Västbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västbloggen

Västbloggen

Vi kan rädda liv – men vi vill också ha en god löneutveckling

28 juni, 2019 av Branka Djukanovic Svensson

Sofia och Sara, specialistsjuksköterskor inom intensivvård och förtroendevalda på arbetsplatsen skriver till de som det berör.

Vi arbetar på barnintensiven avd 328 på Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Här vårdar vi några av Sveriges sjukaste barn. På barnintensiven är idag ett drygt trettiotal specialistsjuksköterskor anställda och under fem års tid har vi sett ett trettiotal sluta.
Sommaren 2018 slutade tre specialistsjuksköterskor efter att deras löneökning återigen var svag och det gjorde att de inte kände att deras kompetens var värdesatt. De tre hade flera decenniers erfarenhet emellan sig. Två av dem gick till bemanningsföretag. 

Arbetsgivaren har tidigare gjort bedömningen att vi behöver vara nästan 50 specialistsjuksköterskor om vi har 12 vårdplatser öppna. I dagsläget har vi 12 vårdplatser öppna måndag-torsdag och 10 vårdplatser torsdag-söndag, och vi är strax under trettio specialistsjuksköterskor som arbetar patientnära. Vi jobbar för två, varje pass, dygnet runt och upprätthåller samma “produktion”.

På alla möten där frågan kommer upp om hur vi får specialistsjuksköterskor att stanna svarar vi att lön är en högt prioriterad fråga, på vilket vi får svaret att ”forskning visar att lön kommer på femte plats på faktorer som påverkar hur man trivs på sin avdelning”. Vårdförbundet lyfter när nätsajten ”Framtidens karriär – Sjuksköterska” gjorde en undersökning där 60% svarade att de kunde tänka sig att gå till bemanningsföretag på grund av den bättre lönen. Nog för att vi har kämpat oss till en högre ingångslön men med fyra-fem års högskolestudier och ett långt arbetsliv framför oss är en löneutveckling ett måste.

Det skiljer ca 10.000 mellan en nyanställd specialistsjuksköterska och de som har arbetat sedan 1970-talet. På vilken annan arbetsplats med de högskolestudier, det ansvaret och den erfarenheten ser det ut så?
Under pilotstrejken lärde vi oss att en pilot har en ingångslön på cirka 34 000 kr och en slutlön på 97 000 kr. Det är löneutveckling! Med det menar vi inte att vi över en natt ska få en lön på 100 000.  Dock tror vi att vi hade haft fler än noll sökande till våra tjänster som specialistsjuksköterskor på barnintensiven om det blev ett lönelyft samt att vården inte hade haft samma besvärliga bemanningssituation om vi hade en värdig löneutveckling.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset lever på gamla meriter. Vi vill inte jobba här för att det är ett universitetssjukhus med spetskompetens. Inte under de arbetsvillkor arbetsgivaren tillhandahåller idag. Sahlgrenska har länge utarmat verksamheten genom att bedriva en personalpolitik som har lett till att personalen slutar. Sahlgrenska Universitetssjukhuset kom 2018 sist i Dagens Medicins rankning av de bästa universitetssjukhusen. Vi kan berätta varför.

Det är i dagsläget en anorektisk organisation utan möjligheter att bedriva den vård som behövs. Det finns obalans i de krav som ställs på personalen och de resurser som finns. Den enda anledningen till att det går ihop är att arbetsgivaren är van vid att vi ställer upp, dag ut och dag in, julafton, våra barns födelsedagar, året runt. Vi flyttar pass, jobbar extra, och arbetar dubbelt*. Under helgen, och på vissa arbetsplatser även vardagskvällar, sker detta helt utan rast. Vi täcker lucka efter lucka efter lucka, varje vecka fattas det folk. På grund av detta, på grund av personalsituationen som Sahlgrenska universitetssjukhuset själva satt sig i, blir vi nekade tre dagars semester, eller semester vi söker i mars för att vara lediga i september. Vi nekas att forska och skriva våra masters med hänvisning till personalläget. Arbetsgivaren skapar alltså inte möjligheten för oss att uppfylla det som vi enligt vår kompetensbeskrivning är ålagda att göra gällande evidensbaserad vård. På så vis begränsas vi också i Sahlgrenskas karriärstege, den som ligger till grund för vår individuella löneutveckling. Det blir alltså ytterligare ett sätt för arbetsgivaren att hålla ner vår lön.

Vi är en akutverksamhet. Vi tar emot barn från hela landet (och Island), dygnet runt, året runt. Tyvärr har vi inte personal för att kunna hantera en akut situation utan att personalen måste stressa, jobba för flera, försöka dela på sig. Patienterna får den vård som finns att tillgå – inte den de behöver, skriver IVO i sin senaste rapport och det ser vi varje vecka.

Vi som förtroendevalda för Vårdförbundet träffar arbetsgivaren i olika led och nivåer. I varje forum vi kan lyfter vi problematiken med att vi saknar kollegor men förväntas upprätthålla samma tempo, trots att tretton specialistsjuksköterskor har slutat på ett halvår. Arbetsgivaren bagatelliserar vår oro och ber oss sprida mer glädje och god energi till varandra för att få kollegor att stanna och skapa ett gott rykte för arbetsplatsen. Det är en klapp på huvudet och som att säga ”le lite mer, gumman”.  Självklart älskar vi vårt jobb och det berättar vi, men hur tar arbetsgivaren ansvar för rekryteringen så att vår arbetsmiljö får vara bra?

När vi arbetar har vi utsikt över ett nytt barnsjukhus som håller på att byggas. Ett barnsjukhus som vi i veckan fick veta överskridit sin budget, minst sagt kraftigt. Vem ska arbeta där? Huset får kosta det som krävs men inte personalens lön, den personal som innehar kompetensen vilket får patienterna att överleva med värdigheten i behåll.

I slutet av maj slöts ett nytt kollektivavtal mellan Vårdförbundet och SKL (och Sobona). Där lyfts en god löneutveckling för alla och även en satsning för särskilt yrkesskickliga, detta för att skapa en lönespridning och en löneutveckling.
Nu är det dags för politiker och ledningen att visa att de har intresse av att behålla sin personal, att värdesätta oss och ge oss de förutsättningar som krävs för att vården ska kunna leverera högkvalitativ vård och skapa värde för patienterna. 

Sofia Olovsson
Sara Gustafsson
båda specialistsjuksköterskor inom intensivvård, förtroendevalda i Vårdförbundet

* Att arbeta dubbelpass innebär att vi arbetar 6:45–22 eller 13.30–06.45

 

Arkiverad under: Villkor Taggad som: #hållbartyrkesliv, #HÖK19, #säkervård, arbetsmiljö, bemanning, Lön

Sjuk-Huset

22 mars, 2019 av Branka Djukanovic Svensson

“Sjuk-Huset” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Kom du fram till någon diagnos?
-Ett allvarligt bristtillstånd. Brist på personal, brist på acceptabla löner, brist på bra arbetsmiljö, brist på…

Våra sjukhus finns till för att ge Sveriges invånare tillgång till god och säker vård i tillfälle av att behov uppstår. I sjukhusen finns personal av olika yrkeskategorier som via sina utbildningar skaffat sig den kunskap och kompetens som behövs för att utföra vård. Där finns även många yrkeskategorier som inte arbetar i patientnära arbete men som lika fullt behövs för att god vård ska kunna utföras. Till detta finns lokaler, utrustning och mediciner som möjliggör en vård av hög kvalitet.

Hälso- och sjukvårdslagen, HSL

5 kap. Verksamheten

Allmänt

1 §  Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard,
2. tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen, och
5. vara lätt tillgänglig.

2 §  Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.

 

Vi ser idag en situation där våra sjukhus drivs med en brist på personal, då främst Vårdförbundets medlemmar. Bristen på kollegor med rätt kompetens för uppdraget leder till en allt för stor arbetsbörda på många som i sin tur leder till en ohälsosam stress och risk för sjukskrivning för individen. För patienten kan effekterna vara katastrofala då risken för fel och misstag ökar då personalen är överbelastad. På vilket sätt uppfylls vår lagstiftning när arbetsgivarna tillåts bedriva en underfinansierad vård, fortfarande med kraven att prestera i toppklass på bekostnad av våra medlemmars hälsa? Är vår lagstiftning bara fina ord på ett papper eller är den ryggraden i det Sverige vi vill ha? Allt kostar, och en vård av god kvalitet kostar mer än man idag betalar. Det får bli slut på det!

/Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland

Arkiverad under: Arbetsmiljö, Lön, Säker vård, Villkor Taggad som: #säkervård, arbetsmiljö, Lön

Underläkare kan inte ersätta sjuksköterskor

18 mars, 2019 av Branka Djukanovic Svensson

Hur långt kan vårdens arbetsgivare gå för att slippa ta tag i den verkliga frågan, bristen på sjuksköterskor inom slutenvården? Den senaste veckan har vi i Göteborgsområdet fått se ännu ett exempel på kreativt tänkande från våra chefer.

Enligt Socialstyrelsen finns 15 000 legitimerade sjuksköterskor som inte arbetar i hälso- och sjukvård i Sverige. Många vårdavdelningar vittnar om svårigheter att rekrytera, men ännu fler om svårigheter att behålla. Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU), verksamhetsområde Medicin och akutsjukvård Mölndal, skickade i förra veckan ut ett brev som var adresserat till läkarstudenter termin 10 och underskrivet av verksamhetschef Jerker Persson. I brevet erbjuds läkarstudenterna arbete som sjuksköterskor inför sommaren. Brevet publicerades av (minst) en student och fick stor spridning i sociala medier. Vi i Vårdförbundet läste det med bestörtning. Inte i första hand för att tanken tänkts, men för att brevet gått ut till studenterna innan första kontakten tagits med Vårdförbundet. Brevets innehåll är i flera avseenden kränkande mot sjuksköterskeprofessionen och för omvårdnaden som akademiskt ämne. Måndagen 4 mars, gick dessutom SUs ledning ut med att man vill arbeta på detta sätt, alltså att anställa underläkare för att ersätta sjuksköterskor. Fortfarande utan samverkan med Vårdförbundet.

Vårdförbundet kan ha respekt för att trycket är högt på våra chefer på olika nivåer och att bristen på vårdplatser inte bara drabbar patienter utan alla oss som arbetar i vården. Däremot kan vi inte acceptera att vår arbetsgivare frångår gängse rutiner för hur information framförs till fackförbunden och absolut inte bilden av sjuksköterskeprofessionen som framförs i brevet.

Jerker Persson skriver att ”allt som en sjuksköterska får göra får också en läkare göra”. Detta påstående är förstås inte helt felaktigt rent juridiskt, men visar på en bristande respekt för vår profession och för omvårdnaden som ämne. I en intervju med Vårdfokus (190301) menar Jerker Persson även att man ”alltid kan fråga sig vad som är omvårdnad”. Vi är många som inte behöver fråga oss det.
Legitimerade sjuksköterskor har minst en kandidatexamen i omvårdnad, specialistsjuksköterskor har en magister och det finns många på våra universitet och högskolor med omvårdnad som sitt forskningsområde. Omvårdnad är ett ämne som behandlar frågor om vårdande relationer, handlingar och som främjar hälsa på alla plan utifrån patientens livssammanhang. Inte något som går att koka ned till ett antal uppgifter som sedan kan fördelas ut. En underläkare kan vara aldrig så duktig på att utföra medicinsktekniska uppgifter, men specifik omvårdnad kommer hen inte att bemästra med mindre än att faktiskt vara legitimerad sjuksköterska.

Medicin och akutsjukvård Mölndal har blivit ett uppmärksammat exempel på hur arbetsgivare inom vården försöker hantera sjuksköterskebristen, men de är alltså inte ensamma. Dessutom återinför arbetsgivaren sjukvårdsbiträden, delegerar läkemedelsuppgifter och tar fram låtsas-tjänster, som sjuksköterskeassistenter. Samtidigt framhåller arbetsgivaren vikten av att vi alla arbetar på toppen av vår kompetens. Toppen av sjuksköterskans kompetens är att se helheten. För att kunna göra det måste man vara ute bland patienterna.

Vi ser fram emot den dag då vår arbetsgivare ägnar lika mycket engagemang åt våra villkor som åt att hitta lösningar på att ersätta sjuksköterskor med andra yrken. Vårdplatser hålls öppna genom att ha medarbetare i rätt antal och med rätt kompetens. Alla vårdens yrken behövs, men vi kan inte ersätta varandra.
Våra yrken är inte till salu!

Förtroendevalda för Vårdförbundet på Sahlgrenska universitetssjukhuset
Carina Deréus
Matilda Eriksson
Nicklas Martinsson
Susanne Blom Persson

Arkiverad under: Säker vård, Sjuksköterska Taggad som: #säkervård, #sjuksköterska, #vardforbundet, kompetens

Snabbt på benen

22 februari, 2019 av Branka Djukanovic Svensson

  “Snabbt på benen” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Var bara lugn… vi ska se till att du snart är på benen och igång igen!
-… och förmodligen innan jag är frisk!

 

Att patienter skickas hem innan de själva tycker sig vara friska är inget nytt. Att patienter mobiliseras tidigt vet vi är bra. Men att patienter skickas hem innan personalen tycker de är tillräckligt friska för att vårdplatserna behövs till patienter som är ännu mer sjuka, är det nya normala.

Hälso- och sjukvårdslagen, HSL

3 kap

1 §  Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.

2 §  Hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa.

 

Att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde är självklart för oss som arbetar i vården. Men idag ser vi att de som är mest sjuka läggs in i ena änden men samtidigt knuffar ut fortfarande vårdbehövande i andra änden. I de fallen beror det med andra ord på det aktuella inflödet av sjukare patienter om jag plötsligt är frisk nog att bli hemskickad. Det beror inte på hur frisk jag egentligen är eller hur jag mår.
Är det vård på lika villkor? Är det värdigt? Är det att förebygga ohälsa? När gick vi över gränsen?

 /Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet
Västra Götaland

Arkiverad under: Okategoriserade Taggad som: #säkervård

Äta och kissa

28 december, 2018 av Branka Djukanovic Svensson

“Äta och kissa” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Men… du har ju varken ätit eller kissat på hela dagen!
-Kissat?… Aha… det är kanske därför som det kluckar i öronen!

Det är inte ovanligt att man som barnmorska inte hinner gå på toaletten, ta sina arbetspauser och raster för att vårda sina patienter, födande mammor. I förlossningsvården går det inte att planera sitt arbete då det till stor del ären akutverksamhet.

Arbetstidslagen 15 §
Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.
Arbetsgivaren ska på förhand ange rasternas längd och förläggning så noga som omständigheterna medger.

Arbetstidslagen 17 §
Arbetsgivaren ska ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna.

Att det händer att vi som personal inom akutverksamhet inte får ut våra raster eller pauser som det var tänkt är något vi alla är beredda på. Vad vi däremot inte accepterar är när verksamheten bemannas så slimmat att det från början inte är möjligt att ta ut sin rast. Bemannar man en verksamhet med så få barnmorskor att den ena inte kan lämna avdelningen för då blir den andra ensam barnmorska kvar, då har man byggt in ett system som omöjliggör uttag av rast. Det samma gäller om man bemannar med för få för befintlig arbetsbörda.
Att inte bemanna för att möjliggöra avlösning för rast är ett brott mot arbetstidslagen, arbetsmiljölagen och patientsäkerhetslagen.
Att därigenom tvinga Vårdförbundets medlemmar att välja mellan god vård för patienten eller egen lagstadgad och nödvändig återhämtning är varken humant eller god personalpolitik!

 

Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet
Västra Götaland

Arkiverad under: Arbetsmiljö, Barnmorska, Okategoriserade, Säker vård, Villkor Taggad som: #hållbartyrkesliv, #säkervård, arbetsmiljö

Frukost

16 november, 2018 av Branka Djukanovic Svensson

“Frukost” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Oh!… Är det frukost?
-Nä!… Det är gårdagens middag. Vi är ont om personal och ligger lite efter…

Att arbeta underbemannad leder till att man har fler arbetsuppgifter än man hinner med inom den tidsrymd de bör utföras. Det leder antingen till att man hoppar över en uppgift eller skjuter den på framtiden. För personalen leder det alltid till att tid och energi måste läggas på att prioritera bland viktiga omvårdnadsåtgärder istället för att faktiskt utföra dem.

Arbetsmiljölagen, kap 2, 2 §

”Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö”

Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS 2015:4)

Organisatorisk och social arbetsmiljö

9 §” Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet.”

10 §, 4” Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna känner till vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tillgänglig tid inte räcker till för alla arbetsuppgifter som ska utföras.

Att vara tvungen att välja mellan viktiga omvårdnadsåtgärder och hela tiden besluta att en patient ska få en sämre vård än man vet sig vara kapabel till att ge, är grundbulten till samvetsstress.
Är det verkligen det Sverige vi vill ha? Är det det resultat vi vill få av all forskning, undersökningar, studier och utvecklingsarbete vi lägger pengar, tid och kraft på i Sverige? Är det den arbetsmiljön vi ska vara nöjda med som barnmorska, biomedicinskanalytiker, röntgensjuksköterska och sjuksköterska?
Svaret är NEJ!
Vi förväntar oss mer!
Vi kräver mer!

/Styrelsen Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Arkiverad under: Säker vård, Sjuksköterska, Vårdförbundet, Villkor Taggad som: #hållbartyrkesliv, #säkervård, #vardforbundet, arbetsmiljö

Den sjuka vården

9 november, 2018 av Gästbloggare

När jag var sjuksköterskestudent hade jag fortfarande en kämpaglöd och en tro på att läget inom vården skulle förändras. Vårdkrisen uppmärksammades medialt och studentupproret ingav hopp om att vi kunde sätta press på politiker och arbetsgivare och skapa förändring.

Jag älskar att jobba som sjuksköterska, jag har jobbat inom vården och med människor sedan jag var 17 och vet att jag gör ett bra jobb och är på rätt plats. Men även glöden hos någon som brinner för något kan släckas.
Sedan två år tillbaka lämnade jag sjukvården och Stockholm. Det var många saker som spelade in. Jobbet och svåra händelser i mitt liv just då och jag kände att jag behövde en förändring för att inte riskera att bli utbränd. Jag saknade någonting som gav mig energi och alla krafter jag hade gick till jobbet.
I Göteborg började jag jobba halvtid som skolsköterska för att ha energi kvar till musiken. Men en halvtidstjänst hjälper inte om man då tvingas göra dubbla arbetet under den tiden. Även den här gången hann jag känna av det i tid. Jag hann inte bli utbränd, men jag är sjukskriven pga stress och hade jag fortsatt hade det kunnat bli en lång väg tillbaka.

Jag längtar tillbaka till jobbet. Jag saknar mina kollegor och barnen i skolan, men jag är inte helt redo än. Jag önskar jag orkade fortsätta jobba som jag gjort. Jag saknar pulsen på sjukhus och att jobba med högspecialiserad vård, men vad jag sett sedan jag slutade har läget bara förvärrats.

När jag läser om situationen på Sahlgrenska blir jag helt bestört.
Jag jobbade 4 arbetspass på MAVA för 1,5 år sedan och hade konstant panik. Det kändes att det var en arbetsplats på gränsen till kollaps. Fantastiskt fina människor jobbar och sliter ut sig där, och det gäller för hela vården. Folk dör redan i vårdköer och allvarliga misstag begås pga den höga arbetsbelastningen.

Jag blir totalt mörkrädd av att tänka på framtiden.
Alla ni som orkar bära upp sjukvården: ni är fantastiska. Men glöm inte att ta hand om er själva. Jag var tvungen att välja mellan ett jobb jag älskar, brinner för och saknar oerhört -och mig själv. Jag var tvungen att välja mig själv. Jag vet att det kanske är egoistiskt och att jag behövs, men jag orkade inte mer. Det känns oerhört sorgligt och jag blir så otroligt ledsen för alla mina kollegor som fortsätter kämpa genom detta helvete.

Fortsätt ställa krav och ifrågasätt arbetssituationen. Och orkar ni inte, prioritera er själva.
Det är inte fel att vara sjukskriven, det bevisar bara hur trasig vården är.
Det är inte vi som är sjuka, det är vår arbetssituation.
Det behövs en förändring, det är bråttom nu.

“Sjukskriven sjuksköterska”

Arkiverad under: Arbetsmiljö Taggad som: #densjukavården, #säkervård, #sjuksköterska, arbetsmiljö

Hans Karlsson – bara för att man vill se något betyder inte att det finns!

2 november, 2017 av Lene Lorentzen

Vad har Hans Karlssons för utbildning?

Var är listan på de arbetsuppgifter man “växlat bort” från sjuksköterskorna?

Var är de risk och konsekvensanalyser som styrker Hans Karlssons påståenden?

Var finns de enheter som har positiva erfarenheter av denna påstådda uppgiftsväxling?

Var finns kunskapen på SKL om sjuksköterskans profession ?

 

Denna påstådda “uppgiftsväxling” som fungerat “så bra” i sommar är vår tids Kejsarens nya kläder, alla pratar om det men ingen har sett det. Jag ser snarare att de växlingar av uppgifter som gjorts har varit från undersköterskor till annan personal. Detta innebär INTE att sjuksköterskegruppen har blivit avlastad utan i de fall jag personligen varit inblandad, har det handlat om en ökad belastning för sjuksköterskekåren med fler uppgifter, fler patienter, ökade krav med färre resurser = avsevärt ökad risk för ohälsosam stress och risker för patienterna.

Detta är INTE en framgångsfaktor, för någon!

Så Hans Karlsson och SKL:

-Sluta sälj ”uppgiftsväxling” som lösningen på bristen på sjuksköterskor på våra sjukhus.

-Sluta få det att låta som om denna strategi är till får vårt väl och ve.

-FRÅGA OSS istället vad vi gör i vår profession, vilka uppgifter vi behöver ”Växla bort” och vilka behov vi har.

Fundera sen på vad ni har framför er när ni tittar på en sjuksköterska om lösningen på bristen på hennes profession är att anställa arbetsterapeuter, socionomer, receptarier, farmaceuter, undersköterskor och vårdbiträden. Det borde tala om vilken enorm kompetens som ligger hos en legitimerad sjuksköterska och vilken tankevurpa det är att inte värdera oss rätt.

Lene Lorentzen – operationssjukköterska och styrelseledamot #Vårdförbundet avdelning Västra Götaland.

 

Lene Lorentzen

Hör intervjun med Hans Karlsson i Sveriges radio. Hans Karlsson är chef för avdelningen för vård och omsorg på SKL.

 

Arkiverad under: Säker vård, Sjuksköterska, Vårdförbundet, Villkor Taggad som: #säkervård, #vardpol, arbetsmiljö, bemanning

Det frivilliga extrapassets paradox

7 september, 2017 av Lene Lorentzen

När huvudskyddsombudet går runt på avdelningarna på sjukhuset möts hon av hårt arbetande personal. Frågar som alltid, hur har ni det? Svaret, samma som igår, mycket, det är fullt men det går bra. Är ni fullt bemannade? Är ni dem ni ska vara? Ja, det är vi. Fast tre sjuksköterskor gör extra pass och själv ska jag jobba ikväll också. Så vad betyder egentligen orden, det går bra?

Jo, det betyder att arbetet på avdelningen, just nu, går bra. De är tillräckligt många för att lösa uppgiften. Tillräckligt många kollegor har ställt upp och tagit extra arbetspass för att säkerställa patientsäkerheten på avdelningen, säkerställa arbetsmiljön på avdelningen. Men kan de säga att patientsäkerheten är säkerställd när tre i styrkan kanske jobbar sin sjunde, tionde, tolfte dag på raken? Kan de säga att arbetsmiljön är god när halva styrkan består av överarbetad personal? Kan de vara säkra på att de fattar rätt beslut, att deras bedömningsförmåga är adekvat när de arbetar för mycket?
När arbetets art innebär att man är på fötterna, aktivt tänkande, praktiskt utförande hela arbetspasset och hanterar andra människors sorg, smärta och tårar är återhämtning mellan arbetspass oerhört viktigt. Så när arbetsgivaren påkallar behovet av arbete utöver heltid sätts den inre pliktkänsla i konflikt med det egna behovet av vila.

På sommartid finns ett ofta ersättningssystem där man ersätts utöver avtal med X antal kronor per timma. Men förutsättningarna för att få dessa ersättningar är att extrapassen tas frivilligt. Måste chefen beordra in personen så får man endast enligt avtal. Om man inte tar extrapasset får kollegorna då slita hårdare, blir man då den som knuffar dem över gränsen till vad de orkar med?
Om jag inte tar extrapasset, anser mina kollegor då att jag är okollegial och inte drar mitt strå till stacken?
Om jag inte tar extrapasset sätter jag då våra patienter i fara, riskerar de få en sämre vård än de behöver när det är för få i tjänst?
Om jag inte tar extrapasset förvärrar jag då min chefs arbetsmiljö, måste hon beordra mig då, fast jag vet att hon inte vill peka med hela handen?
Om jag inte tar extrapasset anses jag då inte så flexibel och engagerad som jag bör vara för att få en god bedömning nästa gång ny lön ska sättas?
Om jag inte tar extrapasset blir jag då utan extraersättningen om jag ändå är den som blir beordrad att arbeta?
Om jag inte tar extrapasset, kan jag då slappna av med gott samvete och vila, när jag vet vilken sits jag satt alla andra i?
Ja, chefen, jag kommer….

Lene Lorentzen

Lene Lorentzen Ledamot Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland

 

Hur frivilligt kan man säga att det är när både mitt samvete och min plånbok hålls som gisslan?

//Lene Lorentzen

Arkiverad under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Förtroendevald, Okategoriserade, Säker vård Taggad som: #förtroendevald, #hållbartyrkesliv, #säkervård, #skyddsombud, #vardforbundet

3 300 miljoner skäl till att vi inte utbildar nya sjuksköterskor?

8 februari, 2017 av Gästbloggare

3 300 miljoner skäl till att vi inte utbildar nya sjuksköterskor?
Kanske inte riktigt sant men en del saker under min utbildning till sjuksköterska har fått mig att börja fundera på om utbildningen verkligen är inne på rätt väg. Efter fyra terminer blev det ett abrupt avbrott, vilket har gett mig möjlighet till en del reflektion i frågan.
Våren 2015 samlades alla nya elever och den första funderingen kom redan vid andra välkomsttalet.

”Kom ihåg en sak, sjuksköterska är inget praktiskt yrke”. Oj då, jag hade ingen aning om att vi skulle bli akademiker och forskare allihopa 20160617_154802som satt i aulan. Jag trodde i min enfald att jag skulle springa i en korridor med en sökare i fickan som piper, en telefon i örat med en överrapportering till kommunen, en anhörig som vill flika in en fråga och en undersköterska som behöver hjälp med en tyngre patient samt en läkare som behöver ronda. Och kanske även under samma nanosekund som allt sker blanda till antibiotika, lägga mitt schema och handleda en student.

Men jag kanske har fel om verkligheten och skolan har rätt, sjuksköterska är inget praktiskt yrke.
Att gå från 40 veckors VFU (verksamhetsförlagd utbildning) till nästan hälften och fylla ut teoritiden med massa inlämningsarbeten på minst 2 000 ord som ska vara vetenskapligt skrivna enligt mallar och referenser, då undrar jag om utbildningen speglar verkligheten. Att ta bort kurser som smärta, svikt och dra in på VFU på IVA och istället vara kvar i skolans lokaler och tro att en docka kan spegla det som händer en människa på en IVA-avdelning känns inte helt relevant. Sen har lärosätet mage att kritisera andra lärosäten att de är för medicinskt inriktade, kanske borde man revidera i vilken riktning skolan är på väg. En nationell standard och en revidering av samtliga utbildningsplatser för framtida sjuksköterskor borde vara aktuellt innan VFU’n är nere på 10 veckor och alla refererar enligt APA (American Psychological Association).
Efter att ha arbetat med människor i över 15 år inom alla områden så tror jag att jag har en hyfsad omvårdnadskänsla. På min första omvårdnadstenta fick jag VG (väl godkänd) men på min kliniska omvårdnad blev jag underkänd och spärrad. Efter två år måste jag ta en paus innan jag får göra mina sista två terminer och det hade varit helt okej om det hade känts relevant. Men om jag har VG på första omvårdnaden och när 76% blir underkända efter fyra terminers studier och vid sista tentatillfället underkänns 91%!

Har då verkligen alla studenter efter två år plötsligt blivit dumma i huvudet eller skulle det kunna vara så att det är något fel på kursen?

De som går terminen efter oss har fyra chanser innan de blir spärrade, vissa ämnen har fem tillfällen, vi blev spärrade efter tre. Några studenter fick komma till examinatorn och bli muntligt godkända medans vissa av oss aldrig fick den chansen. Ett fel som jag gärna lyfter är på en fråga om vad som kan hända med en patient vid isolering, jag skrev att de kunde bli arga. Det var fel, rätt svar är att de kan uppleva ilska. Tillåt mig skratta men hur ser du skillnad på någon som är arg eller upplever ilska, vilka olika bemötandestrategier använder vi oss av vid dessa två vitt skilda tillstånd.

untitledSå ett halvårs avstängning från fortsatta studier, hur ska jag klara mig? 

Jo tack bara bra, jag blev erbjuden 100% på en hjärtmedicin avdelning men tackade nej för jag fick även ett erbjudande om 100% på IVA och full lön vid specialistutbildningen senare. Det positiva i det hela är att jag som undersköterska på IVA nu får allt det som skolan har skalat bort som irrelevant, så jag kan jämföra hur dockorna simulerar cyanotiskt utseende, blek och svettig hud när jag kommer tillbaka. Jag tror på allvar att utbildningen behöver en rejäl översyn och tydligare riktlinjer för att spegla verkligheten, vi kan inte bli spärrade på grund av att en examinator inte kan förstå synonymer och bara tillåter vissa att sitta i knät och bli muntligt godkända eller att vi missar ett kommatecken när vi refererar enligt APA. Utbildningen glider mer och mer bort från verkligheten.

/Mikael Öström

Arkiverad under: Lön, Säker vård, Student, Villkor Taggad som: #säkervård, #sjuksköterska, #vardforbundet, utbildning, vfu

Nästa sida »

Här bloggar avdelning Västra Götaland

Sök

Senaste inläggen

  • Vi kan rädda liv – men vi vill också ha en god löneutveckling
  • Det saknas operationssjuksköterskor i Skövde
  • Vad gör en biomedicinsk analytiker på klinisk mikrobiologi?
  • Tungt lastad
  • Ledsen, arg, besviken och djupt kränkt!

Arkiv

Kategorier

  • Ambulans
  • Arbetsmiljö
  • Arbetstid
  • Barnmorska
  • bemanningssjuksköterska
  • Biomedicinsk analytiker
  • delegering
  • Dokumentation
  • Etik
  • Fackpampar
  • Förtroendevald
  • HBTQ
  • Internationella kvinnodagen
  • Jämställdhet
  • Kollektivavtalets dag
  • kommunen
  • Legitimation
  • Lön
  • mänskliga rättigheter
  • Okategoriserade
  • Politik
  • Pride
  • primär vård
  • Röntgensjuksköterska
  • Säker vård
  • Sjuksköterska
  • Skolsköterskor
  • Student
  • undersköterska
  • Vårdförbundet
  • Villkor
  • West Pride

Senaste kommentarer

  • Hanna om Vi kan rädda liv – men vi vill också ha en god löneutveckling
  • Lena Ekstrand om Vi kan rädda liv – men vi vill också ha en god löneutveckling
  • Anna F om Vi kan rädda liv – men vi vill också ha en god löneutveckling
  • Marie tångerud om Ledsen, arg, besviken och djupt kränkt!
  • Gunilla Eriksson om Tungt lastad

För redaktörer

Logga in här

RSS Nyheter från webben

  • Afternoon tea för pensionärer i Uddevalla
  • Avtal om höjda löner lönlöst när pengarna saknas
  • Utbildning för förtroendevalda/skyddsombud på arbetsplatsen inom Skaraborgs sjukhus
  • Internationella yrkesdagen för röntgensjuksköterskor 8 november
  • Lön 2019 – Vad händer i Västra Götaland?

Facebook

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Nödvändigt Alltid aktiverad