Västbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västbloggen

Västbloggen

Till politiker i Tranemo kommun

26 februari, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Johanna Stenberg legitimerad sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet i Tranemo kommun skriver ett öppet brev till politiker:
“Hur avser ni att avtalet HÖK-19 ska följas? Hur ska vi klara omställningen till Nära vård som pågår just nu, och hur premieras kompetens och vidareutbildning för sjuksköterskor i Tranemo kommun? “

I Västra Götalands uppdragshandling för omställningsområde utveckla den nära vården1, kan man bl.a. läsa följande: 
“Nära vård grupperas i tre delprogram; Utveckla vård i hemmet, etablera närsjukvårdscentrum och stärka hälso- och sjukvårdens bas.” Vidare står att en ”utvecklad vård i hemmet gör det möjligt för fler patienter med komplexa vård-och omsorgsbehov att få personcentrerad, teambaserad, proaktiv vård i det egna hemmet i stället för sjukhusvård. Det innebär att vården blir mer tillgänglig, individanpassad, trygg och mer ändamålsenlig, det vill säga vårdens kvalitet ökar.”

Omställning till nära vård/vården flyttar hem kräver större kompetens och mer resurser. Allt fler mycket sjuka och vårdkrävande personer vårdas i det egna hemmet i stället för på sjukhus och det ställer höga krav på kompetens och ökad tillgänglighet. Tranemo kommun har sedan tidigare en kompetensförsörjningsplan med ett mål där hälften av sjuksköterskorna i hemsjukvården ska ha en adekvat vidareutbildning, t.ex. till distriktssjuksköterska. I nuläget är det endast 7 av 29 sjuksköterskor, vilket motsvarar ungefär 20%. Vidareutbildade sjuksköterskor behövs för att trygga patientsäkerhet, helhetstänk och utvecklingsarbete mot hemsjukvård.
Hur ska vi behålla och rekrytera kompetenta sjuksköterskor och vara en attraktiv arbetsplats?
Vi har inte sett någon ökning av tjänster, snarare neddragningar och svårigheter att täcka vikariat och tjänster, oavsett vidareutbildning eller ej.  Många känner sig otillräckliga, både fysiskt och mentalt. 

Vårt gemensamma avtal, HÖK-192, lyfter särskilt lönenivåer, lönespridning och prioritering av särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor; de som har lång erfarenhet av sjuksköterskearbetet, är trygga, stabiliserar gruppen och utvecklar verksamheten. Vårdförbundet menar att ca var 4:e person bör vara särskilt yrkesskicklig, särskilt i en grupp med så lång erfarenhet som många här faktiskt har. Vi tycker att dessa personer bör ha en löneutveckling på ca 10,000 kr/månad under det treåriga avtalet. 

De fem sjuksköterskor som i Tranemo kommun bedömts som särskilt yrkesskickliga har på två år fått en total löneökning på ungefär 500 kr utöver ”vanligt påslag”. Fem sjuksköterskor motsvarar ca 15% om vi bara räknar omsorg. Tar vi även med skolsköterskorna blir siffran än lägre.

Vi arbetar alla dagar, hela dygnet. Under det gångna året har våra medlemmar slitit hårt i nära kontakt med covid-19, utan möjlighet att backa undan från sjukdomen. Vi har snabbt tagit till oss stora mängder ny information, skapat och anpassat oss till nya rutiner och handlett omvårdnadspersonal. Allt för att ta hand om våra patienter på bästa sätt. Många av oss har själva blivit sjuka.

För detta får vi nu ett påslag på 2%, där chef förfogar över 1,7%. Med det påslaget finns ingen chans att följa vårt gemensamma avtal, jämna ut eventuella snedsitsar och främja en god löneutveckling. Vid löneöversyn hänvisas siffrorna tillbaks till politiken, så därför frågar jag nu er.
Hur avser ni att avtalet HÖK 19 ska följas? Hur ska vi klara omställningen till Nära vård som pågår just nu, och hur premieras kompetens och vidareutbildning för sjuksköterskor i Tranemo kommun? 

Med vänlig hälsning,                                                                                                                          
Johanna Stenberg
Legitimerad sjuksköterska och
förtroendevald för Vårdförbundet i Tranemo kommun


  1. RS 2018-03553-3 Uppdragshandling för omställningsområde utveckla den nära vården 1855412_1_1 (vgregion.se)
  2. hok-19-ofr-hos—version-till-hemsidan-20190522.pdf (vardforbundet.se)
  3. Politikers arbetsmiljöansvar – Arbetsmiljöverket (av.se)

Filed Under: #HÖK19, #livsviktigayrken, #tackamedlön, #vardpol, #vgrpol, kommunen, Politik

Vårdförbundets medlemmars livsviktiga insatser under coronapandemin måste belönas!

17 december, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Avdelningsstyrelse Vårdförbundet Västra Götaland uppmanar alla sina medlemmar att sprida det här öppna brevet till politiker i Västra Götalandsregionen och våra 49 kommuner.
Tillsammans är vi starka och kan påverka våra villkor!

Vårdförbundet utvärderar i dagarna hur väl arbetsgivare i kommuner och regioner följt intentionen med HÖK 19. Under slutet av december ska förbundsstyrelsen besluta om avtalet ska sägas upp eller inte. 

Vi kan redan nu konstatera att det ser väldigt olika ut i Västra Götaland. Visst finns det ljusglimtar, men det finns också arbetsgivare som valt att inte följa avtalet. Trots ovilja hos vissa arbetsgivare att ta ansvar för sin del av avtalet, har Vårdförbundets samtliga medlemmar fullt ut under året tagit sitt ansvar och varit avgörande för att både covidvården och vården i övrigt fungerat. 

Redan tidigt i våras stod det klart att det skulle krävas gigantiska omställningar för att möta följderna av den ökande smittspridningen. Nya covidavdelningar öppnades med personal som aldrig tidigare arbetat vare sig tillsammans eller med den nya sjukdomen. Arbetstider maxades och tiden för vila och återhämtning blev minimal. Oron var dessutom stor över bristande rutiner och vilken skyddsutrustning som var säker. Många bland våra medlemmar blev också smittade och vissa som fortfarande inte är återställda kommer kanske aldrig att bli det.

Barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor har trots enorma utmaningar på mycket kort tid ställt om och ställt upp så att invånarna kunnat få vård och behandling av en sjukdom som ingen tidigare mött. När vården så tydligt skiftar fokus innebär det också att den övriga vården drabbas, eftersom resurser tas även från delar som inte kan ställas in eller skjutas upp. Vårdförbundets medlemmar har arbetat ett ohållbart antal övertidstimmar och fått semestrar och ledigheter indragna. De ledigheter som sköts till hösten och vintern riskerar även de att bli inställda, när vi befinner oss mitt i en kraftig andra våg lagom till jul. 

Våra medlemmar behöver mer än bara applåder och delade fruktkorgar. De behöver få bevis på att deras slit och uppoffringar inte bara tas för givet, utan att arbetsgivare på riktigt visar konkret uppskattning och omsorg om sina värdefulla medarbetare.
Vårdförbundet vill därför se att både regionen och kommunerna gör en rejäl lönesatsning under 2021 till samtliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor.

 
Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland
Ordförande
Anne Karin Höglund
Vice ordförande
Christina Wernstedt
Styrelseledamöter
Susanne Blom Persson
Branka Djukanovic Svensson
Martin Håland
Anna-Karin Johannesson
Lene Lorentzen
Jeanette Ros (saknas på bild)
Pernilla Widholm Jolgård

Kontakt: info.vastra.gotaland@vardforbundet.se

Filed Under: #covid19, #HÖK19, #livsviktigayrken, #tackamedlön, #vardpol, #vgrpol

Skämskudde VGR!!

4 december, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Therese Jensen, nattsjuksköterska E51, SÄS skriver om sin och sina kollegors arbetssituation: “Det känns som att vi är med i Fia med knuff, hamnar man på samma ruta så blir man utknuffad. Man känner sig inte vatten värd. Är det såhär man är rädd om sin personal?“

Nu lider år 2020 mot sitt slut och arbetsmiljön på min arbetsplats är värre än någonsin. Detta år har jag jobbat med covid19-patienter åtta av årets tolv månader. 

Efter sommaren trodde vi att det äntligen var slut, att vi åter skulle få ägna oss åt det som vår avdelning var till för, ortopedpatienter.
Men tji fick vi!
I hela en månad fick vi göra det, en månad fylld av glädje, skratt och arbetsgruppen var lugn och harmonisk. Det kändes som att vi var på väg tillbaka. Men så kom andra vågen som en käftsmäll. Samma dag som vi ”stängde” ned covidtiden känslomässigt så fick vi veta att risken fanns att vi skulle behöva ställa om igen. I några timmar var hjärtat lättat och sen kom slaget i ansiktet igen.

Det gjordes konsekvensanalyser och vi fick komma med tankar och funderingar på hur det kunde gjorts bättre, vad som var bra och vad vi lärt oss. I vår arbetsgrupp var vi helt överens om en enda sak: att om vi skulle behöva vårda covid19-patienter igen så vill vi göra det tillsammans, splittra oss inte vad ni än gör.
Och vad hände?
Jo, man gick helt emot oss och gjorde tvärtom mot vad vi önskade. Arbetsgruppen splittrades.
En del av oss blev förflyttade till OGAVA, några till covidmodulerna på avdelning och några fick vara kvar i vår ortopedmodul på E51. Nattpersonalen skulle inte bli så drabbade sas det, men ja, det höll ju inte i sig så länge. Sjukhuset valde att placera ut covidmodulerna på flera avdelningar på sjukhuset med motiveringen att då får patienten bättre möjlighet att få bra vård i förhållande till sin grundsjukdom. Och man skulle bemanna solidariskt från alla kliniker på sjukhuset.
Visst låter det bra i teorin? Hur fungerade det i verkligheten då?
Jo, man bemannade solidariskt från alla kliniker vilket kunde betyda att under ett arbetspass kunde det vara personal från KK, neonatal, medicin, vuxenpsyk och neuro. Personer som aldrig jobbat tillsammans och som i princip aldrig vårdat covid19-patienter. Vissa var hos oss i våras, men nu kändes det som att man hade lagt massa namn i en skål och dragit lott till vem som skulle vara i vilken modul. 

Hur kan det bli patientsäkert när det konstant är nya arbetslag varje dag och de flesta av personerna aldrig har vårdat en covid19-patient? Och det här med att hämna på rätt avdelning i förhållande till sin grundsjukdom, jo visst, jättefint tänkt. Men eftersom man har blandat personal från så många olika kliniker så är det inte ens säkert att det finns personal på plats som har rätt kompentens för patientens grundsjukdom. 
Uppmaningarna var hela tiden att vi skulle följa alla restriktioner som fanns, alltså hålla avstånd och inte umgås med mer än sin familj. Visst, inga problem, men när jag går till min arbetsplats så träffar jag i snitt 10 nya personer varje gång jag kommer dit.

Och hur mår vi i allt detta då?
Vi känner oss totalt överkörda och att våra åsikter bara ser bra ut på pappret, men inte är värd något över huvud taget. I korridoren har skratten tystnat, den uppsluppna stämningen som var efter sommaren är som bortblåst. Det osar istället ångest, gråt och stor klump i magen när man går till jobbet. Jag har så många arbetskamrater som är hemma på grund av psykisk ohälsa. Något som hade kunnat förhindrats om man hade lyssnat på oss. I våras stred vi tillsammans mot covid-19. Det var tungt och jobbigt, men vi hade i alla fall varandra. Det fanns i princip alltid någon kollega som man kunde gråta ut hos eller få en tröstande kram av.
Hur det är nu? Jo, nu kämpar man på helt själv. Jag är glad om jag känner igen ett ansikte när jag kommer till MIN arbetsplats. Det spelar ingen roll hur snälla, fina och trevliga alla som kommer utifrån är, de är inte mina kollegor, de känner inte mig. Vem ska nu ge mig stöd när jag tycker att det är motigt? Alldeles för många nätter har jag varit ensam ordinarie samt mest covid-19 erfaren, vilket innebär att det är mig som alla frågor om saker och ting. Jag känner mig som en levande informationstavla. Nästan varje pass får man lära upp någon om covid-19. Det är tar så fruktansvärt mycket på krafterna att hela tiden vara på tårna, le, vara trevlig, tillmötesgående, välkomna alla nya, berätta vem man är och vad man kan. 

Sedan 1 vecka tillbaka flyttande man ut ortopeden helt och E51 blev återigen en pandemiavdelning. Innan hade vi kvar en ortopedmodul på avdelningen. Jag finner liksom inga ord längre om hur det känns. Jag är djupt oroad över mina kollegor och rädslan är stor att ingen kommer orka jobba kvar efter den här cirkusen är slut. Vi har lyft frågan högre upp och fått till svar att man var tvungen att göra så här och att de är medvetna om att det finns en risk att många slutar, men att det var en risk som de var tvungna och ta.
Det känns som att vi är med i Fia med knuff, hamnar man på samma ruta så blir man utknuffad. Man känner sig inte vatten värd. Är det såhär man är rädd om sin personal?

Kommer vi få något extra för att vi gör det här igen kan man fråga sig? 
Nej, vi får inte en krona extra för det. Vi kommer att få en måltid i sjukhusets matsal när pandemin är slut som tack för vårt slit. 
Men en julklapp får ni väl? 
Nej, inte det heller för i Västra Götalandsregionen har man som policy att INTE ge sina anställda julklappar. 
Men något får vi väl till jul, lite julmat åtminstone? 
Nej, tyvärr inte det heller, för det går inte att ordna bra under dessa pandemiförhållanden. 
Så vad får vi då? 
Jo, vi får en måltid i matsalen någon gång, helst innan man gått i pension, fasta scheman, jobba varannan helg och frukt och godis. Vissa av mina kollegor får jobba både jul, nyår och trettonhelgen. Men som sjukhusledningen säger: Vi gör det här tillsammans!! Jag vill gärna se hur många på högre poster som kommer jobba jul, nyår och trettonhelgen. Jag kanske kan betala mina räkningar med en banan eller en näve godis. Men vi rättar fint in oss i ledet, håller tyst och jobbar så kränker vi inte någon eller ställer till med oreda.

Och ja, andra vågen sköljde över oss fortare än vi kunde ana och vi har full förståelse för att man behövde ställa om snabbt. Men det hade kunnat göras mycket bättre om man för en gångs skull hade lyssnat på oss som jobbar på golvet.

Och svenska folket, ni gnäller över att ni inte får fira jul tillsammans med hela tjocka släkten. Ni kanske kunde tänkt på det innan ni ordnade massa studentfester, halloweenfester och gottade er på andra ställen så smittan spred sig fortare än löpelden igen. 
Applåderna har tystnat för länge sedan, vi är tydligen inte längre hjältar utan bara är jobbiga som tjatar om att hålla avstånd och tvätta händerna. Men ni kan väl skänka en liten tanke till alla oss som dagligen klär oss i varm skyddsutrustning för att vårda era nära och kära när ni sitter framför Kalle Anka.
Om smittan inte stoppas nu så kommer det inte finnas någon vårdpersonal kvar att vårda de sjuka, för vi går på knäna och orkar verkligen inte länge till.

Så håll avstånd, tvätta händerna, stanna hemma vid minsta symtom och umgås bara med era närmsta.

Och till de som bestämmer: ta hand om er personal, lyssna på oss och ge oss det vi är värda!!

Therese Jensen, nattsjuksköterska E51, SÄS

Filed Under: #covid19, #livsviktigayrken, #tackamedlön, #vardpol, #vgrpol, Arbetsmiljö

SKR borde skämmas!

25 november, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Samuel Hylén, legitimerad sjuksköterska
och förtroendevald i Vårdförbundet Kungälvs kommun

Nu är tiden kommen för arbetsgivarna inom vården att komma upp till bevis!

Biomedicinska analytiker, sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och barnmorskor har nu sedan tidigt i våras stått på barrikaderna och krigat mot covid-19. Dessa yrkesgrupper består ofta av medlemmar som bär på en stark vilja att hjälpa människor, men detta får och skall inte påverka den lön vi får för vårt arbete negativt!

Vi har sedan 2019 ett avtal med SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) som säger att satsningar skall göras med att identifiera särskilt yrkesskickliga, vilka skall ha en bättre löneutveckling än övriga (10.000 kr mer /månad än övriga under tre år är Vårdförbundets yrkande). Vårdförbundet anser att detta bör vara ungefär var fjärde anställd. 
Detta har de flesta arbetsgivare inte varit i närheten av under 2019 och 2020. 
Viktigt att tillägga är att avtalets intention är att öka lönespridningen och möjliggöra en bra livslön, inte att denna prioritering av särskilt yrkesskickliga skall medföra att övriga får liten eller ingen löneutveckling.

Nu påbörjas förhandlingarna lokalt för 2021 och det ser inte ut som att arbetsgivarna kommer att göra detta i år heller. Nu borde SKR skämmas ögonen ur sig för sina medlemmar som inte ens i den situation vi nu befinner oss sätter av pengar för att kunna leverera ens i närheten av detta.

Vårdförbundet respekterar de avtal vi tecknat med SKR och föreslår att arbetsgivaren börjar göra det samma. Utifrån rådande pandemi och den insats Vårdförbundets medlemmar gjort och gör så borde arbetsgivaren tacka med att leverera mer än de avtalat om, inte mindre.

#tackamedlön #ärviintevärdamer #vårdförbundet #SKR

Samuel Hylén
Legitimerad sjuksköterska och förtroendevald i Vårdförbundet
Kungälvs kommun

Filed Under: #HÖK19, #livsviktigayrken, #tackamedlön, #vardpol, #vgrpol, kommunen, Lön, Villkor

Det är inte vi i vården som ska utrota pandemin, utan det är vi alla tillsammans!

6 november, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Här publiceras Katarinas facebookinlägg som hennes arbetskollegor från Akutmottagningen på SÄS ställer sig bakom.
Övre rad: Ahmed undersköterska, Ingela undersköterska, Michael sjuksköterska, Terese sjuksköterska, Evelina sjuksköterska, Sofia läkare och Cecilia undersköterska.
Nedre rad: Erik sjuksköterska, Katarina undersköterska och Charlotta undersköterska.

Då var det dags att klä på sig skiten igen…. 
Jag vill meddela omvärlden att denna gång har personalen bakom maskerna inte återhämtat sig fullt ut ännu från första omgången. Trötta, slutkörda och ett psyke som har tagit stryk. Vi som återigen ska ta hand om detta som samhället inte hjälper oss med. 
Hur många omgångar tror ni där ute att vården ska klara av? 

Det tas iskallt för givet att när du eller din anhörig blir sjuk och söker akut så finns vi där, tar emot er med öppna armar, hinner sitta ner och lyssna på era bekymmer, undersöka och smärtlindra, ni önskar att få träffa en läkare direkt som hittar vad som är fel och sedan får ni en plats på rätt avdelning eller får åka hem. Allt inom ett par timmar. Eller?! 
Ja så önskar i alla fall både du och jag att det såg ut, men nej… 

Vården är sedan tidigare ansträngd och eftersatt när det gäller resurser, pengar, personal och sedan kommer en pandemi ovanpå alltihop. 
Vårdpersonalen skyndar på, tar snabba beslut på tom mage, prioriterar vad som är viktigast… med andra ord raka motsatsen till en politiker. Kanske därför vi förstår varann så dåligt. 

Släng in politiker, styrelsemän och de som påverkar Sveriges skattepengar. 
Ge de en dag hos mig så lovar jag att vården hade blivit prioriterad. 

Det togs ett beslut i maj av regionstyrelsen i Västra Götaland om att ge den personal som jobbar med covid-19 patienter i skyddsutrustning extra betalt, vilket gjorde att vi kände oss högre värderade… ända tills vi fick besked om att det ENDAST gällde personal på covidavdelningarna. 
Vad regionstyrelsen då måste glömt är att ALLA dessa covidpatienter inte flyger in på avdelningarna, utan hamnar först på akuten. Oftast via ambulansen. De vårdas även på IVA. Men all denna personal glömdes bort.

Ett litet risktillägg för alla de som sliter i skyddsutrustning dagarna i ända hade varit en morot för trötta medarbetare att få känna uppskattning. Men istället väljer Sveriges beslutfattare att klappa händerna för oss. Vi tackar och bockar för detta och ser hur långt vi orkar nu i nästa våg med dessa applåder i ryggen. 

Även de människor som inte kan följa FHM’s rekommendationer, kunde få vara med innanför sjukhusets väggar en dag. Att under en dag testa att arbeta i stress med skyddsutrustning, ej hinna äta, ej hinna med toalettbesök, känna rädslan för att själv bli smittad eller dra hem smittan till sin familj, känna otillräckligheten att inte hinna hjälpa alla. En dag hade räckt, jag lovar, för att få er att strunta i fester, köpcenter och resor. 

Så skärpning! 
Det är inte vi i vården som ska utrota pandemin, utan det är vi alla tillsammans!

Katarina Håkansson undersköterska på akutmottagningen SÄS med kollegor
Ahmed undersköterska
Ingela undersköterska
Michael sjuksköterska
Terese sjuksköterska
Evelina sjuksköterska
Sofia läkare
Cecilia undersköterska 
Erik sjuksköterska
Charlotta undersköterska

Filed Under: #covid19, #livsviktigayrken, #tackamedlön, #vardpol, #vgrpol

Vi vill bli tackade på riktigt

12 juli, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Marcus Eriksson
Legitimerad biomedicinsk analytiker
Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset

Hälso- och sjukvårdsdirektör Ann Söderström skrev i Göteborgs-Posten ett insändarsvar där hon tackar oss på klinisk mikrobiologi, efter min kollega Marie Karlssons insändare om vårt missnöje över att vi som sliter som djur med att analysera alla covid-19-prover inte ens har fått ett tack från varken sjukhuset eller regionen. Ett tack i Göteborgs-Posten upplever vi inte är tillräckligt.

Arbetsbelastningen är i skrivande stund oerhört hög för oss biomedicinska analytiker som kämpar nästan dygnet runt för att hinna analysera den kolossala mängden prover som sköljer över oss. Vi skall hinna analysera ett mycket stort antal prover avseende SARS-CoV-2, men vi ska också hinna analysera alla andra sjuka patienters prover avseende andra agens, exempelvis HIV hos HIV-infekterade eller neutrotropa virus hos patienter med svår meningit eller encefalit, som också behöver ett svar i tid. Allt detta med i princip lika stor bemanning som innan pandemin. Detta har medfört en fullständigt orimlig arbetsbörda för oss medarbetare på klinisk mikrobiologi – under lång tid – vilket är en fara för vår hälsa. Vi vet inte hur länge detta kommer att hålla på, men vi är alla redan väldigt, väldigt trötta och utarbetade.

Tyvärr känner vi oss inte sedda. Vi biomedicinska analytiker som analyserar alla covid-19-prover är nyckelpersoner i denna pandemi, men inte en enda gång har vi uppmärksammats eller tackats i något sammanhang överhuvudtaget. Det är många viktiga frågor som vi biomedicinska analytiker med vårt arbete besvarar i denna pandemi. Är patienten smittad? Är vårdpersonal smittad? Hur många är smittade? Hur många har antikroppar?
Utan oss – ingen diagnostik eller statistik.

Vi ser gärna att hälso- och sjukvårdsdirektör Ann Söderström och sjukhusdirektör Ann-Marie Wennberg tar sig tid att besöka oss på klinisk mikrobiologi för att mer personligt tacka oss för det arbete som vi utför i denna svåra tid, tillsammans – för patienten. Allra helst vädjar vi om att få vårt arbete värderat genom att bli tackade med lön.

Marcus Eriksson
Legitimerad biomedicinsk analytiker
Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset

Filed Under: #covid19, #livsviktigayrken, #tackamedlön, #vardpol, #vgrpol, Biomedicinsk analytiker, Lön, Politik


Här bloggar avdelning Västra Götaland

Sök

Senaste inläggen

  • Till politiker i Tranemo kommun
  • Lägesrapport från en annan del av verkligheten
  • Partsmodellen levererar under krisen
  • Vårdförbundets medlemmars livsviktiga insatser under coronapandemin måste belönas!
  • Skämskudde VGR!!

Arkiv

Kategorier

  • #covid19
  • #facketgörskillnad
  • #HÖK19
  • #livsviktigayrken
  • #minyrkesdag
  • #partsmodellen
  • #sjuksköterskansår
  • #tackamedlön
  • #TCO
  • #vardpol
  • #vgrpol
  • Ambulans
  • Arbetsmiljö
  • Arbetstid
  • årsmöte
  • Barnmorska
  • bemanningssjuksköterska
  • Biomedicinsk analytiker
  • delegering
  • demokrati
  • Dokumentation
  • Etik
  • Fackpampar
  • Förtroendevald
  • HBTQ
  • Hemsjukvården
  • Internationella kvinnodagen
  • Jämställdhet
  • Kollektivavtalets dag
  • kommunen
  • Legitimation
  • Lön
  • mänskliga rättigheter
  • Okategoriserade
  • Politik
  • Pride
  • primär vård
  • Röntgensjuksköterska
  • Säker vård
  • semester
  • Sjuksköterska
  • Sjuksköterskedagen
  • Skolsköterskor
  • Student
  • undersköterska
  • valberedning
  • Vårdförbundet
  • Villkor
  • West Pride

Senaste kommentarer

  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Anne Karin Höglund om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!

För redaktörer

Logga in här

RSS Nyheter från webben

  • Motion - ett förslag till förändring!
  • Nominera - påverka idag och i framtiden!
  • Lön, prepp och pepp - aktiviteter för kommunanställda i Västra Götaland
  • Anna Asplund - Årets förtroendevalda!
  • TCO Göteborg uppmärksammar internationella kvinnodagen

Facebook

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.