Västerbottenbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om Bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Om märket och Kommunaltjejerna

4 maj, 2022 by Jenny Olsson , Avdelningsordförande Vårdförbundet Västerbotten

Vårdförbundet avdelning Västerbotten försöker planera för att närvara vid Regionfullmäktige när så är möjligt, ett sådant tillfälle var tisdagen den 26 april.

Vi delade ut vår valplattform till politikerna på plats. Vår valplattform heter Hela landet, hela livet. Vårdförbundet är ett partipolitiskt obundet yrkesförbund. Valplattformen innehåller de förändringar vi i Vårdförbundet vill se.

Hälso- och sjukvården är väljarnas viktigaste valfråga. Vårdförbundet kommer både lokalt och nationellt jobba strategiskt för att Vården fortsätter vara den viktigaste valfrågan. Så vad diskuterar då vara folkvalda politiker och hur kan tongångarna vara på ett Regionfullmäktige? Här kommer att axplock från talarstolen med våra reflektioner:

Reflektioner från åhörarläktaren på Regionfullmäktige dag 1:

Vårdförbundets valplattform

I debatt om lön hört från talarstolen:

”Vissa regioner börjar prata om 8–10% lönepåslag och då är vi illa ute”

Ursäkta? Vi är illa ute om vi inte lyckas med rekryteringen till hälso- och sjukvården, man kan tycka att regionpolitiker bör vara oroliga för den ”lilla” detaljen. Att vi redan idag har en patientsäkerhet som är hotad, när hundratals personer per år dör av undvikbara vårdskador i Sverige kan man inte säga att patientsäkerheten inte är hotad.

Vi fortsätter med ett lite längre citat från talarstolen, denna gång om ”märket” och ”kommunaltjejerna”. Håll i er nu här kommer det:

”Ska man rekrytera arbetskraft utifrån en lönesättning som ligger utanför märket, då vet inte jag vart vi hamnar i det här landet, för då finns det risk för konflikter, strejker mm. För då kommer vi verkligen in på orättvisa lönesättningar. Det är min bestämda uppfattning att vi kan under inga som omständigheter alls flacka i väg från det märke som finns i det här landet. Sen kan man diskutera mellan parterna centralt, exempelvis att kommunaltjejerna har halkat efter. Men det är parterna centralt som ska gör det”

Andas i fyrkant…

Vi börjar med vad märket är:

  • ”Märket ska se till att Sverige behåller sin internationella konkurrenskraft. Därför är det den mest internationellt konkurrensutsatta sektorn som är först ut när nya kollektivavtal sluts i Sverige. I dagsläget innebär det att det är parterna inom Industriavtalet som sätter märket. Den siffra som parterna inom Industriavtalet kommer överens om utgår sedan andra branscher ifrån i sina avtalsförhandlingar.”
  • ”Märket är ingen lag, utan just ett riktmärke. Löner kan variera i lokala avtal och till viss del i branschvisa avtal. På individnivå ska din prestation avspegla sig i lönekuvertet och där ska märket inte utgöra något tak.”

Lön ska också förhandlas mellan parterna det är helt riktigt, men det är politikerna som sätter både budgeten och personalpolitiken. Med inställningen i citatet ovan så kommer aldrig undervärderade yrken (läs kvinnodominerade) kunna komma i kapp.

Sen då? ”under inga omständigheter alls flacka i väg från märket”. Hallå! Om ingen längre vill jobba inom Region Västerbotten på grund av otillräcklig löneutveckling vad tror ni händer då?

Har man som regionpolitiker inget ansvar alls för vad som händer med vården i Västerbotten?

Att som politiker tala om våra kollegor undersköterskorna som ”Kommunaltjejerna” är bara nervärderande i sig, och säger så mycket om hur man ser på yrket. Man blir ledsen, riktigt ledsen. Våra kollegor undersköterskorna ska inte förminskas så av en politiker, det är inte konstigt att vårdens yrkesgrupper är så undervärderade.

Vi hoppas fler tar sig tid att lyssna eller besöka Regionfullmäktige, finns webbsänt du hittar det här: Regionfullmäktige 2022-04-26 och 27 (regionvasterbotten.se)

/Vårdförbundet Västerbotten

Här hittar du valplattformen!

Filed Under: Lön, Politik

Är inte Vårdförbundets medlemmar vanliga människor?

3 januari, 2022 by Katarina Nilsson Reian

Om någon i allmänheten får Covid 19 så ska resten av hushållet stanna hemma i 7 dagar i så kallad familjekarantän enligt Folkhälsomyndigheten (FHM).

Om familjemedlem till vårdpersonal däremot får Covid 19 så gäller inte Folkhälsomyndighetens ska-krav längre. Här hänvisar FHM till ”kritisk personalbrist”, vilket kan betyda att regler som gäller för allmänheten inte gäller för viss vårdpersonal. Region Västerbotten har lyft som information i samverkan att man måste låta patientsäkerheten gå först i denna fråga. I vissa verksamheter förväntas personal jobba trots att familjemedlem kan ha påvisad Covid, samt att man förväntas jobba småsnuvig och med RS-virus (!).

Även våra medlemmar kan tillhöra riskgrupper och i värsta fall inte hunnit få dos 3, eftersom vårdpersonal inte prioriterats. Vi menar att våra medlemmar har rätt att få vara hemma i karantän som alla andra, inte minst för att vi annars riskerar att smitta både patienter och kollegor. Oron att smitta sin omgivning har förföljt vårdpersonal under hela pandemin. Ändå förväntas vi jobba på som ingenting har hänt. Varken pandemi, kronisk underbemanning, dålig personalpolitik och en arbetsmiljö under all kritik under många år tycks ha noterats som en orsak till de problem vi ser nu. Krisen hade inte varit så stor och graverande om det gjorts något åt grundproblemen i tid. Tro mig, vi har högt och tydligt larmat i mer än 10 år. Bristen gäller inte bara sjuksköterskor, det gäller barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor också.

Är inte Vårdförbundets medlemsgrupper vanliga människor som omfattas av Folkhälsomyndighetens krav och rekommendationer? Har inte vi samma rätt till hälsa och människovärde som andra? Har inte vi enligt arbetsmiljölagen rätt att utföra vårt jobb i sund och säker miljö? Är inte vi människor som riskerar bli patienter? Vi tycker självklart att svaret är ja på de frågorna.

Det blir allt mer tydligt att det är skillnad på folk och folk.

PS. Om våra medlemmar är så oumbärliga, när ska de värderas för kunskapen? DS.

Katarina Nilsson Reian

Vice ordförande i Vårdförbundet avdelning Västerbotten

Filed Under: Arbetsmiljö, Politik Tagged With: corona

Vem styr skutan?

30 juni, 2020 by Gästbloggare

Att sjukvård behöver finnas är en självklarhet för alla. Men borde det inte vara en självklarhet att ta hand om de som ska utföra denna sjukvård? Att en Covid -19 pandemi bröt ut kunde ingen såklart förutspå men hur vi hanterar denna pandemi kan region Västerbottens ledning och regions politikerna påverka så som de kan påverka sin personalpolitik.

Man ska inte heller skylla allt på denna pandemi, det har även innan den funnits mycket mer att önska av region Västerbottens personalpolitik. Det är ju ändå ledning och politiker som ansvarar och styr skutan region Västerbotten. Vet inte hur skutan kommer att fungera då detta är över men en sak är säker, den kommer behöva en omfattande renovering då den styrts mot många stora hårda stenar och ner för stora vattenfall. Eftersom det fortsatt finns en olustig känsla i magen betyder det nog att skutan fortfarande faller nerför ett vattenfall.

Det håller på ta slut på mat och förnödenheter. Inga livbåtar finns, dom är bortprioriterade för länge sedan och flytvästarna är omsydda till fallskärmar till dom som styr skutan. De som jobbar på ”golvet” i skutan har tagit de flesta av smällarna å klamrat sig fast och försökt hålla huvudet ovan vattenytan men nu har det gått hål på skrovet så personal orkar inte hålla i sig och spolas ut genom hålen. Fler och fler spolas ut, en del för att dom inte orkar hålla sig fast, en del för att dom inte vill hålla sig fast, en del för att dom drunknat och några markerar att man inte kan jobba på ett skepp som kaptenen inte ens ser att det gått hål i.

Teckning av sjunkande skepp

Den sista som ska lämna skutan sägs vara kaptenen. Men hur ska kaptenen kunna lämna skutan sist då hon inte ens sitter i samma skuta? Skutan kaptenen sitter i är en båt som är hel, har mat och förnödenheter, livbåtar och fallskärmar.

Från denna fina skuta tycker man att man har en modern kapten som fjärrstyr den trasiga skutan så man inte riskerar att drunkna själv. Linjeorganisation kallas styrsystemet.

/En som nu väljer att lämna skutan

Filed Under: Arbetsmiljö, Politik, Villkor Tagged With: covid-19, sommarsituationen

Ekvationen går inte ihop

24 mars, 2020 by Katarina Nilsson Reian

Som jag har längtat efter 2019 års rapport om hälso- och sjukvårdsnämndens samlade uppföljningsrapport till regionstyrelsen! Jag har faktiskt det. 

När man jobbar med fackliga frågor dagligen, blir man kontaktad av medlemmar som mår dåligt, far illa på jobbet, inte får de villkor de har rätt till och ibland bara behöver någon att vräka ur sig hos. Det är sällan någon ringer för att allting är bra, men det händer förstås och då värmer det hjärtat extra gott och länge. 

Tillbaka till rapporten: 

Det ekonomiska underskottet blev inte så stort som det verkade före jul, det är bra. 

Vidare kan jag läsa att tillgängligheten för den specialiserade vården har förbättrats, glädjande läsning. Operationsköerna har minskat, regionen fick ta del av kö-miljarden. Fler fick hörapparater utprovade och kan leva ett friare liv; fantastiskt! Norrlands universitetssjukhus är Sveriges tredje bästa sjukhus. Intensivvården och vården av de med MS, var bäst i landet. Tätt följt av cancervården. Regionen har en god forsknings- och utbildningsmiljö, vilket bådar gott för framtidens kompetensförsörjning. Sprutbytesprogrammet, utbildning i HLR och användande av Naloxon bland opiatanvändare har kommit igång och gör bra skillnad. Några hälsocentraler ligger i framkant gällande nära, personcentrerad vård och det gläder mig oerhört!

Jag läser djupare in i materialet och kommer till attraktiviteten som arbetsgivare. Här har man som mål att minska antalet tillbudsanmälningar. Som huvudskyddsombud vet jag att underrapporteringen i våra system för arbetsmiljöavvikelser är ett stort problem. Att skriva avvikelser är ett viktigt verktyg för att peka på potentiella risker för arbetsskador och kunna förebygga dessa i tid. Hur kan man då ha som mål att färre ska rapportera?

Sjukskrivningarna bland chefer ökar. Chefer upplever en bristande arbetsmiljöp.g.a. bristande förutsättningar att klara sitt uppdrag. Detta är oroväckande. Chefernas förutsättningar har direkt betydelse för det ledarskap och stöd en chef kan ge sina medarbetare. Regionen har satt som mål att cheferna inte ska ha mer än 35 underställda, men målet är 25 eller färre. Det målet är fjärran på många av våra medlemmars arbetsplatser. Personalomsättningen bland medarbetare är rödmarkerad i tabellen och hållbar kompetensförsörjning uppfylls delvis.

Ett glädjeämne när jag precis började hänga med huvudet, är att en ny web-baserad arbetsmiljöutbildning för chefer och skyddsombud är på plats! Den är lättillgänglig och systematisk för den som får gå. (Att skyddsombuden inte nämns, kan jag se mellan fingrarna på.)

Vidare på det spåret har företagshälsan startat med tidiga insatser vidsjukskrivning, vilket har visat sig lyckat. Bra!

Regionen ser i sina prognoser att det finns bristkompetenser och det ska finnas en rapport om det. Man har också en kompetensförsörjningsplan. Nu väntar jag i spänning på vilken kompetens detta kan handla om. Socialstyrelsen skriver i rapporten ”Det nationella planeringsstödet” att av de legitimationsyrken som det är mest brist på, är 5 av 8 Vårdförbundets medlemsgrupper. Jag fortsätter nedåt i texten och finner också att kostnaden för hyrpersonal har ökat igen.

Man skriver så fint att digitalisering och uppföljningssystem ska leda till ökad systematik, struktur och effektivitet. Det låter bra, men jag kan inte låta bli att tänka att någon måste göra jobbet med att möta de människor vi på sjukhus kallar patienter.

Apropå att möta människor och bidra till deras tillfrisknande, eller värdiga slut;nu kommer vi till den människovänliga delen som i rapporten benämns produktion.

Produktionen har ökat. Kära medmänniska och kollega, du är reducerad till en pryl på eller vid ett löpande band.

Budgetavvikelser

Kostnadsutvecklingen uppgår till 3,1%. Det som sticker ut är: Läkemedlens kostnadsutveckling på 4,7% och förmånsläkemedlen på 9,2%. Medicinskt materials kostnadsutveckling på 8,4%. Utomlänsvården har en kostnadsutveckling på 16,5%.

Personalkostnaderna utgör idag knappt 70% av samlade kostnaderna för regionen. Kostnadsutvecklingen är på 2,2%. Arbetet med att komma till rätta med de höga personalkostnaderna ska intensifieras. Ungefär 2,2% varlöneökningarna på i snitt 2019. Inflationen var på knappt 2% 2019. Hälso- och sjukvården är en kunskapstät bransch. Kunskap kostar och är själva nyckeln till att vi ska ha en evidensbaserad och god vård i vårt land. Hur kan en kostnadsutveckling på 2,2% vara höga personalkostnader?!?

Vidare kommer man in mer i detalj på personalkostnaderna och räknar upp läkarna, men övriga får klumpas ihop och kallas ”omvårdnadspersonal”. Under denna fiffiga titel gömmer sig både barnmorskor, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor, undersköterskor och säkert också biomedicinska analytiker och fysioterapeuter.

Man skriver att många av de åtgärder som krävs för att komma i balans är kopplade till personal. Över tid har personalvolymerna ökat. Jag ställer mig frågan vilka detta kan vara? Alla medlemsgrupper jag pratar med upplever en brist på våra yrkesgrupper.

Sammanfattningen för framtiden i regionen är: ”Produktiviteten måste öka genom minskade kostnader med bibehållen produktion i sjukvården”.

Vi måste alltså med färre kollegor, springa fortare. Detta är ett stort problem redan idag. Arbetsmiljöproblemen kommer öka och fler slutar eller går mot utmattning. Samtidigt ska vi klara ett oberoende av hyrpersonal. Ekvationen går inte ihop.

Katarina Nilsson Reian

Katarina

Filed Under: Politik, Villkor Tagged With: Arbetsmiljö, Norrlands universitetssjukhus, Region Västerbotten

Efterlysning: En fungerande välfärd, för alla

28 januari, 2020 by Catrin Pettersson

(Tal från Manifestation för Välfärden, Umeå 200125)

Idag kan vi dagligen läsa om en hälso- och sjukvård som befinner sig i kris. Vi läser bland annat om patienter som får vänta på akuten, samtidigt som vårdplatser står tomma för att det saknas bemanning inom vården.

Ändå vet vi, att om vi hade fler sjuksköterskor skulle vi kunna förebygga vårdskador och även minska patientdödligheten.

Ändå vet vi, att om vi hade fler barnmorskor skulle förlossningsskadorna minska.

Ändå vet vi, att om det fanns fler biomedicinska analytiker, skulle du som patient få en snabbare och säkrare analys av ditt inlämnade prov.

Ändå vet vi, att om det fanns fler röntgensjuksköterskor, skulle väntetiden för cancerbesked bli betydligt kortare.

Den kompetens Vårdförbundets medlemmar har, kan inte ersättas av någon annan. Och vi behöver bli fler. Politiker pratar om att de har öppnat upp fler utbildningsplatser som en del av lösningen på bemanningskrisen.

Problemet är att många utbildningsplatser idag står tomma, det saknas bland annat handledare på vår verksamhetsförlagda utbildning. Och allt färre väljer att läsa en specialistutbildning, trots att behovet aldrig varit större än idag.

Problemet är inte att det saknas utbildningsplatser.
Problemet är att det saknas, goda villkor, löneutveckling och god arbetsmiljö.

Politiker möter även upp med kömiljarder och andra riktade satsningar. Men tänk dig att du har ont om pengar, du får ett tillskott i kassan med kravet att du enbart får köpa paraplyer. Men du behöver inga paraplyer, däremot ett par nya skor. Det är det här som är problemet med riktade satsningar. Kommuner och Regioners behov ser olika ut, och trots att det finns många ekonomiska bränder att släcka, får du inte själv välja vilken brand du skall släcka först kan det bli svårt att stoppa krisen som följer.

 

Det finns allt för många inom hälso- och sjukvården som går till arbetet med en klump i magen. Varje dag.

Det finns de som gråter. Av utmattning.

Det finns dem som funderar, om det är värt att riskera den egna hälsan. För att hjälpa andra återfå sin.

 

För att vi skall ha en fungerande och trygg välfärd behöver alla vi som arbetar inom välfärden ha fungerande och trygga förutsättningar. Det blir så motsägelsefullt när vi år ut och år in slår larm om hotad patientsäkert, samtidigt som politiker och tjänstemän svara upp med att så inte är fallet. Och frågan är vem som gör den bästa bedömningen? Den som är på golvet och dagligen befinner sig i den verksamhet som är i kris. Eller den person som gör bedömning utifrån budget, statistik och rapporter.

Mina kollegor inom vården, Vårdförbundets medlemmar, har tagit ansvar länge nog, och larmat när vården innehållit brister eller när vården inte varit säker för patienter.

Så nu är min fråga till politiker och tjänstemän. Är ni beredd att ta ansvar tillsammans med oss?

 

/Catrin Johansson, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet, styrelseledamot avd. Västerbotten

 

Filed Under: Barnmorska, Biomedicinsk analytiker, Förtroendevald, Politik, Profession, Röntgensjuksköterska, Sjuksköterska, Villkor

Sparka uppåt, inte nedåt!

28 oktober, 2019 by Gästbloggare

När hörde du senast en politiker säga: Om vi vinner valet ska vi spara in på skola, vård och omsorg. Jag lovar, det har du aldrig hört, men likväl är det så vallöftena infrias mellan valen. Om man hade en kompis som ständigt lovade stort men höll lite, skulle man sluta lita på honom. Om kompisen trots påpekningar skulle fortsätta med att ge löften och ständigt bryta dem skulle du säkert med rätta kalla denne för en lögnare. Till slut skulle du inte vilja ha nånting med denne att göra. Det finns med andra ord materiell grund för att politikerföraktet breder ut sig. Ett stort problem i dagens Sverige, och världen, är att de som bestämmer inte själva berörs av sina egna beslut. Det är lätt att höja pensionsåldern för andra när man själv har ett grundarvode på 66900 kr, såsom riksdagsledamöter har, och dessutom har ett jobb som består av att prata och sitta på rumpan. Där knäcks inga ryggar minsann.

​

Politiker skyller sina tillkortakommanden på de ekonomiska realiteterna. Jag är inte ekonom, och kanske just därför kan jag se lite klarare än dessa räknenissar som borde göra bäst i att rationalisera bort sig själva. Deras analys består i att det offentliga kostar för mycket, och då brukar antingen åtstramnings- eller privatiseringskortet tas fram. Men de vägarna ska vi inte vandra frivilligt. I min värld ser de ekonomiska realiteterna ut så här: Skattesänkningar alltsedan 90-talets början, främst för de rika, och en massiv skatteflykt, återigen genomförd främst av de rika. Jag förstår med mina basala matematiska kunskaper att det offentliga (vård, skola, omsorg, polis etc.) går på knäna och inte får budgetar att gå ihop.​

​

Region Västerbotten ska spara 93 miljoner. Vi som jobbar på Cancercentrum ska spara mest: 8721000 kr. Nyligen fick många sjuksköterskor på NUS den lägsta löneökning någonsin under sina arbetsliv, vissa till och med under inflationen. Detta får mig att tänka på annat litet faktum. Femton finansfamiljer kontrollerar 70 procent av börsvärdet i Sverige. Där har vi problemet. De har råd att dra åt svångremmen miljarder gånger om.​

​

Det är så oändligt uselt, och det mest tragiska i sammanhanget är att vi finner oss i det. För snart exakt 50 år sedan satte sig 5000 gruvarbetare i Malmfälten och visade att inget fungerade utan dem. De fick inte igenom alla sina krav, men de reste sig och återerövrade sitt människovärde när de sa att nu fick det vara nog. Jag är hoppfull och tror på människan. Jag har inte lösningen på alla problem, men grundplåten ska alltid vara: Sparka uppåt, inte nedåt!​

​

Oskar Wigren​

Sjuksköterska, Strålbehandlingen, NUS​

​

Filed Under: Lön, Politik, Villkor

Att skiljas är att dö en smula

16 november, 2018 by Gästbloggare

Och ibland är det också nödvändigt. Men frågan är om det var nödvändigt när det kommer till Barnmorskeförbundet/Vårdförbundet. Det är såklart aldrig ens fel att två träter, och visst är det så att det ofta kan stämma.

Denna mörka november månad har professionsförbundet som organiserar legitimerade barnmorskor röstat JA på sin förbundsstämma. Det skulle vara att sticka under stol om vi sa att det inte svider en aningens över det tråkiga beslut som vann. Men vad innebär en splittrad kår, och vem tjänar på det i längden? Svaret på detta är arbetsgivaren.

Som förtroendevalda i Vårdförbundet har vi såklart en tolkning på varför det är bättre att vi är många tillsammans, och varför det är bättre att vi med gemensam samlad kraft driver de frågor som rör samtliga fyra professioner i Vårdförbundet, till exempel arbetsmiljö. Men även att vi samtidigt driver specifika professionsfrågor. De är oerhört viktiga, men dessa två bitar hänger ihop. Den sistnämnda driver vi bland annat genom det nationella barnmorskenätverk som finns i Vårdförbundet.

I media lokalt skrivs det just nu mycket om vad Barnmorskeförbundet anser att Vårdförbundet avdelning Västerbotten inte gjort, eller vad som hanterats felaktigt. Men bilden beskrivs från ett perspektiv, och kanske något onyanserat som vi inte känner igen oss i. När det gäller till exempel måltidsuppehåll anser vi det fel av arbetsgivaren att bygga en så slimmad organisation så det inte finns bemanning för att ta ut rast. Det är enbart ett sätt att spara pengar. Vi ansåg då, och anser fortfarande att en bättre lösning är att bemanna upp med barnmorskor så att möjlighet till rast finns . Och att en barnmorska inne på sal i ett aktivt skede av en förlossning, och rast inte således inte kan tas ut, skall ha kvalificerad övertid istället för en symbolisk summa likt den vid måltidsuppehåll. Det är en väsentlig skillnad, och ger i längden hälsosammare arbetstider och en säkrare vård.

Vårdförbundet avdelning Västerbotten har lagt ner mycket tid och engagemang för att stötta och hjälpa barnmorskorna i deras tuffa och utsatta situation. Vi behöver inte backa så långt tillbaka i tiden för att minnas hur semestern kollektivt skulle dras in för alla fantastiska barnmorskor och max tre veckors semester skulle erbjudas. Vårdförbundet var snabba och mötte upp, förhandlade och tvistade och skadestånd utgick till alla enskilt drabbade. Utöver det ordnade vi två fester för denna suveräna yrkeskår som uppskattades av oss alla. Vad gäller löneavtalet 2017-2018 så är barnmorskorna ledande och fick i Västerbotten högsta ökningen i Sverige. Så visst, det svider och gör ont att läsa och höra att Vårdförbundet inte lyssnar till gruppen och valet är att lämna.

Vi vill passa på att säga att alla barnmorskor självklart fortsättningsvis kommer vara en stor och viktig del i Vårdförbundet. Du är alltid välkommen som medlem och vi kommer fortsätta driva era och de övriga tre professionernas frågor på allra bästa sätt. Vi kommer fortsätta teckna kloka och bra kollektivavtal, vi kommer alltid bevaka er arbetsmiljö, vi kommer alltid se till er hälsa så att arbetstiderna ger vila och återhämtning. Vi kommer inte ge oss i lönefrågan och vi kommer fortsätta möta er alla och hoppas att vi tillsammans kan påverka villkoren så att de blir ännu bättre…
.. för en sak som är säker är, vi nöjer oss aldrig.

En annan sak som är säker: ensam är inte stark, splittring av en hel yrkeskår banar inte vägen för bättre villkor, splittring av fyra legitimerade yrken gör oss inte starkare. Det är tillsammans vi kan bestiga berg!

Till dig som är barnmorska och väljer att vara kvar i Vårdförbundet-vi kommer göra allt vi kan för att du ska vara nöjd och känna dig hemma. En vi-känsla är vår största kraft och vi och våra kollegor möter dig gärna, så tveka inte att höra av dig med dina funderingar.

#enbarnmorskaunderlivet

 

Jenny Olsson, ordförande Vårdförbundet avdelning Västerbotten

Catrin Johansson, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet samt ledamot avdelning Västerbotten

Filed Under: Barnmorska, Politik, Profession

Ett inrikesflyg störtar var 3:e vecka

3 oktober, 2018 by Gästbloggare

Vårdfokus genomförde nyligen en granskning hur sjukvårdens komplexa organisation vuxit och jämförde då administrationen mot vårdförbundets medlemsyrken (sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker). Statistik hämtad från SKL under perioden 2010 till 2017 visar att vårdförbundets medlemsyrken ökat med 2,3 %, medan administrationen ökat med 35,9 %. Under samma period ökade Sveriges befolkning med 7,5 % och kom då också ihåg att Sverige har bland de minsta antal vårdplatser (2,7) per 1000 invånare räknat i OECD:s jämförelse i Europa.

När något växer för mycket och i förhållande till omkringliggande delar, så kan denna förändring antingen vara godartad eller elakartad. Istället för att utreda och behandla denna enorma förändring som fortsatt att växa sig allt större och större. Det är inte lätt att utreda problemet vidare eller för den delen fixa organisationen då alla 21 vårdgivare vet bäst och har egna oberoende planer hur man skall lösa denna systemkollaps.

Ingen av dessa 21 vårdgivare koordinerar med varandra och fortsätter sin symtombehandling oberoende av varandra. Symtombehandling förekommer framförallt när sjukvården inte har någon bot att ge ex. inför livets slut och man kan då verkligen tro att dessa 21 vårdgivare vårdar denna organisation i livets slut.
Personligen tror jag mer att denna organisation befinner sig i en systemkollaps och att konkreta insatser behöver göras för att rädda sjukvården. Håller med Jenny Olsson (Vårdförbundets ordförande i Västerbotten) debattartikel i VK att det finns flera viktiga aspekter att ta itu med för att lösa den nuvarande situationen.

Vad kan vi göra för att lösa systemkollapsen som 21 vårdgivare desperat försökt lösa under allt för lång tid:

• Att lönerna är viktiga för att behålla sjuksköterskor anser 3 av 4 väljare och en majoritet av svenska folket (53%) kan tänka sig att betala högre skatt om dessa skattemedel öronmärks till högre löner för sjukvårdspersonal (Novus). Ett statligt ansvarstagande för högre löner behövs – då 21 vårdgivare ännu inte lyckats lösa denna fråga.

• Löneutvecklingen är skrämmande nog obefintlig bland sjuksköterskorna och inte ovanligt att den som snart går i pension på en arbetsplats endast tjänar cirka 5000 kr mer än den som har sämst betalt. Lönekurvan stiger i takt med ålder och enligt statistik från SCB (2014) tjänar individer mellan 18-35 år omkring 71 % mindre än någon mellan 50-66 år. Om detta skulle stämma så skulle en sjuksköterska i den övre gruppen tjäna ca 45000 med en ingångslön på 26000.

När sjuksköterskors livslön (dvs. hur mycket de tjänar under hela sin arbetstid) jämförs med jämförbara manliga akademiska yrken så innebär det en löneskillnad på 2,6 miljoner under arbetslivet och 600 000 mindre i pensionskapital.

Om vi som medborgare anser att sjuksköterskor har ett sådant livsviktigt yrke att vi starkt begränsat deras strejkrätt – då det anses samhällsfarligt om de skulle strejka. Då är det väldigt märkligt att vi låter dem förlora 2,6 miljoner i livslön relaterat till låga löner jämfört med likvärdiga akademiska yrken. Ge oss en värdig lön för ett livsviktigt yrke!

• Utöver lön kan vårdgivarna erbjuda gratis tandvård och/eller sjukvård till sina anställda, då vårdgivarna oftast ansvarar över denna verksamhet själva. Införa ingen karensdag eller risktillägg för smittämnen som vårdpersonal dagligen utsätts för – allt från HIV/Hepatit och multiresistenta bakterier. Sedan bör ersättningen höjas till maxgränsen på 5000 gällande friskvårdsbidrag och speciellt då skatteverket även nu inkluderar golf/ridning i friskvårdsbidraget.

Nu skall jag berätta vad Västerbottens läns erbjuder: 400 kr i friskvårdsbidrag/år alternativt möjligheten att ta ut 1 h friskvård/vecka vilket kostar arbetsgivaren ca 13000 kr/år per anställd (inkl. sociala avgifter på en lön på 30 000) i oarbetad tid. Friskvård kan endast tas ut om verksamheten tillåter det och när många kollegor knappt hinner gå på toaletten så kan ni gissa hur lätt det känns att ta ut 1h per vecka i friskvård?

• Att införa 6 h arbetsdag för sjuksköterskor vore en ren samhällsvinst då brist av återhämtning, förutom lönen, är en viktig faktor som gör att sjuksköterskor slutar. Så heltid inom vården skulle innebär som max 30 h/veckan enligt AB och ge samma lön som 40 arbetade timmar. Samhällsvinsten överstiger mångfalt kostnaden för en sådan arbetstidsförkortning genom att locka tillbaka fler sjuksköterskor till arbetet, 30 000 leg. sjuksköterskor jobbar inte inom vården, och även minska sjukrivningar bland sjuksköterskor. Behövs fler utvilade kollegor för att negativ stress och känslan av otillräcklighet skall kunna minska, samt möjliggöra en förbättra kvalitet av vård och omsorg till er medborgare.

• Vården måste erbjuda alla sjuksköterskor som vill en AST-tjänstgöring (Akademisk specialisttjänstgöring) för att stärka vården. I Sverige var 65 % av sjuksköterskorna specialistutbildade år 1995 och med åren har denna siffra sjunkit till 47 % idag. Det är vårdgivarnas ansvar att se att det finns rätt villkor för personer att vidareutbilda sig och AST är just ett sådant villkor.

• Precis som trafiken behöver sjukvården en ny nollversion. Både för vårdskador och dödsfall. Socialstyrelsen tog fram en prognos att 3000 svenskar dör av undvikbara vårdskador varje år och 2013 skrev SKL ner siffran till 1400. Ingen ny prognos har kommit under senaste åren då vård- och sjuksköterskekrisen vuxit sig allt större – hur ser det ut nu? Om siffrorna från 2013 inte ökat lavinartat så innebär det att ett inrikesflyg störtar var 3e vecka och om så hade varit fallet – visst hade folk reagerat och agerat att något så onödigt fick pågå?

Kommer det att krävas en ny Stafford skandal där sjukvårdens toppskikt jagade effektivitet och gröna siffror i budget, med priset att 1000 vanvårdades till döds, för att det även skall ageras i Sverige. Nu när allt fler människor väntar i kö och när denna väntan innebär ökad risk för försämring eller i värsta fall död för dessa individer. Skall vi medborgare acceptera att jakten på effektivitet och gröna siffror skall göra att vi medborgare skall behöva dö i kö.

/Jonas Forssander, Förtroendevald i Vårdförbundet Västerbotten.
Leg. Sjuksköterska, Uroterapeut

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Förtroendevald, Lön, Politik, Profession, Villkor

Hur skall Västerbotten klara av att rekrytera personal? Landstingspolitiker svarar.

7 september, 2018 by Gästbloggare

I Sverige kommer det att behöva rekryteras 45 000 sjuksköterskor och barnmorskor fram till år 2030. Hur skall Västerbotten klara sin den av denna rekrytering?

 

Peter Olofsson (S):

-Göra ett yrke inom vården attraktivt.

-Kompetensutveckling av anställd personal samt ge ökade möjligheter till att göra karriär inom vården.

-Nationell satsning på att ökan antalet studieplatser på grund- och vidareutbildning.

 

Emma Lindqvist (Mp):

Som tidigare svar, göra yrken inom sjukvården mer attraktiva i och med bättre arbetsmiljö och högre löner. Men, frågan är om vi kommer att ha råd att anställa alla dessa medarbetare. Vi har aldrig haft så många läkare som vi har idag. Även sjuksköterskorna är många till antalet. Ändå räcker det inte. Och även om vi skulle sluta använda stafettpersonal skulle denna ökning av personal kosta stora pengar. Miljöpartiet tror på att samarbeten med forskning/universitet och näringslivet är nödvändigt för att hitta nya lösningar inom vården. Hur dessa lösningar ser ut, vet vi inte exakt idag, men vi ser början till många vägar som kan vara möjliga. I Västerbotten bildades för ett par år sedan VLL Innovation AB på initiativ från Miljöpartiet. Det landstingsägda bolaget skall underlätta samarbeten mellan landstinget och näringslivet.

 

LiseLott Olsson (V):

Vänsterpartiet är övertygade om att höjda löner, förkortad arbetstid med bibehållen lån, arbetsplatsdemokrati, en slopad karensdag, finansierad specialistutbildning och möjligheter till utveckling på jobbet behövs för att de anställda ska trivas och må bra på jobbet. Det bidrar till att behålla och rekrytera ny personal.

 

Nicklas Sandström (M):

Moderaterna är väl medveten om det stora rekryteringsbehovet, inte minst med stundande pensionsavgångar. Därför är det viktigt att Västerbottens läns landsting är en attraktiv arbetsgivare. För att uppnå detta vill vi få på plats en strategi för att bli Sveriges bästa sjukvårdsarbetare.

 

Marianne Normark (L):

Genom att vara en god arbetsgivare för redan anställda, seniorer och framtida generationer. En god personalpolitik för redan anställda underlättar rekrytering av nya medarbetare. Därför är AST och karriärtjänster så viktiga och att det finns en löneutveckling, fortbildningsmöjligheter och en schemaläggning som möjliggör återhämtning. Viktigt med ett gott stöd till sjuksköterskestuderande under utbildning och de handledande sjuksköterskorna ska ha tid för sitt uppdrag. Nyutbildade sjuksköterskor bör också erbjudas ett introduktionsår för att underlätta inträdandet i det nya yrket.

 

EwaMay Karlsson (C):

Säkerställa att landstinget är en god arbetsgivare så att vi kan behålla och rekrytera personal. Vi vill också renodla sjuksköterskornas arbetsuppgifter och minska onödigt administrativt arbete.

 

(Kd):

–

 

 

Filed Under: Politik

Har landstingspolitikerna svar på orsaken bakom dålig arbetsmiljö?

6 september, 2018 by Gästbloggare

3. Arbetsmiljön för Vårdförbundets medlemmar är på många arbetsplatser på gränsen till ohållbar. Vad tror Ni är orsaken bakom detta?

 

Peter Olofsson (S):

Personalbrist och ökad vårdnära administration.

 

Emma Lindqvist (Mp):

Detta beror på många faktorer som etablerats under lång tid. Bland annat handlar det om hur vi ser på ledarskap. En chef/ledare är en person som tar fram det bästa ur varje medarbetare, inte en person som är skicklig på en profession som utförs på arbetsplatsen. Fungerar inte ledaren för gruppen ska hen bytas ut. Vi ska utvärdera arbetsmiljön utifrån medarbetarna, inte utifrån deras ledare. En annan faktor är det svåra ekonomiska läget som sjukvården i hela landet står inför. Vi blir allt fler som är sjuka under längre perioder i slutet av livet, och detta kräver mer resurser. Resurser som vi i dagsläget inte har. Därför måste vi arbeta med fler digitala lösningar och fler arbetssätt som styr medborgarna till rätt vårdinrättning. Vi kommer också att behöva arbeta betydligt mer förebyggande.

 

LiseLotte Olsson (V):

Välfärden har kraftigt underfinansierats de senaste decennierna vilket har gjort att de som arbetar inom vården måste springa fortare, i en allt sämre arbetsmiljö. Vi ser också att sjukvården i större utsträckning styrs som företag – där patienter räknas som pinnar, personalen har få möjligheter till medbestämmande och den administrativa bördan är väldigt stor.

 

Nicklas Sandström (M):

Det finns inget enkelt eller kort svar på detta. Moderaterna är väl medveten om att det är många gånger riktigt tufft för sjukvårdens medarbetare. Därför vill vi få på plats en strategi för att Västerbotten skall bli Sveriges bästa sjukvårdsarbetsgivare.

 

Marianne Normark (L):

Dålig personalpolitik. Det har inneburit att det inte skett någon planering inför pensionsavgångar vilket innebär att sjukvården har dränerats på ovärderlig kunskap. Därför är det viktigt att skapa incitament för att behålla seniorer längre i yrkeslivet. De kan bidra både med handledning och trygghet för nya medarbetare. Man har inte värnat den befintliga personalen vilket innebär att det är svårt att rekrytera och att studerande avbryter studier. För lite vårdplatser vilket innebär att det ofta är överfullt på enheterna samt att sjuksköterskor utsätts för att vårda patienter med sjukdomar som inte tillhör den egna specialiteten. Ett gott ledarskap är alltid av stor betydelse. Större mandat till första linjens chef och verksamhetschef, det är för mycket toppstyrning i nuläget.

 

EwaMay Karlsson (C):

Ökad vårdtyngd i kombinationen rekryteringsproblem. Vi är kritiska till hur nuvarande majoritet prioriterar personalfrågorna.

 

(Kd):

–

Filed Under: Politik

  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 5
  • Next Page »
Avdelning Västerbotten



Här bloggar avdelningsstyrelsen i Västerbotten

Senaste inläggen

  • Om märket och Kommunaltjejerna
  • Vi vill orka
  • Är inte Vårdförbundets medlemmar vanliga människor?
  • Ansvar för Folkhälsan!
  • Hur logisk är en lön?

RSS Nyheter från Västerbotten

  • Kongresskaféer
  • Fira Internationella barnmorskedagen med oss!
  • Här presenterar vi årets vinnare!
  • Nya styrelsen i avdelning Västerbotten
  • Nu kan du anmäla dig till årsmötet!

Facebook

Inloggning för redaktörer

Logga in

Arkiv

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary
Alltid aktiverad
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Non-necessary
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
SPARA OCH ACCEPTERA