"Nu när du är vår förtroendevalda, fixa lönerna!

anna-lena”Nu när du är vår förtroendevalda, fixa lönerna” sa en arbetskamrat på Vännäs hälsocentral.”Okey, men hur och inte ensam” tänkte jag. Vi bägge hade då märkt hur våra löner som erfarna distriktssköterskor halkat efter de senaste åren. Jag som färdig sjuksköterska år 1982 och distriktssköterska år 2000. Min lön var och (är) inte bättre än en nyutexaminerad distriktssköterska trots många års erfarenhet som specialistsjuksköterska. Tyvärr inget som våra närmaste chefer har kunnat göra något åt. Deras fokus de senaste åren har varit att minska de stora läkarkostnaderna. Att ha ett medarbetar- och lönesamtal på jobbet kändes meningslöst både utifrån att vara arbetstagare men även som facklig förtroendevald. Skulle nu denna utveckling fortsätta i Västerbottens läns landsting? Då befarar jag att när min pension om några år kommer så har jag samma slutlön som en nyutbildad sjuksköterska .

Det första jag då gjorde för två år sedan var att kontakta styrelsen i Vårdförbundet, Västerbotten. Jag ville anordna ett möte med andra förtroendevalda på hälsocentralerna i Umeå och i kranskommunerna. Många kom med liknande erfarenheter av dagens sammanpressade lönestruktur i landstinget. Vi var arga över att vår kunskap och erfarenhet inte märktes i lönebeskedet. För dagens brist på specialistsjuksköterskor hade gjort att barnmorskor, distriktssköterskor och psykiatrisköterskor med lång erfarenhet på hälsocentral blivit passerade lönemässigt av nyutexaminerade kollegor på arbetsplatsen. Idag vet vi via Vårdförbundets nya ”livslönerapport” att andelen specialistutbildade sjuksköterskor har sjunkit från 65 % till 45 % de senaste 20 åren. Man kan fundera hur det då ska gå med framtidens sjukvård om inte arbetsgivare börjar tar sitt ansvar i löneprocessen med oss specialistsjuksköterskor? Finns vi kvar?

Här satte det gemensamma arbetet igång och vi var alla överens om att vi måste bli fler som jobbar. Vi skrev tillsammans en artikel till dagspressen och nu fick vi stöd från kollegor i hela Västerbotten.

För att kunna arbeta smart och smidigt startade jag facebookgruppen ”Primärvårdens kämpar” (idag 150 medlemmar). En sluten grupp för alla specialistsjuksköterskor i primärvården Västerbotten att vara delaktiga i och här fick inga chefer vara med. Nu kunde vi alla mötas, diskutera och kläcka nya idéer om hur vi skulle jobba vidare med våra löner.

Nu började det stora arbetet. Med hjälp av Vårdförbundets styrelse anordnade vi stormöte och namninsamling. Till mötet bjöd vi landstingsdirektören, primärvårdschefen och landstingspolitiker. Rummet var fullt med kollegor denna kväll, från Umeå, kranskommunerna och via videolänk från Skellefteå. Jag skulle leda detta möte tillsammans med psykiatrisköterskan Carina Aminoff från Backens hälsocentral. Först var vi nog bägge två ganska nervösa men sedan gick den känslan över till fortsatt frustation och ilska. För de svar vi fick från dessa chefer och politiker var; ”Ni kanske borde söka nytt jobb och det finns inga pengar”. Efter mötet lämnades en namninsamlig från specialistsjuksköterskorna i primärvården i Västerbottens länslandsting till arbetsgivaren med kraven högre, rättvis lön och bättre lönespridning . En specialistutbildning och erfarenhet ska löna sig.

Kommentarerna i vår grupp på facebook efter mötet handlade om besvikelse. Vad gör vi? Nu måste vi bli ännu vassare! Jag och två kollegor från Umeå, Elisabet Björklund och Ann-Catrin Engman beslutade då att gå till tv. Efter ett långt samtal med reportern om vår arbetssituation och lön så blev inslaget på tv ca 3 minuter . Vi kände oss trots detta rätt nöjda över det vi hade fått säga. Nu skulle vi nog kunna hålla kämparglöden vid liv ett tag till.

Vid nästa möte i Vårdförbundets lokaler i Umeå tillsammans, via videolänk (videolänk, ett bra sätt att känna delaktighet på medlemsmöten) med kollegorna Skellefteå samt några andra ställen i länet kom den roliga iden om att ”vykortsbomba” våra höga chefer och landstingspolitiker med krav på bättre löner. Vi krävde också en träff med HR- och primärvårdschefen för samtal.

Inbjudan kom till samtal samtidigt som arbetsgivaren tackade för den enorma mängd vykort dom hade fått från oss.

Till mötet med vår arbetsgivare kom tre från Vårdförbundets styrelse i Västerbotten samt jag och Irene Öhman, kollega från Skellefteå . Vi beskrev hur vår lön hade halkat efter, ökade arbetsuppgifter och sämre arbetsmiljö. Arbetsgivaren förstod detta men skyllde som vanligt på att det finns inga pengar nu till bättre löner till oss.

Vårt andra möte gick något bättre, arbetsgivaren berättade hur de nu skulle arbeta med att öka lönetilläggen för speciella arbetsuppgifter vi utför, d v s uppgifter utöver vårt arbete och ibland kompetens. Bygga en karriärstege för oss. Förbättra medarbetar betar- och lönesamtalen med närmaste chefen. Vidare skulle en kompetenshöjning nu ske. Vi ska få gå kurs och fyra sjuksköterskor i länet ska få utbildningen till distriktssköterska betalt. En bra början men jag är inte nöjd.

Inga mer samtal har förts mellan oss och arbetsgivaren.

Ett bemanningsföretag bjöds in till ett av våra medlemsmöten i våras. Frågorna som vi då ställde var hur mycket lön skulle vi få om vi bytte arbetsgivare? Vad skulle hända om vi alla slutar?

Två lönerevisioner har nu passerat med fjuttigt resultat(i år något bättre för primärvården). Kanske syns och hörs vi lite mer nu än tidigare i löneprocessen?

Vi har nu själva gjort en egen kartläggning av delegeringar och lönetilläggen (jag tackar kollegan i Skellefteå för hjälpen, för då kände jag mig trött) . Vårt insamlade material visar hur fel och orättvist vår arbetsgivare nu tänker med lönetillägg. Jag hoppas på en ny dialog med arbetsgivaren.

Vad har då allt detta arbete gett oss under denna tid?

Tyvärr inget på lönen men vi fått upp våra ögon. Vi ser, diskuterar och stöttar varandra på facebook och medlemsmöten. Viktiga frågor, kring stressig arbetsmiljö, nya arbetsuppgifter (inget som syns i lön) som läggs på oss från sjukhuset eller chefen, alla delegeringar av läkaruppgifter, arbetsgivarens dåliga lönetillägg, icke fungerande medarbetar- och lönesamtal och flextid som egentligen är övertid. Listan kan tyvärr göras lång och man blir inte alltid så populär som facklig företrädare hos chefen när man vill ta diskussionen vidare till just sin arbetsplats.

Hur går vi nu vidare?

– Några av oss säger tack och hejdå till Västerbottens läns landsting.

– Några av oss kanske tänker, är det någon idé? Jag rekommenderar då er att läsa Vårdförbundets livslönerapport. Ni kanske vill då vara med och fortsätta kämpa?

– Många av oss kommer att fortsätta träffas och kämpa. ”Primärvårdens kämpar” i Västerbotten lever vidare.

/Anna-Lena Jonsson, distriktssköterska och facklig förtroendevald på Vännäs hälsocentral

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!