Västbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västbloggen

Västbloggen

Hur tänker ni politiker? Glömde ni helheten?

2 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Jag är omflyttad och jobbar inte direkt med inneliggande covid-19 patienter, vilket jag är väldigt tacksam för. På avdelningen vårdar vi till största delen kirurgpatienter, en patientkategori jag inte kan mycket om då jag nästan uteslutande jobbat med ortopedisk vård under mina år som sjuksköterska. Jag har turen att få vara på den delen av avdelningen där vi har ortopedpatienter men många av de jag jobbar med är ovana vid ortopedisk vård, de behöver få tid att lära sig, tid som inte finns utan arbetet skall bara utföras. Själv är jag i samma situation om jag får en kirurgpatient att ta hand om. Vi får utföra arbete vi inte är vana vid, utan bredvidgång eller upplärning. Vi hjälps åt på avdelningen och enligt mig gör vi ett otroligt bra jobb. 

Bara för att vi inte jobbar direkt på en covid-19 avdelning betyder det dock inte att vi inte träffar på patienter med covid-19. Vi möter både patienter med misstänkt och bekräftad covid-19 och får klä på oss full skyddsutrustning tills provsvar kommit eller patienten flyttats till epidemiavdelningen. Ibland dröjer det, ibland går det fort.

Vi på de ”vanliga” avdelningarna sliter lika mycket som den personal som jobbar med de inneliggande covid-19 patienterna, skillnaden är bara att vi inte alltid måste gå i full skyddsutrustning. 

Extra ersättning till de som jobbar med inneliggande covid-19 patienter låter fint men varför får inte alla ta del av ersättningen? Jag tänker först och främst på de som jobbar inom ambulansen eller på akuten som är i första ledet att träffa patienterna. De, om några, är i en utsatt position eftersom de aldrig med säkerhet kan veta vad de möter för patient. Hur tänker ni politiker kring oss andra? Vi som får den ”vanliga” vården att fungera.

Förstå mig rätt nu. Jag missunnar ingen den extra ersättningen men vi är många som sliter för att få vården att gå ihop. 

Vården har tvingats ställa om extremt mycket det senaste. Ett sedan tidigare redan hårt ansträngt läge har nu blivit ännu mer belastat. Personalen flyttas om mellan olika avdelningar och de som jobbar på mottagningarna får gå in på avdelningarna istället. Byten av pass med kort varsel är också vanligt, bemanningen måste ju gå ihop om vi skall orka.
Alla påverkas vi av covid-19 vården på olika sätt, oavsett om vi är sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor, oavsett vart vi jobbar. Vi har och utför alla en lika viktig del inom vården!

Svensk sjukvård har länge varit i ett pressat läge. Det har blivit extra tydligt nu när vi är mitt i en pandemi och detta är inget som kommer att lösa sig när pandemin är över. Då skall vi ta hand om all planerad vård som vi idag bara skjuter framför oss.
Politiker!
Det är dags att ni ser värdet i det jobb vi gör. En ordentlig löneökning till oss alla skulle vara bättre än tillfälliga tillägg. 

Sofia Thorsen
Legitimerad sjuksköterska
Förtroendevald och skyddsombud i Vårdförbundet
Ortopediavdelningen, Alingsås lasarett/Sjukhusen i väster

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, Lön, Okategoriserade, Politik, Vårdförbundet, Villkor

Politiker! Glömde ni oss?

29 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

En tuff arbetsdag i infektionsdelen på akuten i Alingsås. Kan inte räkna alla gånger jag tagit på mig skyddsutrustningen & tagit av mig den mellan patienterna idag. Av & på, av & på. Tänka igenom exakt vad jag kan behöva ha med mig för materiel in på patientrummet för att inte behöva lämna rummet & riskera ännu en onödigt av & påklädning. Måste lyckas med att sätta nålen, får inte ta med extra material in, inte slösa på resurserna.

Ett larm på väg in. -Är det covid-misstanke?
Vi klär oss. Visa av erfarenhet. Kollegor som gjort missen att inte klä sig, eftersom patienten glömt att berätta om hostan de börjat få, och personalen själva gått hem med smitta. 

Arbetsdagen är slut. Jag också, slut både i kroppen och mentalt. 
En kollega berättar att det kommit nyheter på intranätet. Vårdpersonal får betalt! Extra till dem som arbetar i skyddsutrustning med smittsamma covidpatienter!! 
Glädjen och tacksamheten är stor.
Äntligen! Man ser vårt slit och uppskattar våra uppoffringar från politikernivå. Alla timmar jag spenderar på mitt arbete.  Alla nära jag väljer att inte träffa bara för att inte riskera få smitta som jag kan föra vidare till mina patienter. Jag vet också hur väl jag behövs på mitt arbete i dessa tider.
Jag läser vidare och ser fortsättningen av texten: 

”Den extra ersättningen gäller för arbetspass utförda på enheter med inneliggande covid-19-patienter” 

Inneliggande. På avdelning. Inte till oss på akuten?
Inte till oss som möter patienterna först. Som aldrig vet vad som väntar oss. Som alltid måste vara beredda. Som har fått bygga om, tänka om och lära oss en helt ny typ av triagering. Vi som klär oss i skyddskläder fler gånger än de flesta en arbetsdag. Vi som kan bli stående i full utrustning på larm i timmar med svetten rinnande, plastförklädena klistrade mot kroppen och med kippande anda i munskydden. Vi får inget?!

Missförstå mig inte, Jag är tacksam för att politikerna äntligen förstår hur värdefull vårdpersonalen är. Jag missunnar absolut ingen att få en extra uppmuntran i form av en extra slant i lönekuvertet. Men, vi är fler som sliter under samma eländiga villkor. Har vi då inte samma värde?

Jag hoppas att det är en felskrivning. Att det inte kan vara så orättvist. Att vårt engagemang och vår extremt utsatta position inte glömts av. Eller negligerats.
Om vårt slit inte belönas på samma sätt som de andra som arbetar under liknande förhållande så tror jag att jag och många med mig släcker lyktan då vår låga mattas av.
Svik oss inte!

Mvh Emma Barkestedt 
Leg. Sjuksköterska 
Akuten Alingsås lasarett /Sjukhusen i väster

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, Villkor

Till beslutsfattare inom Hälso- och sjukvård Västra Götalandsregionen

28 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Medlemsmöte NIVA Sahlgrenska sjukhuset

Den rådande situationen i hälso- och sjukvården saknar motstycke i vårt lands moderna historia. Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård har sedan pandemins intåg i Sverige och Göteborg stått i frontlinjen och utfört den mest specialiserade sjukvården som vården av Covidpatienterna kräver. Intensivvården i Göteborg står för den centrala vården av de här patienterna där specialistkunskaper inom respiratorvård och annan avancerad intensivvård är avgörande för om patienterna kommer att överleva eller dö.

Med tanke på detta visar vi alla en enorm flexibilitet med förändrade scheman. Vi byter arbetspass och arbetsplatser med kort varsel för att kunna bemanna intensivvården dygnets alla timmar alla dagar i veckan. I tillägg arbetar vi övertid på lediga dagar samt dubbelpass för att kunna täcka det behov av specialistutbildade sjuksköterskor som finns. Vi utför arbetet i skyddsutrustning under långa arbetspass där raster, toalettbesök, möjlighet att äta och dricka ofta är begränsade. I tillägg har möjligheterna till återhämtning och vila mellan arbetspassen i många fall varit bristfällig. Den här perioden sliter mycket på oss och medför oro för den egna hälsan såväl som att utsätta våra familjer för potentiell smitta efter arbetspassets slut. Den etiska stressen är ständigt närvarande. Vi är väl medvetna om att den mycket speciella situationen i svensk sjukvård kräver den här insatsen från oss för att garantera en hälso- och sjukvård som fortsätter att rädda liv. 

Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, intensivvård och operation vill nu att ansvariga politiker samt ledning för Sahlgrenska Universitetssjukhuset ställer upp för sin personal på samma sätt som vi hittills har ställt upp och fortsättningsvis kommer att ställa upp för er för att fortsätta att ge våra patienter den bästa sjukvården. För att samtlig personal ska orka den kommande perioden anser vi därav att det är av högsta prioritet att samtliga medarbetare får den 4 veckor sammanhängande semester de har laglig rätt till. Med största sannolikhet kommer anestesi-, operation- och intensivvårdssjukvården vid samtliga Sahlgrenskas Universitetssjukhus påverkas under en lång tid framöver. Vi vet att vi kommer att ha en ökad belastning inom intensivvården med covidpatienter samtidigt som vi ska bedriva vårt ordinarie uppdrag inom An/Op/Iva och även vårda en ny patientgrupp, det vill säga de patienter som behöver en fortsatt lång intensivvård efter genomgången covid-19. Vi förstår att det krävs en uthållighet i organisationen för att klara detta. Vi anser därmed inte att det är rimligt att vi betalar med vår personliga hälsa och möjlighet till ledighet och återhämtning varken nu eller senare. 

Pengar ska, som vår Socialminister Lena Hallengren (S) uttryckte sig på en presskonferens i mitten av mars, inte vara ett problem. Kostnaden för vården av covid-19 ska med andra ord Västra Götalandsregionen stå för, den ska inte betalas med vår personliga hälsa. All flytt av semester bör utgå från fri vilja och de av oss som efter förhandling med arbetsgivaren flyttar sin semester bör få en betydligt högre ersättning än de 8000 kr/vecka som ni erbjuder idag, oavsett om semestern flyttas under semesterperioden eller inte. Vårdförbundet Västra Götaland anser att en skälig ersättning är 30 000 kr/ flyttad vecka. I tillägg bör de risker och den ökade arbetsbelastningen som vården av Covidpatienter medför för oss i hela An/Op/IVA-organisationen, varsamt tas i beaktning och tillbörligt kompenseras ekonomiskt.

Vi önskar att innehållet tas upp på Regionstyrelsens möte 26/5 och att en återkoppling ges till oss inom 2 veckor från dagens datum. 

Med vänliga hälsningar

Specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård på samtliga operations- och intensivvårdsavdelningar samt de postoperativa avdelningarna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal, Sahlgrenska och Östra.

Vårdförbundets representanter 
Kontaktpersoner

Jenny Myrgren
Anestesisjuksköterska 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
jenny.myrgren@vgregion.se

Ulrika Olsson
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
ulrika.olsson@vgregion.se

Susanne Reuterberg 
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud Op 1, 2 & 8
Fackligt förtroendeuppdrag Område 5 Vårdförbundet susanne.reuterberg@vgregion.se

Cecilia Flodin
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Anne Knudsen
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Waenerlund
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Lovisa Seleskog
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Malin Lund 
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Johan Rochester
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska
Förtroendevald och skyddsombud

Louise Andersson
Operationssjuksköterska Op 6 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Asplund 
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Knutsson
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Geraldine Kopacsi
Operationssjuksköterska Op 1 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Johan Sakko
Intensivvårdssjuksköterska IVA 302 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Maria Lundin
Operationssjuksköterska Op 2 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Karin Frank
Anestesisjuksköterska Op 1 Mölndals sjukhus
Förtroendevald Samordnare och huvudskyddsombud

Medlemsmöte CIVA Sahlgrenska sjukhuset

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, semester, Vårdförbundet, Villkor

Öppet brev till regionsstyrelsen VGR, sjukhusstyrelsen SÄS och sjukhusledningen SÄS

26 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Här publicerar Vårdförbundet avd Västra Götaland ett öppet brev till regionstyrelsen VGR, Sjukhusstyrelsen SÄS och sjukhusledningen SÄS som är skriven av personalen på SÄS OP 1.

På bild:
Charlotte Lornell,
Karin Svensson,
Johanna Hederén,
Jeanette Jarneving och Helene Eriksson.



Covid19, ett virus som drabbat hela världen, och även oss. Redan i Februari månad började Borås sjukhus; SÄS, att planera och förbereda sig för att ta emot och vårda dessa patienter. Alla vårdavdelningar, alla som jobbar på golvet med att vårda patienter fick börja ställa in sig på en lite annorlunda vardag.

Omställningen gällde också för oss på Operation 1 på SÄS. Här jobbar Anestesisjuksköterskor, Operationssjuksköterskor och Undersköterskor som är specialiserade på att ta hand om patienter som är i behov av operation. Det började tidigt pratas om att vi skulle gå in och jobba på Intensivvårdsavdelningen för att stärka upp och bidra med våra vårdkunskaper. Vår egna operationsavdelning bromsades och operationer ställdes in. I samband med det påverkades vår trygghet i vår arbetsdag. Vi trodde då att vi skulle få lite utbildning i det som väntades av oss, men icke.

Så kom de första svårt sjuka patienterna till Intensivvårdsavdelningen, och meddelandet gick ut att vi då skulle gå in dit och jobba. Mötet med patienter som är i behov av intensivvård är inget som för oss sker på daglig basis och inget vi är vana vid. Från en dag till en annan mötte vi en helt ny typ av vård, och vi hade bara muntligen och via en skriftlig arbetsbeskrivning fått information om vad som skulle bli våra arbetsuppgifter och ansvarsområden. Vi blev mer eller mindre inkastade på covid-Iva utan någon bredvidgång och upplärning, och vi fick jobba med personal som vi inte känner sedan innan. Den enda identifieringen vi har är ett namn skrivet med tusch på en skyddsrock, och ett par ögon ovanför ett andningsskydd bakom ett visir.

Patienterna är sjuka, mycket svårt sjuka, många ligger kopplade till respirator, de flesta hjälper vi till att bli friska igen och få komma hem. En del dör tyvärr. Anhöriga får inte komma och hälsa på, de enda patienterna har är oss, anhöriga till patienter litar på oss. Glädjen när en patient efter många dagar i respirator kan få se och försöka tala med sina anhöriga via facetime samtal är lika stor som sorgen när någon inte klarar sig.

Som Anestesisjuksköterska skulle vi bland annat ansvara för alla läkemedel både intravenösa och per os. Det handlar inte alltid om läkemedel som vi anestesisjuksköterskor är vana vid att hantera, många av de läkemedel vi administrerar är nya för oss. Läkemedlen som används inom intensivvården är ofta potenta och det kräver en kunskap om hur det ska ges och vilka läkemedel man kan kombinera. Att koppla ihop läkemedel som inte är kompatibla med varandra kan få livsfarliga konsekvenser. Även doser och infusionshastigheter av läkemedel som för en van Intensivvårdssjuksköterska är självklara är för oss Anestesisjuksköterskor inte alls självklara.
Vi förväntades också hantera alla infarter med att byta slangar och kopplingar. Rutiner som för oss var helt okända.
Vi förväntades kunna all för oss ny apparatur från en dag till en annan. Detta och hela situationen att vårda i en helt ny miljö skapade en stress och en känsla av att vara otillräcklig

och okunnig. Det kräver också att vi själva frågar och läser på ordentligt, ett ansvar som läggs på oss som enskilda yrkesutövare eftersom arbetsgivaren inte har gått ut och utbildat oss.

Som operationssjuksköterska skulle vi arbeta mestadels med omvårdnaden av dessa patienter. Vanligtvis är vi vana vid att hantera sövda patienter, och assistera läkaren i en steril miljö med våra professionella kunskaper inom operationssjukvård. Denna nya arbetsplats, och nya värld, som vi blev inskickade till var så långt ifrån den vård vi är vana vid. Men som alltid så gör vi allt för våra patienter, men flertalet av oss har inte arbetat i IVA miljön med dessa läkemedel, sprutpumpar, ventilatorer, respiratorer, och i denna typ av omvårdnad någonsin eller på på många år, då vår vardagliga vårdmiljö inte är lik den vårdmiljö som vårdavdelningar inklusive Intensivvården är. Ingen hade tid att visa oss och lära oss, det räknades bara med att vi kunde detta. Rutiner som för intensivvårdssjuksköterskor och intensivvårds undersköterskor är självklart fick vi gissa oss till och fråga oss fram och göra så gott vi kunde. Känslan av vilsenhet var enorm, men alla som jobbar här är proffs så vi har löst detta. Men det har kostat! Vi var sedan innan trötta och slitna pga att vi under lång tid varit underbemannade och täckt upp vakanser på vår egen avdelning. Gör vi något fel kan det få stora konsekvenser för våra patienter.

Undersköterskorna på operation 1 som normalt jobbar med att passa på operationssalen det vill säga att tillsammans med övrig personal förbereda patienten inför operationen och som sedan hjälper till att ge operationssköterskan sterila produkter under ingreppet har också varit placerad på Iva-2. De flesta av dem har ingen tidigare erfarenhet av Iva-vård och den speciella miljö som det innebär. De har precis som övrig personal på operation känt sig vilsna och inte vetat vad som förväntas av dem. De är proffs och har gjort det bästa av situationen tillsammans med övrig personal på anestesikliniken.

Operationspersonal som vanligtvis jobbar på operation i Skene blev flyttade till OP 1 i Borås, de gick från att jobba vanlig dagtid, måndag-fredag, till att jobba dag/kväll/helg/röda dagar, med akut operationssjukvård och Intensivvård, som inte finns på deras ordinarie arbetsplats. Även personalen på Op 2 på SÄS har fått ändra sina arbetstider radikalt från måndag-fredag och inga kvällar till dygnets alla timmar och varannan helg och med andra patienter kategorier på Op 1 samt covid-patienter på IVA. De fick inte heller upplärning eller bredvidgång.

Personalen som varit kvar och arbetat på operation har fått högre arbetsbelastning, samt utfört ingrepp som vi inte är vana vid. Vi har varit färre personal och har inte varit anpassade till den verksamhet som vi har bedrivit.

Att komma till en ny arbetsplats, till ett helt nytt yrke tär på krafterna både fysiskt och psykiskt. Alla vi är sjuksköterskor och undersköterskor i grunden. Dock finns det ändå en anledning till att det är 1 års specialistutbildning på högskola för att bli Intensivvårdssjuksköterska och att det krävs många veckors bredvidgång innan man kan jobba självständigt som undersköterska på IVA. Precis som det krävs 1 års specialistutbildning på högskola för att bli Anestesisköterska respektive Operationssköterska. På sjukhuset finns grundutbildade sjuksköterskor som också arbetar

på Covid-IVA, men de fick 2 dagars utbildning, via högskolan, för att lära sig jobba där, sen fick de gå bredvid inne på IVA innan de började jobba på riktigt, detta fick inte vi! Vi upplever ångest när vi går in och jobbar på IVA, en känsla av otillräcklighet,en rädsla att begå misstag och att min yrkesskicklighet inte räcker till.

Det har funnits en osäkerhet kring skyddsutrustning. Andningsskydd som inte sitter tätt, vissa har fått tejpa runt dem för att få dem täta. En del dagar fick vi höra att vi bara fick byta andningsskydd 1 gång per pass för det fanns inte utrustning så det räckte. Det vill säga att vi inte ens kunde få gå ut på toaletten, för då måste vi ta ett nytt andningsskydd när vi går tillbaka in.
Värmen i skyddskläderna är hög, man svettas och varken kan eller hinner fylla på med vätska. Aldrig tidigare har Resorb, vätskeersättning erbjudits oss vi våra pauser.

Att andas i ett andningsskydd är jobbigt då de sitter tätt,de trycker och skaver i ansiktet, man blir torr i munnen.

Vi fick tidigt veta att vi måste börja jobba varannan helg, istället för var fjärde helg. En stor omställning för oss och våra familjer. Schemat ändras ständigt, trots hjälp från HR, gick inte våra scheman ihop, utan de ändras fortfarande dagligen.

Många av oss fick problem med sömnen, svårigheter att sova och mardrömmar. Stresspåslaget i kroppen gör sig dagligen påmint, med spänningar och värk. Ångest varje gång sms signalen i mobilen kommer om extrapass som måste täckas, eller ordinarie arbetsturer som måste ändras med kort varsel. Ångest om man inte tar ett extra pass för att vi inte orkar eller kan, för då tvingas en kollega kanske ta fler. Annars blir vi beordrade att arbeta. Besvikna familjemedlemmar när vi helt plötsligt måste jobba istället för att vara lediga.

Ständig rädsla för att drabbas av smittan, vi har kollegor som blivit sjuka. Rädsla att dra med sig smittan hem till familjen är stor. Våra liv står på paus, vi kan inte planera ett liv utanför jobbet.
Hemma ska vi försöka leva som vanligt, för att nästa timma kastas in i det värsta scenariot med de svårast sjuka. De flesta människor i samhället är rädda för viruset, de kan distansera sig och hålla avstånd, det kan inte vi.

Snart skulle vi få semester, en semester som vi, våra barn och respektive längtat efter. Ännu vet vi inte om, när och hur länge vi kan få vara lediga. Våra familjer får börja planera om, får vi ens semester ihop? Hur ska småbarnsföräldrar lösa det med förskolor och fritids som stänger? Semester i September, nu när semesterperioden är förlängd, när våra barn är i skolan och våra respektive arbetar är inte något vi vill ha.

Hela situationen är speciell, och vi förstår att vi alla måste hjälpas åt, men vi saknar respekten för våra olika yrkesroller, förståelsen för hur vi mår, förståelsen för oss. Ingen chef har någonsin frågat hur vi mår. Sanningen är den att vi inte mår bra, vi är trötta, slitna, vi gråter av trötthet, för vi har anpassat oss till situationen, slitit och ställt upp, och vi gör det för våra kollegor, för varandra. Det är nog på tiden att fler ser oss! Pengar är inte allt, men det gör mycket och det är ett litet bevis på, och ett tack för vad vi gör! Det är vi som befinner oss på golvet, som räddar liv, det är vi som tar hand om er och era anhöriga när ni/de behöver oss, och vi gör det på ett otroligt professionellt sätt och det är inga hjälteinsatser, det är vårt vardagliga jobb. Men vem ska göra det när vi inte finns där längre? När vi blir sjuka och inte orkar mera? Vi behöver inte fler chefer eller folk bakom skrivbord, med höga löner som talar om för oss vad vi ska göra och hur, det vet vi och kan vi själva. Från vår ledning möts vi med orden, att detta är en speciell situation som vi aldrig behövt möta tidigare och vi är anställda för att jobba med detta, tro oss det vet vi! Desto mer imponerande av oss på golvet som utsatt oss och tvingats hantera denna situation, och gjort det bra!.

Vi önskar respekt från er i bestämmande positioner, att ni sätter er in i, och försöker förstå vilken tuff vår vi haft! Vi lever inte kvar på Florence Nightingales tid då sjuksköterskeyrket var ett kall. Vi vill ni visar oss respekt och förståelse på annat sätt än genom att applådera eller att i tidningar uttala er om hur duktiga vi är! Vi vill ha rimlig ersättning för den situation vi har utsatts för, och för våra flyttade semestrar. Högre löner, för utan oss, vad händer då? Ni ska också vara medvetna om att när Covid-19 situationen har lagt sig kommer saker och ting inte återgå till det normala för oss. Då ska vi påbörja arbetet att operera ikapp för att minska på de köer som bildats under Covid-19 perioden då alla planerade icke livsnödvändiga operationen skjutits upp. Det kommer att krävas otroligt mycket av oss då precis som nu.

Vi vill ha ett lönetillägg/risktillägg för att vi med kort varsel ändrat scheman, ändrat arbetsuppgifter, byte av arbetsplats och arbete med ständig risk för att själva bli smittade. Vi anser att 5000 kr/ månaden från april tills dess att vi återgår till vårt vanliga schema och vanliga arbetsuppgifter är en rimlig ersättning. Vi vill ha en höjd sjukersättning om vi tvingas bli hemma på grund av sjukdom och en höjd ersättning för extrapass. Det är på sin plats att ni tackar oss med lön. Applåder och muntligt beröm betalar inte vår mat eller taket över våra huvuden.

Charlotte Lornell operationssjuksköterska
Ida Windhage anestesisjuksköterska
Johanna Hederen operationssjuksköterska
Karin Engvall operationssjuksköterska
Hanna Kransvik operationssjuksköterska

Anställda vid OP 1 SÄS Borås

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, Okategoriserade, semester, Villkor

Vi har visst något att säga till om!

22 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Avdelningsstyrelsen för Vårdförbundet Västra Götaland har skickat ett brev till alla politiker i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen som har övergripande ansvar för strategiska hälso- och sjukvårdsfrågor. Här presenteras brevet i sin helhet.

Ingen är stoltare än vi i Vårdförbundet i dessa tider.
Att representera fackförbundet som organiserar de sjukvårdsprofessioner samhället står och faller med, de som kallas för hjältar, som åtnjuter stor tacksamhet från alla hörn, är prestigefullt. Men vårt uppdrag från medlemmarna är inte att applådera eller visa stolthet över de insatser våra medlemmar gör i vardagen eller i pandemitider. Vårt uppdrag är bland mycket annat att utveckla och stärka yrket, förbättra individens och kollektivets villkor samt påverka utvecklingen av hälso- och sjukvården på arbetsplatsen. 

Vi har ett uppdrag att säkra att våra medlemmars villkor överlever denna pandemi, att bidra till att  Sverige har en arbetsrätt som är värd namnet även efter covid-19 och på båda dessa punkter är arbetsgivaren ute på väldigt hal is.
I dagsläget ser vi att arbetsgivaren hanterar våra medlemmar som tennsoldater man kan förflytta vart man vill, när man vill, med hur kort varsel man vill och hur länge man vill. Man ställer inte frågan till medlemmen, utan bara informerar om de förändrade villkoren. Vi ser arbetsgivarrepresentanter som ändrar veckoarbetstid, scheman, längd på arbetspass, kräver övertidsarbete, inför beredskapslinjer, drar in beviljade ledigheter och detta sker på löpande band. Vi ser också att arbetsgivaren nu accepterar utbildning och upplärning på bara dagar där man i vanliga fall kräver år. Allt detta och mer därtill gör man med en hänvisning till att vi, som är anställda inom hälso- och sjukvård, är ålagda att utföra i princip allt arbetsgivare begär, utan att vi har något att säga till om.
Och det stämmer, förutom den sista delen, vi har visst något att säga till om!

Vi har lagar i Sverige som ska säkra upp rättsskyddet på arbetsmarknaden, som säkrar att som medlem kan du räkna med att ditt fackförbund får slå vakt om dina villkor genom att din arbetsgivare måste informera och förhandla med arbetstagarorganisationerna innan de genomför förändringar av verksamhet, arbets- eller anställningsförhållanden, och vid synnerliga skäl, i efterhand. I dag med hänvisning till rådande pandemi ser vi att arbetsgivaren gör andra tolkningar av de lagar och avtal parterna är överens om ska gälla. Man krymper ner arbetstagarorganisationens medbestämmande och möjlighet att stå upp för våra medlemmars rättigheter.
Så för att vara tydlig, Vårdförbundets syn på Svensk arbetsrätt ändras inte utifrån bekvämlighet eller tidsbrist. Vårt engagemang och vår målmedvetenhet att hålla oss till de lagar, de avtal och de tolkningar som hittills gällt, är fortsatt stark.

Vi förstår att Sverige står i en situation vi aldrig sett förut och att det är våra medlemmar som står i fronten på denna utmaning. Men vi förstår också att den uthållighet vi som samhälle behöver för att klara ut situationen står och faller med våra medlemmar. Därför kräver vi att arbetsgivaren håller sig till de lagar och de avtal som gäller och att man behandlar sina medarbetare, våra medlemmar, med respekt. Det kommer en tid efter covid-19 och Vårdförbundet kommer inte stillatigande se på att arbetsgivaren skapar en ny praxis för hur anställningsavtalen för våra medlemmar ska hanteras. 

Vi förutsätter också att man, när det är dags att arbeta av de köer som pandemin skapat, skapas förutsättningar för att våra medlemmar ska kunna arbeta i en verksamhet med en god arbetsmiljö och hälsosamma arbetstider. Det behöver det också tas höjd för i nuvarande och kommande budget.

Avdelningsstyrelsen för Vårdförbundet avdelning Västra Götaland
Anne Karin Höglund, avdelningsordförande

Filed Under: #covid19, Politik, Vårdförbundet, Villkor

Till folkvalda politiker och ärade medmänniskor!

30 mars, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Jag vill bara säga att jag är inte insatt i allt utan bara uttrycker vad jag känner. Jag kan inte uttala mig så mycket om Covid-19 eller hur dess utveckling kommer att fortgå. Jag kan heller inte säga vad som är rätt eller fel, för det kommer vi bli medvetna om efteråt.
I Västra Götaland försöker vi rusta oss för en tornado. Vi står inför en samhällskris som det med stor sannolikhet kommer ta långt tid innan vi hämtar oss ifrån. 

Jag är människa, mamma, dotter, syster, fru och barnsjuksköterska.
När jag i förra veckan gick för att handla blev jag upprörd på alla möjliga sätt. Att vissa varor var slut gör mig bara oroad över vår medmänsklighet och vårt sunda förnuft. Snälla du, jag hoppas och tror att det kommer finnas någon medmänniska som kan hjälpa dig att handla om du blir sjuk. 

Jag tror ingen av er har missat de senaste årens nedskärningar och sparkrav inom vården. 

Förra året skulle det sparas enorma summor inom barnsjukvården men även inom vården av de äldre. Nu är man oroad att vi inte har kapacitet för att ta hand om det som komma skall. Om man hela tiden gör nedskärningar och tar bort vårdplatser så kommer det tillslut inte finnas några vårdplatser kvar, den ekvationen är inte särskilt svår. Men sjuka blir vi i alla fall, med eller utan pandemi. För att klara det förväntade trycket så har många fått ställa in sin vård och inplanerade operationer.
Ska det vara så?
Det är inte säkert att alla som kommer att behöva ligga i respirator får möjlighet till det. Snälla politiker, tänk på det nästa gång ni tar beslut om budget. Kanske är det era anhöriga som kommer nekas vård? Det känns sorgligt om mina äldre anhöriga som kämpat i sina liv, skulle dö av detta virus. 

Sedan kommer vi till det mest spännande av allt. Statusen som vi nu har som vårdpersonal. 

Denna vecka fick vi ett mejl från sjukhusledningen som väckte många känslor hos mig. Sjukhusdirektören uppmanar våra partners att stanna hemma vid VAB om inte dessa har en samhällsviktig funktion. Hur kan de kräva något så dumt av oss när de ger oss den lönen vi har? 
Alltså många av oss lever tillsammans med en partner som tjänar betydligt mycket mer än vad vi som sjuksköterskor, så hur går den ekvationen ihop? Var är bonusen för att vi ska göra en sådan uppoffring? Ska vi se vårt jobb som ett kall och rätta oss i ledet och inte säga ifrån? 

Det har ju de senaste dagarna visat sig att Sverige sitter inne med flera miljarder. Då kanske sjukvårdspersonalen som uppmanas av politiker att gå till jobbet när barnen är sjuka kunna få en liten del av den kakan som tack. Det finns ju resurser på sommaren för att få det att gå ihop så varför inte skramla fram lite pengar till oss nu? Vi kommer tvingas till stora förändringar i arbetstid. 

Tro mig att vi kommer få jobba över och extra dagar och nätter för att detta ska gå runt. Visst är det jättegulligt av er politiker att tänka att vi ska ha förskolorna öppna, men finns det personal från barnens förskola så barnen känner sig trygga? 

Jag vill bara att ni alla ska fundera över vilka funktioner i samhället som är viktiga. Ge dessa personer som arbetar där mer en ett tack…
För vi alla kommer göra stora uppoffringar för våra patienters skull. Vi värnar om dem och älskar vårt jobb ❤️

En fundersam barnsjuksköterska

Filed Under: Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, Villkor

Vi kan rädda liv – men vi vill också ha en god löneutveckling

28 juni, 2019 by Branka Djukanovic Svensson

Sofia och Sara, specialistsjuksköterskor inom intensivvård och förtroendevalda på arbetsplatsen skriver till de som det berör.

Vi arbetar på barnintensiven avd 328 på Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Här vårdar vi några av Sveriges sjukaste barn. På barnintensiven är idag ett drygt trettiotal specialistsjuksköterskor anställda och under fem års tid har vi sett ett trettiotal sluta.
Sommaren 2018 slutade tre specialistsjuksköterskor efter att deras löneökning återigen var svag och det gjorde att de inte kände att deras kompetens var värdesatt. De tre hade flera decenniers erfarenhet emellan sig. Två av dem gick till bemanningsföretag. 

Arbetsgivaren har tidigare gjort bedömningen att vi behöver vara nästan 50 specialistsjuksköterskor om vi har 12 vårdplatser öppna. I dagsläget har vi 12 vårdplatser öppna måndag-torsdag och 10 vårdplatser torsdag-söndag, och vi är strax under trettio specialistsjuksköterskor som arbetar patientnära. Vi jobbar för två, varje pass, dygnet runt och upprätthåller samma “produktion”.

På alla möten där frågan kommer upp om hur vi får specialistsjuksköterskor att stanna svarar vi att lön är en högt prioriterad fråga, på vilket vi får svaret att ”forskning visar att lön kommer på femte plats på faktorer som påverkar hur man trivs på sin avdelning”. Vårdförbundet lyfter när nätsajten ”Framtidens karriär – Sjuksköterska” gjorde en undersökning där 60% svarade att de kunde tänka sig att gå till bemanningsföretag på grund av den bättre lönen. Nog för att vi har kämpat oss till en högre ingångslön men med fyra-fem års högskolestudier och ett långt arbetsliv framför oss är en löneutveckling ett måste.

Det skiljer ca 10.000 mellan en nyanställd specialistsjuksköterska och de som har arbetat sedan 1970-talet. På vilken annan arbetsplats med de högskolestudier, det ansvaret och den erfarenheten ser det ut så?
Under pilotstrejken lärde vi oss att en pilot har en ingångslön på cirka 34 000 kr och en slutlön på 97 000 kr. Det är löneutveckling! Med det menar vi inte att vi över en natt ska få en lön på 100 000.  Dock tror vi att vi hade haft fler än noll sökande till våra tjänster som specialistsjuksköterskor på barnintensiven om det blev ett lönelyft samt att vården inte hade haft samma besvärliga bemanningssituation om vi hade en värdig löneutveckling.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset lever på gamla meriter. Vi vill inte jobba här för att det är ett universitetssjukhus med spetskompetens. Inte under de arbetsvillkor arbetsgivaren tillhandahåller idag. Sahlgrenska har länge utarmat verksamheten genom att bedriva en personalpolitik som har lett till att personalen slutar. Sahlgrenska Universitetssjukhuset kom 2018 sist i Dagens Medicins rankning av de bästa universitetssjukhusen. Vi kan berätta varför.

Det är i dagsläget en anorektisk organisation utan möjligheter att bedriva den vård som behövs. Det finns obalans i de krav som ställs på personalen och de resurser som finns. Den enda anledningen till att det går ihop är att arbetsgivaren är van vid att vi ställer upp, dag ut och dag in, julafton, våra barns födelsedagar, året runt. Vi flyttar pass, jobbar extra, och arbetar dubbelt*. Under helgen, och på vissa arbetsplatser även vardagskvällar, sker detta helt utan rast. Vi täcker lucka efter lucka efter lucka, varje vecka fattas det folk. På grund av detta, på grund av personalsituationen som Sahlgrenska universitetssjukhuset själva satt sig i, blir vi nekade tre dagars semester, eller semester vi söker i mars för att vara lediga i september. Vi nekas att forska och skriva våra masters med hänvisning till personalläget. Arbetsgivaren skapar alltså inte möjligheten för oss att uppfylla det som vi enligt vår kompetensbeskrivning är ålagda att göra gällande evidensbaserad vård. På så vis begränsas vi också i Sahlgrenskas karriärstege, den som ligger till grund för vår individuella löneutveckling. Det blir alltså ytterligare ett sätt för arbetsgivaren att hålla ner vår lön.

Vi är en akutverksamhet. Vi tar emot barn från hela landet (och Island), dygnet runt, året runt. Tyvärr har vi inte personal för att kunna hantera en akut situation utan att personalen måste stressa, jobba för flera, försöka dela på sig. Patienterna får den vård som finns att tillgå – inte den de behöver, skriver IVO i sin senaste rapport och det ser vi varje vecka.

Vi som förtroendevalda för Vårdförbundet träffar arbetsgivaren i olika led och nivåer. I varje forum vi kan lyfter vi problematiken med att vi saknar kollegor men förväntas upprätthålla samma tempo, trots att tretton specialistsjuksköterskor har slutat på ett halvår. Arbetsgivaren bagatelliserar vår oro och ber oss sprida mer glädje och god energi till varandra för att få kollegor att stanna och skapa ett gott rykte för arbetsplatsen. Det är en klapp på huvudet och som att säga ”le lite mer, gumman”.  Självklart älskar vi vårt jobb och det berättar vi, men hur tar arbetsgivaren ansvar för rekryteringen så att vår arbetsmiljö får vara bra?

När vi arbetar har vi utsikt över ett nytt barnsjukhus som håller på att byggas. Ett barnsjukhus som vi i veckan fick veta överskridit sin budget, minst sagt kraftigt. Vem ska arbeta där? Huset får kosta det som krävs men inte personalens lön, den personal som innehar kompetensen vilket får patienterna att överleva med värdigheten i behåll.

I slutet av maj slöts ett nytt kollektivavtal mellan Vårdförbundet och SKL (och Sobona). Där lyfts en god löneutveckling för alla och även en satsning för särskilt yrkesskickliga, detta för att skapa en lönespridning och en löneutveckling.
Nu är det dags för politiker och ledningen att visa att de har intresse av att behålla sin personal, att värdesätta oss och ge oss de förutsättningar som krävs för att vården ska kunna leverera högkvalitativ vård och skapa värde för patienterna. 

Sofia Olovsson
Sara Gustafsson
båda specialistsjuksköterskor inom intensivvård, förtroendevalda i Vårdförbundet

* Att arbeta dubbelpass innebär att vi arbetar 6:45–22 eller 13.30–06.45

 

Filed Under: Villkor Tagged With: #hållbartyrkesliv, #HÖK19, #säkervård, arbetsmiljö, bemanning, Lön

Det saknas operationssjuksköterskor i Skövde

18 april, 2019 by Martin Håland

Skövde nyheter 18 april: Följande text är en artikel som publicerats i Skövdenyheter om att flytta operationer till mottagning istället för att utföra dem på operationssalar samtidigt som kompetensen inte behöver flytta med.

“Op-syrror” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Men vart är alla operationssköterskor? …det här funkar inte!!
-Jag tror dom är restnoterade!

Undersköterskor ska ta över uppgifter från operations- och anestesisjuksköterskor vid vissa operationer. Vårdförbundet är kritiskt och har anmält förändringen till Ivo.

– Man planerar för en sämre patientsäkerhet, säger Fredrik Sörman på Vårdförbundet.

För att kunna göra fler operationer planerar Skaraborgs sjukhus för att göra vissa enklare ingrepp på mottagning istället för i operationssal. Det är tänkt att starta i slutet av april på sjukhuset i Lidköping där operation av bland annat karpaltunnel ska göras på mottagningen.

Fackförbundet Vårdförbundet är kritiska till förändringen och menar att den ställer vidare frågor om vart svensk sjukvård är på väg.

– Man byter inte bara ut lokal, utan även kompetens hos de som utför operationen, säger Fredrik Sörman.

Idag medverkar två typer av specialistsjuksköterskor vid dessa operationer, operationssjuksköterska och anestesisjuksköterska. Anestesisjuksköterskan övervakar patientens mående under operationen, följer vitala funktioner som andning och hjärta och ger smärtlindring.

– Operationssjuksköterska och anestesisjuksköterska är fyraåriga högskoleutbildningar. Vi tillför kvalitet, kompetens och säkerhet vid ingrepp på patienten, säger Lene Lorentzen, även hon vid Vårdförbundet.

Tanken är att deras arbetsuppgifter vid operationerna på mottagningen istället ska göras av undersköterskor, som har fått gå bredvid tre dagar på operationsavdelningen. Det ska även medverka specialistsjuksköterskor vid de första operationstillfällena på mottagningen i Lidköping.

– Man gör inte detta för att förbättra för patienten utan för att frigöra personal för att göra andra operationer, säger Lene Lorentzen.

I riskanalysen som gjorts av förändringen pekas på ett flertal risker. MBL-förhandling med Vårdförbundet kring förändringen har två gånger slutat i oenighet. Vårdförbundet har även anmält det förändrade arbetssättet till Ivo (Inspektionen för vård och omsorg).

– Vi vet att patientsäkerheten försämras av att det är för få vårdplatser, för många utlokaliseringar, för lite personal, och så vidare. Men i den här situationen planeras det för sämre patientsäkerhet, säger Lene Lorentzen.

Fredrik Sörman understryker att detta inte uppfyller syftet med lagstiftningen på hälso – och sjukvårdsområdet.

– Man kan inte medvetet försämra för någon för att göra något för någon annan, säger han.

Att byta ut specialistsjuksköterskor mot undersköterskor på detta sätt tycker de inte är uppgiftsväxling utan kompetensväxling.

De uppfattar förändringen som att produktiviteten går före en god och säker vård. Fredrik Sörman liknar det vid industriell produktion med en viss andel kassation, något som inte är acceptabelt inom sjukvården.

– Du kan slänga ett metallstycke som blev dåligt. Blir du av med handen på grund av en infektion – den är jobbigare, säger han.

 

Filed Under: Sjuksköterska, Vårdförbundet, Villkor Tagged With: #duvanderomvården, Duvander, operationssjuksköterskor

Tungt lastad

5 april, 2019 by Branka Djukanovic Svensson

“Tungt lastad” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
Vårdplatsmöte. Melior. Webblord. Samsa. Elvis. PNL. VNL. Vårdplanering. LMN. Gallerix. Skype. Webb sesam. Orbit. Samsa. Buffert. Akutvagn.

Att sjuksköterskans arbetsuppgifter har ändrats över tid är en sanning. Dagens möjligheter till administrativa lösningar via datorer och digitala lösningar har ersatt handskrivna remisser, journaler och kardex.

Patientdatalagen
3 kap. Skyldigheten att föra patientjournal

”1 §  Vid vård av patienter ska det föras patientjournal. En patientjournal ska föras för varje patient och får inte vara gemensam för flera patienter.”

Syftet med en patientjournal

”2 §  Syftet med att föra en patientjournal är i första hand att bidra till en god och säker vård av patienten
En patientjournal är även en informationskälla för
– patienten,
– uppföljning och utveckling av verksamheten,
– tillsyn och rättsliga krav,
– uppgiftsskyldighet enligt lag, samt
– forskning.”

Dokumentationsutvecklingen har skenat som ett förarlöst lok. Sjukvården har infört så många olika registreringssystem att blotta mängden förtar själva syftet, att bidra till en god och säker vård av patienten. När sjuksköterskan förväntas registrera och dokumentera så stor del av sin arbetstid att det blir på bekostnad av patientmöten och tid för omvårdnad har vi hamnat fel. När patienten bara är en punkt av fem med syftet att föra en patientjournal bör någon stanna upp och fråga om inte vår lagstiftning har skjutit över målet? Så frågan blir, stödjer vår lagstiftning och utvecklingen av sjukvårdens administrationskrav vården av patienten, eller är det tvärtom? Vem finns till för vem?

/Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland

Filed Under: Arbetsmiljö, Dokumentation, Villkor Tagged With: #hållbartyrkesliv, arbetsmiljö

Sjuk-Huset

22 mars, 2019 by Branka Djukanovic Svensson

“Sjuk-Huset” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Kom du fram till någon diagnos?
-Ett allvarligt bristtillstånd. Brist på personal, brist på acceptabla löner, brist på bra arbetsmiljö, brist på…

Våra sjukhus finns till för att ge Sveriges invånare tillgång till god och säker vård i tillfälle av att behov uppstår. I sjukhusen finns personal av olika yrkeskategorier som via sina utbildningar skaffat sig den kunskap och kompetens som behövs för att utföra vård. Där finns även många yrkeskategorier som inte arbetar i patientnära arbete men som lika fullt behövs för att god vård ska kunna utföras. Till detta finns lokaler, utrustning och mediciner som möjliggör en vård av hög kvalitet.

Hälso- och sjukvårdslagen, HSL

5 kap. Verksamheten

Allmänt

1 §  Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Det innebär att vården särskilt ska
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard,
2. tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet,
3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,
4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen, och
5. vara lätt tillgänglig.

2 §  Där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges.

 

Vi ser idag en situation där våra sjukhus drivs med en brist på personal, då främst Vårdförbundets medlemmar. Bristen på kollegor med rätt kompetens för uppdraget leder till en allt för stor arbetsbörda på många som i sin tur leder till en ohälsosam stress och risk för sjukskrivning för individen. För patienten kan effekterna vara katastrofala då risken för fel och misstag ökar då personalen är överbelastad. På vilket sätt uppfylls vår lagstiftning när arbetsgivarna tillåts bedriva en underfinansierad vård, fortfarande med kraven att prestera i toppklass på bekostnad av våra medlemmars hälsa? Är vår lagstiftning bara fina ord på ett papper eller är den ryggraden i det Sverige vi vill ha? Allt kostar, och en vård av god kvalitet kostar mer än man idag betalar. Det får bli slut på det!

/Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland

Filed Under: Arbetsmiljö, Lön, Säker vård, Villkor Tagged With: #säkervård, arbetsmiljö, Lön

« Previous Page
Next Page »

Här bloggar avdelning Västra Götaland

Sök

Senaste inläggen

  • Till politiker i Tranemo kommun
  • Lägesrapport från en annan del av verkligheten
  • Partsmodellen levererar under krisen
  • Vårdförbundets medlemmars livsviktiga insatser under coronapandemin måste belönas!
  • Skämskudde VGR!!

Arkiv

Kategorier

  • #covid19
  • #facketgörskillnad
  • #HÖK19
  • #livsviktigayrken
  • #minyrkesdag
  • #partsmodellen
  • #sjuksköterskansår
  • #tackamedlön
  • #TCO
  • #vardpol
  • #vgrpol
  • Ambulans
  • Arbetsmiljö
  • Arbetstid
  • årsmöte
  • Barnmorska
  • bemanningssjuksköterska
  • Biomedicinsk analytiker
  • delegering
  • demokrati
  • Dokumentation
  • Etik
  • Fackpampar
  • Förtroendevald
  • HBTQ
  • Hemsjukvården
  • Internationella kvinnodagen
  • Jämställdhet
  • Kollektivavtalets dag
  • kommunen
  • Legitimation
  • Lön
  • mänskliga rättigheter
  • Okategoriserade
  • Politik
  • Pride
  • primär vård
  • Röntgensjuksköterska
  • Säker vård
  • semester
  • Sjuksköterska
  • Sjuksköterskedagen
  • Skolsköterskor
  • Student
  • undersköterska
  • valberedning
  • Vårdförbundet
  • Villkor
  • West Pride

Senaste kommentarer

  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Anne Karin Höglund om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!

För redaktörer

Logga in här

RSS Nyheter från webben

  • Lön, prepp och pepp - aktiviteter för kommunanställda i Västra Götaland
  • Anna Asplund - Årets förtroendevalda!
  • TCO Göteborg uppmärksammar internationella kvinnodagen
  • Krislägesavtal aktiverat i flera regioner
  • Anne Karins Julbrev - Påverka våra politiker!

Facebook

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.