AnnKatrin Magnusson heter jag och jobbar som sjuksköterska inom äldreomsorgen i Skellefteå Kommun, på Norrgårda äldreboende i Byske. Vem är då jag och varför tycker jag man ska vara med i facket? Utbildade mig i början på 90talet och började på samma arbetsplats som jag arbetar på idag. Kände direkt under utbildningen att det var äldreomsorg jag ville arbeta med. Kirurgi, medicin och annan specialitet i all ära men mitt sjuksköterskehjärta klappar för äldreomsorg! Ingen dag är den andra lik och jag har äran få jobba på en arbetsplats där jag får jobba inte bara evidensbaserat utan också väldigt självständigt och varierande. Vad jag menar med det? Jo, äldreomsorgens spann når över nästan alla olika sjukdomstillstånd man kan stöta på.

En arbetsdag kan rymma allt från spolning nefrostomi , såromläggning (med ingredienser som var eller vätska), läkemedelshantering i dosett , APO dos eller vid behov, BPSD problematik och vård i livets slut med injektioner , saknad och avslut. Trösta, lindra, förklara, stötta vårdpersonal, närstående och stryka en trött, gammal kind. Det är ett självständigt jobb där det förebyggande arbetet går som en röd tråd genom allt jag gör. Befinner mig just nu i en rosaskimrande arbetslust (NÄSTAN lite Florence. Men bara nästan..) och trivs ypperligt!

2007 gjorde jag nämligen ett avbrott i sjuksköterskekarriären för att under ca tio år jobba som chef. Hemtjänsten först och senare var jag med och starta organisationen runt kommunaliseringen av hemsjukvården. 2017 kände jag att sjuksköterskeyrket lockade igen och därför återgick jag till detta yrke. Det var då jag fann den sanna arbetsglädjen igen!

I samband med detta kändes det självklart för mig att även arbeta aktivt i Vårdförbundet som fackligt förtroendevald. Att vara med i ett fackförbund är lika viktigt för mig som att alltid försöka göra mitt bästa på jobbet. Jag har utvecklats enormt av att jobba som chef och jag ser det inte som jag bytt sida nu. Tvärtom bär jag med mig de två stora frågor som jag haft med mig genom alla yrkesverksamma år, både som legitimerad sjuksköterska och arbetsledare, och som just jag brinner mest för. Det ena är arbetsrätt där rättvisa och tydliga riktlinjer/regler är det vi alla strävar efter – både som medlemmar i Vårdförbundet och sjuksköterskor. Det andra är arbetsmiljö som jag tycker är den klart viktigaste frågan vi inom Vårdförbundet jobbar med och behöver jobba med framgent, hela tiden. Mår man bra på jobbet så gör man ett bra jobb!

Vad som ingår i arbetsmiljö? Jo, för mig är det allt från rätt lön för rätt jobb, till tid för återhämtning och reflektion. Vad behöver vi för att nå detta? Vi behöver ett tydligt ledarskap med möjlighet att påverka samt tydliga arbetsbeskrivningar. Vi behöver scheman som inte bara är humana utan följer de regler vi har i landet och regionen för att orka hålla ett helt yrkesliv. Vi behöver förståelse och inte pekpinnar. Tillsammans är vi starka så vi behöver Vårdförbundet För att få en bra arbetsmiljö är det också viktigt med skratt och goa kollegor. Hur man får goa kollegor? Tja..det är enkelt. Inte bara trevliga after work träffar .. nä!

Vi sitter i samma båt och behöver samarbeta för att ro åt samma håll. Som vi gör enade i vårt Vårdförbund!

/AnnKatrin Magnusson, äldreomsorgen Skellefteå Kommun

Vad jag gör en dag på jobbet? Det är inte helt enkelt att svara på eftersom ingen dag är den andra lik i rollen som BVC-sjuksköterska. Det är klart, beståndsdelarna är ungefär desamma från en dag till en annan; det handlar om vägning, mätning, vaccinationer, diverse kontroller och uppföljningar. Men själva kärnan i mitt uppdrag, det jag älskar mest med mitt jobb, är alla möten med barn och föräldrar. Jag får träffa allt ifrån nyfödda bebisar till kloka femåringar, nyblivna pappor och mammor.

Sedan jag blev färdig sjuksköterska 2004 har jag arbetat på flera avdelningar – akuten, MAVA, psykiatrin och barnonkologen. För några år sedan vidareutbildade jag mig till distriktssköterska och började därefter arbeta på Ålidhems hälsocentral. Efter ett år infann sig möjligheten att arbeta på Ålidhems familjecentral. Trots att jag trivdes bra på hälsocentralen kunde jag inte gå miste om möjligheten att arbeta som BVC-sköterska. Och mina förväntningar har infriats med råge, inte minst tack vare mina kloka och fina kollegor.

Inom familjecentralen finns MVC, BVC, socialtjänstens första linje och Öppna förskolan. Samarbete mellan socialtjänst och BVC/MVC underlättas av att vi delar lokaler, för den förälder som behöver stöttning en tid behöver steget till att få hjälp av socialtjänsten inte bli så stort.

Som BVC-sköterska erbjuder jag hembesök till alla nyblivna föräldrar, oavsett om det är första eller femte barnet. Med informationsmaterial och våg kommer vi hem till familjerna. Då är barnet runt en vecka gammalt. Sedan följer det flera besök vid de olika åldrarna upp till fem års besöket. När barnet är två månader har vi så kallade ”mamma-samtal” och när barnet är fyra månader erbjuder vi ”pappasamtal” eller ”medföräldrarsamtal”. Vid dessa samtal screenar vi för depression och samtalar om föräldraskapet. Livet är inte alltid enkelt och många gånger framkommer behov av till exempel logoped, dietist, ögon- eller öronmottagning eller barnhälsovårdspsykolog.

Ålidhems område är mångkulturellt, vilket innebär en extra dimension i arbetet. Det händer ofta att jag möter nyblivna föräldrar som bara har bott i Sverige några månader. Dessa möten är spännande, man vet aldrig vilka frågor som dyker upp. Samtalen kan kretsa kring alltifrån eksem till hur Sveriges valsystem fungerar. Många gånger sker dessa samtal med tolk och i enstaka fall även med kulturdoula. Det sist nämnda ger en fantastisk möjlighet till att lära känna familjen. Vi har också många studenter i området vilket många gånger innebär unga föräldrar vars släkt bor långt borta. I dessa fall kan jag känna att det är extra viktigt att finnas lättillgänglig, för att ge råd och lyssna på funderingar.

Jag är stolt och glad över att arbeta som BVC-sjuksköterska.

/Lisa Övling, Ålidhems hälsocentral

Hej på er!

Mikaela heter jag och är född och uppvuxen i Umeå men bor sedan 2012 i Skellefteå tillsammans med min man och våra 2 barn i åldrarna 8 och 6,5 år.

Jag har för tillfället min anställning på 1177 Vårdguiden på telefon i Västerbotten där jag har arbetat sedan 2013. Jag blev förtroendevald på min arbetsplats 2015 och har sedan i slutet på augusti i år fått den stora möjligheten att vara förtroendevald med facklig tid. Ett roligt och viktigt uppdrag som jag känner mig väldigt ödmjuk inför.

Att jag skulle utbilda mig till sjuksköterska var inget självklart val men 2006 tog jag min examen och fick min legitimation som sjuksköterska, och vilket bra val jag gjorde! Att få jobba med människor och kunna göra skillnad på riktigt, det är en fantastisk och ovärderlig känsla. För hur många kan säga att de har ett livsviktigt yrke? Det har då jag och det är jag stolt över!

Men det finns många områden inom mitt yrke som till exempel lön, arbetsvillkor och arbetsmiljö som skulle kunna vara så mycket bättre. För även om det har börjat hända lite med lönen sedan jag började min karriär så värderas fortfarande inte vår akademiska kunskap i närheten av lika hög som andra jämförbara akademiska utbildningar som är mansdominerade. Alarmerande är även att arbetsvillkoren och arbetsmiljön för många är så dåliga idag att flertalet inte klarar av att arbeta heltid eller lämnar yrket helt. Så när ska våra politiker förstå att bristen inte ligger i för få sjuksköterskor utan att vi har en stor brist på bra villkor?!

Jag tror ingen förändring kommer att ske så länge vi inte gör våra röster hörda och det är något vi behöver göra tillsammans. För det är tillsammans som vi blir Toughest!

Med vänliga hälsningar / Mikaela

.

Jessica Axelsson heter jag och är legitimerad sjuksköterska.

Jag är huvudskyddsombud i Umeå Kommun på 30%. Resten av min arbetstid jobbar jag administrativt på avgiftsenheten, Umeå Kommun.

I januari 1997 tog jag examen och har till största delen jobbat inom äldreomsorgen med undantag av några år då jag jobbade på onkologen, NUS.

Den fråga jag brinner mest för är arbetsmiljön. Jag tror att många av våra medlemmar som lämnat yrket skulle överväga att komma tillbaka om bara arbetsgivarna gjorde sitt yttersta för att förbättra arbetsmiljön.

På min fritid så sitter jag i Valberedningen i Vårdförbundet Västerbotten. Det är ett väldigt roligt uppdrag som jag haft i flera år. Sjunger i en kör som heter Snowflake singers och om jag hinner så dansar jag styrdans på logar runt om i länet.

Jag bor med 2 av mina barn i Stöcke utanför Umeå.

/Jessica Axelsson

En mer eller mindre skäggig distriktssköterska i hemsjukvården med mycket åsikter.

Varit förtroendevald på arbetsplats sen 2008 och sitter sen tre år tillbaka som styrelseledamot i Vårdförbundet Västerbotten. Jag har svårt att välja ut vilken fråga som är viktigast för mig, det finns så mycket som är viktigt. Men om jag ska välja så är det nog arbetsmiljö och arbetsvillkor. Vår löneutveckling är en fråga som blir viktigare och viktigare för mig.

Efter att i sju år ha arbetat framförallt med hemsjukvård både i privat och kommunal regi har jag med spänning valt att prova på något nytt (känns i alla fall så efter att varit borta från det några år) och återgå till att arbeta på hälsocentral. Så från november träffar ni mig på Ålidhems hälsocentral.

/Mattias Weibull

One man come in the name of love
One man come and go
One man come he to justify
One man to overthrow

 

I september 1984 släppte U2 singeln ”Pride – In the name of love”. Texten är en hyllning till Marthin Luther King och den handlar om stolthet under omänskliga förhållanden. Låten har kommit att bli en av bandets största genom tiderna.

I HBTQ-historien dyker förkortningen PRIDE (Personal Rights in Defense and Education) upp 1966. PRIDE var namnet på en radikal gayorganisation som var en del av den framväxande politiska gayrörelsen. Det så kallade Stonewallupproret, där transpersoner och homosexuella demonstrerade och slog tillbaka mot en polisrazzia på Baren Stonewall Inn, ägde rum i New York 1969. Den allra första Prideparaden anordnades den 28 juni 1970, på årsdagen av Stonewallupproret.

I Sverige anordnades några mindre demonstrationer under första halvan av 1970-talet. Först 1977 fick arrangemanget Frigörelsedagen ett större genomslag. Denna utvecklades ett par år senare till Frigörelseveckan. 1998 bytte evenemanget namn till Stockholm Pride, och har sedan spridit sig till ett stort antal städer runt om i landet.

På lördag är det åter igen dags för Prideparad i Umeå, och Vårdförbundet Västerbotten kommer självklart att vara med. I Vårdförbundet utgår vi från våra grundläggande värderingar, i vilka demokrati, mänskliga rättigheter och mångfald ingår. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter och alla människor har rätt att leva i ett samhälle som främjar hälsa och där demokratiska fri- och rättigheter råder. Vi fortsätter att kämpa för detta genom att stå upp och ta ställning för alla människor i Umeå, Västerbotten, Sverige och världen.

Även om U2:s låt från början handlar om Martin Luther Kings kamp för de afroamerikanska medborgarnas rättigheter i USA, så tycker jag att texten passar väl in på alla som kämpar för allas lika rättigheter – mot diskriminering.
In the name of love What more in the name of love

/Jessica Östberg
Legitimerad sjuksköterska och vice ordförande som står upp för alla människors lika värde.

Vem är jag?
Helena Forss Johansson heter jag, styrelseledamot sedan 2013 i Vårdförbundet avdelning Västerbotten och Regionalt skyddsombud
Jag fick uppdraget att skapa ett inlägg på temat vem är jag. Inte lätt… Hur tusan gör jag det här?
Temat blev min anslagstavla. Den lilla bilden har jag hängt upp för att påminna mig om känslan när jag klev på mitt uppdrag. Hade inte ens gått någon grundutbildning. Learning by doing på riktigt. Bilden visar också den glädje jag känner för mitt uppdrag och påminner mig om att vilja och våga faktiskt är viktigare än att kunna paragrafer.

 

SOU 2014:23, nördigt nog är jag väldigt förtjust i denna SOU som faktiskt inte gått igenom ännu, men hoppet lever. Jag vill som i SOU:n att lagstiftningen kring vår journalföring ska ändras för att passa in i dagen digitala verklighet, anpassas för att möta både användaren och patientens behov.

 

Historien om vargarna, jag tycker det är viktigt att påminna sig om att tro på godhet och att tro gott om de människor jag möter, min inställning är att jag möter kloka människor som vill väl åtminstone till motsatsen är bevisad. Ibland kostar det på att tro gott om sin omgivning men för mig är det så det måste vara utan att för den skull vara naiv.

Sist men inte minst: Sista lappen, korta versionen: Man går inte på knytkalas utan att ha något med sig.

 

Långa versionen: Varför det är viktigt att vara många, värdet av ditt medlemskap. Tänker att det är alldeles för många som tar saker för givet. Det är en lång facklig kamp bakom dina extra semesterdagar, dina 8timmars arbetsdag. Din rätt till föräldraledighet, din rätt att engagera dig, din rätt att påverka, din rätt till medbestämmande, din möjlighet till omställningsersättning, din möjlighet till extra ersättning om du blir sjuk/skadad, är föräldraledig mm. Din rätt att förhandla om lön, din rätt till fridagar. Listan är lång, jag är stolt över den kamp som gett oss alla dessa fördelar. Inget är självklart om vi inte hela tiden värnar våra rättigheter. Om vi inte är starka tillsammans kommer vi inte kunna teckna och behålla kollektivavtal. Vi vara starka och för att vara starka måste vi vara många! Ju fler desto bättre kollektivavtal. Så våga fråga: Är du med i Vårdförbundet? (Eller åker du snålskjuts på dina kollegor)

Varma Hälsningar Helena

Catrin Johansson heter jag. Emigrerad Umeå-bo, som sedan 10 år tillbaka bor i Skellefteå. Till min profession är jag legitimerad sjuksköterska, 2005 tog jag, stolt som bara den, min examen. Har större delen av mina yrkesverksamma år arbetat inom den psykiatriska slutenvården vid Skellefteå sjukhus.

Anledningen till att det blev just sjuksköterska, var för att jag ville ha ett yrke med ständig möjlighet till utveckling, men även att löneutvecklingen skulle vara god. Ironiskt kan tyckas såhär i efterhand, men vi är på god väg när det gäller lönen och jag har aldrig för en sekund ångrat valet av yrke. Extra stolt har jag varit över att arbeta inom psykiatrin, ett område som kanske inte alltid är så populärt att söka sig till, men som är otroligt intressant och lärorikt. Patienterna inom psykiatrin är dessutom en patientgrupp som ofta har svårt att göra sin egen röst hörd i samhället, och där har vi personal en viktig uppgift att fylla.

Har alltid haft ett intresse för fackliga frågor, och ganska snabbt började jag se saker som borde gå att förändra. Det var en frustration att vi skulle ha så dåliga villkor när vi samtidigt hade världens bästa jobb. Drivet gjorde att jag fick förtroende att vara förtroendevald på arbetsplats och 2015 blev jag invald som styrelseledamot i avdelning Västerbotten. Sedan kongressen 2018 är jag även förbundsstyrelseledamot, ett förtroendeuppdrag som jag känner enorm ödmjukhet inför. Det är ett stort ansvar där fokus för mig är medlemmarnas intresse och bästa.

Det finns många frågor som är viktiga, men hållbart yrkesliv med en bra livslön är nog det jag brinner för allra mest. Men även att Vårdförbundet skall vara ett förbund som en är stolt över att vara medlem i, att alla känner att de kan påverka, för det kan vi! Om tio personer på en arbetsplats tycker samma sak, men bara en gör sin röst hörd, hörs vi inte så mycket. Men om alla tio ställer sig upp och säger samma sak, blir det svårare att inte höra. Tänk då hur starka vi kan vara tillsammans!

Brukar beskrivas som lugn, trygg, engagerad och strukturerad. Tror det stämmer ganska bra. Privat då? Bor på landet, sambo och fyra döttrar i åldrarna 19-2 år. På min lediga tid trivs jag allra bäst hemma. Fritid, om med det menas tid som är fri att göra vad jag själv vill, finns det av förklarliga skäl inte så gott om. Men trädgårdsarbete, renovera, åka skoter är aktiviteter som uppskattas. Skall vi resa någonstans så är Norge (sambons familj har stuga ca 6 mil utanför Narvik) dit vi helst åker. Musik är något som följt mig genom hela livet. Intresset är stort, och smaken är bred och blandad. Husgudar, om en kan ha det vid min ålder är och förblir Kent. Gillar att gå på konserter och senast var det Beyoncé, där bilden i detta inlägg är tagen. En upplevelse som kommer att leva kvar länge i minnet.

Hoppas att ni haft en fin sommar, både den tid ni fått vara lediga och den tid som spenderats på jobbet!

Med vänliga hälsningar
/Catrin