Västbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västbloggen

Västbloggen

Underläkare kan inte ersätta sjuksköterskor

18 mars, 2019 by Branka Djukanovic Svensson

Hur långt kan vårdens arbetsgivare gå för att slippa ta tag i den verkliga frågan, bristen på sjuksköterskor inom slutenvården? Den senaste veckan har vi i Göteborgsområdet fått se ännu ett exempel på kreativt tänkande från våra chefer.

Enligt Socialstyrelsen finns 15 000 legitimerade sjuksköterskor som inte arbetar i hälso- och sjukvård i Sverige. Många vårdavdelningar vittnar om svårigheter att rekrytera, men ännu fler om svårigheter att behålla. Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU), verksamhetsområde Medicin och akutsjukvård Mölndal, skickade i förra veckan ut ett brev som var adresserat till läkarstudenter termin 10 och underskrivet av verksamhetschef Jerker Persson. I brevet erbjuds läkarstudenterna arbete som sjuksköterskor inför sommaren. Brevet publicerades av (minst) en student och fick stor spridning i sociala medier. Vi i Vårdförbundet läste det med bestörtning. Inte i första hand för att tanken tänkts, men för att brevet gått ut till studenterna innan första kontakten tagits med Vårdförbundet. Brevets innehåll är i flera avseenden kränkande mot sjuksköterskeprofessionen och för omvårdnaden som akademiskt ämne. Måndagen 4 mars, gick dessutom SUs ledning ut med att man vill arbeta på detta sätt, alltså att anställa underläkare för att ersätta sjuksköterskor. Fortfarande utan samverkan med Vårdförbundet.

Vårdförbundet kan ha respekt för att trycket är högt på våra chefer på olika nivåer och att bristen på vårdplatser inte bara drabbar patienter utan alla oss som arbetar i vården. Däremot kan vi inte acceptera att vår arbetsgivare frångår gängse rutiner för hur information framförs till fackförbunden och absolut inte bilden av sjuksköterskeprofessionen som framförs i brevet.

Jerker Persson skriver att ”allt som en sjuksköterska får göra får också en läkare göra”. Detta påstående är förstås inte helt felaktigt rent juridiskt, men visar på en bristande respekt för vår profession och för omvårdnaden som ämne. I en intervju med Vårdfokus (190301) menar Jerker Persson även att man ”alltid kan fråga sig vad som är omvårdnad”. Vi är många som inte behöver fråga oss det.
Legitimerade sjuksköterskor har minst en kandidatexamen i omvårdnad, specialistsjuksköterskor har en magister och det finns många på våra universitet och högskolor med omvårdnad som sitt forskningsområde. Omvårdnad är ett ämne som behandlar frågor om vårdande relationer, handlingar och som främjar hälsa på alla plan utifrån patientens livssammanhang. Inte något som går att koka ned till ett antal uppgifter som sedan kan fördelas ut. En underläkare kan vara aldrig så duktig på att utföra medicinsktekniska uppgifter, men specifik omvårdnad kommer hen inte att bemästra med mindre än att faktiskt vara legitimerad sjuksköterska.

Medicin och akutsjukvård Mölndal har blivit ett uppmärksammat exempel på hur arbetsgivare inom vården försöker hantera sjuksköterskebristen, men de är alltså inte ensamma. Dessutom återinför arbetsgivaren sjukvårdsbiträden, delegerar läkemedelsuppgifter och tar fram låtsas-tjänster, som sjuksköterskeassistenter. Samtidigt framhåller arbetsgivaren vikten av att vi alla arbetar på toppen av vår kompetens. Toppen av sjuksköterskans kompetens är att se helheten. För att kunna göra det måste man vara ute bland patienterna.

Vi ser fram emot den dag då vår arbetsgivare ägnar lika mycket engagemang åt våra villkor som åt att hitta lösningar på att ersätta sjuksköterskor med andra yrken. Vårdplatser hålls öppna genom att ha medarbetare i rätt antal och med rätt kompetens. Alla vårdens yrken behövs, men vi kan inte ersätta varandra.
Våra yrken är inte till salu!

Förtroendevalda för Vårdförbundet på Sahlgrenska universitetssjukhuset
Carina Deréus
Matilda Eriksson
Nicklas Martinsson
Susanne Blom Persson

Filed Under: Säker vård, Sjuksköterska Tagged With: #säkervård, #sjuksköterska, #vardforbundet, kompetens

Arbetsuppgifter

8 februari, 2019 by Branka Djukanovic Svensson

      ”Arbetsuppgifter” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Vi funderar på att läsa vidare…
-Vad pysslar en sjuksköterska med egentligen?
-Ni menar, förutom med logistik och administration?

När man pratar om en arbetsuppgift menar man ofta en praktiskt utförd handling som leder till ett resultat. Men den legitimerade sjuksköterskans specifika kompetens är omvårdnad och i omvårdnaden ligger en mängd olika arbetsuppgifter beroende på patientklientelet och verksamheten som bedrivs

Svensk sjuksköterskeförening
Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska

”Omvårdnad omfattar både det vetenskapliga kunskapsområdet och det patientnära arbetet grundat i en humanistisk människosyn. Den legitimerade sjuksköterskan ansvarar självständigt för kliniska beslut som erbjuder människor ökade möjligheter att förbättra, bibehålla eller återfå sin hälsa, hantera hälsoproblem, sjukdom eller funktionsnedsättning och uppnå bästa möjliga välbefinnande och livskvalitet fram till döden. Den legitimerade sjuksköterskan ska dessutom ha kunskap om medicinsk vetenskap och beteendevetenskap av relevansför patientens omvårdnad samt förståelse för hållbar utvecklingi hälso- och sjukvård. Arbetet ska utföras i enlighet med gällande lagar, författningar och andra styrdokument för hälso- och sjukvården.”

Tidigare var det Socialstyrelsen som utfärdade kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Dokumentet beskrev de rekommendationer Socialstyrelsen gjorde avseende den legitimerade sjuksköterskans yrkeskunnande, kompetens och förhållningssätt. I dag ligger ansvaret hos verksamhetschef att säkerställa rätt kompetens.

Tyvärr ser vi allt oftare att verksamhetschefer förväxlar detta ansvar med att styra vad en sjuksköterska ska göra och inte göra, vad en specialistsjuksköterska ska göra och inte göra. Ofta väljer man att kalla det uppgiftsväxling eller kompetensväxling.

Endast en legitimerad sjuksköterska kan bedöma vilka arbetsuppgifter som ligger inom hennes profession och vilka uppgifter som kan växlas bort. En klok verksamhetschef inser detta och vänder sig till professionen när arbetsuppgifter behöver ses över.

/Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland

Filed Under: Legitimation, Sjuksköterska Tagged With: #sjuksköterska, arbetsmiljö

Misskreditera inte sjuksköterskeutbildningen!

22 januari, 2019 by Branka Djukanovic Svensson

Det är med häpnad vi läser intervjun med Sahlgrenskas nya styrelseordförande Henrik Ripa (M) i Göteborgs Posten den 14 januari, skriver Doris Lydahl filosofie doktor och Birgitta Jordansson docent.

På bild: Birgitta Jordansson docent och Doris Lydahl filosofie doktor.

Ripa anser nämligen att sättet att komma till bukt med de problem som finns på Sahlgrenska, som påpekats av både läkare (GP 5 januari) och sjuksköterskor (GP 26 november 2018), är att minska sjuksköterskornas omvårdande uppgifter.

”Jag tror att vi blir en mer attraktiv arbetsgivare om man faktiskt får jobba med det som man är utbildad till” säger Ripa.
Vet Ripa inte om att omvårdnad är sjuksköterskornas ansvarsområde?
Vet Ripa inte om att en sjuksköterska som utbildar sig på Göteborgs Universitet läser minst 46,5 högskolepoäng omvårdnad?
Vet Ripa inte om att omvårdnad är ett eget vetenskapligt forskningsområde som finns representerat på flera av landets universitet?

Omvårdnad är själva grunden för sjuksköterskeyrkets professionalisering. Under åtskilliga decennier underordnandes sjuksköterskan den medicinska vetenskapen. Sjuksköterskan sågs som läkarens medhjälpare eller förlängda arm. Under de senaste tjugo/trettio åren har dock maktförhållandena förändrats och en ny autonom omvårdnadsdisciplin har vuxit fram. Sjuksköterskor har numera etablerat sig som en självständig yrkesgrupp med en egen, utvecklad expertkunskap inom just omvårdnad. En viktig förändring kom med högskolereformen 1977 och de utredningar som följde på den. Genom dessa fick vårdutbildningarna högskolestatus. De innebar dessutom krav på forskningsanknytning, det vill säga att utbildningen skulle vila på en vetenskaplig grund och att vägar till forskarutbildning skulle öppnas för sjuksköterskestudenterna. Dessutom användes begreppet omvårdnad för första gången som benämning på sjuksköterskornas huvudämne. Efter detta växte omvårdnad som forskningsområde. De första två professorerna i omvårdnad tillsattes redan 1987 och antalet professorer ökar stadigt.

Trots detta finns spår av underordning kvar, vilket inte minst skiner igenom i intervjun med Henrik Ripa. Medicinen anses fortfarande ha en överordnad status i förhållande till omvårdnad, vilket ger sjuksköterskan lägre status inom sjukvården och omvårdnad en lägre status inom fältet.

När Ripa säger att ”Det är trevligt med omvårdnad och att hjälpa, det är inte det, men du kanske inte behöver ha fem års studier för att göra den delen” så misskrediterar han sjuksköterskeutbildningen och ett helt forskningsområde. Det är anmärkningsvärt.
Skärpning!

Doris Lydahl är filosofie doktor i sociologi och jobbar på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs Universitet. Hon skrev en avhandling om personcentrerad vård, standardisering och evidensbaserad medicin, med särskilt fokus den omvårdande personalens arbete. Just nu jobbar hon som forskare i ett finsk-svenskt projekt som handlar om hembesök inom psykiatrisk vård, beroendevård och åtgärder mot hemlöshet. Ni kan läsa mer om Doris  här.

Birgitta Jordansson är docent i arbetsvetenskap och jobbar på Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Göteborgs Universitet. Hon arbetar med genus och jämställdhetsfrågor relaterade till arbete, arbetsorganisation och arbetsmarknad inom forskning, undervisning och samverkan. Hennes huvudsakliga forskningsintresse rör akademin som organisation och som arbetsplats och hon forskar just nu i ett projekt som handlar om jämställdhetsintegrering av akademin. Ni kan läsa mer om Birgitta här

Filed Under: Legitimation, Sjuksköterska Tagged With: #sjuksköterska, kompetens, omvårdnad

Den sjuka vården

9 november, 2018 by Gästbloggare

När jag var sjuksköterskestudent hade jag fortfarande en kämpaglöd och en tro på att läget inom vården skulle förändras. Vårdkrisen uppmärksammades medialt och studentupproret ingav hopp om att vi kunde sätta press på politiker och arbetsgivare och skapa förändring.

Jag älskar att jobba som sjuksköterska, jag har jobbat inom vården och med människor sedan jag var 17 och vet att jag gör ett bra jobb och är på rätt plats. Men även glöden hos någon som brinner för något kan släckas.
Sedan två år tillbaka lämnade jag sjukvården och Stockholm. Det var många saker som spelade in. Jobbet och svåra händelser i mitt liv just då och jag kände att jag behövde en förändring för att inte riskera att bli utbränd. Jag saknade någonting som gav mig energi och alla krafter jag hade gick till jobbet.
I Göteborg började jag jobba halvtid som skolsköterska för att ha energi kvar till musiken. Men en halvtidstjänst hjälper inte om man då tvingas göra dubbla arbetet under den tiden. Även den här gången hann jag känna av det i tid. Jag hann inte bli utbränd, men jag är sjukskriven pga stress och hade jag fortsatt hade det kunnat bli en lång väg tillbaka.

Jag längtar tillbaka till jobbet. Jag saknar mina kollegor och barnen i skolan, men jag är inte helt redo än. Jag önskar jag orkade fortsätta jobba som jag gjort. Jag saknar pulsen på sjukhus och att jobba med högspecialiserad vård, men vad jag sett sedan jag slutade har läget bara förvärrats.

När jag läser om situationen på Sahlgrenska blir jag helt bestört.
Jag jobbade 4 arbetspass på MAVA för 1,5 år sedan och hade konstant panik. Det kändes att det var en arbetsplats på gränsen till kollaps. Fantastiskt fina människor jobbar och sliter ut sig där, och det gäller för hela vården. Folk dör redan i vårdköer och allvarliga misstag begås pga den höga arbetsbelastningen.

Jag blir totalt mörkrädd av att tänka på framtiden.
Alla ni som orkar bära upp sjukvården: ni är fantastiska. Men glöm inte att ta hand om er själva. Jag var tvungen att välja mellan ett jobb jag älskar, brinner för och saknar oerhört -och mig själv. Jag var tvungen att välja mig själv. Jag vet att det kanske är egoistiskt och att jag behövs, men jag orkade inte mer. Det känns oerhört sorgligt och jag blir så otroligt ledsen för alla mina kollegor som fortsätter kämpa genom detta helvete.

Fortsätt ställa krav och ifrågasätt arbetssituationen. Och orkar ni inte, prioritera er själva.
Det är inte fel att vara sjukskriven, det bevisar bara hur trasig vården är.
Det är inte vi som är sjuka, det är vår arbetssituation.
Det behövs en förändring, det är bråttom nu.

”Sjukskriven sjuksköterska”

Filed Under: Arbetsmiljö Tagged With: #densjukavården, #säkervård, #sjuksköterska, arbetsmiljö

3 300 miljoner skäl till att vi inte utbildar nya sjuksköterskor?

8 februari, 2017 by Gästbloggare

3 300 miljoner skäl till att vi inte utbildar nya sjuksköterskor?
Kanske inte riktigt sant men en del saker under min utbildning till sjuksköterska har fått mig att börja fundera på om utbildningen verkligen är inne på rätt väg. Efter fyra terminer blev det ett abrupt avbrott, vilket har gett mig möjlighet till en del reflektion i frågan.
Våren 2015 samlades alla nya elever och den första funderingen kom redan vid andra välkomsttalet.

”Kom ihåg en sak, sjuksköterska är inget praktiskt yrke”. Oj då, jag hade ingen aning om att vi skulle bli akademiker och forskare allihopa 20160617_154802som satt i aulan. Jag trodde i min enfald att jag skulle springa i en korridor med en sökare i fickan som piper, en telefon i örat med en överrapportering till kommunen, en anhörig som vill flika in en fråga och en undersköterska som behöver hjälp med en tyngre patient samt en läkare som behöver ronda. Och kanske även under samma nanosekund som allt sker blanda till antibiotika, lägga mitt schema och handleda en student.

Men jag kanske har fel om verkligheten och skolan har rätt, sjuksköterska är inget praktiskt yrke.
Att gå från 40 veckors VFU (verksamhetsförlagd utbildning) till nästan hälften och fylla ut teoritiden med massa inlämningsarbeten på minst 2 000 ord som ska vara vetenskapligt skrivna enligt mallar och referenser, då undrar jag om utbildningen speglar verkligheten. Att ta bort kurser som smärta, svikt och dra in på VFU på IVA och istället vara kvar i skolans lokaler och tro att en docka kan spegla det som händer en människa på en IVA-avdelning känns inte helt relevant. Sen har lärosätet mage att kritisera andra lärosäten att de är för medicinskt inriktade, kanske borde man revidera i vilken riktning skolan är på väg. En nationell standard och en revidering av samtliga utbildningsplatser för framtida sjuksköterskor borde vara aktuellt innan VFU’n är nere på 10 veckor och alla refererar enligt APA (American Psychological Association).
Efter att ha arbetat med människor i över 15 år inom alla områden så tror jag att jag har en hyfsad omvårdnadskänsla. På min första omvårdnadstenta fick jag VG (väl godkänd) men på min kliniska omvårdnad blev jag underkänd och spärrad. Efter två år måste jag ta en paus innan jag får göra mina sista två terminer och det hade varit helt okej om det hade känts relevant. Men om jag har VG på första omvårdnaden och när 76% blir underkända efter fyra terminers studier och vid sista tentatillfället underkänns 91%!

Har då verkligen alla studenter efter två år plötsligt blivit dumma i huvudet eller skulle det kunna vara så att det är något fel på kursen?

De som går terminen efter oss har fyra chanser innan de blir spärrade, vissa ämnen har fem tillfällen, vi blev spärrade efter tre. Några studenter fick komma till examinatorn och bli muntligt godkända medans vissa av oss aldrig fick den chansen. Ett fel som jag gärna lyfter är på en fråga om vad som kan hända med en patient vid isolering, jag skrev att de kunde bli arga. Det var fel, rätt svar är att de kan uppleva ilska. Tillåt mig skratta men hur ser du skillnad på någon som är arg eller upplever ilska, vilka olika bemötandestrategier använder vi oss av vid dessa två vitt skilda tillstånd.

untitledSå ett halvårs avstängning från fortsatta studier, hur ska jag klara mig? 

Jo tack bara bra, jag blev erbjuden 100% på en hjärtmedicin avdelning men tackade nej för jag fick även ett erbjudande om 100% på IVA och full lön vid specialistutbildningen senare. Det positiva i det hela är att jag som undersköterska på IVA nu får allt det som skolan har skalat bort som irrelevant, så jag kan jämföra hur dockorna simulerar cyanotiskt utseende, blek och svettig hud när jag kommer tillbaka. Jag tror på allvar att utbildningen behöver en rejäl översyn och tydligare riktlinjer för att spegla verkligheten, vi kan inte bli spärrade på grund av att en examinator inte kan förstå synonymer och bara tillåter vissa att sitta i knät och bli muntligt godkända eller att vi missar ett kommatecken när vi refererar enligt APA. Utbildningen glider mer och mer bort från verkligheten.

/Mikael Öström

Filed Under: Lön, Säker vård, Student, Villkor Tagged With: #säkervård, #sjuksköterska, #vardforbundet, utbildning, vfu

Min legitimation betyder faktiskt något!

28 april, 2016 by Sanne Nordqvist

20160428_151601 (1)Den 26 april publicerade Sveriges Radio P4 ett inslag om sjuksköterskebristen och situationen för sjuksköterskor inför sommaren. I inslaget intervjuades vår avdelningsordförande Anne Karin Höglund. I vanlig ordning presenterar media sina ”nyheter” på ett sensationsartat och mycket okunnigt sätt. Jag ska medge att inslaget gjorde mig upprörd, rent ut sagt förbannad. Rubriken löd ”Sjuksystrar blir undersköterskor i sommar”.

För det första: det heter SJUKSKÖTERSKA. Hur många gånger ska vi behöva bli benämnda på detta förlegade och nedvärderande sätt? Sjuksköterska är en skyddad yrkestitel som faktiskt betyder något, det är en del av vår professionsidentitet. Den enda som får kalla mig för ”syrra” är min lillebror.

För det andra: vad menar Sveriges Radio med att ”sjuksystrar blir undersköterskor”? Lite bakgrundsfakta: Vid årsskiftet trädde en ny lagändring i kraft som innebär att den som utför sjusköterskeuppgifter måste ha fått sin legitimation innan hen kan kalla sig för sjuksköterska. Så har det ju förvisso alltid varit, men tidigare har den som precis tagit sin examen och är under handläggning hos Socialstyrelsen kunnat börja jobba i väntan utfärdande av legitimationen. Detta är numer inte tillåtet, alltså får den som tar sin examen nu i juni inte börja jobba som sjuksköterska förrän troligtvis en bit in i semesterperioden. I Västra Götalandsregionen har man valt att anställa dessa blivande sjuksköterskor som undersköterskor för att sedan konvertera tjänsten när legitimationen är klar.

Rubriken ”Sjuksystrar blir undersköterskor” är alltså från början helt felaktig – sjuksköterskan kan inte bli undersköterska eftersom hen inte är sjuksköterska än.

Det finns ytterligare en dimension i detta. I åratal har olika avdelningar och kommuner livnärt sig på ”T5:or”. Alltså sjuksköterskestudenter som avslutat termin fem som under en tidsbegränsad period (exempelvis en sommar) kunnat jobba självständigt som sjuksköterska under vissa premisser. Denna möjlighet finns givetvis inte heller kvar. Behöver jag poängtera att arbetsgivaren helt plötsligt fick stora problem att klara bemanningen i sommar?

Detta leder mig till min tredje reservation: Vårdförbundet tycker att detta är bra! I inslaget från Sveriges Radio framstår Vårdförbundet som kritiska, som om det var de nya reglerna som gör att sjuksköterskorna inte får semester och att patientsäkerheten är hotad. Givetvis är det precis tvärtom! Ingen ska kunna jobba som, kalla sig eller ta det ansvar som det innebär att vara sjuksköterska om man inte är sjuksköterska. Legitimationen betyder faktiskt något, det finns en anledning till att Socialstyrelsen behöver granska min kompetens innan jag får lov att utföra vissa arbetsuppgifter.

Jag är själv gammal ”T5:a”, eller ”sjuksköterska på dispens” som det kallades då. Sommaren 2009 tog jag mina första stapplande steg in i medicinrummet på avdelning 1 på Vuxenpsykiatriska kliniken på SÄS. Jag glömmer aldrig när jag stod och delade små färgglada piller i de vita plastkopparna när en skötarkollega kom och ställde sig i dörren. Han granskade mig uppifrån och ner. ”Hur känns det att göra något som du egentligen inte får göra?” frågade han. ”Pilutta dig”, tänkte jag tyst för mig själv, ”det får jag visst det. Han är nog bara avundsjuk”. För visst fick jag, det var helt tillåtet.

Jag lärde mig massor den sommaren. Men när jag tänker tillbaka på min kollegas ord så slår det mig vad det var han egentligen sa. Där står jag, utan legitimation eller ens avslutad utbildning, och gör samma arbetsuppgifter som mina legitimerade kollegor gjort i åratal. Hade jag kunskapen? Fanns kompetensen? Var jag mogen för det? Givetvis inte, men det förstod jag inte då. Inte mina chefer heller, eller så blundade de för den insikten. Jag kan rada upp mängder med situationer som uppstod som jag tvingades hantera som jag egentligen inte skulle behöva ha utsatts för, ansvar som jag egentligen inte var redo att ta.

Nu hände det inget allvarligt den sommaren, inget som jag behövde stå till svars för i alla fall. Om något skulle hända idag har jag en legitimation som kan granskas. Jag kan få en erinran, en varning, bli avstängd eller till och med få yrkesförbud, baserat på allvarlighetsgrad och omständigheter. Socialstyrelsen har gett mig en legitimation och den kan de också ta tillbaka. Om en sjuksköterskestudent eller en nyutexaminerad sjuksköterska utan legitimation hamnar i en situation som innebär att en patient far illa, blir skadad eller till och med dör, så finns det ingen legitimation att dra in. Du kan däremot räkna med att den aldrig blir utfärdad. Någonsin. En hel yrkeskarriär i sjön innan den ens har hunnit att börja.

I inslaget från Sveriges Radio framgår en del kloka saker dock, bland annat från Socialstyrelsens enhetschef Pernilla Ek, som konstaterar att om man en gång bestämt att patientsäkerheten kräver legitimation så kan man inte helt plötsligt ändra på det bara för att det råkar vara sommar. För det handlar om just patientsäkerhet. Det är därför vi känner att vi har ont i magen, precis som vår ordförande Anne Karin sa. Det gör mig ledsen att media gång på gång envisas med att klippa och klistra för att få ihop någon slags sensation att rapportera om, vilket är ytterligare en anledning till att få ont i magen. Även om det som sägs är sant och man är korrekt citerad, kan jag lita på att mitt budskap går fram så som det är tänkt? Bevisligen inte.

Jag hoppas att jag, Anne Karin och alla sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker och barnmorskor en dag slipper att ha ont i magen inför sommaren. En sak vet vi säkert – att börja tumma på legitimationen är inte rätta medicinen.

//Sanne Nordqvist

PS. Efter att flera hört av sig till Sveriges Radio ändrade man rubriceringen på inslaget. Det står numera ”Sjuksköterskor blir undersköterskor i sommar”. Det är ju snarare en justering än en faktisk ändring, men ändå en liten seger.

Filed Under: Barnmorska, Biomedicinsk analytiker, Legitimation, Röntgensjuksköterska, Sjuksköterska Tagged With: #sjuksköterska, legitimation, sommar, student, undersköterska

Till farmor den åttonde mars

7 mars, 2016 by Robin Åberg

Ibland blir jag frustrerad över hur ojämnställt det trots allt är i vårt land. Speciellt för oss som arbetar inom kvinnodominerade yrken. Men så idag, dagen innan den åttonde, blev jag påmind om vår historik och kom att tänka på min farmor. image1

Min farmor hette Elsa och föddes vid förra sekelskiftet 1900 och var alltså årsbarn med Karin Boye. Hon föddes in i en medelklass familj med en bror som skulle läsa till läkare. Elsa som var en mycket intelligent kvinna fick slita hårt med att hjälpa sin bror som hade svårt att klara studierna. Men varför läste inte hon till läkare själv då? Jo det var nämligen så att på 1920-talet var inte det okej för kvinnor att läsa till läkare.

För farmor återstod att gifta sig.

Men farmor hade inte det minsta lust att gifta sig för hon var lesbisk. Någonting som på den tiden var både sjukdomsstämplat och brottsligt. Så det var inga lätta odds för människor som inte var heteronormativa och framförallt inte för kvinnor.

Som många andra kvinnor under tidigt 1900 tal utbildade hon sig därför till sjuksköterska. På så vis slapp hon att gifta sig och fick ett yrke som var ett kall och legitimt. Efter avslutad utbildning arbetade hon som sjuksköterska och lärare via Röda korset i Stockholm i många år, utan lön, men med fickpengar och inackordering. Under krigsåren startade farmor ett barnhem för svårt sjuka barn i Stockholm. Här arbetade hon fram till sin pension som husföreståndarinna, fortfarande med inackordering och dålig lön.

När jag var liten älskade jag att höra alla berättelser från hennes tid som barnsjuksköterska och barnmorska. Det var spännande berättelser om resor som hon gjorde med Röda korset till Afrika. Hon var också med och arbetade på Folke Bernadottes vita bussar vid krigets slut.

Så idag tänker jag särskilt på henne och alla andra fantastiska sjuksköterskor som kommit före oss. För henne var det alltid självklart att kämpa för våra rättigheter och att vi skulle lyfta varandra framåt.

Trots att hon hade så dåliga odds gav hon aldrig upp utan fortsatte alltid att kämpa för människor som behövde hjälp och på det hon trodde på. Det är henne och många andra kvinnor vi har att tacka för alla framsteg vad gäller kvinnors rättigheter i Sverige.

Det är också tack vare henne som jag utbildade mig till Silvia sjuksköterska.

Från farmor har jag även ärvt min obändiga tro på att vi måste fortsätta vår kamp för jämställda villkor och lön för människor som arbetar i kvinnodominerade yrken.

Tack farmor Elsa och grattis på åttonde mars!

//Angelica Neville

Filed Under: Jämställdhet, Lön, Politik, Sjuksköterska, Villkor Tagged With: #8mars, #internationellakvinnodagen, #lönheladagen, #sjuksköterska, #vardforbundet


Här bloggar avdelning Västra Götaland

Sök

Senaste inläggen

  • Grattis till mig själv på internationella sjuksköterskedagen!
  • Nu är jag legitimerad sjuksköterska!
  • Martins julbrev – Tack!
  • Massanställ oss barnmorskor!
  • Satsa på kunskapen som barnmorskorna bär!

Arkiv

Kategorier

  • #barnmorskekamp
  • #blienavoss
  • #bmstudentuppror
  • #covid19
  • #enannanvårdärmöjlig
  • #enbarnmorskaunderlivet
  • #facketgörskillnad
  • #geossrättvillkornu
  • #HÖK19
  • #livsviktigayrken
  • #minyrkesdag
  • #partsmodellen
  • #sjuksköterskansår
  • #tackamedlön
  • #TCO
  • #vardpol
  • #vgrpol
  • Ambulans
  • Arbetsmiljö
  • Arbetstid
  • årsmöte
  • Barnmorska
  • bemanningssjuksköterska
  • Biomedicinsk analytiker
  • delegering
  • demokrati
  • Dokumentation
  • Etik
  • Fackpampar
  • Förtroendevald
  • HBTQ
  • Hemsjukvården
  • Intensivvårdssjuksköterska
  • Internationella kvinnodagen
  • Jämställdhet
  • Kollektivavtalets dag
  • kommunen
  • Legitimation
  • Lön
  • mänskliga rättigheter
  • Okategoriserade
  • Politik
  • Pride
  • primär vård
  • Röntgensjuksköterska
  • Säker vård
  • semester
  • Sjuksköterska
  • Sjuksköterskedagen
  • Skolsköterskor
  • Sommarbrev
  • Student
  • undersköterska
  • valberedning
  • Vårdförbundet
  • Villkor
  • West Pride

Senaste kommentarer

  • Max Ås om Nu är jag legitimerad sjuksköterska!
  • Cristina Scacicov om Nu är jag legitimerad sjuksköterska!
  • Nina Nilsson om IVA sjuksköterskor är inte utbytbara!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Anne Karin Höglund om Skämskudde VGR!!

För redaktörer

Logga in här

RSS Nyheter från webben

  • En stund med Vårdförbundet lönar sig!
  • Nyfiken på uppdraget som förtroendevald /skyddsombud?
  • Extra årsmöte i avdelning Västra Götaland
  • Nominera årets förtroendevald!
  • Nyfiken på uppdraget som förtroendevald och skyddsombud?

Facebook

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary
Alltid aktiverad
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Non-necessary
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
SPARA OCH ACCEPTERA