Skolsköterskan och det rosa plåstret- en arbetsdag som vilken annan

Måndag- Kommer in på skolgården, möter fritidspedagogen som funderar över hur Albin har det hemma.

Han vill inte alltid gå hem från fritids, utan gömmer sig på toan då han blir hämtad. Lovar ta med mig detta i nästa möte med kuratorn. Fortsätter mot mitt rum men blir stoppad av läraren som undrar om Berta kanske är i behov av anpassningar i kosten, hon äter så dåligt och har svårt att orka med skoldagen, har hon kanske gått ner i vikt? Lovar kontakta vårdnadshavarna för att få en tydligare bild om hur det ser ut över dygnet och sedan återkoppla till läraren. Inne på rummet startar jag upp dator och telefon, ögnar igenom 6 mail och lyssnar till 4 missade samtal, tänker att jag svarar lite senare, ska snart gå på ett möte. I mötet deltar rektor, kurator, skolpsykolog, socialpedagog och specialpedagog. Eleven Ceasar lyfts med oro kring skolfrånvaro, jag som skolsköterska får med mig frågan att undersöka ytterligare kring detta. Sätter det på min att göra lista.

Elevhälsoteamet på skolan ser behov att delta i dialog med arbetslaget runt hur vi agerar och tänker när vi känner oro runt ett barn/familj. Alltid med fokus för barnets bästa samt ur ett främjande och förebyggande perspektiv. Jag plockar fram information runt detta och kontaktar socialtjänsten för dialog och bokar in möte för att samverka.  Mötet går hyfsat fort och det är nu dags för lunch.

Lunchen intas tillsammans med lärarna och samtal förs kring hur min kommande planering ser ut.

– Du är ju på flera skolor, vilka dagar är du här så vi kan tala om det för eleverna?

– Just nu jobbar vi om kroppen, skulle du vilja komma och va med när vi har pubertessnack?

Lovar återkomma med den exakta planeringen då jag öppnat upp datorn där min planering i dagsläget finns.

Lunchen är slut och nu har det blivit dags för att träffa Disa tillsammans med föräldrar och arabisk tolk. Disa går i 2an och har rädsla för sprutor. Besöket är det tredje och sista träningstillfället innan nästa veckas vaccination. Idag ska Disa få se vaccinationssprutan och vi ska gå igenom hela proceduren vid kommande besök, hon kämpar så bra och blir inte längre svimfärdig då hon ser sprutan. Tolken, som finns på telefon, översätter vad som sägs i korta meningar och far som följer med är nöjd. Besöket avrundas och tolken lägger på. Nu ställer jag om för att träffa tvillingarna Erik och Fia i förskoleklass med sina föräldrar. Jag kontrollerar syn, hörsel, längd, vikt, fritidsintressen samt mat- och sömnvanor. Jag dokumenterar och följer upp den enkät som de redan har fyllt i innan besöket. Påminner mig själv om att enkäten även ska registreras för att kunna få fram statistik på kommunnivå.  Erik hade svårt att klara hörseltestet och Fia klarade inte se bokstäverna på godkänd rad. Då detta vara andra gången detta skedde skriver jag ihop remisser för vidare bedömning som läggs i kuvert och postas.

Nu hör jag genom dörren hur något barn är ledset, måste se vad som hänt. Det är Hanna och Isak som inte kommer överens. Janna, som hört allt, berättar hur kompisarna har kallat varandra för feta och dumma. Hanna kallade Isak för bög. Sätter mig och försöker prata med barnen om vad som hänt. Kopplar in de aktuella lärarna och noterar att jag förutom att kontakta vårdnadshavarna även behöver skiva en kränkningsanmälan. Knut kommer in och blöder näsblod, har ramlat på skolgården. Stoppar blödningen med en tuss och tvättar rent kring näsan.

Ska precis gå och hämta en kopp kaffe när jag möts av städpersonal som misstänker att någon vaipar då det luktar ovanligt mycket parfym på toaletterna. Stänger dörren till mitt rum och samlar tankarna inför kommande hälsobesök med Peter i årskurs 7. Peter berättar att det känns tufft i skolan, han har lite svårt att hänga med på lektionerna, svårt att veta vad han ska ta vägen och vågar inte fråga. Han är ledsen flera gånger i veckan. Kommer överens om att jag får prata med hans lärare och föräldrar. Samtalar kring vad som kan underlätta för honom och ge en bättre överblick, han kommer med egna förslag han vill prova. Erbjuder honom uppföljning lite längre fram där vi kan prata om hur det går, det vill han och jag sätter upp honom på väntelistan.

Nu är det dags för Sandras hälsobesök. Vid kontroll av längden, tar hon av sig den långarmade tröjan. Armarna är fulla av skador, gamla och utläkta men även nya. Jag sätter mig ner och frågar hur hon mår. Vi pratar vidare och jag frågar om hennes föräldrar vet om att hon skär sig, det vet de inte. Jag berättar att jag kommer behöva prata med dem om detta och att hon inte ska behöva må så här. Vi vuxna finns här för henne och vi ska tillsammans jobba för att det blir bra. Hon gråter och lutar huvudet mot min axel. Vi kommer överens om att jag ringer föräldrarna nu på en gång, så de vet om läget innan hon kommer hem. Ett telefonsamtal med fokus på att ge stöd, råd i en jobbig situation. Jag tar därefter kontakt med hälsocentralen för vidare bedömning och hälsar vårdnadshavare att höra av sig senare under veckan.

Det knackar på dörren och två elever i årskurs 8 kommer in för att mäta hur långa de är och vill prata om sitt beroende av energidryck.  Många kloka tankar som resulterar i önskemål att fortsätta samtalet för att få råd och stöd framåt i hälsosamma levnadsvanor nåt som de kommer ihåg efter deras hälsosamtal i åk 7 – vi bokar in en tid senare under veckan. Sätter mig nu vid datorn och dokumenterar klart dagens händelser. Svarar på de tidigare mailen och ringer de samtal jag tidigare skjutit på. Jag packar ihop mina saker för att åka hem, men stannar upp då det på nytt knackar på dörren. Det är Tova i årskurs ett tillsammans med sin kompis. Hon har ramlat i korridoren och gjort illa knät. Hon haltar lite då hon går. Jag blåser på den onda fläcken, torkar bort en tår. Öppnar skåpet där jag har plåstren, plockar fram ett rosa som jag tänker att hon vill ha. Tova lyser upp då hon ser den fina färgen och på vägen ut haltar hon inte längre.

Det är så fint kämpa för varje unge, lyssna och vara deras röst och finnas där som tröst!

På väg till cykeln tänker jag på att jag är skolsköterskan som sätter rosa plåster, det är något jag känner mig stolt över!

Skolsköterskor elevhälsan för- och grundskolan Umeå Kommun.