Organiserad och ej ifrågasatt!

Att idag tillhöra ett fackförbund kan knappast ses som kontroversiellt.
Särskilt i våra norra delar av Sverige är det allmänt en god anslutningsgrad. I större städer och framförallt Stockholm är det inte lika självklart. Orsaken därtill är det säkert många som spekulerar i och sannolikt är det ett flertal faktorer som spelar in. Inom fackförbunden och särskilt av dess medlemmar pratas det om medlemsnyttan, och då i den meningen att medlemmar ska få ut något konkret av sitt medlemskap.

Inom verksamheter som Vårdförbundet företräder har vi under lång tid sett hur bristen på arbetsvillkor gör att det är svårt att rekrytera ny personal. Arbetsmiljön är på många arbetsplatser undermålig. Sjuktalen för vårdpersonal ökar oroväckande. Finns flera exempel på hur arbetsgivarna tar till åtgärder för att lösa olika kriser utan att det ska få kosta. Arbetsgivare väljer att tolka kollektivavtalen på ett sätt som inte var tanken då de skrevs. I dessa tider är fackförbunden viktiga och utgör en viktig roll som motpol till arbetsgivarsidan.

Tack vare den allmänna skolgången har vi fått lära oss historia och bland annat hört om arbetarrörelsens utveckling. De tragiska skotten i Ådalen 1931 är en milstolpe i denna historia. Vad inte så många känner till är att Västerbotten också har bidragit till den viktiga historien om arbetarrörelsens utveckling. Mellan 1924 till 1931 var det Sveriges längsta lockout i området mellan Lossmen och Ekträsk i Vindelns kommun. Skogsarbetare ville organisera sig fackligt och endast av den anledningen gick skogsbolagen ihop och nekade dem arbete. Skogsarbetarna vägrade upplösa sin organisering. Det blev en långdragen konflikt där arbetarna for väldigt illa då skogsbolagen i princip var de enda arbetsgivarna. Tack vare kämparvilja, solidaritet och en nästan osannolikt stark målmedvetenhet fick arbetsgivarna till slut se sig besegrade.

Den faktiska rätten att organisera oss och att tillsammans arbeta för bättre villkor har inte varit självklar om man ser tillbaka inte alltför många år. Därtill kommer sjuksköterskans egen fackliga historia där en tanke på kall och frivillighet präglade vårt arbete parallellt som arbetarrörelsen inom industrin byggdes upp med krav på arbetstider och lön.

Men nu står vi i nutiden. Vi är ett etablerat fackförbund. Vi finns på de arenor där våra yrkesgrupper verkar. Vi bevakar våra intressen, ser att arbetsmiljölagen följs, vi samverkar och tecknar kollektivavtal. Att strejka och bli lockoutad hör tack och lov inte till vanligheten längre. Vi får dock inte glömma vår allas historia. Det har kostat att komma dit vi är idag och vi måste värna om denna ställning. När vi pratar om medlemsnyttan får vi inte tappa bort historieperspektivet, det är trots allt den som visar på den viktigaste förmånen för oss medlemmar.

/Anders Löfqvist, distriktssköterska och styrelseledamot i Västerbottens läns landsting