Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Det här är jag – Helena Forss Johansson

av

Vem är jag?
Helena Forss Johansson heter jag, styrelseledamot sedan 2013 i Vårdförbundet avdelning Västerbotten och Regionalt skyddsombud
Jag fick uppdraget att skapa ett inlägg på temat vem är jag. Inte lätt… Hur tusan gör jag det här?
Temat blev min anslagstavla. Den lilla bilden har jag hängt upp för att påminna mig om känslan när jag klev på mitt uppdrag. Hade inte ens gått någon grundutbildning. Learning by doing på riktigt. Bilden visar också den glädje jag känner för mitt uppdrag och påminner mig om att vilja och våga faktiskt är viktigare än att kunna paragrafer.

 

SOU 2014:23, nördigt nog är jag väldigt förtjust i denna SOU som faktiskt inte gått igenom ännu, men hoppet lever. Jag vill som i SOU:n att lagstiftningen kring vår journalföring ska ändras för att passa in i dagen digitala verklighet, anpassas för att möta både användaren och patientens behov.

 

Historien om vargarna, jag tycker det är viktigt att påminna sig om att tro på godhet och att tro gott om de människor jag möter, min inställning är att jag möter kloka människor som vill väl åtminstone till motsatsen är bevisad. Ibland kostar det på att tro gott om sin omgivning men för mig är det så det måste vara utan att för den skull vara naiv.

Sist men inte minst: Sista lappen, korta versionen: Man går inte på knytkalas utan att ha något med sig.

 

Långa versionen: Varför det är viktigt att vara många, värdet av ditt medlemskap. Tänker att det är alldeles för många som tar saker för givet. Det är en lång facklig kamp bakom dina extra semesterdagar, dina 8timmars arbetsdag. Din rätt till föräldraledighet, din rätt att engagera dig, din rätt att påverka, din rätt till medbestämmande, din möjlighet till omställningsersättning, din möjlighet till extra ersättning om du blir sjuk/skadad, är föräldraledig mm. Din rätt att förhandla om lön, din rätt till fridagar. Listan är lång, jag är stolt över den kamp som gett oss alla dessa fördelar. Inget är självklart om vi inte hela tiden värnar våra rättigheter. Om vi inte är starka tillsammans kommer vi inte kunna teckna och behålla kollektivavtal. Vi vara starka och för att vara starka måste vi vara många! Ju fler desto bättre kollektivavtal. Så våga fråga: Är du med i Vårdförbundet? (Eller åker du snålskjuts på dina kollegor)

Varma Hälsningar Helena

Hur skall Västerbotten klara av att rekrytera personal? Landstingspolitiker svarar.

av

I Sverige kommer det att behöva rekryteras 45 000 sjuksköterskor och barnmorskor fram till år 2030. Hur skall Västerbotten klara sin den av denna rekrytering?

 

Peter Olofsson (S):

-Göra ett yrke inom vården attraktivt.

-Kompetensutveckling av anställd personal samt ge ökade möjligheter till att göra karriär inom vården.

-Nationell satsning på att ökan antalet studieplatser på grund- och vidareutbildning.

 

Emma Lindqvist (Mp):

Som tidigare svar, göra yrken inom sjukvården mer attraktiva i och med bättre arbetsmiljö och högre löner. Men, frågan är om vi kommer att ha råd att anställa alla dessa medarbetare. Vi har aldrig haft så många läkare som vi har idag. Även sjuksköterskorna är många till antalet. Ändå räcker det inte. Och även om vi skulle sluta använda stafettpersonal skulle denna ökning av personal kosta stora pengar. Miljöpartiet tror på att samarbeten med forskning/universitet och näringslivet är nödvändigt för att hitta nya lösningar inom vården. Hur dessa lösningar ser ut, vet vi inte exakt idag, men vi ser början till många vägar som kan vara möjliga. I Västerbotten bildades för ett par år sedan VLL Innovation AB på initiativ från Miljöpartiet. Det landstingsägda bolaget skall underlätta samarbeten mellan landstinget och näringslivet.

 

LiseLott Olsson (V):

Vänsterpartiet är övertygade om att höjda löner, förkortad arbetstid med bibehållen lån, arbetsplatsdemokrati, en slopad karensdag, finansierad specialistutbildning och möjligheter till utveckling på jobbet behövs för att de anställda ska trivas och må bra på jobbet. Det bidrar till att behålla och rekrytera ny personal.

 

Nicklas Sandström (M):

Moderaterna är väl medveten om det stora rekryteringsbehovet, inte minst med stundande pensionsavgångar. Därför är det viktigt att Västerbottens läns landsting är en attraktiv arbetsgivare. För att uppnå detta vill vi få på plats en strategi för att bli Sveriges bästa sjukvårdsarbetare.

 

Marianne Normark (L):

Genom att vara en god arbetsgivare för redan anställda, seniorer och framtida generationer. En god personalpolitik för redan anställda underlättar rekrytering av nya medarbetare. Därför är AST och karriärtjänster så viktiga och att det finns en löneutveckling, fortbildningsmöjligheter och en schemaläggning som möjliggör återhämtning. Viktigt med ett gott stöd till sjuksköterskestuderande under utbildning och de handledande sjuksköterskorna ska ha tid för sitt uppdrag. Nyutbildade sjuksköterskor bör också erbjudas ett introduktionsår för att underlätta inträdandet i det nya yrket.

 

EwaMay Karlsson (C):

Säkerställa att landstinget är en god arbetsgivare så att vi kan behålla och rekrytera personal. Vi vill också renodla sjuksköterskornas arbetsuppgifter och minska onödigt administrativt arbete.

 

(Kd):

–

 

 

Har landstingspolitikerna svar på orsaken bakom dålig arbetsmiljö?

av

3. Arbetsmiljön för Vårdförbundets medlemmar är på många arbetsplatser på gränsen till ohållbar. Vad tror Ni är orsaken bakom detta?

 

Peter Olofsson (S):

Personalbrist och ökad vårdnära administration.

 

Emma Lindqvist (Mp):

Detta beror på många faktorer som etablerats under lång tid. Bland annat handlar det om hur vi ser på ledarskap. En chef/ledare är en person som tar fram det bästa ur varje medarbetare, inte en person som är skicklig på en profession som utförs på arbetsplatsen. Fungerar inte ledaren för gruppen ska hen bytas ut. Vi ska utvärdera arbetsmiljön utifrån medarbetarna, inte utifrån deras ledare. En annan faktor är det svåra ekonomiska läget som sjukvården i hela landet står inför. Vi blir allt fler som är sjuka under längre perioder i slutet av livet, och detta kräver mer resurser. Resurser som vi i dagsläget inte har. Därför måste vi arbeta med fler digitala lösningar och fler arbetssätt som styr medborgarna till rätt vårdinrättning. Vi kommer också att behöva arbeta betydligt mer förebyggande.

 

LiseLotte Olsson (V):

Välfärden har kraftigt underfinansierats de senaste decennierna vilket har gjort att de som arbetar inom vården måste springa fortare, i en allt sämre arbetsmiljö. Vi ser också att sjukvården i större utsträckning styrs som företag – där patienter räknas som pinnar, personalen har få möjligheter till medbestämmande och den administrativa bördan är väldigt stor.

 

Nicklas Sandström (M):

Det finns inget enkelt eller kort svar på detta. Moderaterna är väl medveten om att det är många gånger riktigt tufft för sjukvårdens medarbetare. Därför vill vi få på plats en strategi för att Västerbotten skall bli Sveriges bästa sjukvårdsarbetsgivare.

 

Marianne Normark (L):

Dålig personalpolitik. Det har inneburit att det inte skett någon planering inför pensionsavgångar vilket innebär att sjukvården har dränerats på ovärderlig kunskap. Därför är det viktigt att skapa incitament för att behålla seniorer längre i yrkeslivet. De kan bidra både med handledning och trygghet för nya medarbetare. Man har inte värnat den befintliga personalen vilket innebär att det är svårt att rekrytera och att studerande avbryter studier. För lite vårdplatser vilket innebär att det ofta är överfullt på enheterna samt att sjuksköterskor utsätts för att vårda patienter med sjukdomar som inte tillhör den egna specialiteten. Ett gott ledarskap är alltid av stor betydelse. Större mandat till första linjens chef och verksamhetschef, det är för mycket toppstyrning i nuläget.

 

EwaMay Karlsson (C):

Ökad vårdtyngd i kombinationen rekryteringsproblem. Vi är kritiska till hur nuvarande majoritet prioriterar personalfrågorna.

 

(Kd):

–

Landstingspolitiker svarar på frågan om lön och löneutveckling

av

2. Det skiljer 11.500 kronor i lön mellan en barnmorska och en man med likvärdig utbildning. Hur ser ditt parti på Vårdförbundets medlemmars lön och löneutveckling?

 

Peter Olofsson (S):

Kompetens ska vara vägledande vid lönesättning, inte kön. Löneutvecklingen är en fråga mellan arbetsmarknadens parter och vi vill inte se politiskt beslutade löner.

 

Emma Lindqvist (Mp):

Detta är ett övergripande systemfel som är totalt oacceptabelt. Könssegregeringen och samhällsklyftorna (som bland annat innefattar löneklyftorna) är det största hotet mot ett välfungerande samhälle. Ser vi historiskt i Sverige har löneskillnaderna mellan låg- och höginkomsttagare aldrig varit så stora som nu, om än skillnaderna mellan män och kvinnor krymper. Löneskillnaden mellan könen är ett symptom på ett ojämställt samhälle. Det mest handgripliga och första vi kan göra från politikerhåll i regionen är at titta på vår egen verksamhet. Hur ser löneskillnaderna ut mellan sjukvårdsanställda och politiska tjänstepersoner till exempel? För övrigt ska statusen för sjukvårdsyrken höjas, och det görs bland annat med högre lön.

 

LiseLotte Olsson (V):

Lönediskrimineringen är stor och löneutvecklingen undermålig. Därför vill Vänsterpartiet införa jämställdhetsmiljarder, ett ekonomiskt stöd på 5 miljarder kronor/år, riktat till Sveriges kommuner och landsting för att ge bättre förutsättningar att utjämna löneskillnader mellan kvinnor och män.

 

Nicklas Sandström (M):

Lönebildning är en komplex och svår fråga där det är viktigt att inte politiker sätter löner. Vi tycker att det är viktigt med en god löneutveckling, det skall vara skillnad att ha jobbat många år i vården. Vi vill särskilt se en extra löneutveckling för de som har valt att specialistutbilda sig. I detta finns även fler betalda specialistutbildningar.

 

Marianne Normark (L):

Vi är inte nöjda med ingångslönerna men den absolut viktigaste satsningen ska vara på specialistutbildade sjuksköterskor och där anser vi att det fortfarande finns mycket kvar att göra. Vi har motionerat om karriärtjänster för sjuksköterskor och AST (akademisk specialisttjänstgöring red anm.) skall införas på bred front. För oss Liberaler är det viktigt att utbildning ska löna sig.

 

EwaMay Karlsson (C):

I Västerbotten har vi haft en rätt bra löneutveckling. Utmaningen är idag att få till lönestegen så att mer erfaren personal känner att de får ersättning för sin erfarenhet och kompetens.

 

(Kd):

–

4 frågor om vården. 7 politiker svarar.

av

1. Att arbeta dygnets alla timmar är tufft. Vad har ert parti för lösning på arbetstidsfrågan?

 

Peter Olofsson (S):


-Infört tre arbetstidsmodeller inom landstinget.
-Politiskt fokus på att personal ska få fler kollegor, ökat temaarbete samt införande av vårdnära service för att avlasta vårdpersonal med serviceuppgifter och administration.

 

Liselott Olsson (V):

Vi ser att 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön är en bra lösning för att förbättra arbetsmiljön, ge möjlighet till återhämtning och kan ge organistatoriska fördelar, inte minst i dygnet-runt-verksamheter. Vi vill också bibehålla och utveckla de arbetstidsmodeller som idag ger arbetstidsförkortning.

 

Emma Lindqvist (Mp):


Under den senaste mandatperioden har vi i majoriteten (S, V, och MP) genomfört arbetstidsförkortning på några av landstingets arbetsplatser. Detta förljer helt Miljöpartiets linje som anser att vi skall jobba mindre och få mer tid till social samvaro och vila. Det höjer livskvalitén och mildrar sannolikt den psykiska ohälsan. Vi vill fortsätta arbetet med förkortad arbetstid genom att genomföra detta på fler arbetsplatser.

 

Nicklas Sandström (M):


Moderaterna är väl medvetna om att det är högt specialiserad vård som bedrivs dygnet runt på länets sjukvårdsinrättningar. Det krävs ett aktivt arbete med hur schemaläggningen kan förbättras för att möte vårdens behov. Vi har även som vallöfte att få på plats en strategi för att bli Sveriges bästa sjukvårdsgivare.

 

Marianne Normark (L):


För att eventuellt kunna locka fler till ständig natt under vissa perioder i livet, ska det vara en rejäl arbetstidsförkortning nattetid. Detta bör underlätta övrig schemaläggning. Den obekväma arbetstiden (OBK) bör även höjas ordentligt. Schemaläggningen ska möjliggöra återhämtning och att få ihop livspusslet.

 

EwaMay Karlsson (C):

Nuvarande arbetstidsmodell är i grunden bra. Bristen på personal gör tyvärr att vi idag ser att belastningen på personalen ofta blir för hög. I grunden handlar det om ledarskap och arbetsmiljö.

 

(Kd):

–

Det här är jag – Katarina Nilsson Reian

av

Jag blev färdig sjuksköterska 1996. På den tiden var risken att bli arbetslös stor, så jag flyttade till Norge med ett gäng kollegor. Det som bara skulle bli ett mellanår, blev till 10 år inom norsk sjukvård. 2003 var jag färdig intensivvårdssjuksköterska från Högskolan i Oslo. Det har varit spännande att ha sett och upplevt att vara medarbetarna och patient i den norska vården. 2006 flyttade jag och min familj tillbaka till Umeå. Mitt sjukhusspråk var norska och än idag går jag över till norska sena nätter på jobbet.

Jag har alltid varit intresserad av fackliga frågor, men det var först 2013 jag fick möjligheten av mina kollegor att kliva in i ett förtroendeuppdrag på min arbetsplats på Thiva/IM. Hösten 2015 blev jag invald i Vårdförbundets styrelse här i Västerbotten.

Den fråga jag brinner för extra starkt är arbetsmiljöfrågan, därför föll det sig ganska naturligt att tidigt kliva in i huvudskyddsombudsrollen inom landstinget. Som huvudskyddsombud har man samma mandat som ett skyddsombud, skillnaden är att huvudskyddsombudet kan gå in och agera på alla arbetsplatser. För att kunna göra det, måste man ha riktigt god kunskap om arbetsplatsen och det är det som regel bara någon som jobbar på stället som kan ha. Det är ovärderligt att personer på plats samlar ihop information. Om det behövs kan skyddsombudet sedan ta kontakt med huvudskyddsombudet för att få råd och stöd. Landstinget är stort, därför är den huvudsakliga uppgifter för huvudskyddsombudet utbildning och stöd till de lokala skyddsombuden. Att få stötta skyddsombud och chefer i arbetsmiljöfrågor är något av det bästa som finns!

Arbetsmiljö är ingen fristående verksamhet. Arbetsmiljö är inte bara chefens eller skyddsombudets uppgift. Vi har alla en skyldighet att lyfta de arbetsmiljöproblem vi ser. Dokumentation är viktig och LISA-systemet är ett sätt att dokumentera. “Det som inte skrivits ner, finns inte.” Att hålla ett öga på LISA-anmälningarna (personalens arbetsmiljö) har varit en del av mitt huvudskyddsombudsuppdrag. Med tanke på vad personal ger uttryck för, så är det relativt få LISA-anmälningar. Utifrån antalet anmälningar, så verkar arbetsmiljöproblemen inte så stora.

God arbetsmiljö är något vi alla måste bidra till på våra arbetsplatser, hela tiden, året runt. Därför måste arbetsmiljöarbetet integreras i allt vi gör och det måste få hänga ihop med de villkor vi jobbar under. För alla medarbetare. För alla chefer. Det är viktigt att cheferna har tid för sitt uppdrag; både att driva verksamheten framåt och att lyssna på, följa upp, hur medarbetarna har det.

Nu har jag suttit i Vårdförbundets styrelse i nästan 3 år. För mig är det viktigt att alla medlemmar kan känna stöd i sin fackförening, känna tillhörighet och känna att vi finns till för varandra. (Också jag är medlem) Hur ska vi tillsammans få kraft bakom våra frågor? Vilka styrkor har medlemmarna? Hur kan dessa resurser bäst tas till vara? Vad behöver medlemmarna för att få ett bra arbetsliv? För att få reda på det menar jag att vi som jobbar med de fackliga frågorna, oftare måste fråga medlemmarna vilka frågor Vårdförbundet ska driva. Både centralt och lokalt. Alla idéer behövs!
Vårdförbundet är mer än styrelse och personer med facklig tid. Vårdförbundet är alla vi som är medlemmar!

När ni läser detta har jag gått tillbaka till mitt ordinarie jobb som intensivvårdssjuksköterska på Thiva/IM i Umeå. Jag vill hålla mig uppdaterad med mitt yrke. Kampen för alla våra medlemsgrupper kommer jag fortsätta genom fortsatt styrelsearbete på min fritid och tro mig, jag kommer att fortsätta jobbar för allas vår arbetsmiljö och våra villkor. Det arbetet har bara börjat.

Hoppas vi ses och hörs snart!

/Katarina Nilsson Reian, styrelseledamot Vårdförbundet Västerbotten

Skillnad i livslön kan betala ett hus

av

Att lönerna är viktiga faktor för att behålla sjuksköterskor anser75% väljarna och en majoritet av svenska folket (53%) kan tänka sig att betala högre skatt om dessa pengar öronmärks till högre löner för vårdpersonal (Novus).

”VLLs lönepolitiska plattformen grundar sig på en arbetsgivarstrategi där lönebildning och lönesättning hänger samman med:
– Förmåga att kompetensförsörja organisationen
– Inriktning till likabehandling och jämställdhet
– Insikten att individuell och differentierad lön kan bidra till verksamhetsförbättring”

Då lönen tillsammans med arbetsmiljön är två viktiga aspekter varför många sjuksköterskor slutar eller går vidare till en ny arbetsplats, så krävs det aktiva åtgärder för att lösa båda delarna, och nedan kommer jag att beröra Västerbottens läns landsting (VLL) interna granskning av lönen.

För att upptäcka, åtgärda och förhindra oskäliga löneskillnader mellan män och kvinnor skall alla arbetsgivare från och med 2017 årligen genomföra en lönekartläggning. Lönekartläggningen delar in medarbetarna i grupper med likvärdigt arbete och steg upp i grupperna ökar bland annat ansvar/svårighet. Grupper delas sedan in i icke- och kvinnodominerande arbeten. Kartläggningen omfattar även bonussystem, bostads- eller reseförmåner, tjänstebil osv. VLL genomförde en lönekartläggning för 2017 och läsningen är i många fall nedslående, samt det finns klara brister kring deras analys enligt min mening.
Enligt VLL utgör marknaden saklig grund för löneskillnader mellan gruppen och detta i enlighet med den lönepolitiska plattformen. Dock står det i den lönepolitiska plattformen att ”Det råder i sig ingen automatik mellan känsligt marknadsläge och högre lön.” Och konstigt nog är det endast marknaden för manliga yrken som förklarar löneskillnaden med denna marknad. Marknaden för sjuksköterskor skulle många nog säga är väldigt het och det saknas flertalet sjuksköterskor som vill jobba för den lön/arbetsvillkor VLL erbjuder dem.

Vidare i VLL:s lönekartläggning har arbetsgivaren försökt förklara löneskillnader, vilka de anser vara befogade, genom att jämföra heltidsmåtten mellan icke- och kvinnodominerade yrkena. Där de icke kvinnodominerade jobbar i regel 40 h/vecka medan kvinnodominerade har ett heltidsmått på i snitt 36-38 h/vecka relaterat till bland annat arbete i treskift. I många fall anser VLL att detta till stora delar förklarar löneskillnaden och då undrar jag hur? Om mitt heltidsmått är på 36-38 eller 40 h/vecka så ger det fortfarande 100 % lön och inte 90 % respektive 100 % lön.

VLL skriver vidare i andra kapitlet att ”Yrkeskompetens avspeglar sig också i de landstingsgemensamma lönekriterierna vilket kan vara en påverkande faktor till att lönekurvan stiger i takt med ålder … Individer mellan 15-35 år tjänar omkring 71 % mindre än någon mellan 50-66 år enligt statistik från SCB 2014.” När VLL själv skriver denna text så har de uppenbarligen inte analyserat sina egna lönestruktur för sjuksköterskor. De har infört en lägsta nivå för grundutbildade sjuksköterskor på 26000 kr/månader och om VLL skulle ligga som snittet, så skulle en grundutbildad sjuksköterska i den övre åldersgruppen ligga på 45000. Som förtroendevald vet jag att detta inte är fallet bland mina kollegor i den övre åldersgruppen och ofta rör de sig om 5-6000 kr mer i lön än den som har lägst på arbetsplatsen, det vill säga strax över 30 000 kr/mån.

När VLL sedan jämför kategorin ”högre värderade kvinnodominerade befattningar jämförs mot lägre värderade icke kvinnodominerade befattningar” så framkommer det en väldigt tydlig bild att medellönen från en jämförelsegrupp från icke kvinnodominerat yrke ligger oftast 2-3 grupper under en likvärdig medellön av jämförelsegruppen för ett kvinnodominerat yrke. Här kan det synas tydligt hur livslönen påverkas för kvinnodominerat arbete där de måste göra mer för att komma upp i likvärd lön som ett icke kvinnodominerat yrke.

När sjuksköterskors livslön (dvs. hur mycket de tjänar under hela sin arbetstid) jämförs med jämförbara manliga akademiska yrken så innebär det en löneskillnad på 2,6 miljoner under arbetslivet och 600 000 mindre i pensionskapital. En löneskillnad som i sig skulle kunna betala av ett hus för de flesta! Om vi som medborgare anser att sjuksköterskor har ett sådant livsviktigt yrke att vi starkt begränsat deras strejkrätt – då det anses samhällsfarligt om de skulle strejka. Då är det väldigt märkligt att vi låter dem förlora 2,6 miljoner i livslön relaterat till låga löner jämfört med likvärdiga akademiska yrken. Ge oss en värdig lön för ett livsviktigt yrke!

Vidare i lönekartläggningen saknas följande:
• Under inledning tar de upp definitioner av begrepp och utlämnar då förklaring av termen ”andra könsneutrala skäl”. Denna term nämns först i grupp 10 (av 16) och fortsätter sedan att förekomma i lönekartläggningen i de högre grupperna. Vore intressant att veta vad VLL menar med denna term.
• VLL har endast bedömt om det finns ej könsrelaterade löneskillnader där kvinnors medellön i förhållande till männen överstiger mer än 5 %, dock syftar en lönekartläggning att även belysa åt andra hållet vilket även VLL skriver på sida 7. Hittar tiotal avvikelser i de 16 grupperna där Lika arbete analyseras där medellönen för kvinnor är mer än 5 % av medellönen för män och inte en enda gång analyseras denna skillnad.
• På sida 41 kan man ta del av de lönejusteringar och andra åtgärder som behöver göras efter att alla löner är analyserade. Mycket saknas här och framkommer inga åtgärder eller tidsplanering för dessa och en kostnadsberäkning för åtgärderna.
• Lönekartläggningen ligger inte ens ute på intranätet och måste aktivt efterfrågas för att få fram den.

Efter att ha läst lönekartläggningen och vad som anges på DO:s hemsida så ställer jag mig frågande om VLL brutit mot diskrimineringslagen (2008:567) i avseende kap 3:
– 8 § där de inte angett andra anställningsvillkor som omfattar bland annat löneförmåner, bonussystem, rese- och bostadsförmåner, tjänstebil osv.
– 14 § ”dokumentationen skall innehålla de uppgifter som framgår av 13 § 3-6 och en redogörelse för hur samverkansskyldigheten enligt 11 § fullgörs i fråga om arbetet med lönekartläggningen.” Brister enligt 8 § som nämns ovan och ingen redovisning angående lönejustering, kostnadsberäkning och tidsplanering (4-5). Inte hellre enligt punkt 6 ”redovisning och utvärdering av hur föregående års planerade åtgärder har genomförts…” har de presenterat, trots att den är gjord för 3 år sedan enligt Allians 3 års intervaller för lönekartläggning.

Gör om och gör rätt!
Jonas Forssander
Leg. sjuksköterska och uroterapeut
Förtroendevald Kirurgmottagningen Skellefteå

Det här är jag – Catrin Johansson

av

Catrin Johansson heter jag. Emigrerad Umeå-bo, som sedan 10 år tillbaka bor i Skellefteå. Till min profession är jag legitimerad sjuksköterska, 2005 tog jag, stolt som bara den, min examen. Har större delen av mina yrkesverksamma år arbetat inom den psykiatriska slutenvården vid Skellefteå sjukhus.

Anledningen till att det blev just sjuksköterska, var för att jag ville ha ett yrke med ständig möjlighet till utveckling, men även att löneutvecklingen skulle vara god. Ironiskt kan tyckas såhär i efterhand, men vi är på god väg när det gäller lönen och jag har aldrig för en sekund ångrat valet av yrke. Extra stolt har jag varit över att arbeta inom psykiatrin, ett område som kanske inte alltid är så populärt att söka sig till, men som är otroligt intressant och lärorikt. Patienterna inom psykiatrin är dessutom en patientgrupp som ofta har svårt att göra sin egen röst hörd i samhället, och där har vi personal en viktig uppgift att fylla.

Har alltid haft ett intresse för fackliga frågor, och ganska snabbt började jag se saker som borde gå att förändra. Det var en frustration att vi skulle ha så dåliga villkor när vi samtidigt hade världens bästa jobb. Drivet gjorde att jag fick förtroende att vara förtroendevald på arbetsplats och 2015 blev jag invald som styrelseledamot i avdelning Västerbotten. Sedan kongressen 2018 är jag även förbundsstyrelseledamot, ett förtroendeuppdrag som jag känner enorm ödmjukhet inför. Det är ett stort ansvar där fokus för mig är medlemmarnas intresse och bästa.

Det finns många frågor som är viktiga, men hållbart yrkesliv med en bra livslön är nog det jag brinner för allra mest. Men även att Vårdförbundet skall vara ett förbund som en är stolt över att vara medlem i, att alla känner att de kan påverka, för det kan vi! Om tio personer på en arbetsplats tycker samma sak, men bara en gör sin röst hörd, hörs vi inte så mycket. Men om alla tio ställer sig upp och säger samma sak, blir det svårare att inte höra. Tänk då hur starka vi kan vara tillsammans!

Brukar beskrivas som lugn, trygg, engagerad och strukturerad. Tror det stämmer ganska bra. Privat då? Bor på landet, sambo och fyra döttrar i åldrarna 19-2 år. På min lediga tid trivs jag allra bäst hemma. Fritid, om med det menas tid som är fri att göra vad jag själv vill, finns det av förklarliga skäl inte så gott om. Men trädgårdsarbete, renovera, åka skoter är aktiviteter som uppskattas. Skall vi resa någonstans så är Norge (sambons familj har stuga ca 6 mil utanför Narvik) dit vi helst åker. Musik är något som följt mig genom hela livet. Intresset är stort, och smaken är bred och blandad. Husgudar, om en kan ha det vid min ålder är och förblir Kent. Gillar att gå på konserter och senast var det Beyoncé, där bilden i detta inlägg är tagen. En upplevelse som kommer att leva kvar länge i minnet.

Hoppas att ni haft en fin sommar, både den tid ni fått vara lediga och den tid som spenderats på jobbet!

Med vänliga hälsningar
/Catrin

Det här är jag – Marie Brännström

av

Hej, Marie Brännström heter jag och är styrelseledamot i Vårdförbundet avd Västerbotten
Min profession är Operationssjuksköterska och jag har haft min tjänst på operation i Skellefteå i drygt 25 år. Ett fantastiskt roligt jobb och jag har aldrig ångrat att jag valde den specialist inriktningen.
1997 fick jag möjligheten att vara förtroendevald på arbetsplats och 2010 blev jag förtroendevald på facklig tid.

2013 fick jag förtroendet som styrelseledamot för Vårdförbundet avdelning Västerbotten och blev omvald senaste årsmötet på 4 år till.

Jag arbetar idag som bitr. avd chef på ortoped enheten i Skellefteå,

Kan man vara chef och sitta i Vårdförbundets styrelse? Den frågan kommer ganska ofta och Ja det kan man.
Vårdförbundet organiserar chefer och ledare och vi är ledande i vårdfrågor. Det är viktigt att vi i Västerbotten gått i bräschen vågat välja in en chef i styrelsen.
Jag har inte mycket facklig tid nu men, arbetar mot chefer och ledare på den tid jag har. Jag vill bygga upp ett nätverk för chefer och ledare i Västerbotten och arbeta med deras frågor.

Arbetsmiljö är ett ämne som drivit mig alla år.
Hur kan vi få till hälsosamma arbetstider, en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö och en status i samhället som kan generera den lön som vi är värda?
Vi ska kunna vidareutveckla oss inom alla våra professioner och givetvis få lön efter vår kompetens. Man ska orka arbeta heltid, ha bra återhämtning, må bra och ha ett socialt liv. Detta ska vara en självklarhet tycker jag.
För att komma framåt i dessa frågor måste vi samarbeta – medlemmar och arbetsgivare, Jag tror på att samarbete och dialog är en konstruktiv väg att ta sig an många av de problem som finns idag.

Jag bor med min familj på en gård norr om Skellefteå, med en härlig trädgård och vackra blommor. Där får jag mycket av min återhämtning.

Var får du din?

Varma hälsningar
Marie

Det här är jag – Cecilia Jakobsson

av

Beskriv dig själv med tre ord… No problems! Positiv, mamma & sjuksköterska! Ja precis så har jag sett på mig själv.

Positiv? Absolut! Jag är oftast glad & positiv.

Mamma… Japp mamma det är jag till två fantastiska söner. Sjuksköterska… Ja men det stämmer ju också. Närmare bestämt Specialiserad Onkolog sjuksköterska. Dessutom en väldigt stolt sådan.

Men är dessa ord de som verkligen beskriver vem jag är som person? Nej! Jag är så mycket mer än min föräldraroll och mitt yrke. Ja precis mitt Yrke som jag utbildat mig till först genom tre års universitetsstudier och sen ett års specialiserad utbildning inom Onkologi.

Mitt drömyrke som barn? Sångerska eller Sjuksköterska. Inte direkt lika karriärer men de var mina drömmar och därför mina att välja helt själv.

I den del av mitt liv som jag hunnit leva så har jag alltid velat hjälpa människor. Har alltid velat göra gott på alla sätt jag kan. Var kan man göra mer gott för människor än inom vården? För mig har valen varit självklara hela vägen. Undersköterskeutbilning på gymnasiet som ledde till ett yrke jag trivdes väldigt bra med. Arbeta med äldre, dementa, funktionshindrade, kirurgi, medicin och även inom hemtjänsten. Härliga år med härliga kollegor och brukare.

Men något sa mig att jag skulle kämpa för den där drömmen om att bli Sjuksköterska.
2001 blev jag, Cecilia, färdig sjuksköterska med ett eget legitimation. Denna stolthet jag kände då känner jag ännu idag. Det är en tuff utbildning teoretiskt, psykiskt och fysiskt. Men jag klarade det! Sedan den dagen har jag arbetat på Onkologen på Norrlands universitetssjukhus. Den bästa arbetsplats jag haft. Hur det är att arbeta inom Onkologi? Det är ett tungt och helt fantastiskt arbete. Svårt att förstå för andra men vi som är där i allt som händer, vi vet och vi finns alltid där för varandra när det blir för tungt och man behöver en kram eller en axel att gråta mot.

För oss som arbetar inom vården är det människor vi arbetar med och för. Det är för människan i behov av hjälp vi arbetar dygnets alla timmar årets alla dagar. Det är för människan i nöd vi gråter när vi känner att vi inte räcker till. Det är för människan i nöd vi springer snabbare. Det är för människan i nöd vi arbetar dubbelpass för att patientsäkerheten inte ska hotas. Det är för människan i nöd vi inte äter då deras nöd är viktigast.

Det finns nästan inget vi inte gör för dom som behöver oss mest.

Men när min egen kropp börjar rämna, när min egen kropp, mitt eget sinne inte orkar hålla allt igång för människan i nöd… Vad händer då? När jag blir människan i nöd för att jag gett allt och lite till för att göra gott.

Dessa frågor började väckas hos mig och då jag har aldrig varit bra på att lämna över allt till andra att ordna upp så kandiderade jag till att bli förtroendevald på min arbetsplats för att hjälpa min avdelning.

Några år senare blev jag förtroendevald med facklig tid i Vårdförbundet Avd. Västerbotten. Där är jag idag och arbetar för att våra medlemmar ska ha en bra arbetsmiljö, skälig lön och en vettig löneutveckling. Finns så många saker jag gör som är för mycket att rabbla upp, men stötta medlemmar i enskilda ärenden och coacha förtroendevalda är de jag brinner för mest. Ingen ska behöva stå ensam när det blåser hårt. Våra förtroendevalda är grunden för att samverkan ska fungera mellan arbetsgivare och medarbetare. Vi måste alla arbeta tillsammans för att föra vården framåt. Både för patient och personal. Då är det samarbete som är vårt främsta tillgång.

Tillsammans kan vi göra gott!

Cecilia Jakobsson
Vårdförbundet Avd. Västerbotten
(Onkolog Sjuksköterska, Mamma och oftast glad)