Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Västerbottenbloggen

Sparka uppåt, inte nedåt!

av

När hörde du senast en politiker säga: Om vi vinner valet ska vi spara in på skola, vård och omsorg. Jag lovar, det har du aldrig hört, men likväl är det så vallöftena infrias mellan valen. Om man hade en kompis som ständigt lovade stort men höll lite, skulle man sluta lita på honom. Om kompisen trots påpekningar skulle fortsätta med att ge löften och ständigt bryta dem skulle du säkert med rätta kalla denne för en lögnare. Till slut skulle du inte vilja ha nånting med denne att göra. Det finns med andra ord materiell grund för att politikerföraktet breder ut sig. Ett stort problem i dagens Sverige, och världen, är att de som bestämmer inte själva berörs av sina egna beslut. Det är lätt att höja pensionsåldern för andra när man själv har ett grundarvode på 66900 kr, såsom riksdagsledamöter har, och dessutom har ett jobb som består av att prata och sitta på rumpan. Där knäcks inga ryggar minsann.

​

Politiker skyller sina tillkortakommanden på de ekonomiska realiteterna. Jag är inte ekonom, och kanske just därför kan jag se lite klarare än dessa räknenissar som borde göra bäst i att rationalisera bort sig själva. Deras analys består i att det offentliga kostar för mycket, och då brukar antingen åtstramnings- eller privatiseringskortet tas fram. Men de vägarna ska vi inte vandra frivilligt. I min värld ser de ekonomiska realiteterna ut så här: Skattesänkningar alltsedan 90-talets början, främst för de rika, och en massiv skatteflykt, återigen genomförd främst av de rika. Jag förstår med mina basala matematiska kunskaper att det offentliga (vård, skola, omsorg, polis etc.) går på knäna och inte får budgetar att gå ihop.​

​

Region Västerbotten ska spara 93 miljoner. Vi som jobbar på Cancercentrum ska spara mest: 8721000 kr. Nyligen fick många sjuksköterskor på NUS den lägsta löneökning någonsin under sina arbetsliv, vissa till och med under inflationen. Detta får mig att tänka på annat litet faktum. Femton finansfamiljer kontrollerar 70 procent av börsvärdet i Sverige. Där har vi problemet. De har råd att dra åt svångremmen miljarder gånger om.​

​

Det är så oändligt uselt, och det mest tragiska i sammanhanget är att vi finner oss i det. För snart exakt 50 år sedan satte sig 5000 gruvarbetare i Malmfälten och visade att inget fungerade utan dem. De fick inte igenom alla sina krav, men de reste sig och återerövrade sitt människovärde när de sa att nu fick det vara nog. Jag är hoppfull och tror på människan. Jag har inte lösningen på alla problem, men grundplåten ska alltid vara: Sparka uppåt, inte nedåt!​

​

Oskar Wigren​

Sjuksköterska, Strålbehandlingen, NUS​

​

Din åsikt är viktig för verksamheten!

av

Som medlem är Du viktigast i Vårdförbundet och som medarbetare är din åsikt viktig på din arbetsplats. Det är medlemmarna i Vårdförbundet som tillsammans med sina kollegor och chefer/ledare, gemensamt beslutar om hur den gemensamma arbetsmiljön ska vara. Arbetsmiljön är oerhört betydelsefull i varje verksamhet oavsett hur stor eller liten den är. Vi är varandras arbetsmiljö.

Därför är deltagandet vid arbetsplatsträffar och andra samverkansgrupper oerhört viktigt, eftersom det ger en möjlighet att påverka hur just vår gemensamma arbetsmiljö ska vara. Arbetsmiljöfrågor kan röra din enhet, flera enheter, eller hela organisationen. Vi påverkas av varandra.

Den första september i år trädde ett nytt samverkansavtal mellan fackförbund och arbetsgivaren Region Västerbotten i kraft. Samverkansavtalet vidareutvecklar hur samarbetet mellan medarbetare och arbetsgivare ska vara enligt arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen. I avtalet är samverkan i fokus.

Informationsflödet kan vara högt och besluten många i en stor organisation. Arbetsplatsträffar ger medarbetare, förtroendevalda och skyddsombud / Huvudskyddsombud delaktighet i frågor och beslut som rör såväl verksamhetsutveckling som arbetsmiljö. Tänk på att arbetsmiljö kan vara fysisk, psykisk och/eller social.

Varje anställd har ett ansvar för den egna arbetsplatsen. Den som känner sin verksamhet bäst är den som dagligen arbetar i den. Därför ska alla medarbetare som har sin huvudsakliga anställning på arbetsplatsen vara med på arbetsplatsträffen utan undantag. Det är du som vet hur din arbetsmiljö är och vilka förutsättningar den ger dig.

Därför ingår ditt aktiva deltagande på arbetsplatsträffarna i dina arbetsuppgifter och ni har alla ett gemensamt ansvar för att bidra till ett gott samtalsklimat och ett klimat som uppmuntrar till dialog. Arbetsplatsträffens omfattning, innehåll och vem som är ansvarig för mötet bestämmer ni i arbetsgruppen gemensamt. Alla ska inkluderas. Därför ska det föras mötesanteckningar så att ni kan följa upp beslut men också för att informera de som inte kunnat närvara.

Avslutningsvis vill Vårdförbundet understryka vikten av att du tillåts lyfta din åsikt. Det är din grundlagsskyddade rättighet att yttra dig. Din åsikt är viktig för att de beslut som arbetsgivaren fattar som rör dig och din arbetsplats ska bli så bra och välförankrade som möjligt.

Inspiration till blogginlägget har varit det nya samverkansavtalet samt den information som finns tillgänglig på intranätet Linda inom Region Västerbotten.

Väl mött under samverkans-hösten 2019!

Martin Jonsson, Specialistsjuksköterska.

Styrelseledamot och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Västerbotten.

Sommarhälsning från medlem

av

Regiondirektör Kent Ehliasson har kommit med sin budget “för framtidens utmaningar”. På vanlig hederlig svenska betyder det besparingar på över 500 miljoner de kommande tre åren, främst på personalkostnader. Huvudöverenskommelsen mellan Vårdförbundet och SKL är klar och nu ska det satsas på sjuksköterskorna. Ska bli mycket spännande att se hur denna ekvation ska gå ihop i praktiken. Man kan ju hoppas att när Ehliasson pratar om besparingar i personakostnader så menar han att man bara ska skära i administrationen. Men sån tur kommer vi nog inte att ha. Även om det vore det bästa för vården så tror jag inte att dessa räknesnubbar är beredda att rationalisera bort sig själva.

Med skattesänkningar alltsedan 90-talets början, främst för de rika, och en massiv skatteflykt, återigen genomförd främst av de rika, så förstår jag med mina matematiska kunskaper att det offentliga (vård, skola, omsorg, polis etc.) går på knäna och inte får budgetar att gå ihop. Man kan lugnt påstå att vi inte lever i den bästa av världar. Denna värld är dock den enda vi har och min tilltro till människan gör att jag ändå tror att vi kan göra denna jord till den bästa av världar. Men då måste alla vi här nere räta på våra ryggar så att de där uppe inte kan stå på dem. De mäktiga ser bara mäktiga ut pga att vi står på knä.

Jag önskar alla en välförtjänt semester. Kom ihåg att det var arbetarrörelsen och våra föregångare som såg till att vi har den semester vi så väl förtjänar.

Glad sommar och fred på jorden

önskar

Oskar Wigren

Sjuksköterska, Strålbehandlingen, NUS

Hur var det nu med lön och kompetens?

av

Just nu befinner sig Vårdförbundet i en avtalsrörelse som berör ca 90 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor som jobbar inom regioner, kommuner och kommunala bolag. En viktig fråga som förhandlas är lön, närmare bestämt möjligheten att göra lönekarriär i takt med ökad erfarenhet och yrkesskicklighet.

Lön, kanske du tänker, tjänar inte Vårdförbundets medlemmar ganska bra?

Nej, faktum är att vi gör inte det. De senaste åren har ingångslönerna gått upp till en ganska okej nivå. Det tycker vi förstås är bra, men vad händer sedan, när du jobbat några år? Ingenting! Och det är där problemet kommer. Vår löneutveckling stannar av vid 35 års ålder för att ytterligare mattas av vid 45. Det här innebär i praktiken att till exempel en legitimerad specialistsjuksköterska kan gå i pension med en lön på endast några tusenlappar mer än en nyutexaminerad sjuksköterska. Men med 30-40 års erfarenhet och kompetens som skiljer.

I takt med att ingångslönerna har ökat, har lönespridningen minskat. Det beror inte bara på att förstalönen ökat, utan på att arbetsgivaren ger högre löneökningar till de som arbetar sina första år i yrket och lägre till de erfarna och särskilt yrkesskickliga. Många erfarna har nu fått nog och säger upp sig. Det är därför vi behöver en särskild lönesatsning på särskilt yrkesskickliga, så att arbetsgivaren rättar till det som redan borde ha skett för flera år sedan. Nya i yrket måste också kunna se att det går att göra lönekarriär under hela yrkeslivet, inte bara fram till 35-årsdagen.

Vi har individuell lönesättning, men får enligt arbetsgivaren inte prata pengar när vi har lönesamtal. Ett vanligt svar är ”vi pratar inte om kronor och ören, och även om vi gjorde det så har vi bara vår lilla pott att fördela”.

Vi kan alltså inte prata pengar, men arbetsgivaren får upplysa om att det inga finns!

Arbetsgivarna tar dessutom till alltmer desperata åtgärder i stället för att betala för kompetens och erfarenhet. Vi går tydligen att ta bort helt, med sjuksköterskelösa avdelningar som tydligt exempel, eller ersätta med läkarstudenter. Och samtidigt finns det forskning som påvisar att vid låg sjuksköterskebemanning ökar risken för vårdskador. Ibland ter det sig nästan som att beslutsfattarna inte ens vet vilka arbetsuppgifter vi utför, då de anser att vi går att ersätta med andra kompetenser.

Men vad gör vi då, egentligen? Vi finns vid din sida, genom hela livet. Vid ditt första andetag och när du tar ditt sista. Vi finns för dig när livet är som tuffast, när livet gör som mest ont. Vi finns för dig, årets alla dagar, dygnets alla timmar. Vi ser dig, även i de stunder du inte ser oss. Vi gläds med dig när livet vänder, och vi sörjer med dig i det tysta.

Vi finns! Och vi är många! Vi är många som nu ställer oss upp, för rätten att få vår kompetens, erfarenhet och yrkesskicklighet rätt värderad. För rätten att vi skall få fortsätta ge dig den vård som vi vet att du behöver, den vård som vi vet är säker. Ställer du dig upp med oss?

 

/legitimerad Sjuksköterska

Välkommen till klinisk hematopatologi!

av

Morgonen börjar med att samla in de prover vi får jobba med under dagen. Dessa prover kommer till Umeå från Kiruna i norr till Sundsvall i söder. Vi packar upp dem, sorterar dem och kontrollerar att all information stämmer. När allt kontrollerats ser vi vad som står i anamnesen, vad har patienten för besvär? Har patienten sjukdomshistorik sen tidigare? Utifrån detta kan vi avgöra vad för analyser som krävs för att besvara läkarens frågeställning. Vi registrerar proverna i vårt datasystem och sedan är det dags att komma igång!

Består proverna av benmärgsaspirat, dvs., vätska från benmärgen där blodcellers utmognad sker, låter vi dessa lysera så de röda blodkropparna försvinner. De vita blodkropparna tvättas sedan i en buffert och späds upp till lämplig koncentration i en cellsuspension för inkubering med antikroppar. Detta innebär att till provet kommer vi tillsätta antikroppar som har framställts med fluorokromer kopplade till sig. Antikropparna kommer då binda in till specifika antigen som cellerna i provet uttrycker. Fluorokromer emitterar färgat ljus när de bestrålas med en laser, vilket är det man gör med flödescytometri. Flödescytometern tar upp provet, en cell i taget, och bestrålar dem med laser. Alla de fluorokromer som bundit till cellen kommer då att emittera ljus i olika våglängder, vilket instrumentet kan fånga upp. Detta kan sedan en mjukvara sammanställa till bilder med prickar, dotplots. Samlas flera prickar till ett moln räknas det som en population. Vi vill se populationerna och se vad de uttrycker för antigen (här hjälper antikropparna oss). Med väldigt mycket kunskap och erfarenhet kan vi då identifiera vad det är för typ av celler i dessa olika populationer. Vi kan även se om det verkar vara en normal fördelning mellan dessa celler eller om någon population har tagit övertaget, dvs. om en specifik celltyp i immunförsvaret har blivit malign som till exempel ett lymfom eller en akut leukemi. Vi försöker även undersöka om den ev. sjuka populationen uttrycker antigen som är onormalt dvs. avvikande, och följer därmed sjukdomen med den markören. På detta sätt kan vi se om sjukdomen försvinner med behandling eller ej, vilket kallas för remissionsbedömning.

Flödescytometri fungerar även på blod, men man får tänka att blodet inte alltid kan visa avvikelser som kan ha skett i benmärgen då blodet normalt bara innehåller mogna celler.

Vi kan även använda flödescytometri på lymfomsuspekt vävnad. Det är vävnad man opererat bort från kroppen, som tonsiller, lymfkörtlar, px från tarm, hudstansar och mycket annat som man misstänker lymfom i. Vi gör makroskopisk bedömning av preparatet, tar en bit till histopatologi för snittning vilket leder till mikroskopisk bedömning, en bit bankas för ev. genetisk analys och en bit tar vi till flödescytometrisk analys.

Förutom att vi utför flödescytometriska analyser ser vi även till att patientprovet finns utstruket på glas som vi sedan färgar i specifika färger och bedömer morfologiskt i mikroskop. I mikroskopet kan vi se en bild av celler som finns i patientprovet, och om det är något i cellernas utseende som verkar avvikande. Här krävs återigen erfarenhet och kunskap för att kunna se vad som är normalt och malignt.

Flödescytometrisk analys och morfologisk bedömning sammanställer vi sedan och lämnar ut till läkare. Till vissa prover kan det behövas en identifiering av cellernas cellcykel, dvs. hur cellerna delas och blir fler. Med det kan man se om det finns maligna celler som har en snabbare eller långsammare cellcykel än normalt.

Det vi jobbar med är viktigt och nödvändigt vid diagnostik av allvarliga sjukdomar. Det jobb vi utför kräver färskt preparat, så vi är ett typ av akutlaboratorium. Det är viktigt att analysen är noggrann och går fort så man snabbt kan sätta in rätt behandling. Flödescytometri är en snabb analys jämfört med genetiska och histologiska analyser, vilket gör att vi är de första som kan identifiera en hematologisk sjukdom. Vi finns även med i kedjan om en sjukdom leder till stamcellstransplantation. Då kontrollerar vi att den stamcellsskörd patienten ska få innehåller nog med stamceller.

Allt arbete vi utför gör vi för patientens bästa. Vi tillhandahåller en tjänst för att bästa vård ska ges. Vi finns med i kedjan och utgör en extremt viktig pusselbit i diagnostiken och uppföljning av behandling. Vi är leg. biomedicinska analytiker.

/ Leg. biomedicinska analytiker på klinisk Hematopatologi
Elin, Jennifer, Katarina, Malin E, Malin N, Malin R, Mari, Mona, Natalia, Sandra och Sofia

Fariba – Biomedicinsk analytiker i Umeå Kommun

av

Jag heter Fariba Ghafouri. För 25 år sedan flyttade jag, min man och vårt första barn till Sverige från Iran. Efter ca 1 år startade vi ett eget företag, en restaurang, och samtidigt som

det började jag studera på Komvux samt jobbade inom olika områden. Min nyfikenhet och starka känsla för mina medmänniskor ledde mig till Biomedicinska analytikerprogrammet.

När jag började plugga till Biomedicinsk analytiker kunde jag aldrig föreställa mig ett arbete utanför ett laboratorium. Men nu känns det som att vår kompetens som Biomedicinsk analytiker inte ska begränsas till endast laboratorier. Det är nästan ännu viktigare att kompetensen används för utveckling och förbättring av provtagnings- och provhanteirngsfasen. Detta är väldigt viktigt eftersom att nya studier visar att över 60% av falska analysresultat beror på att det finns brister i provtagnings- och provhanteirngsfasen.

Efter examen började jag jobba på Karolinska Universitetslaboratoriet (KUL) och veckopendlade hem till Umeå. Under sommaren 2018 bestämde jag mig för att stanna kvar i min fina stad och jobba här. Jag hade turen att av ren slump träffa två trevliga personer som jobbade inom vårdförbundet i Umeå som föreslog att jag skulle söka jobbet som fanns ute på kommunens hemsida. När jag hörde om detta blev jag förvånad att det fanns en sådan möjlighet inom kommunen. Senare förstod jag att det var dessa två personers förslag och kämpande i kombination med förstående och hjälpsamma chefer i kommunen som resulterade i att jag fick den möjligheten och det unika jobbet jag har idag.

Att jobba som Biomedicinsk analytiker inom kommunen är väldigt givande och utvecklande. Med tanke på den kompetens som vi biomedicinska analytiker har kan vi upptäcka brister som leder till avvikelser. Jag ska jobba hårt för förbättringar inom hemsjukvården och äldreomsorgen genom utbildningar och liknande aktiviteter. Allt detta leder till högre patientsäkerhet, tryggare och säkrare provtagning samt provhantering och därmed mer rättvisande resultat och säkrare behandling.

Mina närmaste chefer inom Umeå kommun är väldigt engagerade och hjälpsamma när det kommer till denna utveckling. Jag trivs väldigt bra och det här är mitt drömjobb. Jag får en jättebra känsla inombords av att kunna påverka och göra skillnad inom vården.

Slutligen skulle jag vilja tacka vårdförbundet för att de kom med förslaget om anställning av en Biomedicinsk analytiker till Umeå kommun och stort tack till Umeå kommun för att de tillät och skapade möjligheten.

/Fariba Gahfouri

“Tänk allt gott vi lyckas med varje dag” – en alldeles särskild julhälsning

av

Efter snart 48-års arbete i landstinget varav drygt 40 år i olika chefspositioner så har jag nu ännu mera tid över att reflektera över sjukvården idag och förr.

Vilken fantastiskt utvecklingsresa det varit – allt från att glädjas åt den första CT installationen i Umeå till nu oanade möjligheter att diagnostisera och behandla allehanda tillstånd långt upp i åldrarna.

Tänk allt gott vi lyckas med varje dag, underverk i stort och smått som utförs av hängivna medarbetare. Vi behöver mera ta fasta på att alla i verksamheterna har något att bidra med för patienterna och att glädjas åt varandras framgångar.

Trots utmaningar med demografi, generationsväxling, förändrade arbetssätt och arbetsfördelning som av och till anstränger arbetsmiljön för alla så finns framtidshopp för sjukvårdsbranschen. Medarbetarundersökningar visar återigen att många inom vården tycker att man har ett meningsfullt arbete att gå till och att man gör gott för patienterna. Vad kan ge mera kraft än att känna detta på jobbet, trots högt arbetstempo och brister som behöver åtgärdas.

Inför kommande julstress eller hellre julvila vill jag tipsa om en bok som jag är riktigt förtjust i: Tomas Sjödin -“Det händer när du vilar”. Jag återkommer ofta till ett citat som många gånger ger kraft:

“Vilan är inte den sista sucken av utmattning, men en öppning för nya begynnelser, i kärleken, arbetet, i skaparprocesserna, i formandet av den människa jag vill bli och kanske inte ens vet att jag vill bli”.

Julhälsningar
Ann-Christin Sundberg
Seniorstrateg
Neuro-huvud-halscentrum

Fjärde advent – en fröjdefull jul?

av

Jämställdhet. Finns det ett ämne som kan paja julstämningen mer än jämställdhet? Tja, det skulle vara att prata om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer också. Vilket är precis min plan att göra.

Jag heter Maria Stefansson och arbetar som hälsoutvecklare inom våld i nära relation. Frågor om jämställdhet och våld är min vardag på jobbet. Jag håller i utbildningar inom områdena, jag fixar med dokument och rutiner av olika slag, jag sitter i möten. Jag försöker hitta sätt att förklara hur den ojämställda fördelningen av hemarbete hänger samman med våld i nära relation, hur mäns våld mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av ojämställdhet. Hur vem som trillar julköttbullarna är en del av en större struktur som ger kvinnor och män olika livsvillkor.

När det kommer till den globala nivån är mäns våld mot kvinnor det största hotet mot kvinnors hälsa. Att området är en viktig del av inte bara det svenska jämställdhetsarbetet utan också folkhälsoarbetet är inte konstigt. Här hos oss på nationell nivå har cirka var fjärde kvinna erfarenhet av att bli utsatt för våld i en nära relation, ungefär 10 % av alla barn växer upp i hem där de bevittnar eller själva utsätts för våld. Konsekvenser av att vara utsatt för våld går att se på flera nivåer för den enskilda, ekonomiskt, socialt och inte minst hälsomässigt. Kvinnor utsatta för våld av en partner besöker sin lokala vårdgivare ungefär 4-5 gånger oftare än en kvinna som inte är utsatt för våld. Det kan handla om smärtproblematik, om depression, om magproblem, våldsutsatthet kan faktiskt gömma sig bakom det mesta. En inte ovanlig konsekvens blir ofta sjukskrivning vilket kan leda till en ännu större kontroll från våldsutövaren. För barn kan effekterna också ses tydligt, med eget utåtagerande beteende, självskadebeteende, svårigheter med kamratkontakter och problem i skolan. Som personal inom hälso- och sjukvården behöver vi ha kunskap om hur strukturerna ser ut och ta med det i vårt arbete.

Samtidigt behöver vi också ha ett individperspektiv, vi behöver komma ihåg att den person vi har framför oss, som har ont i magen, smärta i kroppen, som vi får in med blåmärken, kan vara utsatt för våld oavsett eget kön och oavsett kön på dess partner. Vi behöver ställa frågor om trygghet, om kontroll, om våldsutsatthet till den också.

Vi behöver faktiskt ställa de här frågorna oftare rent allmänt. Socialstyrelsens senaste utredning rörande barn och vuxna som blivit dödade av en närstående vuxen visar att i inget av de 6 undersökta fallen som gällde barn och de 21 undersökta fallen av vuxna hade orosanmälningar gjorts eller frågan om våldsutsatthets ställts. Detta trots att kontakter med socialtjänst och/eller sjukvård funnits i de absolut flesta fallen, i flera av fallen kort tid innan det faktiska dödsfallet. Att ställa frågor kan rädda liv.

Tyvärr tar inte våldet paus för att jag går hem, för att det är helg eller för att det blir jul. Våldet tar sällan paus för de våldsutsatta, varken för de vuxna eller för barnen. Då är det fantastiskt att veta att ni finns där dygnet runt, på hälsocentraler, i sjukstugor, på våra sjukhus och lasarett, på akuten och i ambulansen.

Vi, jag och mina kollegor på Folkhälsoenheten, finns till för att stötta er som möter patienter varje dag, stötta er med kompetensutveckling, med rutiner och mallar, vi finns här för att fundera tillsammans med er kring hur vården kan bli bättre på att upptäcka våldsutsatthet och hur vi kan ge stöd och vård till dem som behöver det. Vi finns faktiskt också här för att ge varandra styrka, påminna varandra om att vi är många som jobbar för våldsutsatta och att det faktiskt går bra för de flesta till slut.

Med önskan om en fridfull jul,

Maria

“Vi gör vårdens arbete tillsammans – men med olika insatser”

av

Hej!
Jag är ny som chef. Den 1 november 2017 fick jag förtroendet att tillträda som avdelningschef på Backens Hälsocentral. I grunden har jag en anställnings som psykiatrisjuksköterska på Backens HC, där jag började hösten år 2011, men i landstingets regi har jag varit sedan år 1999.

I ett år har jag nu stötts och blötts i rollen som avdelningschef, och det har övervägande varit en mycket positiv omställning. Det finns ett antal obligatoriska utbildningar att gå när man är nytillträdd chef i landstinget, och det tycker jag har varit oerhört bra eftersom jag förutom kunskaper även har fått möjlighet att nätverka med andra nya chefer i vårt landsting.

Jag vill vara en närvarande chef där mina medarbetare känner att dem har mitt fulla förtroende i sin vardag. Som människa och medarbetare är vi alla olika och jag är väldigt tacksam när mina medarbetare kommer till mig med både positiva och negativ feedback. Jag är ny som chef och jag behöver feedback av mina medarbetare eftersom vi gör vårdens arbete tillsammans men med olika insatser.

När jag registrerat mig som chefsmedlem i Vårdförbundet fick jag ganska snart information om Vårdförbundets chefsmedlemskap. För mig har det inneburit att jag får information om ledarskapets fackliga frågor, dessutom finns det namngivna personer i Vårdförbundet som kan svara på mina frågor som chef och medlem.

Tillsammans kan vi ha en bra vardag!

/Carina Aminoff, avdelningschef Backens Hälsocentral

Barnmorskestudent med AST och villkorsfrågor på agendan

av

Hej allihopa!

Mitt namn är Therése Burlin och jag är en 33-årig trebarnsmamma till tre starka brudar. Lever med min man i Sundsvall och studerar för tillfället till barnmorska via distansutbildningen i Umeå i termin 2, som jag längtat efter att få börja denna utbildning! Jag sitter även med i Vårdförbundets styrelse i Västernorrland sedan drygt 2 år tillbaka som ledamot.

Jag läste till sjuksköterska i Umeå och tog examen för 12 år sen. Enda sen jag påbörjade min utbildning till sjuksköterska har jag vetat att jag skulle läsa vidare och bli barnmorska. Men som alla vet kommer livet emellan ibland och barn och flytt gjorde att jag la mina drömmar på hyllan tills i januari -18.

I Västernorrland har Vårdförbundet drivit hårt att få igenom och införa AST, akademisk specialisttjänstgöring inom regionen. Som ett led i detta har de flesta arbetsplatser i regionen slutat med studielön och att man ska binda upp sig till den arbetsplatsen via ett “slavkontrakt” på 2-3år, som det har sett ut tidigare. Sådana här kontrakt hade kvinnokliniken tidigare och jag var inställd på att skriva på ett sånt kontrakt när jag i tanken tänkte börja studera. Som tur var för mig så när jag väl bestämde mig för att börja studera så hade dessa kontrakt tagits bort, för ingen ville skriva på något sådant när andra alternativ till lön under studier fanns.

Jag har nu fått en utbildningsanställning inom kvinnokliniken där jag får studera med bibehållen lön, pensionsgrundande förmåner och semester. Min lön bekostas via SKL:s pengar satsning inom kvinnosjukvården. När jag gått min utbildning färdigt så får jag göra en ny löneförhandling inför ev. anställning inom kvinnokliniken i Sundsvall, men jag är inte bunden att börja jobba där! Detta är en självklarhet för mig att vi inom våra fyra professioner i Vårdförbundet ska få vidareutbilda oss med bibehållen lön, precis som läkarstudenter. Detta är något som jag alltid pushar studenter att fråga om och ställa krav på vid nyanställning, vilka fortbildningsmöjligheter finns på denna arbetsplats och får jag bibehållen lön vid studier? Ställer nog många dessa frågor och krav måste arbetsgivaren inse att detta måste vi ordna för att rekrytera dagens personal.

Sen har det nog inte undgått någon att Barnmorskeförbundet vill bilda eget fackförbund inom SRAT. För mig är detta en icke fråga. Jag kan inte se att vi barnmorskor kommer kunna driva fackliga frågor inom SRAT, inte heller att vi ska kunna påverka våra arbetstider och lön, då SKL sagt att de inte tänker sluta enskilda avtal med SRAT eller Barnmorskeförbundet. Jag hoppas att det blir ett nej i omröstningen den 14/11. Blir det inte så kommer jag iallafall stanna kvar i Vårdförbundet. Jag kommer kämpa för att övertyga barnmorskor i Västernorrland att stanna kvar, men var och en måste följa sin övertygelse. Man är alltid välkommen tillbaka om man ändrar sig!
God Jul från mig till alla er!

/Therése Burlin, blivande barnmorska.