Det var en gång en sjuksköterska
Jag blev vuxen, jag studerade, lånade pengar för till studier till sjuksköterska. Jag tog min kandidatexamen och var mycket stolt den dagen jag blivit godkänd av socialstyrelsen och fått min legitimation som sjuksköterska. Vart jag skulle jobba var långt i från självklart men två saker som var fullständigt glasklara var att socialstyrelsen värnar patientsäkerheten och gör du fel kommer IVO/HSAN och tar tillbaka din legitimation. Ordning och reda, precis som det måste vara när man har ett ansvarsfullt yrke och bokstavligen har liv i sina händer.
Någonstans längs vägen händer något. Alla dina erfarna kollegor i kommunen delegerar läkemedel för det är ju så det funkar i kommunen, gör du det inte så vet du att den vikarien sannolikt inte får fortsätta. Du vet och har läst delegeringsföreskriften, du får inte delegera i brist på formell kompetens. Vad innebär det? Det här gicks grundligt igenom på utbildningen, formell kompetens har vi sjuksköterskor. Vi får alltså inte enligt socialstyrelsen delegera läkemedelshantering för att vi är för få sjuksköterskor. Att det finns en bra fördelning av formellt och reellt kompetenta är verksamhetschefens ansvar, så istället för att delegera bort dina arbetsuppgifter skall du lyfta detta till verksamhetschefen som enligt hälso-och sjukvårdslagen är ansvarig för det. Vem i kommunSverige gör så? Ingen.
Din frustration växer. Du läser Socialstyrelsens rapport om undvikbara vårdskador år 2011 där 3000 människor dör årligen i Sverige och den vanligaste orsaken är läkemedelsrelaterad. Vad händer sen då? Vi jobbar på men det skaver i sjuksköterskehjärtat.
Äntligen kommer det till din kännedom att socialstyrelsen skall se över delegeringsföreskriften. ÄNTLIGEN! Nu kommer det bli ordning och reda, du vet ju att socialstyrelsen värnar patientsäkerheten och har gjort den där stora undersökningen som visade på hur många onödiga dödsfall som sker per år och att största risken är just läkemedelshanteringen, Socialstyrelsens egen utredning. Nu blir det äntligen ordning. Du vet ju att även om arbetsgivaren sparar och effektiviserar så finns socialstyrelsen som den yttersta bromsen och värnar patientsäkerheten. Precis som du gör såklart!
Jag kippar fortfarande efter luft, vad hände, hur tänkte de?
Hur i hela friden med sin egen utredning om vårdskador kunde resultatet av översynen av delegeringsföreskriften landa i ”det funkar så bra i kommunen, vi öppnar upp för delegeringar inom slutenvården också, det blir ju billigare för arbetsgivaren”.
Min tillit till socialstyrelsen dog lite eller ganska mycket. Vad hände med det trygga, att de alltid värnar patientsäkerheten, de skapar ordning och reda och ser till att i spartider finns det ändå något golv för hur illa det får bli.
Fritt fall utför. Tack för den socialstyrelsen! Tilliten är borta. En sak är säker, nu är det jag som är sista utposten mot besparingar in absurdum och jag är den sista utposten som fortfarande värnar patientsäkerheten. Jag är den som tar striden för dig när du är patient. Jag är den som tar smällen om fel begås. IVO/HSAN är dem som tar min legitimation när organisationen omöjliggjort mitt uppdrag!
/Helena, legitimerad sjuksköterska
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
"Jag orkar inte jobba mer än deltid"
3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.
Läs rapporten här!
Jag undrar… Har jag läst samma rapport som dig?
Sökte som du sa på sidan med sökorden undvika vårdskador.
Rätta mig gärna om jag har fel.
På Socialstyrelsens hemsida finns mycket riktigt en lägesrapport, men den är inte från 2011, utan daterad 2015 och lutar sig på siffror från 2010-2014.
Människor som avlider inom vården där vårdskada kan vara en bidragande orsak är idag 1400 mot tidigare 3000. Då är inte läkemedelshantering den största orsaken, utan VRI.
Siffrorna för skador med bestående men har sjunkit från ca 10.000 till 3000.
Användningen av läkemedel till äldre som bör undvikas har sjunkit.
Jag säger inte att siffrorna är bra och att vi ska vara nöjda och inte bör agera och fortsätta utveckla och driva vård på rätt sätt.
Jag tycker dock att det blir lite missvisande när du anger delegering och hantering som det största problemet, för det stämmer ju inte med sanningen.
Det som händer istället är att kritiken för problemet inom vården riktas mot en annan yrkeskategori och att istället för att arbeta tillsammans så vänder vi oss mot varandra.