Hur många dagar skulle ledningen orka gå i mina skor på hälsocentralen?
Det är måndag morgon och jag ska sitta i telefonrådgivningen. Kollar igenom tidboken, det finns få lediga tider att boka på. Chefen informerar att några kollegor är sjuka och patienter måste bokas om. En ganska vanlig måndag.
Första samtalet
–Men HEJ! Så trevligt att höra din röst.
Förstår inte riktigt först, funderar om detta är någon jag känner privat? Kvinnan fortsätter:
– Jaha, så det passar att ringa nu? Har provat att ringa HELA förra veckan. Kvinnan låter nu hånfull mot mig och jag förstår att hon var ironisk i början.
–Ja vi är för få som ringer tyvärr. Önskar det vore annorlunda. Vad kan jag hjälpa dig med?
Kvinnan är missnöjd då läkaren inte ringt på avtalad telefontid och undrar hur det kan komma sig? Hon har väntat en hel dag vid telefonen i onödan och sen går det inte ens att ringa oss. Hur är det möjligt? Varför har läkaren inte ringt?
Har remisser skrivits? Hur var provsvaren? Vad håller ni på med? Vad sa du att du hette? Mitt namn skrivs ned och det verkar som att hon för någon sorts dagbok över sina kontakter med hälsocentralen. Läkarens tidbok är fullbokad och jag får försöka lösa det senare under dagen och återkomma.
Nästa samtal är en man som också ringt i flera dagar utan att komma fram
Sjukintyget har gått ut och värktabletterna fungerar inte. Han väntar på en ryggoperation sedan länge. Läser i journalen att han överförbrukat värktabletter och det är därför viktigt att samma läkare följer upp men tyvärr finns det ingen planering alls. Jag klickar runt i tidboken men det är fullt överallt. Under tiden berättar han för mig hur uselt han tycker att sjukvården fungerar och det är förjävligt alltihop. Skandal! Till slut hittar jag en telefontid nästa vecka och erbjuder denna.
-Sa jag att jag har bröstsmärtor också? Ska du bara låta mig få ha det? Legat vaken hela natten! Då åker jag till akuten!
Bokar honom till bedömningsteamet för kontroll av hjärtat och förklarar att det ENDAST är för att utesluta något allvarligt. Intyg och smärtlindring får vi ta sen. Skriver det i journalen. Lägger på med känslan att jag kastar in en bomb till mina kollegor i korridoren längre bort.
Tredje samtalet
En mamma har fått veta att hennes sons nageltrångsoperation blivit avbokad pga. sjukdom i personalen.
-HUR kan det vara så? Så otroligt dåligt!
Dom har väntat jättelänge och hockeysäsongen är förstörd. Vad ska dom göra nu?
Förklarar att dom får fortsätta som dom gör i väntan på en ny tid. Tyvärr är det fullbokat minst tre veckor fram och kan inte boka in en akut tid för ett nageltrång.
Fjärde samtalet
En man i 20-års åldern ringer som mår psykiskt dåligt och orkar knappt gå upp på morgonen. Ingenting fungerar och han har flyttat hem till sin mamma. Vill inte leva men inga planer på självmord. Samtalet tar lång tid och jag ser hur det lilla röda utropstecknet till vänster på skärmen lyser som betyder att jag talat med honom för länge. Nästa samtal skulle jag ha ringt för 10 minuter sedan men det går inte att avsluta samtalet när han väl söker hjälp. Går och pratar med vår psykolog som inte har några lediga tider i veckan men hon ringer mannen i stället.
En kollega skriver i chatten att läkaren nu är fullbokad och att inga fler läkarärenden kan bokas in under förmiddagen.
Ringer ett samtal som en sjuksköterska på 1177 flyttat över i telefonsystemet. En mamma som har en 3-åring med hög feber och ont i öronen sedan 2 dagar. Bokar till bedömningsteamet efter lunch.
-Tack! Å vad snällt att vi får komma. Vad snabbt det gick att komma fram, så himla bra! Tack så himla mycket för hjälpen. Ha en fin dag!
Får lite energi tillbaka av den trevliga mamman men resten av telefonsamtalen går dock i negativ anda då patienter efterlyser provsvar, recept, sjukintyg som är fel och så vidare. Finns ingenting att boka på för de som behöver en tid. Mitt jobb går ut på att mota folk och skjuta upp problemen ett tag till.
Varför har du bokat in den här patienten?
Akutläkaren knackar på innan lunch och ifrågasätter varför jag bokat in mannen med smärtorna. Han hade inte alls några hjärtbesvär och ville endast ha mer värktabletter. Sjukintyget kommer att ta minst en timme att skriva eftersom hon inte känner patienten! Hon lyssnar inte på min förklaring. Irriterad stänger hon dörren efter sig.
På facebook skriver någon om hur värdelös hälsocentralen är
Lunchrasten hinner börja innan jag är klar med alla telefonärenden. Hinner snabbt prata med min man i telefonen och han berättar om ett inlägg han läst under förmiddagen på Facebook. En pappa skriver hur VÄRDELÖS hälsocentralen är som avbokat hans sons tid för nageltrångsoperation, TRAGISKT! Nu har han missat hela hockeysäsongen eftersom de väntat i evigheter! Missar uttagningen till TV-pucken! Kommentarerna haglar in, dagens usch till hälsocentralen! Hur kan det få gå till så i Sverige? Var är vi på väg? Så dålig service och uselt bemötande!
På eftermiddagen är det jag som arbetar på bedömningsteamet och det är överbokat. Patienterna får vänta länge. De flesta blir irriterade och efterlyser läkaren. Det är en stafettläkare som inte fått någon inskolning och kan inte journalsystemet. Jag försöker hjälpa läkaren så gott det går och gör mitt bästa för att hålla tålamodet uppe hos patienterna samtidigt som 1177 och receptionen ringer på akuttelefonen och undrar om fler patienter kan bokas in.
En kvinna bokas över på ett akutbesök av astma/kolsjuksköterskan då hon är försämrad. Hon skulle varit på kontroll för flera månader sedan men fått komma först idag. Hon skickas vidare till akuten och blir sedan inlagd några dagar.
När alla patienter till slut lämnat hälsocentralen stressar jag i väg för att hämta sonen innan fritids stänger. Får dokumentera det sista i morgon och flyttar fram de administrationsärenden jag inte hunnit med. Kommer på att glömt rådfråga läkaren om den hånfulla kvinnan, hon kommer säkert ringa i morgon igen.
Hur ska jag orka fortsätta så här? Är det värt det? Skulle prioriteringarna varit annorlunda om ledningen gick i mina skor några dagar? Hur många dagar skulle de orka?
I bilen på väg hem funderar jag över hur det hade varit om sjukvården fungerat som vi invånare förväntar oss att den ska fungera:
- Den hånfulla kvinnan hade fått hjälp efter första kontakten och flera telefontider hade sparats till andra. Hon hade sluppit vara orolig och arg om läkaren ringt henne när provsvaren var klara.
- Mannen med ryggsmärtorna hade varit opererad och ute i arbetslivet igen i stället för långtidssjukskriven och beroende av smärtstillande läkemedel.
- Hockeykillen hade opererat nageltrånget efter ett par veckors egenvård. Han kanske hade blivit uttagen till TV-pucken och haft en lysande hockeykarriär.
- Killen med psykisk ohälsa hade man fångat upp på BUP i god tid och hade varit en välfungerande ung man med arbete och egen bostad.
- Kvinnan med astma/kol hade haft rätt behandling hela tiden då hon följts upp regelbundet och några sjukhusdygn plus mänskligt lidande hade sparats.
- Hälsocentralen hade fått dagens applåd i stället för dagens usch.
- Jag hade gått hem med en känsla att jag gjort något bra i stället för dåligt.
- Jag och mina kollegor hade haft kul på jobbet.
- Jag hade arbetat kvar på hälsocentralen i stället för att ta en paus från det kliniska arbetet som jag nu ska göra.
Tänk om politikerna hade tagit sitt ansvar så jag och mina kollegor hade kunnat arbeta förebyggande, haft en bättre arbetsmiljö och kunnat ge invånarna den vård de har rätt till. Då hade vi sparat både mänskligt lidande och väldigt mycket pengar.
Erika Nordström
Distriktssköterska
Huvudskyddsombud och styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Västerbotten
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Boka din lönecoachning!
Nu är äntligen vår digitala lönecoachning i gång igen efter sommaren. Vi har flera tillfällen med fokus på löneförhandling eller lönesamtal. Passa på att öka dina kunskaper om lön, löneförhandling och lönebildning. Det har du nytta och glädje av hela yrkeslivet.
Sedan starten hösten 2021 har vi gruppcoachat över 8000 medlemmar. Ta chansen du också.
Säkra din plats här!
Precis samma samtalet vara det på 80 talet fast då fanns det hälften så många läkare på våc som nu. Det är all documentation och registrering som skäl troligen tiden nu.
Troligen har du fel. På de flesta håll där primärvården fungerar som det beskrivs, så är det färre läkare nu, och färre kontinuitetsbärande läkare – trots att uppdraget som sådant ökat. Adm är bara en mindre del i detta – den bidrar till att färre vill stanna/jobba.
Håller med, och värst är Mc Donalds mentaliteten där pat ska beställa sin vård och sina prover, de vet bäst och får de inte som de vill så hotar de att åka till akuten. Att vi läst på Universitetet i ca 5 år och har goda kunskaper om sjukvård för att bedöma patienter spelar ingen roll om dr Google sagt nåt annat. Jag jobbar dock på en väl fungerande vårdcentral där vi har tider till de patienter som behöver vård.
Håller med!! Jag känner igen mig i din berättelse!
Som jag känner igen mig i din berättelse. I mitt fall har jag har jag gått i pension och frilansar när det passar mig, men tyvärr är läget detsamma på alla vårdcentraler i Kronobergs län.
Man funderar hur det ska sluta. Trots god bemanningen på många vårdcentraler saknas det akuta tider.
Så himla bra och tydligt beskrivet! Jag hoppas fler läser och förstår att vi som arbetar på hälsocentraler, 1177, akuten mm gör allt i vår makt för att de vårdsökande ska få den hjälp de behöver trots att resurserna inte finns. Jag jobbar själv på 1177 och det är inte lätt att bedöma hur akut alla ärenden är förutom de mest akuta förstås som oftast hänvisas till akuten fast man vet att de har mer än fullt men de måste ändå bedömas omgående. Vi gör ju ändå bara bedömningen medan hc och akuten sen får lösa det praktiska som måste vara otroligt stressande och frustrerande. Ni gör ett så bra jobb! Jag hoppas som du att ledningen fick byta plats en dag med oss och är övertygad om att polletten skulle trilla ner för ingen kan missa hur otillfredsställande situationen är. Tråkigt när man inte orkar stanna kvar pga dessa omständigheter 😞
P R E C I S varenda ord och känsla stämmer. Är så ledsamt att ingen värderar hur ens arbetsmiljö ser ut, bara det vi inte hinner med att utföra syns och ifrågasätts.
Så mycket igenkänning på detta.
Jag har sagt upp mig för drygt ett år sen och jobbar nu som skolsköterska istället.
Johanna Berg
Distriktsköterska
Du/ni är definitivt inte ensamma om detta!
Det var en exakt beskrivning av min dag,
fast i en region 60-70 mil söderut.
Skulle önska att detta inlägg publicerades i varenda dagstidning (inklusive kvällstidningarna), skickades till varje radiokanal och varje tv-kanal med början hos nyhetsavdelningarna samt uppdrag granskning och kalla fakta.
Och sist men inte minst; till alla riksdagsledamöter och regionsledamöter i hela landet, för snart kapsejsar primärvården i hela landet.
För snart briserar bomben och ingen
Sorgligt att det är så många som känner igen sig i inlägget. Hade varit ett drömjobb om dom rätta förutsättningarna fanns .🥲 Vårdförbundet jobbar vidare för en bättre arbetsmiljö i primärvården, tillsammans är vi starka! ❤️ /Hälsar styrelsen i Vårdförbundet avdelning Västerbotten
Instämmer till fullo med din beskrivning. Jag har lämnat den kliniska vården pga hur arbetsmiljön ser ut, det är inte värt att jobba kvar med hälsan som insats. Oavsett var jag jobbat (slutenvård, palliativ hemsjukvård, mottagning) är det samma situation med ständigt åtstramade resurser och högre arbetsbelastning. Nu jobbar jag på 1177 och ser såklart detta dagligen men från ett annat perspektiv. Det är sorgligt att känna att det inte längre är ett alternativ att jobba kliniskt och den VUB jag har inte kommer till användning. Jag har dock en bra arbetsmiljö idag med världens bästa chef och kollegor!
Otroligt bra beskrivning av en ” vanlig dag i verkligheten ” . När ska politikerna ta sitt ansvar?
Hej, så bra beskrivet. Känner igen allt som du berättar precis så är det där jag jobbar och säkert på många många andra HC. Det är så himla tragiskt o trist hur det har blivit i primärvården.
Hej! Så klockrent ! Känner igen allt du skriver. Tyvärr! Är numera pensionär men har jobbat övertid som timanställd. Har en bakgrund som dsk inom primärvården. 1177 rådgivning . Dr.se i telefon som dsk. De senaste 2 åren i telefonrådgivning på vårdcentral. Kan klart säga att det svåraste arbetet har varit telefonrådgivningen på VC. Patienten vill inte ha rådgivning de vill ha en läkartid av olika skäl. Recept, remiss, sjukskrivning och provtagning.
Jag efterlyser en omorganisation av primärvården. Låt patienten få tid i ”första ledet” hos ssk eller dsk för bedömning. Patienter som jag pratat med önskar läkarbesök för sådant kan bedömas av tex apotek, optiker, fotvård eller tandläkare. Men…det är för dyrt….önskemål som inte sjukvården ska lösa. Även sociala problem ska lösas av primärvården.
Hälsoångesten breder ut sig i samhället och sociala medier underblåser det. Psykvården och äldreomsorgen har monterats ned och det tar tid att ändra på den skutan. Om det går.
Så tråkigt och sorgligt, eftersom det är ett så roligt och viktigt jobb vi har/hade. 😢
Bra beskrivning! Tyvärr är det så…. Det jag undrar bland alla kommentarer här är om ingen själv varit patient och ”utsatt” av vården… uteblivna provsvar som en sitter och undrar över. Har remissen verkligen kommit fram.. väntan 6 mån på undersökning, smärtlindring som i värsta fall leder till beroende under tiden. Listan kan göras lång över vad man som patient undrar över.. Och det finns rötägg på båda sidor…
Hej!
Jag är anestesissk, svår smärtpatient. Så jag har och känner på båda sidorna och jag känner stor frustration kring primärvården. Nu vägrar min primärvådsläkare skriva ut läkemedel till mig (catapresan) bara för att de är ett licenspreparat, smärtrehab vägrar skriva ut de. Jag trode inte läkare kunde vägra skriva ut läkemedel. Tidigare har vården sköts på annan region men nu ska hemregionen ta över. Primärvården har i tre månader vägrat skriva psykolog remiss till mig trots att de rekommenderas av specialistvården. Primärvården kan ge mig en tid om tidigast en och en halv månad och då har jag en pågående depression som primärvården vägrar behandla med hänvisning till att jag är för sjuk i övrigt och att de har alldeles för många äldre multisjuka patienter. Hur ska man tolka de som patient? De finns som sagt två sidor av vården……
Gudars skymning vilken hög igenkänningsfaktor! Så hemskt att det ska vara så här. Jobbade som sjuksköterska på vårdcentral ett halvår, sen tog telefonrådgivningen knäcken på mig. Var helt slutkörd och orkade till slut inte ens gråta över situationen, gav bara upp. Lämnade Regionen som arbetsgivare och gick över till privat. Har inte ångrat mig en sekund.
Har samma upplevelse fast 17 gånger värre. Anledningen till att jag lämnade jobbet på Vårdcentralen.
Efter 1 år gav jag upp. Jag blev utskälld, hotad, förnedrad och hånad i telefon just för att det inte fanns tillgängliga läkartider för patienter som var solklara primärvårdsfall.
Suck, jag var aldrig glad och alltid stressad.
Nu är jag i en annan del av vården där det finns luft i systemet. Och jag är lugn och glad.
Luft i systemet låter som en bra arbetsmiljö.
Tack för att du vågar stå upp för oss o berätta hur verkligheten är💖 Du har vårt stöd, så bra skrivet Erika!!!
Så glad att du vågade skriva denna artikel Erika! Fortsätt kämpa o jag kommer alltid ta rygg för dig💖 Dags att allmänheten får upp ögonen över hur bedrövligt allt är…
Känner tyvärr igen mig väl i din beskrivning av en vanlig dag på vårdcentralen. Bra skrivet!
Erika! Wow, vilken fin och verklighetstrogen beskrivning av en dag för en sjuksköterska på en vårdcentral! Hoppas så att du kan få det bättre. Jag känner igen mig så väl så men ser också så mycket förbättringar och goda exempel tack vare vårt nya arbetssätt och förändringsarbete! Vi har kommit så långt på vår vårdcentral och jag är så tacksam för det! Är glad varje dag när jag går till jobbet! Jag önskar dig detsamma! Hör av dig till VC Svalöv i Skåne om du vill driva igenom förändringsarbete och förbättra arbetsglädjen och patientsäkerheten! /Kristina
Vad roligt att höra ni lyckats på er hälsocentral! Är så klart nyfiken och vill veta hur ni lyckats! Jag kommer absolut att höra av mig! 😊
Hej! Kristina. Jag och säkert många mig skulle nog väldigt gärna framgångsfaktorer och tips att kunna ta med oss. Alla negativa beskrivningar (tyvärr sanna) ger bara mer negativa känslor och än värre situation. Tack för att du ändå påpekar att det gpr att vända.mvh Lena
Väldigt intresserad av ett förändring/förbättringsarbete på din Vc. Vi jobbar också med detta på min Vc men mer input och mer tips är alltid välkommet!!
Herregu vilket fantatiskt jobb ni gör,hoppas d blir nån förbättring för er,och bra du skrev hur d verkligen är,,lider med er alla duktiga fina personal de finns på vården!♡
Mitt i prick! Precis därför jag lämnade vårdcentralen. Jag efterlyste också svar från politiken men det var ju givetvis tyst. Så då sa jag tack och hej, vi måste ha rätt förutsättningar för att kunna utföra vårt arbete. När patienter ringer med adekvata hälsoproblem eller frågor och har vänt sig till rätt vårdnivå och man ändå får mota dem gång på gång då känns det tillslut så här hopplöst och så tappar vården erfarna kollegor. Jag hoppas att du hittar en bra balans i livet och kan återhämta dig.
Detta måste vara ett brott mot sekretesslagens då det finns detaljerade uppgifter om personer som gör att de kan identifieras. Tex unga hockeyspelaren borde vara väldigt lätt att identifiera för de som bor i området och även sett pappan skriva i annan grupp. Och hur kul är det att se sig själv citerad och kallad ”den hånfulla kvinnan”? Om det är påhittade patienter för att belysa primärvårdens problematik är det en annan sak.
Är det påhittade exempel på patienter? För om det inte är det är det ju ett brott mot sekretesslagens då det finns detaljerade uppgifter om personer som gör att de kan identifieras. Tex unga hockeyspelaren borde vara väldigt lätt att identifiera för de som bor i området och även sett pappan skriva i annan grupp. Och hur kul är det att se sig själv citerad och kallad ”den hånfulla kvinnan”?
I övrigt såklart bra och välskrivet av Erika.
Det är självupplevda exempel på patientfall som har skrivits om och avidentifierats.
Om uppgifterna kan leda till att personer kan identifieras är uppgifterna inte avidentifierade. Din berättelse är tragisk men flera uppgifter borde inte publicerats. Det ligger väl dock på ansvarig utgivare.
Det finns inga uppgifter i texten som kan leda till att personerna identifieras.
Jag arbetar inte kliniskt som sjuksköterska längre. Detta, som du beskriver är en av anledningarna. Jag är erfaren efter mina 13 år. Arbetat inom intensivvård, akutsjukvård, kommunal hälso- och sjukvård, primärvård och företagshälsovård. Vi är många som inte orkar med systemet längre. De flesta av mina kollegor har också slutat. Så ledsamt på något vis.
Kärleken till medmänniskan och viljan att vårda, hjälpa och stötta finns ändå kvar. Det ska vara kärnan i vården tycker jag, tyvärr styr pengar och politik idag.
Tack för att du beskriver hur det är för dig i din jobbvardag. Men framförallt, tack för att du lyckas tänka konstruktivt på orsaker bakom och att slutklämmen handlar om att se hur det faktiskt hade kunnat se ut. Hur resurser och lidande sparats in, om resurser fanns.
Idag verkar många inte längre orka eller vilja ha empati med patientperspektivet. Visst är det synd om personalen. Men det är VERKLIGEN inte så enkelt som att alla söker för minsta lilla problem. Eller att patienter har tråkig attityd.
Jag träffar varje dag både yngre och äldre med riktigt tuff vardag, alltifrån hjärtsjukdom till sällsynta diagnoser. En del behöver ha kontakt med oss flera gånger i veckan, har svåra besvär som de kämpar med, osv.
Ingen blir hjälpt av empatitrötthet eller av en cynisk syn. Visst finns det dem som söker i onödan, men ofta finns en orsak bakom t ex okunskap eller rädsla. I andra fall är det faktiskt jag som sjuksköterska som kanske inte förstått deras situation rätt.
Fram för en bemanning med marginaler och mer kontinuitet i sjukvården!
Väldigt bra beskrivet. Även fast vår vårdcentral ändå anses ha ”bra med tider” så känner jag igen varje situation. Känns som om det är mig du skriver om som rådgivningsköterska. Man ska inte bara prata med patienterna som är listade utan även de som är listade i närliggande vårdcentraler då inte de har tider, ens att ringa upp.
Nu är det även digitaliserat så nu kan alla vilken tid på dygnet som helt 7 dagar i veckan (öppet kontorstid) komma fram med sitt budskap och vilja ha tid ”pronto”. När de får en motfråga vill de att man ringer upp tillbaka. Då vi sköter dessa ärenden från sköterskan i receptionen så hänvisas de att ringa telefonrådgivning men då är man ”dålig”.
Det sägs ju att det skall satsas på primärvården och hoppas då att det gäller inom alla kategorier på en vårdcentral för det behövs.
Så oerhört exakt du lyckats beskriva orsaken till att man även som chef ger upp. Man orkar inte se sina medarbetare slita för att leverera sitt bästa mot en utskällning. Man orkar inte kämpa med krångliga ersättningssystem och omöjliga uppdrag. Att vara tillgängliga där bemanningen är den svåraste knuten att lösa och bjuda på kontinuitet med en personalomsättning utan jämförelse. Att få ekonomi av människors ohälsa och att helt ha tappat bort sin dröm, engagemang och stolthet över att vilja finnas för människor som behöver hjälp och vård. Och stoltheten att leda medarbetarna som arbetar där. Vi är många som lämnat en ocean av år med erfarenheter, kunskap och trygghet för att göra något helt annat. Det är många som lämnar nästan direkt utan att ens orka ge det en chans. Vi har byggt upp en primärvård som tagit vardagligt hälsoansvar och klokskap vid ohälsa ifrån våra medborgare. Hör oss som arbetar där. När ilska och utskällningar är det vi ska vila i finns ingen energi att hämta av och ingen ork att stanna.
En bra beskrivning på arbetstyngd som ökat de sista åren hos undersköterskor, sjuksköterskor och läkare på (HC) Hälsocentralerna, men också till viss del på de stora sjukhusen.
Tiderna har krympt, du får bara ta upp ett problem per besök, de anställda HC:s läkarna får skäll av sina chefer(de privata läkarna och kanske kollegor som äger HC i fråga) om de remitterar flera dyra prover eller undersökningar eller remitterar vidare till NUS. (Mindre vinst till ägarna) Mycket har lagts på HC att hantera själva pga brist på sjuksköterskor och läkartider även på specialistklinikerna. Man märker som smärtpatient efter ett långt tungt arbetsliv som specialistsjuksköterska, där man i arbetslivet slitit ut kroppen, hur lite värd en människa som inte längre orkar arbeta och producera blir.
Det är en tungrodd organisation med tröga , ekonomitänkande, tidsbesparande åtgärder, från både privatiserade ägare och landstingsledning med skygglappar för ögonen som orsakar detta fenomen.
Remisser som inte kommer fram eller faller bort, Provsvar och röntgensvar som inte kommit patienten tillhanda, fot och fotledsfrakturer som missas!! Finns nog många fler misstag som aldrig uppmärksammas och får fortgå i vården genom överseende gentemot sina kollegor.
På akutmottagningen Norrlands Universitetssjukhus(NUS) finns oftast bara underläkare som tjänstgör som jourer även nattetid! De KAN ringa sin bakjour sovande i hemmet, eller sovande på sjukhuset, men vill oftast inte störa sina överordnade mitt i natten, då dessa behöver sin sömn och kommer att arbeta under dagen därpå. Underläkarna försöker länge själva lösa olika svåra tillstånd, för att inte verka okunniga i sina överordnade kollegors ögon! Detta fortgår på många avdelningar än idag och skadar både personal och patienter!! Har själv personligen sprungit ifrån och ringt bakjouren och bett honom komma in när man som sjuksköterska sett att underläkaren inte haft nog erfarenheter att lösa akuta uppgifter tillfredställande. Skrämmande utveckling av det som tidigare varit en bra sjukvård!!
Bra kommentarer och så sant alltihop. Om man sätter sig en bit ifrån tankemässigt, skulle det gå att lösa?
Hjälplöst om allt brakar samman redan i telefonkontakten pga språkförbistring. Alla vi sjuksköterskor unga som gamla med praktiska kunskaper och som vill aktivt hjälpa den unikt sjuka patienten med egenvård. Frustrerade då patienten inte nås pga språkförbistring och kulturskillnader redan i telefonkontakten då ex. Läkartiden som efterlyses inte finns samt tolk inte går att bokas momentant.
Vill man så kan man brukar det heta.
Jättebra skrivet och samtididigt så djupt tragiskt. Fattar inte att det kan få vara så här? Ingen av våra beslutsfattare tycks begripa vad ”kris” innebär och de står helt handfallna när det gäller att faktiskt åtgärda problemen. Som det faktiskt finns lösningar på!
Så bra skrivet du beskriver verkligheten. Att sitta i telefonrådgivningen/teleq är en arbetsuppgift som är mycket svår, komplicerad och ger mig och kollegor ångest. Samtalet får max ta 6 min inkl dokumentation, vi ska använda rådgivningsstödet vid varje samtal. Stödet som vi inte kan följa eftersom vi inte har läkar tider att erbjuda. Detta skapar svår etisk stress. Att på morgonen veta att det kanske finns max 4 st akuta läkar tider och vi ska ta emot kanske över 100 samtal. Den ekvationen går inte ihop! Då tänker jag varför får vi inte anpassa antalet inkommande samtal eller helt enkelt inte öppna upp telefonrådgivningen så antalet inkommande telefon matchar vad vi har att erbjuda så att arbetsmiljön i telefonen blir dräglig. Borde gå att finna en ekvation för detta om man kollar statistik och undersöker så borde de vara exempelvis om man svara på 10 st samtal så kommer 1-2 st av dessa samtal behöva akut läkar tid. Bra då vet vi vi har 4 lediga akuta käkar tider i dag då kan vi ta emot 20-40 st samtal. Hur har regeringen och regionerna tänkt nå Socialstyrelsens riktmärke 1100 st personer per distriktsläkare/specialist i allmän medicin? Sjukhusen och specialist mottagningarna och psykiatrin lämnar över saker till primärvården hela tiden. Vårdcentralernas uppdrag utökas hela tiden men inte upplever jag att resurserna till vårdcentralerna ökas i en matchande takt med vårt utökade uppdrag. Under mina 22 år i primärvården( 5 olika vårdcentraler) ser jag hur kompetensen urholkats från att ha mest erfarna Dsk anställda till att nu bara räkna huvuden och anställa nyexaminerade sjuksköterskor. Primärvården måste få mer resurser och arbetsmiljön måste vara attraktiv så man behåller personal och så man kan rekrytera ny kompetent personal .
Word! Precis så är det. Vi i primärvården hamnar hela tiden i skuggan av sjukvårdsSverige. Vi förväntas göra, dels vårt uppdrag, plus allt annat som sjukhusen inte mäktar med ( pga för lite personal, resurser). Skillnaden är att vi förväntas lösa det ….utan mer personal och resurser! Det mest skrämmande är att de högsta cheferna över ”Nära vård” eller vad de nu vill kalla det är helt oinsatta i vår verklighet. De skulle inte överleva 15 minuter på vårt golv, i våra skor! Tanken på att arbeta på det här sättet, under sådana här förutsättningar i måååååånga år till är för mig otänkbart. Helt enkelt orimligt. Trycket på Primärvården är alldeles för högt. Arbetsbördan för tung. Lösningen stavas ; mer personal, mer betalt.