Västbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västbloggen

Västbloggen

Jag vill inte!!

23 maj, 2016 by Marianne Brindbergs

Hör långt borta att telefonen ringer. Registrerar att det är morgon. Min första tanke är , har det hänt min dotter något? Det andra som far igenom huvudet är, har jag tagit fel på min arbetstid, ska jag jobba nu och har försovit mig? Screenshot_2016-05-20-09-26-56-1

Lyfter luren och svarar mycket sömndrucket, Marianne.

Det är vikarieförmedlingen som undrar om jag kan byta min kväll till dag.

Säger NEJ. Jag kan inte, jag har planerat min lediga tid till andra saker. Be någon annan. Lägger på luren och lägger mig igen. Stackars människa att behöva ringa runt och väcka personal går igenom mitt huvud.

Lägger mig igen och inser att telefonen också väckt min kärbo som är en av min orsaker till att jag inte vill arbeta. Min dyrbara tid som jag har ihop med min kärbo. Få några timmar tillsammans för att vi inte kunnat träffas under veckan och ta ikapp livet mellan två städer.

Försöker sova…tankarna surrar igång. Tänker på min kollega som är själv. Ser på klockan. Den är inte sju än. Snart kommer min kollega upptäcka att hon är själv sjuksköterska i början på dagen och den stress det innebär.

Mitt samvete gnager! Jag som sett fram emot ÄNTLIGEN SOVMORGON, är klarvaken!

Arbetat långa dagar som förtroendevald i Vårdförbundet med att pendla till Göteborg och komma hem sent. Tåg som varit försenat och sena möten. Sett fram emot att arbeta en kväll och extra tid hemma i dagsljus. Klippa gräs, rensa i garage och köra till tippen och att komma ikapp med huslivet.

Vaken och dåligt samvete. Min sovmorgon är förstörd! Sannolikheten att någon kan arbeta lördagmorgon är minimal. Inser att det kommer att komma ett samtal till. Dels för att det är lättare att få in någon på kvällen och att det finns mer tid att jaga sjuksköterskor till kvällen. Inser logiken men känslan är inte logisk. JAG VILL INTE! Jag vill vara ledig och göra det som jag planerat.

07.08 kommer det som jag befarade. Chefen ringer , låter lika trött som jag. Hon undrar om jag kan arbeta. Jag lägger fram mina skäl att jag har planerat min fritid och att jag vill ta igen livet mellan två städer. Chefen förstår men ingen annan kan och hon undrar om hon kan be mig. Svaret till henne blir:

”Då får du beordra mig”april

Vilket hon gör.

 

Klockan 08.00 är jag på arbetet.


Nej, jag blir sällan beordrad för att jag är borta från verksamheten väldigt mycket. Ja, jag har förståelse för min chef att det är en svår sits att behöva ”tvinga” någon att arbeta. Men att säga okej när hon ber mig och jag inte vill, finns inte på kartan i detta skarpa läge när valfriheten för mig är väldigt liten.

Min reflektion över situationen var inte att jag blev arg över att bli beordrad. Det har hänt förr. Utan snarare oron och det dåliga samvetet över att ”ställa” till det för min kollega. Jag tror inte att jag är ensam att få denna samvetsstress. Chefen fick säkert det med för att bli tvungen att ”tvinga” mig.

Vårdsverige är fullt av människor med samvetsstress.

Och vet ni vad? Hade jag sagt okej när chefen bad mig… oavsett vilket får jag samma ersättning som när jag blev beordrad. Att säga okej kommer aldrig kunna lyftas fram när vi vill förändra vår arbetsmiljö.Då gör jag det “frivilligt”.

Genom att säga JAG VILL INTE , jag kan inte, jag har planerat min fritid så markerar jag för mig själv och för min arbetsgivare att min tid är dyrbar och inget som arbetsgivaren kan förvänta sig att förfoga över som den vill. Genom att se till att bli beordrad istället för att ställa upp “frivilligt” kan jag i egenskap som förtroendevald bevisa att det här inte finns förutsättningar för att ha skapa ett hållbart yrkesliv. Ett verktyg både för arbetstagarna och för arbetsgivaren, en nyckel till förändring är att bevisa att problemet finns.

Mot ett hållbart yrkesliv/ Marianne Brindbergs

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Förtroendevald, Villkor Tagged With: #hållbartyrkesliv, Arbetstid

När tiden på jobbet inte längre räknas

29 mars, 2016 by Lene Lorentzen

Anledningen till att arbetsgivaren har velat ersätta aktiv nattjänstgöring med jour är de stora övertidskostnaderna. 

Meningen är tagen ur tidningen Vårdfokus hemsida den 13/3. Situationen handlar om ambulansen i Gävleborg men den skulle kunna handla om vilken vårdinrättning som helst och vilken arbetsgivare som helst.

Vad är det egentligen som står där?

Aktiv nattjänstgöring betyder att den som jobbar aktiv natt i tio timmar kan räkna de tio timmarna som arbetstid. Med andra ord, ska hen göra 40 timmar i veckan så är det bara 30 timmar kvar efter denna arbetade natt. Men den som arbetar jour i tio timmar kan endast räkna den tiden där man arbetar aktivt, ex patientnära arbete, som arbetstid, resten gills inte. Säg en utryckning eller en operation som tar två timmar från start till slut. Då kan hen räkna två timmar som arbetstid, resterande 8 gills inte. Det betyder att man av sina 40 nu har 38 timmar kvar att arbeta i veckan fast man redan varit tio timmar på jobbet.

Anledningen till att arbetsgivaren velat införa jour istället för aktiv nattjänstgöring, Övertidskostnaden!

FullSizeRenderDen rimliga lösningen borde förstås vara att sänka övertidskostnaden genom att sänka behovet för att arbeta extrapass. Men när arbetsgivaren tar till en sådan här drastisk lösning bör det ju vara för att man inte anser sig kunna minska extrapassen. Så planen måste då vara att få ner kostnaden för den vanliga arbetstiden som kompensation för den höga övertidskostnaden.

Övertidsersättning får arbetstagaren när hen arbetar utöver sitt arbetstidsmått. Hen ska arbeta 40 timmar per vecka men arbetar istället 48 timmar. Inom vården sker detta aldrig på eget bevåg. Ingen får plötsligt lust att arbeta ett arbetspass mer och åker till jobbet och stämplar in. Ett extrapass arbetas endast när behov finns och chef påkallar det. När finns då behov? Jo, när man exempelvis ska vara fyra men av någon anledning bara är tre eller då belastningen är extra hög.

När händer då detta?

I dagens sjukvård? Varje dag, hela tiden, alltid.

I och med att bemanningen konstant är för låg innebär en enda frånvaro att det inte går att driva runt verksamheten det arbetspasset. Man behöver en extra person, någon som arbetar ett extra pass.

Jag har sagt det förr, och säger det igen. När man bemannar måste hänsyn tas till: lång och kort sjukfrånvaro, semesteruttag, föräldraledighet, vård av barn, handledning av studenter, upplärning av ny personal, utbildning och fortbildning, reflektion och utvecklingsarbete. Ignoreras detta står man inför en situation med konstant behov av arbete med övertidsersättning. Konsekvensen av detta är en ohållbar arbetsmiljö som leder till kompetensflykt, personal säger upp sig, och detta i sin tur leder till ännu större behov av att personal arbetar extra pass och får övertidsersättning.Ambulans_Samariten-_Foto-_Ulf_Huett

Så frågan att ta ställning till är: ska pengarna läggas där man i efterhand löser uppkomna problem som ökad sjukfrånvaro, rehabiliteringsprocesser, brist på personal, ökade övertidskostnader, rekryteringssvårigheter och övriga arbetsmiljöproblem eller ska pengarna läggas på att bygga en välmående, hälsosam verksamhet med god arbetsmiljö som inkluderar ett utvecklingsklimat med tid för handledning, reflektion och eget lärande till gagn för patient och samhällsekonomi?

Politiker och arbetsgivare i Västra Götaland, var vill ni lägga pengarna i framtiden? För vi vet alla var de läggs idag.

Lene Lorentzen

Styrelseledamot

Vårdförbundet Avdelning Västra Götaland

Filed Under: Ambulans, Arbetsmiljö, Arbetstid, Politik Tagged With: Arbetstid, beredskap, jour, övertid

Tidsmodulernas plats inom vården

11 augusti, 2015 by Tina Kall

En gång i tiden satt jag vid en maskin som linderska på en industri. Jag lindade transformatorer till diverse elektriska apparater. Jag arbetade på ackord och kunde när jag fått upp tekniken tjäna lite mer i timmen, sk. ackordslön. Vem bestämde tiden och priset? Jo det gjorde en tidsstudieman/kvinna som satt bredvid mig och studerade och tog tid på de moment som gjordes per enhet och därav fick det sedan bli ett pris den sk. ackordslönen. Jag mådde inte dåligt och inte heller transformatorerna och företaget fick sina transformatorer gjorda.

Jag gick sedan vidare och började arbeta inom vården. Inga ackord eller tidsmoduler fanns inom denna sektorn, DÅ! Klocka 3

Däremot har det smugit sig in sakta men säkert de sista åren.

Eller ja första gången jag råkade på det personligen var när jag arbetade som distriktssköterska på en vårdcentral och Tele Q infördes. Det är några år sedan, men då hade någon räknat ut att en sjuksköterska som sitter i Tele Q ska hinna med 10 samtal per timme, alltså 6 minuter per samtal. Detta samtal ska inkludera ett gott bemötande, informationsinhämtning och en lösning på hur man går vidare med problemet och sedan dokumentera detta. Hur fungerade detta? Njae så där, faktiskt de röda staplarna började infinna sig på APT som diskussionsämne och man stötte och blötte från alla håll hur man nu skulle få de röda staplarna till gröna staplar för att det skulle se bra ut i statistiken. Har även förstått att det är ett rekryteringsargument för att få läkare till samma verksamhet “Du har moduler på 10 minuter eller 20 minuter per patient, gissa vilket som lockar mest för läkare att arbeta inom denna verksamhet”

Nästa gång jag råkade på det var inom nästa verksamhet där någon inom ledningsstrukturen bestämde att det inte fick ta mer än 15 minuter att överlämna en patient på mottagande enhet. Vad innebar detta då. Urlastning, överflyttning till säng från bår, överrapportering, bädda rent på bår, städning av fordon, påfyllnad av material och dokumentering. Ibland behövde även vi som arbetade gå på toaletten efter ett antal timmar på vägarna. Nå hur fungerade denna regel då? Nja så där det också faktiskt för det mesta behövdes 20-25 minuter och även detta diskuterades på APT.

Nu har jag bytt verksamhet igen och återigen stött på detta men denna gång inte för egen del. Hemvården har tagit tidsrapporteringen till ytterligare en nivå. Häromdagen kom en omvårdare till mig och ville diskutera en patients bekymmer, hon började trycka runt på sin arbetsmobil och jag frågade vad som hände, döm om min förvåning när hon svarade “Jag måste logga in att jag pratar med sjuksköterska så att jag inte får luckor i arbetstiden” Jo så är det de har tidsstudier varje dag och varje moment under en arbetsdag och får stå till svars för om det har några “luckor”.

För några år sedan pratade jag med en bekant som även hon arbetade inom Hemvården och fick då reda på att det tar 18 minuter att duscha Agda eller Kalle? Hur går det till? Sätter man den som ska “duscha” på en pall med kläderna på och kastar en hink vatten över dem? Får de välja sina nya kläder själva? Ja det väckte lite frågor som ni förstår men svaret var att de som arbetade fick kort eller ingen rast eller så fick de arbeta en stund efter att arbetstiden tagit slut, för 18 minuter räckte inte till för att på ett värdigt sätt duscha någon.

Tidsmoduler ska de verkligen finnas inom vården? Ska de det  ska vi inte ha möjlighet till tidsstudier då på t.ex. hur lång tid tar ett värdigt samtal med sjuksköterska i Tele Q eller motsvarande? Eller hur lång tid tar det för Agda eller Kalle att ta en dusch på ett värdigt sätt, utan att det kostar missad rast för medarbetarna? Ja och vore det inte rimligt med ackordslön om det ska finnas tidsstudier. För går det föra över det ena så måste det väl gå att föra över det andra från industrivärlden?

Nä skämt åsido!

Tidsmoduler och tidsstudier går det verkligen ihop med att man talar om det viktiga mötet, kvalitet, lyssna in, personcentrerat, medbestämmande etc. med att ha tidsstudier och tidsmoduler?

När jag arbetade som linderska hade jag inga problem med ackordslöner och tidsstudier men som legitimerad sjuksköterska har jag det. Vad går det ut på? Har de uppkommit för att det inte finns tillräckligt med folk och detta arbetssätt ser åtminstone snyggt ut på papper men enligt mig fungerar det inte i mötet med andra människor som har ett litet eller stort behov av hjälp.

Vad tycker du?

Ha de

Tina K

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Etik, Villkor Tagged With: Arbetstid, kvalitet

Cause I´m worth it!

8 juli, 2015 by Marianne Brindbergs

Tio minuter hit och dit eller en kvart. Vad spelar det för roll….

”Många bäckar små blir till en stor å”

Tänk om jag systematiskt skulle komma 10 minuter för sent varje dag och gå hem 15 minuter tidigare? Ja, varför inte 30 minuter. Det är jag värd! Jag är även värd att gå 10 minuter tidigare på lunch. Jag behöver också ha lite längre rast. Jag tar 10 minuter till. Cause I´m worth it!

Glöm att jag tar akuttelefonen på lunchen utan betalt. Herregud, minst kvalificerad övertid eller hel lunch efteråt. Min tid är dyrbar! Det finns de som sitter på sin ”rast” och är nåbara med akuttelefonen. Hur tänker man då? Jobba och inte få betalt!

Självklart ska jag under min livstid ha betalt och jag gärna för lite till. Cause I´m worth it! IMG_1135 (2)

Låt se… om jag jobbar för enkelheten 40 timmars vecka, på en vårdcentral nära dig. Hur mycket skulle jag då ”tjäna” per månad extra om jag har en månadslön på 30 000, jag är ju inte pur ung heller. Det betyder att jag har en timlön på 181 kr (30 000/165) Hur var det nu om jag slog ihop alla minuterna 10+15+10+10= 45 minuter. 135 kr extra varje dag!!! 682 kr extra i veckan utan att jag gör något!! Jippiiii! Vad kan det bli på ett år?

Jag har 31 semesterdagar och för enkelhetens skull räknar vi med 6 v semester. Sedan har vi alla röda dagar. Kan det bli en vecka extra på ett ungefär? 682 x 45 veckor= 30 690 kr. Skoja vilken bonus! Utan att göra något utan bara systematiskt utnyttjar systemet. Lägg därtill om jag nu skulle gå hem 30 minuter tidigare. Det skulle bli 181×5 =910 i veckan och på ett år blir det 40 950 kronor som jag skulle dra min arbetsgivare för näsan i uteblivet arbete. Inte så pjåkigt! The winner takes it all!

Tänk om min kollega som är under 40 tjänar 27 000 och hon gör likadant varje dag?  Hon jobbar en vecka mer än mig under året. Hon tjänar faktiskt 28 280 (37 720)kr. Inte fy skam det heller.

Tja, lite provocerande skulle det vara snudd till lite oetiskt.  Utnyttja våra skattepengar och även vara illojal mot arbetskamraterna. Skulle mina arbetskamrater tycka att jag var  oschyst och gå till chefen och berätta?

Undra hur länge vi skulle få hålla på innan vi blev inkallade till chefen och bli varnade. Förslag! En vecka? En månad? Ett år?

 Skulle vi bry oss, inte då!

Vi gillar att få det lilla extra, Cause we are worth it. Tror ni att det är skäl för uppsägning? Om det är registrerat kan vi nog ligga pyrt till, om det nu inte är registrerat….jiihaa!

Skulle detta scenario kunna hända? Att jag som arbetstagare skulle kunna systematiskt utnyttja mitt anställningsavtal på detta sätt? Det står väl inte att man inte får gå hem om arbetet är utfört och klart? Journaler skrivna och nöjda patienter.

Jo, det står visst i anställningen att jag och min arbetsgivare har kommit överens om ett arbetstidsmått.

Tänkte inte på det….Vi har kommit överens om att jag arbetar 40 timmar i veckan och för det blir kvittot på vår överenskommelse lön.

I blogginlägget ”Det spelar ingen roll om man sparar flex” är det just vad som händer. Fast det är tvärtom! Hon, Karin har kommit överens med sin arbetsgivare att arbeta 40 timmar/v samt som grädden på moset har hon flex. Hon som skriver har nått flextaket sedan länge och bara skänker livstid och utebliven lön varje dag, varje vecka, varje år. Och det verkar vara helt okej!! Karin skänker inte bara en timma utan 1,5 timmar för det stryks ändå. Resignationen ligger som en våt filt över henne. Tror ni att kollegorna går till chefen och berättar?

Fundera om det  känns okej att flex stryks systematiskt  eller att det är helt okej  att utnyttja systemet?

Var finns logiken? Undra om Karin haft samtal med chefen för att diskutera orsaken till att hon  inte gått hem. Hem till fritid. 

 

 Cause we are worth it!      Klocka 5

Varför är det på detta viset?

Marianne Brindbergs

 

Filed Under: Arbetsmiljö, Arbetstid, Lön, Villkor Tagged With: Arbetstid


Här bloggar avdelning Västra Götaland

Sök

Senaste inläggen

  • Till politiker i Tranemo kommun
  • Lägesrapport från en annan del av verkligheten
  • Partsmodellen levererar under krisen
  • Vårdförbundets medlemmars livsviktiga insatser under coronapandemin måste belönas!
  • Skämskudde VGR!!

Arkiv

Kategorier

  • #covid19
  • #facketgörskillnad
  • #HÖK19
  • #livsviktigayrken
  • #minyrkesdag
  • #partsmodellen
  • #sjuksköterskansår
  • #tackamedlön
  • #TCO
  • #vardpol
  • #vgrpol
  • Ambulans
  • Arbetsmiljö
  • Arbetstid
  • årsmöte
  • Barnmorska
  • bemanningssjuksköterska
  • Biomedicinsk analytiker
  • delegering
  • demokrati
  • Dokumentation
  • Etik
  • Fackpampar
  • Förtroendevald
  • HBTQ
  • Hemsjukvården
  • Internationella kvinnodagen
  • Jämställdhet
  • Kollektivavtalets dag
  • kommunen
  • Legitimation
  • Lön
  • mänskliga rättigheter
  • Okategoriserade
  • Politik
  • Pride
  • primär vård
  • Röntgensjuksköterska
  • Säker vård
  • semester
  • Sjuksköterska
  • Sjuksköterskedagen
  • Skolsköterskor
  • Student
  • undersköterska
  • valberedning
  • Vårdförbundet
  • Villkor
  • West Pride

Senaste kommentarer

  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Anne Karin Höglund om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!

För redaktörer

Logga in här

RSS Nyheter från webben

  • Motion - ett förslag till förändring!
  • Nominera - påverka idag och i framtiden!
  • Lön, prepp och pepp - aktiviteter för kommunanställda i Västra Götaland
  • Anna Asplund - Årets förtroendevalda!
  • TCO Göteborg uppmärksammar internationella kvinnodagen

Facebook

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.