Hej på er!

Mikaela heter jag och är född och uppvuxen i Umeå men bor sedan 2012 i Skellefteå tillsammans med min man och våra 2 barn i åldrarna 8 och 6,5 år.

Jag har för tillfället min anställning på 1177 Vårdguiden på telefon i Västerbotten där jag har arbetat sedan 2013. Jag blev förtroendevald på min arbetsplats 2015 och har sedan i slutet på augusti i år fått den stora möjligheten att vara förtroendevald med facklig tid. Ett roligt och viktigt uppdrag som jag känner mig väldigt ödmjuk inför.

Att jag skulle utbilda mig till sjuksköterska var inget självklart val men 2006 tog jag min examen och fick min legitimation som sjuksköterska, och vilket bra val jag gjorde! Att få jobba med människor och kunna göra skillnad på riktigt, det är en fantastisk och ovärderlig känsla. För hur många kan säga att de har ett livsviktigt yrke? Det har då jag och det är jag stolt över!

Men det finns många områden inom mitt yrke som till exempel lön, arbetsvillkor och arbetsmiljö som skulle kunna vara så mycket bättre. För även om det har börjat hända lite med lönen sedan jag började min karriär så värderas fortfarande inte vår akademiska kunskap i närheten av lika hög som andra jämförbara akademiska utbildningar som är mansdominerade. Alarmerande är även att arbetsvillkoren och arbetsmiljön för många är så dåliga idag att flertalet inte klarar av att arbeta heltid eller lämnar yrket helt. Så när ska våra politiker förstå att bristen inte ligger i för få sjuksköterskor utan att vi har en stor brist på bra villkor?!

Jag tror ingen förändring kommer att ske så länge vi inte gör våra röster hörda och det är något vi behöver göra tillsammans. För det är tillsammans som vi blir Toughest!

Med vänliga hälsningar / Mikaela

.

Jessica Axelsson heter jag och är legitimerad sjuksköterska.

Jag är huvudskyddsombud i Umeå Kommun på 30%. Resten av min arbetstid jobbar jag administrativt på avgiftsenheten, Umeå Kommun.

I januari 1997 tog jag examen och har till största delen jobbat inom äldreomsorgen med undantag av några år då jag jobbade på onkologen, NUS.

Den fråga jag brinner mest för är arbetsmiljön. Jag tror att många av våra medlemmar som lämnat yrket skulle överväga att komma tillbaka om bara arbetsgivarna gjorde sitt yttersta för att förbättra arbetsmiljön.

På min fritid så sitter jag i Valberedningen i Vårdförbundet Västerbotten. Det är ett väldigt roligt uppdrag som jag haft i flera år. Sjunger i en kör som heter Snowflake singers och om jag hinner så dansar jag styrdans på logar runt om i länet.

Jag bor med 2 av mina barn i Stöcke utanför Umeå.

/Jessica Axelsson

En mer eller mindre skäggig distriktssköterska i hemsjukvården med mycket åsikter.

Varit förtroendevald på arbetsplats sen 2008 och sitter sen tre år tillbaka som styrelseledamot i Vårdförbundet Västerbotten. Jag har svårt att välja ut vilken fråga som är viktigast för mig, det finns så mycket som är viktigt. Men om jag ska välja så är det nog arbetsmiljö och arbetsvillkor. Vår löneutveckling är en fråga som blir viktigare och viktigare för mig.

Efter att i sju år ha arbetat framförallt med hemsjukvård både i privat och kommunal regi har jag med spänning valt att prova på något nytt (känns i alla fall så efter att varit borta från det några år) och återgå till att arbeta på hälsocentral. Så från november träffar ni mig på Ålidhems hälsocentral.

/Mattias Weibull

One man come in the name of love
One man come and go
One man come he to justify
One man to overthrow

 

I september 1984 släppte U2 singeln ”Pride – In the name of love”. Texten är en hyllning till Marthin Luther King och den handlar om stolthet under omänskliga förhållanden. Låten har kommit att bli en av bandets största genom tiderna.

I HBTQ-historien dyker förkortningen PRIDE (Personal Rights in Defense and Education) upp 1966. PRIDE var namnet på en radikal gayorganisation som var en del av den framväxande politiska gayrörelsen. Det så kallade Stonewallupproret, där transpersoner och homosexuella demonstrerade och slog tillbaka mot en polisrazzia på Baren Stonewall Inn, ägde rum i New York 1969. Den allra första Prideparaden anordnades den 28 juni 1970, på årsdagen av Stonewallupproret.

I Sverige anordnades några mindre demonstrationer under första halvan av 1970-talet. Först 1977 fick arrangemanget Frigörelsedagen ett större genomslag. Denna utvecklades ett par år senare till Frigörelseveckan. 1998 bytte evenemanget namn till Stockholm Pride, och har sedan spridit sig till ett stort antal städer runt om i landet.

På lördag är det åter igen dags för Prideparad i Umeå, och Vårdförbundet Västerbotten kommer självklart att vara med. I Vårdförbundet utgår vi från våra grundläggande värderingar, i vilka demokrati, mänskliga rättigheter och mångfald ingår. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter och alla människor har rätt att leva i ett samhälle som främjar hälsa och där demokratiska fri- och rättigheter råder. Vi fortsätter att kämpa för detta genom att stå upp och ta ställning för alla människor i Umeå, Västerbotten, Sverige och världen.

Även om U2:s låt från början handlar om Martin Luther Kings kamp för de afroamerikanska medborgarnas rättigheter i USA, så tycker jag att texten passar väl in på alla som kämpar för allas lika rättigheter – mot diskriminering.
In the name of love What more in the name of love

/Jessica Östberg
Legitimerad sjuksköterska och vice ordförande som står upp för alla människors lika värde.

Vem är jag?
Helena Forss Johansson heter jag, styrelseledamot sedan 2013 i Vårdförbundet avdelning Västerbotten och Regionalt skyddsombud
Jag fick uppdraget att skapa ett inlägg på temat vem är jag. Inte lätt… Hur tusan gör jag det här?
Temat blev min anslagstavla. Den lilla bilden har jag hängt upp för att påminna mig om känslan när jag klev på mitt uppdrag. Hade inte ens gått någon grundutbildning. Learning by doing på riktigt. Bilden visar också den glädje jag känner för mitt uppdrag och påminner mig om att vilja och våga faktiskt är viktigare än att kunna paragrafer.

 

SOU 2014:23, nördigt nog är jag väldigt förtjust i denna SOU som faktiskt inte gått igenom ännu, men hoppet lever. Jag vill som i SOU:n att lagstiftningen kring vår journalföring ska ändras för att passa in i dagen digitala verklighet, anpassas för att möta både användaren och patientens behov.

 

Historien om vargarna, jag tycker det är viktigt att påminna sig om att tro på godhet och att tro gott om de människor jag möter, min inställning är att jag möter kloka människor som vill väl åtminstone till motsatsen är bevisad. Ibland kostar det på att tro gott om sin omgivning men för mig är det så det måste vara utan att för den skull vara naiv.

Sist men inte minst: Sista lappen, korta versionen: Man går inte på knytkalas utan att ha något med sig.

 

Långa versionen: Varför det är viktigt att vara många, värdet av ditt medlemskap. Tänker att det är alldeles för många som tar saker för givet. Det är en lång facklig kamp bakom dina extra semesterdagar, dina 8timmars arbetsdag. Din rätt till föräldraledighet, din rätt att engagera dig, din rätt att påverka, din rätt till medbestämmande, din möjlighet till omställningsersättning, din möjlighet till extra ersättning om du blir sjuk/skadad, är föräldraledig mm. Din rätt att förhandla om lön, din rätt till fridagar. Listan är lång, jag är stolt över den kamp som gett oss alla dessa fördelar. Inget är självklart om vi inte hela tiden värnar våra rättigheter. Om vi inte är starka tillsammans kommer vi inte kunna teckna och behålla kollektivavtal. Vi vara starka och för att vara starka måste vi vara många! Ju fler desto bättre kollektivavtal. Så våga fråga: Är du med i Vårdförbundet? (Eller åker du snålskjuts på dina kollegor)

Varma Hälsningar Helena

Catrin Johansson heter jag. Emigrerad Umeå-bo, som sedan 10 år tillbaka bor i Skellefteå. Till min profession är jag legitimerad sjuksköterska, 2005 tog jag, stolt som bara den, min examen. Har större delen av mina yrkesverksamma år arbetat inom den psykiatriska slutenvården vid Skellefteå sjukhus.

Anledningen till att det blev just sjuksköterska, var för att jag ville ha ett yrke med ständig möjlighet till utveckling, men även att löneutvecklingen skulle vara god. Ironiskt kan tyckas såhär i efterhand, men vi är på god väg när det gäller lönen och jag har aldrig för en sekund ångrat valet av yrke. Extra stolt har jag varit över att arbeta inom psykiatrin, ett område som kanske inte alltid är så populärt att söka sig till, men som är otroligt intressant och lärorikt. Patienterna inom psykiatrin är dessutom en patientgrupp som ofta har svårt att göra sin egen röst hörd i samhället, och där har vi personal en viktig uppgift att fylla.

Har alltid haft ett intresse för fackliga frågor, och ganska snabbt började jag se saker som borde gå att förändra. Det var en frustration att vi skulle ha så dåliga villkor när vi samtidigt hade världens bästa jobb. Drivet gjorde att jag fick förtroende att vara förtroendevald på arbetsplats och 2015 blev jag invald som styrelseledamot i avdelning Västerbotten. Sedan kongressen 2018 är jag även förbundsstyrelseledamot, ett förtroendeuppdrag som jag känner enorm ödmjukhet inför. Det är ett stort ansvar där fokus för mig är medlemmarnas intresse och bästa.

Det finns många frågor som är viktiga, men hållbart yrkesliv med en bra livslön är nog det jag brinner för allra mest. Men även att Vårdförbundet skall vara ett förbund som en är stolt över att vara medlem i, att alla känner att de kan påverka, för det kan vi! Om tio personer på en arbetsplats tycker samma sak, men bara en gör sin röst hörd, hörs vi inte så mycket. Men om alla tio ställer sig upp och säger samma sak, blir det svårare att inte höra. Tänk då hur starka vi kan vara tillsammans!

Brukar beskrivas som lugn, trygg, engagerad och strukturerad. Tror det stämmer ganska bra. Privat då? Bor på landet, sambo och fyra döttrar i åldrarna 19-2 år. På min lediga tid trivs jag allra bäst hemma. Fritid, om med det menas tid som är fri att göra vad jag själv vill, finns det av förklarliga skäl inte så gott om. Men trädgårdsarbete, renovera, åka skoter är aktiviteter som uppskattas. Skall vi resa någonstans så är Norge (sambons familj har stuga ca 6 mil utanför Narvik) dit vi helst åker. Musik är något som följt mig genom hela livet. Intresset är stort, och smaken är bred och blandad. Husgudar, om en kan ha det vid min ålder är och förblir Kent. Gillar att gå på konserter och senast var det Beyoncé, där bilden i detta inlägg är tagen. En upplevelse som kommer att leva kvar länge i minnet.

Hoppas att ni haft en fin sommar, både den tid ni fått vara lediga och den tid som spenderats på jobbet!

Med vänliga hälsningar
/Catrin

Hej, Marie Brännström heter jag och är styrelseledamot i Vårdförbundet avd Västerbotten
Min profession är Operationssjuksköterska och jag har haft min tjänst på operation i Skellefteå i drygt 25 år. Ett fantastiskt roligt jobb och jag har aldrig ångrat att jag valde den specialist inriktningen.
1997 fick jag möjligheten att vara förtroendevald på arbetsplats och 2010 blev jag förtroendevald på facklig tid.

2013 fick jag förtroendet som styrelseledamot för Vårdförbundet avdelning Västerbotten och blev omvald senaste årsmötet på 4 år till.

Jag arbetar idag som bitr. avd chef på ortoped enheten i Skellefteå,

Kan man vara chef och sitta i Vårdförbundets styrelse? Den frågan kommer ganska ofta och Ja det kan man.
Vårdförbundet organiserar chefer och ledare och vi är ledande i vårdfrågor. Det är viktigt att vi i Västerbotten gått i bräschen vågat välja in en chef i styrelsen.
Jag har inte mycket facklig tid nu men, arbetar mot chefer och ledare på den tid jag har. Jag vill bygga upp ett nätverk för chefer och ledare i Västerbotten och arbeta med deras frågor.

Arbetsmiljö är ett ämne som drivit mig alla år.
Hur kan vi få till hälsosamma arbetstider, en bra fysisk och psykosocial arbetsmiljö och en status i samhället som kan generera den lön som vi är värda?
Vi ska kunna vidareutveckla oss inom alla våra professioner och givetvis få lön efter vår kompetens. Man ska orka arbeta heltid, ha bra återhämtning, må bra och ha ett socialt liv. Detta ska vara en självklarhet tycker jag.
För att komma framåt i dessa frågor måste vi samarbeta – medlemmar och arbetsgivare, Jag tror på att samarbete och dialog är en konstruktiv väg att ta sig an många av de problem som finns idag.

Jag bor med min familj på en gård norr om Skellefteå, med en härlig trädgård och vackra blommor. Där får jag mycket av min återhämtning.

Var får du din?

Varma hälsningar
Marie

Beskriv dig själv med tre ord… No problems! Positiv, mamma & sjuksköterska! Ja precis så har jag sett på mig själv.

Positiv? Absolut! Jag är oftast glad & positiv.

Mamma… Japp mamma det är jag till två fantastiska söner. Sjuksköterska… Ja men det stämmer ju också. Närmare bestämt Specialiserad Onkolog sjuksköterska. Dessutom en väldigt stolt sådan.

Men är dessa ord de som verkligen beskriver vem jag är som person? Nej! Jag är så mycket mer än min föräldraroll och mitt yrke. Ja precis mitt Yrke som jag utbildat mig till först genom tre års universitetsstudier och sen ett års specialiserad utbildning inom Onkologi.

Mitt drömyrke som barn? Sångerska eller Sjuksköterska. Inte direkt lika karriärer men de var mina drömmar och därför mina att välja helt själv.

I den del av mitt liv som jag hunnit leva så har jag alltid velat hjälpa människor. Har alltid velat göra gott på alla sätt jag kan. Var kan man göra mer gott för människor än inom vården? För mig har valen varit självklara hela vägen. Undersköterskeutbilning på gymnasiet som ledde till ett yrke jag trivdes väldigt bra med. Arbeta med äldre, dementa, funktionshindrade, kirurgi, medicin och även inom hemtjänsten. Härliga år med härliga kollegor och brukare.

Men något sa mig att jag skulle kämpa för den där drömmen om att bli Sjuksköterska.
2001 blev jag, Cecilia, färdig sjuksköterska med ett eget legitimation. Denna stolthet jag kände då känner jag ännu idag. Det är en tuff utbildning teoretiskt, psykiskt och fysiskt. Men jag klarade det! Sedan den dagen har jag arbetat på Onkologen på Norrlands universitetssjukhus. Den bästa arbetsplats jag haft. Hur det är att arbeta inom Onkologi? Det är ett tungt och helt fantastiskt arbete. Svårt att förstå för andra men vi som är där i allt som händer, vi vet och vi finns alltid där för varandra när det blir för tungt och man behöver en kram eller en axel att gråta mot.

För oss som arbetar inom vården är det människor vi arbetar med och för. Det är för människan i behov av hjälp vi arbetar dygnets alla timmar årets alla dagar. Det är för människan i nöd vi gråter när vi känner att vi inte räcker till. Det är för människan i nöd vi springer snabbare. Det är för människan i nöd vi arbetar dubbelpass för att patientsäkerheten inte ska hotas. Det är för människan i nöd vi inte äter då deras nöd är viktigast.

Det finns nästan inget vi inte gör för dom som behöver oss mest.

Men när min egen kropp börjar rämna, när min egen kropp, mitt eget sinne inte orkar hålla allt igång för människan i nöd… Vad händer då? När jag blir människan i nöd för att jag gett allt och lite till för att göra gott.

Dessa frågor började väckas hos mig och då jag har aldrig varit bra på att lämna över allt till andra att ordna upp så kandiderade jag till att bli förtroendevald på min arbetsplats för att hjälpa min avdelning.

Några år senare blev jag förtroendevald med facklig tid i Vårdförbundet Avd. Västerbotten. Där är jag idag och arbetar för att våra medlemmar ska ha en bra arbetsmiljö, skälig lön och en vettig löneutveckling. Finns så många saker jag gör som är för mycket att rabbla upp, men stötta medlemmar i enskilda ärenden och coacha förtroendevalda är de jag brinner för mest. Ingen ska behöva stå ensam när det blåser hårt. Våra förtroendevalda är grunden för att samverkan ska fungera mellan arbetsgivare och medarbetare. Vi måste alla arbeta tillsammans för att föra vården framåt. Både för patient och personal. Då är det samarbete som är vårt främsta tillgång.

Tillsammans kan vi göra gott!

Cecilia Jakobsson
Vårdförbundet Avd. Västerbotten
(Onkolog Sjuksköterska, Mamma och oftast glad)