Ekvationen går inte ihop

Som jag har längtat efter 2019 års rapport om hälso- och sjukvårdsnämndens samlade uppföljningsrapport till regionstyrelsen! Jag har faktiskt det. 

När man jobbar med fackliga frågor dagligen, blir man kontaktad av medlemmar som mår dåligt, far illa på jobbet, inte får de villkor de har rätt till och ibland bara behöver någon att vräka ur sig hos. Det är sällan någon ringer för att allting är bra, men det händer förstås och då värmer det hjärtat extra gott och länge. 

Tillbaka till rapporten: 

Det ekonomiska underskottet blev inte så stort som det verkade före jul, det är bra. 

Vidare kan jag läsa att tillgängligheten för den specialiserade vården har förbättrats, glädjande läsning. Operationsköerna har minskat, regionen fick ta del av kö-miljarden. Fler fick hörapparater utprovade och kan leva ett friare liv; fantastiskt! Norrlands universitetssjukhus är Sveriges tredje bästa sjukhus. Intensivvården och vården av de med MS, var bäst i landet. Tätt följt av cancervården. Regionen har en god forsknings- och utbildningsmiljö, vilket bådar gott för framtidens kompetensförsörjning. Sprutbytesprogrammet, utbildning i HLR och användande av Naloxon bland opiatanvändare har kommit igång och gör bra skillnad. Några hälsocentraler ligger i framkant gällande nära, personcentrerad vård och det gläder mig oerhört!

Jag läser djupare in i materialet och kommer till attraktiviteten som arbetsgivare. Här har man som mål att minska antalet tillbudsanmälningar. Som huvudskyddsombud vet jag att underrapporteringen i våra system för arbetsmiljöavvikelser är ett stort problem. Att skriva avvikelser är ett viktigt verktyg för att peka på potentiella risker för arbetsskador och kunna förebygga dessa i tid. Hur kan man då ha som mål att färre ska rapportera?

Sjukskrivningarna bland chefer ökar. Chefer upplever en bristande arbetsmiljöp.g.a. bristande förutsättningar att klara sitt uppdrag. Detta är oroväckande. Chefernas förutsättningar har direkt betydelse för det ledarskap och stöd en chef kan ge sina medarbetare. Regionen har satt som mål att cheferna inte ska ha mer än 35 underställda, men målet är 25 eller färre. Det målet är fjärran på många av våra medlemmars arbetsplatser. Personalomsättningen bland medarbetare är rödmarkerad i tabellen och hållbar kompetensförsörjning uppfylls delvis.

Ett glädjeämne när jag precis började hänga med huvudet, är att en ny web-baserad arbetsmiljöutbildning för chefer och skyddsombud är på plats! Den är lättillgänglig och systematisk för den som får gå. (Att skyddsombuden inte nämns, kan jag se mellan fingrarna på.)

Vidare på det spåret har företagshälsan startat med tidiga insatser vidsjukskrivning, vilket har visat sig lyckat. Bra!

Regionen ser i sina prognoser att det finns bristkompetenser och det ska finnas en rapport om det. Man har också en kompetensförsörjningsplan. Nu väntar jag i spänning på vilken kompetens detta kan handla om. Socialstyrelsen skriver i rapporten ”Det nationella planeringsstödet” att av de legitimationsyrken som det är mest brist på, är 5 av 8 Vårdförbundets medlemsgrupper. Jag fortsätter nedåt i texten och finner också att kostnaden för hyrpersonal har ökat igen.

Man skriver så fint att digitalisering och uppföljningssystem ska leda till ökad systematik, struktur och effektivitet. Det låter bra, men jag kan inte låta bli att tänka att någon måste göra jobbet med att möta de människor vi på sjukhus kallar patienter.

Apropå att möta människor och bidra till deras tillfrisknande, eller värdiga slut;nu kommer vi till den människovänliga delen som i rapporten benämns produktion.

Produktionen har ökat. Kära medmänniska och kollega, du är reducerad till en pryl på eller vid ett löpande band.

Budgetavvikelser

Kostnadsutvecklingen uppgår till 3,1%. Det som sticker ut är: Läkemedlens kostnadsutveckling på 4,7% och förmånsläkemedlen på 9,2%. Medicinskt materials kostnadsutveckling på 8,4%. Utomlänsvården har en kostnadsutveckling på 16,5%.

Personalkostnaderna utgör idag knappt 70% av samlade kostnaderna för regionen. Kostnadsutvecklingen är på 2,2%. Arbetet med att komma till rätta med de höga personalkostnaderna ska intensifieras. Ungefär 2,2% varlöneökningarna på i snitt 2019. Inflationen var på knappt 2% 2019. Hälso- och sjukvården är en kunskapstät bransch. Kunskap kostar och är själva nyckeln till att vi ska ha en evidensbaserad och god vård i vårt land. Hur kan en kostnadsutveckling på 2,2% vara höga personalkostnader?!?

Vidare kommer man in mer i detalj på personalkostnaderna och räknar upp läkarna, men övriga får klumpas ihop och kallas ”omvårdnadspersonal”. Under denna fiffiga titel gömmer sig både barnmorskor, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor, undersköterskor och säkert också biomedicinska analytiker och fysioterapeuter.

Man skriver att många av de åtgärder som krävs för att komma i balans är kopplade till personal. Över tid har personalvolymerna ökat. Jag ställer mig frågan vilka detta kan vara? Alla medlemsgrupper jag pratar med upplever en brist på våra yrkesgrupper.

Sammanfattningen för framtiden i regionen är: ”Produktiviteten måste öka genom minskade kostnader med bibehållen produktion i sjukvården”.

Vi måste alltså med färre kollegor, springa fortareDetta är ett stort problem redan idagArbetsmiljöproblemen kommer öka och fler slutar eller går mot utmattningSamtidigt ska vi klara ett oberoende av hyrpersonal. Ekvationen går inte ihop.

Katarina Nilsson Reian

Katarina

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!