Om någon i allmänheten får Covid 19 så ska resten av hushållet stanna hemma i 7 dagar i så kallad familjekarantän enligt Folkhälsomyndigheten (FHM).
Om familjemedlem till vårdpersonal däremot får Covid 19 så gäller inte Folkhälsomyndighetens ska-krav längre. Här hänvisar FHM till ”kritisk personalbrist”, vilket kan betyda att regler som gäller för allmänheten inte gäller för viss vårdpersonal. Region Västerbotten har lyft som information i samverkan att man måste låta patientsäkerheten gå först i denna fråga. I vissa verksamheter förväntas personal jobba trots att familjemedlem kan ha påvisad Covid, samt att man förväntas jobba småsnuvig och med RS-virus (!).
Även våra medlemmar kan tillhöra riskgrupper och i värsta fall inte hunnit få dos 3, eftersom vårdpersonal inte prioriterats. Vi menar att våra medlemmar har rätt att få vara hemma i karantän som alla andra, inte minst för att vi annars riskerar att smitta både patienter och kollegor. Oron att smitta sin omgivning har förföljt vårdpersonal under hela pandemin. Ändå förväntas vi jobba på som ingenting har hänt. Varken pandemi, kronisk underbemanning, dålig personalpolitik och en arbetsmiljö under all kritik under många år tycks ha noterats som en orsak till de problem vi ser nu. Krisen hade inte varit så stor och graverande om det gjorts något åt grundproblemen i tid. Tro mig, vi har högt och tydligt larmat i mer än 10 år. Bristen gäller inte bara sjuksköterskor, det gäller barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor också.
Är inte Vårdförbundets medlemsgrupper vanliga människor som omfattas av Folkhälsomyndighetens krav och rekommendationer? Har inte vi samma rätt till hälsa och människovärde som andra? Har inte vi enligt arbetsmiljölagen rätt att utföra vårt jobb i sund och säker miljö? Är inte vi människor som riskerar bli patienter? Vi tycker självklart att svaret är ja på de frågorna.
Det blir allt mer tydligt att det är skillnad på folk och folk.
PS. Om våra medlemmar är så oumbärliga, när ska de värderas för kunskapen? DS.
Katarina Nilsson Reian
Vice ordförande i Vårdförbundet avdelning Västerbotten
Vi har ropat oss hesa i många år,de senaste åren mest om den usla arbetsmiljön. För några år sedan bjöd vi in en högre tjänstemän från arbetsgivaren och berättade hur vi hade det och hur vi mådde.Det svar vi fick var ” brainstorma så löser ni säkert situationen”. Fruktansvärt arrogant svarat!
Låt ert svar vara ”Nu har vi brainstormat och kommit fram till att ni ska öka personalstyrkan med 20%, var god åtgärda!” 🙂
Bra skrivet Katarina!
Fortsättning följer. Händer ingenting. Vi som jobbar inom våden sliter kontinuerligt oavsett. Bra skrivet. Vi ska inte sluta skrika. Arbetsmiljö måste bli bättre nån gång.