arbetsmiljö

Personalen, patienten och den heta potatisen

17 april, 2018 av Gästbloggare

Malin Bergander
Förtroendevald Barnmorska

Som barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet har jag utan större ansträngning listat ut vad som räknas till vårdens två absolut största problem: Personalen och Patienterna.

Personalen belastar verksamheten med krav på en hälsosam arbetsmiljö och rimlig arbetsbelastning. De vill ha sådant som kompetensutveckling, raster under arbetspasset, semester och dessutom förväntar de sig lön varje månad. Svindyra utgifter.

Patienterna söker sig till vården i en aldrig sinande ström. Både unga och äldre blir sjuka eller oroliga över sjukdom. De insjuknar på annan tid än dagtid. De söker sjukvården akut, oplanerat och ibland många på samma gång. De behöver bedömas och undersökas. Högteknologisk apparatur måste användas och avancerade prover tas. När resultaten analyserats kan det bli tvunget med behandling, ibland en lång sådan. Kanske krävs inläggning på sjukhus. Riktigt dyra utgifter. Det räcker att man öppnar en dagstidning eller tittar på TV. Våra beslutsfattare förmedlar alla samma sak. Personalen och patienterna är problemet. De är källan till budgetar som skenar och vårdköer som växer.

Inställningen till personal och patient som problem och utgiftskälla genomsyrar också de flesta vårdverksamheter. Båda kategorierna behandlas bildligt talat som “heta potatisar”. Ingen (läs politiker) vill ta det övergripande ansvaret för någondera och kan man passa vidare till någon annan är det en fördel för den egna ekonomin. Ju färre personal och patienter desto större chans att klara budget.

I kölvattnet av detta breder en syn ut sig över vårt land, där alla personalkategorier är utbytbara med varandra. Någon som oavsett kompetens kan flyttas och nyttjas för att utföra alla förekommande sysslor i precis vilken verksamhet som helst.

För patienterna innebär “heta-potatis-tänket” absurt många förflyttningar och nya kontakter. Frustrerande möten där syftet ofta är att påvisa att de inte alls är i behov av vård. I alla fall inte på den vårdcentral, akutmottagning eller sjukhus de för stunden sökt sig eller befinner sig hänvisad till.

Detta kan låta som en väldigt cynisk beskrivning men den är inte desto mindre sann för det. Så länge personalen upplever sig vara en belastning och patienterna oönskade kommer vi inte få någon ordning på sjukvården. Båda dessa är ju trots allt förutsättningen för att systemet ska fungera. Det måste “bli fint” igen att ta hand om både den som söker vård och den som ger. Och det är bråttom, väldigt bråttom!

Malin Bergander

Barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet

Malin Bergander
Förtroendevald Barnmorska

Hans Karlsson – bara för att man vill se något betyder inte att det finns!

2 november, 2017 av Lene Lorentzen

Vad har Hans Karlssons för utbildning?

Var är listan på de arbetsuppgifter man “växlat bort” från sjuksköterskorna?

Var är de risk och konsekvensanalyser som styrker Hans Karlssons påståenden?

Var finns de enheter som har positiva erfarenheter av denna påstådda uppgiftsväxling?

Var finns kunskapen på SKL om sjuksköterskans profession ?

Denna påstådda “uppgiftsväxling” som fungerat “så bra” i sommar är vår tids Kejsarens nya kläder, alla pratar om det men ingen har sett det. Jag ser snarare att de växlingar av uppgifter som gjorts har varit från undersköterskor till annan personal. Detta innebär INTE att sjuksköterskegruppen har blivit avlastad utan i de fall jag personligen varit inblandad, har det handlat om en ökad belastning för sjuksköterskekåren med fler uppgifter, fler patienter, ökade krav med färre resurser = avsevärt ökad risk för ohälsosam stress och risker för patienterna.

Detta är INTE en framgångsfaktor, för någon!

Så Hans Karlsson och SKL:

-Sluta sälj ”uppgiftsväxling” som lösningen på bristen på sjuksköterskor på våra sjukhus.

-Sluta få det att låta som om denna strategi är till får vårt väl och ve.

-FRÅGA OSS istället vad vi gör i vår profession, vilka uppgifter vi behöver ”Växla bort” och vilka behov vi har.

Fundera sen på vad ni har framför er när ni tittar på en sjuksköterska om lösningen på bristen på hennes profession är att anställa arbetsterapeuter, socionomer, receptarier, farmaceuter, undersköterskor och vårdbiträden. Det borde tala om vilken enorm kompetens som ligger hos en legitimerad sjuksköterska och vilken tankevurpa det är att inte värdera oss rätt.

Lene Lorentzen – operationssjukköterska och styrelseledamot #Vårdförbundet avdelning Västra Götaland.

Hör intervjun med Hans Karlsson i Sveriges radio. Hans Karlsson är chef för avdelningen för vård och omsorg på SKL.

Vem ska arbeta?

1 juli, 2016 av Marianne Brindbergs

Tänk dig fredag eftermiddag. Du sitter i personalrummet ihop med tre arbetskamrater. Skulle kunna vara var som helst i vården men låt säga att det är på en operationsavdelning. Du är anestesisjuksköterska och dina tre andra arbetskamrater är operationssjuksköterskor.Det är lite fredagsfeeling och ni pratar om vad alla ska göra i helgen. Ni pratar också om veckan som varit.

Snart är alla lediga och det är FREEEEDAAAAG!!! Här kunde historian varit slut. Alla fyra hade gått hem och firat FREEDAAAG och levt lyckliga i alla sina dar…eller iallafall en skön helgledighet.

Snipp snapp slut så var ….sagan INTE slut.

Det är nu det händer, nu chefen kommer in!

”Det fattas en operationssjuksköterska ikväll och NÅGON av er måste stanna”Det är nu man skulle vilja göra som på film. Kunna frysa filmen och bara låta filmen stanna.

Låt oss frysa bilden och nu tänka efter…

Visst skulle detta kunna vara nästan var som helst i vården där arbetet sker dygnets alla timmar? Vem ska nu ta sin lediga fredag kväll och arbeta? Visst är det lite goa pengar som hägrar också?! Lite övertidsersättning och extra guldkantspengar in på kontot…!

Vem ska arbeta?

Chefen har inte sagt till de tre som kan arbeta vem som är aktuell. Det är en öppen fråga till alla tre…

ALLA i fikarummet inklusive du och de tre operationssjuksköterskorna vet hur veckan sett ut och även den stundande helgen är planerad för ni har pratat om detta i fikarummet innan chefen dök upp.

Själv ska du till kusten och bara vara och är inte aktuell för att arbeta då du inte har rätt specialisering. En har berättat att hon måste skynda sig hem för att byta av sin partner för att de har sjuka barn hemma och skulle egentligen vabbat under dagen men då skulle verksamheten bli lidande och valde att arbeta istället. Kollega nummer två ska likasom du bara vara och inget speciellt planerat och ser fram emot FREEDAAAG och ledig helg. Nummer tre har jobbat för många dagar i rad och har pratat glatt om sin förestående efterlängtade semester som hon ska åka på nästa dag. Hon ska skynda sig hem och packa! Chefen har också kunskap om vem som arbetat för många dagar i rad, förestående semester och det egentliga behovet av vab.

Vem tror ni börjar skruva på sig? Vem är frivillig? Finns det en frivillighet?

Det kunde bli så här:

Chefen pekar med handen och sagt: ” Jag beordrar kollega två” eller…
Chefen frågar igen ” Finns det någon frivillig” eller…
Kollega två hade sagt. ”Jag tar passet då ni andra har sämre förutsättningar att jobba” eller…
De andra kollegorna hade sagt det är ”Kollega två får jobba, vi andra kan inte. Vi har giltiga skäl för att slippa jobba” eller…
Kollega två säger ” Jag vill vara ledig och JAG VILL INTE och om jag ska arbeta får du BEORDRA mig!

Här sitter nu tre kollegor och en ska arbeta. Professionsstressen ligger tung över fikarummet och var finns frivilligheten?

Ska kollega nummer två som ”endast” vill vara ledig erbjuda sig? Ska hennes skäl till att var ledig vara orimliga?

För att få ett hållbart yrkesliv MÅSTE vi kunna få säga nej till att arbeta utan professionstress.

Viljan att vara ledig sätts emot och blir en kollegial press över att det ska lösas i arbetsgruppen över vem som ”frivilligt” ska arbeta.

Låt oss nu ta oss bort från samvetsstress/professionsstress och känslor till det rent faktamässiga och objektiva.

Någon måste ersättas och det saknas bemanning, vem ansvarar för det- CHEF
Vem ansvarar för att bemanna och att tillgodose att vi inte arbetar för mycket förutom den självklara arbetstidslagen- CHEF
Vem har bedömt att verksamheten måste ha kompetens för kvällen att uträtta en säker vård- CHEF
Vem ansvarar för att få in personal- CHEF
Vem har budgetansvar och mandat att beordra- CHEF
Vem har ansvar för att chef arbetsmiljö över att behöva beordra istället för ”frivillighet”- CHEFENS CHEF

Låt denna sommar och för att sedan fortsätta i kollegial anda att hantera bemanning och beordra till att bli det självklara ansvaret som chef har. Låt chef förstå att rent objektivt är det mandatet chef har och ingen annan av kollegorna.

Hur slutade nu sagan? Saga och saga, snarare sannhistoria.

Kollega nummer två blev beordrad av chef. Blev det då inga göttiga pengar eftersom hon blev beordrad? Självklart fick hon samma ersättning som om hon skulle arbetat ”frivilligt”. Det säger vårt avtal att övertidsersättning ska utgå. Var hon arg över att bli beordrad? Självklart var hon det. Arg över att hamna i professionsstress över att hennes rätt att ”bara” vara ledig för att återhämta sig inte blev respekterat utan hon skulle vara den ”frivilliga”.

Hon var nöjd över att hon slängt av sig offerkoftan och tydliggjort chefens ansvar.

Mot sommaren vandrar vi, låt objektiviteten flöda. Stoppa undan professionsstress och offerkoftan!

För ett hållbart yrkesliv och säg: ” NEJ, JAG VILL INTE!”

Snipp snapp snut så var denna berättelse slut

Stina Wernstedt och Marianne Brindbergs

“Natten går tunga fjät” Julhälsning 2015

21 december, 2015 av Marianne Brindbergs

Vårdförbundet avdelning Västra Götaland önskar alla en God Jul och en förhoppning om det nya året att vi tar många steg till ett HÅLLBART YRKESLIV. Njut av vår “skönsång”. Texten har du nedan.

”Natten går tunga fjät, runt gård och stuva”

Natten går tunga fjät, runt säng och salar

Ångesten ligger tät, smärtans tår skvalar

Nu kommer någon där, smärtlindringen hon bär

Sjuksköterskan, sjuksköterskan

Vers 1

När första ljuset brinner
En biopsi vi tar
Ett EKG vi kanske hinner
Biomedicinska analytikern ger ett diagnostiskt svar

”Nu är det jul igen…”

Nu är det lön igen och nu är det lön igen

Och lönen varar nu en månad

Det var inte sant för det var inte sant

Ett jobb i vård är rena rånet

För det var inte sant för det var inte sant

Ett jobb i vård är rena rånet

Vers 2

När andra ljuset brinner
Då är röntgensjuksköterskans här

i rummet där strålarna finnes
hen blyförklädet bär

”Räven raskar…”

HR stöttar våra chefer

Som ber om lov

Att få öka sin bemanning

Men HR skakar på huve’t sitt

De säger nej

För ni har överskridit budget

Vers 3

När tredje ljuset brinner
Sjuksköterskan in på salen går
Med lugn och kunskap smärtan försvinner
Och patienten bättre mår.

”Jul jul strålande jul”

SAM SAM arbetsmiljö

och den ska va strukturerad

Standardiserad och organiserad

För att vi ska få en bra arbetsmiljö

Skyddsombud chefen går hand i hand

Skapar ihop hållbart yrkesliv

SAM SAM arbetsmiljö

Allt i en samverkande anda

Vers 4

När fjärde ljuset brinner

Snart ska barnet ut

Likt Josef, barnmorskan letar och finner

En krubba till barnet till slut.

God Jul

Styrelsen Vårdförbundet Västra Götaland

Vem ska granska vården?

16 juli, 2015 av Robin Åberg

Tack Göteborgsposten!

Just som jag nästan förlorat hoppet om viljan från media att koppla ett helhetsgrepp på vården, publicerar GP Vårdförbundets debattartikel om de strukturella problem som ställer till det och ger en dyr och för många patienter dålig vård.

Ska vården flytta hem bör resurserna också göra det.

För man ställer ibland frågan, vem kan granska vården? Eller snarare vem ska granska media som granskar vården?

Jag vet i egenskap av ledamot i Vårdförbundet hur media vid ett antal tillfällen serverats viktiga underlag och fakta om hur vården ser ut och är organiserad. Faktaunderlag som behöver komma allmänheten till del. Förändringar som behöver debatteras. Felaktigheter och skeva maktförhållanden som behöver upplysas om, granskas och förändras.

Vad händer? Ofta ingenting.

Händelser som engagerar hundratals från professionen, politiker och tjänstemän vänds ryggen.

Varför? För trist för allmänheten?

I stället väljer man att rapportera enskilda incidenter ryckta ur sitt sammanhang, ibland rena tokerierna. Jag har pratat med chefer, MAS:ar i kommuner och stadsdelar i Västra Götaland som sönderstressade tvingas hantera journalister som ska granska verksamheter utifrån helt felaktiga underlag.

Det kan handla om människor som av olika anledningar kontaktar media, hittar på rakt av eller ser världen med mycket subjektiva ögon.

Det kan vara en patient, en anhörig, en anställd, människor som mår dåligt och är generellt besvikna. Dessa personer ser ibland massmedia som en ventil för sin frustration och det må vara hänt, vi har ju yttrandefrihet gud bevars, men problemet är att massmedia inte alltid verkar kunna skilja på tokerier och relevant kritik.

Problemet blir att hårt pressade verksamheter ska tvingas lägga massa tid och resurser på att svara på helt ogrundade anklagelser, beredda på att närsomhelst, gång efter annan, hamna innanför skranket och svara på vilka ogrundade anklagelser som helst.

Rapporteringen som följer är på sätt och vis ointressant eftersom den inte tillför någonting konstruktivt vare sig i debatten eller till vårdens verklighet.

Jag förstår att medias intention är god, man vill ta tag i och belysa problemen, men det enda som händer är att enskilda personer mår dåligt och känner sig trängda.

Denna typ av rapportering tror jag bara ökar risken för “rädda” organisationer.

Syndabockar passerar revy, exempel statueras, men när diskuterar vi vårdorganisationens egentliga problem och konstruktiva lösningar?

Därför vill jag tacka GP som vågar lyfta diskussionen om de multisjuka äldre till en relevant nivå, en nivå där vi verkligen kan göra någonting åt problemen på riktigt.

//Robin

Mer läsning: När vården flyttar hem

Förlossning 2013. Service 2.0

22 mars, 2013 av Martin Håland

Du lämnar in bilen. I reklamen så är servicen uppdaterad till minst version 2.0. Med andra ord du får din egen servicetekniker som coachar dig och din bil genom 5000 mila servicen.

När en gravid kvinna kommer till förlossningen version 2013 så med lite tur har hon en och samma barnmorska som coachar genom förlossningen(under ett arbetspass). Men verkligheten är allt oftare att barnmorskan också ansvarar för ytterligare en eller kanske två blivande mammor som är i öppningsskede. Verkligheten är också att samma barnmorska inte har hunnit äta eller gå på toaletten. Eller jobbat natt dygnet innan och inte är utvilad tillräckligt för att gå på nästa arbetspass.

Bilen har sin egen coach medan den förlösande kvinnan får dela coach.

Vad värderar vi mest?

För ett år sedan orkade inte barnmorskorna mer utan vände sig till arbetsmiljöverket. Arbetsmiljöverket såg problemet och har gett i uppdrag åt arbetsgivaren att rätta till ett antal saker:

“Arbetsmiljöverket ställer inte krav på hur detta ska lösas men exempel på lämpliga åtgärder kan vara att tillföra personella resurser, minska eller ta bort arbetsuppgifter, att utveckla arbetsmetoder men också att se till att personal med rätt kompetens bemannar varje arbetspass.”

(Hämtat ur AV´s krav på arbetsgivaren.)