Västbloggen

Västbloggen

Västbloggen

Hanteringen av personal rimmar dåligt med VGRs vision

av Lämna en kommentar

(Obs! Avsändaren är anonym, bilden är lånad)

VGR – Sveriges bästa offentliga arbetsgivare?
Jag ställer mig högst tveksam till om Västra Götalandsregionen någonsin kommer nå upp till denna vision. Inte minst med tanke på hanteringen av NU-sjukvårdens personal.

Förutom genomförandet av flertalet tillfälliga förflyttningar med anledning av covid-19 och dess behov av omfördelning av personalresurser, vilket de flesta ändå har en stor förståelse för, riskerar flera att inte få någon sommarsemester tillsammans med familj och anhöriga.

NU-sjukvården nyttjar i år möjligheten att använda även september som semestermånad, just det är de nog inte ensamma om i Västra Götalandsregionen. Men att utesluta hela juni och första veckan i juli för semesterförläggning – det är unikt för just NU-sjukvården. Tidigare år har sjuksköterskor som frivilligt förlagt hela eller delar av sin sommarsemester, bland annat i september, erbjudits ekonomisk ersättning för det. Flera av oss har gjort det, vilket resulterat i att verksamheter fungerat även i semestertider.

Sommaren 2020 riskerar dock många medarbetare (i alla yrkeskategorier) att ofrivilligt få sommarsemester, helt eller delvis, förlagd till september utan någon som helst ekonomisk ersättning. De kompenseras med en extra semesterdag eller två beroende på hur stor del av semestern som förläggs i september.Tack och bock för det, ännu fler semesterdagar att kanske kunna få ut när ingen av ens nära och kära har semester, om verksamheten tillåter det. Eller så blir det så många sparade semesterdagar som verksamheten inte tillåter att den enskilde får ut i ledighet, så de måste betalas ut i pengar i januari i stället. Jag tror inte att det var avsikten med semesterlagens regler när den skrevs.

Hur tänker Västra Götalandsregionen och NU-sjukvården?
Anser ni sådant förfarande vara personalfrämjande och i linje med visionen om Sveriges bästa offentliga arbetsgivare? I så fall har vi vitt skilda åsikter i den frågan.

Legitimerad sjuksköterska i NU-sjukvården, medlem i Vårdförbundet

Till regionen med ambitionen att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare

av Lämna en kommentar

Det är 2020 och covid-19 pandemi. Knappt någon såg detta komma i januari. Kanske först i mars började vi alla inse att detta kommer bli tufft. Eller tufft,  – snarare tuffare. För arbetsmiljön inom vården var tuff redan innan covid-19.

Kris, det ordet har använts de senaste åren, speciellt inför vårdens största utmaning; Sommaren. Den kommer varje år som en överraskning – och löses med kortsiktiga akuta åtgärder. På många arbetsplatser är det dock sommarläge året runt, men mellan 1 juni och 31 augusti är det medeltemperaturen som säger oss att det är sommar. 

2020 är det ingen arbetsgivare som använder ordet kris inför sommaren. Det kallas i stället en särskildhändelse, som försöker lösas genom att NU-sjukvården flyttar sommaren en månad framåt, dock utan någon garanti att göra detsamma med medeltemperaturen och övriga familjemedlemmars semester, men samtidigt använda de allmänna bestämmelserna (kollektivavtalet). Inte de särskilda. De särskilda som skulle kunna vara extra pengar som varje enskild medarbetare kan använda på det sätt som genererar någon form av kompensation för den återhämtning och rekreation som årets semester inte leder till. Semesterlagens intention är rekreation. Det betyder stärkande eller upplivande miljöombyte för att återhämta krafter. Många behöver uppåt fyra veckor för att uppnå lugn och återhämtning. Speciellt när kroppen alltför många dagar producerat alltför mycket kortisol och adrenalin. Det är inte bara psyket som behöver återhämtning, även kroppen rent fysiskt. 

Vårdförbundet företräder barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor/specialistsjuksköterskor. Vi vill påstå att samtliga medlemmar på något vis blir påverkade av covid-19 situationen. Endera genom att direkt delta i vård och diagnostik av de svårt sjuka patienter som kommer till NU-sjukvården. Eller genom att kollegor blir förflyttade från arbetsplatsen och de som är kvar får högre belastning och inte heller vet när kollegor kommer åter. Men de blir garanterat påverkade genom att INGEN får semester före sjätte juli, trots att enskilda verksamheter både klarar det och behöver den tiden för att få till en fungerande verksamhet under sommaren. Vårdförbundet var oeniga med arbetsgivaren om att flytta våra medlemmars semester en månad framåt i tiden. Vi kan ha en förståelse för att ett fåtal medarbetare måste erbjudas semester i september, men då arbetsgivaren i tid inte ens försökt erbjuda medarbetare att frivilligt flytta semester – mot god ersättning – ser vi ingen vilja att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare. 

Att sköta en särskild händelse med hjälp av allmänna avtal, det blir ingen god kombination.

Normala år finns ett sommaravtal, inte ens det strösslas det på i år, samma ersättning som tidigare. Torrt och fnasigt, sänder det ett meddelande om att applåder samt gratis parkering är good enough…

Huvudskyddsombud med facklig tid, Vårdförbundet NU-sjukvården:
Anette Fristedt,
Anna Tjus,
Christian Sandberg
Magnus Hermansson
samt Anne Karin Höglund, ordförande i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Till allmänheten från personalen på NÄL

av Lämna en kommentar

Personalen på bilden (från Bohusläningen): Malin Cardesjö (infektionsavd.), Annett Bjelkne (infektionsavd.), Veronica Bernsand (operation/IVA), Sara Johansson (infektionsavd.), Linda Ahlqvist (operation), Anna Widenberg (operation), Marina Torge (operation), Stefan Heinze (operation/IVA) och Anna-Lena Nordh (operation) vill alla se bättre arbetsvillkor för att orka i längden.

Personalen på Norra Älvsborgs Länssjukhus har fått nog.
Vi har en pandemisituation som kräver mer engagemang av sjukhusledningen och ansvariga politiker. Under en lång tid har nu omvårdnadspersonalen larmat om situationen och inte fått gehör om hur påfrestande arbetsförhållandena är. Trots detta har personalen ställt upp och hjälpt till med dubbelpass och extrapass. Sedan kom covid-19 och situationen försämrades ytterligare. I Bohuslänningen skriver en insändare att de känner sig livegna, det krävs att redan pressad och orolig personal flyttas från sina ordinarie arbetsplatser till covidvården och personalen ställer upp som vanligt.

Semester
Nu när semesterperioden närmar sig tar arbetsgivaren efter centrala förhandlingar utan överenskommelse beslut att dela 4 veckor semester i två 14-dagars perioder. Detta utan att söka dialog med medarbetarna eller erbjuda någon kompensation utanför avtal och lagstiftning. Istället erbjuds en till två semesterdagar som kompensation.
Sommeravtal finns inte inom NU-sjukvården men andra förvaltningar i regionen har det, till exempel: Skövde, Borås, Lidköping, Sahlgrenska. Där har det skapats möjlighet till överenskommelse om frivillig flytt av semesterveckorna till utanför semesterperioden. Det erbjuds generellt 8000kr för varje vecka som flyttas och andra ersättningar för timmar eller extrapass och det gäller för alla yrkesgrupper (sjuksköterskor, undersköterskor samt deltidsanställda). Region Dalarna erbjuder 20000 kr för varje flyttad semestervecka. En annan arbetsgivare erbjuder en hel månadslön om personalen kan tänker sig att flytta hela semestern utanför semesterperioden.
Utanför semesterperioden är det svårt att få semester beviljad. Personalen har sparad semester som kan tas ut när “verksamheten tillåter”, något som arbetsgivaren givetvis bedömer själv.

Sammanfattningsvis är situationen sådan att arbetsgivaren önskar att starta för fullt: öppna alla operationssalar som stängdes, utöka antalet intensivvårdsplatser med icke befintlig personal, utöka rehabvården. Personalen kommer inte att vara utvilad efter en sommar med den extrema arbetsbelastningen i covidvården om semestern delas upp. Det blir inte tillräcklig återhämtning, dessutom finns en osäkerhet kring om verksamheterna tillåter uttag av semester under andra delar av året.
Nästa år 2021 är det sommar igen, den måste planeras redan nu!

Arbetsmiljö
Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) är extremt påverkad. Det är dagligen personal som är nära gråt eller som säger upp sig direkt. Personal utan tillräcklig kompetens har blivit flyttade för att stötta intensivvården. Denna personal har helt plötsligt ensamansvar för svårt sjuka intensivvårdspatienter och står helt förlorade framför dessa som behöver specialistkompetens.
Personal berättar om ångestattacker och hjärtklappning innan arbetspassen. Oron bland anställda är extrem, dels över skyddsutrustning som inte uppfyller kraven, dels när rutiner fallerar och tolkningar görs utan kommunikation från ledningen. Till exempel: FFP3 andningsskydd menar både läkarna och sjuksköterskorna skall användas på intensivvårdsavdelningen eftersom det A: saknas den lagligt föreskrivna undertrycks-ventilationen på covid-IVA lokaler där aerosolbildande moment ständigt utförs under intensivvård som liknar krigssjukvård. B: det saknas forskning som bekräftar att lägre skyddsklasser är tillräckligt.

Hur kommer framtiden se ut?
Narkos- och operationspersonal har med all kraft stöttat intensivvården under den senaste tiden. Narkos-och operationspersonal behöver vara på sina ordinarie arbetsplatser när de i höst behöver arbeta bort de köer av operationer som hopat sig. Detta medan intensivvården planerar att utöka sina platser utan att ha personal till detta. Det är orimligt att begära att anestesi-och operationspersonal återigen skall hjälpa IVA med bemanning.

Oron är så stor att personal har sagt upp sina tjänster för att kunna få semester (Vårdfokus.se). Arbetslivet och Hälsan är ofta på plats för att stötta med krissamtal. Psykologer varnar för att vårdpersonal får PTSD och depressioner om inte tillräcklig mycket görs för återhämtning. (arbetsvärlden.se)!

Region Jönköpings län har insett hur pressad situationen är och motiverar sina medarbetare med lönetillägg för alla som deltar i covidvården och presentkort till alla medarbetare (SvT nyheter). Så kan regioner bli “bästa offentliga arbetsgivaren” (VG regionen har det foftfarande som sitt mål).
En region blir inte bästa offentliga arbetsgivaren genom att ignorera sin personal genom:
Dålig löneutveckling
Ignorera oro och uppgivenhet
Låta erfaren kompetent personal säga upp sig, istället för att lyssna på förbättringsförslag och svara med: det är “naturlig rotation” av personal
Flytta personal runt utan ordentlig information om tidsbegränsning

Nu ställer vi inte upp längre!
Vi är hjältar varje dag på våra arbetsplatser, det vet vi men arbetsgivaren och politik verkar har glömt det. Tillräckligt länge har vi ställt upp för varandra, inte för arbetsgivaren, för våra kollegor och kompisar. Tillräckligt länge har de dåliga villkoren i arbetsmiljön och lön accepterats och patienten alltid hamnat i fokus. Inga fler extrapass och ingen övertid. Lön som ett kvinnodominerat yrke förtjänar och över vilket vi är stolta.

Klappa oss inte på axlarna och ropa att vi är hjältar. Det verkar som att samhället helt glömt bort att vi hjältar också måste hålla ihop och inte bli sjuka. När vi gått sönder, vem skall vårda er då?

Vi kräver åtgärder:
*Förbättra arbetsmiljön genom arbetstidsförkortning med bibehållen lön, max 30h/v för natt/dag/kväll, max 32h/v för dag/kväll.
*30000kr i kompensation för varje förflyttad semestervecka
*Kompensation för arbete med covid-19 patienter, alternativ risktillägg retroaktivt
*Enhetligt sommaravtal som gäller alla sjukhus i Västra Götaland
*Löneökning med minst 10 % per medarbetare i årets lönerevision.

Undertäcknade:
Intensivvårdsavdelning(IVA), Covid IVA:
Stefan Heinze, Vårdförbundet och Anna Planting, Kommunal

Operationsavdelning/Anestesi
Anna Widenberg, Vårdförbundet och Annika Hallén, Kommunal

Infektionsklinik:
Sara Johansson, Vårdförbundet och Annett Bjelkne, Kommunal

Till politiker och arbetsgivare NU-sjukvården

av Lämna en kommentar

Nu har personalen på Norra Älvsborgs Länssjukhus fått nog!

Redan innan pandemin bröt ut har personalen på NÄL under många år larmat om ohållbara arbetsförhållanden och då framför allt under sommarmånaderna. Sedan pandemins utbredning nått vårt område har personal upprepade gånger omplacerats mellan olika sjukhus och avdelningar. Vi har nu under några månader befunnit oss i en extraordinär situation med att upprätthålla befintlig vård samt bedriva kraftigt utökad vård för patienter med covid-19 inom NU-sjukvården. 

Arbetsmiljön som medarbetarna befinner sig i är utmanande på många plan. Förflyttningar har skett med ytterst kort varsel och krävt snabb anpassning till nya arbetsuppgifter, kollegor och lokaler. Ett stort ansvar har lagts på våra medarbetare att lära upp nya kollegor. Fåtalet av dessa medarbetare har tidigare erfarenheter av intensivvården medan merparten fått introducerats i helt nya arbetsuppgifter. De har ändå blivit ålagda att ta ansvar för och utföra uppgifter som kräver specialistkompetens. Vilket har inneburit att van personal fått en betydligt större arbetsbelastning som kontinuerliga handledare för ovan personal. 

Verksamheten har krävt övertidspass utöver heltid som ibland inneburit dubbla arbetspass på samma dag. Scheman har delats ut med kort varsel och med ytterst liten möjlighet att påverka arbetstidens förläggning, som vi i normala fall kan göra genom individuell schemaplanering. Den nu mycket täta helgtjänstgöringen samt krav på heltidsarbete har resulterat i alldeles för få och korta återhämtningstillfällen. 

Utrustning som tagits för given finns inte längre tillgänglig i samma utsträckning och kravet på att snabbt sätta sig in i ny apparatur och nya behandlingsstrategier är hög. Kunskapen om sjukdomen har ökat successivt och därmed arbetsrutinen. Vid bristande tillgång till läkemedel har alternativa metoder tillämpats som inte är standardiserade vid anestesi och intensivvård. Lokalen där patienter med Covid-19 intensivvårdas är inte anpassad för ändamålet. Risken för aerosolsmitta anses hög och lokalen saknar undertrycksventilation. Det är trångt och höga ljudnivåer samt svårt att skapa integritet för patienterna vilket ökar den etiska stressen för personalen 

Personal som nu befinner sig mitt i bekämpningen av pandemin utsätts för mycket hög fysisk och psykisk påfrestning där alla gör sitt yttersta. Omvårdnaden är omfattande och fler patienter är mer kritiskt sjuka under längre tid än normalfallet. Den situation som initialt förväntades pågå endast några veckor ser istället ut att bli mycket långdragen. Det är av yttersta vikt att ni som har mandat att besluta verkar för att vårdpersonalen orkar hela vägen i mål! Det är inte en kort sprintsträcka vi nu står inför utan ett maraton. Många medarbetare är trötta och uppgivna redan i dagsläget. Vi har svårt att se någon ljusning då medarbetarna inom covidvården nu till stor del blir utan sammanhållen semester. När den ordinarie personalen står ensamma kvar i det så kallade ”nya normala” som innebär en hundraprocentig ökning av patientkapaciteten ökar risken för ett stort antal sjukskrivningar framöver. Samtidigt inte att förglömma de som så tacksamt stått till vårt förfogande under pandemin som ska återgå till den planerade vården och dessutom beta av den skuld som pandemin inneburit för den operativa och planerade vården. 

För personalen innebär smittorisk, försämrad arbetsmiljö, förändrad livssituation, krav på stor flexibilitet samt kort återhämtningstid och uppdelad semester, en stor risk för fysisk och psykisk sjukdom. Det är rimligt att det utgår risktillägg retroaktivt från det datum varje enskild medarbetare började arbetet inom karantän och pandemivården. 

Flera ledningar för sjukhusen i regionen och runt om i landet, har förstått effekten av att öppna upp för dialog mellan arbetsgivare och medarbetare för att försöka åstadkomma flytt av semestern på frivillig bas. Det skulle resultera i att de medarbetare som har möjlighet, vad gäller ork och socialt liv får mycket god ersättning och de medarbetare som har sämre förutsättningar kan få ledighet som främjar återhämtning och privatliv. Personalen har sedan flera år tillbaka varje sommar fått erbjudande av arbetsgivaren, exempelvis extra ersättning för övertid samt vid förflyttning av semesterveckor utanför juni, juli och augusti. För vissa medarbetare är detta attraktivt då ersättningen anses värd uppoffringen. Förflyttningen kan gynna enskilda medarbetares återhämtning och rekreation vid andra tider på året än just sommaren. En särskild händelse kräver särskilda avtal, inte avtal som redan använts tidigare år. 

NU-sjukvården har valt att för merparten av arbetstagarna inte erbjuda fyra veckors sammanhängande ledighet, vilket trots allt är intentionen med semesterlagen. Ingen arbetstidsförkortning utgår i dagsläget och inget sommaravtal har erbjudits. Viljan av att ni vill vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare även i pandemitider har vi inte sett. 

Vi kräver att ni ser till att alla medarbetare kan få den återhämtning som de så väl förtjänar och nu mer än någonsin behöver! Uppfattningen generellt upplevs vara att återhämtning och sammanhängande semester är självklart val framför förkortad och uppdelad ledighet. Går det ej att få ledighet skall skälig ersättning utgå! En uppsägning för att få garanterad ledighet är inte gynnsamt för någon, men tanken är väckt hos medarbetare och några har skridit till handling. 

Vi kräver; 
* Arbetstidsförkortning med bibehållen lön, max 30h/v för natt/dag/kväll, max 34h/v för dag/kväll. 
* Risktillägg retroaktivt 
* Handledningstillägg som tidigare utgick 2018 
* Ersättning för varje flyttad semestervecka utanför perioden juni, juli, augusti. 
* Ersättning mer än kollektivavtal vid beordrad övertid 
* Löneökning med minst 10 procent/ medarbetare i årets revision. 

Tacka oss med lön, inte applåder!! 

/Med hälsning medarbetare inom covidvården

Hur tänker ni politiker? Glömde ni helheten?

av Lämna en kommentar

Jag är omflyttad och jobbar inte direkt med inneliggande covid-19 patienter, vilket jag är väldigt tacksam för. På avdelningen vårdar vi till största delen kirurgpatienter, en patientkategori jag inte kan mycket om då jag nästan uteslutande jobbat med ortopedisk vård under mina år som sjuksköterska. Jag har turen att få vara på den delen av avdelningen där vi har ortopedpatienter men många av de jag jobbar med är ovana vid ortopedisk vård, de behöver få tid att lära sig, tid som inte finns utan arbetet skall bara utföras. Själv är jag i samma situation om jag får en kirurgpatient att ta hand om. Vi får utföra arbete vi inte är vana vid, utan bredvidgång eller upplärning. Vi hjälps åt på avdelningen och enligt mig gör vi ett otroligt bra jobb. 

Bara för att vi inte jobbar direkt på en covid-19 avdelning betyder det dock inte att vi inte träffar på patienter med covid-19. Vi möter både patienter med misstänkt och bekräftad covid-19 och får klä på oss full skyddsutrustning tills provsvar kommit eller patienten flyttats till epidemiavdelningen. Ibland dröjer det, ibland går det fort.

Vi på de ”vanliga” avdelningarna sliter lika mycket som den personal som jobbar med de inneliggande covid-19 patienterna, skillnaden är bara att vi inte alltid måste gå i full skyddsutrustning. 

Extra ersättning till de som jobbar med inneliggande covid-19 patienter låter fint men varför får inte alla ta del av ersättningen? Jag tänker först och främst på de som jobbar inom ambulansen eller på akuten som är i första ledet att träffa patienterna. De, om några, är i en utsatt position eftersom de aldrig med säkerhet kan veta vad de möter för patient. Hur tänker ni politiker kring oss andra? Vi som får den ”vanliga” vården att fungera.

Förstå mig rätt nu. Jag missunnar ingen den extra ersättningen men vi är många som sliter för att få vården att gå ihop. 

Vården har tvingats ställa om extremt mycket det senaste. Ett sedan tidigare redan hårt ansträngt läge har nu blivit ännu mer belastat. Personalen flyttas om mellan olika avdelningar och de som jobbar på mottagningarna får gå in på avdelningarna istället. Byten av pass med kort varsel är också vanligt, bemanningen måste ju gå ihop om vi skall orka.
Alla påverkas vi av covid-19 vården på olika sätt, oavsett om vi är sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor, oavsett vart vi jobbar. Vi har och utför alla en lika viktig del inom vården!

Svensk sjukvård har länge varit i ett pressat läge. Det har blivit extra tydligt nu när vi är mitt i en pandemi och detta är inget som kommer att lösa sig när pandemin är över. Då skall vi ta hand om all planerad vård som vi idag bara skjuter framför oss.
Politiker!
Det är dags att ni ser värdet i det jobb vi gör. En ordentlig löneökning till oss alla skulle vara bättre än tillfälliga tillägg. 

Sofia Thorsen
Legitimerad sjuksköterska
Förtroendevald och skyddsombud i Vårdförbundet
Ortopediavdelningen, Alingsås lasarett/Sjukhusen i väster

Politiker! Glömde ni oss?

av 2 kommentarer

En tuff arbetsdag i infektionsdelen på akuten i Alingsås. Kan inte räkna alla gånger jag tagit på mig skyddsutrustningen & tagit av mig den mellan patienterna idag. Av & på, av & på. Tänka igenom exakt vad jag kan behöva ha med mig för materiel in på patientrummet för att inte behöva lämna rummet & riskera ännu en onödigt av & påklädning. Måste lyckas med att sätta nålen, får inte ta med extra material in, inte slösa på resurserna.

Ett larm på väg in. -Är det covid-misstanke?
Vi klär oss. Visa av erfarenhet. Kollegor som gjort missen att inte klä sig, eftersom patienten glömt att berätta om hostan de börjat få, och personalen själva gått hem med smitta. 

Arbetsdagen är slut. Jag också, slut både i kroppen och mentalt. 
En kollega berättar att det kommit nyheter på intranätet. Vårdpersonal får betalt! Extra till dem som arbetar i skyddsutrustning med smittsamma covidpatienter!! 
Glädjen och tacksamheten är stor.
Äntligen! Man ser vårt slit och uppskattar våra uppoffringar från politikernivå. Alla timmar jag spenderar på mitt arbete.  Alla nära jag väljer att inte träffa bara för att inte riskera få smitta som jag kan föra vidare till mina patienter. Jag vet också hur väl jag behövs på mitt arbete i dessa tider.
Jag läser vidare och ser fortsättningen av texten: 

”Den extra ersättningen gäller för arbetspass utförda på enheter med inneliggande covid-19-patienter” 

Inneliggande. På avdelning. Inte till oss på akuten?
Inte till oss som möter patienterna först. Som aldrig vet vad som väntar oss. Som alltid måste vara beredda. Som har fått bygga om, tänka om och lära oss en helt ny typ av triagering. Vi som klär oss i skyddskläder fler gånger än de flesta en arbetsdag. Vi som kan bli stående i full utrustning på larm i timmar med svetten rinnande, plastförklädena klistrade mot kroppen och med kippande anda i munskydden. Vi får inget?!

Missförstå mig inte, Jag är tacksam för att politikerna äntligen förstår hur värdefull vårdpersonalen är. Jag missunnar absolut ingen att få en extra uppmuntran i form av en extra slant i lönekuvertet. Men, vi är fler som sliter under samma eländiga villkor. Har vi då inte samma värde?

Jag hoppas att det är en felskrivning. Att det inte kan vara så orättvist. Att vårt engagemang och vår extremt utsatta position inte glömts av. Eller negligerats.
Om vårt slit inte belönas på samma sätt som de andra som arbetar under liknande förhållande så tror jag att jag och många med mig släcker lyktan då vår låga mattas av.
Svik oss inte!

Mvh Emma Barkestedt 
Leg. Sjuksköterska 
Akuten Alingsås lasarett /Sjukhusen i väster

Till beslutsfattare inom Hälso- och sjukvård Västra Götalandsregionen

av Lämna en kommentar

Medlemsmöte NIVA Sahlgrenska sjukhuset

Den rådande situationen i hälso- och sjukvården saknar motstycke i vårt lands moderna historia. Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård har sedan pandemins intåg i Sverige och Göteborg stått i frontlinjen och utfört den mest specialiserade sjukvården som vården av Covidpatienterna kräver. Intensivvården i Göteborg står för den centrala vården av de här patienterna där specialistkunskaper inom respiratorvård och annan avancerad intensivvård är avgörande för om patienterna kommer att överleva eller dö.

Med tanke på detta visar vi alla en enorm flexibilitet med förändrade scheman. Vi byter arbetspass och arbetsplatser med kort varsel för att kunna bemanna intensivvården dygnets alla timmar alla dagar i veckan. I tillägg arbetar vi övertid på lediga dagar samt dubbelpass för att kunna täcka det behov av specialistutbildade sjuksköterskor som finns. Vi utför arbetet i skyddsutrustning under långa arbetspass där raster, toalettbesök, möjlighet att äta och dricka ofta är begränsade. I tillägg har möjligheterna till återhämtning och vila mellan arbetspassen i många fall varit bristfällig. Den här perioden sliter mycket på oss och medför oro för den egna hälsan såväl som att utsätta våra familjer för potentiell smitta efter arbetspassets slut. Den etiska stressen är ständigt närvarande. Vi är väl medvetna om att den mycket speciella situationen i svensk sjukvård kräver den här insatsen från oss för att garantera en hälso- och sjukvård som fortsätter att rädda liv. 

Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, intensivvård och operation vill nu att ansvariga politiker samt ledning för Sahlgrenska Universitetssjukhuset ställer upp för sin personal på samma sätt som vi hittills har ställt upp och fortsättningsvis kommer att ställa upp för er för att fortsätta att ge våra patienter den bästa sjukvården. För att samtlig personal ska orka den kommande perioden anser vi därav att det är av högsta prioritet att samtliga medarbetare får den 4 veckor sammanhängande semester de har laglig rätt till. Med största sannolikhet kommer anestesi-, operation- och intensivvårdssjukvården vid samtliga Sahlgrenskas Universitetssjukhus påverkas under en lång tid framöver. Vi vet att vi kommer att ha en ökad belastning inom intensivvården med covidpatienter samtidigt som vi ska bedriva vårt ordinarie uppdrag inom An/Op/Iva och även vårda en ny patientgrupp, det vill säga de patienter som behöver en fortsatt lång intensivvård efter genomgången covid-19. Vi förstår att det krävs en uthållighet i organisationen för att klara detta. Vi anser därmed inte att det är rimligt att vi betalar med vår personliga hälsa och möjlighet till ledighet och återhämtning varken nu eller senare. 

Pengar ska, som vår Socialminister Lena Hallengren (S) uttryckte sig på en presskonferens i mitten av mars, inte vara ett problem. Kostnaden för vården av covid-19 ska med andra ord Västra Götalandsregionen stå för, den ska inte betalas med vår personliga hälsa. All flytt av semester bör utgå från fri vilja och de av oss som efter förhandling med arbetsgivaren flyttar sin semester bör få en betydligt högre ersättning än de 8000 kr/vecka som ni erbjuder idag, oavsett om semestern flyttas under semesterperioden eller inte. Vårdförbundet Västra Götaland anser att en skälig ersättning är 30 000 kr/ flyttad vecka. I tillägg bör de risker och den ökade arbetsbelastningen som vården av Covidpatienter medför för oss i hela An/Op/IVA-organisationen, varsamt tas i beaktning och tillbörligt kompenseras ekonomiskt.

Vi önskar att innehållet tas upp på Regionstyrelsens möte 26/5 och att en återkoppling ges till oss inom 2 veckor från dagens datum. 

Med vänliga hälsningar

Specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård på samtliga operations- och intensivvårdsavdelningar samt de postoperativa avdelningarna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal, Sahlgrenska och Östra.

Vårdförbundets representanter 
Kontaktpersoner

Jenny Myrgren
Anestesisjuksköterska 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
jenny.myrgren@vgregion.se

Ulrika Olsson
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
ulrika.olsson@vgregion.se

Susanne Reuterberg 
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud Op 1, 2 & 8
Fackligt förtroendeuppdrag Område 5 Vårdförbundet susanne.reuterberg@vgregion.se

Cecilia Flodin
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Anne Knudsen
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Waenerlund
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Lovisa Seleskog
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Malin Lund 
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Johan Rochester
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska
Förtroendevald och skyddsombud

Louise Andersson
Operationssjuksköterska Op 6 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Asplund 
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Knutsson
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Geraldine Kopacsi
Operationssjuksköterska Op 1 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Johan Sakko
Intensivvårdssjuksköterska IVA 302 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Maria Lundin
Operationssjuksköterska Op 2 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Karin Frank
Anestesisjuksköterska Op 1 Mölndals sjukhus
Förtroendevald Samordnare och huvudskyddsombud

Medlemsmöte CIVA Sahlgrenska sjukhuset

Vi har visst något att säga till om!

av 1 kommentar

Avdelningsstyrelsen för Vårdförbundet Västra Götaland har skickat ett brev till alla politiker i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen som har övergripande ansvar för strategiska hälso- och sjukvårdsfrågor. Här presenteras brevet i sin helhet.

Ingen är stoltare än vi i Vårdförbundet i dessa tider.
Att representera fackförbundet som organiserar de sjukvårdsprofessioner samhället står och faller med, de som kallas för hjältar, som åtnjuter stor tacksamhet från alla hörn, är prestigefullt. Men vårt uppdrag från medlemmarna är inte att applådera eller visa stolthet över de insatser våra medlemmar gör i vardagen eller i pandemitider. Vårt uppdrag är bland mycket annat att utveckla och stärka yrket, förbättra individens och kollektivets villkor samt påverka utvecklingen av hälso- och sjukvården på arbetsplatsen. 

Vi har ett uppdrag att säkra att våra medlemmars villkor överlever denna pandemi, att bidra till att  Sverige har en arbetsrätt som är värd namnet även efter covid-19 och på båda dessa punkter är arbetsgivaren ute på väldigt hal is.
I dagsläget ser vi att arbetsgivaren hanterar våra medlemmar som tennsoldater man kan förflytta vart man vill, när man vill, med hur kort varsel man vill och hur länge man vill. Man ställer inte frågan till medlemmen, utan bara informerar om de förändrade villkoren. Vi ser arbetsgivarrepresentanter som ändrar veckoarbetstid, scheman, längd på arbetspass, kräver övertidsarbete, inför beredskapslinjer, drar in beviljade ledigheter och detta sker på löpande band. Vi ser också att arbetsgivaren nu accepterar utbildning och upplärning på bara dagar där man i vanliga fall kräver år. Allt detta och mer därtill gör man med en hänvisning till att vi, som är anställda inom hälso- och sjukvård, är ålagda att utföra i princip allt arbetsgivare begär, utan att vi har något att säga till om.
Och det stämmer, förutom den sista delen, vi har visst något att säga till om!
Vi har lagar i Sverige som ska säkra upp rättsskyddet på arbetsmarknaden, som säkrar att som medlem kan du räkna med att ditt fackförbund får slå vakt om dina villkor genom att din arbetsgivare måste informera och förhandla med arbetstagarorganisationerna innan de genomför förändringar av verksamhet, arbets- eller anställningsförhållanden, och vid synnerliga skäl, i efterhand. I dag med hänvisning till rådande pandemi ser vi att arbetsgivaren gör andra tolkningar av de lagar och avtal parterna är överens om ska gälla. Man krymper ner arbetstagarorganisationens medbestämmande och möjlighet att stå upp för våra medlemmars rättigheter.
Så för att vara tydlig, Vårdförbundets syn på Svensk arbetsrätt ändras inte utifrån bekvämlighet eller tidsbrist. Vårt engagemang och vår målmedvetenhet att hålla oss till de lagar, de avtal och de tolkningar som hittills gällt, är fortsatt stark.

Vi förstår att Sverige står i en situation vi aldrig sett förut och att det är våra medlemmar som står i fronten på denna utmaning. Men vi förstår också att den uthållighet vi som samhälle behöver för att klara ut situationen står och faller med våra medlemmar. Därför kräver vi att arbetsgivaren håller sig till de lagar och de avtal som gäller och att man behandlar sina medarbetare, våra medlemmar, med respekt. Det kommer en tid efter covid-19 och Vårdförbundet kommer inte stillatigande se på att arbetsgivaren skapar en ny praxis för hur anställningsavtalen för våra medlemmar ska hanteras. 

Vi förutsätter också att man, när det är dags att arbeta av de köer som pandemin skapat, skapas förutsättningar för att våra medlemmar ska kunna arbeta i en verksamhet med en god arbetsmiljö och hälsosamma arbetstider. Det behöver det också tas höjd för i nuvarande och kommande budget.

Avdelningsstyrelsen för Vårdförbundet avdelning Västra Götaland
Anne Karin Höglund, avdelningsordförande

Till folkvalda politiker och ärade medmänniskor!

av

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Jag vill bara säga att jag är inte insatt i allt utan bara uttrycker vad jag känner. Jag kan inte uttala mig så mycket om Covid-19 eller hur dess utveckling kommer att fortgå. Jag kan heller inte säga vad som är rätt eller fel, för det kommer vi bli medvetna om efteråt.
I Västra Götaland försöker vi rusta oss för en tornado. Vi står inför en samhällskris som det med stor sannolikhet kommer ta långt tid innan vi hämtar oss ifrån. 

Jag är människa, mamma, dotter, syster, fru och barnsjuksköterska.
När jag i förra veckan gick för att handla blev jag upprörd på alla möjliga sätt. Att vissa varor var slut gör mig bara oroad över vår medmänsklighet och vårt sunda förnuft. Snälla du, jag hoppas och tror att det kommer finnas någon medmänniska som kan hjälpa dig att handla om du blir sjuk. 

Jag tror ingen av er har missat de senaste årens nedskärningar och sparkrav inom vården. 

Förra året skulle det sparas enorma summor inom barnsjukvården men även inom vården av de äldre. Nu är man oroad att vi inte har kapacitet för att ta hand om det som komma skall. Om man hela tiden gör nedskärningar och tar bort vårdplatser så kommer det tillslut inte finnas några vårdplatser kvar, den ekvationen är inte särskilt svår. Men sjuka blir vi i alla fall, med eller utan pandemi. För att klara det förväntade trycket så har många fått ställa in sin vård och inplanerade operationer.
Ska det vara så?
Det är inte säkert att alla som kommer att behöva ligga i respirator får möjlighet till det. Snälla politiker, tänk på det nästa gång ni tar beslut om budget. Kanske är det era anhöriga som kommer nekas vård? Det känns sorgligt om mina äldre anhöriga som kämpat i sina liv, skulle dö av detta virus. 

Sedan kommer vi till det mest spännande av allt. Statusen som vi nu har som vårdpersonal. 

Denna vecka fick vi ett mejl från sjukhusledningen som väckte många känslor hos mig. Sjukhusdirektören uppmanar våra partners att stanna hemma vid VAB om inte dessa har en samhällsviktig funktion. Hur kan de kräva något så dumt av oss när de ger oss den lönen vi har? 
Alltså många av oss lever tillsammans med en partner som tjänar betydligt mycket mer än vad vi som sjuksköterskor, så hur går den ekvationen ihop? Var är bonusen för att vi ska göra en sådan uppoffring? Ska vi se vårt jobb som ett kall och rätta oss i ledet och inte säga ifrån? 

Det har ju de senaste dagarna visat sig att Sverige sitter inne med flera miljarder. Då kanske sjukvårdspersonalen som uppmanas av politiker att gå till jobbet när barnen är sjuka kunna få en liten del av den kakan som tack. Det finns ju resurser på sommaren för att få det att gå ihop så varför inte skramla fram lite pengar till oss nu? Vi kommer tvingas till stora förändringar i arbetstid. 

Tro mig att vi kommer få jobba över och extra dagar och nätter för att detta ska gå runt. Visst är det jättegulligt av er politiker att tänka att vi ska ha förskolorna öppna, men finns det personal från barnens förskola så barnen känner sig trygga? 

Jag vill bara att ni alla ska fundera över vilka funktioner i samhället som är viktiga. Ge dessa personer som arbetar där mer en ett tack…
För vi alla kommer göra stora uppoffringar för våra patienters skull. Vi värnar om dem och älskar vårt jobb ❤️

En fundersam barnsjuksköterska

Till våra politiker

av

Inslag efter inslag handlar om krisen i sjukvården, och det märker vi oavsett var vi jobbar!

Sverige har lägst antal vårdplatser bland de utvecklade länderna i hela OECD.

Det är inte konstigt att det är kaos på akutmottagningarna, vore märkligare om det inte var det. Förstår politiker denna koppling? Katastrofberedskapen vid en ev. epidemi = 0.

Främsta orsaken till att man stänger vårdplatser är att det saknas sjuksköterskor, som det finns gott om men man orkar inte jobba som sjuksköterska. Var fjärde jobbar med annat. Orsaker till att man jobbar med annat är stress, för hög arbetsbelastning, svårigheter att påverka sin arbetssituation och oro över att patienterna far illa.

Enkel lösning, bättre schema, tätare bemanning, höj lönen och bra löneutveckling.

Det sägs att man satsat på kommun och Primärvård, men menar man då de närakuter i storstäder som tar hand om de som egentligen inte behöver söka alls? Satsningen på primärvården täcker idag inte ens inflationen. Aldrig har det varit så svårt att komma intill på sin VC som idag. Primärvården behöver pengar så att de kan anställa mer personal till rätt löner. Politiker skall inte styra budget med hjälp av diagnoskods-registreringar eller satsningar på enskilda insatser.

I kommunen får vi allt fler, allt sämre patienter utan att få allt fler sjuksköterskor.  Det skall  sparas. Att vara sjuksköterska i kommunal hemsjukvård kräver att man kan arbeta helt självständigt, ta egna beslut, är enormt flexibel, har bred erfarenhet och klarar att ta beslut utan att ha en läkare bakom ryggen. Palliativ vård sker oftast i hemmet idag, både unga och gamla vill få avsluta sitt liv i hemmet. Detta kräver stora kunskaper kring den palliativa vården, förmåga till empati, att jobba utan att visa sig stressad, ta hand om hela familjen kring den som är sjuk, och vara kunnig i den tekniska utrustning som finns kring patienten.

Man har infört utökad grundbemanning som innebär att ingen frånvaro ersätts. Vi skall sköta vårt eget plus kollegans ibland i flera veckor då varken sjukdom, vård av barn, frånvaro pga att man själv önskat gå ner i arbetstid, eller semestrar täcks. Den som är hemma med barn eller är sjuk själv mår dåligt över att sätta kollegor på ”pottkanten” och har ont i magen över hur det ser ut när man är på plats igen. Man släcker akuta bränder och håller verksamheten flytande men hinner inte komma längre än så. Kollega efter kollega blir sjukskrivna pga stress och arbetsgivaren förändrar ingenting till det bättre. Besparingar är värt mer än de anställdas hälsa!   Mer pengar kommer finns inte utan allt skall lösas inom befintlig ”ram”.

De äldre ökar och vårdplatser minskar, vilket kommer öka belastningen ännu mer, så det vore rimligare att öka bemanningen och tillföra mer pengar, snarare än att minska.

Arbetsgivaren tycks tro att det är arbetssättet det är fel på,  att vi kan skriva ut patienter och därmed få en rimligare belastning. I verkligheten är det så att de vi skriver in inte blir inte friska igen med en ”Quick fix” och sedan kan skrivas ut. De allra flesta är antingen 85 + och multisjuk eller svårt sjuk yngre palliativ som skrivs ut efter man gått bort i hemmet.

Nya Ekedal har byggt ut och där har man ökat antal platser men minskat antal sjuksköterskor. Enhetschefer behövdes det fler däremot.

Vi vet att kommunerna har ont om pengar, men enligt regeringen så skall det ju satsas på Skola vård och omsorg. Det är enormt tärande att arbeta i en verksamhet där det ständigt pratas om besparingar och aldrig sker något som är till det bättre. Tur att patientarbetet är så roligt annars hade många slutat för länge sedan.

Ni som arbetar i omvårdnadsnämnden i Skövde kommun, vi kommer gärna till er och berättar om vår vardag, eller kom ut till oss och se hur vi har det.

Nina Thool
Distriktssköterska Skövde Kommun
och förtroendevald för Vårdförbundet