Västbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västbloggen

Västbloggen

Västra Götalandsregionen skjuter problemen med semester på framtiden

3 juli, 2020 by Martin Håland

Martin Håland
legitimerad sjuksköterska, anestesisjuksköterska och styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland
: “Att ta hand om sin personal genom att erbjuda återhämtning, semester och vila är ett sätt att bli en attraktiv arbetsgivare. “

Regionen kallade Vårdförbundet till förhandling efter att de redan hade förhandlat med andra fackförbund.

De ville förhandla om att deras anställda som i huvudsak arbetat med covid-19-patienter, ska kunna spara fler semesterdagar till kommande år än vad brukligt är. 

Vårdförbundets ingång gällande semester är alltid att våra medlemmar ska kunna ”ta ut” alla semesterdagar som de har rätt till, samma år som de har ”tjänat” in dem. För ledighet, återhämtning, semester, vila, att kunna ”ladda batterierna”, att orka arbeta, är viktigare än pengar.

Vårdförbundet ser att vanliga år, kan många av våra medlemmar inte ta ledigt och använda sina semesterdagar utan mer eller mindre tvingas spara semesterdagar till nästa år, och året efter, så sparar de ytterligare dagar till nästa år osv. Därför är det inte ovanligt att medlemmar har över 30 sparade/uppskjutna semesterdagar. (30 dagar = 6 veckors innestående semester)

Enligt Allmänna bestämmelser, AB, betalas sparade semesterdagar som överstiger 30, ut i kontant ersättning, om inte annat överenskoms med arbetstagaren. 

”Corona” och sparade semesterdagar

I år är ett speciellt år. Våra medlemmar tvingas som aldrig förr att dela upp sin semester. Två veckor med familjen för att sedan få två veckor i september eller ett otal andra varianter. Osäkerheten har varit stor. Med en månads framförhållning, eller ännu mindre, har de fått reda på när semestern blir, medlemmarna som under våren och sommaren slitit hårt, burit skyddsutrustning med munskydd och visir hela arbetspass, flyttats till andra avdelningar, tvingats arbeta natt m.m.

I höst när ”vårdskulden” ska betas av kommer våra medlemmar fortsatt behövas i ”produktionen” så möjligheten att få ut sin sparade semester för att orka ser vi blir minimal eller obefintlig.

I vårt kollektivavtal med arbetsgivaren finns möjligheten att spara upp till 30 dagar. Vårdförbundet var villig att göra avsteg från detta på arbetsgivarens begäran, med en möjlighet att spara upp till 40 dagar över årsskiftet 2020, förutsatt att sparade dagar skulle tas ut som ledighet under kommande två år. 

Vi möttes av ett färdigskrivet protokoll. Regionen var tydlig, skriv under erbjudandet eller avstå. 

Vårdförbundet ville ha garantier för att våra medlemmar ska få ut sina extra sparade dagar i ledighet. Det fick vi inte. Den enda garantin var att 2022 betalas ej uttagna dagar ut som pengar. Protokollet som var färdigskrivet på förhand gick inte att förhandla om. Så med känslan av att vara tagen som gisslan skrev vi på för att åtminstone ge medlemmarna en chans att få ytterligare två år på sig att få ut sina semesterdagar som den ledighet semestern är tänkt att vara. 

Detta blir bara ett sätt att skjuta semesterskulden på framtiden.
Att ta hand om sin personal genom att erbjuda återhämtning, semester och vila är ett sätt att bli en attraktiv arbetsgivare.
Men det innebär att man måste budgetera för att alla ska kunna ta ut sin semester.
Men det verkar som det är enklare och billigare för arbetsgivaren att ersätta ej uttagen semester med pengar och att köra slut på våra medlemmar.

Martin Håland
legitimerad sjuksköterska, anestesisjuksköterska och styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Filed Under: #covid19, #livsviktigayrken, #vardpol, #vgrpol, Arbetstid, semester, Vårdförbundet, Villkor

Politiker i VGR, fatta beslut om höjd semesterersättning!

23 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Gunilla Edholm, legitimerad sjuksköterska och instruktör har skrivit ett öppet brev till politiker i VGRs regionstyrelse samt hälso- och sjukvårdsstyrelse. Här presenteras brevet i sin helhet.

Till oppositionsråd för (S) i Regionstyrelsen:
Bästa Helen Eliasson!
Jag skriver till dig och dina kollegor i Regionstyrelsen med anledning av den usla ersättningsnivån som i nuläget gäller för den tvångsförflyttade semesterveckan för oss inom vården med hopp om att det kan påverka ert beslut den 23/6. 

Jag jobbar vanligtvis på Hjärt-Lungräddningscentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Nu är jag en av många som med kort varsel från en dag till en annan fått ställa om och hjälpa till i vården pg a covid-19. 
Det är 30 år sedan jag jobbade som legitimerad sjuksköterska på sjukhus och bara det ställer stora krav på mig att med snabb upplärning fungera som sjuksköterska på hjärtintensiven (HIA) och dessutom fått gå från dagtidstjänstgöring in på schema med kvällar och helger vilket påverkar vardagen rejält. Jag kunde inte planera mitt liv då jag fick väldigt kort framförhållning gällande min arbetstid 🙈, nu har jag fått ett sommarschema. 

Västra Götalandsregionen – ”Sveriges bästa offentliga arbetsgivare” är er vision och något ni då ska jobba för. Just nu anser jag att det bara är tomma ord. 
Hur tänker Regionen att de ska få en fungerande vård framöver? 🤔 
Det kräver personal och det kokar på sjukvårdens golv nu. 😰🤬 
Ett flertal tänker på att säga upp sig och flera har redan verkställt det. 


Att man på Riksdagsnivå har beslutat att anställda på privata företag får förmånen att gå hemma med 92% lön är dem väl unt och jag förstår tanken bakom men… att vi som räddar liv jobbar hårdast nu och framöver inte får något stöd från Regionen mer än ”Ni är så duktiga, det är tack vare er som vården fungerar bla, bla, bla… gör mig provocerad, uppgiven, ledsen och arg. 
😰🤬
Alla inom vården sliter ont nu och kommer att göra framöver om den uppkomna vårdskulden skall kunna lösas. I Västra Götalandsregionen blir vi tackade med att tvingas flytta en till två semesterveckor med en usel ersättning och ett budskap att förvaltningarna har ansvaret men med det kommer inga pengar.  

GE OSS EN SKÄLIG ERSÄTTNING NU så att vi inom vården som verkligen behöver återhämtning för att orka hjälpa alla sjuka nu och framöver får ett erkännande och en anständig ersättning för att vi inte får fyra veckors sammanhängande semester under juni-augusti.
Jag skulle förstås önska att vi på HIA fick ta del av de extra 500kr/pass som tilldelats de på ”rena” covid-19-avdelningar. Vi jobbar ofta i full skyddsutrustning och måste ta emot vissa patientgrupper t ex de med covid-19 och hjärtpump i väntan på hjärttransplantation men inkluderas ändå inte.

Att Herr Ordförande (Johnny Magnusson (M)) i Regionstyrelsen anser sig veta att vi vårdpersonal inte skulle må bättre av en högre ersättning och tänker rösta emot är skrämmande och får mig att känna både ilska och förnedring. Det skulle förstås kännas fantastiskt att få ett erkännande och en skälig ersättning för en tvångsförflyttad semestervecka och endast tre veckors sammanhängande semester när vi som mest behöver det 🥵😡😥

Hoppas att du Helen och övriga beslutande personer i Regionstyrelsen har en rakare rygg och sundare syn på frågan🍀och röstar så att vi som har otur att vara på de avdelningar där vi TVINGAS flytta en veckas semester (det gäller inte alla avdelningar) får högre ersättning för den veckan än vi vanligtvis fått år efter år när vi självmant VÄLJER att ”sälja” för att lösa sommarbemanningen🍀 

Bästa hälsningar 
Gunilla Edholm, legitimerad sjuksköterska och instruktör
HLR-centrum
Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Filed Under: #covid19, #livsviktigayrken, #vardpol, #vgrpol, Politik, semester, Villkor

Dags att ta hand om personalen!

22 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Jag jobbar natt på en beredskapsavdelning på SÄS. Vi fick ställa om från ortopedi till covid-19 i början av april. En enorm omställning för all personal. Vi visste inte alls vad som väntade oss och hade vi vetat det från början så hade vi aldrig velat göra detta. Inte för att vi hade något val, det var bara att göra. 
För många av mina kollegor som precis har lärt sig ortopedi eller knappt hunnit träffa ortopedpatienter blev detta en väldigt stor omställning.
Vi har många gånger känt oss maktlösa, uppgivna och känslan av att trampa i kvicksand har varit konstant. Det vi ser och upplever varje arbetspass önskar jag inte ens min värsta fiende. 

Jag har tröstat många kollegor innan de gått hem, låtit dem gråta ut och peppat dem för att de ska orka komma tillbaka nästa dag. De flesta nätter jag har jobbat var väldigt påfrestande och många gånger har jag gråtit i bilen innan jag åkt hem till familjen. 
Vi är så bra på vårt jobb och så bra på att stötta varandra. Men var är uppskattningen och hjälpen från sjukhusledningen och politikerna? Den existerar inte.
Vi får bilder på blomsterbuketter från någons trädgård och käcka ord om att nu är sommaren äntligen här, njut av den härliga sommaren, via mailen.

Man tar beslut om att det ska jobbas varannan helg under sommaren fortare än de hinner blinka. Men att planera och besluta om vår lagstadgade semester tog evigheter. Vi får 8000 kr om vi tvingas flytta en vecka, ingenting om vi gör det frivilligt. Ersättningen är exakt samma som 2019 och då var det bara en vanlig sommar. 
Det är ett hån mot oss som jobbar på golvet! 
Vi behöver få vara lediga och återhämta oss.

Pengar kanske inte är allt, men det är i alla fall ganska mycket. Är vi inte värda mer än såhär? Ni förlitar er hela tiden på personalens snällhet och flexibilitet. Det måste bli ett slut på detta. Vi är också människor med familj och vänner, vi har också ett liv utanför jobbet. 

Man profilerar intensivvården och infektionsenheten i sociala medier, visar hur de har ställt om och hur “bra” det fungerar. Men vi på beredskapsavdelningarna då? Vi sliter som djur varje dag för att patienter ska få så bra vård som möjligt och försöka förebygga att patienten ska behöva intensivvård. Vi gör en heroisk insats men ingen uppskattning får vi. Många har ingen aning om hur vi haft det och har det nu. 
Vi får 500 kr per arbetspass fram till 30:e juni, vad händer sen? Kommer pandemipatienterna helt plötsligt försvinna då? 

Nu har vi snart hållit på med detta i 4 mån. Och vi är så trötta och slitna. Vi behöver få vara lediga och återhämta oss. 

Vi önskar att ledningen kunde uppskatta oss mer för det arbete vi utför.
På ett sjukhus i Storbritannien har man till och med skickat hem ett brev, ställt till den anställdes familj, och tackat dem för de gjort det möjligt att låta deras mamma eller pappa jobba med covid-19, att de uppskattar det arbete de utfört. Det kanske inte låter mycket, men det visar ändå på någon slags uppskattning från sjukhusets sida.

 Om gemene man skulle veta hur vi har det ibland på nätterna så skulle de bli mörkrädda.
Jag vill göra er uppmärksamma på hur vår arbetssituation är och att det är dags att ni börjar ta hand om personalen innan vi går in i väggen eller ser oss om efter annat jobb! 

Vi är värda mer! 

Med vänlig hälsning, 
Therese Jensen 
en arg och uppgiven nattsjuksköterska på beredskapsavdelining 1 SÄS

Filed Under: #covid19, #livsviktigayrken, #vardpol, #vgrpol, Arbetsmiljö, Politik, semester, Villkor

Öppet brev till våra politiker i VGR

14 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Vi kräver att våra medlemmars behov av semester värderas högt!
Avdelningsstyrelse Vårdförbundet Västra Götaland

I Sverige har vi den svenska modellen där parterna, arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna, tecknar kollektivavtal om de villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden. I VGR ser vi en annan ordning utveckla sig där regionens politiker, istället för att ge sjukhusförvaltningarna de budgetmedel de behöver för att värdera sin personal rätt, pytsar ut olika ersättningar genom politikerbeslut som dubbelt natt-OB, dubbelt helg-OB och nu också extra ersättning för en del av dem som jobbar med covid-patienter. 

 Då det står klart att de budgetmedel som beslutats om inte räcker till, läggs det förslag om andra ekonomiska lösningar. Just nu är det sjukvårdspersonalens, Vårdförbundets medlemmars semester, regionstyrelsen ska besluta om. Den ersättning som redan finns vid flytt av semestervecka, föreslås nu fördubblas. Regionstyrelsens Johnny Magnusson (M) anser inte att regionen har råd och har redan bestämt sig för att han inte kommer rösta ja när förslaget ska hanteras politiskt den 23/6. Han anser samtidigt att det inte blir mindre jobbigt för personalen om de skulle få mer betalt. Varför sjukvårdspersonal inte skulle reagera positivt på ekonomisk ersättning som alla andra är en illusion i stil med att de skulle vara hjältar och änglar.
Vårdförbundets medlemmar är högutbildade omvårdnadsproffs, inget annat.

Så till övriga politiker i regionstyrelsen som inte har bestämt sig, här kommer mer information. 

Sommarersättningen utgår till individen som frivilligt, genom överenskommelse med sin chef, flyttar del av sin semester till annan del av året. Denna summa ligger på 8000 kr/vecka i VGR, och har gjort så i många år. Andra regioner erbjuder upp till 25 000 kr/vecka.   

Det som händer nu är att arbetsgivaren, i stor skala, drar tillbaka redan beviljad semester, tvingar många av våra medlemmar att ta ut mindre än sin lagliga rättighet till 4 veckors sammanhängande semester, och för det utgår samma ersättning som för en som frivilligt flyttar en vecka. Upplevelsen för våra medlemmar är att det är gratis för arbetsgivaren att bryta mot lagen, att tvinga personalen att arbeta mer än de mäktar med. Hade de orkat med en semester på bara tre veckor så hade de frivilligt redan flyttat en vecka.

Men nu när de som mest behöver sina 4 veckor, nu när de stått i sina tunga skyddsutrustningar, riskerat fysiska och psykiska men av att gå till jobbet, sprungit med i arbetsgivarens höga tempo av verksamhetsförändringar som är fulla av arbetsmiljörisker, tvingas gå till nya avdelningar där man inte känner sina kollegor, inte känner patientklientelet, inte vet hur länge detta ska fortgå, så gör man de.  När det behövs, så löper du linan ut, för patienten, för dina kollegor och för din arbetsgivare.

Så om Johnny Magnusson inte anser att denna uppoffring är värd mer än en frivillig flytt av en semestervecka så får vi vända oss till övriga politiker i Regionstyrelsen.  I början av april sa finansministern att brist på pengar får inte, ska inte och kommer inte vara ett hinder för sjukvårdens arbete i Sverige mot coronaviruset.
Visa nu att regionstyrelsen i Västra Götaland förstår att vården av pandemins offer inte är beroende av hur många respiratorer, lokaler, militärtält, sövningsmedel eller syrgas som finns, det är beroende av att Vårdförbundets medlemmar med sin oumbärliga kompetens orkar gå till jobbet varje dag.

Vårdförbundet anser att en flyttad vecka är värd 30 000 kr. Tilliten till arbetsgivaren är skadad. Man får sin semester förkortad, förflyttad och i många fall liten eller ingen ledighet tillsammans med familj och vänner.
Våra medlemmar måste kompenseras!  

Lene Lorentzen,
Anne Karin Höglund, ordförande
samt övriga styrelsen i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Filed Under: #covid19, #vardpol, #vgrpol, Arbetstid, Lön, Politik, semester, Vårdförbundet, Villkor

Hanteringen av personal rimmar dåligt med VGRs vision

3 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

  • (Obs! Avsändaren är anonym, bilden är lånad)

VGR – Sveriges bästa offentliga arbetsgivare?
Jag ställer mig högst tveksam till om Västra Götalandsregionen någonsin kommer nå upp till denna vision. Inte minst med tanke på hanteringen av NU-sjukvårdens personal.

Förutom genomförandet av flertalet tillfälliga förflyttningar med anledning av covid-19 och dess behov av omfördelning av personalresurser, vilket de flesta ändå har en stor förståelse för, riskerar flera att inte få någon sommarsemester tillsammans med familj och anhöriga.

NU-sjukvården nyttjar i år möjligheten att använda även september som semestermånad, just det är de nog inte ensamma om i Västra Götalandsregionen. Men att utesluta hela juni och första veckan i juli för semesterförläggning – det är unikt för just NU-sjukvården. Tidigare år har sjuksköterskor som frivilligt förlagt hela eller delar av sin sommarsemester, bland annat i september, erbjudits ekonomisk ersättning för det. Flera av oss har gjort det, vilket resulterat i att verksamheter fungerat även i semestertider.

Sommaren 2020 riskerar dock många medarbetare (i alla yrkeskategorier) att ofrivilligt få sommarsemester, helt eller delvis, förlagd till september utan någon som helst ekonomisk ersättning. De kompenseras med en extra semesterdag eller två beroende på hur stor del av semestern som förläggs i september.Tack och bock för det, ännu fler semesterdagar att kanske kunna få ut när ingen av ens nära och kära har semester, om verksamheten tillåter det. Eller så blir det så många sparade semesterdagar som verksamheten inte tillåter att den enskilde får ut i ledighet, så de måste betalas ut i pengar i januari i stället. Jag tror inte att det var avsikten med semesterlagens regler när den skrevs.

Hur tänker Västra Götalandsregionen och NU-sjukvården?
Anser ni sådant förfarande vara personalfrämjande och i linje med visionen om Sveriges bästa offentliga arbetsgivare? I så fall har vi vitt skilda åsikter i den frågan.

Legitimerad sjuksköterska i NU-sjukvården, medlem i Vårdförbundet

Filed Under: #covid19, Okategoriserade, Politik, semester, Sjuksköterska, Vårdförbundet, Villkor

Till allmänheten från personalen på NÄL

2 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Personalen på bilden (från Bohusläningen): Malin Cardesjö (infektionsavd.), Annett Bjelkne (infektionsavd.), Veronica Bernsand (operation/IVA), Sara Johansson (infektionsavd.), Linda Ahlqvist (operation), Anna Widenberg (operation), Marina Torge (operation), Stefan Heinze (operation/IVA) och Anna-Lena Nordh (operation) vill alla se bättre arbetsvillkor för att orka i längden.

Personalen på Norra Älvsborgs Länssjukhus har fått nog.
Vi har en pandemisituation som kräver mer engagemang av sjukhusledningen och ansvariga politiker. Under en lång tid har nu omvårdnadspersonalen larmat om situationen och inte fått gehör om hur påfrestande arbetsförhållandena är. Trots detta har personalen ställt upp och hjälpt till med dubbelpass och extrapass. Sedan kom covid-19 och situationen försämrades ytterligare. I Bohuslänningen skriver en insändare att de känner sig livegna, det krävs att redan pressad och orolig personal flyttas från sina ordinarie arbetsplatser till covidvården och personalen ställer upp som vanligt.

Semester
Nu när semesterperioden närmar sig tar arbetsgivaren efter centrala förhandlingar utan överenskommelse beslut att dela 4 veckor semester i två 14-dagars perioder. Detta utan att söka dialog med medarbetarna eller erbjuda någon kompensation utanför avtal och lagstiftning. Istället erbjuds en till två semesterdagar som kompensation.
Sommeravtal finns inte inom NU-sjukvården men andra förvaltningar i regionen har det, till exempel: Skövde, Borås, Lidköping, Sahlgrenska. Där har det skapats möjlighet till överenskommelse om frivillig flytt av semesterveckorna till utanför semesterperioden. Det erbjuds generellt 8000kr för varje vecka som flyttas och andra ersättningar för timmar eller extrapass och det gäller för alla yrkesgrupper (sjuksköterskor, undersköterskor samt deltidsanställda). Region Dalarna erbjuder 20000 kr för varje flyttad semestervecka. En annan arbetsgivare erbjuder en hel månadslön om personalen kan tänker sig att flytta hela semestern utanför semesterperioden.
Utanför semesterperioden är det svårt att få semester beviljad. Personalen har sparad semester som kan tas ut när “verksamheten tillåter”, något som arbetsgivaren givetvis bedömer själv.

Sammanfattningsvis är situationen sådan att arbetsgivaren önskar att starta för fullt: öppna alla operationssalar som stängdes, utöka antalet intensivvårdsplatser med icke befintlig personal, utöka rehabvården. Personalen kommer inte att vara utvilad efter en sommar med den extrema arbetsbelastningen i covidvården om semestern delas upp. Det blir inte tillräcklig återhämtning, dessutom finns en osäkerhet kring om verksamheterna tillåter uttag av semester under andra delar av året.
Nästa år 2021 är det sommar igen, den måste planeras redan nu!

Arbetsmiljö
Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) är extremt påverkad. Det är dagligen personal som är nära gråt eller som säger upp sig direkt. Personal utan tillräcklig kompetens har blivit flyttade för att stötta intensivvården. Denna personal har helt plötsligt ensamansvar för svårt sjuka intensivvårdspatienter och står helt förlorade framför dessa som behöver specialistkompetens.
Personal berättar om ångestattacker och hjärtklappning innan arbetspassen. Oron bland anställda är extrem, dels över skyddsutrustning som inte uppfyller kraven, dels när rutiner fallerar och tolkningar görs utan kommunikation från ledningen. Till exempel: FFP3 andningsskydd menar både läkarna och sjuksköterskorna skall användas på intensivvårdsavdelningen eftersom det A: saknas den lagligt föreskrivna undertrycks-ventilationen på covid-IVA lokaler där aerosolbildande moment ständigt utförs under intensivvård som liknar krigssjukvård. B: det saknas forskning som bekräftar att lägre skyddsklasser är tillräckligt.

Hur kommer framtiden se ut?
Narkos- och operationspersonal har med all kraft stöttat intensivvården under den senaste tiden. Narkos-och operationspersonal behöver vara på sina ordinarie arbetsplatser när de i höst behöver arbeta bort de köer av operationer som hopat sig. Detta medan intensivvården planerar att utöka sina platser utan att ha personal till detta. Det är orimligt att begära att anestesi-och operationspersonal återigen skall hjälpa IVA med bemanning.

Oron är så stor att personal har sagt upp sina tjänster för att kunna få semester (Vårdfokus.se). Arbetslivet och Hälsan är ofta på plats för att stötta med krissamtal. Psykologer varnar för att vårdpersonal får PTSD och depressioner om inte tillräcklig mycket görs för återhämtning. (arbetsvärlden.se)!

Region Jönköpings län har insett hur pressad situationen är och motiverar sina medarbetare med lönetillägg för alla som deltar i covidvården och presentkort till alla medarbetare (SvT nyheter). Så kan regioner bli “bästa offentliga arbetsgivaren” (VG regionen har det foftfarande som sitt mål).
En region blir inte bästa offentliga arbetsgivaren genom att ignorera sin personal genom:
Dålig löneutveckling
Ignorera oro och uppgivenhet
Låta erfaren kompetent personal säga upp sig, istället för att lyssna på förbättringsförslag och svara med: det är “naturlig rotation” av personal

Flytta personal runt utan ordentlig information om tidsbegränsning

Nu ställer vi inte upp längre!
Vi är hjältar varje dag på våra arbetsplatser, det vet vi men arbetsgivaren och politik verkar har glömt det. Tillräckligt länge har vi ställt upp för varandra, inte för arbetsgivaren, för våra kollegor och kompisar. Tillräckligt länge har de dåliga villkoren i arbetsmiljön och lön accepterats och patienten alltid hamnat i fokus. Inga fler extrapass och ingen övertid. Lön som ett kvinnodominerat yrke förtjänar och över vilket vi är stolta.

Klappa oss inte på axlarna och ropa att vi är hjältar. Det verkar som att samhället helt glömt bort att vi hjältar också måste hålla ihop och inte bli sjuka. När vi gått sönder, vem skall vårda er då?

Vi kräver åtgärder:
*Förbättra arbetsmiljön genom arbetstidsförkortning med bibehållen lön, max 30h/v för natt/dag/kväll, max 32h/v för dag/kväll.
*30000kr i kompensation för varje förflyttad semestervecka
*Kompensation för arbete med covid-19 patienter, alternativ risktillägg retroaktivt
*Enhetligt sommaravtal som gäller alla sjukhus i Västra Götaland
*Löneökning med minst 10 % per medarbetare i årets lönerevision.

Undertäcknade:
Intensivvårdsavdelning(IVA), Covid IVA:
Stefan Heinze, Vårdförbundet och Anna Planting, Kommunal

Operationsavdelning/Anestesi
Anna Widenberg, Vårdförbundet och Annika Hallén, Kommunal

Infektionsklinik:
Sara Johansson, Vårdförbundet och Annett Bjelkne, Kommunal

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, Okategoriserade, Politik, semester, Villkor

Till politiker och arbetsgivare NU-sjukvården

2 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Nu har personalen på Norra Älvsborgs Länssjukhus fått nog!

Redan innan pandemin bröt ut har personalen på NÄL under många år larmat om ohållbara arbetsförhållanden och då framför allt under sommarmånaderna. Sedan pandemins utbredning nått vårt område har personal upprepade gånger omplacerats mellan olika sjukhus och avdelningar. Vi har nu under några månader befunnit oss i en extraordinär situation med att upprätthålla befintlig vård samt bedriva kraftigt utökad vård för patienter med covid-19 inom NU-sjukvården. 

Arbetsmiljön som medarbetarna befinner sig i är utmanande på många plan. Förflyttningar har skett med ytterst kort varsel och krävt snabb anpassning till nya arbetsuppgifter, kollegor och lokaler. Ett stort ansvar har lagts på våra medarbetare att lära upp nya kollegor. Fåtalet av dessa medarbetare har tidigare erfarenheter av intensivvården medan merparten fått introducerats i helt nya arbetsuppgifter. De har ändå blivit ålagda att ta ansvar för och utföra uppgifter som kräver specialistkompetens. Vilket har inneburit att van personal fått en betydligt större arbetsbelastning som kontinuerliga handledare för ovan personal. 

Verksamheten har krävt övertidspass utöver heltid som ibland inneburit dubbla arbetspass på samma dag. Scheman har delats ut med kort varsel och med ytterst liten möjlighet att påverka arbetstidens förläggning, som vi i normala fall kan göra genom individuell schemaplanering. Den nu mycket täta helgtjänstgöringen samt krav på heltidsarbete har resulterat i alldeles för få och korta återhämtningstillfällen. 

Utrustning som tagits för given finns inte längre tillgänglig i samma utsträckning och kravet på att snabbt sätta sig in i ny apparatur och nya behandlingsstrategier är hög. Kunskapen om sjukdomen har ökat successivt och därmed arbetsrutinen. Vid bristande tillgång till läkemedel har alternativa metoder tillämpats som inte är standardiserade vid anestesi och intensivvård. Lokalen där patienter med Covid-19 intensivvårdas är inte anpassad för ändamålet. Risken för aerosolsmitta anses hög och lokalen saknar undertrycksventilation. Det är trångt och höga ljudnivåer samt svårt att skapa integritet för patienterna vilket ökar den etiska stressen för personalen 

Personal som nu befinner sig mitt i bekämpningen av pandemin utsätts för mycket hög fysisk och psykisk påfrestning där alla gör sitt yttersta. Omvårdnaden är omfattande och fler patienter är mer kritiskt sjuka under längre tid än normalfallet. Den situation som initialt förväntades pågå endast några veckor ser istället ut att bli mycket långdragen. Det är av yttersta vikt att ni som har mandat att besluta verkar för att vårdpersonalen orkar hela vägen i mål! Det är inte en kort sprintsträcka vi nu står inför utan ett maraton. Många medarbetare är trötta och uppgivna redan i dagsläget. Vi har svårt att se någon ljusning då medarbetarna inom covidvården nu till stor del blir utan sammanhållen semester. När den ordinarie personalen står ensamma kvar i det så kallade ”nya normala” som innebär en hundraprocentig ökning av patientkapaciteten ökar risken för ett stort antal sjukskrivningar framöver. Samtidigt inte att förglömma de som så tacksamt stått till vårt förfogande under pandemin som ska återgå till den planerade vården och dessutom beta av den skuld som pandemin inneburit för den operativa och planerade vården. 

För personalen innebär smittorisk, försämrad arbetsmiljö, förändrad livssituation, krav på stor flexibilitet samt kort återhämtningstid och uppdelad semester, en stor risk för fysisk och psykisk sjukdom. Det är rimligt att det utgår risktillägg retroaktivt från det datum varje enskild medarbetare började arbetet inom karantän och pandemivården. 

Flera ledningar för sjukhusen i regionen och runt om i landet, har förstått effekten av att öppna upp för dialog mellan arbetsgivare och medarbetare för att försöka åstadkomma flytt av semestern på frivillig bas. Det skulle resultera i att de medarbetare som har möjlighet, vad gäller ork och socialt liv får mycket god ersättning och de medarbetare som har sämre förutsättningar kan få ledighet som främjar återhämtning och privatliv. Personalen har sedan flera år tillbaka varje sommar fått erbjudande av arbetsgivaren, exempelvis extra ersättning för övertid samt vid förflyttning av semesterveckor utanför juni, juli och augusti. För vissa medarbetare är detta attraktivt då ersättningen anses värd uppoffringen. Förflyttningen kan gynna enskilda medarbetares återhämtning och rekreation vid andra tider på året än just sommaren. En särskild händelse kräver särskilda avtal, inte avtal som redan använts tidigare år. 

NU-sjukvården har valt att för merparten av arbetstagarna inte erbjuda fyra veckors sammanhängande ledighet, vilket trots allt är intentionen med semesterlagen. Ingen arbetstidsförkortning utgår i dagsläget och inget sommaravtal har erbjudits. Viljan av att ni vill vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare även i pandemitider har vi inte sett. 

Vi kräver att ni ser till att alla medarbetare kan få den återhämtning som de så väl förtjänar och nu mer än någonsin behöver! Uppfattningen generellt upplevs vara att återhämtning och sammanhängande semester är självklart val framför förkortad och uppdelad ledighet. Går det ej att få ledighet skall skälig ersättning utgå! En uppsägning för att få garanterad ledighet är inte gynnsamt för någon, men tanken är väckt hos medarbetare och några har skridit till handling. 

Vi kräver; 
* Arbetstidsförkortning med bibehållen lön, max 30h/v för natt/dag/kväll, max 34h/v för dag/kväll. 
* Risktillägg retroaktivt 
* Handledningstillägg som tidigare utgick 2018 
* Ersättning för varje flyttad semestervecka utanför perioden juni, juli, augusti. 
* Ersättning mer än kollektivavtal vid beordrad övertid 
* Löneökning med minst 10 procent/ medarbetare i årets revision. 

Tacka oss med lön, inte applåder!! 

/Med hälsning medarbetare inom covidvården

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, semester, Villkor

Till beslutsfattare inom Hälso- och sjukvård Västra Götalandsregionen

28 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Medlemsmöte NIVA Sahlgrenska sjukhuset

Den rådande situationen i hälso- och sjukvården saknar motstycke i vårt lands moderna historia. Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård har sedan pandemins intåg i Sverige och Göteborg stått i frontlinjen och utfört den mest specialiserade sjukvården som vården av Covidpatienterna kräver. Intensivvården i Göteborg står för den centrala vården av de här patienterna där specialistkunskaper inom respiratorvård och annan avancerad intensivvård är avgörande för om patienterna kommer att överleva eller dö.

Med tanke på detta visar vi alla en enorm flexibilitet med förändrade scheman. Vi byter arbetspass och arbetsplatser med kort varsel för att kunna bemanna intensivvården dygnets alla timmar alla dagar i veckan. I tillägg arbetar vi övertid på lediga dagar samt dubbelpass för att kunna täcka det behov av specialistutbildade sjuksköterskor som finns. Vi utför arbetet i skyddsutrustning under långa arbetspass där raster, toalettbesök, möjlighet att äta och dricka ofta är begränsade. I tillägg har möjligheterna till återhämtning och vila mellan arbetspassen i många fall varit bristfällig. Den här perioden sliter mycket på oss och medför oro för den egna hälsan såväl som att utsätta våra familjer för potentiell smitta efter arbetspassets slut. Den etiska stressen är ständigt närvarande. Vi är väl medvetna om att den mycket speciella situationen i svensk sjukvård kräver den här insatsen från oss för att garantera en hälso- och sjukvård som fortsätter att rädda liv. 

Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, intensivvård och operation vill nu att ansvariga politiker samt ledning för Sahlgrenska Universitetssjukhuset ställer upp för sin personal på samma sätt som vi hittills har ställt upp och fortsättningsvis kommer att ställa upp för er för att fortsätta att ge våra patienter den bästa sjukvården. För att samtlig personal ska orka den kommande perioden anser vi därav att det är av högsta prioritet att samtliga medarbetare får den 4 veckor sammanhängande semester de har laglig rätt till. Med största sannolikhet kommer anestesi-, operation- och intensivvårdssjukvården vid samtliga Sahlgrenskas Universitetssjukhus påverkas under en lång tid framöver. Vi vet att vi kommer att ha en ökad belastning inom intensivvården med covidpatienter samtidigt som vi ska bedriva vårt ordinarie uppdrag inom An/Op/Iva och även vårda en ny patientgrupp, det vill säga de patienter som behöver en fortsatt lång intensivvård efter genomgången covid-19. Vi förstår att det krävs en uthållighet i organisationen för att klara detta. Vi anser därmed inte att det är rimligt att vi betalar med vår personliga hälsa och möjlighet till ledighet och återhämtning varken nu eller senare. 

Pengar ska, som vår Socialminister Lena Hallengren (S) uttryckte sig på en presskonferens i mitten av mars, inte vara ett problem. Kostnaden för vården av covid-19 ska med andra ord Västra Götalandsregionen stå för, den ska inte betalas med vår personliga hälsa. All flytt av semester bör utgå från fri vilja och de av oss som efter förhandling med arbetsgivaren flyttar sin semester bör få en betydligt högre ersättning än de 8000 kr/vecka som ni erbjuder idag, oavsett om semestern flyttas under semesterperioden eller inte. Vårdförbundet Västra Götaland anser att en skälig ersättning är 30 000 kr/ flyttad vecka. I tillägg bör de risker och den ökade arbetsbelastningen som vården av Covidpatienter medför för oss i hela An/Op/IVA-organisationen, varsamt tas i beaktning och tillbörligt kompenseras ekonomiskt.

Vi önskar att innehållet tas upp på Regionstyrelsens möte 26/5 och att en återkoppling ges till oss inom 2 veckor från dagens datum. 

Med vänliga hälsningar

Specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård på samtliga operations- och intensivvårdsavdelningar samt de postoperativa avdelningarna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal, Sahlgrenska och Östra.

Vårdförbundets representanter 
Kontaktpersoner

Jenny Myrgren
Anestesisjuksköterska 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
jenny.myrgren@vgregion.se

Ulrika Olsson
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
ulrika.olsson@vgregion.se

Susanne Reuterberg 
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud Op 1, 2 & 8
Fackligt förtroendeuppdrag Område 5 Vårdförbundet susanne.reuterberg@vgregion.se

Cecilia Flodin
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Anne Knudsen
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Waenerlund
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Lovisa Seleskog
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Malin Lund 
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Johan Rochester
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska
Förtroendevald och skyddsombud

Louise Andersson
Operationssjuksköterska Op 6 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Asplund 
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Knutsson
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Geraldine Kopacsi
Operationssjuksköterska Op 1 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Johan Sakko
Intensivvårdssjuksköterska IVA 302 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Maria Lundin
Operationssjuksköterska Op 2 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Karin Frank
Anestesisjuksköterska Op 1 Mölndals sjukhus
Förtroendevald Samordnare och huvudskyddsombud

Medlemsmöte CIVA Sahlgrenska sjukhuset

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, semester, Vårdförbundet, Villkor

Öppet brev till regionsstyrelsen VGR, sjukhusstyrelsen SÄS och sjukhusledningen SÄS

26 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Här publicerar Vårdförbundet avd Västra Götaland ett öppet brev till regionstyrelsen VGR, Sjukhusstyrelsen SÄS och sjukhusledningen SÄS som är skriven av personalen på SÄS OP 1.

På bild:
Charlotte Lornell,
Karin Svensson,
Johanna Hederén,
Jeanette Jarneving och Helene Eriksson.



Covid19, ett virus som drabbat hela världen, och även oss. Redan i Februari månad började Borås sjukhus; SÄS, att planera och förbereda sig för att ta emot och vårda dessa patienter. Alla vårdavdelningar, alla som jobbar på golvet med att vårda patienter fick börja ställa in sig på en lite annorlunda vardag.

Omställningen gällde också för oss på Operation 1 på SÄS. Här jobbar Anestesisjuksköterskor, Operationssjuksköterskor och Undersköterskor som är specialiserade på att ta hand om patienter som är i behov av operation. Det började tidigt pratas om att vi skulle gå in och jobba på Intensivvårdsavdelningen för att stärka upp och bidra med våra vårdkunskaper. Vår egna operationsavdelning bromsades och operationer ställdes in. I samband med det påverkades vår trygghet i vår arbetsdag. Vi trodde då att vi skulle få lite utbildning i det som väntades av oss, men icke.

Så kom de första svårt sjuka patienterna till Intensivvårdsavdelningen, och meddelandet gick ut att vi då skulle gå in dit och jobba. Mötet med patienter som är i behov av intensivvård är inget som för oss sker på daglig basis och inget vi är vana vid. Från en dag till en annan mötte vi en helt ny typ av vård, och vi hade bara muntligen och via en skriftlig arbetsbeskrivning fått information om vad som skulle bli våra arbetsuppgifter och ansvarsområden. Vi blev mer eller mindre inkastade på covid-Iva utan någon bredvidgång och upplärning, och vi fick jobba med personal som vi inte känner sedan innan. Den enda identifieringen vi har är ett namn skrivet med tusch på en skyddsrock, och ett par ögon ovanför ett andningsskydd bakom ett visir.

Patienterna är sjuka, mycket svårt sjuka, många ligger kopplade till respirator, de flesta hjälper vi till att bli friska igen och få komma hem. En del dör tyvärr. Anhöriga får inte komma och hälsa på, de enda patienterna har är oss, anhöriga till patienter litar på oss. Glädjen när en patient efter många dagar i respirator kan få se och försöka tala med sina anhöriga via facetime samtal är lika stor som sorgen när någon inte klarar sig.

Som Anestesisjuksköterska skulle vi bland annat ansvara för alla läkemedel både intravenösa och per os. Det handlar inte alltid om läkemedel som vi anestesisjuksköterskor är vana vid att hantera, många av de läkemedel vi administrerar är nya för oss. Läkemedlen som används inom intensivvården är ofta potenta och det kräver en kunskap om hur det ska ges och vilka läkemedel man kan kombinera. Att koppla ihop läkemedel som inte är kompatibla med varandra kan få livsfarliga konsekvenser. Även doser och infusionshastigheter av läkemedel som för en van Intensivvårdssjuksköterska är självklara är för oss Anestesisjuksköterskor inte alls självklara.
Vi förväntades också hantera alla infarter med att byta slangar och kopplingar. Rutiner som för oss var helt okända.
Vi förväntades kunna all för oss ny apparatur från en dag till en annan. Detta och hela situationen att vårda i en helt ny miljö skapade en stress och en känsla av att vara otillräcklig

och okunnig. Det kräver också att vi själva frågar och läser på ordentligt, ett ansvar som läggs på oss som enskilda yrkesutövare eftersom arbetsgivaren inte har gått ut och utbildat oss.

Som operationssjuksköterska skulle vi arbeta mestadels med omvårdnaden av dessa patienter. Vanligtvis är vi vana vid att hantera sövda patienter, och assistera läkaren i en steril miljö med våra professionella kunskaper inom operationssjukvård. Denna nya arbetsplats, och nya värld, som vi blev inskickade till var så långt ifrån den vård vi är vana vid. Men som alltid så gör vi allt för våra patienter, men flertalet av oss har inte arbetat i IVA miljön med dessa läkemedel, sprutpumpar, ventilatorer, respiratorer, och i denna typ av omvårdnad någonsin eller på på många år, då vår vardagliga vårdmiljö inte är lik den vårdmiljö som vårdavdelningar inklusive Intensivvården är. Ingen hade tid att visa oss och lära oss, det räknades bara med att vi kunde detta. Rutiner som för intensivvårdssjuksköterskor och intensivvårds undersköterskor är självklart fick vi gissa oss till och fråga oss fram och göra så gott vi kunde. Känslan av vilsenhet var enorm, men alla som jobbar här är proffs så vi har löst detta. Men det har kostat! Vi var sedan innan trötta och slitna pga att vi under lång tid varit underbemannade och täckt upp vakanser på vår egen avdelning. Gör vi något fel kan det få stora konsekvenser för våra patienter.

Undersköterskorna på operation 1 som normalt jobbar med att passa på operationssalen det vill säga att tillsammans med övrig personal förbereda patienten inför operationen och som sedan hjälper till att ge operationssköterskan sterila produkter under ingreppet har också varit placerad på Iva-2. De flesta av dem har ingen tidigare erfarenhet av Iva-vård och den speciella miljö som det innebär. De har precis som övrig personal på operation känt sig vilsna och inte vetat vad som förväntas av dem. De är proffs och har gjort det bästa av situationen tillsammans med övrig personal på anestesikliniken.

Operationspersonal som vanligtvis jobbar på operation i Skene blev flyttade till OP 1 i Borås, de gick från att jobba vanlig dagtid, måndag-fredag, till att jobba dag/kväll/helg/röda dagar, med akut operationssjukvård och Intensivvård, som inte finns på deras ordinarie arbetsplats. Även personalen på Op 2 på SÄS har fått ändra sina arbetstider radikalt från måndag-fredag och inga kvällar till dygnets alla timmar och varannan helg och med andra patienter kategorier på Op 1 samt covid-patienter på IVA. De fick inte heller upplärning eller bredvidgång.

Personalen som varit kvar och arbetat på operation har fått högre arbetsbelastning, samt utfört ingrepp som vi inte är vana vid. Vi har varit färre personal och har inte varit anpassade till den verksamhet som vi har bedrivit.

Att komma till en ny arbetsplats, till ett helt nytt yrke tär på krafterna både fysiskt och psykiskt. Alla vi är sjuksköterskor och undersköterskor i grunden. Dock finns det ändå en anledning till att det är 1 års specialistutbildning på högskola för att bli Intensivvårdssjuksköterska och att det krävs många veckors bredvidgång innan man kan jobba självständigt som undersköterska på IVA. Precis som det krävs 1 års specialistutbildning på högskola för att bli Anestesisköterska respektive Operationssköterska. På sjukhuset finns grundutbildade sjuksköterskor som också arbetar

på Covid-IVA, men de fick 2 dagars utbildning, via högskolan, för att lära sig jobba där, sen fick de gå bredvid inne på IVA innan de började jobba på riktigt, detta fick inte vi! Vi upplever ångest när vi går in och jobbar på IVA, en känsla av otillräcklighet,en rädsla att begå misstag och att min yrkesskicklighet inte räcker till.

Det har funnits en osäkerhet kring skyddsutrustning. Andningsskydd som inte sitter tätt, vissa har fått tejpa runt dem för att få dem täta. En del dagar fick vi höra att vi bara fick byta andningsskydd 1 gång per pass för det fanns inte utrustning så det räckte. Det vill säga att vi inte ens kunde få gå ut på toaletten, för då måste vi ta ett nytt andningsskydd när vi går tillbaka in.
Värmen i skyddskläderna är hög, man svettas och varken kan eller hinner fylla på med vätska. Aldrig tidigare har Resorb, vätskeersättning erbjudits oss vi våra pauser.

Att andas i ett andningsskydd är jobbigt då de sitter tätt,de trycker och skaver i ansiktet, man blir torr i munnen.

Vi fick tidigt veta att vi måste börja jobba varannan helg, istället för var fjärde helg. En stor omställning för oss och våra familjer. Schemat ändras ständigt, trots hjälp från HR, gick inte våra scheman ihop, utan de ändras fortfarande dagligen.

Många av oss fick problem med sömnen, svårigheter att sova och mardrömmar. Stresspåslaget i kroppen gör sig dagligen påmint, med spänningar och värk. Ångest varje gång sms signalen i mobilen kommer om extrapass som måste täckas, eller ordinarie arbetsturer som måste ändras med kort varsel. Ångest om man inte tar ett extra pass för att vi inte orkar eller kan, för då tvingas en kollega kanske ta fler. Annars blir vi beordrade att arbeta. Besvikna familjemedlemmar när vi helt plötsligt måste jobba istället för att vara lediga.

Ständig rädsla för att drabbas av smittan, vi har kollegor som blivit sjuka. Rädsla att dra med sig smittan hem till familjen är stor. Våra liv står på paus, vi kan inte planera ett liv utanför jobbet.
Hemma ska vi försöka leva som vanligt, för att nästa timma kastas in i det värsta scenariot med de svårast sjuka. De flesta människor i samhället är rädda för viruset, de kan distansera sig och hålla avstånd, det kan inte vi.

Snart skulle vi få semester, en semester som vi, våra barn och respektive längtat efter. Ännu vet vi inte om, när och hur länge vi kan få vara lediga. Våra familjer får börja planera om, får vi ens semester ihop? Hur ska småbarnsföräldrar lösa det med förskolor och fritids som stänger? Semester i September, nu när semesterperioden är förlängd, när våra barn är i skolan och våra respektive arbetar är inte något vi vill ha.

Hela situationen är speciell, och vi förstår att vi alla måste hjälpas åt, men vi saknar respekten för våra olika yrkesroller, förståelsen för hur vi mår, förståelsen för oss. Ingen chef har någonsin frågat hur vi mår. Sanningen är den att vi inte mår bra, vi är trötta, slitna, vi gråter av trötthet, för vi har anpassat oss till situationen, slitit och ställt upp, och vi gör det för våra kollegor, för varandra. Det är nog på tiden att fler ser oss! Pengar är inte allt, men det gör mycket och det är ett litet bevis på, och ett tack för vad vi gör! Det är vi som befinner oss på golvet, som räddar liv, det är vi som tar hand om er och era anhöriga när ni/de behöver oss, och vi gör det på ett otroligt professionellt sätt och det är inga hjälteinsatser, det är vårt vardagliga jobb. Men vem ska göra det när vi inte finns där längre? När vi blir sjuka och inte orkar mera? Vi behöver inte fler chefer eller folk bakom skrivbord, med höga löner som talar om för oss vad vi ska göra och hur, det vet vi och kan vi själva. Från vår ledning möts vi med orden, att detta är en speciell situation som vi aldrig behövt möta tidigare och vi är anställda för att jobba med detta, tro oss det vet vi! Desto mer imponerande av oss på golvet som utsatt oss och tvingats hantera denna situation, och gjort det bra!.

Vi önskar respekt från er i bestämmande positioner, att ni sätter er in i, och försöker förstå vilken tuff vår vi haft! Vi lever inte kvar på Florence Nightingales tid då sjuksköterskeyrket var ett kall. Vi vill ni visar oss respekt och förståelse på annat sätt än genom att applådera eller att i tidningar uttala er om hur duktiga vi är! Vi vill ha rimlig ersättning för den situation vi har utsatts för, och för våra flyttade semestrar. Högre löner, för utan oss, vad händer då? Ni ska också vara medvetna om att när Covid-19 situationen har lagt sig kommer saker och ting inte återgå till det normala för oss. Då ska vi påbörja arbetet att operera ikapp för att minska på de köer som bildats under Covid-19 perioden då alla planerade icke livsnödvändiga operationen skjutits upp. Det kommer att krävas otroligt mycket av oss då precis som nu.

Vi vill ha ett lönetillägg/risktillägg för att vi med kort varsel ändrat scheman, ändrat arbetsuppgifter, byte av arbetsplats och arbete med ständig risk för att själva bli smittade. Vi anser att 5000 kr/ månaden från april tills dess att vi återgår till vårt vanliga schema och vanliga arbetsuppgifter är en rimlig ersättning. Vi vill ha en höjd sjukersättning om vi tvingas bli hemma på grund av sjukdom och en höjd ersättning för extrapass. Det är på sin plats att ni tackar oss med lön. Applåder och muntligt beröm betalar inte vår mat eller taket över våra huvuden.

Charlotte Lornell operationssjuksköterska
Ida Windhage anestesisjuksköterska
Johanna Hederen operationssjuksköterska
Karin Engvall operationssjuksköterska
Hanna Kransvik operationssjuksköterska

Anställda vid OP 1 SÄS Borås

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, Okategoriserade, semester, Villkor

Är det verkligen för mycket begärt?

25 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Om denna vår blivit som planerat skulle jag idag gått på en väns specialist-firande och samtidigt firat min egen födelsedag lite sådär lagom. Istället jobbar jag natt, på covid-IVA. Ni som har jobbat natt med mig vet att jag är inte världsbäst på nätterna utan mår ganska dåligt. Nu har jag kommit fram till att jobba natt på mitt vanliga jobb är inget jämfört med natt på covid-IVA.

Jag blir totalt slut. Efter 5 veckor på covid-IVA är jag trött.

Jag gör arbetsuppgifter som är helt utanför mitt specialistområde, jag har fått lära mig på vägen. Det är nya patientkategorier för mig, nya apparater, läkemedel jag inte är van vid, nya kollegor, nya lokaler och dessutom på tre olika arbetsplatser. Patienterna är också väldigt sjuka.

Jag längtar efter semestern!… och jag behöver den.
Och nu har Sahlgrenska tagit bort en av mina semesterveckor och säger att den får jag ta i september.
Jag förstår att vi måste få det att gå ihop men jag och mina kollegor jobbar extremt hårt och anstränger oss till vårt yttersta.
Ska vi kunna fortsätta jobba på detta sättet behöver vi någon form av kompensation för den ledighet vi inte får, men allra mest önskar jag mig 4 veckors sammanhängande semester under sommaren!

Therese Winell
barnsjuksköterska på covid-IVA
Sahlgrenska universitetssjukhuset

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, semester


Här bloggar avdelning Västra Götaland

Sök

Senaste inläggen

  • Till politiker i Tranemo kommun
  • Lägesrapport från en annan del av verkligheten
  • Partsmodellen levererar under krisen
  • Vårdförbundets medlemmars livsviktiga insatser under coronapandemin måste belönas!
  • Skämskudde VGR!!

Arkiv

Kategorier

  • #covid19
  • #facketgörskillnad
  • #HÖK19
  • #livsviktigayrken
  • #minyrkesdag
  • #partsmodellen
  • #sjuksköterskansår
  • #tackamedlön
  • #TCO
  • #vardpol
  • #vgrpol
  • Ambulans
  • Arbetsmiljö
  • Arbetstid
  • årsmöte
  • Barnmorska
  • bemanningssjuksköterska
  • Biomedicinsk analytiker
  • delegering
  • demokrati
  • Dokumentation
  • Etik
  • Fackpampar
  • Förtroendevald
  • HBTQ
  • Hemsjukvården
  • Internationella kvinnodagen
  • Jämställdhet
  • Kollektivavtalets dag
  • kommunen
  • Legitimation
  • Lön
  • mänskliga rättigheter
  • Okategoriserade
  • Politik
  • Pride
  • primär vård
  • Röntgensjuksköterska
  • Säker vård
  • semester
  • Sjuksköterska
  • Sjuksköterskedagen
  • Skolsköterskor
  • Student
  • undersköterska
  • valberedning
  • Vårdförbundet
  • Villkor
  • West Pride

Senaste kommentarer

  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Anne Karin Höglund om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!

För redaktörer

Logga in här

RSS Nyheter från webben

  • Motion - ett förslag till förändring!
  • Nominera - påverka idag och i framtiden!
  • Lön, prepp och pepp - aktiviteter för kommunanställda i Västra Götaland
  • Anna Asplund - Årets förtroendevalda!
  • TCO Göteborg uppmärksammar internationella kvinnodagen

Facebook

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.