Hur var det nu med lön och kompetens?

Just nu befinner sig Vårdförbundet i en avtalsrörelse som berör ca 90 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor som jobbar inom regioner, kommuner och kommunala bolag. En viktig fråga som förhandlas är lön, närmare bestämt möjligheten att göra lönekarriär i takt med ökad erfarenhet och yrkesskicklighet.

Lön, kanske du tänker, tjänar inte Vårdförbundets medlemmar ganska bra?

Nej, faktum är att vi gör inte det. De senaste åren har ingångslönerna gått upp till en ganska okej nivå. Det tycker vi förstås är bra, men vad händer sedan, när du jobbat några år? Ingenting! Och det är där problemet kommer. Vår löneutveckling stannar av vid 35 års ålder för att ytterligare mattas av vid 45. Det här innebär i praktiken att till exempel en legitimerad specialistsjuksköterska kan gå i pension med en lön på endast några tusenlappar mer än en nyutexaminerad sjuksköterska. Men med 30-40 års erfarenhet och kompetens som skiljer.

I takt med att ingångslönerna har ökat, har lönespridningen minskat. Det beror inte bara på att förstalönen ökat, utan på att arbetsgivaren ger högre löneökningar till de som arbetar sina första år i yrket och lägre till de erfarna och särskilt yrkesskickliga. Många erfarna har nu fått nog och säger upp sig. Det är därför vi behöver en särskild lönesatsning på särskilt yrkesskickliga, så att arbetsgivaren rättar till det som redan borde ha skett för flera år sedan. Nya i yrket måste också kunna se att det går att göra lönekarriär under hela yrkeslivet, inte bara fram till 35-årsdagen.

Vi har individuell lönesättning, men får enligt arbetsgivaren inte prata pengar när vi har lönesamtal. Ett vanligt svar är ”vi pratar inte om kronor och ören, och även om vi gjorde det så har vi bara vår lilla pott att fördela”.

Vi kan alltså inte prata pengar, men arbetsgivaren får upplysa om att det inga finns!

Arbetsgivarna tar dessutom till alltmer desperata åtgärder i stället för att betala för kompetens och erfarenhet. Vi går tydligen att ta bort helt, med sjuksköterskelösa avdelningar som tydligt exempel, eller ersätta med läkarstudenter. Och samtidigt finns det forskning som påvisar att vid låg sjuksköterskebemanning ökar risken för vårdskador. Ibland ter det sig nästan som att beslutsfattarna inte ens vet vilka arbetsuppgifter vi utför, då de anser att vi går att ersätta med andra kompetenser.

Men vad gör vi då, egentligen? Vi finns vid din sida, genom hela livet. Vid ditt första andetag och när du tar ditt sista. Vi finns för dig när livet är som tuffast, när livet gör som mest ont. Vi finns för dig, årets alla dagar, dygnets alla timmar. Vi ser dig, även i de stunder du inte ser oss. Vi gläds med dig när livet vänder, och vi sörjer med dig i det tysta.

Vi finns! Och vi är många! Vi är många som nu ställer oss upp, för rätten att få vår kompetens, erfarenhet och yrkesskicklighet rätt värderad. För rätten att vi skall få fortsätta ge dig den vård som vi vet att du behöver, den vård som vi vet är säker. Ställer du dig upp med oss?

/legitimerad Sjuksköterska