Västbloggen

Västbloggen

Västbloggen

Västra Götalandsregionen skjuter problemen med semester på framtiden

av

Martin Håland
legitimerad sjuksköterska, anestesisjuksköterska och styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland: “Att ta hand om sin personal genom att erbjuda återhämtning, semester och vila är ett sätt att bli en attraktiv arbetsgivare. “

Regionen kallade Vårdförbundet till förhandling efter att de redan hade förhandlat med andra fackförbund.

De ville förhandla om att deras anställda som i huvudsak arbetat med covid-19-patienter, ska kunna spara fler semesterdagar till kommande år än vad brukligt är. 

Vårdförbundets ingång gällande semester är alltid att våra medlemmar ska kunna ”ta ut” alla semesterdagar som de har rätt till, samma år som de har ”tjänat” in dem. För ledighet, återhämtning, semester, vila, att kunna ”ladda batterierna”, att orka arbeta, är viktigare än pengar.

Vårdförbundet ser att vanliga år, kan många av våra medlemmar inte ta ledigt och använda sina semesterdagar utan mer eller mindre tvingas spara semesterdagar till nästa år, och året efter, så sparar de ytterligare dagar till nästa år osv. Därför är det inte ovanligt att medlemmar har över 30 sparade/uppskjutna semesterdagar. (30 dagar = 6 veckors innestående semester)

Enligt Allmänna bestämmelser, AB, betalas sparade semesterdagar som överstiger 30, ut i kontant ersättning, om inte annat överenskoms med arbetstagaren. 

”Corona” och sparade semesterdagar

I år är ett speciellt år. Våra medlemmar tvingas som aldrig förr att dela upp sin semester. Två veckor med familjen för att sedan få två veckor i september eller ett otal andra varianter. Osäkerheten har varit stor. Med en månads framförhållning, eller ännu mindre, har de fått reda på när semestern blir, medlemmarna som under våren och sommaren slitit hårt, burit skyddsutrustning med munskydd och visir hela arbetspass, flyttats till andra avdelningar, tvingats arbeta natt m.m.

I höst när ”vårdskulden” ska betas av kommer våra medlemmar fortsatt behövas i ”produktionen” så möjligheten att få ut sin sparade semester för att orka ser vi blir minimal eller obefintlig.

I vårt kollektivavtal med arbetsgivaren finns möjligheten att spara upp till 30 dagar. Vårdförbundet var villig att göra avsteg från detta på arbetsgivarens begäran, med en möjlighet att spara upp till 40 dagar över årsskiftet 2020, förutsatt att sparade dagar skulle tas ut som ledighet under kommande två år. 

Vi möttes av ett färdigskrivet protokoll. Regionen var tydlig, skriv under erbjudandet eller avstå. 

Vårdförbundet ville ha garantier för att våra medlemmar ska få ut sina extra sparade dagar i ledighet. Det fick vi inte. Den enda garantin var att 2022 betalas ej uttagna dagar ut som pengar. Protokollet som var färdigskrivet på förhand gick inte att förhandla om. Så med känslan av att vara tagen som gisslan skrev vi på för att åtminstone ge medlemmarna en chans att få ytterligare två år på sig att få ut sina semesterdagar som den ledighet semestern är tänkt att vara. 

Detta blir bara ett sätt att skjuta semesterskulden på framtiden.
Att ta hand om sin personal genom att erbjuda återhämtning, semester och vila är ett sätt att bli en attraktiv arbetsgivare.
Men det innebär att man måste budgetera för att alla ska kunna ta ut sin semester.
Men det verkar som det är enklare och billigare för arbetsgivaren att ersätta ej uttagen semester med pengar och att köra slut på våra medlemmar.

Martin Håland
legitimerad sjuksköterska, anestesisjuksköterska och styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Öppet brev till våra politiker i VGR

av

Vi kräver att våra medlemmars behov av semester värderas högt!
Avdelningsstyrelse Vårdförbundet Västra Götaland

I Sverige har vi den svenska modellen där parterna, arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna, tecknar kollektivavtal om de villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden. I VGR ser vi en annan ordning utveckla sig där regionens politiker, istället för att ge sjukhusförvaltningarna de budgetmedel de behöver för att värdera sin personal rätt, pytsar ut olika ersättningar genom politikerbeslut som dubbelt natt-OB, dubbelt helg-OB och nu också extra ersättning för en del av dem som jobbar med covid-patienter. 

 Då det står klart att de budgetmedel som beslutats om inte räcker till, läggs det förslag om andra ekonomiska lösningar. Just nu är det sjukvårdspersonalens, Vårdförbundets medlemmars semester, regionstyrelsen ska besluta om. Den ersättning som redan finns vid flytt av semestervecka, föreslås nu fördubblas. Regionstyrelsens Johnny Magnusson (M) anser inte att regionen har råd och har redan bestämt sig för att han inte kommer rösta ja när förslaget ska hanteras politiskt den 23/6. Han anser samtidigt att det inte blir mindre jobbigt för personalen om de skulle få mer betalt. Varför sjukvårdspersonal inte skulle reagera positivt på ekonomisk ersättning som alla andra är en illusion i stil med att de skulle vara hjältar och änglar.
Vårdförbundets medlemmar är högutbildade omvårdnadsproffs, inget annat.

Så till övriga politiker i regionstyrelsen som inte har bestämt sig, här kommer mer information. 

Sommarersättningen utgår till individen som frivilligt, genom överenskommelse med sin chef, flyttar del av sin semester till annan del av året. Denna summa ligger på 8000 kr/vecka i VGR, och har gjort så i många år. Andra regioner erbjuder upp till 25 000 kr/vecka.   

Det som händer nu är att arbetsgivaren, i stor skala, drar tillbaka redan beviljad semester, tvingar många av våra medlemmar att ta ut mindre än sin lagliga rättighet till 4 veckors sammanhängande semester, och för det utgår samma ersättning som för en som frivilligt flyttar en vecka. Upplevelsen för våra medlemmar är att det är gratis för arbetsgivaren att bryta mot lagen, att tvinga personalen att arbeta mer än de mäktar med. Hade de orkat med en semester på bara tre veckor så hade de frivilligt redan flyttat en vecka.

Men nu när de som mest behöver sina 4 veckor, nu när de stått i sina tunga skyddsutrustningar, riskerat fysiska och psykiska men av att gå till jobbet, sprungit med i arbetsgivarens höga tempo av verksamhetsförändringar som är fulla av arbetsmiljörisker, tvingas gå till nya avdelningar där man inte känner sina kollegor, inte känner patientklientelet, inte vet hur länge detta ska fortgå, så gör man de.  När det behövs, så löper du linan ut, för patienten, för dina kollegor och för din arbetsgivare.

Så om Johnny Magnusson inte anser att denna uppoffring är värd mer än en frivillig flytt av en semestervecka så får vi vända oss till övriga politiker i Regionstyrelsen.  I början av april sa finansministern att brist på pengar får inte, ska inte och kommer inte vara ett hinder för sjukvårdens arbete i Sverige mot coronaviruset.
Visa nu att regionstyrelsen i Västra Götaland förstår att vården av pandemins offer inte är beroende av hur många respiratorer, lokaler, militärtält, sövningsmedel eller syrgas som finns, det är beroende av att Vårdförbundets medlemmar med sin oumbärliga kompetens orkar gå till jobbet varje dag.

Vårdförbundet anser att en flyttad vecka är värd 30 000 kr. Tilliten till arbetsgivaren är skadad. Man får sin semester förkortad, förflyttad och i många fall liten eller ingen ledighet tillsammans med familj och vänner.
Våra medlemmar måste kompenseras!  

Lene Lorentzen,
Anne Karin Höglund, ordförande
samt övriga styrelsen i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Hanteringen av personal rimmar dåligt med VGRs vision

av

(Obs! Avsändaren är anonym, bilden är lånad)

VGR – Sveriges bästa offentliga arbetsgivare?
Jag ställer mig högst tveksam till om Västra Götalandsregionen någonsin kommer nå upp till denna vision. Inte minst med tanke på hanteringen av NU-sjukvårdens personal.

Förutom genomförandet av flertalet tillfälliga förflyttningar med anledning av covid-19 och dess behov av omfördelning av personalresurser, vilket de flesta ändå har en stor förståelse för, riskerar flera att inte få någon sommarsemester tillsammans med familj och anhöriga.

NU-sjukvården nyttjar i år möjligheten att använda även september som semestermånad, just det är de nog inte ensamma om i Västra Götalandsregionen. Men att utesluta hela juni och första veckan i juli för semesterförläggning – det är unikt för just NU-sjukvården. Tidigare år har sjuksköterskor som frivilligt förlagt hela eller delar av sin sommarsemester, bland annat i september, erbjudits ekonomisk ersättning för det. Flera av oss har gjort det, vilket resulterat i att verksamheter fungerat även i semestertider.

Sommaren 2020 riskerar dock många medarbetare (i alla yrkeskategorier) att ofrivilligt få sommarsemester, helt eller delvis, förlagd till september utan någon som helst ekonomisk ersättning. De kompenseras med en extra semesterdag eller två beroende på hur stor del av semestern som förläggs i september.Tack och bock för det, ännu fler semesterdagar att kanske kunna få ut när ingen av ens nära och kära har semester, om verksamheten tillåter det. Eller så blir det så många sparade semesterdagar som verksamheten inte tillåter att den enskilde får ut i ledighet, så de måste betalas ut i pengar i januari i stället. Jag tror inte att det var avsikten med semesterlagens regler när den skrevs.

Hur tänker Västra Götalandsregionen och NU-sjukvården?
Anser ni sådant förfarande vara personalfrämjande och i linje med visionen om Sveriges bästa offentliga arbetsgivare? I så fall har vi vitt skilda åsikter i den frågan.

Legitimerad sjuksköterska i NU-sjukvården, medlem i Vårdförbundet

Till regionen med ambitionen att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare

av

Det är 2020 och covid-19 pandemi. Knappt någon såg detta komma i januari. Kanske först i mars började vi alla inse att detta kommer bli tufft. Eller tufft,  – snarare tuffare. För arbetsmiljön inom vården var tuff redan innan covid-19.

Kris, det ordet har använts de senaste åren, speciellt inför vårdens största utmaning; Sommaren. Den kommer varje år som en överraskning – och löses med kortsiktiga akuta åtgärder. På många arbetsplatser är det dock sommarläge året runt, men mellan 1 juni och 31 augusti är det medeltemperaturen som säger oss att det är sommar. 

2020 är det ingen arbetsgivare som använder ordet kris inför sommaren. Det kallas i stället en särskildhändelse, som försöker lösas genom att NU-sjukvården flyttar sommaren en månad framåt, dock utan någon garanti att göra detsamma med medeltemperaturen och övriga familjemedlemmars semester, men samtidigt använda de allmänna bestämmelserna (kollektivavtalet). Inte de särskilda. De särskilda som skulle kunna vara extra pengar som varje enskild medarbetare kan använda på det sätt som genererar någon form av kompensation för den återhämtning och rekreation som årets semester inte leder till. Semesterlagens intention är rekreation. Det betyder stärkande eller upplivande miljöombyte för att återhämta krafter. Många behöver uppåt fyra veckor för att uppnå lugn och återhämtning. Speciellt när kroppen alltför många dagar producerat alltför mycket kortisol och adrenalin. Det är inte bara psyket som behöver återhämtning, även kroppen rent fysiskt. 

Vårdförbundet företräder barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor/specialistsjuksköterskor. Vi vill påstå att samtliga medlemmar på något vis blir påverkade av covid-19 situationen. Endera genom att direkt delta i vård och diagnostik av de svårt sjuka patienter som kommer till NU-sjukvården. Eller genom att kollegor blir förflyttade från arbetsplatsen och de som är kvar får högre belastning och inte heller vet när kollegor kommer åter. Men de blir garanterat påverkade genom att INGEN får semester före sjätte juli, trots att enskilda verksamheter både klarar det och behöver den tiden för att få till en fungerande verksamhet under sommaren. Vårdförbundet var oeniga med arbetsgivaren om att flytta våra medlemmars semester en månad framåt i tiden. Vi kan ha en förståelse för att ett fåtal medarbetare måste erbjudas semester i september, men då arbetsgivaren i tid inte ens försökt erbjuda medarbetare att frivilligt flytta semester – mot god ersättning – ser vi ingen vilja att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare. 

Att sköta en särskild händelse med hjälp av allmänna avtal, det blir ingen god kombination.

Normala år finns ett sommaravtal, inte ens det strösslas det på i år, samma ersättning som tidigare. Torrt och fnasigt, sänder det ett meddelande om att applåder samt gratis parkering är good enough…

Huvudskyddsombud med facklig tid, Vårdförbundet NU-sjukvården:
Anette Fristedt,
Anna Tjus,
Christian Sandberg
Magnus Hermansson
samt Anne Karin Höglund, ordförande i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Hur tänker ni politiker? Glömde ni helheten?

av

Jag är omflyttad och jobbar inte direkt med inneliggande covid-19 patienter, vilket jag är väldigt tacksam för. På avdelningen vårdar vi till största delen kirurgpatienter, en patientkategori jag inte kan mycket om då jag nästan uteslutande jobbat med ortopedisk vård under mina år som sjuksköterska. Jag har turen att få vara på den delen av avdelningen där vi har ortopedpatienter men många av de jag jobbar med är ovana vid ortopedisk vård, de behöver få tid att lära sig, tid som inte finns utan arbetet skall bara utföras. Själv är jag i samma situation om jag får en kirurgpatient att ta hand om. Vi får utföra arbete vi inte är vana vid, utan bredvidgång eller upplärning. Vi hjälps åt på avdelningen och enligt mig gör vi ett otroligt bra jobb. 

Bara för att vi inte jobbar direkt på en covid-19 avdelning betyder det dock inte att vi inte träffar på patienter med covid-19. Vi möter både patienter med misstänkt och bekräftad covid-19 och får klä på oss full skyddsutrustning tills provsvar kommit eller patienten flyttats till epidemiavdelningen. Ibland dröjer det, ibland går det fort.

Vi på de ”vanliga” avdelningarna sliter lika mycket som den personal som jobbar med de inneliggande covid-19 patienterna, skillnaden är bara att vi inte alltid måste gå i full skyddsutrustning. 

Extra ersättning till de som jobbar med inneliggande covid-19 patienter låter fint men varför får inte alla ta del av ersättningen? Jag tänker först och främst på de som jobbar inom ambulansen eller på akuten som är i första ledet att träffa patienterna. De, om några, är i en utsatt position eftersom de aldrig med säkerhet kan veta vad de möter för patient. Hur tänker ni politiker kring oss andra? Vi som får den ”vanliga” vården att fungera.

Förstå mig rätt nu. Jag missunnar ingen den extra ersättningen men vi är många som sliter för att få vården att gå ihop. 

Vården har tvingats ställa om extremt mycket det senaste. Ett sedan tidigare redan hårt ansträngt läge har nu blivit ännu mer belastat. Personalen flyttas om mellan olika avdelningar och de som jobbar på mottagningarna får gå in på avdelningarna istället. Byten av pass med kort varsel är också vanligt, bemanningen måste ju gå ihop om vi skall orka.
Alla påverkas vi av covid-19 vården på olika sätt, oavsett om vi är sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor, oavsett vart vi jobbar. Vi har och utför alla en lika viktig del inom vården!

Svensk sjukvård har länge varit i ett pressat läge. Det har blivit extra tydligt nu när vi är mitt i en pandemi och detta är inget som kommer att lösa sig när pandemin är över. Då skall vi ta hand om all planerad vård som vi idag bara skjuter framför oss.
Politiker!
Det är dags att ni ser värdet i det jobb vi gör. En ordentlig löneökning till oss alla skulle vara bättre än tillfälliga tillägg. 

Sofia Thorsen
Legitimerad sjuksköterska
Förtroendevald och skyddsombud i Vårdförbundet
Ortopediavdelningen, Alingsås lasarett/Sjukhusen i väster

Till beslutsfattare inom Hälso- och sjukvård Västra Götalandsregionen

av

Medlemsmöte NIVA Sahlgrenska sjukhuset

Den rådande situationen i hälso- och sjukvården saknar motstycke i vårt lands moderna historia. Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård har sedan pandemins intåg i Sverige och Göteborg stått i frontlinjen och utfört den mest specialiserade sjukvården som vården av Covidpatienterna kräver. Intensivvården i Göteborg står för den centrala vården av de här patienterna där specialistkunskaper inom respiratorvård och annan avancerad intensivvård är avgörande för om patienterna kommer att överleva eller dö.

Med tanke på detta visar vi alla en enorm flexibilitet med förändrade scheman. Vi byter arbetspass och arbetsplatser med kort varsel för att kunna bemanna intensivvården dygnets alla timmar alla dagar i veckan. I tillägg arbetar vi övertid på lediga dagar samt dubbelpass för att kunna täcka det behov av specialistutbildade sjuksköterskor som finns. Vi utför arbetet i skyddsutrustning under långa arbetspass där raster, toalettbesök, möjlighet att äta och dricka ofta är begränsade. I tillägg har möjligheterna till återhämtning och vila mellan arbetspassen i många fall varit bristfällig. Den här perioden sliter mycket på oss och medför oro för den egna hälsan såväl som att utsätta våra familjer för potentiell smitta efter arbetspassets slut. Den etiska stressen är ständigt närvarande. Vi är väl medvetna om att den mycket speciella situationen i svensk sjukvård kräver den här insatsen från oss för att garantera en hälso- och sjukvård som fortsätter att rädda liv. 

Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, intensivvård och operation vill nu att ansvariga politiker samt ledning för Sahlgrenska Universitetssjukhuset ställer upp för sin personal på samma sätt som vi hittills har ställt upp och fortsättningsvis kommer att ställa upp för er för att fortsätta att ge våra patienter den bästa sjukvården. För att samtlig personal ska orka den kommande perioden anser vi därav att det är av högsta prioritet att samtliga medarbetare får den 4 veckor sammanhängande semester de har laglig rätt till. Med största sannolikhet kommer anestesi-, operation- och intensivvårdssjukvården vid samtliga Sahlgrenskas Universitetssjukhus påverkas under en lång tid framöver. Vi vet att vi kommer att ha en ökad belastning inom intensivvården med covidpatienter samtidigt som vi ska bedriva vårt ordinarie uppdrag inom An/Op/Iva och även vårda en ny patientgrupp, det vill säga de patienter som behöver en fortsatt lång intensivvård efter genomgången covid-19. Vi förstår att det krävs en uthållighet i organisationen för att klara detta. Vi anser därmed inte att det är rimligt att vi betalar med vår personliga hälsa och möjlighet till ledighet och återhämtning varken nu eller senare. 

Pengar ska, som vår Socialminister Lena Hallengren (S) uttryckte sig på en presskonferens i mitten av mars, inte vara ett problem. Kostnaden för vården av covid-19 ska med andra ord Västra Götalandsregionen stå för, den ska inte betalas med vår personliga hälsa. All flytt av semester bör utgå från fri vilja och de av oss som efter förhandling med arbetsgivaren flyttar sin semester bör få en betydligt högre ersättning än de 8000 kr/vecka som ni erbjuder idag, oavsett om semestern flyttas under semesterperioden eller inte. Vårdförbundet Västra Götaland anser att en skälig ersättning är 30 000 kr/ flyttad vecka. I tillägg bör de risker och den ökade arbetsbelastningen som vården av Covidpatienter medför för oss i hela An/Op/IVA-organisationen, varsamt tas i beaktning och tillbörligt kompenseras ekonomiskt.

Vi önskar att innehållet tas upp på Regionstyrelsens möte 26/5 och att en återkoppling ges till oss inom 2 veckor från dagens datum. 

Med vänliga hälsningar

Specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård på samtliga operations- och intensivvårdsavdelningar samt de postoperativa avdelningarna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal, Sahlgrenska och Östra.

Vårdförbundets representanter 
Kontaktpersoner

Jenny Myrgren
Anestesisjuksköterska 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
jenny.myrgren@vgregion.se

Ulrika Olsson
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
ulrika.olsson@vgregion.se

Susanne Reuterberg 
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud Op 1, 2 & 8
Fackligt förtroendeuppdrag Område 5 Vårdförbundet susanne.reuterberg@vgregion.se

Cecilia Flodin
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Anne Knudsen
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Waenerlund
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Lovisa Seleskog
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Malin Lund 
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Johan Rochester
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska
Förtroendevald och skyddsombud

Louise Andersson
Operationssjuksköterska Op 6 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Asplund 
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Knutsson
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Geraldine Kopacsi
Operationssjuksköterska Op 1 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Johan Sakko
Intensivvårdssjuksköterska IVA 302 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Maria Lundin
Operationssjuksköterska Op 2 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Karin Frank
Anestesisjuksköterska Op 1 Mölndals sjukhus
Förtroendevald Samordnare och huvudskyddsombud

Medlemsmöte CIVA Sahlgrenska sjukhuset

Vi har visst något att säga till om!

av

Avdelningsstyrelsen för Vårdförbundet Västra Götaland har skickat ett brev till alla politiker i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen som har övergripande ansvar för strategiska hälso- och sjukvårdsfrågor. Här presenteras brevet i sin helhet.

Ingen är stoltare än vi i Vårdförbundet i dessa tider.
Att representera fackförbundet som organiserar de sjukvårdsprofessioner samhället står och faller med, de som kallas för hjältar, som åtnjuter stor tacksamhet från alla hörn, är prestigefullt. Men vårt uppdrag från medlemmarna är inte att applådera eller visa stolthet över de insatser våra medlemmar gör i vardagen eller i pandemitider. Vårt uppdrag är bland mycket annat att utveckla och stärka yrket, förbättra individens och kollektivets villkor samt påverka utvecklingen av hälso- och sjukvården på arbetsplatsen. 

Vi har ett uppdrag att säkra att våra medlemmars villkor överlever denna pandemi, att bidra till att  Sverige har en arbetsrätt som är värd namnet även efter covid-19 och på båda dessa punkter är arbetsgivaren ute på väldigt hal is.
I dagsläget ser vi att arbetsgivaren hanterar våra medlemmar som tennsoldater man kan förflytta vart man vill, när man vill, med hur kort varsel man vill och hur länge man vill. Man ställer inte frågan till medlemmen, utan bara informerar om de förändrade villkoren. Vi ser arbetsgivarrepresentanter som ändrar veckoarbetstid, scheman, längd på arbetspass, kräver övertidsarbete, inför beredskapslinjer, drar in beviljade ledigheter och detta sker på löpande band. Vi ser också att arbetsgivaren nu accepterar utbildning och upplärning på bara dagar där man i vanliga fall kräver år. Allt detta och mer därtill gör man med en hänvisning till att vi, som är anställda inom hälso- och sjukvård, är ålagda att utföra i princip allt arbetsgivare begär, utan att vi har något att säga till om.
Och det stämmer, förutom den sista delen, vi har visst något att säga till om!
Vi har lagar i Sverige som ska säkra upp rättsskyddet på arbetsmarknaden, som säkrar att som medlem kan du räkna med att ditt fackförbund får slå vakt om dina villkor genom att din arbetsgivare måste informera och förhandla med arbetstagarorganisationerna innan de genomför förändringar av verksamhet, arbets- eller anställningsförhållanden, och vid synnerliga skäl, i efterhand. I dag med hänvisning till rådande pandemi ser vi att arbetsgivaren gör andra tolkningar av de lagar och avtal parterna är överens om ska gälla. Man krymper ner arbetstagarorganisationens medbestämmande och möjlighet att stå upp för våra medlemmars rättigheter.
Så för att vara tydlig, Vårdförbundets syn på Svensk arbetsrätt ändras inte utifrån bekvämlighet eller tidsbrist. Vårt engagemang och vår målmedvetenhet att hålla oss till de lagar, de avtal och de tolkningar som hittills gällt, är fortsatt stark.

Vi förstår att Sverige står i en situation vi aldrig sett förut och att det är våra medlemmar som står i fronten på denna utmaning. Men vi förstår också att den uthållighet vi som samhälle behöver för att klara ut situationen står och faller med våra medlemmar. Därför kräver vi att arbetsgivaren håller sig till de lagar och de avtal som gäller och att man behandlar sina medarbetare, våra medlemmar, med respekt. Det kommer en tid efter covid-19 och Vårdförbundet kommer inte stillatigande se på att arbetsgivaren skapar en ny praxis för hur anställningsavtalen för våra medlemmar ska hanteras. 

Vi förutsätter också att man, när det är dags att arbeta av de köer som pandemin skapat, skapas förutsättningar för att våra medlemmar ska kunna arbeta i en verksamhet med en god arbetsmiljö och hälsosamma arbetstider. Det behöver det också tas höjd för i nuvarande och kommande budget.

Avdelningsstyrelsen för Vårdförbundet avdelning Västra Götaland
Anne Karin Höglund, avdelningsordförande

Det saknas operationssjuksköterskor i Skövde

av

Skövde nyheter 18 april: Följande text är en artikel som publicerats i Skövdenyheter om att flytta operationer till mottagning istället för att utföra dem på operationssalar samtidigt som kompetensen inte behöver flytta med.

“Op-syrror” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Men vart är alla operationssköterskor? …det här funkar inte!!
-Jag tror dom är restnoterade!

Undersköterskor ska ta över uppgifter från operations- och anestesisjuksköterskor vid vissa operationer. Vårdförbundet är kritiskt och har anmält förändringen till Ivo.

– Man planerar för en sämre patientsäkerhet, säger Fredrik Sörman på Vårdförbundet.

För att kunna göra fler operationer planerar Skaraborgs sjukhus för att göra vissa enklare ingrepp på mottagning istället för i operationssal. Det är tänkt att starta i slutet av april på sjukhuset i Lidköping där operation av bland annat karpaltunnel ska göras på mottagningen.

Fackförbundet Vårdförbundet är kritiska till förändringen och menar att den ställer vidare frågor om vart svensk sjukvård är på väg.

– Man byter inte bara ut lokal, utan även kompetens hos de som utför operationen, säger Fredrik Sörman.

Idag medverkar två typer av specialistsjuksköterskor vid dessa operationer, operationssjuksköterska och anestesisjuksköterska. Anestesisjuksköterskan övervakar patientens mående under operationen, följer vitala funktioner som andning och hjärta och ger smärtlindring.

– Operationssjuksköterska och anestesisjuksköterska är fyraåriga högskoleutbildningar. Vi tillför kvalitet, kompetens och säkerhet vid ingrepp på patienten, säger Lene Lorentzen, även hon vid Vårdförbundet.

Tanken är att deras arbetsuppgifter vid operationerna på mottagningen istället ska göras av undersköterskor, som har fått gå bredvid tre dagar på operationsavdelningen. Det ska även medverka specialistsjuksköterskor vid de första operationstillfällena på mottagningen i Lidköping.

– Man gör inte detta för att förbättra för patienten utan för att frigöra personal för att göra andra operationer, säger Lene Lorentzen.

I riskanalysen som gjorts av förändringen pekas på ett flertal risker. MBL-förhandling med Vårdförbundet kring förändringen har två gånger slutat i oenighet. Vårdförbundet har även anmält det förändrade arbetssättet till Ivo (Inspektionen för vård och omsorg).

– Vi vet att patientsäkerheten försämras av att det är för få vårdplatser, för många utlokaliseringar, för lite personal, och så vidare. Men i den här situationen planeras det för sämre patientsäkerhet, säger Lene Lorentzen.

Fredrik Sörman understryker att detta inte uppfyller syftet med lagstiftningen på hälso – och sjukvårdsområdet.

– Man kan inte medvetet försämra för någon för att göra något för någon annan, säger han.

Att byta ut specialistsjuksköterskor mot undersköterskor på detta sätt tycker de inte är uppgiftsväxling utan kompetensväxling.

De uppfattar förändringen som att produktiviteten går före en god och säker vård. Fredrik Sörman liknar det vid industriell produktion med en viss andel kassation, något som inte är acceptabelt inom sjukvården.

– Du kan slänga ett metallstycke som blev dåligt. Blir du av med handen på grund av en infektion – den är jobbigare, säger han.

 

Frukost

av

“Frukost” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Oh!… Är det frukost?
-Nä!… Det är gårdagens middag. Vi är ont om personal och ligger lite efter…

Att arbeta underbemannad leder till att man har fler arbetsuppgifter än man hinner med inom den tidsrymd de bör utföras. Det leder antingen till att man hoppar över en uppgift eller skjuter den på framtiden. För personalen leder det alltid till att tid och energi måste läggas på att prioritera bland viktiga omvårdnadsåtgärder istället för att faktiskt utföra dem.

Arbetsmiljölagen, kap 2, 2 §

”Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö”

Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS 2015:4)

Organisatorisk och social arbetsmiljö

9 §” Arbetsgivaren ska se till att de arbetsuppgifter och befogenheter som tilldelas arbetstagarna inte ger upphov till ohälsosam arbetsbelastning. Det innebär att resurserna ska anpassas till kraven i arbetet.”

10 §, 4” Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna känner till vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras när tillgänglig tid inte räcker till för alla arbetsuppgifter som ska utföras.

Att vara tvungen att välja mellan viktiga omvårdnadsåtgärder och hela tiden besluta att en patient ska få en sämre vård än man vet sig vara kapabel till att ge, är grundbulten till samvetsstress.
Är det verkligen det Sverige vi vill ha? Är det det resultat vi vill få av all forskning, undersökningar, studier och utvecklingsarbete vi lägger pengar, tid och kraft på i Sverige? Är det den arbetsmiljön vi ska vara nöjda med som barnmorska, biomedicinskanalytiker, röntgensjuksköterska och sjuksköterska?
Svaret är NEJ!
Vi förväntar oss mer!
Vi kräver mer!

/Styrelsen Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Specialistsjuksköterskan #Duvanderomvården

av

“Specialistsjuksköterskan” Tecknaren Lars Duvander
#Duvanderomvården
Text i bilden:
-Nu har vi nästan lyckats klona en specialistsjuksköterska!
-Fint!… men vore det inte lättare att erbjuda dom betald utbildning och en rejäl löneförhöjning?

Bristen på specialistsjuksköterskor är nationell inom alla elva inriktningar, anestesisjukvård, intensivsjukvård, operationssjukvård, ambulanssjukvård, psykiatrisk vård, distriktssköterska, medicinsk vård, kirurgisk vård, onkologisk vård, hälso- och sjukvård av barn och ungdom, vård av äldre.

 

Nationella planeringsstödet 2018:
”SCB bedömer i sin långtidsprognos att efterfrågan på specialistsjuksköterskor inom samtliga inriktningar kommer att överstiga tillgången fram till 2035.”

För att säkra tillgången på specialistsjuksköterskor måste det löna sig att läsa vidare. Nationell reglering av betald specialistutbildning inom ramen för anställningen är ett måste! Förutsägbar, likvärdig uppvärdering av lönen efter genomförd utbildning är ett måste!

 

/Styrelsen
Vårdförbundet
Avdelning Västra Götaland