Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Ett inrikesflyg störtar var 3:e vecka

av Lämna en kommentar

Vårdfokus genomförde nyligen en granskning hur sjukvårdens komplexa organisation vuxit och jämförde då administrationen mot vårdförbundets medlemsyrken (sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker). Statistik hämtad från SKL under perioden 2010 till 2017 visar att vårdförbundets medlemsyrken ökat med 2,3 %, medan administrationen ökat med 35,9 %. Under samma period ökade Sveriges befolkning med 7,5 % och kom då också ihåg att Sverige har bland de minsta antal vårdplatser (2,7) per 1000 invånare räknat i OECD:s jämförelse i Europa.

När något växer för mycket och i förhållande till omkringliggande delar, så kan denna förändring antingen vara godartad eller elakartad. Istället för att utreda och behandla denna enorma förändring som fortsatt att växa sig allt större och större. Det är inte lätt att utreda problemet vidare eller för den delen fixa organisationen då alla 21 vårdgivare vet bäst och har egna oberoende planer hur man skall lösa denna systemkollaps.

Ingen av dessa 21 vårdgivare koordinerar med varandra och fortsätter sin symtombehandling oberoende av varandra. Symtombehandling förekommer framförallt när sjukvården inte har någon bot att ge ex. inför livets slut och man kan då verkligen tro att dessa 21 vårdgivare vårdar denna organisation i livets slut.
Personligen tror jag mer att denna organisation befinner sig i en systemkollaps och att konkreta insatser behöver göras för att rädda sjukvården. Håller med Jenny Olsson (Vårdförbundets ordförande i Västerbotten) debattartikel i VK att det finns flera viktiga aspekter att ta itu med för att lösa den nuvarande situationen.

Vad kan vi göra för att lösa systemkollapsen som 21 vårdgivare desperat försökt lösa under allt för lång tid:

• Att lönerna är viktiga för att behålla sjuksköterskor anser 3 av 4 väljare och en majoritet av svenska folket (53%) kan tänka sig att betala högre skatt om dessa skattemedel öronmärks till högre löner för sjukvårdspersonal (Novus). Ett statligt ansvarstagande för högre löner behövs – då 21 vårdgivare ännu inte lyckats lösa denna fråga.

• Löneutvecklingen är skrämmande nog obefintlig bland sjuksköterskorna och inte ovanligt att den som snart går i pension på en arbetsplats endast tjänar cirka 5000 kr mer än den som har sämst betalt. Lönekurvan stiger i takt med ålder och enligt statistik från SCB (2014) tjänar individer mellan 18-35 år omkring 71 % mindre än någon mellan 50-66 år. Om detta skulle stämma så skulle en sjuksköterska i den övre gruppen tjäna ca 45000 med en ingångslön på 26000.

När sjuksköterskors livslön (dvs. hur mycket de tjänar under hela sin arbetstid) jämförs med jämförbara manliga akademiska yrken så innebär det en löneskillnad på 2,6 miljoner under arbetslivet och 600 000 mindre i pensionskapital.

Om vi som medborgare anser att sjuksköterskor har ett sådant livsviktigt yrke att vi starkt begränsat deras strejkrätt – då det anses samhällsfarligt om de skulle strejka. Då är det väldigt märkligt att vi låter dem förlora 2,6 miljoner i livslön relaterat till låga löner jämfört med likvärdiga akademiska yrken. Ge oss en värdig lön för ett livsviktigt yrke!

• Utöver lön kan vårdgivarna erbjuda gratis tandvård och/eller sjukvård till sina anställda, då vårdgivarna oftast ansvarar över denna verksamhet själva. Införa ingen karensdag eller risktillägg för smittämnen som vårdpersonal dagligen utsätts för – allt från HIV/Hepatit och multiresistenta bakterier. Sedan bör ersättningen höjas till maxgränsen på 5000 gällande friskvårdsbidrag och speciellt då skatteverket även nu inkluderar golf/ridning i friskvårdsbidraget.

Nu skall jag berätta vad Västerbottens läns erbjuder: 400 kr i friskvårdsbidrag/år alternativt möjligheten att ta ut 1 h friskvård/vecka vilket kostar arbetsgivaren ca 13000 kr/år per anställd (inkl. sociala avgifter på en lön på 30 000) i oarbetad tid. Friskvård kan endast tas ut om verksamheten tillåter det och när många kollegor knappt hinner gå på toaletten så kan ni gissa hur lätt det känns att ta ut 1h per vecka i friskvård?

• Att införa 6 h arbetsdag för sjuksköterskor vore en ren samhällsvinst då brist av återhämtning, förutom lönen, är en viktig faktor som gör att sjuksköterskor slutar. Så heltid inom vården skulle innebär som max 30 h/veckan enligt AB och ge samma lön som 40 arbetade timmar. Samhällsvinsten överstiger mångfalt kostnaden för en sådan arbetstidsförkortning genom att locka tillbaka fler sjuksköterskor till arbetet, 30 000 leg. sjuksköterskor jobbar inte inom vården, och även minska sjukrivningar bland sjuksköterskor. Behövs fler utvilade kollegor för att negativ stress och känslan av otillräcklighet skall kunna minska, samt möjliggöra en förbättra kvalitet av vård och omsorg till er medborgare.

• Vården måste erbjuda alla sjuksköterskor som vill en AST-tjänstgöring (Akademisk specialisttjänstgöring) för att stärka vården. I Sverige var 65 % av sjuksköterskorna specialistutbildade år 1995 och med åren har denna siffra sjunkit till 47 % idag. Det är vårdgivarnas ansvar att se att det finns rätt villkor för personer att vidareutbilda sig och AST är just ett sådant villkor.

• Precis som trafiken behöver sjukvården en ny nollversion. Både för vårdskador och dödsfall. Socialstyrelsen tog fram en prognos att 3000 svenskar dör av undvikbara vårdskador varje år och 2013 skrev SKL ner siffran till 1400. Ingen ny prognos har kommit under senaste åren då vård- och sjuksköterskekrisen vuxit sig allt större – hur ser det ut nu? Om siffrorna från 2013 inte ökat lavinartat så innebär det att ett inrikesflyg störtar var 3e vecka och om så hade varit fallet – visst hade folk reagerat och agerat att något så onödigt fick pågå?

Kommer det att krävas en ny Stafford skandal där sjukvårdens toppskikt jagade effektivitet och gröna siffror i budget, med priset att 1000 vanvårdades till döds, för att det även skall ageras i Sverige. Nu när allt fler människor väntar i kö och när denna väntan innebär ökad risk för försämring eller i värsta fall död för dessa individer. Skall vi medborgare acceptera att jakten på effektivitet och gröna siffror skall göra att vi medborgare skall behöva dö i kö.

/Jonas Forssander, Förtroendevald i Vårdförbundet Västerbotten.
Leg. Sjuksköterska, Uroterapeut

Ett scenario ur verkligheten för en kommunalanställd sjuksköterska, idag 2018.

av

Jag sitter och dagdrömmer om sommaren, den sköna härliga sommaren, semester, sol och värme. Snart är den här och allt skall bli så skönt. Äntligen får jag och familjen vila från allt slit som varit under året. Vi ska umgås, hämtar krafter, bara vara och ha det skönt… Eller…
Jag rycks upp ur mina dagdrömmar och blir snabbt nedtagen på jorden igen tillbaka till verkligheten. Jag hör min chef säga att vi har gett alla semester i 4:a veckor under sommaren och vi tror att vi kommer att klara sommaren, jag rycker till … Vadå ”tror” tänker jag, vet ni inte? Ja, jo säger chefen det är lite skört på en del ställen och vi kan inte bemanna alla ställen med en sjuksköterska, så vi får gå på minimibemanning och samarbeta över områdena, slå ihop oss, då behöver man ju inte känna sig ensam. Av en sjuksköterska på ett annat ställe får jag höra att deras chef ännu inte hittat någon vikarie för att täcka upp till ens att gå minimibemanning. Det är nu mindre än två månader kvar tills det att första kullen av sjuksköterskor skall FÅ ta ut sin semester.

Samtidigt får jag höra från chefer på boendet om att det råder stor vikariebrist på undersköterskesidan, våra stöttestenar ute i verksamheterna. Det är mycket värre än förra sommaren säger hen. Jag får panik… förra sommaren behövde jag semester nästan direkt efter att sommarsemestern var över, för att det var så tufft då jag var i arbete. De undersköterskor jag arbetade med då fick flera av dem långa perioder av sjukdom, några fick gå ner i tid för att orka. Hur ska det går nu? Vad ska/måste hända för att arbetsgivaren ska ta detta på större allvar?

Min chef poängterar att vi (alltså jag och mina sjuksköterskekollegor) måste i god tid före semestern se till att ha jobbat undan så mycket som möjligt så det inte finns annat än det absoluta och akuta sakerna att göra under min/vår frånvaro. Då blir det ju mindre att göra för de som skall jobba och då klarar vi oss. Vi måste också bli bättre på att prioritera säger chefen, inte göra “massa onödigt”… Jag sitter och funderar på om min chef vet vilken yrkeskår hen pratar med, vi prioriterar varje dag, vi gör inget annat än prioriterar och omprioriterar, säkert 50 gånger om dagen då vi arbetar. Detta för att vi arbetar med sjuka människor som är individer och detta ändrar förutsättningarna hela tiden.

Ingen nämner att det skall vara ca 55 sjuksköterskor som ska ansvara för ca 4000 patienter/brukare varje dag i drygt två månader och över hela kommunen. Samtidigt som undersköterskorna minskar sin bemanning. Ingen nämner patientsäkerhet, ingen nämner god arbetsmiljö, ingen nämner att jag skall arbeta för tre eller fyra sjuksköterskor under den tid jag skall arbeta under sommaren. Ingen nämner att jag skall arbeta för minst två, före och efter min egen semester för att bereda vägen och hinna ikapp. Ingen nämner att jag förmodligen också kommer att behöva arbeta övertid.
Ingen nämner något av det som har betydelse…

Jag blir ledsen, känner förtvivlan, känner ilska, vill bara skrika rätt ut i ett jättevrål.

Är det fler än jag som kommer att mötas av ett liknande scenario under denna härliga sköna sommar?

/Från en sjuksköterska som just nu bara vill skrika/vråla rätt ut, ha en skön d…a sommar.

Sommaren som kom och gick

av

Sommaren, som vädermässigt inte kändes som sommar, är sedan en tid tillbaka definitivt slut. Skolor och förskolor har börjat om och vardagen kom snabbare än man hann fråga sina kollegor om de haft en fin semester. Till dem som haft semester vill säga.

Åter i full styrka på våra kontor runt om i länet har Vårdförbundet Västerbotten jobbat med få fram en samlad bild om exakt hur sommaren har varit när det kommer till vården inom kommun och landsting. Och det är inte en positiv bild som målats fram. Stundtals är den rent fruktansvärd.

Det finns mängder med exempel, dåliga sådana, där medarbetare arbetat utan rast, arbetat övertid, med en arbetsbelastning och vårdtyngd som varit helt orimligt i förhållande till de antal personer som jobbat. Det finns medarbetare som jobbat 24 h i sträck för att det inte funnits någon annan lösning, för att få vården att gå runt. Stanna upp en stund och fundera. 24 timmar i sträck. Hur mår den personen innan den kliver på sitt arbetspass? Eller under arbetspasset, trött efter 8 timmar och med vetskapen om att det är 16 timmar kvar? Hur mår den personen när arbetspasset är slut? Och hur patientsäker blir vården när vi jobbar under dessa förutsättningar?

Lex-anmälningar och avvikelser har nästan blivit en vardag. Det är alltså svensk sjukvård 2017 vi pratar om. 2017… Trots all forskning och evidens, alla framsteg som vården gjort, all samlad kompetens som finns, kommer vi inte framåt. Vården borde bli bättre, vilket den i många fall blir. Men ändå finns det så många viktiga bitar att fortsätta jobba med.

Vården spås bli en av de viktigaste frågorna i valet 2018. Häromkvällen på nyheterna uttalade sig en politiker: ”Vi måste satsa på att behålla den kompetens som finns inom vården och vi måste satsa på att göra vårdyrken attraktiva att söka sig till”. Satte där och då kaffet i halsen, förvånad och imponerad över att en politiker hade en annan ingång än standardsvaret ”fler utbildningsplatser”. Någon har uppenbarligen lyssnat, och vår tro och förhoppning är att även fler kommer göra det. Men till den dagen, fortsätter vi kämpa!

/Catrin Johansson, leg. Sjuksköterska, styrelseledamot Vårdförbundet Västerbotten

Det var en gång en sjuksköterska

av

Jag blev vuxen, jag studerade, lånade pengar för till studier till sjuksköterska. Jag tog min kandidatexamen och var mycket stolt den dagen jag blivit godkänd av socialstyrelsen och fått min legitimation som sjuksköterska. Vart jag skulle jobba var långt i från självklart men två saker som var fullständigt glasklara var att socialstyrelsen värnar patientsäkerheten och gör du fel kommer IVO/HSAN och tar tillbaka din legitimation. Ordning och reda, precis som det måste vara när man har ett ansvarsfullt yrke och bokstavligen har liv i sina händer.

Någonstans längs vägen händer något. Alla dina erfarna kollegor i kommunen delegerar läkemedel för det är ju så det funkar i kommunen, gör du det inte så vet du att den vikarien sannolikt inte får fortsätta. Du vet och har läst delegeringsföreskriften, du får inte delegera i brist på formell kompetens. Vad innebär det? Det här gicks grundligt igenom på utbildningen, formell kompetens har vi sjuksköterskor. Vi får alltså inte enligt socialstyrelsen delegera läkemedelshantering för att vi är för få sjuksköterskor. Att det finns en bra fördelning av formellt och reellt kompetenta är verksamhetschefens ansvar, så istället för att delegera bort dina arbetsuppgifter skall du lyfta detta till verksamhetschefen som enligt hälso-och sjukvårdslagen är ansvarig för det. Vem i kommunSverige gör så? Ingen.

Din frustration växer. Du läser Socialstyrelsens rapport om undvikbara vårdskador år 2011 där 3000 människor dör årligen i Sverige och den vanligaste orsaken är läkemedelsrelaterad. Vad händer sen då? Vi jobbar på men det skaver i sjuksköterskehjärtat.

Äntligen kommer det till din kännedom att socialstyrelsen skall se över delegeringsföreskriften. ÄNTLIGEN! Nu kommer det bli ordning och reda, du vet ju att socialstyrelsen värnar patientsäkerheten och har gjort den där stora undersökningen som visade på hur många onödiga dödsfall som sker per år och att största risken är just läkemedelshanteringen, Socialstyrelsens egen utredning. Nu blir det äntligen ordning. Du vet ju att även om arbetsgivaren sparar och effektiviserar så finns socialstyrelsen som den yttersta bromsen och värnar patientsäkerheten. Precis som du gör såklart!

Jag kippar fortfarande efter luft, vad hände, hur tänkte de?

Hur i hela friden med sin egen utredning om vårdskador kunde resultatet av översynen av delegeringsföreskriften landa i “det funkar så bra i kommunen, vi öppnar upp för delegeringar inom slutenvården också, det blir ju billigare för arbetsgivaren”.

Min tillit till socialstyrelsen dog lite eller ganska mycket. Vad hände med det trygga, att de alltid värnar patientsäkerheten, de skapar ordning och reda och ser till att i spartider finns det ändå något golv för hur illa det får bli.
Fritt fall utför. Tack för den socialstyrelsen! Tilliten är borta. En sak är säker, nu är det jag som är sista utposten mot besparingar in absurdum och jag är den sista utposten som fortfarande värnar patientsäkerheten. Jag är den som tar striden för dig när du är patient. Jag är den som tar smällen om fel begås. IVO/HSAN är dem som tar min legitimation när organisationen omöjliggjort mitt uppdrag!
/Helena, legitimerad sjuksköterska

Kallas det kreativitet eller är det rysk roulett?

av

Vi kan läsa att man på olika sjukhus runt om i landet startar avdelningar utan sjuksköterskor. Ja, du läser rätt, jag lovar. Detta är en av de uppfinningsrika lösningar på sjuksköterskebristen som nu råder i Sverige, eller är det rysk roulett det kallas? Vad jag vet så är det i dagsläget fem sjuksköterskelösa avdelningar i Sverige, en kreativitet som sätter liv på spel.

Min fråga till dig som betalar skatt, skulle du vilja åka buss med en chaufför utan körkort? Skulle du anlita en advokat som ska försvara dig, men som saknar utbildning och kunskap? Skulle du boka en flygresa med ett bolag som anställt outbildade piloter? Jag tror att ditt svar blir nej på mina frågor.

Vi lever i ett land där vi betalar skatt för att på så sätt få en välfungerande välfärd som alla kan ta del av. Just nu fungerar inte sjukvården i våra kommuner och landsting, utan den haltar sig fram och det på bekostnad av arbetsmiljö och patientsäkerhet. Det sägs att sjukvården har brist på sjuksköterskor och att det råder brist i Sverige, från norr till söder, från öst till väst. Det är orsaken till att sjukvården inte fungerar idag. Bristen gör att kommuner och landsting måste anlita bemanningsföretag som kostar alldeles för mycket så det blir ett enda stort ekorrhjul. Lösningen är då att sänka kvaliteten och låta de sjuka patienterna vårdas av icke legitimerad personal med avancerad universitetsutbildning.

Det finns stora forskningsstudier som visar att sjukskötersketätheten avgör patientdödligheten. Linda Aiken som är en etablerad amerikansk forskare, menar att ju fler sjuksköterskor det finns desto mindre risk för dödlig utgång är det. Men trots denna forskning och fakta så väljer många landsting/Regioner att införa vårdavdelningar utan sjuksköterskor. Hur tänkte man nu? Just ja, det är sjuksköterskebrist i Sverige, det går inte att lösa på annat sätt. Dessutom har SKL, Sveriges kommuner och landsting beslutat att den 1/1-2019 ska vården vara oberoende av bemanningspersonal. Hur jag än räknar, vänder och vrider på det så får jag inte denna ekvation att gå ihop.

Stopp nu, stanna upp och läs dessa fakta. Hur får vi det att fungera då? Jo, jag kan berätta att det inte är någon brist på sjuksköterskor. Det finns 40-45 000 sjuksköterskor som i dag valt att inte jobba i kommun, landsting eller region utan hos privata vårdgivare, bemanningsföretag, utomlands eller som valt att lämna yrket helt på grund av dåliga villkor och en kaosartad arbetsmiljö. Alltså finns det många sjuksköterskor att återanställa, men det krävs schyssta villkor. De accepterar inte vad som helst, även om de tycker att yrket som sjuksköterska är det bästa man kan ha.

Vårdförbundet har lösningar på rådande kaos i Sverige men det kostar och det måste få kosta. Betala en lön som en akademiskt utbildad sjuksköterska är värd och se till att det finns en löneutveckling så att vi får en livslön och har råd att gå i pension den dag det är dags. Inför AST (akademisk specialisttjänstgöring) i hela landet och i högre utsträckning än idag. Vården är avancerad så specialistutbildade sjuksköterskor behövs. Hälsosamma arbetstider som går i linje med den evidens som finns. När det är löst kommer arbetsmiljön bli bättre.

Min uppmaning till Västerbottens politiker och beslutsfattare innan ni ens tänker tanken att följa efter era kollegor – ta del av forskningen, lyssna på oss och länets sjuksköterskor. Gör det innan ni spelar rysk roulette med människors liv.

/Jenny Olsson, stolt legitimerad sjuksköterska och ordförande i Vårdförbundet Västerbotten.

Halvtidsbyte i laguppställningen

av

Även om vädret hittills inte gett sken av att sommaren pågår så talar vård-verskamheten runt om i vård-Sverige i allmänhet och vård-Västerbotten i synnerhet om att årets vård-utmaning är här.

1:a halvlek är avklarad och såväl lagledare som lagspelare har överlämnat spelet åt avbytarna. Förhoppningsvis har energin och lagandan återfunnits efter en skön semesterperiod.

Inför 2:a halvlek hoppas vård-Västerbotten på att vårdbehövande, lagspelare och lagledare lyckas driva vården i samma goda anda och att Västerbottningen, ingen nämnd och ingen glömd, lyckas bibehålla hälsan.

Sommaren går snabbt och kommer snart vara i ljust minne bevarad. Vårdförbundet Västerbotten önskar att du som medlem fyller i den enkät om sommarsituationen på din arbetsplats, som du fått i din e-post. Detta för att kunna justera laguppställningarna utifrån rådande matchbild och dra lärdom inför kommande somrar.

Här har Vårdförbundet en viktig uppgift att med bibehållen styrka se till att vården bedrivs med rätt kompetens och med goda arbetsvillkor.

Påverkansarbete tar tid och får inte stanna upp även om vård-sommaren i högsta grad pågår.

Trevlig Sommar!

Martin, Specialistsjuksköterska och Styrelseledamot i Vårdförbundet avd. Västerbotten.

Känner du LISA?

av

Sommaren är en mycket pressad situation i hela länet, bemanningen är undermålig på många håll och därmed också arbetsmiljön. När arbetsmiljö sviktar, sviktar också patientsäkerheten.

När något går fel eller riskerar gå fel i vården, skriver vi avikelser, vi vill inte att någon skall komma till skada och vi vill att man ska lära sig av risker och brister.
Patientsäkerhet är viktigt!

MEN hur ofta gör vi samma avikelser på vår egen arbetsmiljö? För det hänger ihop, stressar vi mycket och har ett för högt tempo så ökar antalet patientsäkerhetsavvikelser, kanske inte så mycket i våra system som i verkligheten? Vi ser inte att antalet arbetsmiljöbrister, tillbud och skador ökar när pressen ökar, tvärt om. Vi prioriterar bort att rapportera om vår arbetsmiljö, om vi ens vet att det finns ett system för vår arbetsmiljö?

Därför frågar vi nu: Känner ni till LISA?

LISA används inom hela VLL, Umeå Kommun och Skellefteå Kommun, ett system för att fånga upp de brister som finns i arbetsmiljön och för att man ska kunna jobba förebyggande.
Vår hälso- o sjukvårdsminister kallar larmrapporterna från hela vård Sverige för “anekdotisk bevisföring”.

Vi behöver mer hårda fakta! Vi behöver prioritera att skriva varenda arbetsmiljöbrist-tillbud-arbetsskada. Vi behöver prioritera att skriva varenda patientsäkerhetsrisk vi kan se. Vi behöver bevis som man inte kan blunda för! Vården måste upp på agendan! Gör en LISA idag, tillsammans kan vi skapa tryck i arbetsmiljöarbetet! Det måste bli ett slut på att ducka för vårdfrågor, slut på utredningar- Dags för att agera!

Vet du inte hur man hittar LISA? Eller jobbar du hos en arbetsgivare som använder sig av något annat system? Kontakta din chef eller ditt skyddsombud för att få reda på hur du hittar LISA eller något annat system som din arbetsgivare använder. Vi har samma mål en=god arbetsmiljö, ett av de viktigaste verktygen för såväl chefer som skyddsombud är brister-tillbud och arbetsskador. Ju fler brister och tillbud desto mer förebyggande kan vi arbeta!

Vid tangenterna Helena Forss Johansson, Leg. Sjuksköterska, styrelseledamot Vårdförbundet avd Västerbotten och Regionalt Skyddsombud

Sommar igen!

av

Jaha då är var det dax igen. Sjuksköterskebristen har slagit till även denna sommar.

Dagligen kommer rapporter från hela Svea rike om att det fattas sjuksköterskor (läs yrken i Vårdförbundet). Avdelningar och mottagningar får stänga eller dra ner på platser på grund av brist på sjuksköterskor. Häromdagen hörde jag om ett sjukhus som kommer att öppna avdelningar helt utan sjuksköterskor på grund av att man inte kan rekrytera sjuksköterskor. Läkare på olika sjukhus i landet slår larm om att patientsäkerheten är hotad på grund av brist på just sjuksköterskor. Utbildningsplatser gapar tomma för att man inte vill söka till de utbildningar som leder till yrken inom Vårdförbundet.

Det finns drygt 40 000 sjuksköterskor som inte arbetar i sin profession utan har valt att göra annat. Med andra ord, det finns ingen sjuksköterskebrist! Jag undrar om det inte är brist på bra villkor istället.

Som tur är finns det exempel på arbetsplatser där man lyckas både rekrytera och behålla sjuksköterskor. Ex den BB avdelning på ett sjukhus i Värmland som gjort åtgärder som på kort tid förbättrat arbetsmiljön eller en avdelning på Sundsvalls sjukhus som också lyckats rekrytera och behålla medarbetare.

Gemensam nämnare för dessa är att man gjort det som Vårdförbundet föreslår

– Bättre villkor och arbetsmiljö
– Bättre löner
– AST

Karin Kopparmalms, styrelseledamot Vårdförbundet Västerbotten

Hot och våld – en verklighet i vår yrkesvardag

av

”Jag har under mina 6 år som sjuksköterska blivit biten 6 gånger, slagen 9 gånger och spottad på 5 gånger. Jag har blivit utskälld och verbalt attackerad av anhöriga och patienter. Jag har hotats till livet flertalet gånger både verbalt och fysiskt. Jag har gått emellan när arbetskamrater har attackerats fysiskt. Jag har känt mig hotad fler gånger än jag kan räkna till. Det här är vår vardag, dag som natt”

Sorgligt nog så tog det mig några år att inse att det här inte borde vara en del av vår vardag. Jag vet inte varför vi tolererar så pass mycket som vi egentligen gör. Hade de saker som jag utsatts för under min arbetstid skett på min fritid så hade jag garanterat polisanmält varje enskild händelse. Men i min yrkesroll så ligger det tyvärr en viss acceptans i att utsättas för hot och våld. Acceptansen finns hos många av oss på golvet och som jag senare fått erfara även till viss del hos arbetsgivaren.

Den morgonen för 2 år sedan då en kollega ropade på hjälp från en patientsal kommer jag aldrig att glömma. Jag sprang dit och fann denne upptryckt mot väggen av en patient som hade virat larmsladden runt halsen på hen och precis tänkte dra åt. Den natten minns vi alla som var i tjänst. Hur vi på en mikrosekund hamnade i en krigszon där vårt enda mål var att överleva och skydda övriga patienter. Saker som kastades mot oss, personal som grät, slag som utdelades.

Vi hade en handlingsplan för situationer som denna. Ta skydd, larma och avvärj den hotfulle från eventuella vapen genom att få undan möbler och sådant som kan skada oss i omgivningen.

Vi larmade.

Det kom en väktare.

Det kom en ensam väktare för klockan var efter fyra på natten.

Vi var fyra personal den natten på min avdelning men 2 av 4 var extremt chockade. Den andra sjuksköterskan försökte få dit ansvarig läkare och stötta de chockade kollegorna. Det var jag och väktaren som skulle försöka tygla denne man och ingen av oss kunde i det läget larma polis.

Jag har aldrig någonsin känt mig så ensam, sårbar och utelämnad i min yrkesroll. Vi gjorde allt enligt de riktlinjer och den handlingsplan vi hade på avdelningen och situationen klarades ut efter några timmar. Men på avdelningen fanns inte enbart denne patient, där fanns 19 andra svårt sjuka och skadade patienter som under tumultet vaknat och var oroliga över vad som hände ute i korridoren.

19 patienter som under 2 timmar var satta åt sidan.

Det här är ingen enskild händelse, inget undantag. Det här händer i vår yrkesvardag. Jag bryr mig inte om att Västerbotten rent statistiskt är Sveriges tryggaste län. Jag vill istället belysa arbetsgivarens ansvar att se till att det finns handlingsplaner kring hot och våld som ska vara kända för all personal på varje enskild enhet. Jag vill belysa att vår trygghet och säkerhet är av ytterst stor vikt dygnets alla timmar. Jag vill belysa att det här är vår vardag. Jag har gått en självförsvarskurs för att vara trygg i mitt yrke.

Varför är det så?

Cecilia Lundberg
Leg. Sjuksköterska
Förtroendevald på facklig tid
Vårdförbundet Västerbotten

Sjukvårdens Titanic

av

En farkost (läs sjukvård) som beskrivs som oförstörbar och robust – robust nog för att klara allt. Utrustad att tillgodose den bästa standarden som finns och erbjuda den snabbaste transporten (läs vården). Ett tekniskt underverk och byggd med den senaste tekniken.

Plötsligt tornar ett isberg upp sig på horisonten och personalen försöker febrilt meddela ledningen om den stundande faran. Ledningen slår ifrån sig informationen och säger sedan att (patient)säkerheten inte är hotad! Ledningen skriker istället FULL FART FRAMÅT och VI MÅSTE NÅ VÅR SLUTDESTINATION (världens bästa hälsa 2020). De beklagar sig över att personalen alltid klagar så mycket över att maskinerna går på max, de överbelagda hytterna (salarna) och att det finns för lite personal om det plötsligt skulle hända någonting.

Plötsligt smäller det – KRASCH! (sommaren är här – igen!)

Ledningen är helt ovetande vad som just hänt – de försöker febrilt ta reda på vad som skett. Trots att personalen vinkat och försökt kommunicera till ledningen vad som var på väg att hända, så har deras signaler nonchalerats in i det sista. I sin desperation tar de till alla åtgärder som finns för att rädda situationen och utan att tänka på konsekvenserna av sitt agerande.

De meddelar passagerarna att sitta lugnt i båten då (patient)säkerheten inte är hotad. När passagerna äntligen förstår vad som är på väg att ske, då uppstår paniken. Många vill ha hjälp nu och det bildas långa köer. Vissa tar sig förbi köerna tack vara sina dyrare biljetter (läs försäkringar) och kan rädda sig själva undan den havererande situationen.

Trevlig resa önskar Sjukvårdens Titanic

/Jonas Forssander, Leg. Sjuksköterska och förtroendevald på kirurgmottagningen