Västbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Västbloggen

Västbloggen

Dags för ledningen och politiker i Mariestads kommun att ta sitt ansvar!

5 juli, 2021 by Branka Djukanovic Svensson

Anette Skoglöf Zghiguida, Maria Törnberg och Sofia Stjerngren Karlsson, sjuksköterskor och förtroendevalda/skyddsombud för Vårdförbundet i Mariestads kommun.

Efter uttalandet från ledningen för kommunens hälso-sjukvård i MT (Mariestads Tidning) fredag den 25/6 är det på sin plats med ett klargörande angående sjuksköterskornas arbetssituation i sommar. Enligt ledningen har nu bemanningen under semestrarna i princip löst sig. Vårdförbundet och dess medlemmar (sjuksköterskorna) i Mariestads kommun är av en helt annan uppfattning.

Även om arbetsgivaren samverkat med Vårdförbundet betyder inte det att bemanningen är acceptabel. Man får mer betrakta situationen som ett välkänt faktum det vill säga skral bemanning stora delar av sommaren med liten eller ingen marginal för oplanerad frånvaro eller ökad vårdtyngd.
Semesterplaneringen har som vanligt inletts redan tidigt på året med en analys av hur många arbetspass som står utan täckning. Utgångsläget är då att halva styrkan går på ledighet i fyra veckor första perioden och resterande styrka den sista perioden. Man vet redan då att täckning kommer att saknas på ett stort antal arbetspass. Arbetsgivaren är även väl medveten om att ett antal anställda kommer att söka och medges (lagenligt) föräldraledigt, och då oftast mitt i sommaren. Detta är helt normalt och ingen nyhet eftersom sommar och semester återkommer varje år.
Planeringen avsåg två sjuksköterskor på varje område dagtid (mindre än hälften mot övriga året) samt två resurs-sköterskor för akut frånvaro, ökad vårdtyngd etc. Enhetschefen har också helt rätt bedömt behov av tre sjuksköterskor kvällstid.
Tilläggas ska att man i Mariestad enligt statistik, har fler antal patienter per sjuksköterska, än i jämförbara kommuner (under året). Den höga arbets-tyngden har i flera år, resulterat i många uppsägningar bland sjuksköterskorna, vilket medfört att många års erfarenhet och kompetens förlorats.

Kommunen har cirka 800 patienter inskrivna i kommunal hälso-sjukvård, varav många är gamla och sköra, svårt sjuka och vårdas ända till livets slut i hemmet eller på våra äldreboenden. Bland dessa även patienter med svåra psykiatriska tillstånd eller olika funktionsnedsättningar. Spridningen är stor geografiskt och sjuksköterskorna måste vara både flexibla och ha rätt förutsättningar att göra säkra bedömningar i allt från suicid-bedömningar till palliativ vård i livets slut.
De ska också vara ett stöd för flera hundra personal inom hemtjänst och omsorg. Många som anställs inom kommunal omsorg/ hemtjänst inför sommaren är oerfarna, saknar utbildning och det förekommer ibland brister i svenska språket. Detta innebär att sjuksköterskor under sommaren behöver finnas till för att handleda och ge stöd i större utsträckning än normalt, utöver de ordinarie uppgifterna.
Det förekommer jourpass när 2-3 tjänstgörande sjuksköterskor får ta emot upp till 150 telefonsamtal från omvårdnadspersonal och patienter. Parallellt med detta ska vård utföras i hela kommunen. Att ta emot svåra bedömningssamtal körande på E20 på väg till palliativ patient som behöver Morfin snabbt, behöver kanske inte närmare beskrivas i stressnivå?

Förutom risk för patientsäkerheten innebär underbemanning en stor hälsorisk för sjuksköterskorna. Känslan att inte räcka till för både patienter och personal, medför stor stress. Kommunen har flera nyanställda sjuksköterskor som självklart är duktiga, men ännu inte helt trygga med det stora ansvar som jobbet innebär. Risken på kort och lång sikt är sjukskrivningar och uppsägningar, vilket vi inte har råd med.
Efter många planeringsmöten, ledda av ansvarig enhetschef blev dock resultatet som vanligt en underbemanning under flera kritiska veckor i sommar. Vissa veckor är oerhört sköra, med max 2 sjuksköterskor som ska täcka för 4-6 områden (normalt 1 sköterska per område). Kvällar som skulle täckas med 3 sköterskor i tjänst, kommer nu att bemannas med endast 2.

Vårdförbundet och dess medlemmar, larmade redan i början på året samt lämnade förslag på åtgärder såsom hyrsköterskor och förskjuten semester mot bra ersättning, vilket ansvarig enhetschef även har lyft till ledningen.
Enhetschefen hade ambitionen att bemanna med god marginal för att kunna säkerställa en dräglig arbetsmiljö och trygg vård, men tycks inte fått tillräckliga resurser att tillgå för att genomföra detta? Ovanstående borde vara en självklarhet oavsett kostnad i pengar. Av erfarenhet vet vi att det krävs tidig planering och åtgärder för att säkerställa bemanningen. Att vi befinner oss i en pandemi gör inte saken lättare.


Ledningen kontaktade i maj flera bemanningsföretag för att få in hyr- sjuksköterskor. Detta gjordes för sent, vilket resulterade i att inga sköterskor fanns tillgängliga. Därefter fattade man beslut (i juni) att erbjuda ersättning för förskjuten semestervecka d.v.s. förkorta sin semester. Detta kom dock så nära inpå ledigheterna att få kunde utnyttja möjligheten. Det uppfattas dessutom som orättvist eftersom flera av sjuksköterskorna redan sökt kortare ledighet och då inte fick omfattas.

Samma situation har vi nu sett upprepas år efter år. Vårt krav är att man till nästa sommar ska ligga steget före för att tidigt säkerställa en fullgod bemanning.
En viss marginal i form av överanställning borde vara givet, för att säkerställa trygghet för våra patienter och göra kommunen mer attraktiv som arbetsplats.
Det är dags att ledningen och politiker tar sitt ansvar. Det duger inte att skylla på en skral budget. Vård och rimliga arbetsförhållanden måste få kosta pengar. Det handlar om prioriteringar. Om det finns pengar till dyra vätgas-projekt så finns det också pengar till en trygg vård för våra gamla och sjuka samt humana arbetsförhållanden.

Trots läget i år så kommer kommunens sjuksköterskor som alltid att göra sitt allra yttersta för att förhoppningsvis säkerställa en god och säker vård för våra patienter i såväl hemsjukvården som på särskilda boenden.

Sofia Stjerngren Karlsson,
Anette Skoglöf Zghiguida och
Maria Törnberg,
sjuksköterskor och förtroendevalda/skyddsombud för Vårdförbundet i Mariestads kommun

Filed Under: #vardpol, #vgrpol, Arbetsmiljö, Okategoriserade

Hanteringen av personal rimmar dåligt med VGRs vision

3 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

  • (Obs! Avsändaren är anonym, bilden är lånad)

VGR – Sveriges bästa offentliga arbetsgivare?
Jag ställer mig högst tveksam till om Västra Götalandsregionen någonsin kommer nå upp till denna vision. Inte minst med tanke på hanteringen av NU-sjukvårdens personal.

Förutom genomförandet av flertalet tillfälliga förflyttningar med anledning av covid-19 och dess behov av omfördelning av personalresurser, vilket de flesta ändå har en stor förståelse för, riskerar flera att inte få någon sommarsemester tillsammans med familj och anhöriga.

NU-sjukvården nyttjar i år möjligheten att använda även september som semestermånad, just det är de nog inte ensamma om i Västra Götalandsregionen. Men att utesluta hela juni och första veckan i juli för semesterförläggning – det är unikt för just NU-sjukvården. Tidigare år har sjuksköterskor som frivilligt förlagt hela eller delar av sin sommarsemester, bland annat i september, erbjudits ekonomisk ersättning för det. Flera av oss har gjort det, vilket resulterat i att verksamheter fungerat även i semestertider.

Sommaren 2020 riskerar dock många medarbetare (i alla yrkeskategorier) att ofrivilligt få sommarsemester, helt eller delvis, förlagd till september utan någon som helst ekonomisk ersättning. De kompenseras med en extra semesterdag eller två beroende på hur stor del av semestern som förläggs i september.Tack och bock för det, ännu fler semesterdagar att kanske kunna få ut när ingen av ens nära och kära har semester, om verksamheten tillåter det. Eller så blir det så många sparade semesterdagar som verksamheten inte tillåter att den enskilde får ut i ledighet, så de måste betalas ut i pengar i januari i stället. Jag tror inte att det var avsikten med semesterlagens regler när den skrevs.

Hur tänker Västra Götalandsregionen och NU-sjukvården?
Anser ni sådant förfarande vara personalfrämjande och i linje med visionen om Sveriges bästa offentliga arbetsgivare? I så fall har vi vitt skilda åsikter i den frågan.

Legitimerad sjuksköterska i NU-sjukvården, medlem i Vårdförbundet

Filed Under: #covid19, Okategoriserade, Politik, semester, Sjuksköterska, Vårdförbundet, Villkor

Till regionen med ambitionen att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare

3 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Det är 2020 och covid-19 pandemi. Knappt någon såg detta komma i januari. Kanske först i mars började vi alla inse att detta kommer bli tufft. Eller tufft,  – snarare tuffare. För arbetsmiljön inom vården var tuff redan innan covid-19.

Kris, det ordet har använts de senaste åren, speciellt inför vårdens största utmaning; Sommaren. Den kommer varje år som en överraskning – och löses med kortsiktiga akuta åtgärder. På många arbetsplatser är det dock sommarläge året runt, men mellan 1 juni och 31 augusti är det medeltemperaturen som säger oss att det är sommar. 

2020 är det ingen arbetsgivare som använder ordet kris inför sommaren. Det kallas i stället en särskildhändelse, som försöker lösas genom att NU-sjukvården flyttar sommaren en månad framåt, dock utan någon garanti att göra detsamma med medeltemperaturen och övriga familjemedlemmars semester, men samtidigt använda de allmänna bestämmelserna (kollektivavtalet). Inte de särskilda. De särskilda som skulle kunna vara extra pengar som varje enskild medarbetare kan använda på det sätt som genererar någon form av kompensation för den återhämtning och rekreation som årets semester inte leder till. Semesterlagens intention är rekreation. Det betyder stärkande eller upplivande miljöombyte för att återhämta krafter. Många behöver uppåt fyra veckor för att uppnå lugn och återhämtning. Speciellt när kroppen alltför många dagar producerat alltför mycket kortisol och adrenalin. Det är inte bara psyket som behöver återhämtning, även kroppen rent fysiskt. 

Vårdförbundet företräder barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor/specialistsjuksköterskor. Vi vill påstå att samtliga medlemmar på något vis blir påverkade av covid-19 situationen. Endera genom att direkt delta i vård och diagnostik av de svårt sjuka patienter som kommer till NU-sjukvården. Eller genom att kollegor blir förflyttade från arbetsplatsen och de som är kvar får högre belastning och inte heller vet när kollegor kommer åter. Men de blir garanterat påverkade genom att INGEN får semester före sjätte juli, trots att enskilda verksamheter både klarar det och behöver den tiden för att få till en fungerande verksamhet under sommaren. Vårdförbundet var oeniga med arbetsgivaren om att flytta våra medlemmars semester en månad framåt i tiden. Vi kan ha en förståelse för att ett fåtal medarbetare måste erbjudas semester i september, men då arbetsgivaren i tid inte ens försökt erbjuda medarbetare att frivilligt flytta semester – mot god ersättning – ser vi ingen vilja att vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare. 

Att sköta en särskild händelse med hjälp av allmänna avtal, det blir ingen god kombination.

Normala år finns ett sommaravtal, inte ens det strösslas det på i år, samma ersättning som tidigare. Torrt och fnasigt, sänder det ett meddelande om att applåder samt gratis parkering är good enough…

Huvudskyddsombud med facklig tid, Vårdförbundet NU-sjukvården:
Anette Fristedt,
Anna Tjus,
Christian Sandberg
Magnus Hermansson
samt Anne Karin Höglund, ordförande i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, Okategoriserade, Politik, Vårdförbundet, Villkor

Till allmänheten från personalen på NÄL

2 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Personalen på bilden (från Bohusläningen): Malin Cardesjö (infektionsavd.), Annett Bjelkne (infektionsavd.), Veronica Bernsand (operation/IVA), Sara Johansson (infektionsavd.), Linda Ahlqvist (operation), Anna Widenberg (operation), Marina Torge (operation), Stefan Heinze (operation/IVA) och Anna-Lena Nordh (operation) vill alla se bättre arbetsvillkor för att orka i längden.

Personalen på Norra Älvsborgs Länssjukhus har fått nog.
Vi har en pandemisituation som kräver mer engagemang av sjukhusledningen och ansvariga politiker. Under en lång tid har nu omvårdnadspersonalen larmat om situationen och inte fått gehör om hur påfrestande arbetsförhållandena är. Trots detta har personalen ställt upp och hjälpt till med dubbelpass och extrapass. Sedan kom covid-19 och situationen försämrades ytterligare. I Bohuslänningen skriver en insändare att de känner sig livegna, det krävs att redan pressad och orolig personal flyttas från sina ordinarie arbetsplatser till covidvården och personalen ställer upp som vanligt.

Semester
Nu när semesterperioden närmar sig tar arbetsgivaren efter centrala förhandlingar utan överenskommelse beslut att dela 4 veckor semester i två 14-dagars perioder. Detta utan att söka dialog med medarbetarna eller erbjuda någon kompensation utanför avtal och lagstiftning. Istället erbjuds en till två semesterdagar som kompensation.
Sommeravtal finns inte inom NU-sjukvården men andra förvaltningar i regionen har det, till exempel: Skövde, Borås, Lidköping, Sahlgrenska. Där har det skapats möjlighet till överenskommelse om frivillig flytt av semesterveckorna till utanför semesterperioden. Det erbjuds generellt 8000kr för varje vecka som flyttas och andra ersättningar för timmar eller extrapass och det gäller för alla yrkesgrupper (sjuksköterskor, undersköterskor samt deltidsanställda). Region Dalarna erbjuder 20000 kr för varje flyttad semestervecka. En annan arbetsgivare erbjuder en hel månadslön om personalen kan tänker sig att flytta hela semestern utanför semesterperioden.
Utanför semesterperioden är det svårt att få semester beviljad. Personalen har sparad semester som kan tas ut när ”verksamheten tillåter”, något som arbetsgivaren givetvis bedömer själv.

Sammanfattningsvis är situationen sådan att arbetsgivaren önskar att starta för fullt: öppna alla operationssalar som stängdes, utöka antalet intensivvårdsplatser med icke befintlig personal, utöka rehabvården. Personalen kommer inte att vara utvilad efter en sommar med den extrema arbetsbelastningen i covidvården om semestern delas upp. Det blir inte tillräcklig återhämtning, dessutom finns en osäkerhet kring om verksamheterna tillåter uttag av semester under andra delar av året.
Nästa år 2021 är det sommar igen, den måste planeras redan nu!

Arbetsmiljö
Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) är extremt påverkad. Det är dagligen personal som är nära gråt eller som säger upp sig direkt. Personal utan tillräcklig kompetens har blivit flyttade för att stötta intensivvården. Denna personal har helt plötsligt ensamansvar för svårt sjuka intensivvårdspatienter och står helt förlorade framför dessa som behöver specialistkompetens.
Personal berättar om ångestattacker och hjärtklappning innan arbetspassen. Oron bland anställda är extrem, dels över skyddsutrustning som inte uppfyller kraven, dels när rutiner fallerar och tolkningar görs utan kommunikation från ledningen. Till exempel: FFP3 andningsskydd menar både läkarna och sjuksköterskorna skall användas på intensivvårdsavdelningen eftersom det A: saknas den lagligt föreskrivna undertrycks-ventilationen på covid-IVA lokaler där aerosolbildande moment ständigt utförs under intensivvård som liknar krigssjukvård. B: det saknas forskning som bekräftar att lägre skyddsklasser är tillräckligt.

Hur kommer framtiden se ut?
Narkos- och operationspersonal har med all kraft stöttat intensivvården under den senaste tiden. Narkos-och operationspersonal behöver vara på sina ordinarie arbetsplatser när de i höst behöver arbeta bort de köer av operationer som hopat sig. Detta medan intensivvården planerar att utöka sina platser utan att ha personal till detta. Det är orimligt att begära att anestesi-och operationspersonal återigen skall hjälpa IVA med bemanning.

Oron är så stor att personal har sagt upp sina tjänster för att kunna få semester (Vårdfokus.se). Arbetslivet och Hälsan är ofta på plats för att stötta med krissamtal. Psykologer varnar för att vårdpersonal får PTSD och depressioner om inte tillräcklig mycket görs för återhämtning. (arbetsvärlden.se)!

Region Jönköpings län har insett hur pressad situationen är och motiverar sina medarbetare med lönetillägg för alla som deltar i covidvården och presentkort till alla medarbetare (SvT nyheter). Så kan regioner bli ”bästa offentliga arbetsgivaren” (VG regionen har det foftfarande som sitt mål).
En region blir inte bästa offentliga arbetsgivaren genom att ignorera sin personal genom:
Dålig löneutveckling
Ignorera oro och uppgivenhet
Låta erfaren kompetent personal säga upp sig, istället för att lyssna på förbättringsförslag och svara med: det är ”naturlig rotation” av personal

Flytta personal runt utan ordentlig information om tidsbegränsning

Nu ställer vi inte upp längre!
Vi är hjältar varje dag på våra arbetsplatser, det vet vi men arbetsgivaren och politik verkar har glömt det. Tillräckligt länge har vi ställt upp för varandra, inte för arbetsgivaren, för våra kollegor och kompisar. Tillräckligt länge har de dåliga villkoren i arbetsmiljön och lön accepterats och patienten alltid hamnat i fokus. Inga fler extrapass och ingen övertid. Lön som ett kvinnodominerat yrke förtjänar och över vilket vi är stolta.

Klappa oss inte på axlarna och ropa att vi är hjältar. Det verkar som att samhället helt glömt bort att vi hjältar också måste hålla ihop och inte bli sjuka. När vi gått sönder, vem skall vårda er då?

Vi kräver åtgärder:
*Förbättra arbetsmiljön genom arbetstidsförkortning med bibehållen lön, max 30h/v för natt/dag/kväll, max 32h/v för dag/kväll.
*30000kr i kompensation för varje förflyttad semestervecka
*Kompensation för arbete med covid-19 patienter, alternativ risktillägg retroaktivt
*Enhetligt sommaravtal som gäller alla sjukhus i Västra Götaland
*Löneökning med minst 10 % per medarbetare i årets lönerevision.

Undertäcknade:
Intensivvårdsavdelning(IVA), Covid IVA:
Stefan Heinze, Vårdförbundet och Anna Planting, Kommunal

Operationsavdelning/Anestesi
Anna Widenberg, Vårdförbundet och Annika Hallén, Kommunal

Infektionsklinik:
Sara Johansson, Vårdförbundet och Annett Bjelkne, Kommunal

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, Okategoriserade, Politik, semester, Villkor

Till politiker och arbetsgivare NU-sjukvården

2 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Nu har personalen på Norra Älvsborgs Länssjukhus fått nog!

Redan innan pandemin bröt ut har personalen på NÄL under många år larmat om ohållbara arbetsförhållanden och då framför allt under sommarmånaderna. Sedan pandemins utbredning nått vårt område har personal upprepade gånger omplacerats mellan olika sjukhus och avdelningar. Vi har nu under några månader befunnit oss i en extraordinär situation med att upprätthålla befintlig vård samt bedriva kraftigt utökad vård för patienter med covid-19 inom NU-sjukvården. 

Arbetsmiljön som medarbetarna befinner sig i är utmanande på många plan. Förflyttningar har skett med ytterst kort varsel och krävt snabb anpassning till nya arbetsuppgifter, kollegor och lokaler. Ett stort ansvar har lagts på våra medarbetare att lära upp nya kollegor. Fåtalet av dessa medarbetare har tidigare erfarenheter av intensivvården medan merparten fått introducerats i helt nya arbetsuppgifter. De har ändå blivit ålagda att ta ansvar för och utföra uppgifter som kräver specialistkompetens. Vilket har inneburit att van personal fått en betydligt större arbetsbelastning som kontinuerliga handledare för ovan personal. 

Verksamheten har krävt övertidspass utöver heltid som ibland inneburit dubbla arbetspass på samma dag. Scheman har delats ut med kort varsel och med ytterst liten möjlighet att påverka arbetstidens förläggning, som vi i normala fall kan göra genom individuell schemaplanering. Den nu mycket täta helgtjänstgöringen samt krav på heltidsarbete har resulterat i alldeles för få och korta återhämtningstillfällen. 

Utrustning som tagits för given finns inte längre tillgänglig i samma utsträckning och kravet på att snabbt sätta sig in i ny apparatur och nya behandlingsstrategier är hög. Kunskapen om sjukdomen har ökat successivt och därmed arbetsrutinen. Vid bristande tillgång till läkemedel har alternativa metoder tillämpats som inte är standardiserade vid anestesi och intensivvård. Lokalen där patienter med Covid-19 intensivvårdas är inte anpassad för ändamålet. Risken för aerosolsmitta anses hög och lokalen saknar undertrycksventilation. Det är trångt och höga ljudnivåer samt svårt att skapa integritet för patienterna vilket ökar den etiska stressen för personalen 

Personal som nu befinner sig mitt i bekämpningen av pandemin utsätts för mycket hög fysisk och psykisk påfrestning där alla gör sitt yttersta. Omvårdnaden är omfattande och fler patienter är mer kritiskt sjuka under längre tid än normalfallet. Den situation som initialt förväntades pågå endast några veckor ser istället ut att bli mycket långdragen. Det är av yttersta vikt att ni som har mandat att besluta verkar för att vårdpersonalen orkar hela vägen i mål! Det är inte en kort sprintsträcka vi nu står inför utan ett maraton. Många medarbetare är trötta och uppgivna redan i dagsläget. Vi har svårt att se någon ljusning då medarbetarna inom covidvården nu till stor del blir utan sammanhållen semester. När den ordinarie personalen står ensamma kvar i det så kallade ”nya normala” som innebär en hundraprocentig ökning av patientkapaciteten ökar risken för ett stort antal sjukskrivningar framöver. Samtidigt inte att förglömma de som så tacksamt stått till vårt förfogande under pandemin som ska återgå till den planerade vården och dessutom beta av den skuld som pandemin inneburit för den operativa och planerade vården. 

För personalen innebär smittorisk, försämrad arbetsmiljö, förändrad livssituation, krav på stor flexibilitet samt kort återhämtningstid och uppdelad semester, en stor risk för fysisk och psykisk sjukdom. Det är rimligt att det utgår risktillägg retroaktivt från det datum varje enskild medarbetare började arbetet inom karantän och pandemivården. 

Flera ledningar för sjukhusen i regionen och runt om i landet, har förstått effekten av att öppna upp för dialog mellan arbetsgivare och medarbetare för att försöka åstadkomma flytt av semestern på frivillig bas. Det skulle resultera i att de medarbetare som har möjlighet, vad gäller ork och socialt liv får mycket god ersättning och de medarbetare som har sämre förutsättningar kan få ledighet som främjar återhämtning och privatliv. Personalen har sedan flera år tillbaka varje sommar fått erbjudande av arbetsgivaren, exempelvis extra ersättning för övertid samt vid förflyttning av semesterveckor utanför juni, juli och augusti. För vissa medarbetare är detta attraktivt då ersättningen anses värd uppoffringen. Förflyttningen kan gynna enskilda medarbetares återhämtning och rekreation vid andra tider på året än just sommaren. En särskild händelse kräver särskilda avtal, inte avtal som redan använts tidigare år. 

NU-sjukvården har valt att för merparten av arbetstagarna inte erbjuda fyra veckors sammanhängande ledighet, vilket trots allt är intentionen med semesterlagen. Ingen arbetstidsförkortning utgår i dagsläget och inget sommaravtal har erbjudits. Viljan av att ni vill vara Sveriges bästa offentliga arbetsgivare även i pandemitider har vi inte sett. 

Vi kräver att ni ser till att alla medarbetare kan få den återhämtning som de så väl förtjänar och nu mer än någonsin behöver! Uppfattningen generellt upplevs vara att återhämtning och sammanhängande semester är självklart val framför förkortad och uppdelad ledighet. Går det ej att få ledighet skall skälig ersättning utgå! En uppsägning för att få garanterad ledighet är inte gynnsamt för någon, men tanken är väckt hos medarbetare och några har skridit till handling. 

Vi kräver; 
* Arbetstidsförkortning med bibehållen lön, max 30h/v för natt/dag/kväll, max 34h/v för dag/kväll. 
* Risktillägg retroaktivt 
* Handledningstillägg som tidigare utgick 2018 
* Ersättning för varje flyttad semestervecka utanför perioden juni, juli, augusti. 
* Ersättning mer än kollektivavtal vid beordrad övertid 
* Löneökning med minst 10 procent/ medarbetare i årets revision. 

Tacka oss med lön, inte applåder!! 

/Med hälsning medarbetare inom covidvården

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, semester, Villkor

Hur tänker ni politiker? Glömde ni helheten?

2 juni, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Jag är omflyttad och jobbar inte direkt med inneliggande covid-19 patienter, vilket jag är väldigt tacksam för. På avdelningen vårdar vi till största delen kirurgpatienter, en patientkategori jag inte kan mycket om då jag nästan uteslutande jobbat med ortopedisk vård under mina år som sjuksköterska. Jag har turen att få vara på den delen av avdelningen där vi har ortopedpatienter men många av de jag jobbar med är ovana vid ortopedisk vård, de behöver få tid att lära sig, tid som inte finns utan arbetet skall bara utföras. Själv är jag i samma situation om jag får en kirurgpatient att ta hand om. Vi får utföra arbete vi inte är vana vid, utan bredvidgång eller upplärning. Vi hjälps åt på avdelningen och enligt mig gör vi ett otroligt bra jobb. 

Bara för att vi inte jobbar direkt på en covid-19 avdelning betyder det dock inte att vi inte träffar på patienter med covid-19. Vi möter både patienter med misstänkt och bekräftad covid-19 och får klä på oss full skyddsutrustning tills provsvar kommit eller patienten flyttats till epidemiavdelningen. Ibland dröjer det, ibland går det fort.

Vi på de ”vanliga” avdelningarna sliter lika mycket som den personal som jobbar med de inneliggande covid-19 patienterna, skillnaden är bara att vi inte alltid måste gå i full skyddsutrustning. 

Extra ersättning till de som jobbar med inneliggande covid-19 patienter låter fint men varför får inte alla ta del av ersättningen? Jag tänker först och främst på de som jobbar inom ambulansen eller på akuten som är i första ledet att träffa patienterna. De, om några, är i en utsatt position eftersom de aldrig med säkerhet kan veta vad de möter för patient. Hur tänker ni politiker kring oss andra? Vi som får den ”vanliga” vården att fungera.

Förstå mig rätt nu. Jag missunnar ingen den extra ersättningen men vi är många som sliter för att få vården att gå ihop. 

Vården har tvingats ställa om extremt mycket det senaste. Ett sedan tidigare redan hårt ansträngt läge har nu blivit ännu mer belastat. Personalen flyttas om mellan olika avdelningar och de som jobbar på mottagningarna får gå in på avdelningarna istället. Byten av pass med kort varsel är också vanligt, bemanningen måste ju gå ihop om vi skall orka.
Alla påverkas vi av covid-19 vården på olika sätt, oavsett om vi är sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor och röntgensjuksköterskor, oavsett vart vi jobbar. Vi har och utför alla en lika viktig del inom vården!

Svensk sjukvård har länge varit i ett pressat läge. Det har blivit extra tydligt nu när vi är mitt i en pandemi och detta är inget som kommer att lösa sig när pandemin är över. Då skall vi ta hand om all planerad vård som vi idag bara skjuter framför oss.
Politiker!
Det är dags att ni ser värdet i det jobb vi gör. En ordentlig löneökning till oss alla skulle vara bättre än tillfälliga tillägg. 

Sofia Thorsen
Legitimerad sjuksköterska
Förtroendevald och skyddsombud i Vårdförbundet
Ortopediavdelningen, Alingsås lasarett/Sjukhusen i väster

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, Lön, Okategoriserade, Politik, Vårdförbundet, Villkor

Politiker! Glömde ni oss?

29 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

En tuff arbetsdag i infektionsdelen på akuten i Alingsås. Kan inte räkna alla gånger jag tagit på mig skyddsutrustningen & tagit av mig den mellan patienterna idag. Av & på, av & på. Tänka igenom exakt vad jag kan behöva ha med mig för materiel in på patientrummet för att inte behöva lämna rummet & riskera ännu en onödigt av & påklädning. Måste lyckas med att sätta nålen, får inte ta med extra material in, inte slösa på resurserna.

Ett larm på väg in. -Är det covid-misstanke?
Vi klär oss. Visa av erfarenhet. Kollegor som gjort missen att inte klä sig, eftersom patienten glömt att berätta om hostan de börjat få, och personalen själva gått hem med smitta. 

Arbetsdagen är slut. Jag också, slut både i kroppen och mentalt. 
En kollega berättar att det kommit nyheter på intranätet. Vårdpersonal får betalt! Extra till dem som arbetar i skyddsutrustning med smittsamma covidpatienter!! 
Glädjen och tacksamheten är stor.
Äntligen! Man ser vårt slit och uppskattar våra uppoffringar från politikernivå. Alla timmar jag spenderar på mitt arbete.  Alla nära jag väljer att inte träffa bara för att inte riskera få smitta som jag kan föra vidare till mina patienter. Jag vet också hur väl jag behövs på mitt arbete i dessa tider.
Jag läser vidare och ser fortsättningen av texten: 

”Den extra ersättningen gäller för arbetspass utförda på enheter med inneliggande covid-19-patienter” 

Inneliggande. På avdelning. Inte till oss på akuten?
Inte till oss som möter patienterna först. Som aldrig vet vad som väntar oss. Som alltid måste vara beredda. Som har fått bygga om, tänka om och lära oss en helt ny typ av triagering. Vi som klär oss i skyddskläder fler gånger än de flesta en arbetsdag. Vi som kan bli stående i full utrustning på larm i timmar med svetten rinnande, plastförklädena klistrade mot kroppen och med kippande anda i munskydden. Vi får inget?!

Missförstå mig inte, Jag är tacksam för att politikerna äntligen förstår hur värdefull vårdpersonalen är. Jag missunnar absolut ingen att få en extra uppmuntran i form av en extra slant i lönekuvertet. Men, vi är fler som sliter under samma eländiga villkor. Har vi då inte samma värde?

Jag hoppas att det är en felskrivning. Att det inte kan vara så orättvist. Att vårt engagemang och vår extremt utsatta position inte glömts av. Eller negligerats.
Om vårt slit inte belönas på samma sätt som de andra som arbetar under liknande förhållande så tror jag att jag och många med mig släcker lyktan då vår låga mattas av.
Svik oss inte!

Mvh Emma Barkestedt 
Leg. Sjuksköterska 
Akuten Alingsås lasarett /Sjukhusen i väster

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, Villkor

Till beslutsfattare inom Hälso- och sjukvård Västra Götalandsregionen

28 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Medlemsmöte NIVA Sahlgrenska sjukhuset

Den rådande situationen i hälso- och sjukvården saknar motstycke i vårt lands moderna historia. Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård har sedan pandemins intåg i Sverige och Göteborg stått i frontlinjen och utfört den mest specialiserade sjukvården som vården av Covidpatienterna kräver. Intensivvården i Göteborg står för den centrala vården av de här patienterna där specialistkunskaper inom respiratorvård och annan avancerad intensivvård är avgörande för om patienterna kommer att överleva eller dö.

Med tanke på detta visar vi alla en enorm flexibilitet med förändrade scheman. Vi byter arbetspass och arbetsplatser med kort varsel för att kunna bemanna intensivvården dygnets alla timmar alla dagar i veckan. I tillägg arbetar vi övertid på lediga dagar samt dubbelpass för att kunna täcka det behov av specialistutbildade sjuksköterskor som finns. Vi utför arbetet i skyddsutrustning under långa arbetspass där raster, toalettbesök, möjlighet att äta och dricka ofta är begränsade. I tillägg har möjligheterna till återhämtning och vila mellan arbetspassen i många fall varit bristfällig. Den här perioden sliter mycket på oss och medför oro för den egna hälsan såväl som att utsätta våra familjer för potentiell smitta efter arbetspassets slut. Den etiska stressen är ständigt närvarande. Vi är väl medvetna om att den mycket speciella situationen i svensk sjukvård kräver den här insatsen från oss för att garantera en hälso- och sjukvård som fortsätter att rädda liv. 

Vi specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, intensivvård och operation vill nu att ansvariga politiker samt ledning för Sahlgrenska Universitetssjukhuset ställer upp för sin personal på samma sätt som vi hittills har ställt upp och fortsättningsvis kommer att ställa upp för er för att fortsätta att ge våra patienter den bästa sjukvården. För att samtlig personal ska orka den kommande perioden anser vi därav att det är av högsta prioritet att samtliga medarbetare får den 4 veckor sammanhängande semester de har laglig rätt till. Med största sannolikhet kommer anestesi-, operation- och intensivvårdssjukvården vid samtliga Sahlgrenskas Universitetssjukhus påverkas under en lång tid framöver. Vi vet att vi kommer att ha en ökad belastning inom intensivvården med covidpatienter samtidigt som vi ska bedriva vårt ordinarie uppdrag inom An/Op/Iva och även vårda en ny patientgrupp, det vill säga de patienter som behöver en fortsatt lång intensivvård efter genomgången covid-19. Vi förstår att det krävs en uthållighet i organisationen för att klara detta. Vi anser därmed inte att det är rimligt att vi betalar med vår personliga hälsa och möjlighet till ledighet och återhämtning varken nu eller senare. 

Pengar ska, som vår Socialminister Lena Hallengren (S) uttryckte sig på en presskonferens i mitten av mars, inte vara ett problem. Kostnaden för vården av covid-19 ska med andra ord Västra Götalandsregionen stå för, den ska inte betalas med vår personliga hälsa. All flytt av semester bör utgå från fri vilja och de av oss som efter förhandling med arbetsgivaren flyttar sin semester bör få en betydligt högre ersättning än de 8000 kr/vecka som ni erbjuder idag, oavsett om semestern flyttas under semesterperioden eller inte. Vårdförbundet Västra Götaland anser att en skälig ersättning är 30 000 kr/ flyttad vecka. I tillägg bör de risker och den ökade arbetsbelastningen som vården av Covidpatienter medför för oss i hela An/Op/IVA-organisationen, varsamt tas i beaktning och tillbörligt kompenseras ekonomiskt.

Vi önskar att innehållet tas upp på Regionstyrelsens möte 26/5 och att en återkoppling ges till oss inom 2 veckor från dagens datum. 

Med vänliga hälsningar

Specialistutbildade sjuksköterskor inom anestesi, operation och intensivvård på samtliga operations- och intensivvårdsavdelningar samt de postoperativa avdelningarna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal, Sahlgrenska och Östra.

Vårdförbundets representanter 
Kontaktpersoner

Jenny Myrgren
Anestesisjuksköterska 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
jenny.myrgren@vgregion.se

Ulrika Olsson
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud
ulrika.olsson@vgregion.se

Susanne Reuterberg 
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud Op 1, 2 & 8
Fackligt förtroendeuppdrag Område 5 Vårdförbundet susanne.reuterberg@vgregion.se

Cecilia Flodin
Operationssjuksköterska Op 1, 2 & 8 Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Anne Knudsen
Intensivvårdssjuksköterska CIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Waenerlund
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Lovisa Seleskog
Intensivvårdssjuksköterska NIVA Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Malin Lund 
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska sjukhuset
Förtroendevald och skyddsombud

Johan Rochester
Intensivvårdssjuksköterska TIVA Sahlgrenska
Förtroendevald och skyddsombud

Louise Andersson
Operationssjuksköterska Op 6 Sahlgrenska sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Asplund 
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Anna Knutsson
Intensivvårdssjuksköterska Intensivvård och postoperativ vård Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Geraldine Kopacsi
Operationssjuksköterska Op 1 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Johan Sakko
Intensivvårdssjuksköterska IVA 302 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Maria Lundin
Operationssjuksköterska Op 2 Östra sjukhuset
Fackligt förtroendevald och skyddsombud

Karin Frank
Anestesisjuksköterska Op 1 Mölndals sjukhus
Förtroendevald Samordnare och huvudskyddsombud

Medlemsmöte CIVA Sahlgrenska sjukhuset

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, semester, Vårdförbundet, Villkor

Öppet brev till regionsstyrelsen VGR, sjukhusstyrelsen SÄS och sjukhusledningen SÄS

26 maj, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Här publicerar Vårdförbundet avd Västra Götaland ett öppet brev till regionstyrelsen VGR, Sjukhusstyrelsen SÄS och sjukhusledningen SÄS som är skriven av personalen på SÄS OP 1.

På bild:
Charlotte Lornell,
Karin Svensson,
Johanna Hederén,
Jeanette Jarneving och Helene Eriksson.



Covid19, ett virus som drabbat hela världen, och även oss. Redan i Februari månad började Borås sjukhus; SÄS, att planera och förbereda sig för att ta emot och vårda dessa patienter. Alla vårdavdelningar, alla som jobbar på golvet med att vårda patienter fick börja ställa in sig på en lite annorlunda vardag.

Omställningen gällde också för oss på Operation 1 på SÄS. Här jobbar Anestesisjuksköterskor, Operationssjuksköterskor och Undersköterskor som är specialiserade på att ta hand om patienter som är i behov av operation. Det började tidigt pratas om att vi skulle gå in och jobba på Intensivvårdsavdelningen för att stärka upp och bidra med våra vårdkunskaper. Vår egna operationsavdelning bromsades och operationer ställdes in. I samband med det påverkades vår trygghet i vår arbetsdag. Vi trodde då att vi skulle få lite utbildning i det som väntades av oss, men icke.

Så kom de första svårt sjuka patienterna till Intensivvårdsavdelningen, och meddelandet gick ut att vi då skulle gå in dit och jobba. Mötet med patienter som är i behov av intensivvård är inget som för oss sker på daglig basis och inget vi är vana vid. Från en dag till en annan mötte vi en helt ny typ av vård, och vi hade bara muntligen och via en skriftlig arbetsbeskrivning fått information om vad som skulle bli våra arbetsuppgifter och ansvarsområden. Vi blev mer eller mindre inkastade på covid-Iva utan någon bredvidgång och upplärning, och vi fick jobba med personal som vi inte känner sedan innan. Den enda identifieringen vi har är ett namn skrivet med tusch på en skyddsrock, och ett par ögon ovanför ett andningsskydd bakom ett visir.

Patienterna är sjuka, mycket svårt sjuka, många ligger kopplade till respirator, de flesta hjälper vi till att bli friska igen och få komma hem. En del dör tyvärr. Anhöriga får inte komma och hälsa på, de enda patienterna har är oss, anhöriga till patienter litar på oss. Glädjen när en patient efter många dagar i respirator kan få se och försöka tala med sina anhöriga via facetime samtal är lika stor som sorgen när någon inte klarar sig.

Som Anestesisjuksköterska skulle vi bland annat ansvara för alla läkemedel både intravenösa och per os. Det handlar inte alltid om läkemedel som vi anestesisjuksköterskor är vana vid att hantera, många av de läkemedel vi administrerar är nya för oss. Läkemedlen som används inom intensivvården är ofta potenta och det kräver en kunskap om hur det ska ges och vilka läkemedel man kan kombinera. Att koppla ihop läkemedel som inte är kompatibla med varandra kan få livsfarliga konsekvenser. Även doser och infusionshastigheter av läkemedel som för en van Intensivvårdssjuksköterska är självklara är för oss Anestesisjuksköterskor inte alls självklara.
Vi förväntades också hantera alla infarter med att byta slangar och kopplingar. Rutiner som för oss var helt okända.
Vi förväntades kunna all för oss ny apparatur från en dag till en annan. Detta och hela situationen att vårda i en helt ny miljö skapade en stress och en känsla av att vara otillräcklig

och okunnig. Det kräver också att vi själva frågar och läser på ordentligt, ett ansvar som läggs på oss som enskilda yrkesutövare eftersom arbetsgivaren inte har gått ut och utbildat oss.

Som operationssjuksköterska skulle vi arbeta mestadels med omvårdnaden av dessa patienter. Vanligtvis är vi vana vid att hantera sövda patienter, och assistera läkaren i en steril miljö med våra professionella kunskaper inom operationssjukvård. Denna nya arbetsplats, och nya värld, som vi blev inskickade till var så långt ifrån den vård vi är vana vid. Men som alltid så gör vi allt för våra patienter, men flertalet av oss har inte arbetat i IVA miljön med dessa läkemedel, sprutpumpar, ventilatorer, respiratorer, och i denna typ av omvårdnad någonsin eller på på många år, då vår vardagliga vårdmiljö inte är lik den vårdmiljö som vårdavdelningar inklusive Intensivvården är. Ingen hade tid att visa oss och lära oss, det räknades bara med att vi kunde detta. Rutiner som för intensivvårdssjuksköterskor och intensivvårds undersköterskor är självklart fick vi gissa oss till och fråga oss fram och göra så gott vi kunde. Känslan av vilsenhet var enorm, men alla som jobbar här är proffs så vi har löst detta. Men det har kostat! Vi var sedan innan trötta och slitna pga att vi under lång tid varit underbemannade och täckt upp vakanser på vår egen avdelning. Gör vi något fel kan det få stora konsekvenser för våra patienter.

Undersköterskorna på operation 1 som normalt jobbar med att passa på operationssalen det vill säga att tillsammans med övrig personal förbereda patienten inför operationen och som sedan hjälper till att ge operationssköterskan sterila produkter under ingreppet har också varit placerad på Iva-2. De flesta av dem har ingen tidigare erfarenhet av Iva-vård och den speciella miljö som det innebär. De har precis som övrig personal på operation känt sig vilsna och inte vetat vad som förväntas av dem. De är proffs och har gjort det bästa av situationen tillsammans med övrig personal på anestesikliniken.

Operationspersonal som vanligtvis jobbar på operation i Skene blev flyttade till OP 1 i Borås, de gick från att jobba vanlig dagtid, måndag-fredag, till att jobba dag/kväll/helg/röda dagar, med akut operationssjukvård och Intensivvård, som inte finns på deras ordinarie arbetsplats. Även personalen på Op 2 på SÄS har fått ändra sina arbetstider radikalt från måndag-fredag och inga kvällar till dygnets alla timmar och varannan helg och med andra patienter kategorier på Op 1 samt covid-patienter på IVA. De fick inte heller upplärning eller bredvidgång.

Personalen som varit kvar och arbetat på operation har fått högre arbetsbelastning, samt utfört ingrepp som vi inte är vana vid. Vi har varit färre personal och har inte varit anpassade till den verksamhet som vi har bedrivit.

Att komma till en ny arbetsplats, till ett helt nytt yrke tär på krafterna både fysiskt och psykiskt. Alla vi är sjuksköterskor och undersköterskor i grunden. Dock finns det ändå en anledning till att det är 1 års specialistutbildning på högskola för att bli Intensivvårdssjuksköterska och att det krävs många veckors bredvidgång innan man kan jobba självständigt som undersköterska på IVA. Precis som det krävs 1 års specialistutbildning på högskola för att bli Anestesisköterska respektive Operationssköterska. På sjukhuset finns grundutbildade sjuksköterskor som också arbetar

på Covid-IVA, men de fick 2 dagars utbildning, via högskolan, för att lära sig jobba där, sen fick de gå bredvid inne på IVA innan de började jobba på riktigt, detta fick inte vi! Vi upplever ångest när vi går in och jobbar på IVA, en känsla av otillräcklighet,en rädsla att begå misstag och att min yrkesskicklighet inte räcker till.

Det har funnits en osäkerhet kring skyddsutrustning. Andningsskydd som inte sitter tätt, vissa har fått tejpa runt dem för att få dem täta. En del dagar fick vi höra att vi bara fick byta andningsskydd 1 gång per pass för det fanns inte utrustning så det räckte. Det vill säga att vi inte ens kunde få gå ut på toaletten, för då måste vi ta ett nytt andningsskydd när vi går tillbaka in.
Värmen i skyddskläderna är hög, man svettas och varken kan eller hinner fylla på med vätska. Aldrig tidigare har Resorb, vätskeersättning erbjudits oss vi våra pauser.

Att andas i ett andningsskydd är jobbigt då de sitter tätt,de trycker och skaver i ansiktet, man blir torr i munnen.

Vi fick tidigt veta att vi måste börja jobba varannan helg, istället för var fjärde helg. En stor omställning för oss och våra familjer. Schemat ändras ständigt, trots hjälp från HR, gick inte våra scheman ihop, utan de ändras fortfarande dagligen.

Många av oss fick problem med sömnen, svårigheter att sova och mardrömmar. Stresspåslaget i kroppen gör sig dagligen påmint, med spänningar och värk. Ångest varje gång sms signalen i mobilen kommer om extrapass som måste täckas, eller ordinarie arbetsturer som måste ändras med kort varsel. Ångest om man inte tar ett extra pass för att vi inte orkar eller kan, för då tvingas en kollega kanske ta fler. Annars blir vi beordrade att arbeta. Besvikna familjemedlemmar när vi helt plötsligt måste jobba istället för att vara lediga.

Ständig rädsla för att drabbas av smittan, vi har kollegor som blivit sjuka. Rädsla att dra med sig smittan hem till familjen är stor. Våra liv står på paus, vi kan inte planera ett liv utanför jobbet.
Hemma ska vi försöka leva som vanligt, för att nästa timma kastas in i det värsta scenariot med de svårast sjuka. De flesta människor i samhället är rädda för viruset, de kan distansera sig och hålla avstånd, det kan inte vi.

Snart skulle vi få semester, en semester som vi, våra barn och respektive längtat efter. Ännu vet vi inte om, när och hur länge vi kan få vara lediga. Våra familjer får börja planera om, får vi ens semester ihop? Hur ska småbarnsföräldrar lösa det med förskolor och fritids som stänger? Semester i September, nu när semesterperioden är förlängd, när våra barn är i skolan och våra respektive arbetar är inte något vi vill ha.

Hela situationen är speciell, och vi förstår att vi alla måste hjälpas åt, men vi saknar respekten för våra olika yrkesroller, förståelsen för hur vi mår, förståelsen för oss. Ingen chef har någonsin frågat hur vi mår. Sanningen är den att vi inte mår bra, vi är trötta, slitna, vi gråter av trötthet, för vi har anpassat oss till situationen, slitit och ställt upp, och vi gör det för våra kollegor, för varandra. Det är nog på tiden att fler ser oss! Pengar är inte allt, men det gör mycket och det är ett litet bevis på, och ett tack för vad vi gör! Det är vi som befinner oss på golvet, som räddar liv, det är vi som tar hand om er och era anhöriga när ni/de behöver oss, och vi gör det på ett otroligt professionellt sätt och det är inga hjälteinsatser, det är vårt vardagliga jobb. Men vem ska göra det när vi inte finns där längre? När vi blir sjuka och inte orkar mera? Vi behöver inte fler chefer eller folk bakom skrivbord, med höga löner som talar om för oss vad vi ska göra och hur, det vet vi och kan vi själva. Från vår ledning möts vi med orden, att detta är en speciell situation som vi aldrig behövt möta tidigare och vi är anställda för att jobba med detta, tro oss det vet vi! Desto mer imponerande av oss på golvet som utsatt oss och tvingats hantera denna situation, och gjort det bra!.

Vi önskar respekt från er i bestämmande positioner, att ni sätter er in i, och försöker förstå vilken tuff vår vi haft! Vi lever inte kvar på Florence Nightingales tid då sjuksköterskeyrket var ett kall. Vi vill ni visar oss respekt och förståelse på annat sätt än genom att applådera eller att i tidningar uttala er om hur duktiga vi är! Vi vill ha rimlig ersättning för den situation vi har utsatts för, och för våra flyttade semestrar. Högre löner, för utan oss, vad händer då? Ni ska också vara medvetna om att när Covid-19 situationen har lagt sig kommer saker och ting inte återgå till det normala för oss. Då ska vi påbörja arbetet att operera ikapp för att minska på de köer som bildats under Covid-19 perioden då alla planerade icke livsnödvändiga operationen skjutits upp. Det kommer att krävas otroligt mycket av oss då precis som nu.

Vi vill ha ett lönetillägg/risktillägg för att vi med kort varsel ändrat scheman, ändrat arbetsuppgifter, byte av arbetsplats och arbete med ständig risk för att själva bli smittade. Vi anser att 5000 kr/ månaden från april tills dess att vi återgår till vårt vanliga schema och vanliga arbetsuppgifter är en rimlig ersättning. Vi vill ha en höjd sjukersättning om vi tvingas bli hemma på grund av sjukdom och en höjd ersättning för extrapass. Det är på sin plats att ni tackar oss med lön. Applåder och muntligt beröm betalar inte vår mat eller taket över våra huvuden.

Charlotte Lornell operationssjuksköterska
Ida Windhage anestesisjuksköterska
Johanna Hederen operationssjuksköterska
Karin Engvall operationssjuksköterska
Hanna Kransvik operationssjuksköterska

Anställda vid OP 1 SÄS Borås

Filed Under: #covid19, Arbetsmiljö, Arbetstid, Okategoriserade, semester, Villkor

Till folkvalda politiker och ärade medmänniskor!

30 mars, 2020 by Branka Djukanovic Svensson

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Jag vill bara säga att jag är inte insatt i allt utan bara uttrycker vad jag känner. Jag kan inte uttala mig så mycket om Covid-19 eller hur dess utveckling kommer att fortgå. Jag kan heller inte säga vad som är rätt eller fel, för det kommer vi bli medvetna om efteråt.
I Västra Götaland försöker vi rusta oss för en tornado. Vi står inför en samhällskris som det med stor sannolikhet kommer ta långt tid innan vi hämtar oss ifrån. 

Jag är människa, mamma, dotter, syster, fru och barnsjuksköterska.
När jag i förra veckan gick för att handla blev jag upprörd på alla möjliga sätt. Att vissa varor var slut gör mig bara oroad över vår medmänsklighet och vårt sunda förnuft. Snälla du, jag hoppas och tror att det kommer finnas någon medmänniska som kan hjälpa dig att handla om du blir sjuk. 

Jag tror ingen av er har missat de senaste årens nedskärningar och sparkrav inom vården. 

Förra året skulle det sparas enorma summor inom barnsjukvården men även inom vården av de äldre. Nu är man oroad att vi inte har kapacitet för att ta hand om det som komma skall. Om man hela tiden gör nedskärningar och tar bort vårdplatser så kommer det tillslut inte finnas några vårdplatser kvar, den ekvationen är inte särskilt svår. Men sjuka blir vi i alla fall, med eller utan pandemi. För att klara det förväntade trycket så har många fått ställa in sin vård och inplanerade operationer.
Ska det vara så?
Det är inte säkert att alla som kommer att behöva ligga i respirator får möjlighet till det. Snälla politiker, tänk på det nästa gång ni tar beslut om budget. Kanske är det era anhöriga som kommer nekas vård? Det känns sorgligt om mina äldre anhöriga som kämpat i sina liv, skulle dö av detta virus. 

Sedan kommer vi till det mest spännande av allt. Statusen som vi nu har som vårdpersonal. 

Denna vecka fick vi ett mejl från sjukhusledningen som väckte många känslor hos mig. Sjukhusdirektören uppmanar våra partners att stanna hemma vid VAB om inte dessa har en samhällsviktig funktion. Hur kan de kräva något så dumt av oss när de ger oss den lönen vi har? 
Alltså många av oss lever tillsammans med en partner som tjänar betydligt mycket mer än vad vi som sjuksköterskor, så hur går den ekvationen ihop? Var är bonusen för att vi ska göra en sådan uppoffring? Ska vi se vårt jobb som ett kall och rätta oss i ledet och inte säga ifrån? 

Det har ju de senaste dagarna visat sig att Sverige sitter inne med flera miljarder. Då kanske sjukvårdspersonalen som uppmanas av politiker att gå till jobbet när barnen är sjuka kunna få en liten del av den kakan som tack. Det finns ju resurser på sommaren för att få det att gå ihop så varför inte skramla fram lite pengar till oss nu? Vi kommer tvingas till stora förändringar i arbetstid. 

Tro mig att vi kommer få jobba över och extra dagar och nätter för att detta ska gå runt. Visst är det jättegulligt av er politiker att tänka att vi ska ha förskolorna öppna, men finns det personal från barnens förskola så barnen känner sig trygga? 

Jag vill bara att ni alla ska fundera över vilka funktioner i samhället som är viktiga. Ge dessa personer som arbetar där mer en ett tack…
För vi alla kommer göra stora uppoffringar för våra patienters skull. Vi värnar om dem och älskar vårt jobb ❤️

En fundersam barnsjuksköterska

Filed Under: Arbetsmiljö, Okategoriserade, Politik, Villkor

Next Page »

Här bloggar avdelning Västra Götaland

Sök

Senaste inläggen

  • Grattis till mig själv på internationella sjuksköterskedagen!
  • Nu är jag legitimerad sjuksköterska!
  • Martins julbrev – Tack!
  • Massanställ oss barnmorskor!
  • Satsa på kunskapen som barnmorskorna bär!

Arkiv

Kategorier

  • #barnmorskekamp
  • #blienavoss
  • #bmstudentuppror
  • #covid19
  • #enannanvårdärmöjlig
  • #enbarnmorskaunderlivet
  • #facketgörskillnad
  • #geossrättvillkornu
  • #HÖK19
  • #livsviktigayrken
  • #minyrkesdag
  • #partsmodellen
  • #sjuksköterskansår
  • #tackamedlön
  • #TCO
  • #vardpol
  • #vgrpol
  • Ambulans
  • Arbetsmiljö
  • Arbetstid
  • årsmöte
  • Barnmorska
  • bemanningssjuksköterska
  • Biomedicinsk analytiker
  • delegering
  • demokrati
  • Dokumentation
  • Etik
  • Fackpampar
  • Förtroendevald
  • HBTQ
  • Hemsjukvården
  • Intensivvårdssjuksköterska
  • Internationella kvinnodagen
  • Jämställdhet
  • Kollektivavtalets dag
  • kommunen
  • Legitimation
  • Lön
  • mänskliga rättigheter
  • Okategoriserade
  • Politik
  • Pride
  • primär vård
  • Röntgensjuksköterska
  • Säker vård
  • semester
  • Sjuksköterska
  • Sjuksköterskedagen
  • Skolsköterskor
  • Sommarbrev
  • Student
  • undersköterska
  • valberedning
  • Vårdförbundet
  • Villkor
  • West Pride

Senaste kommentarer

  • Max Ås om Nu är jag legitimerad sjuksköterska!
  • Cristina Scacicov om Nu är jag legitimerad sjuksköterska!
  • Nina Nilsson om IVA sjuksköterskor är inte utbytbara!
  • Therese Jensen om Skämskudde VGR!!
  • Anne Karin Höglund om Skämskudde VGR!!

För redaktörer

Logga in här

RSS Nyheter från webben

  • En stund med Vårdförbundet lönar sig!
  • Nyfiken på uppdraget som förtroendevald /skyddsombud?
  • Extra årsmöte i avdelning Västra Götaland
  • Nominera årets förtroendevald!
  • Nyfiken på uppdraget som förtroendevald och skyddsombud?

Facebook

Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary
Alltid aktiverad
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Non-necessary
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
SPARA OCH ACCEPTERA