Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Ekvationen går inte ihop

av

Som jag har längtat efter 2019 års rapport om hälso- och sjukvårdsnämndens samlade uppföljningsrapport till regionstyrelsen! Jag har faktiskt det. 

När man jobbar med fackliga frågor dagligen, blir man kontaktad av medlemmar som mår dåligt, far illa på jobbet, inte får de villkor de har rätt till och ibland bara behöver någon att vräka ur sig hos. Det är sällan någon ringer för att allting är bra, men det händer förstås och då värmer det hjärtat extra gott och länge. 

Tillbaka till rapporten: 

Det ekonomiska underskottet blev inte så stort som det verkade före jul, det är bra. 

Vidare kan jag läsa att tillgängligheten för den specialiserade vården har förbättrats, glädjande läsning. Operationsköerna har minskat, regionen fick ta del av kö-miljarden. Fler fick hörapparater utprovade och kan leva ett friare liv; fantastiskt! Norrlands universitetssjukhus är Sveriges tredje bästa sjukhus. Intensivvården och vården av de med MS, var bäst i landet. Tätt följt av cancervården. Regionen har en god forsknings- och utbildningsmiljö, vilket bådar gott för framtidens kompetensförsörjning. Sprutbytesprogrammet, utbildning i HLR och användande av Naloxon bland opiatanvändare har kommit igång och gör bra skillnad. Några hälsocentraler ligger i framkant gällande nära, personcentrerad vård och det gläder mig oerhört!

Jag läser djupare in i materialet och kommer till attraktiviteten som arbetsgivare. Här har man som mål att minska antalet tillbudsanmälningar. Som huvudskyddsombud vet jag att underrapporteringen i våra system för arbetsmiljöavvikelser är ett stort problem. Att skriva avvikelser är ett viktigt verktyg för att peka på potentiella risker för arbetsskador och kunna förebygga dessa i tid. Hur kan man då ha som mål att färre ska rapportera?

Sjukskrivningarna bland chefer ökar. Chefer upplever en bristande arbetsmiljöp.g.a. bristande förutsättningar att klara sitt uppdrag. Detta är oroväckande. Chefernas förutsättningar har direkt betydelse för det ledarskap och stöd en chef kan ge sina medarbetare. Regionen har satt som mål att cheferna inte ska ha mer än 35 underställda, men målet är 25 eller färre. Det målet är fjärran på många av våra medlemmars arbetsplatser. Personalomsättningen bland medarbetare är rödmarkerad i tabellen och hållbar kompetensförsörjning uppfylls delvis.

Ett glädjeämne när jag precis började hänga med huvudet, är att en ny web-baserad arbetsmiljöutbildning för chefer och skyddsombud är på plats! Den är lättillgänglig och systematisk för den som får gå. (Att skyddsombuden inte nämns, kan jag se mellan fingrarna på.)

Vidare på det spåret har företagshälsan startat med tidiga insatser vidsjukskrivning, vilket har visat sig lyckat. Bra!

Regionen ser i sina prognoser att det finns bristkompetenser och det ska finnas en rapport om det. Man har också en kompetensförsörjningsplan. Nu väntar jag i spänning på vilken kompetens detta kan handla om. Socialstyrelsen skriver i rapporten ”Det nationella planeringsstödet” att av de legitimationsyrken som det är mest brist på, är 5 av 8 Vårdförbundets medlemsgrupper. Jag fortsätter nedåt i texten och finner också att kostnaden för hyrpersonal har ökat igen.

Man skriver så fint att digitalisering och uppföljningssystem ska leda till ökad systematik, struktur och effektivitet. Det låter bra, men jag kan inte låta bli att tänka att någon måste göra jobbet med att möta de människor vi på sjukhus kallar patienter.

Apropå att möta människor och bidra till deras tillfrisknande, eller värdiga slut;nu kommer vi till den människovänliga delen som i rapporten benämns produktion.

Produktionen har ökat. Kära medmänniska och kollega, du är reducerad till en pryl på eller vid ett löpande band.

Budgetavvikelser

Kostnadsutvecklingen uppgår till 3,1%. Det som sticker ut är: Läkemedlens kostnadsutveckling på 4,7% och förmånsläkemedlen på 9,2%. Medicinskt materials kostnadsutveckling på 8,4%. Utomlänsvården har en kostnadsutveckling på 16,5%.

Personalkostnaderna utgör idag knappt 70% av samlade kostnaderna för regionen. Kostnadsutvecklingen är på 2,2%. Arbetet med att komma till rätta med de höga personalkostnaderna ska intensifieras. Ungefär 2,2% varlöneökningarna på i snitt 2019. Inflationen var på knappt 2% 2019. Hälso- och sjukvården är en kunskapstät bransch. Kunskap kostar och är själva nyckeln till att vi ska ha en evidensbaserad och god vård i vårt land. Hur kan en kostnadsutveckling på 2,2% vara höga personalkostnader?!?

Vidare kommer man in mer i detalj på personalkostnaderna och räknar upp läkarna, men övriga får klumpas ihop och kallas ”omvårdnadspersonal”. Under denna fiffiga titel gömmer sig både barnmorskor, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor, undersköterskor och säkert också biomedicinska analytiker och fysioterapeuter.

Man skriver att många av de åtgärder som krävs för att komma i balans är kopplade till personal. Över tid har personalvolymerna ökat. Jag ställer mig frågan vilka detta kan vara? Alla medlemsgrupper jag pratar med upplever en brist på våra yrkesgrupper.

Sammanfattningen för framtiden i regionen är: ”Produktiviteten måste öka genom minskade kostnader med bibehållen produktion i sjukvården”.

Vi måste alltså med färre kollegor, springa fortare. Detta är ett stort problem redan idag. Arbetsmiljöproblemen kommer öka och fler slutar eller går mot utmattning. Samtidigt ska vi klara ett oberoende av hyrpersonal. Ekvationen går inte ihop.

Katarina Nilsson Reian

Katarina

Efterlysning: En fungerande välfärd, för alla

av

(Tal från Manifestation för Välfärden, Umeå 200125)

Idag kan vi dagligen läsa om en hälso- och sjukvård som befinner sig i kris. Vi läser bland annat om patienter som får vänta på akuten, samtidigt som vårdplatser står tomma för att det saknas bemanning inom vården.

Ändå vet vi, att om vi hade fler sjuksköterskor skulle vi kunna förebygga vårdskador och även minska patientdödligheten.

Ändå vet vi, att om vi hade fler barnmorskor skulle förlossningsskadorna minska.

Ändå vet vi, att om det fanns fler biomedicinska analytiker, skulle du som patient få en snabbare och säkrare analys av ditt inlämnade prov.

Ändå vet vi, att om det fanns fler röntgensjuksköterskor, skulle väntetiden för cancerbesked bli betydligt kortare.

Den kompetens Vårdförbundets medlemmar har, kan inte ersättas av någon annan. Och vi behöver bli fler. Politiker pratar om att de har öppnat upp fler utbildningsplatser som en del av lösningen på bemanningskrisen.

Problemet är att många utbildningsplatser idag står tomma, det saknas bland annat handledare på vår verksamhetsförlagda utbildning. Och allt färre väljer att läsa en specialistutbildning, trots att behovet aldrig varit större än idag.

Problemet är inte att det saknas utbildningsplatser.
Problemet är att det saknas, goda villkor, löneutveckling och god arbetsmiljö.

Politiker möter även upp med kömiljarder och andra riktade satsningar. Men tänk dig att du har ont om pengar, du får ett tillskott i kassan med kravet att du enbart får köpa paraplyer. Men du behöver inga paraplyer, däremot ett par nya skor. Det är det här som är problemet med riktade satsningar. Kommuner och Regioners behov ser olika ut, och trots att det finns många ekonomiska bränder att släcka, får du inte själv välja vilken brand du skall släcka först kan det bli svårt att stoppa krisen som följer.

 

Det finns allt för många inom hälso- och sjukvården som går till arbetet med en klump i magen. Varje dag.

Det finns de som gråter. Av utmattning.

Det finns dem som funderar, om det är värt att riskera den egna hälsan. För att hjälpa andra återfå sin.

 

För att vi skall ha en fungerande och trygg välfärd behöver alla vi som arbetar inom välfärden ha fungerande och trygga förutsättningar. Det blir så motsägelsefullt när vi år ut och år in slår larm om hotad patientsäkert, samtidigt som politiker och tjänstemän svara upp med att så inte är fallet. Och frågan är vem som gör den bästa bedömningen? Den som är på golvet och dagligen befinner sig i den verksamhet som är i kris. Eller den person som gör bedömning utifrån budget, statistik och rapporter.

Mina kollegor inom vården, Vårdförbundets medlemmar, har tagit ansvar länge nog, och larmat när vården innehållit brister eller när vården inte varit säker för patienter.

Så nu är min fråga till politiker och tjänstemän. Är ni beredd att ta ansvar tillsammans med oss?

 

/Catrin Johansson, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet, styrelseledamot avd. Västerbotten

 

Jag vill ha ett trollspö

av

Ett sjukskötersketrollspö som kunde uppfylla alla mina önskningar på jobbet. Att med ett trollslag kunna ändra lokaler, kostnader, tidstillgång osv. Ni vet.

Jag heter Sandra och har jobbat som sjuksköterska i 7,5 år. 7,5 år… blir själv förvånad över hur snabbt allt går. Jag har arbetat som sjuksköterska sedan jag var 21 år och tänker fortfarande att andra kan mycket mer och bättre än mig för “jag är ju rätt ny”. Men någonstans så kan man ju alltid mer än vad man tror, men det är ju så oerhört lätt att fokusera på allt man INTE kan. Känner du igen dig?

Det var en av anledningarna till att det tog 7 år för mig att engagera mig fackligt, för jag tänkte att jag kan för lite om det, att andra säkert kunde mycket mer. Men hur i bängen ska jag kunna lära mig mer om det fack som arbetar för min skull om jag inte hoppar på tåget? Och jag är så tacksam för den kunskap jag fått från Vårdförbundet! När kunskap dessutom kommer från olika håll så tycker jag själv att allt vävs samman i ett starkare kunskapsnät. Allas erfarenheter och ord ställs mot varandra och möts med min egna realitet.

För det är inte lätt, snarare omöjligt, att känna sig konstant uppdaterad och informerad om allt som rör vårt arbete. Inom vården möts vi av frågeställningar och nya lagar, rekommendationer och frågor hela, hela tiden. Vi förväntas kunna allt, vi löser andras problem, vi sliter hårt. Så nu är det tid att ge oss själva ett extra andetag att orka fortsätta – och jag behöver ER HJÄLP.

Här nedanför finns ett kommentarsfält. Gå in i det och skriv en komplimang till dig själv! Snälla. En komplimang till dig själv (eller flera komplimanger, I won’t stop you).

Du är min kollega och jag vore ingenting utan dig. Du lär mig, du hjälper mig, du inspirerar mig.

Så ta nu och skriv något fint om dig själv, som tack för det du gör och som inspiration till oss andra, så kanske vi en dag lyckas arbeta fram de där drömarbetsplatserna med fantastiska förutsättningar för alla de vi vårdar.

Men ps. Säg gärna till om du hittar ett sådant där trollspö.

God jul i förskott!

/Sandra Burström

Leg. sjuksköterska och förtroendevald Umeå kommun,

Vårdförbundet Västerbotten

Sparka uppåt, inte nedåt!

av

När hörde du senast en politiker säga: Om vi vinner valet ska vi spara in på skola, vård och omsorg. Jag lovar, det har du aldrig hört, men likväl är det så vallöftena infrias mellan valen. Om man hade en kompis som ständigt lovade stort men höll lite, skulle man sluta lita på honom. Om kompisen trots påpekningar skulle fortsätta med att ge löften och ständigt bryta dem skulle du säkert med rätta kalla denne för en lögnare. Till slut skulle du inte vilja ha nånting med denne att göra. Det finns med andra ord materiell grund för att politikerföraktet breder ut sig. Ett stort problem i dagens Sverige, och världen, är att de som bestämmer inte själva berörs av sina egna beslut. Det är lätt att höja pensionsåldern för andra när man själv har ett grundarvode på 66900 kr, såsom riksdagsledamöter har, och dessutom har ett jobb som består av att prata och sitta på rumpan. Där knäcks inga ryggar minsann.

​

Politiker skyller sina tillkortakommanden på de ekonomiska realiteterna. Jag är inte ekonom, och kanske just därför kan jag se lite klarare än dessa räknenissar som borde göra bäst i att rationalisera bort sig själva. Deras analys består i att det offentliga kostar för mycket, och då brukar antingen åtstramnings- eller privatiseringskortet tas fram. Men de vägarna ska vi inte vandra frivilligt. I min värld ser de ekonomiska realiteterna ut så här: Skattesänkningar alltsedan 90-talets början, främst för de rika, och en massiv skatteflykt, återigen genomförd främst av de rika. Jag förstår med mina basala matematiska kunskaper att det offentliga (vård, skola, omsorg, polis etc.) går på knäna och inte får budgetar att gå ihop.​

​

Region Västerbotten ska spara 93 miljoner. Vi som jobbar på Cancercentrum ska spara mest: 8721000 kr. Nyligen fick många sjuksköterskor på NUS den lägsta löneökning någonsin under sina arbetsliv, vissa till och med under inflationen. Detta får mig att tänka på annat litet faktum. Femton finansfamiljer kontrollerar 70 procent av börsvärdet i Sverige. Där har vi problemet. De har råd att dra åt svångremmen miljarder gånger om.​

​

Det är så oändligt uselt, och det mest tragiska i sammanhanget är att vi finner oss i det. För snart exakt 50 år sedan satte sig 5000 gruvarbetare i Malmfälten och visade att inget fungerade utan dem. De fick inte igenom alla sina krav, men de reste sig och återerövrade sitt människovärde när de sa att nu fick det vara nog. Jag är hoppfull och tror på människan. Jag har inte lösningen på alla problem, men grundplåten ska alltid vara: Sparka uppåt, inte nedåt!​

​

Oskar Wigren​

Sjuksköterska, Strålbehandlingen, NUS​

​

Din åsikt är viktig för verksamheten!

av

Som medlem är Du viktigast i Vårdförbundet och som medarbetare är din åsikt viktig på din arbetsplats. Det är medlemmarna i Vårdförbundet som tillsammans med sina kollegor och chefer/ledare, gemensamt beslutar om hur den gemensamma arbetsmiljön ska vara. Arbetsmiljön är oerhört betydelsefull i varje verksamhet oavsett hur stor eller liten den är. Vi är varandras arbetsmiljö.

Därför är deltagandet vid arbetsplatsträffar och andra samverkansgrupper oerhört viktigt, eftersom det ger en möjlighet att påverka hur just vår gemensamma arbetsmiljö ska vara. Arbetsmiljöfrågor kan röra din enhet, flera enheter, eller hela organisationen. Vi påverkas av varandra.

Den första september i år trädde ett nytt samverkansavtal mellan fackförbund och arbetsgivaren Region Västerbotten i kraft. Samverkansavtalet vidareutvecklar hur samarbetet mellan medarbetare och arbetsgivare ska vara enligt arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen. I avtalet är samverkan i fokus.

Informationsflödet kan vara högt och besluten många i en stor organisation. Arbetsplatsträffar ger medarbetare, förtroendevalda och skyddsombud / Huvudskyddsombud delaktighet i frågor och beslut som rör såväl verksamhetsutveckling som arbetsmiljö. Tänk på att arbetsmiljö kan vara fysisk, psykisk och/eller social.

Varje anställd har ett ansvar för den egna arbetsplatsen. Den som känner sin verksamhet bäst är den som dagligen arbetar i den. Därför ska alla medarbetare som har sin huvudsakliga anställning på arbetsplatsen vara med på arbetsplatsträffen utan undantag. Det är du som vet hur din arbetsmiljö är och vilka förutsättningar den ger dig.

Därför ingår ditt aktiva deltagande på arbetsplatsträffarna i dina arbetsuppgifter och ni har alla ett gemensamt ansvar för att bidra till ett gott samtalsklimat och ett klimat som uppmuntrar till dialog. Arbetsplatsträffens omfattning, innehåll och vem som är ansvarig för mötet bestämmer ni i arbetsgruppen gemensamt. Alla ska inkluderas. Därför ska det föras mötesanteckningar så att ni kan följa upp beslut men också för att informera de som inte kunnat närvara.

Avslutningsvis vill Vårdförbundet understryka vikten av att du tillåts lyfta din åsikt. Det är din grundlagsskyddade rättighet att yttra dig. Din åsikt är viktig för att de beslut som arbetsgivaren fattar som rör dig och din arbetsplats ska bli så bra och välförankrade som möjligt.

Inspiration till blogginlägget har varit det nya samverkansavtalet samt den information som finns tillgänglig på intranätet Linda inom Region Västerbotten.

Väl mött under samverkans-hösten 2019!

Martin Jonsson, Specialistsjuksköterska.

Styrelseledamot och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Västerbotten.

Sommarhälsning från medlem

av

Regiondirektör Kent Ehliasson har kommit med sin budget “för framtidens utmaningar”. På vanlig hederlig svenska betyder det besparingar på över 500 miljoner de kommande tre åren, främst på personalkostnader. Huvudöverenskommelsen mellan Vårdförbundet och SKL är klar och nu ska det satsas på sjuksköterskorna. Ska bli mycket spännande att se hur denna ekvation ska gå ihop i praktiken. Man kan ju hoppas att när Ehliasson pratar om besparingar i personakostnader så menar han att man bara ska skära i administrationen. Men sån tur kommer vi nog inte att ha. Även om det vore det bästa för vården så tror jag inte att dessa räknesnubbar är beredda att rationalisera bort sig själva.

Med skattesänkningar alltsedan 90-talets början, främst för de rika, och en massiv skatteflykt, återigen genomförd främst av de rika, så förstår jag med mina matematiska kunskaper att det offentliga (vård, skola, omsorg, polis etc.) går på knäna och inte får budgetar att gå ihop. Man kan lugnt påstå att vi inte lever i den bästa av världar. Denna värld är dock den enda vi har och min tilltro till människan gör att jag ändå tror att vi kan göra denna jord till den bästa av världar. Men då måste alla vi här nere räta på våra ryggar så att de där uppe inte kan stå på dem. De mäktiga ser bara mäktiga ut pga att vi står på knä.

Jag önskar alla en välförtjänt semester. Kom ihåg att det var arbetarrörelsen och våra föregångare som såg till att vi har den semester vi så väl förtjänar.

Glad sommar och fred på jorden

önskar

Oskar Wigren

Sjuksköterska, Strålbehandlingen, NUS

Hur var det nu med lön och kompetens?

av

Just nu befinner sig Vårdförbundet i en avtalsrörelse som berör ca 90 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor som jobbar inom regioner, kommuner och kommunala bolag. En viktig fråga som förhandlas är lön, närmare bestämt möjligheten att göra lönekarriär i takt med ökad erfarenhet och yrkesskicklighet.

Lön, kanske du tänker, tjänar inte Vårdförbundets medlemmar ganska bra?

Nej, faktum är att vi gör inte det. De senaste åren har ingångslönerna gått upp till en ganska okej nivå. Det tycker vi förstås är bra, men vad händer sedan, när du jobbat några år? Ingenting! Och det är där problemet kommer. Vår löneutveckling stannar av vid 35 års ålder för att ytterligare mattas av vid 45. Det här innebär i praktiken att till exempel en legitimerad specialistsjuksköterska kan gå i pension med en lön på endast några tusenlappar mer än en nyutexaminerad sjuksköterska. Men med 30-40 års erfarenhet och kompetens som skiljer.

I takt med att ingångslönerna har ökat, har lönespridningen minskat. Det beror inte bara på att förstalönen ökat, utan på att arbetsgivaren ger högre löneökningar till de som arbetar sina första år i yrket och lägre till de erfarna och särskilt yrkesskickliga. Många erfarna har nu fått nog och säger upp sig. Det är därför vi behöver en särskild lönesatsning på särskilt yrkesskickliga, så att arbetsgivaren rättar till det som redan borde ha skett för flera år sedan. Nya i yrket måste också kunna se att det går att göra lönekarriär under hela yrkeslivet, inte bara fram till 35-årsdagen.

Vi har individuell lönesättning, men får enligt arbetsgivaren inte prata pengar när vi har lönesamtal. Ett vanligt svar är ”vi pratar inte om kronor och ören, och även om vi gjorde det så har vi bara vår lilla pott att fördela”.

Vi kan alltså inte prata pengar, men arbetsgivaren får upplysa om att det inga finns!

Arbetsgivarna tar dessutom till alltmer desperata åtgärder i stället för att betala för kompetens och erfarenhet. Vi går tydligen att ta bort helt, med sjuksköterskelösa avdelningar som tydligt exempel, eller ersätta med läkarstudenter. Och samtidigt finns det forskning som påvisar att vid låg sjuksköterskebemanning ökar risken för vårdskador. Ibland ter det sig nästan som att beslutsfattarna inte ens vet vilka arbetsuppgifter vi utför, då de anser att vi går att ersätta med andra kompetenser.

Men vad gör vi då, egentligen? Vi finns vid din sida, genom hela livet. Vid ditt första andetag och när du tar ditt sista. Vi finns för dig när livet är som tuffast, när livet gör som mest ont. Vi finns för dig, årets alla dagar, dygnets alla timmar. Vi ser dig, även i de stunder du inte ser oss. Vi gläds med dig när livet vänder, och vi sörjer med dig i det tysta.

Vi finns! Och vi är många! Vi är många som nu ställer oss upp, för rätten att få vår kompetens, erfarenhet och yrkesskicklighet rätt värderad. För rätten att vi skall få fortsätta ge dig den vård som vi vet att du behöver, den vård som vi vet är säker. Ställer du dig upp med oss?

 

/legitimerad Sjuksköterska

Välkommen till klinisk hematopatologi!

av

Morgonen börjar med att samla in de prover vi får jobba med under dagen. Dessa prover kommer till Umeå från Kiruna i norr till Sundsvall i söder. Vi packar upp dem, sorterar dem och kontrollerar att all information stämmer. När allt kontrollerats ser vi vad som står i anamnesen, vad har patienten för besvär? Har patienten sjukdomshistorik sen tidigare? Utifrån detta kan vi avgöra vad för analyser som krävs för att besvara läkarens frågeställning. Vi registrerar proverna i vårt datasystem och sedan är det dags att komma igång!

Består proverna av benmärgsaspirat, dvs., vätska från benmärgen där blodcellers utmognad sker, låter vi dessa lysera så de röda blodkropparna försvinner. De vita blodkropparna tvättas sedan i en buffert och späds upp till lämplig koncentration i en cellsuspension för inkubering med antikroppar. Detta innebär att till provet kommer vi tillsätta antikroppar som har framställts med fluorokromer kopplade till sig. Antikropparna kommer då binda in till specifika antigen som cellerna i provet uttrycker. Fluorokromer emitterar färgat ljus när de bestrålas med en laser, vilket är det man gör med flödescytometri. Flödescytometern tar upp provet, en cell i taget, och bestrålar dem med laser. Alla de fluorokromer som bundit till cellen kommer då att emittera ljus i olika våglängder, vilket instrumentet kan fånga upp. Detta kan sedan en mjukvara sammanställa till bilder med prickar, dotplots. Samlas flera prickar till ett moln räknas det som en population. Vi vill se populationerna och se vad de uttrycker för antigen (här hjälper antikropparna oss). Med väldigt mycket kunskap och erfarenhet kan vi då identifiera vad det är för typ av celler i dessa olika populationer. Vi kan även se om det verkar vara en normal fördelning mellan dessa celler eller om någon population har tagit övertaget, dvs. om en specifik celltyp i immunförsvaret har blivit malign som till exempel ett lymfom eller en akut leukemi. Vi försöker även undersöka om den ev. sjuka populationen uttrycker antigen som är onormalt dvs. avvikande, och följer därmed sjukdomen med den markören. På detta sätt kan vi se om sjukdomen försvinner med behandling eller ej, vilket kallas för remissionsbedömning.

Flödescytometri fungerar även på blod, men man får tänka att blodet inte alltid kan visa avvikelser som kan ha skett i benmärgen då blodet normalt bara innehåller mogna celler.

Vi kan även använda flödescytometri på lymfomsuspekt vävnad. Det är vävnad man opererat bort från kroppen, som tonsiller, lymfkörtlar, px från tarm, hudstansar och mycket annat som man misstänker lymfom i. Vi gör makroskopisk bedömning av preparatet, tar en bit till histopatologi för snittning vilket leder till mikroskopisk bedömning, en bit bankas för ev. genetisk analys och en bit tar vi till flödescytometrisk analys.

Förutom att vi utför flödescytometriska analyser ser vi även till att patientprovet finns utstruket på glas som vi sedan färgar i specifika färger och bedömer morfologiskt i mikroskop. I mikroskopet kan vi se en bild av celler som finns i patientprovet, och om det är något i cellernas utseende som verkar avvikande. Här krävs återigen erfarenhet och kunskap för att kunna se vad som är normalt och malignt.

Flödescytometrisk analys och morfologisk bedömning sammanställer vi sedan och lämnar ut till läkare. Till vissa prover kan det behövas en identifiering av cellernas cellcykel, dvs. hur cellerna delas och blir fler. Med det kan man se om det finns maligna celler som har en snabbare eller långsammare cellcykel än normalt.

Det vi jobbar med är viktigt och nödvändigt vid diagnostik av allvarliga sjukdomar. Det jobb vi utför kräver färskt preparat, så vi är ett typ av akutlaboratorium. Det är viktigt att analysen är noggrann och går fort så man snabbt kan sätta in rätt behandling. Flödescytometri är en snabb analys jämfört med genetiska och histologiska analyser, vilket gör att vi är de första som kan identifiera en hematologisk sjukdom. Vi finns även med i kedjan om en sjukdom leder till stamcellstransplantation. Då kontrollerar vi att den stamcellsskörd patienten ska få innehåller nog med stamceller.

Allt arbete vi utför gör vi för patientens bästa. Vi tillhandahåller en tjänst för att bästa vård ska ges. Vi finns med i kedjan och utgör en extremt viktig pusselbit i diagnostiken och uppföljning av behandling. Vi är leg. biomedicinska analytiker.

/ Leg. biomedicinska analytiker på klinisk Hematopatologi
Elin, Jennifer, Katarina, Malin E, Malin N, Malin R, Mari, Mona, Natalia, Sandra och Sofia

Fariba – Biomedicinsk analytiker i Umeå Kommun

av

Jag heter Fariba Ghafouri. För 25 år sedan flyttade jag, min man och vårt första barn till Sverige från Iran. Efter ca 1 år startade vi ett eget företag, en restaurang, och samtidigt som

det började jag studera på Komvux samt jobbade inom olika områden. Min nyfikenhet och starka känsla för mina medmänniskor ledde mig till Biomedicinska analytikerprogrammet.

När jag började plugga till Biomedicinsk analytiker kunde jag aldrig föreställa mig ett arbete utanför ett laboratorium. Men nu känns det som att vår kompetens som Biomedicinsk analytiker inte ska begränsas till endast laboratorier. Det är nästan ännu viktigare att kompetensen används för utveckling och förbättring av provtagnings- och provhanteirngsfasen. Detta är väldigt viktigt eftersom att nya studier visar att över 60% av falska analysresultat beror på att det finns brister i provtagnings- och provhanteirngsfasen.

Efter examen började jag jobba på Karolinska Universitetslaboratoriet (KUL) och veckopendlade hem till Umeå. Under sommaren 2018 bestämde jag mig för att stanna kvar i min fina stad och jobba här. Jag hade turen att av ren slump träffa två trevliga personer som jobbade inom vårdförbundet i Umeå som föreslog att jag skulle söka jobbet som fanns ute på kommunens hemsida. När jag hörde om detta blev jag förvånad att det fanns en sådan möjlighet inom kommunen. Senare förstod jag att det var dessa två personers förslag och kämpande i kombination med förstående och hjälpsamma chefer i kommunen som resulterade i att jag fick den möjligheten och det unika jobbet jag har idag.

Att jobba som Biomedicinsk analytiker inom kommunen är väldigt givande och utvecklande. Med tanke på den kompetens som vi biomedicinska analytiker har kan vi upptäcka brister som leder till avvikelser. Jag ska jobba hårt för förbättringar inom hemsjukvården och äldreomsorgen genom utbildningar och liknande aktiviteter. Allt detta leder till högre patientsäkerhet, tryggare och säkrare provtagning samt provhantering och därmed mer rättvisande resultat och säkrare behandling.

Mina närmaste chefer inom Umeå kommun är väldigt engagerade och hjälpsamma när det kommer till denna utveckling. Jag trivs väldigt bra och det här är mitt drömjobb. Jag får en jättebra känsla inombords av att kunna påverka och göra skillnad inom vården.

Slutligen skulle jag vilja tacka vårdförbundet för att de kom med förslaget om anställning av en Biomedicinsk analytiker till Umeå kommun och stort tack till Umeå kommun för att de tillät och skapade möjligheten.

/Fariba Gahfouri

“Tänk allt gott vi lyckas med varje dag” – en alldeles särskild julhälsning

av

Efter snart 48-års arbete i landstinget varav drygt 40 år i olika chefspositioner så har jag nu ännu mera tid över att reflektera över sjukvården idag och förr.

Vilken fantastiskt utvecklingsresa det varit – allt från att glädjas åt den första CT installationen i Umeå till nu oanade möjligheter att diagnostisera och behandla allehanda tillstånd långt upp i åldrarna.

Tänk allt gott vi lyckas med varje dag, underverk i stort och smått som utförs av hängivna medarbetare. Vi behöver mera ta fasta på att alla i verksamheterna har något att bidra med för patienterna och att glädjas åt varandras framgångar.

Trots utmaningar med demografi, generationsväxling, förändrade arbetssätt och arbetsfördelning som av och till anstränger arbetsmiljön för alla så finns framtidshopp för sjukvårdsbranschen. Medarbetarundersökningar visar återigen att många inom vården tycker att man har ett meningsfullt arbete att gå till och att man gör gott för patienterna. Vad kan ge mera kraft än att känna detta på jobbet, trots högt arbetstempo och brister som behöver åtgärdas.

Inför kommande julstress eller hellre julvila vill jag tipsa om en bok som jag är riktigt förtjust i: Tomas Sjödin -“Det händer när du vilar”. Jag återkommer ofta till ett citat som många gånger ger kraft:

“Vilan är inte den sista sucken av utmattning, men en öppning för nya begynnelser, i kärleken, arbetet, i skaparprocesserna, i formandet av den människa jag vill bli och kanske inte ens vet att jag vill bli”.

Julhälsningar
Ann-Christin Sundberg
Seniorstrateg
Neuro-huvud-halscentrum