#vgrpol

Massanställ oss barnmorskor!

25 november, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Malin Bergander barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet på Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhus var en av talarna på manifestationen #backabarnmorskorna i Göteborg 16 november 2021. Hennes tal publiceras i sin helhet.

Först vill jag säga något utanför manus och jag hoppas inte att mina medarrangörer får skrämselhicka nu.
Idag handlar det om barnmorskorna. Med det betyder inte att ni som arbetar i team med oss är mindre viktiga. Undersköterskor, läkare och annan ”omkring-personal”. Många av er är här idag och jag vill bara säga: vi ser er! Och vi är jätteglada över att ni är här.

Jag arbetar som barnmorska på Östra sjukhusets förlossning och det har jag gjort i måååånga år, faktiskt mer än 20. Jag tänker inte prata så mycket om hur vår arbetsmiljö blivit allt sämre och hur barnmorskornas förutsättning att arbeta på det sätt som är bäst för alla blivit allt svårare. För jag VET att ni vet det. Det är därför vi alla är här idag.

Men jag skulle vilja berätta om hur jag i somras för första gången under hela mitt yrkesverksamma liv var riktigt rädd för att gå till jobbet.

Arbetsbelastningen under den gånga sommaren skruvades av olika anledningar upp ytterligare ett par nivåer. Det faktum att sommaren innebär semester även för personalen var den största anledning. För att ersätta dem som var lediga arbetade de som var kvar mycket övertid. Ibland frivilligt men ofta beordrad. Jag såg hur mina kollegor på förlossning och BB blev allt mer stressade och uttröttade ju längre sommaren led. Ute sken solen och det var varmt. Inne blev personalen allt blekare, gråare och tröttare.

En dag kom en kollega till mig och berättade att hon som arbetat natt i nästan hela sitt liv för första gången somnat vid ratten när hon körde hem på morgonen och varit på väg i diket. Räddningen var att hon har en ny bil som automatiskt genom ny teknik avvärjt det. En annan kollega som verkligen gillar att arbeta mycket, gärna i högt tempo och som har en arbetskapacitet utöver det vanliga, hon kom också till mig. Hon talade om att nu, nu hade hon stresspåslag. Kunde inte släppa jobbet när hon var hemma, hade svårt att sova och fått påverkan på sitt hjärta med extraslag och rusningar.

Att de kom till mig beror på att jag är förtroendevald för Vårdförbundet och det uppdraget innebär också att jag är skyddsombud. De kom till mig och vädjade om hjälp.

Det jag nu ska säga har jag inte berättat för någon och det är anledningen till varför jag var rädd att åka till jobbet.

Jag hade nämligen kommit på mig själv att vid varje arbetspass verkligen, verkligen förvissa mig om att akutväskan fanns där den skulle och att jag av misstag inte skulle slå det vanliga numret till Sahlgrenskas växel utan ringa larmnumret. Ni vet, är det 99 eller 90 när man utlöser hjärtlarm? I en akutsituation måste man vara säker. Som en försäkring skrev jag rätt nummer på en lapp och stoppade i fickan. Varje pass.

För jag var helt övertygad om och paniskt rädd för att någon av mina kollegor skulle drabbas antingen av en stroke eller en hjärtinfarkt. Att någon skulle segna ner på jobbet precis när som helst. Jag kände en enorm lättnad för varje arbetspass som gick och alla kollegor kom levande hem.

Kan ni förstå att man ska behöva känna så?

I slutet på sommaren gjorde Vårdförbundet tillsammans med SACO en anmälan till Arbetsmiljöverket, en så kallad 66A. Efter det gjordes en del åtgärder omedelbart men vår arbetsgivare har fortfarande ett stort och pågående arbete framför sig. Och det leder mig osökt in på det jag vill säga till er: Som situationen ser ut är det förståeligt att barnmorskor väljer att lämna yrket. Att man i frustration och trötthet inte orkar mer utan helt enkelt ger upp. För en barnmorska sitter det beslutet fruktansvärt långt inne.

Jag må vara en obotlig optimist men jag tänker att vi måste komma med lösningar. En som jag klurat på är att vi barnmorskor i VGR tvärtemot vad de gör på andra håll i landet istället gör oss anställningsbara. Att vi låter arbetsgivaren mass-anställa oss.

*Att vi ser till att det på varje tjänst där det krävs kompetens som barnmorska där ska det finnas just det: en barnmorska!

*Att vi tillsammans påverkar inifrån och driver igenom de förändringar vi anser behövs för att vi ska få en välfungerande kvinno- och förlossningsvård. En vård som är värdig ett välfärdsland som Sverige.

*Att vi infiltrerar systemet helt enkelt.

*Ju fler vi är på en arbetsplats som vill detsamma desto större chans att vi lyckas.

*Och ju fler vi är desto mer ork ATT arbeta för en positiv utveckling av arbetsmiljön och barnmorskans kompetensområden får vi.

*Och då menar jag i alla verksamheter där barnmorskor arbetar.

*Vi ska se till att ta hjälp av dem som berörs. Det vill säga de vi professionellt ska utbilda, ge råd, stötta, behandla eller bistå.

I detta nu har vi en stor uppbackning av alla dessa som av olika anledningar behöver oss och vår kompetens. För även deras röster, åsikter och till och med rättigheter har kommit bort.

Och nej. Jag står inte här och säger att situationen är ok. Inte på något sätt. Kollegor i hela landet har slitit oerhört hårt väldigt länge.

Jag säger inte att vi suttit på våra ändor och låtit bli att arbetat för en bättre arbetsmiljö och rimlig arbetsbelastning.

*För vi har krävt extra arbetsmiljöronder och demonstrerat.

*Vi har suttit i TV-soffor och bett om ursäkt för att vården inte är vad befolkningen väntat sig.

*Vi har vänt ut och in på oss för att få politiker och makthavare att förstå vad som behövs.

*I många, många år har vi höjt våra röster och krävt en förändring.

Och NU äntligen rör det på sig. Skutan gungar rejält. Tiden för förändring är kommen.

Om arbetsgivaren visar att de verkligen förstår allvaret hoppas jag att vi gemensamt kan få till en kurs som leder oss in i framtiden med helt nya förutsättningar. Det kommer ta tid, behövas tålamod och pannben. Vilken yrkeskategori har det??

Jo, barnmorskan har kunskapen, engagemanget och framförallt viljan att driva en sådan kursomläggning.
Jag tror det är möjligt. För det är ett moment 22 just nu. Så länge vi är få bryts vi ner och ingenting händer. Blir vi fler kommer glädjen och orken tillbaka och allt, precis allt kan hända.

Vi barnmorskor har inte orsakat problemen men vi har banne mig lösningarna!

**Malin Bergander, barnmorska och förtroendevald för Vårdförbundet på Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhus Göteborg**

**Malin Bergander, barnmorska och förtroendevald för Vårdförbundet på Östra sjukhuset, Sahlgrenska universitetssjukhus talar på manifestationen 16 november 2021 i Göteborg.**

Malin Bergander och Carina Deréus barnmorskor och förtroendevalda för Vårdförbundet Östra sjukhuset samt Hanna Jorlöv barnmorska och styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland.

Satsa på kunskapen som barnmorskorna bär!

24 november, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Sineva Ribeiro Vårdförbundets ordförande inledningstalade på manifestationen #backabarnmorskorna i Göteborg 16 november 2021. Hennes tal publiceras i sin helhet.

Kära åhörare!

Vi i Vårdförbundet deltar i dagens möte för att manifestera för barnmorskans kunskap och yrkesgärning ska finnas med dig genom hela livet.

Barnmorskor finns för dig som är gravid,
för blivande föräldrars och det väntade barnets hälsa före, efter och under graviditet,
för dig som är födande,
för dig som som önskar avbryta en graviditet,
för dig som som önskar skydda sig mot graviditet,
för dig som är i klimakteriet,
för dig efter menopaus,
för dig som utsatts för våld,
för individen genom livet,
för den reproduktiva, perinatala och sexuella hälsan för alla.

Barnmorskan har ett av världens viktigaste yrken. Vårdförbundet finns för dig och vi arbetar tillsammans i partssamarbete för att förbättra villkor och förutsättningar för landets barnmorskor.

Till de politiker som lyssnar idag vill jag säga: satsa på vården. Satsa på kunskapen som barnmorskorna bär. Det är livsviktigt.

Martin Håland ordförande Vårdförbundet avdelning Västra Götaland, Sineva Ribeiro förbundsordförande och Sussi Blom styrelseledamot i förra styrelsen Vårdförbundet avdelning Västra Götaland.

Krav och resurser på förlossningen måste gå hand i hand

11 november, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Emma Gasslander och Sevinc Bayar barnmorskor och förtroendevalda på Kvinnokliniken, förlossning NU-sjukvården.

Sommaren 2021 beskrivs av personalen på Näls förlossning med ord som kaos, katastrof, ångest och fruktansvärt. Konsekvenserna av sommarens låga tillgång på resurser och höga krav innebär på kort sikt att vi är både fysiskt och mentalt dränerade på energi och arbetsglädje.

På lång sikt vill vi inte ens tänka på vad det kan leda till i form av uppsägningar och sjukskrivningar. Personalen har lagt kraft och energi på det arbete vi älskar och brinner för. Arbetet med att stötta och vägleda föräldrarna på resan som sker när ett barn föds. En resa som vi vill att föräldrarna ska se tillbaka på som något positiv och stärkande.

Men någon måste betala priset när verksamhetens krav överstiger de tillgängliga resurserna och i sommar har den födande betalat priset genom att patientsäkerheten inte kunnat upprätthållas samt att vård och stöd inte kunnat erbjudas. Personalen har betalat i form av uteblivna toalettbesök, bortprioriterade matpauser, inställt socialt liv, fler och längre arbetspass, utebliven återhämtning, stress, onda kroppar och en ständig känsla av otillräcklighet. Ett stort antal avvikelser har skrivits för att uppmärksamma sjukhusledningen på att patientsäkerheten är hotad.

Om nästa sommar inte ska bli en upprepning av årets finns det två vägar att gå. Antingen sänks kraven genom minskad tillgänglighet, mindre stöd till den födande och utebliven patientsäkerhet, eller så tillförs resurser för att möjliggöra att det på Näl kan bedrivas en säker och trygg förlossningsvård.

Att låta personalen lösa resursbristen genom att utöver att jobba extra på lediga dagar även jobba dubbla arbetspass på 16 timmar och ändå mötas av underbemanning, stress, ångest över att inte kunna bedriva ett i vår mening patientsäkert arbete samt rädslan för att inte veta om vi kan åka hem efter arbetspassets slut är inte längre hållbart. Om vi ska orka stanna kvar och kunna utföra vårt arbete på ett värdigt, patient och arbetsmiljömässigt säkert sätt måste krav och resurser gå hand i hand. Sjukhusledningen förklarar personalbristen med att det råder barnmorskebrist i Sverige. Men det är inte brist på barnmorskor, det är brist på barnmorskor som accepterar de arbetsvillkor som regionen erbjuder!

Vi betalar priset för att den födande kvinnan skall känna sig trygg och få en bra upplevelse. Men vi nu höjer vi våra röster för vår skull och ytterst för den födande kvinnan och barnets skull, för nu är gränsen nådd.

Emma Gasslander och Sevinc Bayar barnmorskor och förtroendevalda på Kvinnokliniken, förlossning NU-sjukvården

Magstarkt att kalla det för satsning

9 november, 2021 by Lene Lorentzen

”Ingen satsning”, skriver Lene Lorentzen och Fredrik Sörman förtroendevalda för Vårdförbundet på Skaraborgs sjukhus i sitt blogginlägg som svar på debattartikeln från Grönblå samverkan om satsningar inom sjukvården i VGR.

I SLA den 30 oktober kunde vi läsa en debattartikel från den styrande majoriteten i Västra Götalandsregionen (VGR). Artikeln beskriver olika beslutade satsningar för att uppnå ökad tillgänglighet och minskade vårdköer.

Man räknar upp hundratals miljoner som tillkommer regionens sjukhus. Något av det som nämns är en flerårig lönesatsning på 700 miljoner och en stor satsning på att minska det uppdämda vårdbehovet på grund av pandemin om 670 miljoner kronor som nu utökas med 330 miljoner. Sedan nämns ytterligare 500 miljoner som fördelas till sjukhusgrupperna för arbetet med Nära Vård och koncentration av specialistsjukvård.

Man vill verkligen betona att man nu satsar på sjukvården och därför nämner man ordet satsning hela 6 gånger. (Satsning betyder ansträngning/investering/insats och görs för att vinna något man inte har.) Men vi frågar oss, är det en satsning när man medvetet hållit nere finansieringen och låtit sjukhusen i regionen gå med hundramiljoners underskott år efter år? När man med full vetskap lagt sig på löner som legat långt under riksgenomsnittet gällande medellön i mer än hälften av de befintliga 66 yrkesgrupperna?

Enligt sajten Vården i Siffror ligger Västra Götalandsregionen på en tydlig bottenplacering bland Sveriges 21 regioner, när det gäller kronor per invånare för specialiserad somatisk vård (exklusive läkemedel). VGR ligger hela 2000 kr mindre per invånare än den region som är näst sämst i klassen. Som fackförbund är det provocerande då vi dagligen ser effekterna av långvariga underfinansierade verksamheter där våra medlemmar får slita hårt, arbetspass efter arbetspass, på grund av överbeläggningar och avsaknad av kollegor i tillräcklig omfattning och med tillräcklig kompetens.

Att ha en väl bemannad verksamhet med en tillräcklig samlad kompetens för uppdraget är ett långsiktigt ständigt pågående arbete för en chef. Att år efter år vara tvungen att hålla nere sin bemanning för att hålla sig till budget har lett till att erfarenhet gått ut genom dörren och den kompetensöverföring från erfaren till novis, som är A och O inom vården, uteblir, till skada för patienterna och till förtvivlan för personalen.

Så att nu plötsligt hitta hundratals miljoner kronor och samtidigt kalla det för en satsning är magstarkt. Känslan av att förväntas vara tacksam för att bli tillkastad en livboj av uthyraren när man står till halsen med vatten efter att båten man hyrt var full av hål, infinner sig. Finansiering av sjukvården måste vara långsiktig, stabil över tid och väl anpassad till det uppdrag man gett utförarna. Som vi ser det så är denna så kallade satsning endast undanhållna medel som borde kommit verksamheterna till godo för länge sedan.
Vår uppmaning till er politiker är istället HÅLL I HÅLL UT.

Lene Lorentzen och Fredrik Sörman,
förtroendevalda i Vårdförbundet på Skaraborgs sjukhus

Nettokostnad för somatisk vård.
Nettokostnad per invånare för specialiserad somatisk vård exklusive läkemedel inom läkemedelsförmånen:
Källa: Statistiska centralbyrån och Sveriges Kommuner och Regioner

Vårdförbundet välkomnar lönesatsningen i VGR!

23 augusti, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Äntligen!** -jublar hela avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland, dock bara en tredjedel på bild.

Lön är nog den fråga som mest förknippas med ett fackförbunds uppdrag. Vårdförbundet är därför självklart positiva till den särskilda satsning som politiken i Västra Götalandsregionen (VGR) nu gör på jämställda och konkurrenskraftiga löner under år 2022 – 2024.
Vårdförbundet avdelning Västra Götaland har lagt mycket kraft på att argumentera för att våra medlemmars löneläge måste förbättras.

Redan år 2016 kom en lönerapport från Vårdförbundet nationellt som visade på att Vårdförbundets medlemmar har en mycket sammanpressad lönestruktur jämfört med likvärdiga medellånga högskoleutbildningar. Detta tog parterna höjd för i vårt gemensamma löneavtal, HÖK 19, där stort fokus lades på en ökad lönespridning men även på kompetens, specialistkunskap och erfarenhet. Efter två år med det nya löneavtalet är effekterna i VGR gällande ökad lönespridning mikroskopiska och erfarenhet är inte heller en framgångsfaktor gällande löneutveckling. Detta föranleds av att avtalet inte har backats upp med de pengar som behövs för att uppnå de effekter som avtalet avser.
Med andra ord, när chef ska försöka följa löneavtalets intentioner så finns det inga pengar att göra det med. Det blir ett omöjligt uppdrag.

Vi ser att våra medlemmar i regionen blir alltmer medvetna om sitt stora bidrag till samhället och har börjat ställa högre krav vid löneförhandlingar. Så ska förvaltningarna i VGR kunna försörja sin verksamhet med biomedicinska analytiker, sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och barnmorskor i framtiden så måste arbetsgivaren klättra ifrån positionen sämst i klassen gällande medellön.
Vi vet alla att det inte är lokaler, läkemedel och utrustning som vårdar, behandlar, botar och räddar liv, det är kompetens, kunskap och erfarenhet.

Denna särskilda satsning på lön som görs från politiken i VGR med 700 miljoner kronor över 3 år till totalt 42 olika yrken där Vårdförbundets yrkesgrupper ingår välkomnas. Vi ser att man äntligen har insett behovet av att värdera sin personal. Kompetensförsörjning av sin verksamhet gäller yrken i alla led, både i patientnära vård och i ledarskapsfunktioner. Första linjens chefer och övriga chefsled kommer inte finna sig i att i längden ansvara för en anorektiskt bemannad verksamhet där allt handlar om att kortsiktigt leta tillräcklig bemanning för att klara nästa dygn. Det finns en gräns för alla för under vilka förutsättningar man vill jobba.

Att nå upp till rikssnittet gällande medellön räknar vi som ett första steg. Vi antar nu att man samtidigt har ett långsiktigt perspektiv på denna satsning så man efter år 2024 ökar budgetramarna till regionens alla förvaltningar motsvarande den summa man nu kommer öka lönerna med. Annars blir denna satsning inget annat än ett kommande effektiviseringskrav i en redan underfinansierad verksamhet som helt skulle förta nyttan med satsningen.

Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland
Ordförande
Anne Karin Höglund
Vice ordförande
Christina Wernstedt
Styrelseledamöter
Susanne Blom Persson
Branka Djukanovic Svensson
Martin Håland
Anna-Karin Johannesson
Lene Lorentzen
Jeanette Ros
Pernilla Widholm Jolgård

Dags för ledningen och politiker i Mariestads kommun att ta sitt ansvar!

5 juli, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Anette Skoglöf Zghiguida, Maria Törnberg och Sofia Stjerngren Karlsson, sjuksköterskor och förtroendevalda/skyddsombud för Vårdförbundet i Mariestads kommun.

Efter uttalandet från ledningen för kommunens hälso-sjukvård i MT (Mariestads Tidning) fredag den 25/6 är det på sin plats med ett klargörande angående sjuksköterskornas arbetssituation i sommar. Enligt ledningen har nu bemanningen under semestrarna i princip löst sig. Vårdförbundet och dess medlemmar (sjuksköterskorna) i Mariestads kommun är av en helt annan uppfattning.

Även om arbetsgivaren samverkat med Vårdförbundet betyder inte det att bemanningen är acceptabel. Man får mer betrakta situationen som ett välkänt faktum det vill säga skral bemanning stora delar av sommaren med liten eller ingen marginal för oplanerad frånvaro eller ökad vårdtyngd.
Semesterplaneringen har som vanligt inletts redan tidigt på året med en analys av hur många arbetspass som står utan täckning. Utgångsläget är då att halva styrkan går på ledighet i fyra veckor första perioden och resterande styrka den sista perioden. Man vet redan då att täckning kommer att saknas på ett stort antal arbetspass. Arbetsgivaren är även väl medveten om att ett antal anställda kommer att söka och medges (lagenligt) föräldraledigt, och då oftast mitt i sommaren. Detta är helt normalt och ingen nyhet eftersom sommar och semester återkommer varje år.
Planeringen avsåg två sjuksköterskor på varje område dagtid (mindre än hälften mot övriga året) samt två resurs-sköterskor för akut frånvaro, ökad vårdtyngd etc. Enhetschefen har också helt rätt bedömt behov av tre sjuksköterskor kvällstid.
Tilläggas ska att man i Mariestad enligt statistik, har fler antal patienter per sjuksköterska, än i jämförbara kommuner (under året). Den höga arbets-tyngden har i flera år, resulterat i många uppsägningar bland sjuksköterskorna, vilket medfört att många års erfarenhet och kompetens förlorats.

Kommunen har cirka 800 patienter inskrivna i kommunal hälso-sjukvård, varav många är gamla och sköra, svårt sjuka och vårdas ända till livets slut i hemmet eller på våra äldreboenden. Bland dessa även patienter med svåra psykiatriska tillstånd eller olika funktionsnedsättningar. Spridningen är stor geografiskt och sjuksköterskorna måste vara både flexibla och ha rätt förutsättningar att göra säkra bedömningar i allt från suicid-bedömningar till palliativ vård i livets slut.
De ska också vara ett stöd för flera hundra personal inom hemtjänst och omsorg. Många som anställs inom kommunal omsorg/ hemtjänst inför sommaren är oerfarna, saknar utbildning och det förekommer ibland brister i svenska språket. Detta innebär att sjuksköterskor under sommaren behöver finnas till för att handleda och ge stöd i större utsträckning än normalt, utöver de ordinarie uppgifterna.
Det förekommer jourpass när 2-3 tjänstgörande sjuksköterskor får ta emot upp till 150 telefonsamtal från omvårdnadspersonal och patienter. Parallellt med detta ska vård utföras i hela kommunen. Att ta emot svåra bedömningssamtal körande på E20 på väg till palliativ patient som behöver Morfin snabbt, behöver kanske inte närmare beskrivas i stressnivå?

Förutom risk för patientsäkerheten innebär underbemanning en stor hälsorisk för sjuksköterskorna. Känslan att inte räcka till för både patienter och personal, medför stor stress. Kommunen har flera nyanställda sjuksköterskor som självklart är duktiga, men ännu inte helt trygga med det stora ansvar som jobbet innebär. Risken på kort och lång sikt är sjukskrivningar och uppsägningar, vilket vi inte har råd med.
Efter många planeringsmöten, ledda av ansvarig enhetschef blev dock resultatet som vanligt en underbemanning under flera kritiska veckor i sommar. Vissa veckor är oerhört sköra, med max 2 sjuksköterskor som ska täcka för 4-6 områden (normalt 1 sköterska per område). Kvällar som skulle täckas med 3 sköterskor i tjänst, kommer nu att bemannas med endast 2.

Vårdförbundet och dess medlemmar, larmade redan i början på året samt lämnade förslag på åtgärder såsom hyrsköterskor och förskjuten semester mot bra ersättning, vilket ansvarig enhetschef även har lyft till ledningen.
Enhetschefen hade ambitionen att bemanna med god marginal för att kunna säkerställa en dräglig arbetsmiljö och trygg vård, men tycks inte fått tillräckliga resurser att tillgå för att genomföra detta? Ovanstående borde vara en självklarhet oavsett kostnad i pengar. Av erfarenhet vet vi att det krävs tidig planering och åtgärder för att säkerställa bemanningen. Att vi befinner oss i en pandemi gör inte saken lättare.

Ledningen kontaktade i maj flera bemanningsföretag för att få in hyr- sjuksköterskor. Detta gjordes för sent, vilket resulterade i att inga sköterskor fanns tillgängliga. Därefter fattade man beslut (i juni) att erbjuda ersättning för förskjuten semestervecka d.v.s. förkorta sin semester. Detta kom dock så nära inpå ledigheterna att få kunde utnyttja möjligheten. Det uppfattas dessutom som orättvist eftersom flera av sjuksköterskorna redan sökt kortare ledighet och då inte fick omfattas.

Samma situation har vi nu sett upprepas år efter år. Vårt krav är att man till nästa sommar ska ligga steget före för att tidigt säkerställa en fullgod bemanning.
En viss marginal i form av överanställning borde vara givet, för att säkerställa trygghet för våra patienter och göra kommunen mer attraktiv som arbetsplats.
Det är dags att ledningen och politiker tar sitt ansvar. Det duger inte att skylla på en skral budget. Vård och rimliga arbetsförhållanden måste få kosta pengar. Det handlar om prioriteringar. Om det finns pengar till dyra vätgas-projekt så finns det också pengar till en trygg vård för våra gamla och sjuka samt humana arbetsförhållanden.

Trots läget i år så kommer kommunens sjuksköterskor som alltid att göra sitt allra yttersta för att förhoppningsvis säkerställa en god och säker vård för våra patienter i såväl hemsjukvården som på särskilda boenden.

Sofia Stjerngren Karlsson,
Anette Skoglöf Zghiguida och
Maria Törnberg,
sjuksköterskor och förtroendevalda/skyddsombud för Vårdförbundet i Mariestads kommun

Var rädda om nyexaminerade sjuksköterskor!

21 juni, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Ann Thulén Ek, skolsköterska och förtroendevald/skyddsombud i Vårdförbundet, Göteborgs Stad**

”Mamma, varför sa du till mig att utbilda mig till sjuksköterska? Ska man vara så här trött efter ett arbetspass? Jag har ingen ork att göra något på fritiden!!”

Dessa frågor får jag av min dotter som sedan i januari 2021 är färdig sjuksköterska. Hon har jobbat i ca 3 månader som sjuksköterska och börjar redan att tvivla på att detta är rätt. Själv har jag jobbat inom vården sedan 1983 som specialistutbildad barnsjuksköterska.

Jag är mycket orolig för dagens situation som jag ser och hör hur sjuksköterskor har det på sjukhusen och hur takten är högt uppdriven.
Nya sjuksköterskor anställs i Västra Götalandsregionen inom det kliniska basåret, en anställning som innebär rätt till handledning, föreläsningar/utbildning och praktiskträning i Simulatorcenter. I skrivande stund så är det bara handledning som fungerar för de nyexaminerade sjuksköterskorna. Det är oerhört viktigt att ta emot nyexaminerade sjuksköterskor så de känner sig välkomna i yrket. Att kunna få tid att ställa frågor kring olika mediciner, apparater och administrativa system som bara ska fungera för att få patienter att åka hem med en trygg uppbackning av hemsjukvården. Att i ett normalt arbetstempo komma in i jobbet och få en hyfsad start är så otroligt viktigt. Att knäcka en självkänsla då man är ny i yrket är lätt. De nyanställda sjuksköterskorna som min dotter träffat på sjukhuset ger samma beskrivning från de olika klinikerna, att bristen är tydlig och syns på alla avdelningar och kliniker. De annonser som finns ute för sjuksköterskor finns det inga sökande till.

Den brist på sjuksköterskor som nu visar sig på olika håll inom sjukvården och äldrevården, samt svårigheter att få flera sjuksköterskor att specialistutbilda sig är allvarlig och kan leda till en samhällsfarlig situation. Under de gångna åren har många kollegor inom vården slitit hårt för att kunna ge vård och omvårdnad till svårt sjuka patienter. Alla är trötta!

Själv undrar jag om jag i framtiden kommer att få några nya kollegor. Kommer det att finnas några studenter eller nyexaminerade sjuksköterskor som jag kan få lära upp eller introducera i yrket?

Lyssna på den trötthet som beskrivs inom hälso- och sjukvården. Om inte löner lyfts, om jag inte får flera kollegor så blir nästa pandemi inte lättare att hantera.

Att få en hyfsad ersättning både i form av lön och schysta arbetstider för de slitsamma jobb som görs av sjuksköterskor inom sjukhusen idag är inte mycket begärt. Att få nya kollegor som vill jobba kvar på avdelningen så att man kan slippa bli beordrad att jobba kvällspasset efter det att man gjort ett morgonpass är viktigt för att så många som möjligt ska orka ett helt yrkesliv.

Det är bråttom kära politiker, att visa med handling att ni menar att sjuksköterskor är en viktig personalgrupp inom hälso- och sjukvården. Visa det genom att lyfta oss lönemässigt. Jag vill ha flera kollegor och studenter som kan bli mina nya arbetskamrater.

Ann Thulén Ek
skolsköterska och förtroendevald/skyddsombud i Vårdförbundet, Göteborgs Stad

IVA sjuksköterskor är inte utbytbara!

19 maj, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Ulrika Olsson, IVA sjuksköterska, förtroendevald och skyddsombud i Vårdförbundet på CIVA Sahlgrenska skriver ett öppet brev till politiker och arbetsgivaren i Västra Götalandsregionen.**

Som om att vi inte har tillräckligt med oro inom intensivvården kopplat till bland annat pandemin och stor osäkerhet kring hur vår semester kommer att bli, så kom då ett ”briljant” förslag från delar av Västra Götalandsregionens politiker. Ett förslag som handlar om hur vi ska lösa bristen på intensivvvårdssjuksköterskor eller som politikerna uttrycker det ”förstärka iva vården” och upprätta en ”reservstyrka”. Detta genom att snabbutbilda erfarna grundutbildade sjuksköterskor i intensivvård till en kostnad av 130 miljoner kronor. Dessa sjuksköterskor skall tas från andra verksamheter. Syftet med förslaget är att stärka upp intensivvården vid extraordinära händelser såsom en pandemi eller under sommaren, då personalen har svårt att få ut sin lagstadgade fyra veckors sammanhängande semester.

Att ni har goda avsikter och tror att ni gör gott, det betvivlar vi inte. Dock väcks en känsla inom oss av förundran med inslag av irritation likväl som en känsla av undervärdering av oss sjuksköterskor och det arbete som utförs av specialistutbildade IVA sjuksköterskor. Vi är inte utbytbara.

All respekt till alla grundutbildade sjuksköterskor som gör ett fantastiskt arbete på sina respektive olika arbetsplatser runt om i Vårdsverige. Ni behövs och ni behövs just på den arbetsplats som ni har valt att arbeta på. Vem ska sköta ert arbete när ni ska ”förstärka” oss på IVA? Hur har de som gett förslaget tänkt kring detta? Behöver inte alla sjuksköterskor, oavsett var man arbetar, semester på sommaren?

Att låta grundutbildade sjuksköterskor ställas inför det professionella ansvar som vilar på en IVA sjuksköterskas axlar tycker vi inte bara är ansvarslöst ur ett personalperspektiv, utan också ur ett patientperspektiv. Patienter har rätt att få vård av personal med rätt utbildning och kompetens.

Lösningen på bristen av IVA sjuksköterskor är inte att snabbutbilda och skapa en mix av specialistutbildade och grundutbildade sjuksköterskor. Att använda ordet ”förstärka” kan i det här sammanhanget också innebära att ”belasta”. Extra händer är bra, men dessa händer måste ha rätt kompetens, annars riskerar det att bli en belastning. Vår uppfattning är att det givna förslaget är en kortsiktig snabb lösning som i slutändan riskerar att drabba de som är svårast sjuka och skadade som behöver rätt kompetens vid rätt tid. Vårdkvaliten, patientsäkerheten och arbetsmiljön riskerar att påverkas om detta förslag sätts i verket. Förutom de etiska dilemman som tål att beaktas, så har vi också en Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) att förhålla oss till. En lag som med tydlighet reglerar kraven på hur en god och säker vård skall bedrivas och där ett grundelement är att rätt kompetens skall finnas.

I takt med att pandemins vindar gjort oss alla ostadiga har IVA vården med varm hand välkomnat välbehövliga och högt värderade fantastiska insatser från kollegor från andra verksamheter. Men det har varit en utmaning på flera sätt för alla involverade. Att fortsätta med denna typ av lösningar av kortsiktig karaktär anser vi inte är lösningen inför framtiden. I en pandemi tvingas man till åtgärder utöver det vanliga, men att använda denna typ av lösning med syfte att möjliggöra lagstadgad semester för IVA personal menar vi inte är rätt väg. Vi som arbetar på IVA har under lång tid signalerat ett behov av åtgärder för att säkra IVA kompetensen, så det är lika lite av en nyhet som att behov av semester återkommer varje år. Det är med stor oro vi bevittnar den utveckling med förslag som läggs fram riktat mot intensivvården i Sverige och nu också i den region vi arbetar i. En långsiktig säker strategi riktat mot de utmaningar IVA vården har och står inför i framtiden kräver rätt åtgärder och därbland en adekvat kompetensförsörjning årets alla 12 månader. Åtgärder för att skapa en god arbetsmiljö, gynnsam löneutveckling, bibehålla personal, nyrekrytering och möjlighet till kompetensutveckling är några av de åtgärder som måste säkerställas på ett mera adekvat sätt framöver.

Så att något måste göras gällande bristen på IVA personal, är vi helt eniga om. Hur denna lösning skall se ut däremot, där går vår enighet skilda vägar. Till er som har mandat att fatta beslut ber vi er att tänka om. Vi som arbetar inom intensivvården och därmed är nära verksamheten har förslag på lösningar. Att skapa ett ömsesidigt förtroende genom god dialog är början på att bygga broar. Vi bygger gärna den bron med er, så vi välkomnar en dialog.

Ulrika Olsson, IVA sjuksköterska Civa Sahlgrenska, förtroendevald och skyddsombud Vårdförbundet

Anne Karin Höglund, avdelningsordförande, Vårdförbundet Västra Götaland

Vårdförbundets barnmorskor: Kompetens och patientsäkerhet hör ihop

5 maj, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Barnmorskor i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland debatterar på internationella barnmorskedagen**.

Den 5 maj är det internationella barnmorskedagen och numera kan man se dagen som startskottet för den intensivaste perioden för förlossningsvården i Sverige. Historiskt sett har flest barn fötts i mars, men sedan några år tillbaka är enligt SCB den vanligaste födelsemånaden juli, tätt följt av maj och juni – något som ställer krav på en tillräcklig bemanning med rätt kompetens. Vårdförbundets barnmorskor bjuder in Västra Götalandsregionen till en dialog om barnmorsketätheten och våren/sommarens bemanningssituation.

Barnmorskors kompetens är oumbärlig i arbetet för en god sexuell och reproduktiv hälsa, för vårdens kvalitet och för patientsäkerheten, det konstateras både av IVO och Socialstyrelsen. Brist på barnmorskor för med sig risker för vårdens kvalitet och patientsäkerheten, och det kan inte kompenseras av ”mer personal” i största allmänhet, utan det krävs rätt kompetens och erfarenhet. Trots det vidtas inte rätt åtgärder för att bota bristen på barnmorskor som 19 av 21 regioner vittnar om.
När ska Västra Götalandsregionen ta till sig av kunskapen i alla dessa rapporter och prioritera arbetet med att kunna bemanna vården med rätt kompetens på rätt plats och se till att den som är erfaren vill stanna kvar?

Vi barnmorskor har en unik funktion inom perinatal, sexuell och reproduktiv hälsa och kan inte ersättas av personal som saknar kompetens inom detta område. Under pandemin har många barnmorskor från ungdomsmottagningarna varit utlånade till smittspårning tack vare deras kompetens och vana inom smittspårning. Västra Götalandsregionen bör dra lärdom av Region Västerbotten, som tappade många erfarenhetsår i Umeå i ett slag när mer än en fjärdedel av BB- och förlossningsvårdens barnmorskor slutade. Idag är det vanligt att de erfarna lämnar för att de inte upplever att deras kunskap värderas, eller går ner i arbetstid för att orka. Det finns helt enkelt inga genvägar för att lösa bristen på barnmorskor. Regeringen satsar stora medel på kvinnors hälsa, och dessa pengar måste läggas på rätt saker här i Västra Götaland.

En barnmorska – en förlossning. Barnmorskor bör endast ansvara för en aktiv förlossning i taget, det är viktigt för patientsäkerheten och för stödet till kvinnan.
Skapa förutsättningar att ge personcentrerad vård på barnmorskemottagningarna. Idag är tidspressen för stor för att varje enskild person ska få det.
Underlätta möjligheten och förbättra villkoren för forskande barnmorskor så att kvinnorelaterade besvär kopplade till exempelvis klimakterium, endometrios, bristningar och amning får högre status.
Ge barnmorskor möjlighet att leda förlossningsenheter för kvinnor med lågriskgraviditeter. Använd Norge som förebild när det handlar om mindre förlossningsenheter, där dessutom spädbarnsdödligheten är lägre än i Sverige.
Det behövs ett gott ledarskap med chefer som har en hälsofrämjande arbetsmiljö, med ansvar för rimligt antal medarbetare och tillräckligt mandat.
Barnmorskor bör värderas och få lön utifrån sina dubbla legitimationer, långa akademiska utbildning och ansvar. För att nå samma nivå som andra akademiska yrken, som har samma utbildningslängd och liknande svårighetsgrad, bör livslönen höjas med 30 procent.

Hur tänker Västra Götalandsregionen säkra tillgång till rätt kompetens i form av barnmorskor?
Det är en viktig pågående diskussion och vi vill snabbspola den genom att bjuda in regionens politiker till en dialog om barnmorsketätheten och våren/sommarens bemanningssituation. Vi vill givetvis också ha en långsiktig dialog med regionen om ovan punkter för att barnmorskor ska kunna erbjuda en trygg, personcentrerad vård i framtiden. Till dess väljer vi att hylla Sveriges alla barnmorskor på deras dag – tack för att ni finns!

Sabina Gustafsson, leg barnmorska, förtroendevald Vårdförbundet område MUG,
Malin Bergander, leg barnmorska, förtroendevald Vårdförbundet på SU,
Anne Karin Höglund avdelningsordförande Vårdförbundet Västra Götaland
Åsa Mörner och Marie-Charlotte Nilsson, leg barnmorskor och förbundsstyrelseledamöter, Vårdförbundet

Till politiker i Tranemo kommun

26 februari, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Johanna Stenberg legitimerad sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet i Tranemo kommun skriver ett öppet brev till politiker:
”Hur avser ni att avtalet HÖK-19 ska följas? Hur ska vi klara omställningen till Nära vård som pågår just nu, och hur premieras kompetens och vidareutbildning för sjuksköterskor i Tranemo kommun? ”

I Västra Götalands uppdragshandling för omställningsområde utveckla den nära vården¹, kan man bl.a. läsa följande:
”Nära vård grupperas i tre delprogram; Utveckla vård i hemmet, etablera närsjukvårdscentrum och stärka hälso- och sjukvårdens bas.” Vidare står att en ”utvecklad vård i hemmet gör det möjligt för fler patienter med komplexa vård-och omsorgsbehov att få personcentrerad, teambaserad, proaktiv vård i det egna hemmet i stället för sjukhusvård. Det innebär att vården blir mer tillgänglig, individanpassad, trygg och mer ändamålsenlig, det vill säga vårdens kvalitet ökar.”

Omställning till nära vård/vården flyttar hem kräver större kompetens och mer resurser. Allt fler mycket sjuka och vårdkrävande personer vårdas i det egna hemmet i stället för på sjukhus och det ställer höga krav på kompetens och ökad tillgänglighet. Tranemo kommun har sedan tidigare en kompetensförsörjningsplan med ett mål där hälften av sjuksköterskorna i hemsjukvården ska ha en adekvat vidareutbildning, t.ex. till distriktssjuksköterska. I nuläget är det endast 7 av 29 sjuksköterskor, vilket motsvarar ungefär 20%. Vidareutbildade sjuksköterskor behövs för att trygga patientsäkerhet, helhetstänk och utvecklingsarbete mot hemsjukvård.
Hur ska vi behålla och rekrytera kompetenta sjuksköterskor och vara en attraktiv arbetsplats?
Vi har inte sett någon ökning av tjänster, snarare neddragningar och svårigheter att täcka vikariat och tjänster, oavsett vidareutbildning eller ej. Många känner sig otillräckliga, både fysiskt och mentalt.

Vårt gemensamma avtal, HÖK-19², lyfter särskilt lönenivåer, lönespridning och prioritering av särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor; de som har lång erfarenhet av sjuksköterskearbetet, är trygga, stabiliserar gruppen och utvecklar verksamheten. Vårdförbundet menar att ca var 4:e person bör vara särskilt yrkesskicklig, särskilt i en grupp med så lång erfarenhet som många här faktiskt har. Vi tycker att dessa personer bör ha en löneutveckling på ca 10,000 kr/månad under det treåriga avtalet.

De fem sjuksköterskor som i Tranemo kommun bedömts som särskilt yrkesskickliga har på två år fått en total löneökning på ungefär 500 kr utöver ”vanligt påslag”. Fem sjuksköterskor motsvarar ca 15% om vi bara räknar omsorg. Tar vi även med skolsköterskorna blir siffran än lägre.

Vi arbetar alla dagar, hela dygnet. Under det gångna året har våra medlemmar slitit hårt i nära kontakt med covid-19, utan möjlighet att backa undan från sjukdomen. Vi har snabbt tagit till oss stora mängder ny information, skapat och anpassat oss till nya rutiner och handlett omvårdnadspersonal. Allt för att ta hand om våra patienter på bästa sätt. Många av oss har själva blivit sjuka.

För detta får vi nu ett påslag på 2%, där chef förfogar över 1,7%. Med det påslaget finns ingen chans att följa vårt gemensamma avtal, jämna ut eventuella snedsitsar och främja en god löneutveckling. Vid löneöversyn hänvisas siffrorna tillbaks till politiken, så därför frågar jag nu er.
Hur avser ni att avtalet HÖK 19 ska följas? Hur ska vi klara omställningen till Nära vård som pågår just nu, och hur premieras kompetens och vidareutbildning för sjuksköterskor i Tranemo kommun?

Med vänlig hälsning,
Johanna Stenberg
Legitimerad sjuksköterska och
förtroendevald för Vårdförbundet i Tranemo kommun