingen är skrämmande nog obefintlig bland sjuksköterskorna och inte ovanligt att den som snart går i pension på en arbetsplats endast tjänar cirka 5000 kr mer än den som har sämst betalt. Lönekurvan stiger i takt med ålder och enligt statistik från SCB (2014) tjänar individer mellan 18-35 år omkring 71 % mindre än någon mellan 50-66 år. Om detta skulle stämma så skulle en sjuksköterska i den övre gruppen tjäna ca 45000 med en ingångslön på 26000.

När sjuksköterskors livslön (dvs. hur mycket de tjänar under hela sin arbetstid) jämförs med jämförbara manliga akademiska yrken så innebär det en löneskillnad på 2,6 miljoner under arbetslivet och 600 000 mindre i pensionskapital.

Om vi som medborgare anser att sjuksköterskor har ett sådant livsviktigt yrke att vi starkt begränsat deras strejkrätt – då det anses samhällsfarligt om de skulle strejka. Då är det väldigt märkligt att vi låter dem förlora 2,6 miljoner i livslön relaterat till låga löner jämfört med likvärdiga akademiska yrken. Ge oss en värdig lön för ett livsviktigt yrke!

• Utöver lön kan vårdgivarna erbjuda gratis tandvård och/eller sjukvård till sina anställda, då vårdgivarna oftast ansvarar över denna verksamhet själva. Införa ingen karensdag eller risktillägg för smittämnen som vårdpersonal dagligen utsätts för – allt från HIV/Hepatit och multiresistenta bakterier. Sedan bör ersättningen höjas till maxgränsen på 5000 gällande friskvårdsbidrag och speciellt då skatteverket även nu inkluderar golf/ridning i friskvårdsbidraget.

Nu skall jag berätta vad Västerbottens läns erbjuder: 400 kr i friskvårdsbidrag/år alternativt möjligheten att ta ut 1 h friskvård/vecka vilket kostar arbetsgivaren ca 13000 kr/år per anställd (inkl. sociala avgifter på en lön på 30 000) i oarbetad tid. Friskvård kan endast tas ut om verksamheten tillåter det och när många kollegor knappt hinner gå på toaletten så kan ni gissa hur lätt det känns att ta ut 1h per vecka i friskvård?

• Att införa 6 h arbetsdag för sjuksköterskor vore en ren samhällsvinst då brist av återhämtning, förutom lönen, är en viktig faktor som gör att sjuksköterskor slutar. Så heltid inom vården skulle innebär som max 30 h/veckan enligt AB och ge samma lön som 40 arbetade timmar. Samhällsvinsten överstiger mångfalt kostnaden för en sådan arbetstidsförkortning genom att locka tillbaka fler sjuksköterskor till arbetet, 30 000 leg. sjuksköterskor jobbar inte inom vården, och även minska sjukrivningar bland sjuksköterskor. Behövs fler utvilade kollegor för att negativ stress och känslan av otillräcklighet skall kunna minska, samt möjliggöra en förbättra kvalitet av vård och omsorg till er medborgare.

• Vården måste erbjuda alla sjuksköterskor som vill en AST-tjänstgöring (Akademisk specialisttjänstgöring) för att stärka vården. I Sverige var 65 % av sjuksköterskorna specialistutbildade år 1995 och med åren har denna siffra sjunkit till 47 % idag. Det är vårdgivarnas ansvar att se att det finns rätt villkor för personer att vidareutbilda sig och AST är just ett sådant villkor.

• Precis som trafiken behöver sjukvården en ny nollversion. Både för vårdskador och dödsfall. Socialstyrelsen tog fram en prognos att 3000 svenskar dör av undvikbara vårdskador varje år och 2013 skrev SKL ner siffran till 1400. Ingen ny prognos har kommit under senaste åren då vård- och sjuksköterskekrisen vuxit sig allt större – hur ser det ut nu? Om siffrorna från 2013 inte ökat lavinartat så innebär det att ett inrikesflyg störtar var 3e vecka och om så hade varit fallet – visst hade folk reagerat och agerat att något så onödigt fick pågå?

Kommer det att krävas en ny Stafford skandal där sjukvårdens toppskikt jagade effektivitet och gröna siffror i budget, med priset att 1000 vanvårdades till döds, för att det även skall ageras i Sverige. Nu när allt fler människor väntar i kö och när denna väntan innebär ökad risk för försämring eller i värsta fall död för dessa individer. Skall vi medborgare acceptera att jakten på effektivitet och gröna siffror skall göra att vi medborgare skall behöva dö i kö.

/Jonas Forssander, Förtroendevald i Vårdförbundet Västerbotten.
Leg. Sjuksköterska, Uroterapeut

Liten men stark

by

Ett uttryck som jag stött på upprepade gånger under mitt hittills 42-åriga liv. Jag heter Therese Ameln och har i 23 år jobbat med neonatal intensivvård i Umeå, merparten av dessa som barnsjuksköterska.

När jag var barn hörde jag detta uttryck för första gången, och kände direkt att det var något positivt med detta. Kanske berodde det på att jag själv ända tills åk 8 var huvudet kortare än min kortaste klasskompis.

När man är liten kan man behöva vara extra stark, för att synas och kunna göra sin röst hörd. För även en litens röst är viktig.

På Neo-Iva i Umeå kryllar det av pyttesmå men starka individer, det har det alltid gjort. När man är minst av alla i samhället måste man ha en inneboende kraft och visa stort mod. Precis det gör alla patienterna på Neo-Iva i Umeå, varje minut, varje dag. I mitt jobb gör jag tillsammans med mina kollegor allt jag kan för att stödja och underlätta tillvaron för dessa små. Att få vara med och ta hand om de allra minsta, ibland bara några hundra gram stora, från födseln tills att de får flytta hem med sina föräldrar, är stort. Att se den kämparanda som finns, även från de pyttesmås föräldrar, är förunderligt. Att få jobba med det jag gör, tillsammans med alla mina fina kollegor, är fantastiskt.

På internationella barndagen uppmärksammas samhällets minsta invånare, barnen. Kanske är de också de viktigaste. De är ju våran framtid.

Liten OCH stark!

Therese Ameln
Barnsjuksköterska, Neo-Iva/Barn4/Norrlands Universitetssjukhus, Umeå.

Det här är jag – Jessica Axelsson

by

Jessica Axelsson heter jag och är legitimerad sjuksköterska.

Jag är huvudskyddsombud i Umeå Kommun på 30%. Resten av min arbetstid jobbar jag administrativt på avgiftsenheten, Umeå Kommun.

I januari 1997 tog jag examen och har till största delen jobbat inom äldreomsorgen med undantag av några år då jag jobbade på onkologen, NUS.

Den fråga jag brinner mest för är arbetsmiljön. Jag tror att många av våra medlemmar som lämnat yrket skulle överväga att komma tillbaka om bara arbetsgivarna gjorde sitt yttersta för att förbättra arbetsmiljön.

På min fritid så sitter jag i Valberedningen i Vårdförbundet Västerbotten. Det är ett väldigt roligt uppdrag som jag haft i flera år. Sjunger i en kör som heter Snowflake singers och om jag hinner så dansar jag styrdans på logar runt om i länet.

Jag bor med 2 av mina barn i Stöcke utanför Umeå.

/Jessica Axelsson

Det här är jag – Mattias Weibull

by

En mer eller mindre skäggig distriktssköterska i hemsjukvården med mycket åsikter.

Varit förtroendevald på arbetsplats sen 2008 och sitter sen tre år tillbaka som styrelseledamot i Vårdförbundet Västerbotten. Jag har svårt att välja ut vilken fråga som är viktigast för mig, det finns så mycket som är viktigt. Men om jag ska välja så är det nog arbetsmiljö och arbetsvillkor. Vår löneutveckling är en fråga som blir viktigare och viktigare för mig.

Efter att i sju år ha arbetat framförallt med hemsjukvård både i privat och kommunal regi har jag med spänning valt att prova på något nytt (känns i alla fall så efter att varit borta från det några år) och återgå till att arbeta på hälsocentral. Så från november träffar ni mig på Ålidhems hälsocentral.

/Mattias Weibull

Pride – In the name of love

by

One man come in the name of love
One man come and go
One man come he to justify
One man to overthrow

 

I september 1984 släppte U2 singeln ”Pride – In the name of love”. Texten är en hyllning till Marthin Luther King och den handlar om stolthet under omänskliga förhållanden. Låten har kommit att bli en av bandets största genom tiderna.

I HBTQ-historien dyker förkortningen PRIDE (Personal Rights in Defense and Education) upp 1966. PRIDE var namnet på en radikal gayorganisation som var en del av den framväxande politiska gayrörelsen. Det så kallade Stonewallupproret, där transpersoner och homosexuella demonstrerade och slog tillbaka mot en polisrazzia på Baren Stonewall Inn, ägde rum i New York 1969. Den allra första Prideparaden anordnades den 28 juni 1970, på årsdagen av Stonewallupproret.

I Sverige anordnades några mindre demonstrationer under första halvan av 1970-talet. Först 1977 fick arrangemanget Frigörelsedagen ett större genomslag. Denna utvecklades ett par år senare till Frigörelseveckan. 1998 bytte evenemanget namn till Stockholm Pride, och har sedan spridit sig till ett stort antal städer runt om i landet.

På lördag är det åter igen dags för Prideparad i Umeå, och Vårdförbundet Västerbotten kommer självklart att vara med. I Vårdförbundet utgår vi från våra grundläggande värderingar, i vilka demokrati, mänskliga rättigheter och mångfald ingår. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter och alla människor har rätt att leva i ett samhälle som främjar hälsa och där demokratiska fri- och rättigheter råder. Vi fortsätter att kämpa för detta genom att stå upp och ta ställning för alla människor i Umeå, Västerbotten, Sverige och världen.

Även om U2:s låt från början handlar om Martin Luther Kings kamp för de afroamerikanska medborgarnas rättigheter i USA, så tycker jag att texten passar väl in på alla som kämpar för allas lika rättigheter – mot diskriminering.
In the name of love What more in the name of love

/Jessica Östberg
Legitimerad sjuksköterska och vice ordförande som står upp för alla människors lika värde.

Det här är jag – Helena Forss Johansson

by

Vem är jag?
Helena Forss Johansson heter jag, styrelseledamot sedan 2013 i Vårdförbundet avdelning Västerbotten och Regionalt skyddsombud
Jag fick uppdraget att skapa ett inlägg på temat vem är jag. Inte lätt… Hur tusan gör jag det här?
Temat blev min anslagstavla. Den lilla bilden har jag hängt upp för att påminna mig om känslan när jag klev på mitt uppdrag. Hade inte ens gått någon grundutbildning. Learning by doing på riktigt. Bilden visar också den glädje jag känner för mitt uppdrag och påminner mig om att vilja och våga faktiskt är viktigare än att kunna paragrafer.

 

SOU 2014:23, nördigt nog är jag väldigt förtjust i denna SOU som faktiskt inte gått igenom ännu, men hoppet lever. Jag vill som i SOU:n att lagstiftningen kring vår journalföring ska ändras för att passa in i dagen digitala verklighet, anpassas för att möta både användaren och patientens behov.

 

Historien om vargarna, jag tycker det är viktigt att påminna sig om att tro på godhet och att tro gott om de människor jag möter, min inställning är att jag möter kloka människor som vill väl åtminstone till motsatsen är bevisad. Ibland kostar det på att tro gott om sin omgivning men för mig är det så det måste vara utan att för den skull vara naiv.

Sist men inte minst: Sista lappen, korta versionen: Man går inte på knytkalas utan att ha något med sig.

 

Långa versionen: Varför det är viktigt att vara många, värdet av ditt medlemskap. Tänker att det är alldeles för många som tar saker för givet. Det är en lång facklig kamp bakom dina extra semesterdagar, dina 8timmars arbetsdag. Din rätt till föräldraledighet, din rätt att engagera dig, din rätt att påverka, din rätt till medbestämmande, din möjlighet till omställningsersättning, din möjlighet till extra ersättning om du blir sjuk/skadad, är föräldraledig mm. Din rätt att förhandla om lön, din rätt till fridagar. Listan är lång, jag är stolt över den kamp som gett oss alla dessa fördelar. Inget är självklart om vi inte hela tiden värnar våra rättigheter. Om vi inte är starka tillsammans kommer vi inte kunna teckna och behålla kollektivavtal. Vi vara starka och för att vara starka måste vi vara många! Ju fler desto bättre kollektivavtal. Så våga fråga: Är du med i Vårdförbundet? (Eller åker du snålskjuts på dina kollegor)

Varma Hälsningar Helena

Hur skall Västerbotten klara av att rekrytera personal? Landstingspolitiker svarar.

by

I Sverige kommer det att behöva rekryteras 45 000 sjuksköterskor och barnmorskor fram till år 2030. Hur skall Västerbotten klara sin den av denna rekrytering?

 

Peter Olofsson (S):

-Göra ett yrke inom vården attraktivt.

-Kompetensutveckling av anställd personal samt ge ökade möjligheter till att göra karriär inom vården.

-Nationell satsning på att ökan antalet studieplatser på grund- och vidareutbildning.

 

Emma Lindqvist (Mp):

Som tidigare svar, göra yrken inom sjukvården mer attraktiva i och med bättre arbetsmiljö och högre löner. Men, frågan är om vi kommer att ha råd att anställa alla dessa medarbetare. Vi har aldrig haft så många läkare som vi har idag. Även sjuksköterskorna är många till antalet. Ändå räcker det inte. Och även om vi skulle sluta använda stafettpersonal skulle denna ökning av personal kosta stora pengar. Miljöpartiet tror på att samarbeten med forskning/universitet och näringslivet är nödvändigt för att hitta nya lösningar inom vården. Hur dessa lösningar ser ut, vet vi inte exakt idag, men vi ser början till många vägar som kan vara möjliga. I Västerbotten bildades för ett par år sedan VLL Innovation AB på initiativ från Miljöpartiet. Det landstingsägda bolaget skall underlätta samarbeten mellan landstinget och näringslivet.

 

LiseLott Olsson (V):

Vänsterpartiet är övertygade om att höjda löner, förkortad arbetstid med bibehållen lån, arbetsplatsdemokrati, en slopad karensdag, finansierad specialistutbildning och möjligheter till utveckling på jobbet behövs för att de anställda ska trivas och må bra på jobbet. Det bidrar till att behålla och rekrytera ny personal.

 

Nicklas Sandström (M):

Moderaterna är väl medveten om det stora rekryteringsbehovet, inte minst med stundande pensionsavgångar. Därför är det viktigt att Västerbottens läns landsting är en attraktiv arbetsgivare. För att uppnå detta vill vi få på plats en strategi för att bli Sveriges bästa sjukvårdsarbetare.

 

Marianne Normark (L):

Genom att vara en god arbetsgivare för redan anställda, seniorer och framtida generationer. En god personalpolitik för redan anställda underlättar rekrytering av nya medarbetare. Därför är AST och karriärtjänster så viktiga och att det finns en löneutveckling, fortbildningsmöjligheter och en schemaläggning som möjliggör återhämtning. Viktigt med ett gott stöd till sjuksköterskestuderande under utbildning och de handledande sjuksköterskorna ska ha tid för sitt uppdrag. Nyutbildade sjuksköterskor bör också erbjudas ett introduktionsår för att underlätta inträdandet i det nya yrket.

 

EwaMay Karlsson (C):

Säkerställa att landstinget är en god arbetsgivare så att vi kan behålla och rekrytera personal. Vi vill också renodla sjuksköterskornas arbetsuppgifter och minska onödigt administrativt arbete.

 

(Kd):

–