Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Dags att vakna ur vinterdvalan Region Västerbotten!

by Leave a Comment

Ett år har gått sedan vi i Västerbotten bryskt insåg att även vi nåtts av pandemin. För ett år sedan ställde vården i rask takt om för att på bästa sätt kunna möta det nya med provtagning, analys och vård av patienter som drabbats av Covid-19. För ett år sedan söktes lösningar på den obefintliga men ack så livsviktiga utrustning som krävs vid just denna form av vård. Operationer ställdes in, sjuksköterskorna på 1177 var överbelastade och biomedicinska analytiker analyserade Covidprover som aldrig förr. Medarbetare flyttades runt mellan olika arbetsplatser och arbetsgivare, vilket pågår än idag, mars 2021.

Det vi kan konstatera så här i ett år senare när vi fortfarande befinner oss i stormens öga är att resurserna innan pandemin var slimmade, stretchmånen obefintlig och personalen var och är än mer slutkörd. Ändå har Covid-19 ställt allt på sin spets och Vårdförbundets medlemsgrupper förväntas ta ansvar, både från arbetsgivaren men även från allmänheten. Hur många gånger har vi inte hört meningar som ”Det är ju en pandemi, då måste man…”, ”Livet är inte rättvist”. ”Ni måste förstå”

Övertiden som vårdförbundets medlemmar i region Västerbotten gjort under 2020 uppgår till 90 381 timmar vilket motsvarar ca 50 tjänster. Ändå väljer Region Västerbotten att av starta ett projekt för att minska närvarotiden i regionen. Med andra ord, minska antalet tjänster.

Det har under pandemin regnat pengar till regionerna och regeringen har varit ytterst generösa. Frågan är dock hur dessa medel har använts? 184 mkr har Region Västerbotten fått för att arbeta med uppskjuten vård, den så kallade vårdskulden. Det är här skon klämmer och det rejält, 108 mkr av dessa pengar ska gå till projektet att minska närvarotid. Det enda vi fått veta är vilka som ska delta i detta är och inte är det några av professionerna som kan verksamheten utan det är diverse direktörer och politiker.

Vårdförbundets senaste undersökning gjord av Novus visar att var fjärde sjuksköterska överväger att säga upp sig och att hela 7 procent överväger att lämna vården helt och hållet. I Västerbotten har erfaren personal sagt upp sig och vi vet att fler är på väg i samma riktning.

Västerbotten har inte råd att förlora en enda legitimerad barnmorska, biomedicinsk analytiker, röntgensjuksköterska och sjuksköterska till. Låt oss slippa hamna på jumboplats igen och en uppmaning till arbetsgivaren: -det går inte att leva på gamla meriter och ständigt påtala att 2017-2018 satsade vi på Vårdförbundets medlemmar.

Att inte kunna betala sina medarbetare som står i frontlinjen i kriget mot Corona är rent ut sagt skandalöst. Det går inte att spara sig ur en kris-ni måste satsa er ur den.

Pandemin kom och satte allt på sin spets och nu har det blivit tydligt det som Vårdförbundet har framfört i många år. Det går inte spara sig ur en kris. Vård måste få kosta. Kunskap måste få kosta. God arbetsmiljö måste få kosta. Vi kan inte behöva fortsätta gena i kurvorna på bekostnad av vår arbetsmiljö och vår hälsa.

Nu är det hög tid att #tackamedlön

Jenny Olsson, ordförande Vårdförbundet Västerbotten

Katarina Nilsson Reian, vice ordförande Vårdförbundet Västerbotten

Tack Coronakommissionen

by

Eller ska vi säga ”vad var det vi sa? 

Nu har första delrapporten från Coronakommissionen kommit och mycket av det vi kan läsa och höra är som taget ur Vårdförbundets material och skrifter. Gång efter annan har vi tagit debatten. Gång efter annan har vi uttalat oss i TV, tidningar och radio. Gång efter annan har vi lyft problematiken med politiker och andra beslutsfattare. Sjuksköterskor i äldreomsorgen har slagit larm, anhöriga har uttryckt sin oro om sina nära och kära som befinner sig mitt i kärnan av äldreomsorgen.

Nu har en kommission bestående av andra än just Vårdförbundets professioner bekräftat det vi länge har sagt. Här är ett axplock av citat.

”Sedan länge välkända strukturella bristerna”

”Vi har bland annat funnit att äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad när pandemin slog till och att det bottnade i strukturella brister som varit kända långt före virusutbrottet…”

Enkla jobb och snabbspår är uttryck vi så många gånger får ta del av i den politiska debatten. Att arbeta inom äldreomsorgen är inget enkelt jobb. Här vårdas multisjuka äldre personer med komplex medicinering och för att klara av det och upprätthålla en patientsäker vård behövs precis som kommissionen säger mer medicinsk kompetens. 

Vi har sagt det förut och vi säger det igen. Höj den medicinska kompetensen inom äldreomsorgen, anställ fler sjuksköterskor, inför AST, Akademisk specialisttjänstgöring och ge cheferna förutsättningar att utföra sina uppdrag. Varför är det så att chefer inom välfärden har fler underställda när uppdraget i sig är svårare än tex företag som tillverkar materiella saker?

En annan och ack så viktig faktor vi också stött och blött är att arbetsgivaren måste betala den kompetens som behövs. En bra lön och tydlig löneutveckling är en viktig förutsättning för kompetensförsörjningen. Varför inte efterleva det gemensamt tecknade löneavtalet vi har?

Nu gäller det att våra folkvalda politiker tar ansvar och agerar snabbt. Det hjälper inte genom att likt små barn säga ”de gjorde” eller ”de sa” utan nu måste det hända något. Något annat hinner vi inte med. Våra äldre är värda så mycket mer än så. Det är dags för verkstad. Nu! 

/Jenny Olsson, legitimerad sjuksköterska och ordförande Vårdförbundet avdelning Västerbotten

Kongress 2018 – Vi är vården

by

Under sista året har styrelsen i Västerbotten ofta pratat om Kongressen och hur viktig den är och vi kan själva uppleva att sista månaderna varit ett vakuum i väntan på beslut, vilket blev väldigt tydligt på senaste CUF:en, grundutbildning för nya förtroendevalda. Jag och Annika som höll i den utbildning nämnde ofta ”Detta är våra inriktningsmål nu och Vårdförbundets vilja men snart är det Kongress och då…”. Vi upplevde oss som två skivor som gick på repeat hela tiden.

Men vad är då kongressen och varför är det så mycket prat om den? Nu ska jag försöka förklara det på ett enkelt sätt. Kongressen är Vårdförbundets högst beslutande organ och det är b.la. här som demokratin i vår organisation blir så tydlig. Kongressen består av 190 ombud samt förbundsstyrelsen, så totalt är vi 201 medlemmar som fattar viktiga beslut för kommande fyra år. Ombuden väljs på respektive årsmöte, och antalet bestäms utifrån antalet medlemmar respektive avdelning har. I Västerbotten har ni medlemmar valt 8 ombud och 4 ersättare vid årsmötet 2017. Under de 4 dagar kongressen möts, 14-17/5 kommer beslut att fattas rörande Vårdförbundets vilja och inriktning gällande lön, karriär, arbetsmiljö och andra villkorsfrågor. Organisation och stadga kommer också att avhandlas. Det har kommit in över 200 motioner som alla har beretts noggrant av förbundsstyrelsen och det ligger till grund för alla viktiga beslut. Vi medlemmar har visat på stort engagemang och för oss som har förmånen att vara kongressombud ligger stort ansvar att bära demokratin och vara fullt fokuserad dessa dagar. Detta för att ta tillvara på alla medlemmars vilja.

Under dessa dagar ska även val av ny förbundsstyrelse, avtalsråd, förtroendevalda revisorer och valberedning göras. Alla dessa val och beslut gäller kommande fyra år till kongressen år 2022.
Hur rustar vi oss inför en kongress? Vi har ett gediget underlag på över 300 sidor som alla ombud ska läsa igenom och reflektera över. Detta gör vi alla var för sig och stor del av fritiden ägnas åt dessa spännande handlingar. Denna vecka har vi fyra kongresscaféer i länet där vi möter upp medlemmar, lyssnar in och diskutera viktiga frågor. Vid alla våra medlemsmöten och träffar med förtroendevalda lyssnar vi in behov och hör hur det är för er alla på era arbetsplatser men även hur situationen för våra chefsmedlemmar och studenter är. Allt detta ligger till grund för de viktiga beslut vi kommer göra för kommande fyra kongressår.

De beslut som fattas kommer vi att informera om och berätta om för Västerbottens medlemmar, några av de tillfällen vi planerat in är i samband med våra biovisningar i höst. Håll utkik på hemsidan och hoppas att vi ses då.

/Jenny Olsson, kongressombud och ordförande avdelning Västerbotten

Jämlik vård – Är det ett skämt eller?

by

Just nu är jag arg. Jag är så in i bängen arg och faktiskt ganska ledsen.
Tillsammans med politiker och andra beslutsfattare svänger vi oss med vackra ord om att sjukvården ska vara jämlik. Alla vi medborgare förväntar oss också att den ska vara jämlik oavsett var vi bor, vad vi lider av eller om vi är kvinna eller man.

I Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) står det i inledande bestämmelser, Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Vidare kan vi läsa i kap. 3 1 § Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.

Är detta ett skämt? Jag har allvarligt börja tvivla på vissa delar inom vårdkedjan och nu är jag uppriktigt sagt förtvivlad. Jag har tillsammans med några kollegor träffat medlemmar som arbetar inom psykiatrin. Om jag är ledsen och arg så är det ingenting i jämförelse med deras upplevelse. Deras arbetsdagar går ut på att kasta ut medicin till alla som behöver. Du hörde rätt, den fullkomligt slängs fram för att snabbt hinna rusa till nästa patient. Våra medlemmar är högutbildade akademiker och många har specialistutbildning inom psykiatri, vilket innebär att de är experter och gör sitt allra yttersta för att bedriva den bästa vården. Tyvärr finns inte förutsättningar och tid för det, de är underbemannade, får jobbar över, hinner inte gå på lunch, det finns inga extravak där läkaren ordinerat det.

När vi andra varit lediga under jul– och nyårshelgerna har våra medlemmar slitit ont vilket i sin tur påverkat de patienter som behövt vård. Det har till och med gått så långt att några patienter försökt ta sitt liv. Personer som lider av missbruksproblematik blir ofta sjukare när det nalkas storhelger, då behöver vården vara rustad och redo för dessa personer. Våra medlemmar är redo med sin kunskap och sitt brinnande engagemang för denna patientgrupp men landstinget som organisation är det inte.
Denna stigmatisering av personer med psykisk ohälsa är helt absurd och förändring måste ske i detta nu. Det här är en samhällsfråga av största vikt, pengar och resurser behövs till denna vård så att statusen höjs.

Tankarna och ilskan vandrar vidare i frågan om den så kallade jämlika vården, nämligen kvinnosjukvården. Utan större mattekunskaper inser vi att det inte går ihop, antal barnmorskor och kvinnor som behöver vård i livets olika skeden med räcker inte till. Trots att regeringen satsar ganska mycket pengar på förlossningsvården så hjälper det inte kvinnorna i Västerbotten. Landstinget i vårt län väljer att lägga summan på att utbilda fler barnmorskor. Jag ställer då frågan: Varför inte satsa på de som finns och redan har utbildat sig? Varför inte behålla befintlig och erfaren personal? Dessa högutbildade barnmorskor med minst 4,5 år universitetsstudier behöver få en lön värd namnet och för att inte tala om en löneutveckling. Vi vet att högskoleingenjörer inom mansdominerade yrken tjänar betydligt mycket mer än våra suveräna högutbildade barnmorskor, det skiljer ca 14 % i livslön. Varför är det så?

Vad är det som gör den psykiatriska vården och kvinnosjukvården är så orättvis? Vad är det som gör att just dessa två verksamheter är nära en kollaps? Är det den synen samhället har på kvinnor och personer med psykiatrisk sjukdom? Är det en jämlik hälso- och sjukvård?

Jag har höga förväntningar inför kommande val och förväntar mig av både media och politiker att denna fråga kommer upp till debatt. Vi väljare måste veta vad vi röstar på!

/Jenny Olsson, avdelningsordförande Vårdförbundet avdelning Västerbotten

Tillsammans är vi starkare – Våga fråga!

by

Har du någonsin fått frågan: Är du medlem i Vårdförbundet?

I bland kan frågan upplevas provocerande och det kan uppfattas som att ett eventuellt medlemskap endast är min sak. Dessvärre så är det inte så, det är inte ens ensak om man väljer att vara med eller inte. Hur kan det vara så? Låt mig förklara hur det ligger till.

Jag har flera gånger fått frågan: Varför får de som inte är medlemmar ta del av kollektivavtal och lön? På ett sätt stämmer det men inte till vilken gräns som helst.

TCO har gjort en uträkning av vad våra kollektivavtal är värda i kronor för varje enskild medlem och det är hela 80 000 kr/år för var och en av oss. I dessa kollektivavtal ingår bl.a. pension, semester, föräldraledighet mm., saker som vi många gånger tar för givet men som inte är så självklara. Har vi inte ett kollektivavtal är det grundlagen som gäller. Vi har både centrala och lokala kollektivavtal tillsammans med arbetsgivaren och det vi med säkerhet vet, är att kollektivavtalet gäller alla som arbetar inom avtalsområdet, oavsett om man väljer att tillhöra fackförbundet som tecknat det eller om man väljer att vara oorganiserad. Avtalen vi gemensamt tecknat kan tolkas på olika sätt mellan parterna och i en sådan situation kallar Vårdförbundet självklart till förhandling. Detta går bra så länge vi är tillräckligt många medlemmar då det avgör bäringen för avtalet. Är vi för få medlemmar och för många som åker snålskjuts så kan vi inte åberopa avtalet och redan där har arbetsgivaren maktövertag. Därför bör vi vara många medlemmar som tillsammans står enade.

Har du någon förtroendevald på din arbetsplats? Om inte kanske det är just du som ska vara det? Det är ett fint uppdrag som du tilldelas i förtroende genom ett demokratiskt val. Det är stort. Är du som läser detta inlägg förtroendevald tycker jag att du ska sträcka på dig och känna att du är vald på grund av att just du är du och de egenskaper du har. Du har nu den formella makten att kunna påverka och driva frågor för dina kollegor. Du har nu möjligheten att i samverkan påverka så att besluten som fattas blir så bra som möjligt. Självklart ska alla förtroendevalda få förutsättningar för uppdraget genom utbildning och coachning vilket Vårdförbundet tillhandahåller på många olika sätt.

Ibland händer det att vi som förtroendevalda behöver hjälp i olika frågor och vår kunskap inte helt räcker till. I Vårdförbundet har vi både ombudsmän och jurister att ta hjälp av. Är vi för få medlemmar så kan vi inte heller anställa dessa personer, för det är så att vår medlemsavgift betalar deras lön. Tänk vad billigt det är ändå i jämförelse med att betala egen advokat.

Under mina år som förtroendevald har jag sett mycket och min erfarenhet säger att det är värt varenda krona i medlemsavgift och det är en billig försäkring. Jag har mött väldigt få personer som sparar pengar genom att avstå privata försäkringar. Att spara pengar genom att inte vara medlem i Vårdförbundet är lika tokigt. När du minst anar det kan du behöva hjälp från förbundet, detta oavsett om du studerar, arbetar inom kommun, landsting eller inom den privata branschen. Jag kommer alltid att stolt betala min medlemsavgift och känner mig också med det väldigt trygg, för vem vet när det är just jag som behöver hjälp?

Finns det en anledning till att just du valt att stå utanför Vårdförbundet? Tvekar du om du ska vara kvar? Har du en kollega som känner sig missnöjd och inte fått den hjälp hen behöver? Hör av dig till oss! Vi som har förmånen att arbeta med detta på heltid vill höra allt, förbättra och förtydliga vad som kan bli bättre och vi är inte rädda för kritik eller konstruktiv feedback. Det är tillsammans vi kan uppnå förändring!

Låt oss se till att 2018 blir året då vi tillsammans och enade sluter upp i Vårdförbundet, för den gamla klyschan stämmer faktiskt och tillsammans är vi starkare.

Hoppas att vi ses och hörs under 2018!

Hälsningar Jenny Olsson, ordförande Vårdförbundet avdelning Västerbotten.

Kallas det kreativitet eller är det rysk roulett?

by

Vi kan läsa att man på olika sjukhus runt om i landet startar avdelningar utan sjuksköterskor. Ja, du läser rätt, jag lovar. Detta är en av de uppfinningsrika lösningar på sjuksköterskebristen som nu råder i Sverige, eller är det rysk roulett det kallas? Vad jag vet så är det i dagsläget fem sjuksköterskelösa avdelningar i Sverige, en kreativitet som sätter liv på spel.

Min fråga till dig som betalar skatt, skulle du vilja åka buss med en chaufför utan körkort? Skulle du anlita en advokat som ska försvara dig, men som saknar utbildning och kunskap? Skulle du boka en flygresa med ett bolag som anställt outbildade piloter? Jag tror att ditt svar blir nej på mina frågor.

Vi lever i ett land där vi betalar skatt för att på så sätt få en välfungerande välfärd som alla kan ta del av. Just nu fungerar inte sjukvården i våra kommuner och landsting, utan den haltar sig fram och det på bekostnad av arbetsmiljö och patientsäkerhet. Det sägs att sjukvården har brist på sjuksköterskor och att det råder brist i Sverige, från norr till söder, från öst till väst. Det är orsaken till att sjukvården inte fungerar idag. Bristen gör att kommuner och landsting måste anlita bemanningsföretag som kostar alldeles för mycket så det blir ett enda stort ekorrhjul. Lösningen är då att sänka kvaliteten och låta de sjuka patienterna vårdas av icke legitimerad personal med avancerad universitetsutbildning.

Det finns stora forskningsstudier som visar att sjukskötersketätheten avgör patientdödligheten. Linda Aiken som är en etablerad amerikansk forskare, menar att ju fler sjuksköterskor det finns desto mindre risk för dödlig utgång är det. Men trots denna forskning och fakta så väljer många landsting/Regioner att införa vårdavdelningar utan sjuksköterskor. Hur tänkte man nu? Just ja, det är sjuksköterskebrist i Sverige, det går inte att lösa på annat sätt. Dessutom har SKL, Sveriges kommuner och landsting beslutat att den 1/1-2019 ska vården vara oberoende av bemanningspersonal. Hur jag än räknar, vänder och vrider på det så får jag inte denna ekvation att gå ihop.

Stopp nu, stanna upp och läs dessa fakta. Hur får vi det att fungera då? Jo, jag kan berätta att det inte är någon brist på sjuksköterskor. Det finns 40-45 000 sjuksköterskor som i dag valt att inte jobba i kommun, landsting eller region utan hos privata vårdgivare, bemanningsföretag, utomlands eller som valt att lämna yrket helt på grund av dåliga villkor och en kaosartad arbetsmiljö. Alltså finns det många sjuksköterskor att återanställa, men det krävs schyssta villkor. De accepterar inte vad som helst, även om de tycker att yrket som sjuksköterska är det bästa man kan ha.

Vårdförbundet har lösningar på rådande kaos i Sverige men det kostar och det måste få kosta. Betala en lön som en akademiskt utbildad sjuksköterska är värd och se till att det finns en löneutveckling så att vi får en livslön och har råd att gå i pension den dag det är dags. Inför AST (akademisk specialisttjänstgöring) i hela landet och i högre utsträckning än idag. Vården är avancerad så specialistutbildade sjuksköterskor behövs. Hälsosamma arbetstider som går i linje med den evidens som finns. När det är löst kommer arbetsmiljön bli bättre.

Min uppmaning till Västerbottens politiker och beslutsfattare innan ni ens tänker tanken att följa efter era kollegor – ta del av forskningen, lyssna på oss och länets sjuksköterskor. Gör det innan ni spelar rysk roulette med människors liv.

/Jenny Olsson, stolt legitimerad sjuksköterska och ordförande i Vårdförbundet Västerbotten.

Ingen självklarhet att jag skulle bli sjuksköterska

by

När jag pratar med många av mina kollegor har de redan sedan barnsben vetat att de ville bli sjuksköterska. För mig har det aldrig varit en längtan som barn, utan min dröm var att starta eget företag. Eftersom att jag gärna ville jobba med människor och tyckte om barn föll det sig naturligt att jag skulle starta en egen förskola. I gymnasiet var jag besatt av tanken och smidde stora planer på kommande företag. Som 16-åring ådrog jag mig min första idrottsskada och under en fotbollsmatch slet jag av främre korsbandet i mitt vänstra knä. På den tiden var det en lång vårdtid för dessa skador och jag blev inlagd på Barn 2 på NUS. Det var en intressant upplevelse och där och då väcktes mitt intresse för sjukvården. Personalen var glada, skrattade ofta, hade färgglada bussaronger och prickiga strumpor, men framförallt gav de oss barn och ungdomar en suverän vård.

Sagt och gjort, jag satte mig i skolbänken och läste till Barnsköterska, för att jobba med barn var en självklarhet. Jag minns fortfarande telefonsamtalet från Ann-Christin Sundberg som ringde och erbjöd mig jobb på barnkliniken på NUS. Jag fick dessutom välja vilken av avdelningarna jag ville jobba på och valet föll självklart på Barn 2. Året var 1993 och jag stormtrivdes med mitt jobb och kollegorna. Jag var nyfiken och vetgirig och var inte sen att tacka nej till förflytt till Barn 3 när behov uppstod där. Inför sommaren behövdes jag på Barn 4 och självklart ville jag lära mig allt om den vården. Än idag pratas det om denna sommar. Förutom fotbolls-VM I USA där det gick så bra för Sverige, så var kris på Barn 4 och vi jobbade som galningar. Det blev mycket övertid och jag vårdade barn som var födda redan i vecka 24, satte sond och kontrollerade att den låg rätt och därefter administrerade jag mediciner i den som sjuksköterskan hade blandat och berett. Du läser rätt, med min gymnasieutbildning gjorde jag det, på delegering såklart. Jag vårdade även barn som föddes med andra svåra sjukdomar, övervakade barn som med sin cancerdiagnos fick tuffa behandlingar, vårdade barn med skallskador och andra svåra sjukdomar. Jag trivdes lika bra på neo-iva, barnonkologen och att vårda barn med kirurgiska och ortopediska åkommor och jag tyckte mig vara oövervinnelig, precis som svenska landslaget i fotboll.

Efter ett tag kände jag att min kunskap var väldigt begränsad och jag bestämde mig för att utbilda mig till sjuksköterska. Det är först efter min utbildning och när jag fick legitimationen i min hand som jag blev mörkrädd och insåg vad jag fått möjligheten att göra utan rätt utbildning och kompetens. Utan kunskap om vad som skulle ske om sonden låg fel, om barnet med hjärnskadan började krampa, om barnet jag lyfte ut ur kuvösen slutade andas. Där och då var jag skicklig och tycktes mig veta exakt vad jag skulle göra, men med facit i hand så inser jag att så var inte fallet.

Därför tycker jag att det är fruktansvärt att Socialstyrelsen beslutat om delegering i slutenvården. Jag tycker att det är oroväckande att Kommunal driver frågan så hårt. Att ambulanserna i Västerbotten inte bemannas med två ambulanssjuksköterskor övergår mitt förstånd? Vem vill du bli vårdad av?
Om drömmen kvarstår att starta eget? Absolut, ett äldreboende är min nya dröm. Jag vill starta och driva Sveriges bästa äldreboende där de boende får hemlagad näringsriktig kost, det ska finnas katter som bor där, små trädgårdsland att odla och pyssla i, ett glas vin kommer serveras då och då. Och självklart kommer jag att anställa välutbildad personal, som regelbundet får kompetensutveckling och de allra bästa villkoren.

Sluta aldrig att drömma. Sluta aldrig att kämpa. För det du tror på.

/Jenny Olsson, stolt legitimerad sjuksköterska och ordförande i Vårdförbundet avdelning Västerbotten.

P.S. Om du hr några frågor kring Vårdförbundets syn på vinster i välfärden är du varmt välkommen att höra av dig till mig D.S

Årskrönika 2016

by

Vilket häftigt år det har varit. En helt ny styrelse som valdes på hösten 2015 har format sitt arbete tillsammans med förtroendevalda på facklig tid. Det är alltid nyttigt att blicka tillbaka och reflektera över allt vi har gjort för då blir insikten stor.., jisses vad mycket vi har gjort.

I början av året utökade vi våra sociala medier med bloggen och Twitter vilket tillsammans skapat stort genomslag. Vi har nått ut med våra budskap mer än vi någonsin vågat hoppats på. Tidningar på riksnivå har läst och snappat upp en hel del och vi har på ett större plan kunnat sprida och påverka. Häftigt är vad det är. Vi har dessutom så många som vill gästblogga hos oss och vi hoppas att det håller i sig. På Facebook växer vi så det knakar och vi blir hela tiden fler och fler vilket är bra då vi snabbt och enkelt kan nå ut med information och våra budskap.

Ibland kan en känsla av att inget händer infinnas och vi får frågan ”vad gör Vårdförbundet”? Visst kan frågan vara berättigad men vi som har förmånen att vara förtroendevalda på heltid har genom åren lärt oss att en stor portion tålamod är det som behövs i kombination med ett brinnande engagemang. Vi har genom flera års påverkan även lyckats driva igenom AST i Umeå kommun. Det är oerhört roligt och ger sådan energikick när framgång röns efter hårt slit, att vi dessutom har fått in den delen i vårt centrala löneavtal, HÖK16 är ett kvitto på flera års påverkansarbete runt om i landet. Utan det arbetet hade vi inte haft det centrala avtal vi har idag.

Vi har under året haft otaliga träffar med politiker och andra beslutsfattare, skrivit debattartiklar, synts i media mest av alla fackförbund. Vårdförbundet anses vara en av de största lobbyisterna och rankas högt på denna arena. Tyvärr lyfts det oftast upp om allt som inte fungerar och vårdens brister, vi är väl medvetana om detta och försöker även hitta alla guldgruvor och lyfta våra medlemmar som gör så fantastiskt bra saker. Ett exempel är vår doktorand Annica Backman som forskar om betydelsen av ledarskapet vid införande av personcentrerad vård. Annica har åkt världen över och presenterat sina resultat och även sökt stipendie via Vårdförbundet och fått det, vilket kunnat möjliggöra en av henens resor.

Kongressen 2014 beslutade att förtroendevald i Vårdförbundet ska vara certifierad och 2016 är året då detta har sjösatts med den certifierade utbildningen, CUF. Vi har i Västerbotten utbildat ca 70 nya engagerade och drivna förtroendevalda under året och även haft förmånen att hålla vår traditionsenliga Vårdmiljöutbildning för skyddsombud och chefesmedlemmar. Dessa tillfällen och all positiv respons har gett oss mycket energi i vårt uppdrag.

Arbetsplatsbesök har varit efterfrågat och vi har haft ett mål att besöka minst 250 arbetsplatser i vårt län. Vi är glada att vi nått målet med råge och kommer under 2017 sikta på fler unika besök där det saknas förtroendevalda.

Våra blivande kollegor som utbildar sig på länets universitet och lärosäten möter vi vid flertalet tillfällen under studietiden, så även under 2016. Det är givande att möta dessa entusiastiska personer som har stor vilja och kraft inför sitt kommande yrke. Det är alla er vi kan tacka för att lägsta lönen höjts i både kommun och landsting. Vad skulle vi göra utan er?

Vårdens kris och bristen på bra arbetsmiljö och villkor har mynnat ut i en nationell kamp-”slut på rean – en annan vård är möjlig”. I Umeå och i Skellefteå har engagemanget varit stort och det var stor uppslutning i båda städerna den 4/9. För oss som deltog dessa dagar var det en magisk stämning och det gamla slagordet ”Tillsammans är vi starka” besannades verkligen.

Vi är fortfarande drygt 5000 medlemmar i Västerbotten vilket är glädjande. Kan berätta att vi har högsta anslutningsgraden i Sverige och tillsammans utgör vi nästan 97 %. Det är oerhört viktigt att vi är många och tillsammans kan driva våra viktiga frågor. Engagemanget har varit stort i Västerbotten och våra Biomedicinska analytiker i länet har visat styrka och kraft under 2016 då arbetsgivaren varit kreativa och anställt andra icke legitimerade yrkesgrupper istället. För att lyfta dessa livsviktiga medlemmars profession efter förhandlingar, medieinslag, bloggar så ordnade vi en stor tårtfest för att fira deras 10 år som legitimerade biomedicinska analytiker och det var fler än 180 som slöt upp. Länets distriktsköterskor har fortsatt sitt intensiva arbete under ledning av vår fantastiska förtroendevalda Anna-Lena Jonsson som hållt ihop gruppen och försökt hålla lågan vid liv hela tiden. Därför kändes det extra bra att styrelsen i samband med årsmötet kunde dela ut priset ”Årets engagemang” till Anna-Lena. Detta är exempel på hur viktigt det är att vi håller ihop och att vi tillsammans tar fighten för våra yrken och villkor.

Vi har under året förhandlat, tvistat, utbildat, stöttat enskilda medlemmar, påverkat vårdens ledarskap, uppvaktat politiker på fullmäktige, ordnat medlemsmöten, förtroendevaldsträffar, uppmärksammat våra fyra professioner.., ja listan kan göras riktigt lång.

Nu gör vi ett bokslut och är redo för 2017 och alla dess spännande utmaningar och hoppas att vi alla medlemmar i Västerbotten tillsammans gör det till vårt allra bästa påverkansår!

God fortsättning på det nya året!
/Jenny Olsson, ordförande Vårdförbundet avdelning Västerbotten.

 

Styrelsen

Styrelsen

 

Förtroendevalda på facklig tid.

Förtroendevalda på facklig tid.

“Vargen kommer, vargen kommer”

by

IMG_0504Varje vår får vi frågan från TV, Radio och tidningar hur vårdsommaren spås att bli och ofta säger vi att det ser illa ut och det kommer bli tufft. I år har det varit stort mediefokus, och styrelsen och medlemmar har uttalat sig om att detta kommer bli den värsta sommaren, och detta till arbetsgivarens stora förtret. Visst vet vi att det finns enheter och arbetsplatser där planeringen fungerat bra och semestrarna blivit beviljade i god tid, men det finns alltför många ställen där det varit raka motsatsen. Det finns arbetsplatser där man har gått in i sommaren och semester oviss om vem som ska lösa de turer där det inte finns någon schemalagd. Frågorna har varit många -Kommer jag att få vara ledig på min semester eller beordras in på arbete? Kommer jag att kunna åka på den planerade resan med familjen? Finns det möjlighet till rast och paus och intag av lunch? Att rusa in i semestertider med dessa farhågor istället för att hinna varva ner och se fram emot några veckors ledighet är långt ifrån optimalt.

Vi har vid flera tillfällen fått till oss att vi hela tiden ropar ”vargen kommer”, och även om det efter sommaren visade sig att det inte blivit så illa som Vårdförbundet befarande, så kvarstår ändå faktum som vi påtalade innan: patientsäkerheten var ofta hotad. Vi har i media kunnat läsa allt som hänt medborgare runt om i Sverige, och vi har även fått ta del av våra medlemmars historier där det stundtals varit en ohållbar situation i vården. Och frågorna kvarstår: när ska personalen få möjlighet till vila och återhämtning? När skall all övertid tas ut? Det är fyra månader kvar på 2016, och detta skall hinnas med under den tiden.

Nu är det återigen dags att kavla upp ärmarna och fortsätta vårt påverkansarbete för en bättre vård i kommun och landsting. Vårdförbundet har många lösningar för att förbättra kvalitén på vården och säkra kompetensförsörjningen, och nu är det hög tid att arbetsgivaren lyssnar på oss och tar våra förslag på allvar.

Vårdförbundet har många lösningar på hur vi ska ta oss ur vårdkrisen i Sverige!

Vårdförbundet har många lösningar på hur vi ska ta oss ur vårdkrisen i Sverige!

· Öppna plånboken och betala för den kunskap som våra medlemmar har och som krävs för en god och säker vård, det går inte att snåla sig ur den kris som faktiskt råder. Det finns över 40 000 sjuksköterskor som valt att lämna yrket eller arbeta via ett bemanningsföretag. Locka tillbaka dessa personer.

· Öka antalet AST-tjänster (akademisk specialisttjänstgöring) i Västerbotten. Idag finns detta i VLL och Umeå kommun men det behövs många fler platser för att antalet specialistutbildade ska öka. Skapa karriärmöjligheter för Vårdförbundets medlemmar.

· Inför strukturerad yrkesintroduktion för de som är nya i yrket.

· Hälsosamma arbetstider med tid för vila och återhämtning är ett måste. Det går inte att behålla personal med dagens schema och brist på återhämtning.

· Inför personcetrerad vård.

Ja listan kan göras lång!

Nu är jag taggad att återigen möta länets politiker och tjänstemän och fortsätta att påverka så att Vårdförbundets alla medlemmar får den bästa tänkbara förutsättningarna och villkoren för att bedriva en god och säker vård.

Den stora frågan är – kom vargen denna sommar? Ja, tyvärr gjorde den det!

imagesTW46KIVU

 

/Jenny Olsson, ordförande Vårdförbundet avdelning Västerbotten!

Kraftansträngning som ger resultat

by

Det går framåt. Det går framåt väldigt långsamt, det går framåt med myrsteg. Men det går framåt!BMA

Jag känner att nu har vi fått en liten seger. Efter våra utskick av vykort till landstingspolitiker och tjänstemän fick vi en respons! Allianspolitikerna Marianne Normark (L), Nicklas Sandström (M) och Birgitta Nordvall (KD) bjöd in leg. Biomedicinska analytiker till ett lunchmöte måndagen den 4/4 för att föra ett samtal kring konverteringen av tjänster som Västerbottens läns landsting (VLL) gjort på 12 biomedicinska analytiker-tjänster.

Det var ett givande möte om leg. Biomedicinska analytikers kompetens, arbetsuppgifter och om rätt kompetens används till rätt sak. De kunde hålla med om att denna konvertering inte känns patientsäkert och att konverteringen skickar ut en signal mot studenter att legitimationen inte betyder något. Det signalerar även till yrkesverksamma att man inte uppskattas på detta landsting, vilket då gör att de inte söker tjänster här. Det signalerar även till yrkesverksamma anställda hos VLL att deras kompetens och legitimationer inte är något värt. Vi undrade om samma sak kunde ske för läkare, att man anställer veterinärer istället då bristen är för stor, för de har väl i princip samma kompetens, eller hur? En annan fundering var varför man kan anställa stafettläkare, stafettsjuksköterskor och till och med stafettmedicinska sekreterare men för att råda bot på bristen på leg. Biomedicinska analytiker väljer man att konvertera anställningar? Är det bara ännu ett sätt att nedvärdera vårt yrke?

Vi försökte utreda vad för arbete vi utför och vissa saker kom fram som extremt onödiga för oss att utföra, som uppackning av prover, kasta gamla prover, sortering, sophantering, m.m. Vi pratade även om de preanalytiska felen som sker inom vården och hur det har blivit norm i vårt arbetssätt att kontrollera provtagares arbete så preanalytiska fel upptäcks. Just denna preanalytiska del blev de chockade över och undrade vad som då felar. Kompetens på fel ställe. Vi gav dem exempel där Norge har bioingenjörer som utför provtagningen och att det finns en studie som jämför bioingenjörer med sjuksköterskor som bevisar att bioingenjörer gör det bättre.

Slutligen pratade vi om rekryteringsprocessen hos laboratoriemedicin som är i princip obefintlig. Detta ansåg vi såklart vara ett problem att man inte på alla olika sätt man kan locka biomedicinska analytiker att söka tjänster hos VLL och att det finns kring 3000st biomedicinska analytiker som inte är anställda inom vården. Det finns fler att rekrytera men man måste då locka med saker som bra lön, karriärvägar och bra arbetsmiljö. Man måste kunna erbjuda specialistutbildningar och AST! Det är som inom vilken arbetsmarknad som helst, finns det erbjudanden som är bättre på andra ställen söker man sig dit. Vi kommenterade även att laboratoriemedicin på VLL inte sätter ut tjänster att söka, då varken på platsbanken, i tidningar (Vårdfokus ex) och mycket mer. Är det konstigt då att de har brist på BMA?

Det var många frågor från både BMA deltagande under mötet och från politikerna. Många frågor men få svar. Politikerna undrade oftast vad ledningen för laboratoriemedicin tycker om ditt och datt och där insåg jag och säkert många fler, att ledningen knappt har en dialog med sina anställda. Där måste en förändring ske!

Jag ser att nästa steg är ett liknande möte som idag fast med ledningen. För om de ser att alla vi BMA vill ha ett sådant möte och visar missnöje, måste väl en förändring ändå ske?

Kampen fortsätter. Kampen för vårt yrke och vår legitimation. Vår legitimation som fyllt 10 år bara för 4 dagar sen. Det känns som ett hån att fira legitimationen då denna konvertering har skett. Men vi måste fortsätta kämpa! Ingen annan än vi för kampen om vårt yrke.

 

Jennifer Arnqvist, leg. Biomedicinsk analytiker.