Hur långt kan vårdens arbetsgivare gå för att slippa ta tag i den verkliga frågan, bristen på sjuksköterskor inom slutenvården? Den senaste veckan har vi i Göteborgsområdet fått se ännu ett exempel på kreativt tänkande från våra chefer.

Enligt Socialstyrelsen finns 15 000 legitimerade sjuksköterskor som inte arbetar i hälso- och sjukvård i Sverige. Många vårdavdelningar vittnar om svårigheter att rekrytera, men ännu fler om svårigheter att behålla. Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU), verksamhetsområde Medicin och akutsjukvård Mölndal, skickade i förra veckan ut ett brev som var adresserat till läkarstudenter termin 10 och underskrivet av verksamhetschef Jerker Persson. I brevet erbjuds läkarstudenterna arbete som sjuksköterskor inför sommaren. Brevet publicerades av (minst) en student och fick stor spridning i sociala medier. Vi i Vårdförbundet läste det med bestörtning. Inte i första hand för att tanken tänkts, men för att brevet gått ut till studenterna innan första kontakten tagits med Vårdförbundet. Brevets innehåll är i flera avseenden kränkande mot sjuksköterskeprofessionen och för omvårdnaden som akademiskt ämne. Måndagen 4 mars, gick dessutom SUs ledning ut med att man vill arbeta på detta sätt, alltså att anställa underläkare för att ersätta sjuksköterskor. Fortfarande utan samverkan med Vårdförbundet.

Vårdförbundet kan ha respekt för att trycket är högt på våra chefer på olika nivåer och att bristen på vårdplatser inte bara drabbar patienter utan alla oss som arbetar i vården. Däremot kan vi inte acceptera att vår arbetsgivare frångår gängse rutiner för hur information framförs till fackförbunden och absolut inte bilden av sjuksköterskeprofessionen som framförs i brevet.

Jerker Persson skriver att ”allt som en sjuksköterska får göra får också en läkare göra”. Detta påstående är förstås inte helt felaktigt rent juridiskt, men visar på en bristande respekt för vår profession och för omvårdnaden som ämne. I en intervju med Vårdfokus (190301) menar Jerker Persson även att man ”alltid kan fråga sig vad som är omvårdnad”. Vi är många som inte behöver fråga oss det.
Legitimerade sjuksköterskor har minst en kandidatexamen i omvårdnad, specialistsjuksköterskor har en magister och det finns många på våra universitet och högskolor med omvårdnad som sitt forskningsområde. Omvårdnad är ett ämne som behandlar frågor om vårdande relationer, handlingar och som främjar hälsa på alla plan utifrån patientens livssammanhang. Inte något som går att koka ned till ett antal uppgifter som sedan kan fördelas ut. En underläkare kan vara aldrig så duktig på att utföra medicinsktekniska uppgifter, men specifik omvårdnad kommer hen inte att bemästra med mindre än att faktiskt vara legitimerad sjuksköterska.

Medicin och akutsjukvård Mölndal har blivit ett uppmärksammat exempel på hur arbetsgivare inom vården försöker hantera sjuksköterskebristen, men de är alltså inte ensamma. Dessutom återinför arbetsgivaren sjukvårdsbiträden, delegerar läkemedelsuppgifter och tar fram låtsas-tjänster, som sjuksköterskeassistenter. Samtidigt framhåller arbetsgivaren vikten av att vi alla arbetar på toppen av vår kompetens. Toppen av sjuksköterskans kompetens är att se helheten. För att kunna göra det måste man vara ute bland patienterna.

Vi ser fram emot den dag då vår arbetsgivare ägnar lika mycket engagemang åt våra villkor som åt att hitta lösningar på att ersätta sjuksköterskor med andra yrken. Vårdplatser hålls öppna genom att ha medarbetare i rätt antal och med rätt kompetens. Alla vårdens yrken behövs, men vi kan inte ersätta varandra.
Våra yrken är inte till salu!

Förtroendevalda för Vårdförbundet på Sahlgrenska universitetssjukhuset
Carina Deréus
Matilda Eriksson
Nicklas Martinsson
Susanne Blom Persson