Det här är jag - Katarina Nilsson Reian

Jag blev färdig sjuksköterska 1996. På den tiden var risken att bli arbetslös stor, så jag flyttade till Norge med ett gäng kollegor. Det som bara skulle bli ett mellanår, blev till 10 år inom norsk sjukvård. 2003 var jag färdig intensivvårdssjuksköterska från Högskolan i Oslo. Det har varit spännande att ha sett och upplevt att vara medarbetarna och patient i den norska vården. 2006 flyttade jag och min familj tillbaka till Umeå. Mitt sjukhusspråk var norska och än idag går jag över till norska sena nätter på jobbet.

Jag har alltid varit intresserad av fackliga frågor, men det var först 2013 jag fick möjligheten av mina kollegor att kliva in i ett förtroendeuppdrag på min arbetsplats på Thiva/IM. Hösten 2015 blev jag invald i Vårdförbundets styrelse här i Västerbotten.

Den fråga jag brinner för extra starkt är arbetsmiljöfrågan, därför föll det sig ganska naturligt att tidigt kliva in i huvudskyddsombudsrollen inom landstinget. Som huvudskyddsombud har man samma mandat som ett skyddsombud, skillnaden är att huvudskyddsombudet kan gå in och agera på alla arbetsplatser. För att kunna göra det, måste man ha riktigt god kunskap om arbetsplatsen och det är det som regel bara någon som jobbar på stället som kan ha. Det är ovärderligt att personer på plats samlar ihop information. Om det behövs kan skyddsombudet sedan ta kontakt med huvudskyddsombudet för att få råd och stöd. Landstinget är stort, därför är den huvudsakliga uppgifter för huvudskyddsombudet utbildning och stöd till de lokala skyddsombuden. Att få stötta skyddsombud och chefer i arbetsmiljöfrågor är något av det bästa som finns!

Arbetsmiljö är ingen fristående verksamhet. Arbetsmiljö är inte bara chefens eller skyddsombudets uppgift. Vi har alla en skyldighet att lyfta de arbetsmiljöproblem vi ser. Dokumentation är viktig och LISA-systemet är ett sätt att dokumentera. “Det som inte skrivits ner, finns inte.” Att hålla ett öga på LISA-anmälningarna (personalens arbetsmiljö) har varit en del av mitt huvudskyddsombudsuppdrag. Med tanke på vad personal ger uttryck för, så är det relativt få LISA-anmälningar. Utifrån antalet anmälningar, så verkar arbetsmiljöproblemen inte så stora.

God arbetsmiljö är något vi alla måste bidra till på våra arbetsplatser, hela tiden, året runt. Därför måste arbetsmiljöarbetet integreras i allt vi gör och det måste få hänga ihop med de villkor vi jobbar under. För alla medarbetare. För alla chefer. Det är viktigt att cheferna har tid för sitt uppdrag; både att driva verksamheten framåt och att lyssna på, följa upp, hur medarbetarna har det.

Nu har jag suttit i Vårdförbundets styrelse i nästan 3 år. För mig är det viktigt att alla medlemmar kan känna stöd i sin fackförening, känna tillhörighet och känna att vi finns till för varandra. (Också jag är medlem) Hur ska vi tillsammans få kraft bakom våra frågor? Vilka styrkor har medlemmarna? Hur kan dessa resurser bäst tas till vara? Vad behöver medlemmarna för att få ett bra arbetsliv? För att få reda på det menar jag att vi som jobbar med de fackliga frågorna, oftare måste fråga medlemmarna vilka frågor Vårdförbundet ska driva. Både centralt och lokalt. Alla idéer behövs!
Vårdförbundet är mer än styrelse och personer med facklig tid. Vårdförbundet är alla vi som är medlemmar!

När ni läser detta har jag gått tillbaka till mitt ordinarie jobb som intensivvårdssjuksköterska på Thiva/IM i Umeå. Jag vill hålla mig uppdaterad med mitt yrke. Kampen för alla våra medlemsgrupper kommer jag fortsätta genom fortsatt styrelsearbete på min fritid och tro mig, jag kommer att fortsätta jobbar för allas vår arbetsmiljö och våra villkor. Det arbetet har bara börjat.

Hoppas vi ses och hörs snart!

/Katarina Nilsson Reian, styrelseledamot Vårdförbundet Västerbotten