Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Barnmorskor har en unik kompetens som sällan (aldrig?)värderas rätt

by

Efter tre års grundutbildning till legitimerad sjuksköterska finns det många olika, delikata val att göra rent karriärmässigt. Det är såklart inte fy skam att stanna i sin profession som grundutbildad sjuksköterska. Även där finns många möjligheter då arbetet ser väldigt olika ut beroende på var du är anställd.

Men om du väljer att plugga vidare, utvecklas professionellt och skaffa dig en fördjupad kunskap så finns det, som sagt, många vägar att välja. ”Specialistsjuksköterska”, tänker nog många att man blir då. Men du kan ju välja att studera till barnmorska också. Och det är faktiskt ingen specialistutbildning, trots att det krävs en grundutbildning till legitimerad sjuksköterska.

Jag kan inte räkna antalet gånger som jag har fått korrigera arbetsgivare, politiker och andra mindre vetande om att jag inte är specialistsjuksköterska. Men vad är egentligen skillnaden?

Som sjuksköterska heter mitt huvudämne omvårdnad. Utbildningen leder till en kandidatexamen i omvårdnad och sedan går det att fördjupa sina kunskaper i omvårdnad och bli specialist inom till exempel anestesi, barnsjukvård eller operation. Dessa utbildningar leder till en magisterexamen. Huvudämnet är fortfarande omvårdnad

Att läsa till barnmorska innebär att du läser till ytterligare en profession som leder till ännu en yrkeslegitimation (det enda yrket som kräver dubbla legitimationer). Men hur kan det komma sig, kanske du undrar?

Den legitimerade barnmorskans huvudområde heter sexuell och reproduktiv hälsa. Inte omvårdnad, även om omvårdnad är en oumbärlig del av barnmorskors kompetens, och ett krav på att faktiskt ens få bli barnmorska. Barnmorskans kompetens är alltså omvårdnad på grundnivå samt sexuell och reproduktiv hälsa på avancerad nivå.

En barnmorskas kompetens kan inte ersättas av en sjuksköterskas eftersom en sjuksköterska inte är utbildad inom sexuell och reproduktiv hälsa. Trots det så ser vi på många ställen runt om i landet att barnmorskans kompetens ersätts av sjuksköterskor eller ibland till och med undersköterskor. Delvis beror det nog på att många beslutsfattare inte begriper vad skillnaden är i kompetensområde och självklart att de inte erbjuder tillräckligt goda villkor för att kunna rekrytera och behålla barnmorskor. Men tyvärr handlar det nog också om synen på kvinnors och barns hälsa. Som barnmorska gör det mig upprörd att kvinnor och barn inte får rätt vård. Det gör mig också upprörd att det finns andra professioner, utan någon som helst utbildning inom sexuell och reproduktiv hälsa, som ”vågar” vårda där de inte har kompetens.

Jag skulle aldrig komma på tanken att gå in och arbeta som anestesisjuksköterska. Och skulle inte få det heller. Borde det egentligen vara någon skillnad?

Åsa Mörner, legitimerad barnmorska och förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

Vem styr skutan?

by

Att sjukvård behöver finnas är en självklarhet för alla. Men borde det inte vara en självklarhet att ta hand om de som ska utföra denna sjukvård? Att en Covid -19 pandemi bröt ut kunde ingen såklart förutspå men hur vi hanterar denna pandemi kan region Västerbottens ledning och regions politikerna påverka så som de kan påverka sin personalpolitik.

Man ska inte heller skylla allt på denna pandemi, det har även innan den funnits mycket mer att önska av region Västerbottens personalpolitik. Det är ju ändå ledning och politiker som ansvarar och styr skutan region Västerbotten. Vet inte hur skutan kommer att fungera då detta är över men en sak är säker, den kommer behöva en omfattande renovering då den styrts mot många stora hårda stenar och ner för stora vattenfall. Eftersom det fortsatt finns en olustig känsla i magen betyder det nog att skutan fortfarande faller nerför ett vattenfall.

Det håller på ta slut på mat och förnödenheter. Inga livbåtar finns, dom är bortprioriterade för länge sedan och flytvästarna är omsydda till fallskärmar till dom som styr skutan. De som jobbar på ”golvet” i skutan har tagit de flesta av smällarna å klamrat sig fast och försökt hålla huvudet ovan vattenytan men nu har det gått hål på skrovet så personal orkar inte hålla i sig och spolas ut genom hålen. Fler och fler spolas ut, en del för att dom inte orkar hålla sig fast, en del för att dom inte vill hålla sig fast, en del för att dom drunknat och några markerar att man inte kan jobba på ett skepp som kaptenen inte ens ser att det gått hål i.

Teckning av sjunkande skepp

Den sista som ska lämna skutan sägs vara kaptenen. Men hur ska kaptenen kunna lämna skutan sist då hon inte ens sitter i samma skuta? Skutan kaptenen sitter i är en båt som är hel, har mat och förnödenheter, livbåtar och fallskärmar.

Från denna fina skuta tycker man att man har en modern kapten som fjärrstyr den trasiga skutan så man inte riskerar att drunkna själv. Linjeorganisation kallas styrsystemet.

/En som nu väljer att lämna skutan

Kära Region Västerbotten, jag kommer byta ut er

by

I 15 år har jag haft min anställning hos er. Det gick ganska tidigt upp för mig att jag i allra högsta grad var utbytbar, att jag var ett namn på en rad. Ett namn av många.

För 15 år sedan var det brist på jobb som Sjuksköterska, och då var jag tacksam för en anställning. Tacksam, men stolt över ett yrkesval som inneburit möjlighet att ständigt utvecklas, att göra skillnad. Det har varit, och är, ett betydelsefullt och viktigt arbete. Som medlem i Vårdförbundet blev jag efter några år förtroendevald på min arbetsplats. Det arbetet kändes än mer betydelsefullt och att i den rollen ha möjlighet att verka för en säkrare arbetsmiljö för mina kollegor och därmed även säkrare vård för patienterna har varit en drivkraft.

Uppskattning på jobbet har kommit från oväntade håll, från kollegor och framförallt från patienter. Under rådande omständigheter även från allmänheten. Uppskattning som givetvis ödmjukt tas emot, men det hade varit fint att få det från er som arbetsgivare också. Det hade varit ödmjukt av er.

Ödmjukhet är nämligen något som ni totalt saknar. År in och år ut har mina kollegor och jag stått ut med att egentligen aldrig veta om vi får sommarsemester eller inte. Vi har stått ut med löneökningar som är snudd på pinsamma. Vi har stått ut med att täcka upp för varandra vid sjukdom. Vi har stått ut med att vi får allt mindre tid för patienter, för att vi blir allt färre kollegor.

Mitt under brinnande pandemi, där vi har en oerhört viktig nyckelroll i vården, väljer ni att ge oss en löneökning som i realiteten är en sänkning. Den lägsta på många år. Ni väljer att ”erbjuda” oss sommarsemester även i september, utan kompensation. Ni väljer att flytta runt oss, utan framförhållning, till avdelningar där vi aldrig tidigare satt vår fot. Till vård som vi aldrig tidigare utfört. Ni väljer att låta oss arbeta på gränsen till vad som är tillåtet enligt arbetstidslagen. Och när den begränsar, väljer ni att se mellan fingrarna, och låter oss jobba lite till. Ni väljer, vi som anställda har inget val. Det val ni istället skulle ha gjort, skulle ni ha gjort för länge sedan. Nämligen att göra ert yttersta för att bli en attraktiv arbetsgivare. Då kanske vi hade varit fler kollegor idag, och vården hade definitivt varit säkrare.

Jag kanske är utbytbar för er, men vi vänder på det. Jag kommer istället att byta ut er. Ni kommer förmodligen inte märka att min ”rad” gapar tom, tomma rader finns det redan gott om. Är ledsen att behöva säga detta, men fler kommer det att bli.

Besviken legitimerad Sjuksköterska

Ekvationen går inte ihop

by

Som jag har längtat efter 2019 års rapport om hälso- och sjukvårdsnämndens samlade uppföljningsrapport till regionstyrelsen! Jag har faktiskt det. 

När man jobbar med fackliga frågor dagligen, blir man kontaktad av medlemmar som mår dåligt, far illa på jobbet, inte får de villkor de har rätt till och ibland bara behöver någon att vräka ur sig hos. Det är sällan någon ringer för att allting är bra, men det händer förstås och då värmer det hjärtat extra gott och länge. 

Tillbaka till rapporten: 

Det ekonomiska underskottet blev inte så stort som det verkade före jul, det är bra. 

Vidare kan jag läsa att tillgängligheten för den specialiserade vården har förbättrats, glädjande läsning. Operationsköerna har minskat, regionen fick ta del av kö-miljarden. Fler fick hörapparater utprovade och kan leva ett friare liv; fantastiskt! Norrlands universitetssjukhus är Sveriges tredje bästa sjukhus. Intensivvården och vården av de med MS, var bäst i landet. Tätt följt av cancervården. Regionen har en god forsknings- och utbildningsmiljö, vilket bådar gott för framtidens kompetensförsörjning. Sprutbytesprogrammet, utbildning i HLR och användande av Naloxon bland opiatanvändare har kommit igång och gör bra skillnad. Några hälsocentraler ligger i framkant gällande nära, personcentrerad vård och det gläder mig oerhört!

Jag läser djupare in i materialet och kommer till attraktiviteten som arbetsgivare. Här har man som mål att minska antalet tillbudsanmälningar. Som huvudskyddsombud vet jag att underrapporteringen i våra system för arbetsmiljöavvikelser är ett stort problem. Att skriva avvikelser är ett viktigt verktyg för att peka på potentiella risker för arbetsskador och kunna förebygga dessa i tid. Hur kan man då ha som mål att färre ska rapportera?

Sjukskrivningarna bland chefer ökar. Chefer upplever en bristande arbetsmiljöp.g.a. bristande förutsättningar att klara sitt uppdrag. Detta är oroväckande. Chefernas förutsättningar har direkt betydelse för det ledarskap och stöd en chef kan ge sina medarbetare. Regionen har satt som mål att cheferna inte ska ha mer än 35 underställda, men målet är 25 eller färre. Det målet är fjärran på många av våra medlemmars arbetsplatser. Personalomsättningen bland medarbetare är rödmarkerad i tabellen och hållbar kompetensförsörjning uppfylls delvis.

Ett glädjeämne när jag precis började hänga med huvudet, är att en ny web-baserad arbetsmiljöutbildning för chefer och skyddsombud är på plats! Den är lättillgänglig och systematisk för den som får gå. (Att skyddsombuden inte nämns, kan jag se mellan fingrarna på.)

Vidare på det spåret har företagshälsan startat med tidiga insatser vidsjukskrivning, vilket har visat sig lyckat. Bra!

Regionen ser i sina prognoser att det finns bristkompetenser och det ska finnas en rapport om det. Man har också en kompetensförsörjningsplan. Nu väntar jag i spänning på vilken kompetens detta kan handla om. Socialstyrelsen skriver i rapporten ”Det nationella planeringsstödet” att av de legitimationsyrken som det är mest brist på, är 5 av 8 Vårdförbundets medlemsgrupper. Jag fortsätter nedåt i texten och finner också att kostnaden för hyrpersonal har ökat igen.

Man skriver så fint att digitalisering och uppföljningssystem ska leda till ökad systematik, struktur och effektivitet. Det låter bra, men jag kan inte låta bli att tänka att någon måste göra jobbet med att möta de människor vi på sjukhus kallar patienter.

Apropå att möta människor och bidra till deras tillfrisknande, eller värdiga slut;nu kommer vi till den människovänliga delen som i rapporten benämns produktion.

Produktionen har ökat. Kära medmänniska och kollega, du är reducerad till en pryl på eller vid ett löpande band.

Budgetavvikelser

Kostnadsutvecklingen uppgår till 3,1%. Det som sticker ut är: Läkemedlens kostnadsutveckling på 4,7% och förmånsläkemedlen på 9,2%. Medicinskt materials kostnadsutveckling på 8,4%. Utomlänsvården har en kostnadsutveckling på 16,5%.

Personalkostnaderna utgör idag knappt 70% av samlade kostnaderna för regionen. Kostnadsutvecklingen är på 2,2%. Arbetet med att komma till rätta med de höga personalkostnaderna ska intensifieras. Ungefär 2,2% varlöneökningarna på i snitt 2019. Inflationen var på knappt 2% 2019. Hälso- och sjukvården är en kunskapstät bransch. Kunskap kostar och är själva nyckeln till att vi ska ha en evidensbaserad och god vård i vårt land. Hur kan en kostnadsutveckling på 2,2% vara höga personalkostnader?!?

Vidare kommer man in mer i detalj på personalkostnaderna och räknar upp läkarna, men övriga får klumpas ihop och kallas ”omvårdnadspersonal”. Under denna fiffiga titel gömmer sig både barnmorskor, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor, undersköterskor och säkert också biomedicinska analytiker och fysioterapeuter.

Man skriver att många av de åtgärder som krävs för att komma i balans är kopplade till personal. Över tid har personalvolymerna ökat. Jag ställer mig frågan vilka detta kan vara? Alla medlemsgrupper jag pratar med upplever en brist på våra yrkesgrupper.

Sammanfattningen för framtiden i regionen är: ”Produktiviteten måste öka genom minskade kostnader med bibehållen produktion i sjukvården”.

Vi måste alltså med färre kollegor, springa fortare. Detta är ett stort problem redan idag. Arbetsmiljöproblemen kommer öka och fler slutar eller går mot utmattning. Samtidigt ska vi klara ett oberoende av hyrpersonal. Ekvationen går inte ihop.

Katarina Nilsson Reian

Katarina

Efterlysning: En fungerande välfärd, för alla

by

(Tal från Manifestation för Välfärden, Umeå 200125)

Idag kan vi dagligen läsa om en hälso- och sjukvård som befinner sig i kris. Vi läser bland annat om patienter som får vänta på akuten, samtidigt som vårdplatser står tomma för att det saknas bemanning inom vården.

Ändå vet vi, att om vi hade fler sjuksköterskor skulle vi kunna förebygga vårdskador och även minska patientdödligheten.

Ändå vet vi, att om vi hade fler barnmorskor skulle förlossningsskadorna minska.

Ändå vet vi, att om det fanns fler biomedicinska analytiker, skulle du som patient få en snabbare och säkrare analys av ditt inlämnade prov.

Ändå vet vi, att om det fanns fler röntgensjuksköterskor, skulle väntetiden för cancerbesked bli betydligt kortare.

Den kompetens Vårdförbundets medlemmar har, kan inte ersättas av någon annan. Och vi behöver bli fler. Politiker pratar om att de har öppnat upp fler utbildningsplatser som en del av lösningen på bemanningskrisen.

Problemet är att många utbildningsplatser idag står tomma, det saknas bland annat handledare på vår verksamhetsförlagda utbildning. Och allt färre väljer att läsa en specialistutbildning, trots att behovet aldrig varit större än idag.

Problemet är inte att det saknas utbildningsplatser.
Problemet är att det saknas, goda villkor, löneutveckling och god arbetsmiljö.

Politiker möter även upp med kömiljarder och andra riktade satsningar. Men tänk dig att du har ont om pengar, du får ett tillskott i kassan med kravet att du enbart får köpa paraplyer. Men du behöver inga paraplyer, däremot ett par nya skor. Det är det här som är problemet med riktade satsningar. Kommuner och Regioners behov ser olika ut, och trots att det finns många ekonomiska bränder att släcka, får du inte själv välja vilken brand du skall släcka först kan det bli svårt att stoppa krisen som följer.

 

Det finns allt för många inom hälso- och sjukvården som går till arbetet med en klump i magen. Varje dag.

Det finns de som gråter. Av utmattning.

Det finns dem som funderar, om det är värt att riskera den egna hälsan. För att hjälpa andra återfå sin.

 

För att vi skall ha en fungerande och trygg välfärd behöver alla vi som arbetar inom välfärden ha fungerande och trygga förutsättningar. Det blir så motsägelsefullt när vi år ut och år in slår larm om hotad patientsäkert, samtidigt som politiker och tjänstemän svara upp med att så inte är fallet. Och frågan är vem som gör den bästa bedömningen? Den som är på golvet och dagligen befinner sig i den verksamhet som är i kris. Eller den person som gör bedömning utifrån budget, statistik och rapporter.

Mina kollegor inom vården, Vårdförbundets medlemmar, har tagit ansvar länge nog, och larmat när vården innehållit brister eller när vården inte varit säker för patienter.

Så nu är min fråga till politiker och tjänstemän. Är ni beredd att ta ansvar tillsammans med oss?

 

/Catrin Johansson, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet, styrelseledamot avd. Västerbotten

 

Sparka uppåt, inte nedåt!

by

När hörde du senast en politiker säga: Om vi vinner valet ska vi spara in på skola, vård och omsorg. Jag lovar, det har du aldrig hört, men likväl är det så vallöftena infrias mellan valen. Om man hade en kompis som ständigt lovade stort men höll lite, skulle man sluta lita på honom. Om kompisen trots påpekningar skulle fortsätta med att ge löften och ständigt bryta dem skulle du säkert med rätta kalla denne för en lögnare. Till slut skulle du inte vilja ha nånting med denne att göra. Det finns med andra ord materiell grund för att politikerföraktet breder ut sig. Ett stort problem i dagens Sverige, och världen, är att de som bestämmer inte själva berörs av sina egna beslut. Det är lätt att höja pensionsåldern för andra när man själv har ett grundarvode på 66900 kr, såsom riksdagsledamöter har, och dessutom har ett jobb som består av att prata och sitta på rumpan. Där knäcks inga ryggar minsann.

​

Politiker skyller sina tillkortakommanden på de ekonomiska realiteterna. Jag är inte ekonom, och kanske just därför kan jag se lite klarare än dessa räknenissar som borde göra bäst i att rationalisera bort sig själva. Deras analys består i att det offentliga kostar för mycket, och då brukar antingen åtstramnings- eller privatiseringskortet tas fram. Men de vägarna ska vi inte vandra frivilligt. I min värld ser de ekonomiska realiteterna ut så här: Skattesänkningar alltsedan 90-talets början, främst för de rika, och en massiv skatteflykt, återigen genomförd främst av de rika. Jag förstår med mina basala matematiska kunskaper att det offentliga (vård, skola, omsorg, polis etc.) går på knäna och inte får budgetar att gå ihop.​

​

Region Västerbotten ska spara 93 miljoner. Vi som jobbar på Cancercentrum ska spara mest: 8721000 kr. Nyligen fick många sjuksköterskor på NUS den lägsta löneökning någonsin under sina arbetsliv, vissa till och med under inflationen. Detta får mig att tänka på annat litet faktum. Femton finansfamiljer kontrollerar 70 procent av börsvärdet i Sverige. Där har vi problemet. De har råd att dra åt svångremmen miljarder gånger om.​

​

Det är så oändligt uselt, och det mest tragiska i sammanhanget är att vi finner oss i det. För snart exakt 50 år sedan satte sig 5000 gruvarbetare i Malmfälten och visade att inget fungerade utan dem. De fick inte igenom alla sina krav, men de reste sig och återerövrade sitt människovärde när de sa att nu fick det vara nog. Jag är hoppfull och tror på människan. Jag har inte lösningen på alla problem, men grundplåten ska alltid vara: Sparka uppåt, inte nedåt!​

​

Oskar Wigren​

Sjuksköterska, Strålbehandlingen, NUS​

​

Din åsikt är viktig för verksamheten!

by

Som medlem är Du viktigast i Vårdförbundet och som medarbetare är din åsikt viktig på din arbetsplats. Det är medlemmarna i Vårdförbundet som tillsammans med sina kollegor och chefer/ledare, gemensamt beslutar om hur den gemensamma arbetsmiljön ska vara. Arbetsmiljön är oerhört betydelsefull i varje verksamhet oavsett hur stor eller liten den är. Vi är varandras arbetsmiljö.

Därför är deltagandet vid arbetsplatsträffar och andra samverkansgrupper oerhört viktigt, eftersom det ger en möjlighet att påverka hur just vår gemensamma arbetsmiljö ska vara. Arbetsmiljöfrågor kan röra din enhet, flera enheter, eller hela organisationen. Vi påverkas av varandra.

Den första september i år trädde ett nytt samverkansavtal mellan fackförbund och arbetsgivaren Region Västerbotten i kraft. Samverkansavtalet vidareutvecklar hur samarbetet mellan medarbetare och arbetsgivare ska vara enligt arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen. I avtalet är samverkan i fokus.

Informationsflödet kan vara högt och besluten många i en stor organisation. Arbetsplatsträffar ger medarbetare, förtroendevalda och skyddsombud / Huvudskyddsombud delaktighet i frågor och beslut som rör såväl verksamhetsutveckling som arbetsmiljö. Tänk på att arbetsmiljö kan vara fysisk, psykisk och/eller social.

Varje anställd har ett ansvar för den egna arbetsplatsen. Den som känner sin verksamhet bäst är den som dagligen arbetar i den. Därför ska alla medarbetare som har sin huvudsakliga anställning på arbetsplatsen vara med på arbetsplatsträffen utan undantag. Det är du som vet hur din arbetsmiljö är och vilka förutsättningar den ger dig.

Därför ingår ditt aktiva deltagande på arbetsplatsträffarna i dina arbetsuppgifter och ni har alla ett gemensamt ansvar för att bidra till ett gott samtalsklimat och ett klimat som uppmuntrar till dialog. Arbetsplatsträffens omfattning, innehåll och vem som är ansvarig för mötet bestämmer ni i arbetsgruppen gemensamt. Alla ska inkluderas. Därför ska det föras mötesanteckningar så att ni kan följa upp beslut men också för att informera de som inte kunnat närvara.

Avslutningsvis vill Vårdförbundet understryka vikten av att du tillåts lyfta din åsikt. Det är din grundlagsskyddade rättighet att yttra dig. Din åsikt är viktig för att de beslut som arbetsgivaren fattar som rör dig och din arbetsplats ska bli så bra och välförankrade som möjligt.

Inspiration till blogginlägget har varit det nya samverkansavtalet samt den information som finns tillgänglig på intranätet Linda inom Region Västerbotten.

Väl mött under samverkans-hösten 2019!

Martin Jonsson, Specialistsjuksköterska.

Styrelseledamot och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Västerbotten.

Ett inrikesflyg störtar var 3:e vecka

by

Vårdfokus genomförde nyligen en granskning hur sjukvårdens komplexa organisation vuxit och jämförde då administrationen mot vårdförbundets medlemsyrken (sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker). Statistik hämtad från SKL under perioden 2010 till 2017 visar att vårdförbundets medlemsyrken ökat med 2,3 %, medan administrationen ökat med 35,9 %. Under samma period ökade Sveriges befolkning med 7,5 % och kom då också ihåg att Sverige har bland de minsta antal vårdplatser (2,7) per 1000 invånare räknat i OECD:s jämförelse i Europa.

När något växer för mycket och i förhållande till omkringliggande delar, så kan denna förändring antingen vara godartad eller elakartad. Istället för att utreda och behandla denna enorma förändring som fortsatt att växa sig allt större och större. Det är inte lätt att utreda problemet vidare eller för den delen fixa organisationen då alla 21 vårdgivare vet bäst och har egna oberoende planer hur man skall lösa denna systemkollaps.

Ingen av dessa 21 vårdgivare koordinerar med varandra och fortsätter sin symtombehandling oberoende av varandra. Symtombehandling förekommer framförallt när sjukvården inte har någon bot att ge ex. inför livets slut och man kan då verkligen tro att dessa 21 vårdgivare vårdar denna organisation i livets slut.
Personligen tror jag mer att denna organisation befinner sig i en systemkollaps och att konkreta insatser behöver göras för att rädda sjukvården. Håller med Jenny Olsson (Vårdförbundets ordförande i Västerbotten) debattartikel i VK att det finns flera viktiga aspekter att ta itu med för att lösa den nuvarande situationen.

Vad kan vi göra för att lösa systemkollapsen som 21 vårdgivare desperat försökt lösa under allt för lång tid:

• Att lönerna är viktiga för att behålla sjuksköterskor anser 3 av 4 väljare och en majoritet av svenska folket (53%) kan tänka sig att betala högre skatt om dessa skattemedel öronmärks till högre löner för sjukvårdspersonal (Novus). Ett statligt ansvarstagande för högre löner behövs – då 21 vårdgivare ännu inte lyckats lösa denna fråga.

• Löneutvecklingen är skrämmande nog obefintlig bland sjuksköterskorna och inte ovanligt att den som snart går i pension på en arbetsplats endast tjänar cirka 5000 kr mer än den som har sämst betalt. Lönekurvan stiger i takt med ålder och enligt statistik från SCB (2014) tjänar individer mellan 18-35 år omkring 71 % mindre än någon mellan 50-66 år. Om detta skulle stämma så skulle en sjuksköterska i den övre gruppen tjäna ca 45000 med en ingångslön på 26000.

När sjuksköterskors livslön (dvs. hur mycket de tjänar under hela sin arbetstid) jämförs med jämförbara manliga akademiska yrken så innebär det en löneskillnad på 2,6 miljoner under arbetslivet och 600 000 mindre i pensionskapital.

Om vi som medborgare anser att sjuksköterskor har ett sådant livsviktigt yrke att vi starkt begränsat deras strejkrätt – då det anses samhällsfarligt om de skulle strejka. Då är det väldigt märkligt att vi låter dem förlora 2,6 miljoner i livslön relaterat till låga löner jämfört med likvärdiga akademiska yrken. Ge oss en värdig lön för ett livsviktigt yrke!

• Utöver lön kan vårdgivarna erbjuda gratis tandvård och/eller sjukvård till sina anställda, då vårdgivarna oftast ansvarar över denna verksamhet själva. Införa ingen karensdag eller risktillägg för smittämnen som vårdpersonal dagligen utsätts för – allt från HIV/Hepatit och multiresistenta bakterier. Sedan bör ersättningen höjas till maxgränsen på 5000 gällande friskvårdsbidrag och speciellt då skatteverket även nu inkluderar golf/ridning i friskvårdsbidraget.

Nu skall jag berätta vad Västerbottens läns erbjuder: 400 kr i friskvårdsbidrag/år alternativt möjligheten att ta ut 1 h friskvård/vecka vilket kostar arbetsgivaren ca 13000 kr/år per anställd (inkl. sociala avgifter på en lön på 30 000) i oarbetad tid. Friskvård kan endast tas ut om verksamheten tillåter det och när många kollegor knappt hinner gå på toaletten så kan ni gissa hur lätt det känns att ta ut 1h per vecka i friskvård?

• Att införa 6 h arbetsdag för sjuksköterskor vore en ren samhällsvinst då brist av återhämtning, förutom lönen, är en viktig faktor som gör att sjuksköterskor slutar. Så heltid inom vården skulle innebär som max 30 h/veckan enligt AB och ge samma lön som 40 arbetade timmar. Samhällsvinsten överstiger mångfalt kostnaden för en sådan arbetstidsförkortning genom att locka tillbaka fler sjuksköterskor till arbetet, 30 000 leg. sjuksköterskor jobbar inte inom vården, och även minska sjukrivningar bland sjuksköterskor. Behövs fler utvilade kollegor för att negativ stress och känslan av otillräcklighet skall kunna minska, samt möjliggöra en förbättra kvalitet av vård och omsorg till er medborgare.

• Vården måste erbjuda alla sjuksköterskor som vill en AST-tjänstgöring (Akademisk specialisttjänstgöring) för att stärka vården. I Sverige var 65 % av sjuksköterskorna specialistutbildade år 1995 och med åren har denna siffra sjunkit till 47 % idag. Det är vårdgivarnas ansvar att se att det finns rätt villkor för personer att vidareutbilda sig och AST är just ett sådant villkor.

• Precis som trafiken behöver sjukvården en ny nollversion. Både för vårdskador och dödsfall. Socialstyrelsen tog fram en prognos att 3000 svenskar dör av undvikbara vårdskador varje år och 2013 skrev SKL ner siffran till 1400. Ingen ny prognos har kommit under senaste åren då vård- och sjuksköterskekrisen vuxit sig allt större – hur ser det ut nu? Om siffrorna från 2013 inte ökat lavinartat så innebär det att ett inrikesflyg störtar var 3e vecka och om så hade varit fallet – visst hade folk reagerat och agerat att något så onödigt fick pågå?

Kommer det att krävas en ny Stafford skandal där sjukvårdens toppskikt jagade effektivitet och gröna siffror i budget, med priset att 1000 vanvårdades till döds, för att det även skall ageras i Sverige. Nu när allt fler människor väntar i kö och när denna väntan innebär ökad risk för försämring eller i värsta fall död för dessa individer. Skall vi medborgare acceptera att jakten på effektivitet och gröna siffror skall göra att vi medborgare skall behöva dö i kö.

/Jonas Forssander, Förtroendevald i Vårdförbundet Västerbotten.
Leg. Sjuksköterska, Uroterapeut

Skillnad i livslön kan betala ett hus

by

Att lönerna är viktiga faktor för att behålla sjuksköterskor anser75% väljarna och en majoritet av svenska folket (53%) kan tänka sig att betala högre skatt om dessa pengar öronmärks till högre löner för vårdpersonal (Novus).

”VLLs lönepolitiska plattformen grundar sig på en arbetsgivarstrategi där lönebildning och lönesättning hänger samman med:
– Förmåga att kompetensförsörja organisationen
– Inriktning till likabehandling och jämställdhet
– Insikten att individuell och differentierad lön kan bidra till verksamhetsförbättring”

Då lönen tillsammans med arbetsmiljön är två viktiga aspekter varför många sjuksköterskor slutar eller går vidare till en ny arbetsplats, så krävs det aktiva åtgärder för att lösa båda delarna, och nedan kommer jag att beröra Västerbottens läns landsting (VLL) interna granskning av lönen.

För att upptäcka, åtgärda och förhindra oskäliga löneskillnader mellan män och kvinnor skall alla arbetsgivare från och med 2017 årligen genomföra en lönekartläggning. Lönekartläggningen delar in medarbetarna i grupper med likvärdigt arbete och steg upp i grupperna ökar bland annat ansvar/svårighet. Grupper delas sedan in i icke- och kvinnodominerande arbeten. Kartläggningen omfattar även bonussystem, bostads- eller reseförmåner, tjänstebil osv. VLL genomförde en lönekartläggning för 2017 och läsningen är i många fall nedslående, samt det finns klara brister kring deras analys enligt min mening.
Enligt VLL utgör marknaden saklig grund för löneskillnader mellan gruppen och detta i enlighet med den lönepolitiska plattformen. Dock står det i den lönepolitiska plattformen att ”Det råder i sig ingen automatik mellan känsligt marknadsläge och högre lön.” Och konstigt nog är det endast marknaden för manliga yrken som förklarar löneskillnaden med denna marknad. Marknaden för sjuksköterskor skulle många nog säga är väldigt het och det saknas flertalet sjuksköterskor som vill jobba för den lön/arbetsvillkor VLL erbjuder dem.

Vidare i VLL:s lönekartläggning har arbetsgivaren försökt förklara löneskillnader, vilka de anser vara befogade, genom att jämföra heltidsmåtten mellan icke- och kvinnodominerade yrkena. Där de icke kvinnodominerade jobbar i regel 40 h/vecka medan kvinnodominerade har ett heltidsmått på i snitt 36-38 h/vecka relaterat till bland annat arbete i treskift. I många fall anser VLL att detta till stora delar förklarar löneskillnaden och då undrar jag hur? Om mitt heltidsmått är på 36-38 eller 40 h/vecka så ger det fortfarande 100 % lön och inte 90 % respektive 100 % lön.

VLL skriver vidare i andra kapitlet att ”Yrkeskompetens avspeglar sig också i de landstingsgemensamma lönekriterierna vilket kan vara en påverkande faktor till att lönekurvan stiger i takt med ålder … Individer mellan 15-35 år tjänar omkring 71 % mindre än någon mellan 50-66 år enligt statistik från SCB 2014.” När VLL själv skriver denna text så har de uppenbarligen inte analyserat sina egna lönestruktur för sjuksköterskor. De har infört en lägsta nivå för grundutbildade sjuksköterskor på 26000 kr/månader och om VLL skulle ligga som snittet, så skulle en grundutbildad sjuksköterska i den övre åldersgruppen ligga på 45000. Som förtroendevald vet jag att detta inte är fallet bland mina kollegor i den övre åldersgruppen och ofta rör de sig om 5-6000 kr mer i lön än den som har lägst på arbetsplatsen, det vill säga strax över 30 000 kr/mån.

När VLL sedan jämför kategorin ”högre värderade kvinnodominerade befattningar jämförs mot lägre värderade icke kvinnodominerade befattningar” så framkommer det en väldigt tydlig bild att medellönen från en jämförelsegrupp från icke kvinnodominerat yrke ligger oftast 2-3 grupper under en likvärdig medellön av jämförelsegruppen för ett kvinnodominerat yrke. Här kan det synas tydligt hur livslönen påverkas för kvinnodominerat arbete där de måste göra mer för att komma upp i likvärd lön som ett icke kvinnodominerat yrke.

När sjuksköterskors livslön (dvs. hur mycket de tjänar under hela sin arbetstid) jämförs med jämförbara manliga akademiska yrken så innebär det en löneskillnad på 2,6 miljoner under arbetslivet och 600 000 mindre i pensionskapital. En löneskillnad som i sig skulle kunna betala av ett hus för de flesta! Om vi som medborgare anser att sjuksköterskor har ett sådant livsviktigt yrke att vi starkt begränsat deras strejkrätt – då det anses samhällsfarligt om de skulle strejka. Då är det väldigt märkligt att vi låter dem förlora 2,6 miljoner i livslön relaterat till låga löner jämfört med likvärdiga akademiska yrken. Ge oss en värdig lön för ett livsviktigt yrke!

Vidare i lönekartläggningen saknas följande:
• Under inledning tar de upp definitioner av begrepp och utlämnar då förklaring av termen ”andra könsneutrala skäl”. Denna term nämns först i grupp 10 (av 16) och fortsätter sedan att förekomma i lönekartläggningen i de högre grupperna. Vore intressant att veta vad VLL menar med denna term.
• VLL har endast bedömt om det finns ej könsrelaterade löneskillnader där kvinnors medellön i förhållande till männen överstiger mer än 5 %, dock syftar en lönekartläggning att även belysa åt andra hållet vilket även VLL skriver på sida 7. Hittar tiotal avvikelser i de 16 grupperna där Lika arbete analyseras där medellönen för kvinnor är mer än 5 % av medellönen för män och inte en enda gång analyseras denna skillnad.
• På sida 41 kan man ta del av de lönejusteringar och andra åtgärder som behöver göras efter att alla löner är analyserade. Mycket saknas här och framkommer inga åtgärder eller tidsplanering för dessa och en kostnadsberäkning för åtgärderna.
• Lönekartläggningen ligger inte ens ute på intranätet och måste aktivt efterfrågas för att få fram den.

Efter att ha läst lönekartläggningen och vad som anges på DO:s hemsida så ställer jag mig frågande om VLL brutit mot diskrimineringslagen (2008:567) i avseende kap 3:
– 8 § där de inte angett andra anställningsvillkor som omfattar bland annat löneförmåner, bonussystem, rese- och bostadsförmåner, tjänstebil osv.
– 14 § ”dokumentationen skall innehålla de uppgifter som framgår av 13 § 3-6 och en redogörelse för hur samverkansskyldigheten enligt 11 § fullgörs i fråga om arbetet med lönekartläggningen.” Brister enligt 8 § som nämns ovan och ingen redovisning angående lönejustering, kostnadsberäkning och tidsplanering (4-5). Inte hellre enligt punkt 6 ”redovisning och utvärdering av hur föregående års planerade åtgärder har genomförts…” har de presenterat, trots att den är gjord för 3 år sedan enligt Allians 3 års intervaller för lönekartläggning.

Gör om och gör rätt!
Jonas Forssander
Leg. sjuksköterska och uroterapeut
Förtroendevald Kirurgmottagningen Skellefteå

Strejkrätt, Hamnfyran och Vårdförbundet. Hur hänger det ihop?

by

Vårdförbundet avdelning Västerbotten har varit med på manifestationerna för att markera strejkrätten tillsammans med andra fackförbund.

Bakgrunden till detta började med situationen i Göteborgs hamn där Hamnfyran och arbetsgivaren inte lyckats komma överens om tecknandet av ett kollektivavtal. Arbetsgivarsidan, stödda av Svenskt näringsliv, har länge hävdat att ”den svenska modellen har kantrat”.

Vad är det som har kantrat?

Hamnfyran har strejkat 8 timmar, arbetsgivaren har lockoutat 371 timmar. Ni hör själva; det är något som har kantrat och det handlar inte om orimlighet hos arbetstagarna, det handlar om orimligheten hos arbetsgivarna. Det är något som har kantrat.

Hur har det varit med Vårdförbundet och strejk;
Vårdförbundet har kollektivavtal med arbetsgivarna, därmed har vi tecknat fredsplikt med arbetsgivarparten SKL. Strejk i Sverige är ett litet problem, som vi ser det.
Jag kan berätta att sist Vårdförbundet strejkade var 2008 och det var ett resultat av att majoriteten av medlemmarna var missnöjda över lönen, och hur den stod sig mot arbetsmarknaden i övrigt. Lönerna var också låga ur ett jämställdhetsperspektiv. Den gången stängdes ca 800 vårdplatser i hela Sverige. SKL ropade snabbt att strejken var samhällsfarlig och strejken fick avbrytas. Idag är många fler vårdplatser stängda än den gången. Nu är det ingen arbetsgivarpart som går ut med att de är samhällsfarligt eller patientosäkert. Nu är det tyst.

Tror man från regeringens och svenskt näringslivs sida att begränsning av strejkrätten, kommer att leda till något gott? Tror man att uppretade medarbetare, blir lugna medarbetare bara för att strejkrätten begränsas? Nej, det tror inte vi på Vårdförbundet avdelning Västerbotten. Vi vet att människor tenderar att hitta andra lösningar.

Varför ska då Vårdförbundet som tillhör tjänstemannakollektivet engagera sig i en fråga som tycks handla om arbetarna i Göteborgs hamn, kanske ni undrar?
Därför att strejkrätten inte bara handlar om rätten att strejka. Det är en facklig fråga som kan beröra alla fackförbund nu och långt in i framtiden. Därför måste vi solidariskt stå upp för fackföreningsrörelsen idag. Om strejkrätten försämras, så är vi rädda att dörren mot fler försämringar står vidöppen. Med det presenterade förslaget finns det allvarliga risker för avtalsshopping från arbetsgivarnas sida. De fackförbund som har krav för sina medlemmar, skjuts åt sidan. Bildandet av ”gula fackföreningar” som bara håller med arbetsgivarna kan bli vanligare. Vill vi att fackförbunden ska få mindre inflytande?

Alla som är engagerade inom fackföreningsrörelsen kan intyga att förutsättningarna för att driva ett förbättringsarbete genom fackliga organisationer har blivit svårare. Medlemmarna ifrågasätter sina fackförbund, eftersom de tycker att facken inte gör nog för att förbättra villkoren. Sanningen är den; för att få till bättre avtal behövs det en arbetsgivarpart som är beredd att lyssna på de fackliga. Det är inte fackförbunden som vill försämra, utan arbetsgivarsidan. Vi håller med om att svenska modellen håller på att kantra, men det är i arbetsgivarnas favör.

Stärk strejkrätten och fackförbunden!

Tack för mig!

Katarina Nilsson Reian