Politik

Vårdförbundet välkomnar lönesatsningen i VGR!

23 augusti, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

**Äntligen!** -jublar hela avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland, dock bara en tredjedel på bild.

Lön är nog den fråga som mest förknippas med ett fackförbunds uppdrag. Vårdförbundet är därför självklart positiva till den särskilda satsning som politiken i Västra Götalandsregionen (VGR) nu gör på jämställda och konkurrenskraftiga löner under år 2022 – 2024.
Vårdförbundet avdelning Västra Götaland har lagt mycket kraft på att argumentera för att våra medlemmars löneläge måste förbättras.

Redan år 2016 kom en lönerapport från Vårdförbundet nationellt som visade på att Vårdförbundets medlemmar har en mycket sammanpressad lönestruktur jämfört med likvärdiga medellånga högskoleutbildningar. Detta tog parterna höjd för i vårt gemensamma löneavtal, HÖK 19, där stort fokus lades på en ökad lönespridning men även på kompetens, specialistkunskap och erfarenhet. Efter två år med det nya löneavtalet är effekterna i VGR gällande ökad lönespridning mikroskopiska och erfarenhet är inte heller en framgångsfaktor gällande löneutveckling. Detta föranleds av att avtalet inte har backats upp med de pengar som behövs för att uppnå de effekter som avtalet avser.
Med andra ord, när chef ska försöka följa löneavtalets intentioner så finns det inga pengar att göra det med. Det blir ett omöjligt uppdrag.

Vi ser att våra medlemmar i regionen blir alltmer medvetna om sitt stora bidrag till samhället och har börjat ställa högre krav vid löneförhandlingar. Så ska förvaltningarna i VGR kunna försörja sin verksamhet med biomedicinska analytiker, sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och barnmorskor i framtiden så måste arbetsgivaren klättra ifrån positionen sämst i klassen gällande medellön.
Vi vet alla att det inte är lokaler, läkemedel och utrustning som vårdar, behandlar, botar och räddar liv, det är kompetens, kunskap och erfarenhet.

Denna särskilda satsning på lön som görs från politiken i VGR med 700 miljoner kronor över 3 år till totalt 42 olika yrken där Vårdförbundets yrkesgrupper ingår välkomnas. Vi ser att man äntligen har insett behovet av att värdera sin personal. Kompetensförsörjning av sin verksamhet gäller yrken i alla led, både i patientnära vård och i ledarskapsfunktioner. Första linjens chefer och övriga chefsled kommer inte finna sig i att i längden ansvara för en anorektiskt bemannad verksamhet där allt handlar om att kortsiktigt leta tillräcklig bemanning för att klara nästa dygn. Det finns en gräns för alla för under vilka förutsättningar man vill jobba.

Att nå upp till rikssnittet gällande medellön räknar vi som ett första steg. Vi antar nu att man samtidigt har ett långsiktigt perspektiv på denna satsning så man efter år 2024 ökar budgetramarna till regionens alla förvaltningar motsvarande den summa man nu kommer öka lönerna med. Annars blir denna satsning inget annat än ett kommande effektiviseringskrav i en redan underfinansierad verksamhet som helt skulle förta nyttan med satsningen.

Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Västra Götaland
Ordförande
Anne Karin Höglund
Vice ordförande
Christina Wernstedt
Styrelseledamöter
Susanne Blom Persson
Branka Djukanovic Svensson
Martin Håland
Anna-Karin Johannesson
Lene Lorentzen
Jeanette Ros
Pernilla Widholm Jolgård

En Pandemi vs Ett hållbart yrkesliv?

19 april, 2021 by Gästbloggare

Nina Nilsson skyddsombud — Nina Nilsson,
Intensivvårdssjuksköterska

I rollen som Förtroendevald/Skyddsombud står jag nu 9 april och får frågorna: ”Kommer vi att få vår semester i sommar? Är det ens realistiskt?”. ”Kommer vi att få något för all tid och slit vi gör och all extra tid vi är på jobbet – vem lyssnar till oss- vem förstår?”

Pandemin Covid-19 har pågått i över ett år. Den är inte längre en ”oförutsedd händelse”. Lika lite är vår semester till sommaren 2021 en oförutsedd händelse, snarare en rättighet skulle jag säga och ett måste för att orka.

Ja, jag är skyddsombud på Intensiven under en pandemi. Aldrig någonsin har väl arbetsmiljön och våra arbetsvillkor varit viktigare. Att vara fackligt ansluten och ha någon att vända sig till med sina frågor som medlem.

I organisatoriska perspektiv talas det om balansen mellan krav och resurser. En obalans i detta nu där medarbetare snarare försöker upprätthålla verksamheter utifrån krav men inte får tillgång till resurser, återhämtning, vila och skälig ersättning för insatsen. I ett fackligt perspektiv talar vi om löneutveckling för ett helt yrkesliv, rätten till semester och bemanningsnycklar där vi räcker till i vår vardag i våra verksamheter. Rätten till goda arbetsvillkor för att stanna kvar och samtidigt rekrytera nya kollegor och bibehålla kompetens och erfarenhet i en god kombination.

I ett pandemiskt perspektiv talar jag om rätten till skäliga arbetsvillkor och rätten till ersättningar där medarbetaren i detta nu är central för en funktion över tid. Det måste hända något och det måste ske NU! Det är tyst i Sverige – alldeles för tyst. Ta oss inte för givet- ta oss inte som en självklarhet att vi står kvar i denna pandemi och inväntar er med beslutsfattande position.

21 Regioner kan inte enskilt sitta och diskutera eller ”lägga locket på”. Tystnaden och bristen på att lyssna till medarbetare skadar vår hälso- och sjukvård. Medarbetare går när man inte syns. Vi är redan för få, vi kan inte bli färre. Intensivvården har nationellt eskalerat med allt vi har. Tredje vågen sköljer in över oss och varje dag är en ny gryning men andra förutsättningar. Det krävs nationella beslut för en fungerande vård under pandemi. En handlingskraft för svensk sjukvård här och nu.

Politiker, beslutsfattare i Regioner. Beslutsfattare i Västra Götalandsregionen! Vad ska jag svara mina medkollegor/ medlemmar och hur många står kvar bredvid mig när sommaren 2021 gör entré?

Timglaset har för längesedan runnit ner, tid för betänkande är slut.

Agera NU!

Nina Nilsson, förtroendevald och intensivvårdsjuksköterska

Nina Nilsson
Intensivvårdssjuksköterska
Intensiven 227 Mölndal
Förtroendevald/Skyddsombud Vårdförbundet
Västra Götalandsregionen

Till politiker i Tranemo kommun

26 februari, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Johanna Stenberg legitimerad sjuksköterska och förtroendevald för Vårdförbundet i Tranemo kommun skriver ett öppet brev till politiker:
”Hur avser ni att avtalet HÖK-19 ska följas? Hur ska vi klara omställningen till Nära vård som pågår just nu, och hur premieras kompetens och vidareutbildning för sjuksköterskor i Tranemo kommun? ”

I Västra Götalands uppdragshandling för omställningsområde utveckla den nära vården¹, kan man bl.a. läsa följande:
”Nära vård grupperas i tre delprogram; Utveckla vård i hemmet, etablera närsjukvårdscentrum och stärka hälso- och sjukvårdens bas.” Vidare står att en ”utvecklad vård i hemmet gör det möjligt för fler patienter med komplexa vård-och omsorgsbehov att få personcentrerad, teambaserad, proaktiv vård i det egna hemmet i stället för sjukhusvård. Det innebär att vården blir mer tillgänglig, individanpassad, trygg och mer ändamålsenlig, det vill säga vårdens kvalitet ökar.”

Omställning till nära vård/vården flyttar hem kräver större kompetens och mer resurser. Allt fler mycket sjuka och vårdkrävande personer vårdas i det egna hemmet i stället för på sjukhus och det ställer höga krav på kompetens och ökad tillgänglighet. Tranemo kommun har sedan tidigare en kompetensförsörjningsplan med ett mål där hälften av sjuksköterskorna i hemsjukvården ska ha en adekvat vidareutbildning, t.ex. till distriktssjuksköterska. I nuläget är det endast 7 av 29 sjuksköterskor, vilket motsvarar ungefär 20%. Vidareutbildade sjuksköterskor behövs för att trygga patientsäkerhet, helhetstänk och utvecklingsarbete mot hemsjukvård.
Hur ska vi behålla och rekrytera kompetenta sjuksköterskor och vara en attraktiv arbetsplats?
Vi har inte sett någon ökning av tjänster, snarare neddragningar och svårigheter att täcka vikariat och tjänster, oavsett vidareutbildning eller ej. Många känner sig otillräckliga, både fysiskt och mentalt.

Vårt gemensamma avtal, HÖK-19², lyfter särskilt lönenivåer, lönespridning och prioritering av särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor; de som har lång erfarenhet av sjuksköterskearbetet, är trygga, stabiliserar gruppen och utvecklar verksamheten. Vårdförbundet menar att ca var 4:e person bör vara särskilt yrkesskicklig, särskilt i en grupp med så lång erfarenhet som många här faktiskt har. Vi tycker att dessa personer bör ha en löneutveckling på ca 10,000 kr/månad under det treåriga avtalet.

De fem sjuksköterskor som i Tranemo kommun bedömts som särskilt yrkesskickliga har på två år fått en total löneökning på ungefär 500 kr utöver ”vanligt påslag”. Fem sjuksköterskor motsvarar ca 15% om vi bara räknar omsorg. Tar vi även med skolsköterskorna blir siffran än lägre.

Vi arbetar alla dagar, hela dygnet. Under det gångna året har våra medlemmar slitit hårt i nära kontakt med covid-19, utan möjlighet att backa undan från sjukdomen. Vi har snabbt tagit till oss stora mängder ny information, skapat och anpassat oss till nya rutiner och handlett omvårdnadspersonal. Allt för att ta hand om våra patienter på bästa sätt. Många av oss har själva blivit sjuka.

För detta får vi nu ett påslag på 2%, där chef förfogar över 1,7%. Med det påslaget finns ingen chans att följa vårt gemensamma avtal, jämna ut eventuella snedsitsar och främja en god löneutveckling. Vid löneöversyn hänvisas siffrorna tillbaks till politiken, så därför frågar jag nu er.
Hur avser ni att avtalet HÖK 19 ska följas? Hur ska vi klara omställningen till Nära vård som pågår just nu, och hur premieras kompetens och vidareutbildning för sjuksköterskor i Tranemo kommun?

Med vänlig hälsning,
Johanna Stenberg
Legitimerad sjuksköterska och
förtroendevald för Vårdförbundet i Tranemo kommun

Vi vill bli tackade på riktigt

12 juli, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

**Marcus Eriksson**
Legitimerad biomedicinsk analytiker
Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset

Hälso- och sjukvårdsdirektör Ann Söderström skrev i Göteborgs-Posten ett insändarsvar där hon tackar oss på klinisk mikrobiologi, efter min kollega Marie Karlssons insändare om vårt missnöje över att vi som sliter som djur med att analysera alla covid-19-prover inte ens har fått ett tack från varken sjukhuset eller regionen. Ett tack i Göteborgs-Posten upplever vi inte är tillräckligt.

Arbetsbelastningen är i skrivande stund oerhört hög för oss biomedicinska analytiker som kämpar nästan dygnet runt för att hinna analysera den kolossala mängden prover som sköljer över oss. Vi skall hinna analysera ett mycket stort antal prover avseende SARS-CoV-2, men vi ska också hinna analysera alla andra sjuka patienters prover avseende andra agens, exempelvis HIV hos HIV-infekterade eller neutrotropa virus hos patienter med svår meningit eller encefalit, som också behöver ett svar i tid. Allt detta med i princip lika stor bemanning som innan pandemin. Detta har medfört en fullständigt orimlig arbetsbörda för oss medarbetare på klinisk mikrobiologi – under lång tid – vilket är en fara för vår hälsa. Vi vet inte hur länge detta kommer att hålla på, men vi är alla redan väldigt, väldigt trötta och utarbetade.

Tyvärr känner vi oss inte sedda. Vi biomedicinska analytiker som analyserar alla covid-19-prover är nyckelpersoner i denna pandemi, men inte en enda gång har vi uppmärksammats eller tackats i något sammanhang överhuvudtaget. Det är många viktiga frågor som vi biomedicinska analytiker med vårt arbete besvarar i denna pandemi. Är patienten smittad? Är vårdpersonal smittad? Hur många är smittade? Hur många har antikroppar?
Utan oss – ingen diagnostik eller statistik.

Vi ser gärna att hälso- och sjukvårdsdirektör Ann Söderström och sjukhusdirektör Ann-Marie Wennberg tar sig tid att besöka oss på klinisk mikrobiologi för att mer personligt tacka oss för det arbete som vi utför i denna svåra tid, tillsammans – för patienten. Allra helst vädjar vi om att få vårt arbete värderat genom att bli tackade med lön.

Marcus Eriksson
Legitimerad biomedicinsk analytiker
Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset

Politiker i VGR, fatta beslut om höjd semesterersättning!

23 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

**Gunilla Edholm, legitimerad sjuksköterska och instruktör har skrivit ett öppet brev till politiker i VGRs regionstyrelse samt hälso- och sjukvårdsstyrelse. Här presenteras brevet i sin helhet.**

Till oppositionsråd för (S) i Regionstyrelsen:
Bästa Helen Eliasson!
Jag skriver till dig och dina kollegor i Regionstyrelsen med anledning av den usla ersättningsnivån som i nuläget gäller för den tvångsförflyttade semesterveckan för oss inom vården med hopp om att det kan påverka ert beslut den 23/6.

Jag jobbar vanligtvis på Hjärt-Lungräddningscentrum på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Nu är jag en av många som med kort varsel från en dag till en annan fått ställa om och hjälpa till i vården pg a covid-19.
Det är 30 år sedan jag jobbade som legitimerad sjuksköterska på sjukhus och bara det ställer stora krav på mig att med snabb upplärning fungera som sjuksköterska på hjärtintensiven (HIA) och dessutom fått gå från dagtidstjänstgöring in på schema med kvällar och helger vilket påverkar vardagen rejält. Jag kunde inte planera mitt liv då jag fick väldigt kort framförhållning gällande min arbetstid 🙈, nu har jag fått ett sommarschema.

Västra Götalandsregionen – ”Sveriges bästa offentliga arbetsgivare” är er vision och något ni då ska jobba för. Just nu anser jag att det bara är tomma ord.
Hur tänker Regionen att de ska få en fungerande vård framöver? 🤔
Det kräver personal och det kokar på sjukvårdens golv nu. 😰🤬
Ett flertal tänker på att säga upp sig och flera har redan verkställt det.

Att man på Riksdagsnivå har beslutat att anställda på privata företag får förmånen att gå hemma med 92% lön är dem väl unt och jag förstår tanken bakom men… att vi som räddar liv jobbar hårdast nu och framöver inte får något stöd från Regionen mer än ”Ni är så duktiga, det är tack vare er som vården fungerar bla, bla, bla… gör mig provocerad, uppgiven, ledsen och arg.
😰🤬
Alla inom vården sliter ont nu och kommer att göra framöver om den uppkomna vårdskulden skall kunna lösas. I Västra Götalandsregionen blir vi tackade med att tvingas flytta en till två semesterveckor med en usel ersättning och ett budskap att förvaltningarna har ansvaret men med det kommer inga pengar.

GE OSS EN SKÄLIG ERSÄTTNING NU så att vi inom vården som verkligen behöver återhämtning för att orka hjälpa alla sjuka nu och framöver får ett erkännande och en anständig ersättning för att vi inte får fyra veckors sammanhängande semester under juni-augusti.
Jag skulle förstås önska att vi på HIA fick ta del av de extra 500kr/pass som tilldelats de på ”rena” covid-19-avdelningar. Vi jobbar ofta i full skyddsutrustning och måste ta emot vissa patientgrupper t ex de med covid-19 och hjärtpump i väntan på hjärttransplantation men inkluderas ändå inte.

Att Herr Ordförande (Johnny Magnusson (M)) i Regionstyrelsen anser sig veta att vi vårdpersonal inte skulle må bättre av en högre ersättning och tänker rösta emot är skrämmande och får mig att känna både ilska och förnedring. Det skulle förstås kännas fantastiskt att få ett erkännande och en skälig ersättning för en tvångsförflyttad semestervecka och endast tre veckors sammanhängande semester när vi som mest behöver det 🥵😡😥

Hoppas att du Helen och övriga beslutande personer i Regionstyrelsen har en rakare rygg och sundare syn på frågan🍀och röstar så att vi som har otur att vara på de avdelningar där vi TVINGAS flytta en veckas semester (det gäller inte alla avdelningar) får högre ersättning för den veckan än vi vanligtvis fått år efter år när vi självmant VÄLJER att ”sälja” för att lösa sommarbemanningen🍀

Bästa hälsningar
Gunilla Edholm, legitimerad sjuksköterska och instruktör
HLR-centrum
Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Inte ens ett tack till biomedicinska analytiker

22 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Marie Karlsson,
legitimerad biomedicinsk analytiker
Klinisk mikrobiologi
Sahlgrenska universitetssjukhuset

Jag kan inte uttrycka i ord hur det varit för oss de senaste två veckorna på Klinisk mikrobiologi – virusdiagnostik på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, det har varit fruktansvärt.

Helt utan förvarning, sent måndag eftermiddag 1/6, började det välla in kopiösa mängder prov, utöver den oerhörda mängd prov vi redan hanterar varje dag.
En otrolig insats av vårdcentralerna att lyckas skala upp så fort, ett enormt jobb och jag är verkligen imponerad. Men jag önskar att vi biomedicinska analytiker som ska hantera alla dessa prover åtminstone haft en sportslig chans att förbereda oss.
Allt kring provtagning och analys gällande covid-19 tycks ske utan kommunikation eller samarbete mellan Region Västra Götalands ledning och Klinisk mikrobiologi. Vi blir helt enkelt inte tillfrågade om laboratoriet har den kapacitet som krävs att hantera provflödet, ingen möjlighet att skala upp i förväg. I bästa fall får vi i dagsläget veta via olika sorters media att provtagning ska öka. Sen får vi så gott vi kan hantera det som kommer på stående fot och hoppas att ingen av kollegorna är frånvarande den dagen.

Provtagningen har ökat radikalt från och med måndag 15/6 och någon på högre ort har påstått att vi i Region Västra Götaland har laboratoriekapacitet att klara det. Samtidigt är vi på Klinisk mikrobiologi i en situation där det mesta börjar ta slut i form av plast och förbrukningsmaterial, vi vet ibland inte själva från dag till annan vilken analyskapacitet vi faktiskt har, vi drunknar redan i prover och allt som hör till, mina kollegor och jag mår dåligt psykiskt och fysiskt och vet inte riktigt vart detta ska sluta för oss själva som människor.
Vi sliter tills vi bryter ihop av utmattning.

På något sätt ska vi fortsätta jobba, hantera ännu fler prover då vårdcentralerna skalar upp från dag till dag och fler viktiga personalkategorier ska få möjlighet att testa sig så att de kan jobba.

Från vecka 25, när denna massiva provtagning har startat, drog vi på lab även ner på personal då första gänget gick på välbehövlig semester. De som är kvar påbörjade ett oerhört ansträngande sommarschema.

Samtidigt som allt detta pågår tittar jag av en händelse på en presskonferens som Västra Götalands Regionen höll fredag den 5/6. Vår Hälso- och sjukvårdsdirektör Ann Söderström tackar hjärtligt vårdcentralerna och den provtagande personalen för att de gjort ett storartat jobb, med rätta. Men, efter att ha sett den presskonferensen ville jag mest gråta. Det var inte första gången den dagen och jag och mina kollegor har gråtit många gånger sedan dess.
Inte ens ett tack får vi biomedicinska analytiker av vår kära Hälso- och sukvårdsdirektör för det arbete vi utför. Inte. Ett. Tack.
Och jag vet att hon var väl medveten om vad den plötsliga och enorma provtagningen inneburit för oss, det var och är en ren katastrof.

Vad har vi för glädje av att ta prover på en massa människor på en och samma gång om vi på laboratoriet inte klarar av att hantera dem? Fortsätter det på samma sätt får vi i värsta fall slänga prover som vi inte hinner med att ens titta på, för att inte tala om analysera dem.

Den som i förlängningen blir drabbad av det här är patienten. Vi pratar om någons mormor, farfar, mamma, syster, son, våra kollegor som kämpar för att vårda dessa personer. För många kan det innebära en personlig katastrof om vi biomedicinska analytiker inte klarar att göra vårt jobb för att det brister i kommunikationen med vår ledning.

Sättet som vi biomedicinska analytiker blir behandlade på av vår uppdragsgivare är inte värdigt. Vi får inte ens ett tack. Det kan knäcka även den mest lojala av anställda.

Slutligen vill jag rikta ett stort och hjärtlig TACK till mina fina arbetskamrater i alla olika yrkeskategorier som jag omges av varje dag.
Ni är på riktigt helt makalösa! Det känns tryggt att ha er!
Utan er faller allt.

Marie Karlsson
Legitimerad biomedicinsk analytiker
Klinisk mikrobiologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset

Dags att ta hand om personalen!

22 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Jag jobbar natt på en beredskapsavdelning på SÄS. Vi fick ställa om från ortopedi till covid-19 i början av april. En enorm omställning för all personal. Vi visste inte alls vad som väntade oss och hade vi vetat det från början så hade vi aldrig velat göra detta. Inte för att vi hade något val, det var bara att göra.
För många av mina kollegor som precis har lärt sig ortopedi eller knappt hunnit träffa ortopedpatienter blev detta en väldigt stor omställning.
Vi har många gånger känt oss maktlösa, uppgivna och känslan av att trampa i kvicksand har varit konstant. Det vi ser och upplever varje arbetspass önskar jag inte ens min värsta fiende.

Jag har tröstat många kollegor innan de gått hem, låtit dem gråta ut och peppat dem för att de ska orka komma tillbaka nästa dag. De flesta nätter jag har jobbat var väldigt påfrestande och många gånger har jag gråtit i bilen innan jag åkt hem till familjen.
Vi är så bra på vårt jobb och så bra på att stötta varandra. Men var är uppskattningen och hjälpen från sjukhusledningen och politikerna? Den existerar inte.
Vi får bilder på blomsterbuketter från någons trädgård och käcka ord om att nu är sommaren äntligen här, njut av den härliga sommaren, via mailen.

Man tar beslut om att det ska jobbas varannan helg under sommaren fortare än de hinner blinka. Men att planera och besluta om vår lagstadgade semester tog evigheter. Vi får 8000 kr om vi tvingas flytta en vecka, ingenting om vi gör det frivilligt. Ersättningen är exakt samma som 2019 och då var det bara en vanlig sommar.
Det är ett hån mot oss som jobbar på golvet!
Vi behöver få vara lediga och återhämta oss.
Pengar kanske inte är allt, men det är i alla fall ganska mycket. Är vi inte värda mer än såhär? Ni förlitar er hela tiden på personalens snällhet och flexibilitet. Det måste bli ett slut på detta. Vi är också människor med familj och vänner, vi har också ett liv utanför jobbet.

Man profilerar intensivvården och infektionsenheten i sociala medier, visar hur de har ställt om och hur ”bra” det fungerar. Men vi på beredskapsavdelningarna då? Vi sliter som djur varje dag för att patienter ska få så bra vård som möjligt och försöka förebygga att patienten ska behöva intensivvård. Vi gör en heroisk insats men ingen uppskattning får vi. Många har ingen aning om hur vi haft det och har det nu.
Vi får 500 kr per arbetspass fram till 30:e juni, vad händer sen? Kommer pandemipatienterna helt plötsligt försvinna då?

Nu har vi snart hållit på med detta i 4 mån. Och vi är så trötta och slitna. Vi behöver få vara lediga och återhämta oss.

Vi önskar att ledningen kunde uppskatta oss mer för det arbete vi utför.
På ett sjukhus i Storbritannien har man till och med skickat hem ett brev, ställt till den anställdes familj, och tackat dem för de gjort det möjligt att låta deras mamma eller pappa jobba med covid-19, att de uppskattar det arbete de utfört. Det kanske inte låter mycket, men det visar ändå på någon slags uppskattning från sjukhusets sida.

Om gemene man skulle veta hur vi har det ibland på nätterna så skulle de bli mörkrädda.
Jag vill göra er uppmärksamma på hur vår arbetssituation är och att det är dags att ni börjar ta hand om personalen innan vi går in i väggen eller ser oss om efter annat jobb!

Vi är värda mer!

Med vänlig hälsning,
Therese Jensen
en arg och uppgiven nattsjuksköterska på beredskapsavdelining 1 SÄS

Vi förtjänar också 500kr extra

22 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Regionstyrelsen fattade 26 maj beslut om att medarbetare som arbetar i skyddsutrustning på enheter med inneliggande smittsamma covid-19-patienter får 500 kronor i extra ersättning per arbetat pass. Att vi inte är inkluderade är en mycket stor besvikelse för oss biomedicinska analytiker på virologen, viruslaboratoriet på Sahlgrenska universitetssjukhuset, där vi numera kämpar nästan dygnet runt med en orimlig arbetsbörda för att hinna analysera alla inkommande prover.

Under våren har vi jobbat häcken av oss med att analysera prover från patienter med misstänkt covid-19 för att kunna upptäcka smittade så att de kan försättas i karantän och därmed begränsa smittspridningen i samhället. Provsvaret som vår covid-19-diagnostik genererar är dock inte bara av stor vikt för patienten utan även för Folkhälsomyndighetens epidemiologiska arbete för att följa sjukdomens utbredning i befolkningen och för att skapa underlag åt regeringen som leder till att de vidtar diverse åtgärder i syfte att förhindra smittspridning. Med den diagnostik som vi utför räddar vi liv, både direkt och indirekt, dels genom att patienter med positivt provsvar samt vårdbehov snabbt får den vård som erfordras och dels genom diverse smittskyddsåtgärder för att förhindra transmission till andra som hade kunnat avlida av covid-19.

Sedan primärvården initierade masstestning av samtliga patienter med misstänkta covid-19-symtom är arbetsbelastningen nu värre än någonsin tidigare under denna pandemi – provflödet har ökat med flera hundra procent. Nu är det bara en tidsfråga hur länge till vi kommer att orka med den höga arbetsbelastningen – samtidigt som en tredjedel av personalstyrkan går på välbehövlig semester. Utöver vår covid-19-diagnostik ska vi förstås även hinna med all annan virusdiagnostik – analys av prover med andra viktiga frågeställningar som exempelvis HIV. Senare väntar oss troligtvis även en masstestning av antikroppar för analys av genomgången infektion, som vi också behöver klara av.

Jag önskar att regionstyrelsen och Sahlgrenska universitetssjukhusets ledning snarast besöker oss för att visa oss sin uppskattning. Vi gör också ett fantastiskt arbete, under svåra förhållanden som är långt utanför det normala. Vi är också välförtjänta av 500 kronor i extra ersättning per arbetspass.

Marcus Eriksson
biomedicinsk analytiker
Klinisk virologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset

Öppet brev till våra politiker i VGR

14 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Vi kräver att våra medlemmars behov av semester värderas högt!
Avdelningsstyrelse Vårdförbundet Västra Götaland

I Sverige har vi den svenska modellen där parterna, arbetsgivarna och arbetstagarorganisationerna, tecknar kollektivavtal om de villkor som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden. I VGR ser vi en annan ordning utveckla sig där regionens politiker, istället för att ge sjukhusförvaltningarna de budgetmedel de behöver för att värdera sin personal rätt, pytsar ut olika ersättningar genom politikerbeslut som dubbelt natt-OB, dubbelt helg-OB och nu också extra ersättning för en del av dem som jobbar med covid-patienter.

Då det står klart att de budgetmedel som beslutats om inte räcker till, läggs det förslag om andra ekonomiska lösningar. Just nu är det sjukvårdspersonalens, Vårdförbundets medlemmars semester, regionstyrelsen ska besluta om. Den ersättning som redan finns vid flytt av semestervecka, föreslås nu fördubblas. Regionstyrelsens Johnny Magnusson (M) anser inte att regionen har råd och har redan bestämt sig för att han inte kommer rösta ja när förslaget ska hanteras politiskt den 23/6. Han anser samtidigt att det inte blir mindre jobbigt för personalen om de skulle få mer betalt. Varför sjukvårdspersonal inte skulle reagera positivt på ekonomisk ersättning som alla andra är en illusion i stil med att de skulle vara hjältar och änglar.
Vårdförbundets medlemmar är högutbildade omvårdnadsproffs, inget annat.

Så till övriga politiker i regionstyrelsen som inte har bestämt sig, här kommer mer information.

Sommarersättningen utgår till individen som frivilligt, genom överenskommelse med sin chef, flyttar del av sin semester till annan del av året. Denna summa ligger på 8000 kr/vecka i VGR, och har gjort så i många år. Andra regioner erbjuder upp till 25 000 kr/vecka.

Det som händer nu är att arbetsgivaren, i stor skala, drar tillbaka redan beviljad semester, tvingar många av våra medlemmar att ta ut mindre än sin lagliga rättighet till 4 veckors sammanhängande semester, och för det utgår samma ersättning som för en som frivilligt flyttar en vecka. Upplevelsen för våra medlemmar är att det är gratis för arbetsgivaren att bryta mot lagen, att tvinga personalen att arbeta mer än de mäktar med. Hade de orkat med en semester på bara tre veckor så hade de frivilligt redan flyttat en vecka.

Men nu när de som mest behöver sina 4 veckor, nu när de stått i sina tunga skyddsutrustningar, riskerat fysiska och psykiska men av att gå till jobbet, sprungit med i arbetsgivarens höga tempo av verksamhetsförändringar som är fulla av arbetsmiljörisker, tvingas gå till nya avdelningar där man inte känner sina kollegor, inte känner patientklientelet, inte vet hur länge detta ska fortgå, så gör man de. När det behövs, så löper du linan ut, för patienten, för dina kollegor och för din arbetsgivare.

Så om Johnny Magnusson inte anser att denna uppoffring är värd mer än en frivillig flytt av en semestervecka så får vi vända oss till övriga politiker i Regionstyrelsen. I början av april sa finansministern att brist på pengar får inte, ska inte och kommer inte vara ett hinder för sjukvårdens arbete i Sverige mot coronaviruset.
Visa nu att regionstyrelsen i Västra Götaland förstår att vården av pandemins offer inte är beroende av hur många respiratorer, lokaler, militärtält, sövningsmedel eller syrgas som finns, det är beroende av att Vårdförbundets medlemmar med sin oumbärliga kompetens orkar gå till jobbet varje dag.

Vårdförbundet anser att en flyttad vecka är värd 30 000 kr. Tilliten till arbetsgivaren är skadad. Man får sin semester förkortad, förflyttad och i många fall liten eller ingen ledighet tillsammans med familj och vänner.
Våra medlemmar måste kompenseras!

Lene Lorentzen,
Anne Karin Höglund, ordförande
samt övriga styrelsen i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Hanteringen av personal rimmar dåligt med VGRs vision

3 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

(Obs! Avsändaren är anonym, bilden är lånad)

VGR – Sveriges bästa offentliga arbetsgivare?
Jag ställer mig högst tveksam till om Västra Götalandsregionen någonsin kommer nå upp till denna vision. Inte minst med tanke på hanteringen av NU-sjukvårdens personal.

Förutom genomförandet av flertalet tillfälliga förflyttningar med anledning av covid-19 och dess behov av omfördelning av personalresurser, vilket de flesta ändå har en stor förståelse för, riskerar flera att inte få någon sommarsemester tillsammans med familj och anhöriga.

NU-sjukvården nyttjar i år möjligheten att använda även september som semestermånad, just det är de nog inte ensamma om i Västra Götalandsregionen. Men att utesluta hela juni och första veckan i juli för semesterförläggning – det är unikt för just NU-sjukvården. Tidigare år har sjuksköterskor som frivilligt förlagt hela eller delar av sin sommarsemester, bland annat i september, erbjudits ekonomisk ersättning för det. Flera av oss har gjort det, vilket resulterat i att verksamheter fungerat även i semestertider.

Sommaren 2020 riskerar dock många medarbetare (i alla yrkeskategorier) att ofrivilligt få sommarsemester, helt eller delvis, förlagd till september utan någon som helst ekonomisk ersättning. De kompenseras med en extra semesterdag eller två beroende på hur stor del av semestern som förläggs i september.Tack och bock för det, ännu fler semesterdagar att kanske kunna få ut när ingen av ens nära och kära har semester, om verksamheten tillåter det. Eller så blir det så många sparade semesterdagar som verksamheten inte tillåter att den enskilde får ut i ledighet, så de måste betalas ut i pengar i januari i stället. Jag tror inte att det var avsikten med semesterlagens regler när den skrevs.

Hur tänker Västra Götalandsregionen och NU-sjukvården?
Anser ni sådant förfarande vara personalfrämjande och i linje med visionen om Sveriges bästa offentliga arbetsgivare? I så fall har vi vitt skilda åsikter i den frågan.

Legitimerad sjuksköterska i NU-sjukvården, medlem i Vårdförbundet