Torka alltid tårar utan handskar...
1:a december, internationella AIDS-dagen, men med handen på hjärtat, vad vet du egentligen om HIV och AIDS, hur uppdaterad är du?
Folkhälsomyndigheten lanserade 2015 kampanjen ”HIV idag är inte som HIV igår”, men faktum är det finns stor okunskap om HIV och AIDS både hos gemene man och inom vården. Denna bristande kunskap leder ofta till en obefogad rädsla som negativt påverkar attityden och bemötandet av HIV-positiva. För mig som dagligen möter patienter med HIV så är det här något jag tar strid för, jag vill att sjukdomen ska få bli rumsren, jämställd med övriga kroniska sjukdomar som t.ex. diabetes. Tyvärr känns det ibland som om vägen dit är lång, jag stångar huvudet i väggen gång på gång. Vissa dagar vill jag ställa mig i centralhallen med en megafon och vråla; Hallåååå, en välbehandlad HIV smittar inte!!!!
Vi måste bort med fördomarna, bort med stigmatiseringen, en HIV-positiv patient ska inte behöva känna skuld och skam, ska inte behöva känna sig oönskad och ska absolut inte behöva bli bemött av rädsla som bottnar i okunskap. På 80-talet när de första HIV-fallen diagnostiserades fick epidemin stort fokus både bland politiker och i media, ingen kunde undgå debatterna och notiserna, det fanns en allmän oro i samhället och inom vården stod vi mer eller mindre handfallna. Sen dess har det hunnit hända en hel del, men det borde ha kunnat hända mer, för när det gäller fördomar och rädsla så har vi på något vis fastnat.
De första bromsmedicinerna kom för drygt 20 år sedan, en milstolpe, det var då vi kunde börja vända död till liv. Men sen dess så har det blivit allt mera tyst kring sjukdomen, i alla fall här i väst. HIV och AIDS har de senaste årtionden på något vis distanserats från våra egna kretsar och blivit den farsot som ”bara” skövlar generationer i Afrika, en kontinent som tyvärr påverkats kraftigt av epidemin, men där ekonomi och infrastruktur förhindrar optimal medicinering. Här i Sverige där vi dock har alla tänkbara medel som t.ex. kostnadsfria tester och läkemedel, en forskning som går framåt osv., så har upplysningen om HIV och AIDS liksom hamnat i skymundan. Vad hände? Varför blev det så tyst? Vart tog propagandan vägen?
I Sverige lever ca 7000 personer med HIV idag, ca 450 nya fall diagnostiseras per år och ändå är det så tyst, HIV har blivit den tysta sjukdomen. Visst ibland är det någon kändis som kommer ut, bekänner sig positiv, men när är någon positiv i en svensk deckare eller tv-serie?
Jag vill ha upp HIV från de mörka källarutrymmena och in i de fina salongerna, HIV måste få bli en accepterad diagnos som får finnas och som får ta plats. Vem höjer ett ögonbryn och får något förläget i blicken om någon vid fikabordet berättar om sin diabetes? Eller vem skulle få för sig att fråga en diabetiker, hur fick du din diabetes? Kan vi inte enas om att komma lika långt med HIV, det är ju också en kronisk sjukdom. En HIV-positiv under behandling kan leva ett fullgott liv, skaffa barn, bli gammal, få barnbarn och allt det där. Men för att sann livskvalitet ska infinna sig så är det viktigt att få känna sig accepterad, man ska inte behöva stå med mössan i hand och be om att få bli behandlad som alla andra, det är allas vårt ansvar att se till att HIV-diagnosen inte blir ett ok att bära. 80-talets AIDS-panik är över för länge sedan, nu är det hög tid att även lämna okunskapens träsk, spränga fördomarna och släppa tystnaden, HIV måste få bli en rumsren och synlig diagnos.
För dig som vill läsa mer:
/ Ann-Catrine Lövgren, sjuksköterska på infektionsmottagningen som aldrig torkar tårar med handskar
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Boka din lönecoachning!
Nu är vår digitala lönecoachning i gång. Vi har flera tillfällen med fokus på löneförhandling eller lönesamtal. Passa på att öka dina kunskaper om lön, löneförhandling och lönebildning. Det har du nytta och glädje av hela yrkeslivet.
Sedan starten hösten 2021 har vi gruppcoachat över 8000 medlemmar. Ta chansen du också.
Säkra din plats här!
Så underbart fint skrivet, kan inte annat än hålla med dig. Kram