Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Ett inrikesflyg störtar var 3:e vecka

av

Vårdfokus genomförde nyligen en granskning hur sjukvårdens komplexa organisation vuxit och jämförde då administrationen mot vårdförbundets medlemsyrken (sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker). Statistik hämtad från SKL under perioden 2010 till 2017 visar att vårdförbundets medlemsyrken ökat med 2,3 %, medan administrationen ökat med 35,9 %. Under samma period ökade Sveriges befolkning med 7,5 % och kom då också ihåg att Sverige har bland de minsta antal vårdplatser (2,7) per 1000 invånare räknat i OECD:s jämförelse i Europa.

När något växer för mycket och i förhållande till omkringliggande delar, så kan denna förändring antingen vara godartad eller elakartad. Istället för att utreda och behandla denna enorma förändring som fortsatt att växa sig allt större och större. Det är inte lätt att utreda problemet vidare eller för den delen fixa organisationen då alla 21 vårdgivare vet bäst och har egna oberoende planer hur man skall lösa denna systemkollaps.

Ingen av dessa 21 vårdgivare koordinerar med varandra och fortsätter sin symtombehandling oberoende av varandra. Symtombehandling förekommer framförallt när sjukvården inte har någon bot att ge ex. inför livets slut och man kan då verkligen tro att dessa 21 vårdgivare vårdar denna organisation i livets slut.
Personligen tror jag mer att denna organisation befinner sig i en systemkollaps och att konkreta insatser behöver göras för att rädda sjukvården. Håller med Jenny Olsson (Vårdförbundets ordförande i Västerbotten) debattartikel i VK att det finns flera viktiga aspekter att ta itu med för att lösa den nuvarande situationen.

Vad kan vi göra för att lösa systemkollapsen som 21 vårdgivare desperat försökt lösa under allt för lång tid:

• Att lönerna är viktiga för att behålla sjuksköterskor anser 3 av 4 väljare och en majoritet av svenska folket (53%) kan tänka sig att betala högre skatt om dessa skattemedel öronmärks till högre löner för sjukvårdspersonal (Novus). Ett statligt ansvarstagande för högre löner behövs – då 21 vårdgivare ännu inte lyckats lösa denna fråga.

• Löneutvecklingen är skrämmande nog obefintlig bland sjuksköterskorna och inte ovanligt att den som snart går i pension på en arbetsplats endast tjänar cirka 5000 kr mer än den som har sämst betalt. Lönekurvan stiger i takt med ålder och enligt statistik från SCB (2014) tjänar individer mellan 18-35 år omkring 71 % mindre än någon mellan 50-66 år. Om detta skulle stämma så skulle en sjuksköterska i den övre gruppen tjäna ca 45000 med en ingångslön på 26000.

När sjuksköterskors livslön (dvs. hur mycket de tjänar under hela sin arbetstid) jämförs med jämförbara manliga akademiska yrken så innebär det en löneskillnad på 2,6 miljoner under arbetslivet och 600 000 mindre i pensionskapital.

Om vi som medborgare anser att sjuksköterskor har ett sådant livsviktigt yrke att vi starkt begränsat deras strejkrätt – då det anses samhällsfarligt om de skulle strejka. Då är det väldigt märkligt att vi låter dem förlora 2,6 miljoner i livslön relaterat till låga löner jämfört med likvärdiga akademiska yrken. Ge oss en värdig lön för ett livsviktigt yrke!

• Utöver lön kan vårdgivarna erbjuda gratis tandvård och/eller sjukvård till sina anställda, då vårdgivarna oftast ansvarar över denna verksamhet själva. Införa ingen karensdag eller risktillägg för smittämnen som vårdpersonal dagligen utsätts för – allt från HIV/Hepatit och multiresistenta bakterier. Sedan bör ersättningen höjas till maxgränsen på 5000 gällande friskvårdsbidrag och speciellt då skatteverket även nu inkluderar golf/ridning i friskvårdsbidraget.

Nu skall jag berätta vad Västerbottens läns erbjuder: 400 kr i friskvårdsbidrag/år alternativt möjligheten att ta ut 1 h friskvård/vecka vilket kostar arbetsgivaren ca 13000 kr/år per anställd (inkl. sociala avgifter på en lön på 30 000) i oarbetad tid. Friskvård kan endast tas ut om verksamheten tillåter det och när många kollegor knappt hinner gå på toaletten så kan ni gissa hur lätt det känns att ta ut 1h per vecka i friskvård?

• Att införa 6 h arbetsdag för sjuksköterskor vore en ren samhällsvinst då brist av återhämtning, förutom lönen, är en viktig faktor som gör att sjuksköterskor slutar. Så heltid inom vården skulle innebär som max 30 h/veckan enligt AB och ge samma lön som 40 arbetade timmar. Samhällsvinsten överstiger mångfalt kostnaden för en sådan arbetstidsförkortning genom att locka tillbaka fler sjuksköterskor till arbetet, 30 000 leg. sjuksköterskor jobbar inte inom vården, och även minska sjukrivningar bland sjuksköterskor. Behövs fler utvilade kollegor för att negativ stress och känslan av otillräcklighet skall kunna minska, samt möjliggöra en förbättra kvalitet av vård och omsorg till er medborgare.

• Vården måste erbjuda alla sjuksköterskor som vill en AST-tjänstgöring (Akademisk specialisttjänstgöring) för att stärka vården. I Sverige var 65 % av sjuksköterskorna specialistutbildade år 1995 och med åren har denna siffra sjunkit till 47 % idag. Det är vårdgivarnas ansvar att se att det finns rätt villkor för personer att vidareutbilda sig och AST är just ett sådant villkor.

• Precis som trafiken behöver sjukvården en ny nollversion. Både för vårdskador och dödsfall. Socialstyrelsen tog fram en prognos att 3000 svenskar dör av undvikbara vårdskador varje år och 2013 skrev SKL ner siffran till 1400. Ingen ny prognos har kommit under senaste åren då vård- och sjuksköterskekrisen vuxit sig allt större – hur ser det ut nu? Om siffrorna från 2013 inte ökat lavinartat så innebär det att ett inrikesflyg störtar var 3e vecka och om så hade varit fallet – visst hade folk reagerat och agerat att något så onödigt fick pågå?

Kommer det att krävas en ny Stafford skandal där sjukvårdens toppskikt jagade effektivitet och gröna siffror i budget, med priset att 1000 vanvårdades till döds, för att det även skall ageras i Sverige. Nu när allt fler människor väntar i kö och när denna väntan innebär ökad risk för försämring eller i värsta fall död för dessa individer. Skall vi medborgare acceptera att jakten på effektivitet och gröna siffror skall göra att vi medborgare skall behöva dö i kö.

/Jonas Forssander, Förtroendevald i Vårdförbundet Västerbotten.
Leg. Sjuksköterska, Uroterapeut

Skillnad i livslön kan betala ett hus

av

Att lönerna är viktiga faktor för att behålla sjuksköterskor anser75% väljarna och en majoritet av svenska folket (53%) kan tänka sig att betala högre skatt om dessa pengar öronmärks till högre löner för vårdpersonal (Novus).

”VLLs lönepolitiska plattformen grundar sig på en arbetsgivarstrategi där lönebildning och lönesättning hänger samman med:
– Förmåga att kompetensförsörja organisationen
– Inriktning till likabehandling och jämställdhet
– Insikten att individuell och differentierad lön kan bidra till verksamhetsförbättring”

Då lönen tillsammans med arbetsmiljön är två viktiga aspekter varför många sjuksköterskor slutar eller går vidare till en ny arbetsplats, så krävs det aktiva åtgärder för att lösa båda delarna, och nedan kommer jag att beröra Västerbottens läns landsting (VLL) interna granskning av lönen.

För att upptäcka, åtgärda och förhindra oskäliga löneskillnader mellan män och kvinnor skall alla arbetsgivare från och med 2017 årligen genomföra en lönekartläggning. Lönekartläggningen delar in medarbetarna i grupper med likvärdigt arbete och steg upp i grupperna ökar bland annat ansvar/svårighet. Grupper delas sedan in i icke- och kvinnodominerande arbeten. Kartläggningen omfattar även bonussystem, bostads- eller reseförmåner, tjänstebil osv. VLL genomförde en lönekartläggning för 2017 och läsningen är i många fall nedslående, samt det finns klara brister kring deras analys enligt min mening.
Enligt VLL utgör marknaden saklig grund för löneskillnader mellan gruppen och detta i enlighet med den lönepolitiska plattformen. Dock står det i den lönepolitiska plattformen att ”Det råder i sig ingen automatik mellan känsligt marknadsläge och högre lön.” Och konstigt nog är det endast marknaden för manliga yrken som förklarar löneskillnaden med denna marknad. Marknaden för sjuksköterskor skulle många nog säga är väldigt het och det saknas flertalet sjuksköterskor som vill jobba för den lön/arbetsvillkor VLL erbjuder dem.

Vidare i VLL:s lönekartläggning har arbetsgivaren försökt förklara löneskillnader, vilka de anser vara befogade, genom att jämföra heltidsmåtten mellan icke- och kvinnodominerade yrkena. Där de icke kvinnodominerade jobbar i regel 40 h/vecka medan kvinnodominerade har ett heltidsmått på i snitt 36-38 h/vecka relaterat till bland annat arbete i treskift. I många fall anser VLL att detta till stora delar förklarar löneskillnaden och då undrar jag hur? Om mitt heltidsmått är på 36-38 eller 40 h/vecka så ger det fortfarande 100 % lön och inte 90 % respektive 100 % lön.

VLL skriver vidare i andra kapitlet att ”Yrkeskompetens avspeglar sig också i de landstingsgemensamma lönekriterierna vilket kan vara en påverkande faktor till att lönekurvan stiger i takt med ålder … Individer mellan 15-35 år tjänar omkring 71 % mindre än någon mellan 50-66 år enligt statistik från SCB 2014.” När VLL själv skriver denna text så har de uppenbarligen inte analyserat sina egna lönestruktur för sjuksköterskor. De har infört en lägsta nivå för grundutbildade sjuksköterskor på 26000 kr/månader och om VLL skulle ligga som snittet, så skulle en grundutbildad sjuksköterska i den övre åldersgruppen ligga på 45000. Som förtroendevald vet jag att detta inte är fallet bland mina kollegor i den övre åldersgruppen och ofta rör de sig om 5-6000 kr mer i lön än den som har lägst på arbetsplatsen, det vill säga strax över 30 000 kr/mån.

När VLL sedan jämför kategorin ”högre värderade kvinnodominerade befattningar jämförs mot lägre värderade icke kvinnodominerade befattningar” så framkommer det en väldigt tydlig bild att medellönen från en jämförelsegrupp från icke kvinnodominerat yrke ligger oftast 2-3 grupper under en likvärdig medellön av jämförelsegruppen för ett kvinnodominerat yrke. Här kan det synas tydligt hur livslönen påverkas för kvinnodominerat arbete där de måste göra mer för att komma upp i likvärd lön som ett icke kvinnodominerat yrke.

När sjuksköterskors livslön (dvs. hur mycket de tjänar under hela sin arbetstid) jämförs med jämförbara manliga akademiska yrken så innebär det en löneskillnad på 2,6 miljoner under arbetslivet och 600 000 mindre i pensionskapital. En löneskillnad som i sig skulle kunna betala av ett hus för de flesta! Om vi som medborgare anser att sjuksköterskor har ett sådant livsviktigt yrke att vi starkt begränsat deras strejkrätt – då det anses samhällsfarligt om de skulle strejka. Då är det väldigt märkligt att vi låter dem förlora 2,6 miljoner i livslön relaterat till låga löner jämfört med likvärdiga akademiska yrken. Ge oss en värdig lön för ett livsviktigt yrke!

Vidare i lönekartläggningen saknas följande:
• Under inledning tar de upp definitioner av begrepp och utlämnar då förklaring av termen ”andra könsneutrala skäl”. Denna term nämns först i grupp 10 (av 16) och fortsätter sedan att förekomma i lönekartläggningen i de högre grupperna. Vore intressant att veta vad VLL menar med denna term.
• VLL har endast bedömt om det finns ej könsrelaterade löneskillnader där kvinnors medellön i förhållande till männen överstiger mer än 5 %, dock syftar en lönekartläggning att även belysa åt andra hållet vilket även VLL skriver på sida 7. Hittar tiotal avvikelser i de 16 grupperna där Lika arbete analyseras där medellönen för kvinnor är mer än 5 % av medellönen för män och inte en enda gång analyseras denna skillnad.
• På sida 41 kan man ta del av de lönejusteringar och andra åtgärder som behöver göras efter att alla löner är analyserade. Mycket saknas här och framkommer inga åtgärder eller tidsplanering för dessa och en kostnadsberäkning för åtgärderna.
• Lönekartläggningen ligger inte ens ute på intranätet och måste aktivt efterfrågas för att få fram den.

Efter att ha läst lönekartläggningen och vad som anges på DO:s hemsida så ställer jag mig frågande om VLL brutit mot diskrimineringslagen (2008:567) i avseende kap 3:
– 8 § där de inte angett andra anställningsvillkor som omfattar bland annat löneförmåner, bonussystem, rese- och bostadsförmåner, tjänstebil osv.
– 14 § ”dokumentationen skall innehålla de uppgifter som framgår av 13 § 3-6 och en redogörelse för hur samverkansskyldigheten enligt 11 § fullgörs i fråga om arbetet med lönekartläggningen.” Brister enligt 8 § som nämns ovan och ingen redovisning angående lönejustering, kostnadsberäkning och tidsplanering (4-5). Inte hellre enligt punkt 6 ”redovisning och utvärdering av hur föregående års planerade åtgärder har genomförts…” har de presenterat, trots att den är gjord för 3 år sedan enligt Allians 3 års intervaller för lönekartläggning.

Gör om och gör rätt!
Jonas Forssander
Leg. sjuksköterska och uroterapeut
Förtroendevald Kirurgmottagningen Skellefteå

Strejkrätt, Hamnfyran och Vårdförbundet. Hur hänger det ihop?

av

Vårdförbundet avdelning Västerbotten har varit med på manifestationerna för att markera strejkrätten tillsammans med andra fackförbund.

Bakgrunden till detta började med situationen i Göteborgs hamn där Hamnfyran och arbetsgivaren inte lyckats komma överens om tecknandet av ett kollektivavtal. Arbetsgivarsidan, stödda av Svenskt näringsliv, har länge hävdat att ”den svenska modellen har kantrat”.

Vad är det som har kantrat?

Hamnfyran har strejkat 8 timmar, arbetsgivaren har lockoutat 371 timmar. Ni hör själva; det är något som har kantrat och det handlar inte om orimlighet hos arbetstagarna, det handlar om orimligheten hos arbetsgivarna. Det är något som har kantrat.

Hur har det varit med Vårdförbundet och strejk;
Vårdförbundet har kollektivavtal med arbetsgivarna, därmed har vi tecknat fredsplikt med arbetsgivarparten SKL. Strejk i Sverige är ett litet problem, som vi ser det.
Jag kan berätta att sist Vårdförbundet strejkade var 2008 och det var ett resultat av att majoriteten av medlemmarna var missnöjda över lönen, och hur den stod sig mot arbetsmarknaden i övrigt. Lönerna var också låga ur ett jämställdhetsperspektiv. Den gången stängdes ca 800 vårdplatser i hela Sverige. SKL ropade snabbt att strejken var samhällsfarlig och strejken fick avbrytas. Idag är många fler vårdplatser stängda än den gången. Nu är det ingen arbetsgivarpart som går ut med att de är samhällsfarligt eller patientosäkert. Nu är det tyst.

Tror man från regeringens och svenskt näringslivs sida att begränsning av strejkrätten, kommer att leda till något gott? Tror man att uppretade medarbetare, blir lugna medarbetare bara för att strejkrätten begränsas? Nej, det tror inte vi på Vårdförbundet avdelning Västerbotten. Vi vet att människor tenderar att hitta andra lösningar.

Varför ska då Vårdförbundet som tillhör tjänstemannakollektivet engagera sig i en fråga som tycks handla om arbetarna i Göteborgs hamn, kanske ni undrar?
Därför att strejkrätten inte bara handlar om rätten att strejka. Det är en facklig fråga som kan beröra alla fackförbund nu och långt in i framtiden. Därför måste vi solidariskt stå upp för fackföreningsrörelsen idag. Om strejkrätten försämras, så är vi rädda att dörren mot fler försämringar står vidöppen. Med det presenterade förslaget finns det allvarliga risker för avtalsshopping från arbetsgivarnas sida. De fackförbund som har krav för sina medlemmar, skjuts åt sidan. Bildandet av ”gula fackföreningar” som bara håller med arbetsgivarna kan bli vanligare. Vill vi att fackförbunden ska få mindre inflytande?

Alla som är engagerade inom fackföreningsrörelsen kan intyga att förutsättningarna för att driva ett förbättringsarbete genom fackliga organisationer har blivit svårare. Medlemmarna ifrågasätter sina fackförbund, eftersom de tycker att facken inte gör nog för att förbättra villkoren. Sanningen är den; för att få till bättre avtal behövs det en arbetsgivarpart som är beredd att lyssna på de fackliga. Det är inte fackförbunden som vill försämra, utan arbetsgivarsidan. Vi håller med om att svenska modellen håller på att kantra, men det är i arbetsgivarnas favör.

Stärk strejkrätten och fackförbunden!

Tack för mig!

Katarina Nilsson Reian

Kongress 2018 – Vi är vården

av

Under sista året har styrelsen i Västerbotten ofta pratat om Kongressen och hur viktig den är och vi kan själva uppleva att sista månaderna varit ett vakuum i väntan på beslut, vilket blev väldigt tydligt på senaste CUF:en, grundutbildning för nya förtroendevalda. Jag och Annika som höll i den utbildning nämnde ofta ”Detta är våra inriktningsmål nu och Vårdförbundets vilja men snart är det Kongress och då…”. Vi upplevde oss som två skivor som gick på repeat hela tiden.

Men vad är då kongressen och varför är det så mycket prat om den? Nu ska jag försöka förklara det på ett enkelt sätt. Kongressen är Vårdförbundets högst beslutande organ och det är b.la. här som demokratin i vår organisation blir så tydlig. Kongressen består av 190 ombud samt förbundsstyrelsen, så totalt är vi 201 medlemmar som fattar viktiga beslut för kommande fyra år. Ombuden väljs på respektive årsmöte, och antalet bestäms utifrån antalet medlemmar respektive avdelning har. I Västerbotten har ni medlemmar valt 8 ombud och 4 ersättare vid årsmötet 2017. Under de 4 dagar kongressen möts, 14-17/5 kommer beslut att fattas rörande Vårdförbundets vilja och inriktning gällande lön, karriär, arbetsmiljö och andra villkorsfrågor. Organisation och stadga kommer också att avhandlas. Det har kommit in över 200 motioner som alla har beretts noggrant av förbundsstyrelsen och det ligger till grund för alla viktiga beslut. Vi medlemmar har visat på stort engagemang och för oss som har förmånen att vara kongressombud ligger stort ansvar att bära demokratin och vara fullt fokuserad dessa dagar. Detta för att ta tillvara på alla medlemmars vilja.

Under dessa dagar ska även val av ny förbundsstyrelse, avtalsråd, förtroendevalda revisorer och valberedning göras. Alla dessa val och beslut gäller kommande fyra år till kongressen år 2022.
Hur rustar vi oss inför en kongress? Vi har ett gediget underlag på över 300 sidor som alla ombud ska läsa igenom och reflektera över. Detta gör vi alla var för sig och stor del av fritiden ägnas åt dessa spännande handlingar. Denna vecka har vi fyra kongresscaféer i länet där vi möter upp medlemmar, lyssnar in och diskutera viktiga frågor. Vid alla våra medlemsmöten och träffar med förtroendevalda lyssnar vi in behov och hör hur det är för er alla på era arbetsplatser men även hur situationen för våra chefsmedlemmar och studenter är. Allt detta ligger till grund för de viktiga beslut vi kommer göra för kommande fyra kongressår.

De beslut som fattas kommer vi att informera om och berätta om för Västerbottens medlemmar, några av de tillfällen vi planerat in är i samband med våra biovisningar i höst. Håll utkik på hemsidan och hoppas att vi ses då.

/Jenny Olsson, kongressombud och ordförande avdelning Västerbotten

Ett scenario ur verkligheten för en kommunalanställd sjuksköterska, idag 2018.

av

Jag sitter och dagdrömmer om sommaren, den sköna härliga sommaren, semester, sol och värme. Snart är den här och allt skall bli så skönt. Äntligen får jag och familjen vila från allt slit som varit under året. Vi ska umgås, hämtar krafter, bara vara och ha det skönt… Eller…
Jag rycks upp ur mina dagdrömmar och blir snabbt nedtagen på jorden igen tillbaka till verkligheten. Jag hör min chef säga att vi har gett alla semester i 4:a veckor under sommaren och vi tror att vi kommer att klara sommaren, jag rycker till … Vadå ”tror” tänker jag, vet ni inte? Ja, jo säger chefen det är lite skört på en del ställen och vi kan inte bemanna alla ställen med en sjuksköterska, så vi får gå på minimibemanning och samarbeta över områdena, slå ihop oss, då behöver man ju inte känna sig ensam. Av en sjuksköterska på ett annat ställe får jag höra att deras chef ännu inte hittat någon vikarie för att täcka upp till ens att gå minimibemanning. Det är nu mindre än två månader kvar tills det att första kullen av sjuksköterskor skall FÅ ta ut sin semester.

Samtidigt får jag höra från chefer på boendet om att det råder stor vikariebrist på undersköterskesidan, våra stöttestenar ute i verksamheterna. Det är mycket värre än förra sommaren säger hen. Jag får panik… förra sommaren behövde jag semester nästan direkt efter att sommarsemestern var över, för att det var så tufft då jag var i arbete. De undersköterskor jag arbetade med då fick flera av dem långa perioder av sjukdom, några fick gå ner i tid för att orka. Hur ska det går nu? Vad ska/måste hända för att arbetsgivaren ska ta detta på större allvar?

Min chef poängterar att vi (alltså jag och mina sjuksköterskekollegor) måste i god tid före semestern se till att ha jobbat undan så mycket som möjligt så det inte finns annat än det absoluta och akuta sakerna att göra under min/vår frånvaro. Då blir det ju mindre att göra för de som skall jobba och då klarar vi oss. Vi måste också bli bättre på att prioritera säger chefen, inte göra “massa onödigt”… Jag sitter och funderar på om min chef vet vilken yrkeskår hen pratar med, vi prioriterar varje dag, vi gör inget annat än prioriterar och omprioriterar, säkert 50 gånger om dagen då vi arbetar. Detta för att vi arbetar med sjuka människor som är individer och detta ändrar förutsättningarna hela tiden.

Ingen nämner att det skall vara ca 55 sjuksköterskor som ska ansvara för ca 4000 patienter/brukare varje dag i drygt två månader och över hela kommunen. Samtidigt som undersköterskorna minskar sin bemanning. Ingen nämner patientsäkerhet, ingen nämner god arbetsmiljö, ingen nämner att jag skall arbeta för tre eller fyra sjuksköterskor under den tid jag skall arbeta under sommaren. Ingen nämner att jag skall arbeta för minst två, före och efter min egen semester för att bereda vägen och hinna ikapp. Ingen nämner att jag förmodligen också kommer att behöva arbeta övertid.
Ingen nämner något av det som har betydelse…

Jag blir ledsen, känner förtvivlan, känner ilska, vill bara skrika rätt ut i ett jättevrål.

Är det fler än jag som kommer att mötas av ett liknande scenario under denna härliga sköna sommar?

/Från en sjuksköterska som just nu bara vill skrika/vråla rätt ut, ha en skön d…a sommar.

Recept – Hur du kokar en jämställdhetskola

av

Jag funderar ofta kring varför det ser ut som det gör? Varför är vissa saker är självklara inom de mer mansdominerade sektorerna i kommunerna? Vem skulle ens komma på att föreslå att en tekniker, eller en vaktmästare satt sig på cykeln mitt i vintern med sin verktygslåda? Ändå är det i stor ursträckning självklart att hemtjänsten och hemsjukvården inte har bilar till alla. Hur är det med arbetskläder? Idag ser det väldigt olika ut vad som erbjuds, för vissa grupper är skor och ytterkläder för sommar och vinterbruk en självklarhet samtidigt som det inte är det för andra.

Under ett flertal år har jag hört talas om begreppet ”gender budgeting” och att det är något politikerna ska börja använda sig av.

Detta är gender budgeting:

Gender Budgeting handlar om att synliggöra människorna bakom siffrorna i en budget. Hur fördelas offentliga resurser mellan könen? Hur möter det kvinnors och mäns, flickors och pojkars behov? Och vilka blir effekterna? Det är grundläggande frågor i ett gender budget-arbete.

Metoden har främst använts för att analysera hur offentliga resurser används ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Syftet är att förhindra att offentliga medel fördelas på ett sätt som är orättvist och diskriminerande för att i stället uppnå en mer rättvis fördelning av resurser mellan könen.
Inte minst är detta viktigt eftersom en budget kan ge sken av att vara könsneutral. I själva verket fördelar budgetar resurser på ett sätt som påverkar olika grupper av människor och därmed också kvinnor och män, flickor och pojkar. Större vikt kan läggas vid mäns behov, aktiviteter och prioriteringar och den traditionellt manliga livsvägen gynnas ekonomiskt.

Kunskap och medvetenhet om budgetens könsmässiga effekter synliggör om resurser måste omdirigeras för att skapa en jämnare och rättvisare fördelning. Fokus ligger således på resursfördelningen och inte på att budgetbeloppen måste ändras. (Källa: Jämställ.nu).

Det är dags nu! Bjuder på ett recept för att komma igång!

• Ta fram en stor gryta, du kommer behöva rejäla verktyg för att orka röra runt och förhoppningsvis flytta fram positionerna.

• Häll i en stor flaska rättvisa, som sirap är det trögt men när du fått upp värmen blir den mera medgörlig.

• Rör runt i rättvisan och krydda med ett samtal till politiker i närmsta jämställdhetsutskott och ifrågasätt varför de mansdominerade yrkena fortfarande har alla arbetskläder de behöver och tillgång till bilar samtidigt som personalen inom hemtjänst och hemsjukvård fortfarande cyklar runt i sina egna kläder mitt i vintern.

• Ta 3 stora skopor socker samtidigt som du kontaktar personalchefen och ställer samma fråga, låt det puttra in ordentligt.

• Släng i lite chili/uppmuntran att det blev ju lite bättre, betalt för två minuter till i år. (Det kallas ironi och ger en sting i smaken som chili).

• Du behöver sedan grädde, lent och fin. Varför har en ingenjör så mycket högre lön än en sjuksköterska, här kan grytan ilsket ropa att vården faktiskt är en tärande verksamhet. Kontra snabbt med att många ingenjörer jobbar i offentlig sektor. Du räddar liv. End of discussion.

• Hacka mandel, rikligt ty det är gott. Kvinnors sjuktal är höga, hur är det kopplat till fördelning av krav och resurser? Tycker du det är svårt så finns det verktyg på arbetsmiljöverkets hemsida.

Nu har du kokat jämställdhetskola. Dela med dig till alla du känner för jämställda villkor.

 

/Helena Forss Johansson, stolt legitimerad sjuksköterska och styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Västerbotten som vill se mer jämställdhet på agendan.

Chef och ledare i Vårdförbundet

av

Under en tioårsperiod hade jag glädjen att få arbeta som chef i vården. Jag arbetade både som avdelningschef och som verksamhetschef på ett par enheter i Västerbottens läns landsting.

Att vara chef och ledare i vården är mycket roligt, utmanande och mycket viktigt. Det är roligt att leda, att få se idéer förverkligas, att få se medarbetare växa och utvecklas, att få vara med och leda en enhet så att medarbetarna har en hälsosam och stimulerande arbetssituation och att våra patienter får en trygg och säker vård. Uppdraget som chef är utmanande av på många sätt. Det är svårt att rekrytera medarbetare, för liten budget, känsla av otillräcklighet både gentemot medarbetare och patienter.

Vårdförbundets fyra professioner är nödvändiga i ledarskapet i vården. Det är vi som kan vården. Vårdförbundet är både yrkesförbund och fackförening vilket gör att vi har mandat och kunskap att uttala oss både utifrån arbetstagarperspektiv och ur patientperspektiv.

Kan man vara chef och ledare och samtidigt vara medlem i vårdförbundet? Den frågan ställde jag mig när jag arbetade som chef. Vad händer om jag kommer i konflikt med medarbetare som också är med i Vårdförbundet? Vad finns det för stöd för mig personligen från Vårdförbundet om jag behöver det? Vad erbjuder Vårdförbundet mig?

Jag bestämde mig för att stanna kvar i Vårdförbundet. Ett beslut jag aldrig ångrat. Det hände att jag behövde rådgöra med Vårdförbundet i olika frågor och det fungerade alltid bra. Jag upplevde heller aldrig att mina medarbetare ifrågasatte att jag var med i Vårdförbundet, det var en ickefråga. Jag var inte med på fackliga möten som Vårdförbundet hade på arbetsplatsen om inte vi kommit överens om att jag skulle vara med och det fungerade bra. Samarbetet med förtroendevalda och skyddsombud på arbetsplatsen var för mig mycket viktigt, ett bra samarbete och kommunikation med dem gjorde det lättare att komma fram till kloka beslut för att arbetsplatsen utvecklas. Det hände att skyddsombuden frågade mig om min arbetsmiljö.

Vad erbjuder då vårdförbundet chefer och ledare? Som jag tidigare nämnt är det vi som kan vården och vårdens ledarskap. Vi förstår både problem och glädjeämnen i uppdraget som chef och ledare. I Västerbotten har jag uppdraget att jobba med chefer och ledare vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Jag företräder inga andra medlemmar och sitter inte med i central samverkan. Mitt fokus ligger på er chefer och ledare i Vårdförbundet.

Som chef och ledare i Vårdförbundet har du möjlighet att bli coachad av chefsspecialist kostnadsfritt 3 gånger per år. Du som chefsmedlem har möjlighet att gå utbildning lokalt i Västerbotten, i enhet Norr alternativt nationella utbildningar. Där ges utrymme att skapa nätverk med andra chefer och ledare. Du får även tillgång till en applikation med bra information med frågor och svar samt en chattfunktion. Som chef och ledare i Vårdförbundet har du ett eget telefonnummer Vårdförbundet Direkt: 0771-630 630. Skulle du som chef behöva stöd och hjälp från en ombudsman så ordnar vi så att det blir någon annan än den person som kanske varit stöd för din medarbetare. Varje vecka får du även ett eget informationsmejl med artiklar med viktiga ämnen som rör ditt uppdrag.

I styrelsen för Vårdförbundet avdelning Västerbotten har vi en ledamot, Marie Brännström som arbetar som chef. Vi är stolta och tycker att det är viktigt att vi har representation av chefsmedlem i styrelsen. Marie och jag kommer att samarbeta i uppdraget som chefsansvarig.

Till sist ska jag vara personlig. Jag älskade mitt jobb som chef. Dessvärre drabbades jag av posttraumatiskt stressyndrom när jag slutade på en arbetsplats och jag blev sjukskriven. Jag som arbetat som företagssköterska och verksamhetschef och i båda rollerna jobbat mycket med rehabilitering blev själv ”ett rehabiliteringsfall”. Under hela den långa rehabiliteringstiden hade jag en representant från vårdförbundet med mig på otaliga möten. Nu flera år efteråt känner jag fortfarande stor tacksamhet för det. Idag mår jag prima och arbetar heltid. Jag har ett fantastiskt liv med intressanta arbetsuppgifter och härliga arbetskamrater i Vårdförbundet och ser fram emot att få träffa och prata med just dig som chefsmedlem i Vårdförbundet.

/Karin Kopparmalms, styrelseledamot och chefsansvarig i Västerbotten.

När är det vår tur?

av

Skolan och lärarna har fått välbehövligt tillskott av pengar både till höjda lärarlöner för en del lärare (lärarlyftet) och till verksamhet. Det är jättebra. Barnen är vår framtid och vi ska värna om dem.
Polisen och rättsväsendet kommer nu också att få tillkott med pengar för att höja lönerna, förbättra verksamheten och förbättra arbetsmiljön. Det är också mycket bra, ett rättsväsen som vi kan lita på är oerhört viktigt. Det är grundläggande för att samhället ska fungera.

Sedan och då menar jag nu genast måste det väl vara vårdens tur? När det saknas lärare och poliser märks det tydligt och i stor omfattning. I skolan mår eleverna inte bra och skolresultaten sjunker när det inte finns kompetenta lärare. När det saknas poliser är det också snabbt ”mätbart” att polisen inte kan komma när man behöver dem och att brott inte klaras upp.

När det fattas sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor finns det forskningsresultat som visar att människor dör, blir felbehandlade och att behandling fördröjs. Den kunskapen verkar inte hjälpa att man på flera sjukhus och enheter nu säger att det inte längre är patientsäkert för att det saknas sjuksköterskor. Glädjande nog har SKL beslutat att göra en utredning för att se vad de enheter som inte har brist på medarbetare från våra yrkesgrupper har gjort för att lyckas rekrytera och behålla kompetenta medarbetare. Vill SKL ha snabba svar på detta är det bara att fråga oss.

Det som behövs är: Bra villkor, hälsosamma arbetstider, bra löner och möjlighet till fortsatt utbildning och karriär.

Det saknas sjuksköterskor säger man och det är till viss del sant. Det saknas specialistutbildade sjuksköterskor men det finns 40 000 sjuksköterskor som inte arbetar i vården i Sverige. De behöver som längst utbilda sig ett och ett halvt år för att bli specialister. Det innebär att man kan på kort tid kan åtgärda bristerna i vården om man gör det som behövs, bra villkor, hälsosamma arbetstider, bra löner och möjlighet till fortsatt utbildning och karriär.

/Karin Kopparmalms, styrelseledamot Vårdförbundet Västerbotten

Sommaren som kom och gick

av

Sommaren, som vädermässigt inte kändes som sommar, är sedan en tid tillbaka definitivt slut. Skolor och förskolor har börjat om och vardagen kom snabbare än man hann fråga sina kollegor om de haft en fin semester. Till dem som haft semester vill säga.

Åter i full styrka på våra kontor runt om i länet har Vårdförbundet Västerbotten jobbat med få fram en samlad bild om exakt hur sommaren har varit när det kommer till vården inom kommun och landsting. Och det är inte en positiv bild som målats fram. Stundtals är den rent fruktansvärd.

Det finns mängder med exempel, dåliga sådana, där medarbetare arbetat utan rast, arbetat övertid, med en arbetsbelastning och vårdtyngd som varit helt orimligt i förhållande till de antal personer som jobbat. Det finns medarbetare som jobbat 24 h i sträck för att det inte funnits någon annan lösning, för att få vården att gå runt. Stanna upp en stund och fundera. 24 timmar i sträck. Hur mår den personen innan den kliver på sitt arbetspass? Eller under arbetspasset, trött efter 8 timmar och med vetskapen om att det är 16 timmar kvar? Hur mår den personen när arbetspasset är slut? Och hur patientsäker blir vården när vi jobbar under dessa förutsättningar?

Lex-anmälningar och avvikelser har nästan blivit en vardag. Det är alltså svensk sjukvård 2017 vi pratar om. 2017… Trots all forskning och evidens, alla framsteg som vården gjort, all samlad kompetens som finns, kommer vi inte framåt. Vården borde bli bättre, vilket den i många fall blir. Men ändå finns det så många viktiga bitar att fortsätta jobba med.

Vården spås bli en av de viktigaste frågorna i valet 2018. Häromkvällen på nyheterna uttalade sig en politiker: ”Vi måste satsa på att behålla den kompetens som finns inom vården och vi måste satsa på att göra vårdyrken attraktiva att söka sig till”. Satte där och då kaffet i halsen, förvånad och imponerad över att en politiker hade en annan ingång än standardsvaret ”fler utbildningsplatser”. Någon har uppenbarligen lyssnat, och vår tro och förhoppning är att även fler kommer göra det. Men till den dagen, fortsätter vi kämpa!

/Catrin Johansson, leg. Sjuksköterska, styrelseledamot Vårdförbundet Västerbotten

Det var en gång en sjuksköterska

av

Jag blev vuxen, jag studerade, lånade pengar för till studier till sjuksköterska. Jag tog min kandidatexamen och var mycket stolt den dagen jag blivit godkänd av socialstyrelsen och fått min legitimation som sjuksköterska. Vart jag skulle jobba var långt i från självklart men två saker som var fullständigt glasklara var att socialstyrelsen värnar patientsäkerheten och gör du fel kommer IVO/HSAN och tar tillbaka din legitimation. Ordning och reda, precis som det måste vara när man har ett ansvarsfullt yrke och bokstavligen har liv i sina händer.

Någonstans längs vägen händer något. Alla dina erfarna kollegor i kommunen delegerar läkemedel för det är ju så det funkar i kommunen, gör du det inte så vet du att den vikarien sannolikt inte får fortsätta. Du vet och har läst delegeringsföreskriften, du får inte delegera i brist på formell kompetens. Vad innebär det? Det här gicks grundligt igenom på utbildningen, formell kompetens har vi sjuksköterskor. Vi får alltså inte enligt socialstyrelsen delegera läkemedelshantering för att vi är för få sjuksköterskor. Att det finns en bra fördelning av formellt och reellt kompetenta är verksamhetschefens ansvar, så istället för att delegera bort dina arbetsuppgifter skall du lyfta detta till verksamhetschefen som enligt hälso-och sjukvårdslagen är ansvarig för det. Vem i kommunSverige gör så? Ingen.

Din frustration växer. Du läser Socialstyrelsens rapport om undvikbara vårdskador år 2011 där 3000 människor dör årligen i Sverige och den vanligaste orsaken är läkemedelsrelaterad. Vad händer sen då? Vi jobbar på men det skaver i sjuksköterskehjärtat.

Äntligen kommer det till din kännedom att socialstyrelsen skall se över delegeringsföreskriften. ÄNTLIGEN! Nu kommer det bli ordning och reda, du vet ju att socialstyrelsen värnar patientsäkerheten och har gjort den där stora undersökningen som visade på hur många onödiga dödsfall som sker per år och att största risken är just läkemedelshanteringen, Socialstyrelsens egen utredning. Nu blir det äntligen ordning. Du vet ju att även om arbetsgivaren sparar och effektiviserar så finns socialstyrelsen som den yttersta bromsen och värnar patientsäkerheten. Precis som du gör såklart!

Jag kippar fortfarande efter luft, vad hände, hur tänkte de?

Hur i hela friden med sin egen utredning om vårdskador kunde resultatet av översynen av delegeringsföreskriften landa i “det funkar så bra i kommunen, vi öppnar upp för delegeringar inom slutenvården också, det blir ju billigare för arbetsgivaren”.

Min tillit till socialstyrelsen dog lite eller ganska mycket. Vad hände med det trygga, att de alltid värnar patientsäkerheten, de skapar ordning och reda och ser till att i spartider finns det ändå något golv för hur illa det får bli.
Fritt fall utför. Tack för den socialstyrelsen! Tilliten är borta. En sak är säker, nu är det jag som är sista utposten mot besparingar in absurdum och jag är den sista utposten som fortfarande värnar patientsäkerheten. Jag är den som tar striden för dig när du är patient. Jag är den som tar smällen om fel begås. IVO/HSAN är dem som tar min legitimation när organisationen omöjliggjort mitt uppdrag!
/Helena, legitimerad sjuksköterska