Gästbloggare

Min resa inom mitt yrke har inneburit en enorm utveckling på både det professionella och det personliga planet. Det som jag har upptäckt är att vara legitimerad sjuksköterska kostar och det är en balansgång. Visst ger det oerhört mycket att arbeta som sjuksköterska, att få förmånen att komma nära andra människor, att lindra och vårda, att uppleva och dela. Men det tar på och det kostar. Inte enbart tid eller pengar. Under mina kliniskt verksamma år som sjuksköterska betalade jag även med en del av min själ. Och det är ingenting som jag ångrar eller tvingades göra. Det är bara så som det är, så som jag är.

Uppvuxen inte så långt från Melbourne, Australien, flyttade jag till Sverige och blev färdig med grundutbildningen 2007. Jag jobbade på Onkologen, NUS, fram till 2013 och under tiden hann jag genomföra min specialistutbildning i Onkologi. 2013-2016 spenderade jag inom Kirurgcentrum, NUS, där jag hade förmånen att bygga upp kontaktsjuksköterskeverksamheten för två cancerdiagnosgrupper. Det var även på Kirurgmottagningen jag var förtroendevald.

Det har gått ett drygt år sedan jag lämnade kliniken och den patientnära vården för att testa mina vingar på Västerbottens läns landstings utvecklingsenhet, Memeolgen. Nu upplever jag att det är en helt annan balansgång jag går. Jag balanserar mellan en oerhörd längtan tillbaka till det som jag vet att jag är väldigt bra på och en evig känsla av att utmanas på helt andra sätt samt en helt annan känsla av att kunna påverka genom en annan typ av förståelse för organisationen som är Västerbottens Läns landsting.

Potentialen och viljan att förbättra och utveckla verksamheten, för patienter, medarbetare och organisationen, som finns inom alla jag möter, fyller mig med hopp inför framtiden och motiverar mig i mitt val.

Att vara medlem i Vårdförbundet är en självklarhet. Att tillsammans med andra sträva mot kollektiva mål, att vara en del av något större en mig själv och att uppleva kraften som kommer ur gemenskapen som är Vårdförbundet- häftigt, tycker jag. Mina fackliga hjärtefrågor sträcker sig från lönen och kompetensutveckling inom tjänsten till personcentrerad vård och omvårdnadsledarskap.

Wishing you all a Very Merry Christmas and a Safe and Happy New Year!

/Angela

Iza Rydfjäll – Nyexaminerad sjuksköterska och regerande världsmästare

Idrott har alltid varit en naturlig del i Iza vardag. Fotboll, ishockey, friidrott och innebandy. Som 15-åring valde Iza att satsa på innebandyn och är idag en välmeriterad högerback i både IKSU och landslag.

I januari tog Iza sjuksköterskeexamen men arbetar ännu inte som sjuksköterska vid neoiva i Umeå. Att kombinera elitsatsningen med sjuksköterskekarriären är svårt. Kraven som ställs på att arbeta som sjuksköterska gör det svårt att kombinera med satsningen på elitidrotten. Arbetsgivaren och Iza har kommit fram till en gemensam lösning att fortsätta arbeta som undersköterska. Utan sina arbetskollegor som alltid ställer upp och stöttar henne har det inte varit möjligt att kombinera arbete med innebandyn.

”Kollektivet är viktigast – annars hade jag inte valt lagidrott”

Varför medlem i vårdförbundet?

Iza anslöt sig till facket under studietiden, vårförbundet hade föreläsning om medlemskap i början av studietiden. Det var ett enkelt beslut att vara medlem i vårdförbundet, en viktig del av kollektivet.

Framtida arbete för vårdförbundet?

“Lönefrågan är viktigt att driva för Vårdförbundet”.

Iza berättar att något hon kommer att ta med sig från idrotten i sitt framtida arbete som sjuksköterska är vikten av ledarskap och samarbete. Det krävs god planering för att både arbeta och spela innebandy.

Grattis till VM-guldet!

MENINGEN MED FACKFÖRENINGEN

Inom vården får man ofta höra vackra proklamationer om att ”alltid sätta patienten i fokus”. Jag skulle vilja ändra på den frasen och sätta människan i fokus i stället, vilket skulle göra att vårdpersonalen också kommer med på ett hörn. Att vårda andra intill sin egen död av någon sorts religiös övertygelse, utan att överhuvudtaget tänka på sin egen hälsa, ja, gott folk, det är ren idioti. Som tur är existerar det knappt några sådana människor i verkligheten.

Som förtroendevald ser jag det som min huvuduppgift, vilket jag har gjort klart för mina arbetskamrater, att företräda deras intressen och inget annat. Den fackliga tanken är egentligen väldigt busenkel, dvs att vi inom vår yrkesgrupp organiserar oss tillsammans och kollektivt diskuterar, beslutar och driver de frågor där vi vill se en förändring. Initiativen ska alltid komma från de som befinner sig i verksamheten, dvs nerifrån, för det är vi som känner till förhållandena bäst. Det är vi med vår arbetskraft som sitter på den verkliga “makten”, och den dagen vi inser och handlar därefter så kommer vi att kunna förändra vården till det bättre. Varken fackets ledning eller jag som förtroendevald är eller kan vara nån “frälsare” som ställer saker till rätta, den frälsningen måste komma nerifrån och genom den gemensamma kampen.

God jul och Fred på jorden
önskar
Oskar Wigren
Sjuksköterska på Strålbehandlingen, NUS

Marie Brännström, chefsmedlem och styrelseledamot Vårdförbundet Västerbotten.

Marie har varit styrelseledamot sedan 2013 och är ett bekant ansikte för många medlemmar och förtroendevalda i Västerbotten. Hon har bland annat hållit i en rad utbildningar, bland annat CUF:en (Certifierad utbildning för förtroendevalda), varit huvudskyddsombud och suttit med i samverkan på central nivå.

På våren 2017 fick Marie ett förordnande som biträdande avdelningschef på ortopeden, Skellefteå.

”Jag förde diskussioner både nationellt och lokalt huruvida en chefsmedlem kan sitta i en avdelningsstyrelse eller inte. Utgången av de diskussionerna är att vi representerar även chefsmedlemmar inom Vårdförbundet, och att det därmed inte fanns någon motsättning till att sitta kvar i styrelsen”.

Marie valde således att sitta kvar till årsmötet i oktober 2017.

”När jag fick förordnandet var jag redan nominerad till styrelseuppdrag, och efter noggrant övervägande beslöt jag mig för att behålla den och vid årsmötet valdes jag in i styrelsen på nytt”.

Varför är Vårdförbundet bra för chefer?

Vårdförbundet driver vårdfrågor, och är ledande på det. För mig känns det naturligt att vara medlem även som chef, om jag behöver störd så vet jag att Vårdförbundet är dem som kan företräda mig bäst utifrån mitt arbete och de frågor som jag kan ställas inför.

Var ser du att du kan bidra med som chefsmedlem i den lokala styrelsen?

Finns ingen naturlig organisation för chefsmedlemmar på lokal nivå, det skulle jag vilja vara med att skapa. Det finns inte heller något nätverk i Sverige vilket behövs. Det har till exempel börjat komma allt fler förtroendevalda chefer. Det är väldigt tufft att vara första linjens chef, man står mellan där besluten fattas och där de skall verkställas. Vi är vår arbetsmiljö, och det är viktigt att den är bra på alla nivåer. Tillsammans når vi störst framgångar för både en god och hållbar arbetsmiljö och vårdens utveckling.

Det är en ny roll att ha med en chefmedlem i en styrelse, på det är vi unika i Västerbotten. Vi för hela tiden en dialog kring vilka frågor jag kan sitta med i, samtidigt som vi min roll som chef bidrar till en annan vinkling i en del frågor, där min kunskap om organisationen berikar. Det är viktigt att lyfta chefsmedlemmar i alla frågor.

Ulf är legitimerad sjuksköterska med brinnande intresse för utbildning och forskning. September 2017 disputerade han med avhandlingen ”Cardiovascular aspects on chronic obstuctive pulmonary disease – with focus on ischemic ECG abnormalities, QT prolongation and arterial stiffness”. Med detta kan han nu titulera som dr i medicin.

Ulf tog sin examen 1999 och har arbetat som sjuksköterska på Kardiologen och Hjärtintensiven, HIA vid Hjärtcentrum, NUS sedan dess. Under sina drygt 18 år på Hjärtcentrum har han gjort en del yrkesmässiga utflykter, men hela tiden haft en fot kvar på Kardiologen och HIA. Han har under en längre period jobbat på PCI-lab och även undervisat i A-HLR. Sedan 2003 utbildar Ulf blivande läkare i A-HLR på läkarprogrammet. Undervisning har alltid legat nära till hands och det brinnande intresset har lett till undervisning vid läkarprogrammet. Nu innefattar flera moment i kursen ”Kliniska undersökningsmetoder”, samt interprofessionellt lärande på termin 5. Sedan 2011 ansvarar han även för planering och genomförande av den kliniska OSCE-examinationen på läkarprogrammet termin 6. Dessutom undervisar han i EKG och forskningsmetodik på Kardiologikursen för sjuksköterskor/BMA. Ulf tycker att det finns fördelar med att vara sjuksköterska och undervisa läkarstudenter. Han vill i det arbetet lyfta sjuksköterskors breda kompetens för de blivande läkarna, och öka förståelsen för samarbetet över professionsgränser.

Trots många undervisningsuppdrag som i sig stimulerar till eget lärande har det har det alltid funnits ett sug efter att lära sig mer. Detta var också drivkraften till att börja forska. År 2012 påbörjades en forskarutbildning som ledde fram till en disputation i september 2017. Doktorandprojektet var epidemiologiskt inriktad med fokus på kardiovaskulär sjukdom i kombination med KOL och genomfördes inom ramen för OLIN-studierna (Obstruktiv lungsjukdom i Norrbotten).

Efter disputationen arbetar Ulf nu med en kombination av klinik, forskning och undervisning vid Kardiologen/hjärtintensiven, NUS och Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.

På frågan varför din bakgrund som sjuksköterska är så bra svarar Ulf:
Det är en bred utbildning och det finns så många inriktningar att välja mellan efter examen, både kliniskt och forskningsmässigt.
Jag började tidigt intressera mig för kardiologi, fysiologi och HLR, och sedan har det bara rullat på. Jag tycker om att undervisa. Undervisning handlar mycket om att tro på sig själv, att man har kunskaper att förmedla. Tyvärr upplever jag att sjuksköterskor ofta är lite försiktiga och inte alltid tror på att de har kunskaperna. Jag har i undervisningen arbetat med att lyfta fram både undersköterskor och sjuksköterskor på grundnivå och med specialuppgifter eller vidareutbildning, och det har uppskattats av läkarstudenterna.
Som sjuksköterska har jag forskningsmässigt en stor frihet i att kunna doktorera i det jag tycker är intressant. Jag har läst fördjupning i kardiologi och kunde därför också doktorera i det ämnet, men hade givetvis även kunnat välja omvårdnad. I min forskning valde jag en kvantitativ epidemiologisk inriktning då det upplägget tilltalade mig. Kanske lite udda för en sjuksköterska kan tyckas, men en av pionjärerna inom just epidemiologisk forskning var faktiskt Florence Nightingale.
Vad har forskningen gett dig personligen?
“Kunskapstörsten har hållits under kontroll och jag har haft tur att få arbeta med ett intressant projekt att ”nörda ner mig i”. Det har också visat att jag har uthållighet, eftersom det ibland är motigt och allt bitvis mest känns som att tugga taggtråd. Man ska vid val av projekt tänka på att man kommer leva med det i flera år, så det är viktigt att man tycker det är intressant. Men det har varit förbaskat rolig resa, där jag har fått lära mig massor, och även fått resa till kongresser och uppleva en del vid sidan om det vetenskapliga. Det är härligt för mig att befinna sig i en miljö där lärande är centralt och prioriterat, och att resurser för detta finns”.

Efter disputationen har forskningen fortsatt med förnyade forskningsfrågor. När det gäller forskning blir man aldrig riktigt klar, det finns alltid något mer man vill ta reda på. En framtida målsättning är också att hitta en intresserad doktorand som vill forska inom detta område.

Generellt kan det vara svårt för en disputerad sjuksköterska som vill använda sina forskarkunskaper i klinisk verksamhet att få en lön som matchar lönen på universitetet. Det är en faktor som gör att många disputerade lämnar klinisk verksamhet. Alternativt väljer en del disputerade att sluta forska då det kan vara svårt att få tid för forskning i sitt kliniska arbete. Risken är stor att vården i och med detta blir mindre evidensbaserad, samtidigt som också forskningen då riskerar få en sämre klinisk förankring. Därför vore det bra om Vårdförbundet kan hjälpa till att jobba med doktoranders villkor, både under utbildningen och efter disputaiton. Idag värdesätts inte denna utbildning på klinikerna, i alla fall inte lönemässigt. Vi som tillhör ”Vårdförbundskollektivet” borde ha samma lön oavsett om vi jobbar kliniknära och använder våra kunskaper där, som om vi jobbar som lärare/lektorer på universitetet.

Tycker du att forskning verkar intressant och spännande och har du fler frågor är du varmt välkommen att kontakta Ulf.

Ewa Martin, Legitimerad Biomedicinsk Analytiker , inom laboratoriemedicin klinisk kemi/Transfusionsmedicin Skellefteå.

Valet av utbildning gjordes utifrån mitt intresse för naturvetenskapliga ämnen, människan samt teknik. Som Legitimerad Biomedicinska analytiker sätter man alltid patienten först, från att prov kommer in till analyssvar går ut till kund. Vi är många enheter med olika inriktningar inom laboratoriemedicin som tillsammans ger underlaget för diagnoser och behandlingar. Jag började arbeta inom klinisk patologi efter utbildningen där jag trivdes mycket bra, efter 7 år bytte jag arbetsplats till klinisk kemi/transfusionsmedicin i Skellefteå där jag nu arbetar och bor. Vi har dygnetrunt verksamhet och roterar mellan blodcentral/serologi och klinisk kemi, vilket kräver bred kompetens. Vi är i ständig utveckling då nya analysmetoder samt utrustning i allt snabbare takt förbättras och förnyas, det står aldrig still, vilket gör det här livsviktiga jobbet mycket stimulerande och roligt. Vi utgör navet inom sjukvården.

Är också förtroendevald sedan 2008, vilket ger extra krydda åt mitt arbete, tycker det är otroligt viktigt att vara delaktig och driva medarbetarnas frågor, vi har bra samverkansformer inom laboratoriemedicin samt bra samarbete med arbetsgivaren. Vi har många duktiga förtroendevalda samt medarbetare som lyfter olika frågor i alla forum från sektionsmöte till VSG, vilket ger stimulering i hela verksamheten. Vi stärks också av det goda samarbetet med Vårdförbundet lokalt och vid de förtroendevalda träffar som anordnas då vi byter erfarenheter mellan alla fyra medlems kategorierna. Tillsammans är vi starka!

Viktiga frågor att driva för vårdförbundet tycker jag är pensioner(ex 80, 90, 100), betald specialistutbildning för Biomedicinska analytiker, hälsosamma arbetstider samt fortsatt arbete kring lön och arbetsmiljö.

Önskar alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT 2018

Hej bloggen!

Malin Grindefors Sponton heter jag och jag jobbar som barnmorska på kvinnoklinken i Umeå.

Jag har så länge jag kan minnas haft en önskan att få jobba med att hjälpa människor. Kanske att det var just som Florence beskrev det ”ett kall”. Därför blev det ett självklart val att börja läsa omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och under gymnasietiden var alltid mitt mål att plugga vidare till barnmorska. Jag började läsa till sjuksköterska ett år efter studenten och under en av mina praktiker fick jag vara två dagar på förlossningen. När jag hade fått varit med på min första förlossning fanns det inga tveksamheter längre, jag skulle bli barnmorska, det var det mest fantastiska jag hade varit med om.

Och jag har inte ångrat mitt yrkesval. Att varje arbetspass på förlossningen få vara med om det här stora, fantastiska, den nervösa pirrande känslan, att möta ett par och veta att snart kommer hela ert liv ändras, snart är bebisen här. Eller att möta den nya familjen på BB och hoppa in i den magiska bebisbubblan för en liten stund. Att möta familjer i den största glädjen och även i den djupaste rädslan och sorgen. Barnmorskeyrket innehåller livets alla delar och det är en ära att få jobba med det.

I den internationella etiska koden för barnmorskor står det:
”Barnmorskor är lyhörda för de psykiska, fysiska, emotionella och andliga behoven hos kvinnor, som söker hälsovård, oberoende av deras omständigheter”.

I mitt jobb som Barnmorska är det så jag vill arbeta, jag vill finnas där för livmoderbäraren i livets alla skeenden, med och för dem.

Så varför är jag med i vårdförbundet? Som min treåring skulle säga: Därför! Jag tycker helt enkelt att det är en självklarhet att vara med, att vi tillsammans kan driva frågor framåt och att ha ett fackförbund i ryggen om jag som enskild medlem någon gång skulle behöva det.

Sambo, studentrepresentant, dotter och sjuksköterskestudent. Ja, rollerna man utövar är många men den svåraste rollen utav dom är sjuksköterskestudent. Att man som student alltid ska prestera, vara på topp och oavsett bra eller dåligt humör visa ett leende på läpparna. Man är aldrig så skör och rädd någonsin som när man är student, att varje praktik lägga studiernas öde i en handledares händer och man har ingen aning om vad utvägen kommer att bli.

Trots denna osäkerhet så kämpar vi för att komma ut i ett yrkesliv som vi idag får lära oss är stressigt, påfrestande och orättvist. Det är så otroligt viktigt för oss att ha en förberedd och lyhörd handledare som under praktikperioderna formar oss som dugliga sjuksköterskor, de är dem som har ansvaret att se till att vi ska lockas utav de orden som idag inte är allt för positiva. Jag ser gärna att alla handledare genomgår en utbildning innan de tar emot oss studenter, att de vet av våra kursmål och kan lägga ribban för oss på den nivå som gör att vi utvecklas.

De flesta studenter vet jag trivs bra på sina praktikplatser och är överlag nöjda med sina handledare, men de finns fortfarande dom som efter 4 veckor på sin praktik inte har fått ett bra bemötande eller utvecklats till det bättre. Om alla handledare gick en obligatorisk utbildning innan de tog emot oss tror jag att det skulle öka chanserna för oss att kunna utvecklas mer, känns oss mer bekväma och våga ta egna initiativ.

Mina egna erfarenheter av handledare har varit goda, jag har träffat på dom som har för mycket kontrollbehov för att ge mig tiden att tänka själv men även dom som gjort att jag varje dag fått en utmaning. För mig passar en handledare som snabbt kan bygga tillit till studenten och våga låta studenten ta över från början, men alla är vi olika och för handledarna är det då viktigt att känna in och kunna avgöra vad studenten behöver. Kan handledare bemöta oss på rätt sätt behöver vår roll som student inte vara så svår.

Att vara medlem i Vårdförbundet ger mig möjlighet att kämpa för frågor som rör både VFU och utbildning för handledare. Medlemskapet ger mig också en trygghet i min studietid och när jag väl tagit min examen. Som studentrepresentant är min uppgift att förmedla kunskap och inspiration till studenter inför vår kommande profession. Kolla gärna in Vårdförbundet Student Västerbotten på facebook för att få mer information om vad vi studentrepresentanter gör i Umeå.

Tack för att jag fått ha denna dag som bloggare!

Anna Uppströmer är 46 år och har jobbat som ssk sedan 2005. Hennes nuvarande anställning är på Regnbågens äldreboende i skellefteå kommun.

“Jag har alltid velat jobba med människor och gillar utmaningar. Det bästa med mitt jobb är flera saker bland annat teamarbete, att vi tillsammans kan göra skillnad. Det är ett stort förtroende att möta människor och ta del av livsberättelser som bränner fast i hjärtat. Att få utveckla våra olika arbetssätt, hitta nya metoder för att ge bättre, säkrare vård”.

Anna tycker att det är viktigt att vara med i Vårdförbundet. Att tillsammans kunna göra våran profession tydligare för omvärden. Att lyfta olika frågor och få en tyngd i förbättringar på olika områden.

“Jag tycker att arbetsmiljöfrågor är viktiga. Har vi en bra fungerande arbetsmiljö så är det så mycket lättare att ta tag i andra frågor som berör oss”.