Lång väg kvar till jämlik vård

Målet för hälso-och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet.

För alla oss som arbetar i hälso-och sjukvården känns detta för de flesta som en självklarhet. För inte ska det väl vara någon skillnad på den vård och det bemötande vi ger patienter och anhöriga oavsett kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder?

Rapporter från Socialstyrelsen och DO visar dock att ovanstående faktorer samverkar med socioekonomiska faktorer och missgynnar människor med exempelvis låg utbildning, låg yrkesstatus, låg lön och annat födelseland än Sverige. Detta beror på att vården, liksom övriga samhället, fungerar inom den ram av diskriminerande strukturer som skapas av dominerande attityder och värderingar i samhället.

Vi behöver och måste ständigt reflektera över våra egna värderingar och handlingar. Om vi tittar historiskt finns det många exempel på övergrepp mot människor som ansetts sjuka, normbrytande eller bara annorlunda. Långt in på 1900-talet tog sig samhället rätten att bestämma vad som var ”sjukt” och ”normalt”. Normer kan vara goda, de kan upprätthålla respekten för demokrati, lagar och regler eller för människovärdet som sådant, men de kan också verka som oskrivna lagar eller överenskommelser om vad som är ”normalt”, önskvärt och accepterat i ett samhälle. Vi har alla lätt för att tänka i ett ”vi och dom”.

Jag vill uppmana Dig att reflektera lite extra idag över Dina värderingar, reaktioner och handlingar när du i olika situationer möter patienter, anhöriga, kollegor och medmänniskor. Behandlar Du alla med samma respekt och värdighet?

Vill du läsa mer? Socialstyrelsen har givit ut ett utbildningsmaterial i ämnet: ” Att mötas i hälso- och sjukvård”

/Jessica Östberg, leg Sjuksköterska, vice ordförande Vårdförbundet Västerbotten