Det är första veckan på din semester. Det är redan ovanligt varmt, till och med psommar1å kvällen. Du sitter ute på altanen och tittar på när barnen hoppar på studsmattan. Samtidigt läser du i tidningen om vårdkris hit och vårdkris dit. Tänker en tanke att det är synd om den som är sjuk, men ”ta i trä” du är ju frisk som en nötkärna.

Plötsligt krockar barnen ute på studsmattan, och sjuåringen ramlar ihop med ett skrik. Du springer dit, och förstår direkt att ni måste åka in till akuten. Sjuåringen har ramlat illa, och har fruktansvärt ont i ena foten. På väg in till akuten blir ni omkörda av en ambulans. Och en till. Det visar sig att en våldsam trafikolycka inträffat efter E4:an. Väl på akuten är det kaos. Väntrummet fylls på allt eftersom med folk, det tycks aldrig bli färre patienter. Vad du inte vet är att ni kommer att få vänta. Länge. Du kommer att få vara den som förtvivlat tröstar ditt barn som inte kommer hinna få smärtlindring i rimlig tid. Personalen har fullt upp med traumat efter bilolyckan, en olycka som de just så pass har tillräckligt med personal för att kunna klara av.

I tre veckors tid har din pappa gråtit konstant. Han orkar inte göra någonting om dagarna. Får knappt i sig någon mat, orkar inte byta kläder eller duscha. Han som alltid varit så stark, ser nu så liten ut. Det gör ont i dig att inte kunna hjälpa till, trots att du har gjort det du kunnat. Du har kommit förbi med mat, hjälpt till med den lilla disk som funnits, erbjudit promenader. Men inget verkar hjälpa och tillslut orkar inte du heller. Din pappa säger att han inte vill leva om han ska ha det såhär. Efter lång övertalning går din pappa med på att följa med in till psykiatrin. Där möts ni av en läkare och en sjuksköterska. Det känns tryggt, och du tänker att nu ska din pappa få hjälp. Men den hjälp ni får är ett recept på antidepressiv medicin och en tid för återbesök för samtal. Om två veckor. För på den psykiatriska vårdavdelningen finns det bara plats för de mest akut sjuka. Dit räknas tyvärr inte din pappa. Även om han inte längre vill leva…

I samma veva ramlar din 89-åriga mormor och bryter lårbenshalsen, opereras, och blir inlagd på sjukhus. Hon upplever att hon blir väl omhändertagen av personal, alla är så trevliga och hjälpsamma. Avdelningen är överbelagd och underbemannad, men det märker inte din mormor. Vad mer hon inte vet, och inte du heller, är att personalen inte har den tid de egentligen skulle behöva till att hjälpa din mormor med mobilisering efter operationen. Detta i sin tur leder till ökad risk för bland annat blodproppar och trycksår. Inte heller hade personal den tiden de hade behövt i morse för att hjälpa din mormor att byta inkontinensskydd. Hon fick ligga i sin egen avföring i väntan på hjälp från personalen.

Personal som återigen går hem efter arbetspassets slut, med en klump i magen, och känsla av otillräcklighet. De händer till och med att de gråter, för de vet vad de hade kunnat göra. Om det bara funnits tillräckligt med tid… En psykiatrisjuksköterska går hem efter sitt arbetspass med en känsla av tomhet. Hon tänker på den gamle mannen som det inte fanns plats för inne på vårdavdelningen. En plats som han verkligen hade behövt. Men hon stålsätter sig, och biter ihop. Imorgon är en ny arbetsdag. Och den gamle mannen är inte den första som de har fått lov att skicka hem på grund av platsbrist. Och inte heller den sista. En annan sjuksköterska från akuten har inte kunnat somna sedan han kom hem efter jobbet. Klockan är mycket och det blev tre timmars övertid. Han har bara hunnit jobba i ett halvår, och ikväll var det första gången han var med om ett större trauma. Bilderna från den svårt skadade familjen sitter som fastbränt på näthinnan. Och ljudet av det gråtande barnet i väntrummet ljuder fortfarande…

Exemplen i texten är ytterst förenklade. Men ytterst realistiska. Det är nämligen berättelser likt dessa som det syftas till när vårdpersonal använder ord som ”inte patientsäkert” och ”kris”.

Det är dags att vakna. Vård är inget man kan börja sakna likt kon när båset är tomt! Då är det för sent. Nu handlar det inte längre enbart om att vårdpersonal vill ha bättre lön, hälsosamma arbetstider eller semester. Det handlar om dig, din familj, dina vänner och den vård vi vet att ni skulle kunna få, men som vi inte längre kan garantera.

/Sjuksköterskan


Kommentarer

  1. Beskriv helvetesjobbet som operationsplanerare och kontaksjuksköterskor och mottagningssköterskor också upplever på sommaren. Jobb som är kvar när dagen är slut får du själv ordna upp dagen efter…..”……..osv hela sommaren

  2. Jag tror inte som du, att folk behöver vakna upp. Alla vet redan. Problemet är vad man ska göra åt det hela. Rösta fram bra politiker? Jag skulle vilja veta var dessa finns! Det är en politisk fråga på så väl nationell som på landstingsnivå. Det är också en organisatorisk fråga.

    Alla vakna människor, vad föreslår du att de gör?

  3. Allmänheten det är dags att vakna???
    Vi vet mycket väl om att det är så här jäkla illa.
    De flesta har om inte själva suttit lågprioriterade på akuten i 12h så har de en vän eller väns vän som berättat.

    Vi allmänheten som du klumpar ihop som mindre vetande har oxå föräldrar och vänner. Föräldrar som kanske ligger på långvården och där om något får man av personalen reda på att deras budget är sämre än det sämsta. Trots det är de hjältar som gör otroliga insatser med det de har.

    Nä, vi ”allmänheten” är väldigt medvetna så vill du höja rösten för en relevant grupp så får du vända dig åt det politiska hållet där det är där beslut tas om pengar och resurser. Mer personal från landstinget och du slipper delade turer och kan få den där extra personen som bara är på jobbet för att gå ut en sväng med de äldre, spela lite musik eller bara prata minnen.

    Eller triaget på akuten som kan ha råd att istället för bara en SSK vid inskrivningen skulle kunna ha råd till att ha en läkare där direkt för att kunna ordinera den där första smärtlindringen eller rent av släcka ned ett antal inskrivningar redan i läge 1.

    Om det hade varit lite jäklar anamma i vårdförbundet då hade ni utlyst den största strejken ni skulle kunna få göra enligt reglerna för strejker inom de ramar polis, brandkår, sjukvård måste hålla sig inom. (allmänhetens säkerhet, på lägsta nivå)

    Om SAS piloterna kan få strejka varje år och få med i sina villkor att de skall ha schablonavdrag för solglasögon, skor för 5000kr oavsett behov eller ej, att få flyga första klass mellan jobbflygningarna mm så är det väl
    ”Godmorgon vårdförbundet? som borde vara rubriken här. DET ÄR DAGS ATT VAKNA”

    Om SAS piloterna saknade medförståelse för deras strejka för löner runt 76000 efter tillägg och traktamenten så saknas det sannerligen inte allmänhetens stöd för om vårdförbundet skulle göra en masstrejk för att en gång för alla få mänskliga villkor både i arbetstid, personaltäthet och löner.

    #Ta striden för era medlemmar så de slipper gå hem med en klump i magen..

    #Ta strid för att våra föräldrar inte skall bli hemskickade från psyk för att det är fullt.

    #Ta strid för att vi skall höja våra inneliggande platser till minst EU genomsnitt.

    #Ta strid så att även USK och SSK har möjlighet att få en normal arbetsdag /belastning och någon gång då och då kunna åka på en solsemester.

    #Och ta strid för ett ekonomisk ansvarssrällande hos resp ledningarna, dvs oansvarig budgetslösning på tex läkarkonferenser i tropiska länder där meet and greet står på agendan skall krävas på ansvar

    #Ta strid för att Läkarna inte får utföra konkurrerande verksamhet (som vilket annat jobb som helst) fast Läkarna kan får bedriva privata praktiker på helg/kväll och åka iväg att föreläsa om det som landstinget precis betalt i deras forskatstudier men hokus pokus ja då kommer dessa pengar inte in till verksamheten utan gaget går in på läkarens privata bolag. Kommer tillbaka trötta och utkörda från dessa privata event och där har vi en av många läkarproblem som borde förbjudas…dvs ingen konkurrerande verksamhet om du är anställd av landstinget.

    #Ta strid för att resurser skall finnas för inskolning av ny personal och schemaläggs så det inte försvinner i kaoset som föregår på resp avdelning.

    Är jag nu praktiserade i vården? Man kan kanske tro det… NEJ jag är den där människan som du skrev sitter och dricker kaffe och tittar på mina brorsbarn när de hoppar i studsmattan. Dvs den där ”sovande allmänheten” som du uttrycker det.

    Nä… Rappakalja är det.

    Om vårdförbundet nu menar allvar att vi skall (vilket jag tycker är en självklarhet) höja status och lyfta vår vårdpersonal till skyarna så då till att odla lite jävla anamma och strejka skiten ur er kassa som alla dyrbart bidragar till. Kanske några ännu inte avslöjade lyxresor hos ledningarna har gjort det omöjligt och ni nu istället vädjar till allmänheten?

    Våga se det från ett annat perspektiv säger jag bara som mina slutord.

    Mvh Per

    1. Långvården? Va fan e d? Den avskaffades för ca 20 år sedan så väldigt uppdaterad verkar du inte. Och synen och omvårdnaden av människor med kognitiv svikt är så mycket bättre än på långvårdstiden. Säbo heter de boenden där personer med kognitiv svikt har sina lägenheter med sina egna möbler.

      1. Tack Anette för dina synpunkter och vad roligt att du läser vår blogg. Du har helt rätt, det heter inte långvården och blogginlägget belyser dagens sjukhusvård och är några mycket enkla beskrivningar kring patientosäkerheten.

        /Jenny Olsson, ordförande Vårdförbundet Västerbotten

    2. Tack Per för att du tar dig tid att läsa och kommentera vår blogg.
      /Jenny Olsson Vårdförbundet Västerboten

  4. Jo vårdförbundet! Det är EXAKT, PRECIS det här det handlar om, arbetsmiljö/arbetstider, löner!!!
    Ni, VF är vår talesman. Ni VÅRDFÖRBUNDET SKA FÖRA VÅR(sjuksköternas) TALAN TILL ANSVARIGA POLITIKER OCH ARBETSGIVARE!!!
    VEM ska vakna? VAD ska göras? NÄR, var igår!
    AGERA NU!
    Sköterskorna agerar med det dom kan och dom säger upp sig i sin maktösa uppgivna förtvivlan och orken är slut..
    Ja visst informera allmänheten men lägg inte det här ansvaret att agera och säg ”VAKNA” till allmänheten.
    De som sover är de landstingspolitiker som ytterst bär ansvaret & som styr arbetsgivarna.
    Vårdförbundet gör rätt för fackavgiften vi varje månad, år efter år betalar till er. Visa nu musklerna och hjälp oss kraftfullt så det blir vettigt resultat!

    1. Tack Catharina för dina synpunkter. Du har helt rätt att vi i Vårdförbundet, dvs alla medlemmar föra våran talan. Vi som har förmånen att arbeta på facklig tid för dessa dialoger varje vecka med politiker och tjänstemän. Vi fortsätter att kämpa.

      /Jenny Olsson, ordförande Vårdförbundet Västerbotten

  5. För att inte tala om allt skit man får ta som personal för att man inte har tiden när man står ensam med många patienter och alla är där för att de är skadade/sjuka. Vi är sällan värda vatten.

    1. Tack Angelika för att du läser och kommenterar vår blogg. Vi får jobba vidare tillsammans.
      /Jenny Olsson, Vårdförbundet Västerbotten.

  6. Vi kan börja med att lägga ett tryckförband för att stoppa blödningen av skattepengar från vården till riskkapitalisternas konton i Västindien.

    1. Tack Britta för att du läser vår blogg.
      /Jenny Olsson Vårdförbundet Västerbotten

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!