En barnmorskas tankar

När jag var liten ville jag bli barnmorska. Jag drömde att jag hjälpte små bebisar komma till världen. I min då barnsliga värld var födandet och barnmorskeyrket liksom döljt i dunkel och lite hemligt. En värld jag hett önskade mig till.

Som utbildad barnmorska, jag är på mitt 10:e barnmorskeår, känner jag fortfarande att jag lär mig nya saker varje dag. I varje möte, med varje kvinna, finner jag något som gör yrkesvalet så himla rätt. Jag jobbar på länets minsta kvinnoklinik till förlossningsantalet, Lycksele kvinnoklinik. Vi har förlossning, BB, gynmottagning, gynavdelning, spec MVC och sedan snart ett år tillbaka ungdomsmottagning och MVC/Barnmorskemottagning för Lycksele kommun.

Jag har det oerhörda privilegiet att jag kan få följa kvinnan från hennes unga år, på ungdomsmottagningen för att träffa henne några år senare på MVC, gravid och följa hennes resa till att bli förälder.

Jag jobbar i livets ljusaste men ibland också i de svartaste stunder. Och jag har aldrig, inte ens för en sekund, ångrat mitt yrkesval.

Lycksele KK har ett enormt upptagningsområde. De som bor längst bort från oss i vårt område har 300 km att åka innan de kommer till oss. Då gäller det att inte vänta hemma för länge och att ha en bra kommunikation med oss om när de ska åka och hur. Det går att jämföra i sträckan att en kvinna från Stockholm skulle åka till Leksand för att föda där. Jag antar att vägarna kring Stockholm är en mindre utmaning än de vägar vi har i Västerbotten. Men dock!!!

Vi har även förmånen att få träffa nyanlända kvinnor. Kvinnor som kommit/flytt till Västerbottens inland. De som kanske inte alls kan språket, inte svenska och heller inte engelska. Men när vi föder är det ett annat språk som förenar. Det går över alla språkbarriärer. Trots allt uppskattar vi vår kulturdoula och de tolkar som finns tillgängliga och kan bistå oss och kvinnan. Det är en härlig utmaning och här finns mycket att jobba kring. Hur gör vi vården för dessa kvinnor ännu bättre? Att de har möjlighet att få stanna kvar en liten stund till på BB med en anhörig känns som en ynnest. Vi jobbar med konceptet ”tidig hemgång” och utmaningen är att få hjälpa dem och ge dem de redskap de kan behöva just när barnet är nyfött.

Vår klinik ger också partner/pappa möjlighet att stanna kvar med sin kvinna i mån av plats. Och det är väldigt uppskattat. Vi känner att vi kan ger våra familjer den bästa starten i livet där båda föräldrarna lär sig förstå sitt nyfödda barns signaler. Det borde vare en självklarhet på alla BB-ställen tycker vi.

Jag jobbar kvällar, nätter, helger och dagar. När andra är hemma med sina familjer och firar jul eller påsk. Det som vi inom vårdyrkena bara drömmer om. Men jag skulle inte byta mitt jobb för allt i världen. Jag har nått till världen jag så hett önskade när jag var barn och jag kan uppriktigt säga ”JAG ÄLSKAR MITT ARBETE”

//Susanne Lindblad, Barnmorska, Lycksele Kvinnoklinik