Fjärde advent - en fröjdefull jul?

Jämställdhet. Finns det ett ämne som kan paja julstämningen mer än jämställdhet? Tja, det skulle vara att prata om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer också. Vilket är precis min plan att göra.

Jag heter Maria Stefansson och arbetar som hälsoutvecklare inom våld i nära relation. Frågor om jämställdhet och våld är min vardag på jobbet. Jag håller i utbildningar inom områdena, jag fixar med dokument och rutiner av olika slag, jag sitter i möten. Jag försöker hitta sätt att förklara hur den ojämställda fördelningen av hemarbete hänger samman med våld i nära relation, hur mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ojämställdhet. Hur vem som trillar julköttbullarna är en del av en större struktur som ger kvinnor och män olika livsvillkor.

När det kommer till den globala nivån är mäns våld mot kvinnor det största hotet mot kvinnors hälsa. Att området är en viktig del av inte bara det svenska jämställdhetsarbetet utan också folkhälsoarbetet är inte konstigt. Här hos oss på nationell nivå har cirka var fjärde kvinna erfarenhet av att bli utsatt för våld i en nära relation, ungefär 10 % av alla barn växer upp i hem där de bevittnar eller själva utsätts för våld. Konsekvenser av att vara utsatt för våld går att se på flera nivåer för den enskilda, ekonomiskt, socialt och inte minst hälsomässigt. Kvinnor utsatta för våld av en partner besöker sin lokala vårdgivare ungefär 4-5 gånger oftare än en kvinna som inte är utsatt för våld. Det kan handla om smärtproblematik, om depression, om magproblem, våldsutsatthet kan faktiskt gömma sig bakom det mesta. En inte ovanlig konsekvens blir ofta sjukskrivning vilket kan leda till en ännu större kontroll från våldsutövaren. För barn kan effekterna också ses tydligt, med eget utåtagerande beteende, självskadebeteende, svårigheter med kamratkontakter och problem i skolan. Som personal inom hälso- och sjukvården behöver vi ha kunskap om hur strukturerna ser ut och ta med det i vårt arbete.

Samtidigt behöver vi också ha ett individperspektiv, vi behöver komma ihåg att den person vi har framför oss, som har ont i magen, smärta i kroppen, som vi får in med blåmärken, kan vara utsatt för våld oavsett eget kön och oavsett kön på dess partner. Vi behöver ställa frågor om trygghet, om kontroll, om våldsutsatthet till den också.

Vi behöver faktiskt ställa de här frågorna oftare rent allmänt. Socialstyrelsens senaste utredning rörande barn och vuxna som blivit dödade av en närstående vuxen visar att i inget av de 6 undersökta fallen som gällde barn och de 21 undersökta fallen av vuxna hade orosanmälningar gjorts eller frågan om våldsutsatthets ställts. Detta trots att kontakter med socialtjänst och/eller sjukvård funnits i de absolut flesta fallen, i flera av fallen kort tid innan det faktiska dödsfallet. Att ställa frågor kan rädda liv.

Tyvärr tar inte våldet paus för att jag går hem, för att det är helg eller för att det blir jul. Våldet tar sällan paus för de våldsutsatta, varken för de vuxna eller för barnen. Då är det fantastiskt att veta att ni finns där dygnet runt, på hälsocentraler, i sjukstugor, på våra sjukhus och lasarett, på akuten och i ambulansen.

Vi, jag och mina kollegor på Folkhälsoenheten, finns till för att stötta er som möter patienter varje dag, stötta er med kompetensutveckling, med rutiner och mallar, vi finns här för att fundera tillsammans med er kring hur vården kan bli bättre på att upptäcka våldsutsatthet och hur vi kan ge stöd och vård till dem som behöver det. Vi finns faktiskt också här för att ge varandra styrka, påminna varandra om att vi är många som jobbar för våldsutsatta och att det faktiskt går bra för de flesta till slut.

Med önskan om en fridfull jul,

Maria

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!