Sommarens tema om arbetstider har genererat i allt fler signaler på att något inte står rätt till vad gäller primärvården. Samverkande sjukvård är att en kedja som inte är starkare än sin svagaste länk. Just nu stavas den svaga länken; primärvården. När primärvården abdikerar rasar hela idén med vårt sjukvårdssystem, så som det är tänkt att se ut idag. Människor ska vårdas hemma, men hur ska det gå till utan en fungerande primärvård? Primärvårdens misslyckande med att leverera god vård, under New public management, smittar av sig på både slutenvård och kommun. Som tredje part deltar de så gott som aldrig aktivt i planeringen av vården, vilket bakbinder de andra aktörerna från att göra sitt bästa. Patienter faller dagligen mellan stolarna, lidandet och de ekonomiska kostnaderna är enormt!!!

Medarbetarna i vården är skyldiga att rapportera om det händer något som kan innebära en risk för patienter eller arbetstagare. Här kommer en färsk avvikelserapport (ändrat lite så ingen ska behöva känna igen sig) från en vårdcentral i Västra Götaland. Man kan inte annat än hoppas och instämma med Lene i ”Det är nu, idag, vi sätter stopp!” att det måste skrivas många, många fler.

Dagens ”medcontrol” från primärvården:

 Arbetsmiljön för sjuksköterskorna försämras dagligen.

Varje dag arbetar sjuksköterskorna i telefonrådgivning. Redan när vi öppnar slussen och börjar dagen, har vi nästan inga läkartider för akuta besök. Det gör att personen som ringer in kl 8.01 inte får en läkartid samma dag – även om sjuksköterskan egentligen bedömer att det behövs.

Det redan svåra arbetet sjuksköterskorna gör med att bedöma personens hälsotillstånd utan att se honom/henne försvåras av att inga jourtider finns​. Ej heller mottagningstider hos distriktssköterska eller specialistsjuksköterska (eftersom vi sitter och svarar i telefonen).

 Alla som ringer behöver inte tid, många kan få hjälp med egenvård, men risken finns att man på grund av stress/brist på möjlighet att ge tid för ett besök, förr eller senare missas något som leder till en allvarig konsekvens för patienten och/eller sjuksköterskan.

Arbetet organiseras inte så att läkarna gör det ingen annan yrkeskategori har befogenhet till. Det gör att de söker sig till andra arbetsplatser med en drägligare arbetsmiljö.

Bristen på läkare  leder till för få läkartider och brist på övrig kompetent personal leder till ineffektivitet. Sjuksköterskornas specialistkompetens tas inte till vara.

Konsekvensen av tillfälliga hyrläkare som ”kommer och går” är att patienterna inte får provsvar, inga röntgensvar, ingen uppföljning bokas och dessa patienter belastar sedan sjuksköterskorna med ännu fler samtal i telefon.  Bristen på läkartider leder alltså till att planerade besök hamnar på tider som endast ska bokas samma dag dvs jourtider, vilket leder till en svår arbetssituation för sjuksköterskorna som svarar i telefon.

Samarbetet mellan yrkesgrupperna saknas på vårdcentralen, främst emellan sjuksköterskor och läkare. Alla ser till sitt eget arbete. I nuläget sätts ramar, riktlinjer och pekpinnar upp för att skydda/bevara läkarna så att de inte slutar. Det leder till stora negativa konsekvens för sjuksköterskornas arbetsmiljö, vi blir allt mer intryckta i ett hörn utan möjligheter att använda vår kompetens. Detta tillsammans med missnöjda, arga, irriterade, ledsna patienter som gapar, skäller och hotar sjuksköterskan i telefonrådgivningen.  

Droppen denna veckan var när en läkare skäller ut en sjuksköterska som gjort sitt arbete så att hen gick hem gråtande från arbetet. 

Vem ska rädda primärvården?